61989J0370

Domstolens dom den 2 december 1992. - Société générale d'entreprises électro-mécaniques SA (SGEEM) och Roland Etroy mot Europeiska investeringsbanken. - Offentlig upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten i en AVS-stat - Medfinansiering genom Europeiska investeringsbanken - Utomobligatoriskt ansvar gentemot en anbudsgivare vars anbud inte har antagits - Domstolens behörighet. - Mål C-370/89.

Rättsfallssamling 1992 s. I-06211
Svensk specialutgåva s. 00059
Finsk specialutgåva s. I-00207


Sammanfattning
Parter
Domskäl
Domslut

Nyckelord


Skadeståndstalan - utomobligatoriskt ansvar - talan som förs mot Europeiska investeringsbanken inom ramen för tilldelning och genomförande av upphandlingskontrakt som finansieras av Europeiska utvecklingsfonden - domstolens behörighet

(artiklarna 178 och 215 andra stycket i EEG-fördraget)

Sammanfattning


Europeiska investeringsbanken, som upprättats genom fördraget, är ett gemenskapsorgan som skall bidra till att förverkliga gemenskapens mål.

Härav följer att handlingar eller underlåtelser, som banken kan ha gjort sig skyldig till vid genomförandet av ett finansieringskontrakt som den på gemenskapens vägnar har ingått inom ramen för finansieringen av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten med medel från Europeiska utvecklingsfonden, skall tillräknas gemenskapen i enlighet med de allmänna principer som avses i artikel 215 andra stycket i fördraget.

Det skulle strida mot avsikten hos fördragets upphovsmän om gemenskapen - när den handlar genom ett gemenskapsorgan som upprättats genom fördraget och som har rätt att handla i gemenskapens namn och för dennas räkning - kunde undgå följderna av bestämmelserna i artikel 178 och artikel 215 andra stycket i fördraget, vilka syftar till att ge domstolen behörighet i de fall där gemenskapen som helhet kan ådra sig utomobligatoriskt ansvar.

Domstolen är följaktligen enligt artikel 178 i fördraget behörig att avgöra ett mål om skadestånd mot Europeiska investeringsbanken när denna handlar på gemenskapens vägnar inom ramen för tilldelning och genomförande av upphandlingskontrakt som finansieras av Europeiska utvecklingsfonden.

Parter


Mål C-370/89

1. Société générale d'entreprises électro-mécaniques (SGEEM), med säte i Champs-sur-Marne, Frankrike,

2. Roland Etroy, bosatt i Champs-sur-Marne, Frankrike,

företrädda av advokaterna Alexandre Vandencasteele, Bryssel, och Simon Cohen, Paris, med delgivningsadress i Luxemburg hos advokatbyrån E. Arendt, 8-10, rue Mathias Hardt,

sökande,

mot

Europeiska investeringsbanken, företrädd av generaldirektören Xavier Herlin, direktoratet för rättsfrågor, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten R. O. Dalcq, Bryssel, med delgivningsadress i Luxemburg vid bankens säte tills vidare,

svarande,

med stöd av

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Hans Peter Hartvig, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Roberto Hayder, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg,

intervenient.

Målet avser en talan enligt artiklarna 178 och 215 andra stycket i EEG-fördraget om ersättning för den skada som sökandena uppger sig ha lidit genom Europeiska investeringsbankens rättsstridiga handlande i samband med tilldelningen av ett offentligt upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten i Mali.

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden O. Due, avdelningsordförandena C. N. Kakouris, G. C. Rodríguez Iglesias, M. Zuleeg och J. L. Murray samt domarna G. F. Mancini, R. Joliet, F. A. Schockweiler, J. C. Moitinho de Almeida, F. Grévisse och M. Díez de Velasco,

generaladvokat: C. Gulmann,

justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren J. A. Pompe,

som beaktat förhandlingsrapporten,

som hört parternas muntliga yttranden vid sammanträde den 24 mars 1992 vid vilket Europeiska investeringsbanken företräddes av advokaterna R. O. Dalcq och Lagner, Bryssel, och

som hört generaladvokatens förslag till avgörande, framlagt vid sammanträde den 2 juni 1992,

meddelar följande

dom

Domskäl


1 Genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 12 december 1989, har Société générale d'entreprises électro-mécaniques, ett franskt aktiebolag med säte i Champs-sur-Marne (nedan benämnt sökandebolaget), och Roland Etroy, bolagets styrelseordförande och verkställande direktör, väckt en skadeståndstalan enligt artiklarna 178 och 215 andra stycket i EEG-fördraget som syftar till att Europeiska investeringsbanken (nedan benämnd banken) såsom företrädare för Europeiska ekonomiska gemenskapen skall åläggas att ersätta den skada som banken har åsamkat dem genom att förhindra att sökandebolaget tilldelades ett offentligt upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten.

2 Republiken Mali ansökte om finansiering genom banken av en del av ett byggnadsprojekt avseende en högspänningsledning i form av ett villkorat lån utgörande riskkapital såsom föreskrivs i artikel 199 i den tredje AVS-EEG-konventionen, undertecknad i Lomé den 8 december 1984 (nedan benämnd konventionen, EGT 1986 L 86, s. 3, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

3 Sådant riskkapital finansieras av den sjätte europeiska utvecklingsfonden (nedan benämnd fonden), som inrättats genom artikel 1.1 i den inbördes överenskommelsen av den 19 februari 1985 om finansiering och administration av gemenskapens stöd (nedan benämnd överenskommelsen, EGT 1986, L 86, s. 210, fransk version; svensk specialutgåva del 11, volym 11, s. 242) och skall administreras av banken på gemenskapens vägnar enligt artikel 10.2 i överenskommelsen.

4 I artikel 52 i rådets budgetförordning av den 11 november 1986 för fonden (EGT L 325, s. 42, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), föreskrivs i punkt 1 andra stycket att de instrument som ligger till grund för riskkapitaloperationerna skall ingås av banken som agerar som gemenskapens bemyndigade organ och i punkt 2 att banken, som agerar som gemenskapens bemyndigade organ och på gemenskapens vägnar, skall administrera sådana operationer.

5 Eftersom banken ansåg att det lån som Mali begärt föll inom ramen för dess uppgifter såsom dessa definieras i fördraget och var förenligt med de mål som fastställs i konventionen, beslutade den att bevilja ansökan om finansiering.

6 I finansieringskontraktet för projektet, som ingicks mellan Mali och banken, fastställdes att banken handlade på gemenskapens vägnar och en hänvisning gjordes särskilt till artikel 10.2 i överenskommelsen.

7 Sökandebolaget lämnade in ett anbud som svar på Malis uppmaning till anbudsgivning och bolagets anbud visade sig vara det lägsta. De maliska myndigheterna övervägde först att tilldela bolaget kontraktet.

8 Banken ansåg att sökandebolagets anbud uppvisade uppenbara svagheter som riskerade att äventyra projektets genomförande. Den informerade följaktligen de maliska myndigheterna om att den inte skulle kunna finansiera projektet om kontraktet tilldelades sökandebolaget.

9 När de maliska myndigheterna slutligen beslutade att ge kontraktet till en annan anbudsgivare väckte sökandena den föreliggande talan för att få ersättning för den skada som de ansåg att banken hade åsamkat dem genom att på ett rättsstridigt sätt gripa in i förhandlingarna och ingåendet av kontraktet samt genom att med åsidosättande av principen om en väl fungerande förvaltning underlåta att övervaka sin personals handlande.

10 Sjätte avdelningen, som inledningsvis tilldelades målet, beslutade med tillämpning av artikel 95.3 i rättegångsreglerna att hänskjuta målet till domstolen i plenum för att denna först skulle ta ställning till domstolens behörighet i fråga om den föreliggande talan.

11 För en utförligare redogörelse för omständigheterna i tvisten, rättegångens förlopp samt parternas grunder och argument hänvisas till förhandlingsrapporten. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det.

12 Domstolen finner för det första att bankens omtvistade handlande avser genomförandet av ett finansieringskontrakt som banken ingått på gemenskapens vägnar under utövande av de befogenheter som den enligt de ovannämnda gemenskapsrättsliga bestämmelserna tilldelats när det gäller att bevilja och förvalta riskkapital som finansieras av fonden.

13 För det andra utgör banken ett gemenskapsorgan som upprättats genom fördraget (dom av den 15 juni 1976 i mål 110/75 Mills mot Europeiska investeringsbanken, Rec. 1976, s. 955, punkt 14). Den skall bidra till att förverkliga gemenskapens mål och är därmed på grund av fördraget en del av gemenskapens system (dom av den 3 mars 1988 i mål 85/86 Kommissionen mot Europeiska investeringsbanken, Rec. 1988, s. 1281, punkt 29).

14 Härav följer att handlingar eller underlåtelser, som banken kan ha gjort sig skyldig till gentemot sökandena vid genomförandet av det ifrågavarande finansieringskontraktet, skall tillräknas gemenskapen i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaterna och som avses i artikel 215 andra stycket i fördraget.

15 Det skulle strida mot avsikten hos fördragets upphovsmän om gemenskapen - när den handlar genom ett gemenskapsorgan som upprättats genom fördraget och som har rätt att handla i gemenskapens namn och för dennas räkning - kunde undgå följderna av bestämmelserna i artikel 178 och artikel 215 andra stycket i fördraget, vilka syftar till att ge domstolen behörighet i de fall där gemenskapen som helhet kan ådra sig utomobligatoriskt ansvar gentemot tredje man.

16 Termen "institution", som används i artikel 215 andra stycket i fördraget, skall därför anses omfatta inte endast de gemenskapsinstitutioner som räknas upp i artikel 4.1 i fördraget utan även - med hänsyn till det system för utomobligatoriskt ansvar som upprättats genom fördraget - sådana gemenskapsorgan som banken.

17 Domstolens behörighet att avgöra den föreliggande tvisten sätts inte i fråga genom artikel 180 i fördraget vars särskilda bestämmelser inte är avsedda att tillhandahålla en uttömmande uppräkning av de fall där domstolen är behörig att avgöra tvister rörande banken (ovannämnda domen Mills mot Europeiska investeringsbanken, punkterna 16 och 17).

18 Inte heller artikel 29 i bankens stadga, enligt vilken tvister mellan banken och tredje man skall avgöras av de behöriga nationella domstolarna, utgör hinder mot domstolens behörighet, eftersom det i denna bestämmelse uttryckligen görs ett undantag för domstolens behörighet.

19 Härav följer att domstolen är behörig enligt artikel 178 i fördraget att avgöra den föreliggande tvisten om skadestånd.

20 Eftersom domstolen har tagit ställning till preliminärfrågan om sin behörighet, skall målet hänskjutas till sjätte avdelningen för ett avgörande i sak.

Domslut


På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- innan den tar ställning till om sökandenas talan är välgrundad - följande dom:

1) Domstolen är behörig att avgöra den föreliggande tvisten.

2) Målet hänskjuts till sjätte avdelningen.

3) Beslut om rättegångskostnaderna skall fattas senare.