1 Begäran om förhandsavgörande - Prövning vid domstolen - Förenligheten av ett beslut om hänskjutande med nationella regler om rättens sammansättning och arbetssätt - Prövning som inte ankommer på domstolen
(EG-fördraget, artikel 177)
2 Statligt stöd - Planerade stödåtgärder - Stöd lämnat i strid med förbudet i artikel 93.3 i fördraget - Nationella domstolars skyldigheter när frågan samtidigt prövas av kommissionen - Fullständigt skydd för enskildas rättigheter - Möjlighet att rådfråga kommissionen eller att begära ett förhandsavgörande av domstolen
(EG-fördraget, artiklarna 5, 92, 93.2, 93.3 och 177)
3 Statligt stöd - Begrepp - Offentlig verksamhets tillhandahållande av logistiska och kommersiella tjänster till sina privaträttsliga dotterbolag, vilka bedriver verksamhet som omfattas av fri konkurrens - Omfattas - Villkor - Utgiven ersättning är lägre än den som skulle ha utgått enligt normala marknadsvillkor
(EG-fördraget, artikel 92)
4 Statligt stöd - Planerade stödåtgärder - Stöd lämnat i strid med förbudet i artikel 93.3 i fördraget - Nationella domstolars skyldigheter vid krav på återbetalning
(EG-fördraget, artikel 93.3)
5 Statligt stöd - Planerade stödåtgärder - Stöd lämnat i strid med förbudet i artikel 93.3 i fördraget - Stödmottagarens ansvar - Stöd saknas i gemenskapsrätten - Eventuell tillämpning av nationell rätt
(EG-fördraget, artikel 93.3)
6 Det åligger inte domstolen inom ramen för förfarandet enligt artikel 177 i fördraget att kontrollera om beslutet om hänskjutande har fattats i enlighet med nationella regler om rättens sammansättning och arbetssätt. Domstolen är således bunden av det beslut om hänskjutande som fattas av en medlemsstats domstol, så länge som detta beslut inte har återkallats genom ett eventuellt överklagande inom ramen för nationell rätt.
7 En nationell domstol, som i ett mål skall bedöma följderna av ett åsidosättande av artikel 93.3 sista meningen i fördraget, samtidigt som kommissionen prövar samma ärende men ännu inte har avgjort frågan om de ifrågavarande statliga åtgärderna utgör statligt stöd, är varken skyldig att förklara sig sakna behörighet eller förklara målet vilande fram till det att kommissionen tar ställning till hur de ifrågavarande åtgärderna skall betecknas.
Den omständigheten att kommissionen påbörjat sin inledande granskning i enlighet med artikel 93.3 eller det kontradiktoriska förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 innebär inte att de nationella domstolarna befrias från sin skyldighet att skydda enskildas intressen i händelse av att anmälningsskyldigheten åsidosätts. Varje annan tolkning skulle leda till att medlemsstaternas underlåtenhet att iaktta det ifrågavarande förbudet gynnades, mot bakgrund av att kommissionen endast kan besluta att ytterligare utbetalningar skall upphöra så länge som den inte slutgiltigt har avgjort ärendet i sak och att den ändamålsenliga verkan av artikel 93.3 skulle minska om kommissionens prövning av ärendet hindrade de nationella domstolarna från att bedöma följderna av att denna bestämmelse åsidosätts.
En nationell domstol kan i detta sammanhang ha skäl att tolka och tillämpa begreppet statligt stöd när den skall bedöma om en vidtagen statlig åtgärd borde ha genomgått en inledande granskning i enlighet med artikel 93.3. Om den nationella domstolen är tveksam kan den be kommissionen om upplysningar. Kommissionen skall i enlighet med skyldigheten om lojalt samarbete som följer av artikel 5 i fördraget svara inom så kort tid som möjligt. Vidare skall eller kan den nationella domstolen i enlighet med artikel 177 andra och tredje stycket i fördraget begära att domstolen skall meddela förhandsavgörande angående tolkningen av artikel 92 i fördraget. Om kommissionen rådfrågas eller om en begäran om förhandsavgörande ställs till domstolen, ankommer det på den nationella domstolen att bedöma om det är nödvändigt att besluta om interimistiska åtgärder i syfte att skydda parternas intressen till dess att målet slutligt avgörs.
8 Begreppet stöd i den mening som avses i artikel 92 i fördraget omfattar inte enbart konkreta förmåner som subventioner utan även ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar företagets budget och som därigenom, utan att det är fråga om subventioner i strikt bemärkelse, är av samma karaktär och har identiskt lika effekter.
Av detta följer att en offentlig verksamhets tillhandahållande av logistiska och kommersiella tjänster till sina privaträttsliga dotterbolag, vilka bedriver verksamhet som är öppen för fri konkurrens, kan utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 92 i fördraget, om den ersättning som utges för dessa tjänster är lägre än den som skulle ha utgått enligt normala marknadsvillkor. När det gäller det sistnämnda villkoret ankommer det på den nationella domstolen att bedöma vad som kan anses vara normal ersättning för tjänsterna i fråga. En sådan bedömning förutsätter en ekonomisk analys som beaktar samtliga faktorer som ett företag som agerar enligt normala marknadsvillkor måste ta hänsyn till, när det skall fastställa vilket vederlag som skall utgå för de tillhandahållna tjänsterna.
9 Med hänsyn till att det är av betydelse för den gemensamma marknadens funktion att den inledande granskningen av planerade statliga stödåtgärder som föreskrivs i artikel 93.3 genomförs, skall nationella domstolar i princip bifalla ett yrkande om återbetalning av stöd, om den konstaterar att kommissionen inte har underrättats om detta stöd, såvida inte en återbetalning med hänsyn till exceptionella omständigheter vore olämplig. Varje annan tolkning skulle leda till att medlemsstaternas underlåtenhet att iaktta förbudet för genomförande av stödåtgärder gynnades, eftersom de stöd - om det antas att nationella domstolar endast skulle kunna besluta om att nya utbetalningar skall upphöra - som redan har beviljats skulle fortsätta att utgå fram till det att kommissionen slutgiltigt fastställer att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden och beslutar om återbetalning av stödet.
10 En stödmottagare, som inte kontrollerar om kommissionen har underrättats om detta i enlighet med artikel 93.3 i fördraget, kan inte ådra sig skadeståndsansvar endast med stöd av gemenskapsrätten. Den kontroll och granskning av statligt stöd som föreskrivs i artikel 93 i fördraget innefattar inte någon särskild skyldighet för mottagaren av stödet.
Om däremot en ekonomisk aktörs mottagande av ett rättsstridigt stöd, av sådant slag att andra ekonomiska aktörer åsamkas skada, under vissa omständigheter kan leda till att denne blir skadeståndsskyldig enligt nationella regler om utomobligatoriskt skadeståndsansvar, kan den nationella domstolen med stöd av principen om icke-diskriminering fastställa att mottagaren av ett statligt stöd som tillhandahållits i strid med artikel 93.3 i fördraget är skadeståndsskyldig.