1. Förfarande - EEG:s medlemsstaters skyldigheter - fördragsbrott - kommissionens befogenheter - förfaranden för avvikelse - ingen inverkan på utövandet av dessa befogenheter
(artiklarna 169 och 226 i EEG-fördraget)
2. EEG:s medlemsstaters skyldigheter - fördragsbrott - ansökan om avvikelse i efterhand - verkan
3. Tullar - avveckling - förbud mot införande av nya tullar - förbudets tvingande karaktär
(artiklarna 9 och 12 i EEG-fördraget)
4. Tullar - avveckling - avgifter med motsvarande verkan - begrepp
(artiklarna 9 och 12 i EEG-fördraget)
5. EEG:s politik - gemensamma regler - bestämmelser om skatter och avgifter - skatter eller avgifter enligt artikel 95 i EEG-fördraget - artikelns räckvidd
6. Gemensam marknad - gemenskapsförfaranden - undvikande av ensidiga beslut
1. Sådana förfaranden för avvikelse som föreskrivs i artikel 226 i EEG-fördraget och vars utgång beror på kommissionens bedömning, skiljer sig till sin karaktär och sina verkningar från det varningsförfarande som kommissionen förfogar över enligt artikel 169; de förstnämnda förfarandena kan därför inte på något sätt hindra det sistnämnda förfarandet.
2. En ansökan om avvikelse från fördragets allmänna bestämmelser kan inte medföra att ensidiga åtgärder som vidtagits i strid med de nämnda bestämmelserna blir lagliga och kan följaktligen inte heller retroaktivt legitimera det ursprungliga fördragsbrottet.
3. Det framgår av klarheten, bestämdheten och frånvaron av förbehåll i artiklarna 9 och 12 samt av dessa bestämmelsers och hela fördragets logik, att förbudet mot nya tullar i förbindelse med principerna om fri rörlighet för varor är en grundläggande regel och att därför varje eventuellt undantag, som för övrigt skall tolkas restriktivt, måste vara entydigt föreskrivet.
4. I den bemärkelse som avses i artiklarna 9 och 12 i EEG-fördraget kan en avgift med motsvarande verkan oberoende av dess beteckning och sättet för dess uppbörd anses som en vid import eller senare ensidigt påförd pålaga som, därigenom att den särskilt läggs på en från en medlemsstat importerad vara men inte på en likartad inhemsk vara, fördyrar den förstnämnda varan och därmed har samma verkan på den fria rörligheten för varor som en tull.
Detta begrepp är inte alls något undantag från den allmänna regeln om förbud mot tullar, utan tvärtom ett nödvändigt komplement för att förbudet skall få verkan.
Att begreppet avgift med motsvarande verkan hela tiden används tillsammans med begreppet "tullar" ger vid handen att avsikten har varit att förbjuda inte endast åtgärder som uppenbart framstår som tullar i traditionell mening utan även alla sådana åtgärder som framträder under andra benämningar eller införs på andra sätt, men som har samma diskriminerande eller protektionistiska verkningar som tullar.
5. När artikel 95 första stycket underförstått tillåter "skatter eller avgifter" på en importerad vara, gäller detta endast i den mån samma skatter eller avgifter på samma sätt läggs på liknande inhemska varor. Tillämpningsområdet för denna artikel kan inte utvidgas så att det tillåter vilken som helst utjämning mellan en fiskal pålaga som skapats för att läggas på en importerad vara och en pålaga av annat slag, t.ex. ekonomisk, som lagts på en liknande inhemsk vara.
6. För att lösa de svårigheter som kan uppkomma inom en viss sektor av ekonomin önskade medlemsstaterna införa gemenskapsförfaranden för att undvika ensidiga ingripanden från de nationella myndigheternas sida.