1. Statligt stöd - planerat stöd - förbud mot genomförande före kommissionens slutgiltiga beslut - direkt effekt - räckvidd - de nationella domstolarnas skyldigheter - kommissionens roll enligt fördraget - saknar betydelse
(artiklarna 92 och 93 i EEG-fördraget)
2. Statligt stöd - planerat stöd - beviljande av stöd i strid med förbudet i artikel 93.3 i fördraget - senare beslut av kommissionen enligt vilket stödåtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden - verkan - giltighet i efterhand av nationella rättsakter om beviljande av stöd - föreligger inte
(artikel 93.3 i fördraget)
1. Genomförandet av systemet med kontroll av statliga stödåtgärder åvilar både kommissionen och, med hänsyn till den direkta effekten av artikel 93.3 sista meningen, de nationella domstolarna. Det förbud som avses i denna artikel mot att genomföra stödåtgärder är direkt tillämpligt på alla stödåtgärder som införts utan att först ha meddelats och, om en underrättelse har lämnats, är det verkningsfullt under den inledande fasen och, om kommissionen inleder det kontradiktoriska förfarandet, ända fram till det slutgiltiga beslutet. Om de nationella myndigheterna åsidosätter detta förbud påverkar detta giltigheten av rättsakterna om genomförande av stödåtgärderna. De nationella domstolarna skall för de enskilda som kan åberopa ett sådant åsidosättande säkerställa att alla slutsatser härav kommer att dras i enlighet med nationell lagstiftning både vad gäller giltigheten av de nämnda rättsakterna och vad gäller återkrävande av sådant finansiellt stöd som beviljats i strid med denna bestämmelse eller med eventuella interimistiska åtgärder.
Det faktum att domstolen inte funnit att kommissionen har befogenhet att förklara ett stöd vara olagligt - enbart med hänvisning till att skyldigheten att i förväg underrätta om det inte har uppfyllts och utan att ha prövat om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden - har inte någon som helst relevans när det gäller de skyldigheter som de nationella domstolarna har enligt ovan. I själva verket är den centrala och exklusiva roll som artiklarna 92 och 93 i fördraget tilldelar kommissionen en helt annan än den som åvilar de nationella domstolarna. Medan det ankommer på kommissionen,
och enbart den, att pröva det planerade stödets förenlighet med den gemensamma marknaden, även i sådana fall då medlemsstaten har åsidosatt förbudet att genomföra stödåtgärder, skall de nationella domstolarna endast - fram till kommissionens slutgiltiga beslut, och utan att på något sätt uttala sig om stödåtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden - säkerställa enskildas rättigheter om statliga myndigheter eventuellt åsidosätter förbudet i artikel 93.3 sista meningen i fördraget.
2. Ett slutgiltigt beslut av kommissionen innebär inte att sådana rättsakter om genomförande av stödåtgärder - som när de antogs var ogiltiga på grund av att det förbud som anges i artikel 93.3 sista meningen i fördraget åsidosatts - blir giltiga, eftersom den direkta effekten av artikel 93.3 sista meningen i fördraget i annat fall skulle inskränkas och enskildas intressen, vilka det är de nationella domstolarnas uppgift att skydda, skulle åsidosättas. Varje annan tolkning skulle leda till att ett åsidosättande från medlemsstaternas sida av artikel 93.3 sista meningen skulle kunna löna sig, och detta skulle beröva denna bestämmelse dess ändamålsenliga verkan.