61990J0018

Domstolens dom den 31 januari 1991. - Office national de l'emploi mot Bahia Kziber. - Begäran om förhandsavgörande: Cour du travail i Liège - Belgien. - Samarbetsavtal EEG-Marocko - Principen om icke-diskriminering - Social trygghet. - Mål C-18/90.

Rättsfallssamling 1991 s. I-00199
Svensk specialutgåva s. 00009
Finsk specialutgåva s. I-00009


Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut

Nyckelord


1. Internationella avtal - gemenskapens avtal - direkt effekt - villkor - artikel 41.1 i samarbetsavtalet EEG-Marocko

(artikel 41.1 i samarbetsavtalet EEG-Marocko)

2. Internationella avtal - samarbetsavtal EEG-Marocko - marockanska arbetstagare som är sysselsatta i en medlemsstat - social trygghet - likabehandling - vägran att bevilja en marockansk arbetstagares familjemedlem som bor hos den förstnämnde arbetslöshetsersättning för unga arbetssökande på grund av dennes nationalitet - otillåtligt

(artikel 41.1 i samarbetsavtalet EEG-Marocko)

Sammanfattning


1. En bestämmelse i ett avtal som gemenskapen har ingått med tredje land skall anses direkt tillämplig om den, med hänsyn till dess ordalydelse samt till avtalets syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av utfärdandet av ytterligare rättsakter.

Detta är fallet med artikel 41.1 i samarbetsavtalet mellan EEG och Marocko, som återfinns i avdelning III om samarbete i fråga om arbetskraft och som inte enbart är av programförklaringskaraktär utan i fråga om social trygghet uppställer en princip om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, som är ägnad att direkt reglera enskildas rättsliga ställning.

2. Eftersom artikel 41.1 i samarbetsavtalet mellan EEG och Marocko i fråga om social trygghet innehåller ett principiellt förbud mot varje diskriminering på grund av nationalitet av marockanska arbetstagare och de familjemedlemmar som bor med

dem, strider det mot denna artikel om en medlemsstat vägrar att till en marockansk arbetstagares familjemedlem, som bor tillsammans med den förstnämnde, utge ett bidrag som utgör arbetslöshetsersättning och som i enlighet med ifrågavarande medlemsstats lagstiftning utges till unga arbetssökande till dess de erhåller förvärvsarbete, på grund av att den arbetssökande är av marockansk nationalitet.

Parter


I mål C-18/90

har Cour du travail i Liège (Belgien) till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

Office national de l'emploi (Onem)

och

Bahia Kziber.

Begäran avser tolkningen av vissa bestämmelser i samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko.

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden O. Due, avdelningsordförandena G. F. Mancini, G. C. Rodríguez Iglesias och M. Díez Velasco samt domarna Sir Gordon Slynn, C. N. Kakouris, R. Joliet, F. A. Schockweiler och P. J. G. Kapteyn,

generaladvokat: W. Van Gerven,

justitiesekreterare: J. A. Pompe, biträdande justitiesekreterare,

som beaktat de skriftliga yttrandena från

- Onem genom advokaten C. Derwael, Bryssel,

- Bahia Kziber genom fackliga företrädarna Michèle Baiwir och René Jamar,

- den tyska regeringen genom tjänstemännen vid förbundsekonomiministeriet Ernst Röder och Joachim Karl, båda i egenskap av ombud,

- den franska regeringen genom Philippe Pouzoulet, sous-directeur, utrikesministeriets rättsavdelning, och Claude Chavance, attaché principal d'administration centrale vid utrikesministeriets rättsavdelning, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission genom juridiske rådgivaren Jean-Claude Séché, i egenskap av ombud,

som beaktat förhandlingsrapporten,

som hört de muntliga yttrandena från Onem, Kziber, den franska regeringen och kommissionen vid sammanträde den 6 november 1990 och

som hört generaladvokatens förslag till avgörande vid sammanträde den 6 december 1990,

meddelar följande

Domskäl


dom

1 Genom en dom av den 16 januari 1990, som kom in till domstolen den 22 januari 1990, har Cour du travail i Liège (Belgien) i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt en fråga om tolkningen av samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, undertecknat i Rabat den 27 april 1976 och godkänt på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978 (EGT nr L 264, s. 1, fransk version; svensk specialutgåva, del 11 volym 05, hädanefter avtalet).

2 Frågan har uppkommit inom ramen för en tvist mellan marockanska medborgaren Bahia Kziber och Office national de l'emploi i Belgien angående sistnämnda parts vägran att utge arbetslöshetsersättning.

3 Av handlingarna i målet vid den nationella domstolen framgår att Bahia Kziber bor hos sin far, som är marockansk medborgare och pensionär i Belgien efter att där ha arbetat som anställd.

4 Enligt artikel 124 i den belgiska kungliga förordningen av den 20 december 1963 om sysselsättning och arbetslöshet (Moniteur belge den 18.1.1964, s. 506) kan arbetslöshetsersättning beviljas unga arbetstagare med avslutad yrkes- eller lärlingsutbildning. Såvitt gäller utländska och statslösa arbetstagare har dessa enligt artikel 125 i förordningen rätt till arbetslöshetsersättning endast inom ramarna för en internationell överenskommelse.

5 Office national de l'emploi vägrade att bevilja Bahia Kziber arbetslöshetsersättning på grund av hennes nationalitet. Bahia Kziber väckte talan mot detta beslut vid belgisk arbetsdomstol.

6 Efter överklagande till Cour du travail i Liège har den domstolen beslutat att förklara målet vilande till dess att EG-domstolen i ett förhandsavgörande uttalat sig om följande fråga:

"Kan en medlemsstat vägra att utge en social förmån enligt artikel 7.2 i förordning nr 1612/68 till barnen - och de familjemedlemmar med vilka dessa sammanbor - till arbetstagare som är medborgare i ett tredje land (Marocko) med vilket Europeiska ekonomiska gemenskapen har slutit ett samarbetsavtal som i fråga om social trygghet innehåller en klausul om likabehandling till förmån för migrerande arbetstagare som kommer från ifrågavarande land och som har sysselsättning inom gemenskapen?"

7 För en utförligare redogörelse för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, rättegångens förlopp och de till domstolen ingivna skriftliga yttrandena hänvisas till förhandlingsrapporten. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det.

8 I avsikt att klargöra syftet med den av Cour du travail i Liège ställda frågan, skall erinras om syftet med och de relevanta bestämmelserna i avtalet.

9 Syftet med avtalet är i enlighet med dess första artikel att främja övergripande samarbete mellan avtalsparterna för att bidra till Marockos ekonomiska och sociala utveckling och att stärka förbindelserna mellan parterna. Detta samarbete omfattar enligt avdelning I det ekonomiska, tekniska och finansiella området, enligt avdelning II handeln och enligt avdelning III arbetskraften.

10 I enlighet med artikel 40, som återfinns i avdelning III om samarbete i fråga om arbetskraft, skall den behandling som varje medlemsstat ger arbetare med marockanskt medborgarskap som är sysselsatta på dess territorium vara fri från diskriminering på grund av nationalitet vad gäller arbetsvillkor och lön.

11 I artikel 41.1, som ingår i samma avdelning, föreskrivs följande. "Med förbehåll för vad som föreskrivs i nedanstående punkter skall arbetare med marockanskt medborgarskap, och de familjemedlemmar som bor tillsammans med dem, i fråga om social trygghet åtnjuta en behandling som är fri från diskriminering på grund av nationalitet jämfört med medborgarna i de medlemsstater där de är sysselsatta". Marockanska medborgare har i enlighet med artikel 41.2 rätt till sammanläggning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts i olika medlemsstater, i enlighet med artikel 41.3 rätt till familjebidrag för familjemedlemmar som är bosatta inom gemenskapen och i enlighet med artikel 41.4 rätt att överföra pensioner och ersättningar till Marocko. Artikel 41.5 innehåller en princip om reciprocitet såvitt gäller förfarandet enligt punkterna 1, 3 och 4 i samma artikel, till förmån för arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat.

12 I enlighet med artikel 42 i avtalet har samarbetsrådet till uppgift att anta bestämmelser för säkerställande av tillämpningen av principerna i artikel 41.

13 Frågan till domstolen bör mot bakgrund av dessa avtalsbestämmelser förstås på så sätt att den i huvudsak syftar till att få besked om huruvida det strider mot artikel 41.1 i avtalet om en medlemsstat vägrar att till en marockansk arbetstagares familjemedlem, som bor tillsammans med den förstnämnde, utge ett bidrag som i enlighet med ifrågavarande medlemsstats lagstiftning utges till unga arbetssökande till dess de erhåller förvärvsarbete, på grund av att den arbetssökande är av marockansk nationalitet.

14 För att kunna besvara denna fråga på ett ändamålsenligt sätt, måste först avgöras om artikel 41.1 i avtalet kan åberopas vid en nationell domstol och därefter om bestämmelsen gäller i förhållande till en marockansk migrerande arbetstagares familjemedlem som begär ett sådant bidrag som det i målet vid den nationella domstolen.

Den direkta effekten av artikel 41.1 i avtalet

15 Enligt domstolens fasta rättspraxis (se dom av den 30 september 1987 i mål 12/86 Demirel, punkt 14, Rec. s. 3719) skall en bestämmelse i ett avtal som gemenskapen har ingått med tredje land anses direkt tillämplig om den, med hänsyn till dess ordalydelse samt till avtalets syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av utfärdandet av ytterligare rättsakter.

16 För att det skall kunna avgöras om artikel 41.1 i avtalet uppfyller dessa kriterier måste först en granskning av dess ordalydelse ske.

17 Det skall i det avseendet slås fast att artikel 41.1 i klara, precisa och ovillkorliga ordalag ger uttryck för ett förbud mot att i fråga om social trygghet diskriminera marockanska arbetstagare, och de familjemedlemmar som bor tillsammans med dem, på grund av deras nationalitet.

18 Det förhållandet att diskrimineringsförbudet i enlighet med artikel 41.1 gäller med förbehåll för vad som föreskrivs i de därefter följande punkterna innebär, såvitt gäller sammanläggning av perioder, beviljande av familjebidrag och överföring av pensioner och ersättningar till Marocko, att diskrimineringsförbudet endast gäller inom ramen för de villkor som anges i punkterna 2, 3 och 4 i artikel 41. Detta förbehåll torde emellertid inte kunna tolkas på så sätt att det berövar diskrimineringsförbudet dess karaktär av ovillkorlighet såvitt gäller varje annan fråga som kan uppkomma i fråga om social trygghet.

19 Inte heller kan den omständigheten att artikel 42.1 innehåller en föreskrift om samarbetsrådets genomförande av de i artikel 41 fastlagda principerna anses utgöra ett ifrågasättande av den direkta tillämpligheten av en bestämmelse vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av utfärdandet av ytterligare rättsakter. Som generaladvokaten har framhållit i punkt 12 i sitt förslag till avgörande, består samarbetsrådets uppgift enligt artikel 42.1 i att vidta åtgärder till främjande av att diskrimineringsförbudet iakttas och att i förekommande fall vidta de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av principen om sammanläggning av pensioner eller ersättningar i artikel 41.2, men utövandet av denna uppgift kan inte anses utgöra en förutsättning för icke-diskrimineringsprincipens omedelbara tillämpning.

20 Konstaterandet att icke-diskrimineringsprincipen i artikel 41.1 är ägnad att direkt skapa rättsverkningar för en marockansk arbetstagare och för de familjemedlemmar som bor tillsammans med denne i en medlemsstat motsägs för övrigt inte av vad som framkommit vid granskningen av syftet med och arten av det avtal i vilket bestämmelsen ingår.

21 Avtalet har nämligen, i enlighet med vad som redan anförts, till syfte att främja övergripande samarbete mellan avtalsparterna i fråga om bl.a. arbetskraft. Det förhållandet att avtalet väsentligen avser att främja Marockos ekonomiska utveckling och inskränker sig till upprättandet av ett samarbete mellan parterna utan att sikta mot en associering eller Marockos framtida tillträde till gemenskaperna, kan inte utgöra hinder mot att vissa av dess bestämmelser blir direkt tillämpliga.

22 Detta gäller särskilt artiklarna 40 och 41 i avdelning III om samarbete i fråga om arbetskraft, som inte enbart är av programförklaringskaraktär utan som i fråga om arbetsvillkor och löner samt social trygghet uppställer en princip som är ägnad att reglera enskildas rättsliga ställning.

23 Med anledning härav skall det slås fast att det av ordalydelsen i artikel 41.1, likväl som av syftet med och arten av det avtal i vilket artikeln ingår, följer att denna bestämmelse kan tillämpas direkt.

Räckvidden av artikel 41.1 i avtalet

24 För att kunna bestämma räckvidden av icke-diskrimineringsprincipen i artikel 41.1 i avtalet måste först bestämmas vilken innebörd begreppet social trygghet i ifrågavarande bestämmelse har och måste därefter undersökas vilken innebörd arbetarbegreppet i samma bestämmelse har. Därefter kan slås fast vilka villkor som gäller för att en marockansk arbetstagares familjemedlemmar skall kunna kräva att få komma i åtnjutande av sociala trygghetsförmåner.

25 Begreppet social trygghet i artikel 41.1 i avtalet skall tolkas analogt med likalydande begrepp i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (i dess lydelse enligt EGT 1980, C 138 s. 1, fransk version; svensk specialutgåva, del 05, volym 01). I första punkten av förordningens artikel 4 om det materiella tillämpningsområdet anges förmåner vid arbetslöshet som en av det sociala trygghetssystemets grenar och det bidrag för unga arbetssökande som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör endast en särskild form av dessa förmåner.

26 Den omständigheten att artikel 41.2 i avtalet i motsats till ovannämnda förordning nr 1408/71 inte nämner förmåner vid arbetslöshet som en av de förmånssystem på vilka sammanläggningen av försäkringsperioder skall tillämpas, har endast betydelse för sammanläggningsfrågan och kan, i avsaknad av avtalsparternas klart uttalade avsikt, inte i sig själv läggas till grund för antagandet att parterna kommit överens om att från begreppet social trygghet enligt avtalet skall undantas förmåner vid arbetslöshet, som av tradition anses utgöra en av det sociala trygghetssystemets grenar.

27 Såvitt gäller begreppet arbetare i artikel 41.1 i avtalet skall det slås fast att detta begrepp omfattar både yrkesverksamma arbetstagare och sådana som har lämnat arbetsmarknaden efter att ha uppnått den ålder som krävs för att få ålderspension eller som har drabbats av ett av de riskfall som ger rätt till förmåner enligt andra grenar av det sociala trygghetssystemet. Artikel 41.2 och 41.4 hänvisar i fråga om rätten till sammanläggning av förmåner och möjligheten att överföra dessa till Marocko uttryckligen till sådana förmånssystem som dem gällande pensionerade arbetstagares rätt till pension och ersättningar på grund av ålderdom eller invaliditet.

28 Såvitt slutligen gäller räckvidden av de rättigheter som gäller för en marockansk arbetstagares familjemedlemmar som bor tillsammans med den förstnämnde, innebär den i artikel 41.1 angivna principen om förbud mot varje diskriminering på grund av nationalitet i fråga om social trygghet, att den som uppfyller alla de krav som enligt nationell lagstiftning uppställs för att få arbetslöshetsersättning för unga arbetssökande inte kan förvägras en sådan förmån på grund av sin nationalitet.

29 Med anledning härav blir svaret på frågan från Cour du travail i Liège att artikel 41.1 i avtalet skall tolkas på så sätt att det strider mot denna om en medlemsstat vägrar att till en marockansk arbetstagares familjemedlem, som bor tillsammans med den förstnämnde, utge ett bidrag som i enlighet med ifrågavarande medlemsstats lagstiftning utges till unga arbetssökande till dess de erhåller förvärvsarbete, på grund av att den arbetssökande är av marockansk nationalitet.

Beslut om rättegångskostnader


Rättegångskostnader

30 De kostnader som förorsakats Förbundsrepubliken Tysklands och Frankrikes regeringar samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Domslut


På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående den fråga som genom dom av den 16 januari 1990 förts vidare av Cour du travail i Liège, följande dom:

Artikel 41.1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, som undertecknades i Rabat den 27 april 1976 och som godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978, skall tolkas på så sätt att det strider mot denna om en medlemsstat vägrar att till en marockansk arbetstagares familjemedlem, som bor tillsammans med den förstnämnde, utge ett bidrag som i enlighet med ifrågavarande medlemsstats lagstiftning utges till unga arbetssökande till dess de erhåller förvärvsarbete, på grund av att den arbetssökande är av marockansk nationalitet.