1. Begäran om förhandsavgörande - domstolens behörighet - rättsakter som antagits av institutionerna - gemenskapens avtal - associeringsavtal - associeringsrådets beslut
(artiklarna 177 första stycket b, 228 och 238 i EEG-fördraget)
2. Internationella avtal - gemenskapens avtal - direkt effekt - villkor - beslut rörande fri rörlighet för arbetstagare - det genom associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet inrättade associeringsrådet
(associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet; beslut nr 2/76 och 1/80 av det genom associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet inrättade associeringsrådet)
3. Internationella avtal - associeringsavtal mellan EEG och Turkiet - fri rörlighet för personer - arbetstagare - turkiska medborgares rätt att ta anställning efter eget val i en medlemsstat - villkor - tidigare innehav av laglig anställning - begrepp
(associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet; beslut nr 2/76 och 1/80 av det genom associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet inrättade associeringsrådet)
1. De bestämmelser som ett genom ett associeringsavtal mellan gemenskapen och tredje land inrättat associeringsråd utfärdar för genomförandet av nämnda avtal utgör i lika hög grad som själva avtalet från och med dagen för sitt ikraftträdande en integrerad del av gemenskapens rättsordning, varför domstolen, som på grundval av artikel 177 i fördraget är behörig att meddela förhandsavgörande angående avtalet på grund av dettas egenskap av en av institutionerna antagen rättsakt, även är behörig att uttala sig om bestämmelsernas tolkning, vilket bidrar till att säkra en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten.
2. I likhet med de avtalsbestämmelser som ingåtts av gemenskapen med tredje land skall de bestämmelser som antagits av ett associeringsråd, som inrättats genom ett associeringsavtal för att säkra genomförandet av detsamma, anses direkt tillämpliga om de, med hänsyn till såväl dessas som avtalets ordalydelse, syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av utfärdandet av ytterligare rättsakter. Dessa villkor är uppfyllda såvitt avser artikel 2.1 b och artikel 7 i beslut nr 2/76 samt artikel 6.1 tredje strecksatsen och artikel 13 i beslut nr 1/80, vilka beslut antagits av det associeringsråd som inrättats genom associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet för att säkerställa det etappvisa genomförandet av den fria rörlighet för arbetstagare som föreskrivs i avtalets bestämmelser av programförklaringskaraktär. Bestämmelserna i fråga har således direkt effekt i gemenskapens medlemsstater.
Det saknar därvid betydelse att bestämmelserna eventuellt skall genomföras genom nationella åtgärder, eftersom det inte finns något utrymme för skönsmässiga bedömningar därvidlag, att nämnda beslut inte offentliggjorts, eftersom avsaknaden av ett offentliggörande endast kan utgöra hinder mot att åberopa besluten gentemot en enskild, och att medlemsstaterna har möjlighet att införa skyddsklausuler, eftersom dessa klausuler endast är tilllämpliga i vissa bestämda situationer.
3. Artikel 2.1 b i beslut nr 2/76 och artikel 6.1 tredje strecksatsen i beslut nr 1/80, vilka beslut antagits av det genom associeringsavtalet mellan EEG och Turkiet inrättade associeringsrådet, ger den turkiske arbetstagare som under en period har innehaft laglig anställning i en medlemsstat rätt att ta anställning efter eget val. Även om det förhållandet att anställningen skall vara laglig i den mening som avses i ifrågavarande bestämmelser inte kan anses innebära att den berörde arbetstagaren måste ha ett formellt uppehållstillstånd, så förutsätter det emellertid att dennes situation på arbetsmarknaden är permanent och inte endast övergående. På grund härav kan uttrycket "laglig anställning" i
nämnda bestämmelser inte anses avse fall där en turkisk arbetstagare beviljats arbetstillstånd under den period då det förelegat uppskov med verkställigheten av ett beslut om förvägrad uppehållsrätt mot vilket han väckt en talan som ogillats.