61980J0155

1. Gemenskapsrätt - principer - likabehandling - diskriminering på grund av nationalitet - förbud - räckvidd

(artikel 7 i EEG-fördraget)

2. Fri rörlighet för varor - kvantitativa exportrestriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - begrepp - bestämmelser som grundas på objektiva kriterier och som inte gör åtskillnad mellan inrikeshandel och exporthandel - omfattas inte

(artikel 34 i EEG-fördraget)

3. Fri rörlighet för varor - kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - bestämmelser om förbud mot nattarbete i bagerier - tillåtlighet

(artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget)

1. En bestämmelse som tillämpas på grund av näringsidkarnas etableringsort, och inte på grund av deras nationalitet, strider inte mot diskrimineringsförbudet i artikel 7 i EEG-fördraget. Det innebär följaktligen ingen överträdelse av artikel 7 ens om en medlemsstat, genom en lagbestämmelse som varken direkt eller indirekt gör åtskillnad på grund av nationalitet, åstadkommer en situation som påverkar konkurrensförmågan hos näringsidkare etablerade inom dess territorium i förhållande till näringsidkare etablerade i andra medlemsstater.

2. Artikel 34 i EEG-fördraget avser sådana nationella åtgärder som särskilt har till syfte eller verkan att begränsa exporten och därigenom skapa olika förutsättningar för en medlemsstats inrikeshandel och exporthandel för att gynna den inhemska produktionen eller marknaden i den aktuella staten.

Det är uppenbart att så inte är fallet med en bestämmelse som utgör en del av den ekonomiska och sociala politiken och som, på grundval av objektiva kriterier,

gäller för alla företag inom en viss sektor som är etablerade inom den medlemsstatens territorium, utan att leda till olika behandling på grund av näringsidkarnas nationalitet och utan att göra åtskillnad mellan den berörda statens inrikeshandel och exporthandel.

3. Artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget utgör inget hinder för en nationell bestämmelse som förbjuder tillverkning under natten före ett visst klockslag av bageri- och konditorivaror eller transport och leverans av sådana varor till enskilda konsumenter och till detaljhandeln.

I mål 155/80

har Amtsgericht i Wiesbaden till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det bötesförfarande som pågår vid den nationella domstolen mot

Sergius Oebel.

Begäran avser tolkningen av artiklarna 7, 30 och 34 i EEG-fördraget.

1 Genom beslut av den 22 april 1980, som inkom till domstolen den 2 juli 1980, har Amtsgericht i Wiesbaden i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt två frågor om tolkningen av artiklarna 7, 30 och 34 i EEG-fördraget, för att kunna avgöra om en nationell bestämmelse om nattarbete i bagerier och konditorier är förenlig med gemenskapsrätten.

2 Dessa frågor har uppkommit inom ramen för ett åtal för överträdelse av 5 § i den tyska lagen om arbetstider i bagerier och konditorier (Gesetz über die Arbeitszeit in Bäckereien und Konditoreien) i dess lydelse av den 23 juli 1969.

3 I 5 § första stycket i ovan nämnda lag fastställs i huvudsak att det med vissa undantag är förbjudet att tillverka bageri- och konditorivaror på vardagar mellan klockan 22 och klockan 4 på natten. Enligt 5 § femte stycket är det mellan klockan 22 och klockan 5.45 förbjudet att transportera bageri- och konditorivaror för leverans till konsumenter och detaljhandeln. Enligt den tyska regeringen gäller detta förbud inte transport eller leverans till grossister, till mellanled som t.ex. brödhandlare, till distributörer för bageri- och konditorivaror eller till företagets egna varulager.

4 Enligt yttrandena från parterna i målet, särskilt från den tyska regeringen, syftar den omtvistade lagen i första hand till att skydda de anställda i små och medelstora bageri- och konditoriföretag, som inte har tillräckligt många anställda för att införa skiftarbete, mot permanent, hälsoskadligt nattarbete. Förbudets utvidgning till de stora företagen inom området, vilka har möjlighet att införa skiftarbete, syftar till att skydda de små företagen med manuell tillverkning mot konkurrensen från industrin.

5 Amtsgericht i Wiesbaden fann att dessa bestämmelser kunde vara oförenliga med gemenskapsrätten eftersom de utesluter leverans i rätt tid av färska bageri- och konditorivaror till de medlemsstater som gränsar till Förbundsrepubliken Tyskland och därmed skapar en snedvridning av konkurrensen inom gemenskapen. Den har därför ställt följande frågor:

"1. Skall artikel 7 i EEG-fördraget även tolkas så, att det föreligger en överträdelse av diskrimineringsförbudet om en medlemsstat i gemenskapen genom en lagbestämmelse åstadkommer en situation som väsentligt begränsar konkurrensförmågan hos statens egna medborgare i förhållande till övriga medlemsstaters medborgare inom samma bransch?

2. Skall artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget tolkas så, att verkningarna av 5 § i den tyska lagen om arbetstid i bagerier inom ramen för export och import av färska bagerivaror skall betraktas som åtgärder motsvarande kvantitativa import- eller exportrestriktioner?"

Den första frågan

6 Av skälen till beslutet om hänskjutande framgår att den första frågan går ut på om en medlemsstats bestämmelser skall betraktas som diskriminerande enligt artikel 7 om de inom vissa områden gränsande till andra medlemsstater som inte har motsvarande bestämmelser, leder till en snedvridning av konkurrensen till nackdel för näringsidkare etablerade på den första statens territorium.

7 Som domstolen upprepade gånger har fastställt, senast i sin dom av den 30 november 1978 i målet 31/78 Bussone (Rec. 1978, s. 2445), föreligger ingen överträdelse av diskrimineringsförbudet i artikel 7 när det gäller en bestämmelse som inte tillämpas på grund av näringsidkarnas nationalitet utan på grund av etableringsort.

8 Av detta följer att en nationell bestämmelse som varken direkt eller indirekt gör någon åtskillnad på grund av nationalitet mellan de personer som omfattas av den, inte strider mot artikel 7 trots att den begränsar konkurrensförmågan hos de berörda näringsidkarna.

9 Som domstolen har fastställt i sin dom av den 3 juli 1979 i de förenade målen 185-204/78 van Dam (Rec. 1979, s. 2361) kan för övrigt tillämpningen av nationell lagstiftning inte anses strida mot diskrimineringsförbudet enbart därför att andra medlemsstater påstås tillämpa mindre stränga bestämmelser.

10 Svaret på den första frågan blir alltså följande. Artikel 7 i EEG-fördraget skall tolkas så, att den endast förbjuder diskriminering av näringsidkare på grund av nationalitet. Det innebär följaktligen ingen överträdelse av artikel 7 ens om en medlemsstat, genom en lagbestämmelse som varken direkt eller indirekt gör åtskillnad på grund av nationalitet, åstadkommer en situation som påverkar konkurrensförmågan hos näringsidkare etablerade inom dess territorium i förhållande till näringsidkare etablerade i andra medlemsstater.

Den andra frågan

11 Den nationella domstolens andra fråga går ut på om verkningarna av en nationell lagstiftning om arbetstider i bagerier och konditorier, som den omtvistade tyska lagen, vad gäller export och import av färska bagerivaror skall betraktas som åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa import- och exportrestriktioner enligt artiklarna 30 och 34 i fördraget.

Begränsning av arbetstiden

12 Det är oomtvistat att det förbud mot tillverkning före klockan 4 som gäller för bagerier och konditorier i sig utgör ett berättigat ekonomiskt och socialpolitiskt beslut som överensstämmer med de mål av allmänt intresse som fördraget eftersträvar. Syftet med detta förbud är att förbättra arbetsvillkoren inom en erkänt känslig sektor med en produktionsprocess som uppvisar vissa särdrag, både vad gäller varornas kvalitet och konsumenternas vanor.

13 Detta är anledningen till att flera av gemenskapens medlemsstater, liksom ett stort antal icke-medlemsstater, har infört liknande bestämmelser om nattarbete inom denna sektor. Här skall särskilt hänvisas till Internationella arbetsorganisationens konvention nr 20 av den 8 juni 1925 om nattarbete i bagerier vilken med vissa undantag förbjuder tillverkning av bröd, bakverk och liknande varor nattetid.

14 Den tilltalade i målet vid den nationella domstolen har gjort gällande att förbudet mot tillverkning av bageri- och konditorivaror före klockan 4 på morgonen utgör en enligt artikel 34 i fördraget förbjuden exportrestriktion. Detta gäller särskilt varor som skall levereras färska i tid för frukost och som därför måste tillverkas natten före försäljningsdagen.

15 Som domstolen redan har fastställt i sin dom av den 8 november 1979 i målet 15/79 Groenveld (Rec. 1979, s. 3409), avser artikel 34 sådana nationella åtgärder vars syfte eller verkan särskilt är att begränsa exporten och därigenom skapa olika förutsättningar för en medlemsstats inrikeshandel och exporthandel, så att den inhemska produktionen eller marknaden gynnas i den aktuella staten.

16 Det är uppenbart att så inte är fallet med en bestämmelse som den omtvistade, vilken utgör en del av den ekonomiska och sociala politiken och som, på grundval av objektiva kriterier, gäller för alla företag inom en viss sektor som är etablerade inom den medlemsstatens territorium, utan att leda till olika behandling på grund av näringsidkarnas nationalitet och utan att göra åtskillnad mellan den berörda statens inrikeshandel och exporthandel.

Förbudet mot transport och leverans

17 Den tilltalade i målet vid den nationella domstolen har även invänt mot förbudet mot transport och leverans av bageri- och konditorivaror till konsumenter eller detaljhandeln före klockan 5.45, vilket ingår i de bestämmelser om nattarbete i bagerier som ifrågasatts vid den nationella domstolen. Den tilltalade har gjort gällande att detta förbud utgör en åtgärd med motsvarande verkan som både import- och exportrestriktioner eftersom det å ena sidan hindrar tillverkare som är etablerade i andra medlemsstater att i tid leverera sina varor till konsumenter och försäljningsställen i Förbundsrepubliken Tyskland och å andra sidan hindrar tillverkare som är etablerade i Förbundsrepubliken Tyskland från att i tid leverera till andra medlemsstater.

18 Enligt den tyska regeringen syftar förbudet mot transport och leverans före klockan 5.45 uteslutande till att säkerställa iakttagandet av förbudet mot tillverkning nattetid, vilket de behöriga myndigheterna annars inte skulle kunna övervaka effektivt. Det har enligt regeringen varit absolut nödvändigt att utvidga förbudet till att omfatta varor från andra medlemsstater, eftersom tillverkare i Förbundsrepubliken Tyskland annars skulle missgynnas i förhållande till utländska konkurrenter, vilket skulle vara oförenligt med principen om likabehandling. Om varor från andra medlemsstater skulle undantas från förbudet skulle följaktligen inte bara upprätthållandet av detta i fråga om inhemska varor, utan även av bestämmelserna om tillverkningstider omöjliggöras.

19 Det måste konstateras att den restriktiva verkan av de bestämmelser om tillåtna tider för transport och leverans av bageri- och konditorivaror som kompletterar bestämmelserna om tillåtna tider för tillverkningen av dessa varor, måste prövas mot bakgrund av bestämmelsernas tillämpningsområde.

20 Om en sådan bestämmelse endast gäller transport för leverans till enskilda konsumenter och till detaljhandeln och inte transport och leverans till lager eller mellanled, kan den inte leda till en begränsning av importen eller exporten mellan medlemsstaterna. I detta fall är handeln inom gemenskapen möjlig vid alla tider, med det enda förbehållet att leverans till konsumenter och detaljhandeln begränsas i samma omfattning för alla tillverkare, oavsett var de är etablerade. Under dessa omständigheter strider sådana bestämmelser inte mot artiklarna 30 och 34 i fördraget.

21 Svaret på den andra frågan blir alltså följande. Artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget hindrar inte nationella bestämmelser som förbjuder tillverkning under natten före ett visst klockslag av bageri- och konditorivaror eller transport och leverans av sådana varor till enskilda konsumenter och till detaljhandeln.

22 De kostnader som har förorsakats den tyska och den franska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående de frågor som genom beslut av den 22 april 1980 förts vidare av Amtsgericht i Wiesbaden - följande dom:

1) Artikel 7 i EEG-fördraget skall tolkas så, att den endast förbjuder diskriminering av näringsidkare på grund av nationalitet. Det innebär följaktligen ingen överträdelse av artikel 7 ens om en medlemsstat, genom en lagbestämmelse som varken direkt eller indirekt gör åtskillnad på grund av nationalitet, åstadkommer en situation som påverkar konkurrensförmågan hos näringsidkare etablerade inom dess territorium i förhållande till näringsidkare etablerade i andra medlemsstater.

2) Artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget hindrar inte nationella bestämmelser som förbjuder tillverkning under natten före ett visst klockslag av bageri- och konditorivaror eller transport och leverans av sådana varor till enskilda konsumenter och till detaljhandeln.