1. Jordbruk - gemensam organisation av marknaderna - vin - förbud mot nyplantering av vinstockar - rådets förordning nr 1162/76 - tillämpning i tiden
(artikel 2.1 i rådets förordning nr 1162/76, ändrad genom förordning nr 2776/78)
2. Jordbruk - gemensam organisation av marknaderna - vin - förbud mot nyplantering av vinstockar - räckvidd
(artikel 2.1 i rådets förordning nr 1162/76)
3. - Institutionernas rättsakter - giltighet - kränkning av grundläggande rättigheter - bedömning endast utifrån gemenskapsrätten
- Gemenskapsrätt - allmänna rättsprinciper - grundläggande rättigheter - säkerställande genom domstolen - referensregler - medlemsstaternas författningar - internationella avtal
4. Gemenskapsrätt - allmänna rättsprinciper - grundläggande rättigheter - äganderätt - säkerställande genom gemenskapens rättsordning
5. Gemenskapsrätt - allmänna rättsprinciper - grundläggande rättigheter - äganderätt - säkerställande genom gemenskapens rättsordning - gränser - begränsningar för nyplantering av vinstockar - tillåtlighet - villkor
6. Jordbruk - gemensam organisation av marknaderna - vin - förbud mot nyplantering av vinstockar - tillfällig natur - mål av allmänt intresse - kränkning av äganderätten - föreligger inte
(artikel 2.1 i rådets förordning nr 1162/76)
7. Gemenskapsrätt - allmänna rättsprinciper - grundläggande rättigheter - fritt utövande av förvärvsverksamhet - säkerställande genom gemenskapens rättsordning - gränser - skyddade verksamheters sociala funktion
1. Genom att fastställa att medlemsstaterna inte längre får bevilja tillstånd till nyplanteringar "från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande", utesluts genom artikel 2.1 andra stycket i rådets förordning nr 1162/76 om beviljande av ett omställningsbidrag inom vinsektorn, ändrad genom förordning nr 2776/78, att hänsyn tas till tidpunkten för inlämnandet av en ansökan, och uttrycks avsikten att säkerställa förordningens omedelbara verkan.
Förordning nr 1162/76 skall därför tolkas så att artikel 2.1 andra stycket i denna också skall gälla för ansökningar om tillstånd till nyplantering av vinstockar som har lämnats in innan förordningen trädde i kraft.
2. Artikel 2.1 i förordning nr 1162/76 skall tolkas så att förbudet i denna att bevilja tillstånd till nyplanteringar - bortsett från de undantag som fastställts i artikel 2.2 i förordningen - skall gälla generellt, dvs. särskilt oavhängigt frågan om huruvida ett område är lämpligt för vinodling enligt bestämmelserna i en nationell lag.
3. Frågan om en gemenskapsinstitutions rättsakt eventuellt kränker de grundläggande rättigheterna kan endast bedömas inom ramen för gemenskapsrätten. Införandet av särskilda bedömningskriterier som härrör från en viss medlemsstats lagstiftning eller grundlag, på så sätt att gemenskapsrättens faktiska enhetlighet och effektivitet skadas, skulle ofrånkomligen få till följd att den gemensamma marknadens enhetlighet skulle gå förlorad och att gemenskapens sammanhållning skulle äventyras.
De grundläggande rättigheterna utgör en integrerad del av de allmänna rättsprinciper som domstolen skall säkerställa. När domstolen säkerställer skyddet för dessa rättigheter skall den utgå ifrån medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner på så sätt att åtgärder som är oförenliga med de grundläggande rättigheter som erkänts i dessa staters grundlagar inte kan tillåtas i gemenskapen. De internationella avtal om skydd för de grundläggande mänskliga rättigheterna, som medlemsstaterna har varit med om att utarbeta eller anslutit sig till, kan också ge anvisningar som skall tas i beaktande inom ramen för gemenskapsrätten.
Under dessa omständigheter skall de betänkligheter som en nationell domstol har uttryckt angående frågan om huruvida bestämmelserna i en gemenskapsinstitutions rättsakt är förenliga med reglerna om skyddet för de grundläggande rättigheterna, som är utformade med hänvisning till nationell statsrätt, uppfattas så att den innebär ett ifrågasättande av rättsaktens giltighet i förhållande till gemenskapsrätten.
4. Äganderätten garanteras i gemenskapens rättsordning i enlighet med de gemensamma begreppen i medlemsstaternas grundlagar, vilket också har återspeglats i det första tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
5. När hänsyn tas till de gemensamma begreppen i medlemsstaternas grundlagar, till fast lagstiftningspraxis och till artikel 1 i första tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, kan den omständigheten att en nyplantering av vinstockar begränsas genom en gemenskapsinstitutions rättsakt principiellt inte anses som oförenlig med äganderätten. Det är dock nödvändigt att dessa begränsningar verkligen överensstämmer med de mål av allmänt intresse som eftersträvas av gemenskapen och att de inte, med hänsyn till det eftersträvade målet, utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt intrång i ägarens särskilda rättigheter, som kränker själva äganderättens väsen.
6. Det förbud mot nyplantering av vinstockar som genom förordning nr 1162/76 fastställs för en begränsad period är berättigat genom de mål av allmänt intresse som eftersträvas av gemenskapen, vilka består av en omedelbar minskning av överskottsproduktionen och på längre sikt av förberedelser för en omstrukturering av vinodlingen i Europa. Förbudet skadar därför inte äganderätten i sig.
7. I likhet med äganderätten skall rätten till fritt utövande av förvärvsverksamhet inte framstå som en absolut förmånsrätt, utan betraktas med hänsyn till de skyddade verksamheternas sociala funktion.
Då detta särskilt rör sig om ett förbud i en gemenskapsinstitutions rättsakt mot nyplantering av vinstockar, skall det konstateras att en sådan åtgärd på intet sätt påverkar tillträdet till vinodlaryrket eller det fria utövandet av detta yrke på arealer där det tidigare odlats vin. Då det rör sig om nyplanteringar sammanfaller en eventuell begränsning när det gäller det fria utövandet av vinodlaryrket med begränsningen i fråga om utövandet av äganderätten.