EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 29.1.2026
COM(2026) 43 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om en EU-strategi för viseringspolitik
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 29.1.2026
COM(2026) 43 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om en EU-strategi för viseringspolitik
I.EU-strategi för viseringspolitik: ett sammanlänkat, säkert och starkt Europa
EU:s viseringspolitik återspeglar unionens intressen och värderingar. Den är mycket mer än en uppsättning regler och administrativa förfaranden – den är en bro som kopplar samman EU med globala möjligheter. I en tid som definieras av ökande rörlighet, regional instabilitet och geopolitisk konkurrens är sättet vi hanterar tillträdet till Europa på ett strategiskt val. EU:s viseringspolitik måste återspegla det Europa vi vill ha – starkt engagerat för våra medborgares säkerhet och våra yttre gränsers integritet, samtidigt som det är öppet och bidrar till vårt välstånd.
En trovärdig viseringspolitik är avgörande för att upprätthålla Europas säkerhet 1 . Schengenområdets integritet, en av våra mest konkreta prestationer, är beroende av en robust gränsförvaltning och en konsekvent tillämpning av gemensamma regler. Viseringssystemet är den första linjen i EU:s säkerhetskontroll, och bidrar till att förhindra olaglig migration, organiserad brottslighet och terrorism. Ny teknik, informationsutbyte och interoperabilitet mellan EU:s databaser kommer att göra vårt viseringssystem smartare och mer motståndskraftigt. Men säkerheten är också beroende av att man upprätthåller tillförlitliga förbindelser med partnerländer och säkerställer respekt för och anpassning till EU:s regler. En säker viseringspolitik måste stärka denna tillit och skydda den fria rörlighet som är centralt för unionen.
Viseringspolitiken måste också vara en drivkraft för EU:s ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft. I dag lockas talanger, innovativa idéer och investeringar till regioner med välutvecklade, tillförlitliga och effektiva viseringssystem. Europa måste förbli förstahandsvalet för turister och affärsfolk, studenter och forskare, artister och kulturarbetare, idrottare, entreprenörer och kvalificerade yrkesutövare som bidrar till våra ekonomier och samhällen. Digitala viseringsförfaranden, snabbare beslutsfattande och effektivare viseringsprocesser kan göra det lika smidigt som säkert att resa till Europa. En modernisering av viseringssystemet är en strategisk investering i EU:s ekonomiska styrka och globala attraktionskraft.
EU:s viseringspolitik är också en projicering av partnerskap och inflytande. Hur vi öppnar eller begränsar tillträdet sänder en tydlig signal till världen om EU:s värden och strategiska intressen. I en alltmer konkurrensutsatt och instabil värld ger en tydlig viseringspolitik EU ett verkligt inflytande. Det är ett kraftfullt verktyg som stärker vår globala ställning och främjar våra intressen utomlands.
I den första EU-strategin för viseringspolitik någonsin fastställs en ram för en viseringspolitik som främjar EU:s långsiktiga intressen. Det är en politik som stärker säkerheten i hela Schengenområdet, främjar EU:s välstånd och konkurrenskraft samt framhåller Europas ställning och resiliens på den globala arenan. I strategin bekräftas därför på nytt den europeiska viseringspolitikens dubbla karaktär, nämligen att skydda unionens säkerhet och integritet, och möjliggöra resande med ärligt uppsåt som gynnar EU. Strategin syftar till att göra viseringspolitiken mer sammanhängande och enhetlig, grundad på en gemensam europeisk ram av gemensamma regler och standarder, driftskompatibla system och samordnade insatser. Strategin syftar också till att göra EU:s viseringspolitik smartare, mer digital och bättre på att utnyttja tekniska innovationer. Genom att modernisera vår hantering av vem som kommer in i vår union formar vi EU:s sammankoppling med världen – med övertygelse och målmedvetenhet.
II.Viseringspolitik som stärker vår säkerhet
1.Ett modernt system för att bevilja undantag från viseringskrav
Rätten att resa till EU utan visering är ett kraftfullt verktyg för att främja unionens strategiska intressen och stärka vår säkerhetsram. Genom att erbjuda utsikter till undantag från viseringsskyldighet på vissa villkor utövar EU ett starkt geopolitiskt inflytande i sina förbindelser med tredjeländer, förankrar dem i ett gemensamt område med rörlighet och ger dem ett privilegierat tillträde till våra marknader. För att beviljas viseringsfrihet måste partnerländerna uppfylla kraven i frågor som sträcker sig från respekt för rättsstatsprincipen till säkerhetssamarbete och migrationshantering 2 .
EU:s nuvarande system för beviljande av undantag från viseringskrav bygger på en bred uppsättning kriterier 3 . Avsaknaden av tydliga tröskelvärden lämnar stort utrymme för tolkning för både EU och tredjeländer, vilket kan ge ett intryck av otydlighet i beslutsprocessen. Detta har ibland lett till irritation hos tredjeländer snarare än att vara en effektiv förstärkare av EU:s strategiska mål.
Kommissionen kommer därför att utveckla ett modernt system för att föreslå undantag från viseringskrav som ger större tydlighet och transparens för tredjeländer och tjänar EU:s strategiska intressen på ett effektivare och mer konsekvent sätt.
Det viktigaste inslaget i ett sådant system kommer att vara en ny bedömningsram för att utvärdera de länder som nu omfattas av viseringskrav som potentiella kandidater för undantag från viseringskravet. För att stödja denna ram kommer kommissionen, i samråd med medlemsstaterna, att utarbeta en mer riktad uppsättning kriterier, inom ramen för den nuvarande rättsliga ramen. Vid sidan av de redan befintliga kvalitativa övervägandena kommer ytterligare riktmärken att övervägas för medborgare i det berörda tredjelandet, vilka skulle kunna omfatta till exempel antalet avslag på ansökningar om visering, ogrundade asylansökningar, andelen återvändanden och en bedömning av landets praktiska samarbete i fråga om återvändande och återtagande. Ytterligare kriterier, särskilt de som är kopplade till säkerhet, inbegripet cybersäkerhet (t.ex. samarbete om bekämpning av terrorism, smuggling och organiserad brottslighet), bör också tas i beaktande. Den nya ramen kommer att fortsätta att ta hänsyn till det övergripande läget i förbindelserna med det berörda tredjelandet och främjandet av unionens strategiska intressen. Dessa vägledande kriterier kommer att överenskommas med medlemsstaterna 2026 och kommer att användas för att bedöma huruvida länder som omfattas av viseringskrav kan komma i fråga för undantag.
När ett land väl har identifierats som en kandidat för viseringsfria resor för dess medborgare kommer processen att kompletteras med en strukturerad dialog om viseringsliberalisering, baserad på överenskomna riktmärken och påvisat samarbete på områden av strategisk betydelse för EU, däribland säkerhet, migration och gränsförvaltning. Resultatet av sådana dialoger kommer att formaliseras genom ett avtal om undantag från viseringsskyldighet som säkerställer ömsesidighet och långsiktig hållbarhet för viseringsfria resor.
Parallellt med detta kommer kommissionen, i samråd med medlemsstaterna, att bedöma huruvida en översyn av viseringsförordningen behövs för att anpassa de nyligen införda nya grunderna för upphävande till de villkor som ska uppfyllas när ett beviljande av undantag från viseringskravet övervägs.
2.Starkare övervakning av viseringsfria system
Förteckningen över länder vars medborgare åtnjuter rätten till viseringsfria resor till EU har ökat stadigt och inbegriper nu 64 länder och territorier, fler än något annat liknande resmål 4 . När länder väl erhåller viseringsfrihet för sina medborgare fortsätter de dock kanske inte alltid att uppfylla alla villkor för undantag från viseringskravet.
Europeiska kommissionens övervakning av viseringsfria system visar på betydande utmaningar för EU:s säkerhets-, gräns- och migrationshantering på grund av olika former av missbruk av undantaget från viseringskravet. Dessa kan omfatta missbruk av asylförfaranden, med nästan en fjärdedel av asylansökningarna i EU under 2024 från resenärer med viseringsfrihet, och av dessa ansökningar en betydande del ogrundade 5 . Ett annat problem är att personer som åtnjuter viseringsfrihet överskrider sin tillåtna vistelse och stannar olagligt i EU. Dessutom ökar säkerhetsriskerna genom att vissa länder som är undantagna från viseringskravet använder program för medborgarskap för investerare och beviljar medborgarskap utan ordentlig säkerhetskontroll. Dessutom kan vissa viseringsfria partnerländers ihållande avvikelser i viseringspolitiken jämfört med EU:s viseringspolitik skapa eller underlätta rutter för olaglig migration till EU. För EU:s utvidgningsländer är en anpassning av viseringspolitiken ett grundläggande krav och bidrar till säkerheten för och skyddet av Schengenområdet.
Den reviderade upphävandemekanismen för viseringar, som nu innehåller bredare och starkare utlösande faktorer 6 för upphävande av rätten till viseringsfria resor, ger unionen ett robust instrument för att snabbt och proportionellt reagera på missbruk och säkerhetsproblem. En fullständig och samordnad användning av den reviderade mekanismen kommer att vara avgörande för att säkerställa att rätten till viseringsfria resor förblir säker, trovärdig och villkorad av ömsesidigt förtroende. Att upprätthålla dialogen med de berörda länderna kommer att vara avgörande för att främja ett effektivt samarbete i detta avseende.
Rapporten om upphävandemekanismen för viseringar kommer även fortsättningsvis att fokusera på länder eller regioner som står inför särskilda utmaningar som skulle kunna leda till ett eventuellt upphävande av deras undantag från viseringskravet. Dessutom kommer rapporten att innehålla en översikt över hur viseringsfria länder uppfyller villkoren för undantag från viseringskravet, i linje med den nya bedömningsramen och dess ytterligare riktmärken. Detta kommer att bidra till att säkerställa att partnerländerna fortsätter att uppfylla kriterierna och skydda integriteten för viseringsfria resor till EU. Slutligen kommer kommissionen, i de fall då undantaget från viseringskravet har upphävts för vissa passinnehavare, att övervaka och stödja medlemsstaterna i det faktiska genomförandet av ett sådant upphävande.
3. Ökade möjligheter för att främja samarbete från tredjeländers sida
EU-lagstiftningen, nämligen artikel 25a i viseringskodexen 7 , kopplar redan viseringspolitiken till tredjeländers samarbete om återvändande och återtagande av deras egna medborgare som vistas olagligt i EU. Om samarbetet är otillräckligt kan EU, på grundval av kommissionens bedömning och förslag, införa en mer restriktiv tillämpning av vissa bestämmelser i viseringskodexen, till exempel tillfälligt upphävande av utfärdandet av viseringar för flera inresor, längre handläggningstider eller höjda viseringsavgifter. Dessa åtgärder kan tillämpas på vissa kategorier av sökande (t.ex. innehavare av diplomatpass eller tjänstepass) eller på alla kategorier av sökande. Denna mekanism är ett kraftfullt verktyg för att påverka samarbetet från tredjeländers sida om återtagande genom en gemensam europeisk strategi. Mekanismen har visat sig vara mest effektiv när den tillämpas på ett väl samordnat sätt på EU-nivå och åtföljs av konsekventa budskap till tredjeländer om konsekvenserna av ett otillräckligt samarbete.
Det finns potential att använda mekanismen på ett mer enhetligt sätt och stärka dess roll för att främja EU:s värden och intressen. Som en del av den planerade översynen av viseringskodexen kommer kommissionen att föreslå en mer strategisk och flexibel mekanism för att genomföra artikel 25a.
Den föreslagna översynen kommer att syfta till att säkerställa att mekanismen bättre överensstämmer med unionens mål att skydda och främja EU:s intressen redan i bedömningsskedet och kommer att leda till att större tonvikt läggs vid EU:s politiska prioriteringar.
En sådan översyn bör ge större flexibilitet i samband med kommissionens förslag och det efterföljande valet av restriktiva viseringsåtgärder. De två befintliga stegen i mekanismen kommer att omkalibreras och fokuseras på åtgärder som har visat sig vara de mest effektiva i praktiken, nämligen tillfälligt upphävande av påskyndad viseringsbehandling och viseringar för flera inresor för vissa (t.ex. diplomatpass eller tjänstepass) eller alla kategorier av pass. I särskilt allvarliga situationer bör mekanismen också göra det möjligt att tillfälligt upphäva utfärdandet av viseringar för vissa (t.ex. diplomatpass eller tjänstepass) eller alla kategorier av pass. Dessutom bör mekanismen ge möjlighet att snabbt reagera på en allvarlig och plötslig försämring av ett tredjelands samarbete kring återvändande och återtagande, genom att möjliggöra ett direkt utlösande av restriktiva åtgärder om ett tredjeland till exempel inför ett moratorium för påtvingade återvändanden.
För att säkerställa en mer strategisk användning av mekanismen och en gemensam europeisk strategi måste den tillämpas konsekvent i hela EU. Översynen kommer därför också att syfta till att stärka en EU-omfattande samstämmighet och säkerställa att viseringsåtgärder som införs för ett tredjeland inom ramen för mekanismen i artikel 25a inte påverkas av undantag för vissa kategorier av pass (t.ex. diplomatpass eller tjänstepass) som medlemsstaterna beviljar bilateralt, vilket annars skulle undergräva åtgärdernas effektivitet.
Kommissionen kommer att bedöma möjligheten att utvidga logiken i mekanismen i artikel 25a till andra politikområden och möjliggöra utveckling av smidiga och riktade ad hoc-åtgärder enligt viseringskodexen, som svar på tredjeländers otillräckliga samarbete på områdena säkerhet och gränsförvaltning, inbegripet bekämpning av olaglig migration och migrantsmuggling. Detta skulle kunna bidra till att skapa en mer omfattande och integrerad strategi för att ta itu med de bakomliggande orsakerna som undergräver en effektiv viseringspolitik.
Utöver lagstiftningsändringar kommer kommissionen att genomföra praktiska åtgärder för att utnyttja mekanismens fulla potential, såsom att införa en inledande minimiperiod för antagna viseringsåtgärder, under vilken det berörda tredjelandet bör göra hållbara framsteg i samarbetet kring återtagande, vilket kommer att öka deras effektivitet och säkerställa tydligare kommunikation och förutsägbarhet gentemot tredjeländer, uppmuntra en mer systematisk användning av underrättelse enligt artikel 25a.3 i viseringskodexen när medlemsstaterna står inför stora och ihållande praktiska problem i samarbetet, och sträva efter en systematisk strategi för den regelbundna översynen av relevansen i kommissionens förslag som inte antagits av rådet och upphävandet av åtgärder som antagits av rådet.
För att göra mekanismen i artikel 25a mer effektiv när det gäller att förbättra tredjeländers samarbete i fråga om återvändande och återtagande måste EU utvidga sin verktygslåda till att omfatta instrument på andra områden, såsom internationellt samarbete och handel, med hänsyn till EU:s strategiska intressen. Kommissionen kommer därför att säkerställa synergieffekter med förordningen om Europa i världen (artikel 12.3) som föreslås inom den nya fleråriga budgetramen för programperioden 2028–2034 för att främja tredjeländers samarbete kring återtagande. Det reviderade allmänna preferenssystemet, som ger förmånligt tillträde till EU:s inre marknad, bör också stödja samarbetet kring återtagande. En mer integrerad strategi skulle ge viseringsmekanismen ökad genomslagskraft och främja ett mer sammanhängande strategiskt förhållningssätt i EU:s förbindelser med berörda tredjeländer.
4. Införande av riktade restriktiva viseringsåtgärder
I en alltmer instabil geopolitisk miljö måste EU kunna reagera snabbt och proportionerligt på fientliga åtgärder från tredjeländers sida. EU:s viseringspolitik är ett av unionens mest synliga och direkta gränssnitt mot omvärlden, och den bör omfatta effektiva verktyg för att fungera både avskräckande och som en insatsmekanism i händelse av allvarliga försämringar i fråga om politik eller säkerhet.
Under de senaste åren har unionen ställts inför växande fientlighet från flera tredjeländer, inbegripet hybridattacker, informationsmanipulation och inblandning, politiskt motiverad instrumentalisering av migranter, användning av migration som vapen och öppna aggressionshandlingar. Under sådana omständigheter kanske fortsatt utfärdande av viseringar (särskilt för icke nödvändiga resor, såsom turism, fritid eller inofficiella besök) inte längre kan anses vara lämpligt eftersom det kan utgöra påtagliga risker för unionens säkerhet, allmänna ordning eller internationella förbindelser.
För att hantera dessa risker och främja en gemensam europeisk strategi på området viseringspolitik i sådana sammanhang kommer kommissionen att överväga att, som en del av ett framtida lagstiftningsförslag om en översyn av viseringskodexen, föreslå att en ny kategori av riktade restriktiva viseringsåtgärder införs inom EU:s policyram för visering. Denna nya åtgärdskategori skulle kunna omfatta möjligheten för kommissionen att i samråd med medlemsstaterna anta bindande åtgärder som ligger i EU:s intresse och som skulle göra det möjligt att upphäva, avslå eller begränsa viseringsansökningar som lämnats in av medborgare i sådana tredjeländer. Dessa åtgärder skulle kunna inriktas på särskilda kategorier av resenärer, såsom innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass, identifierade tidigare och nuvarande kombattanter från en angriparstat, eller sökande som har ett icke nödvändigt ändamål med sin resa. I detta sammanhang kommer man att noga överväga EU:s övergripande intressen och förbindelser med landet i fråga. För att säkerställa transparens, proportionalitet och rättssäkerhet bör varje aktivering av sådana åtgärder följa en tydlig förfarandemässig ram, inbegripet förhandssamråd med medlemsstaterna och en förutbestämd översynsperiod. Skyddsåtgärder införas för att ge tillräcklig flexibilitet för utfärdande av viseringar för människorättsförsvarare, oliktänkare, oberoende journalister, medlemmar av organisationer i det civila samhället och för andra humanitära och exceptionella fall.
Dessa åtgärder skulle komplettera befintliga mekanismer, såsom artikel 25a i viseringskodexen och upphävandemekanismen för viseringar, genom att möjliggöra snabba, proportionella och reversibla restriktioner i händelse av en allvarlig försämring av förbindelserna med specifika tredjeländer.
Införandet av ett sådant instrument skulle öka unionens strategiska oberoende och samstämmighet och anpassa viseringspolitiken närmare målen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Det skulle också sända ett tydligt politiskt budskap om att beviljandet av tillträde till Schengenområdet är unionens och dess medlemsstaters befogenhet, förknippad med respekt för internationell rätt, fredligt uppträdande och konstruktivt samarbete med EU. Detta skulle göra EU:s viseringspolitik till ett trovärdigt och strategiskt instrument i EU:s verktygslåda för yttre åtgärder.
5.Förstärkning av säkerheten för resehandlingar
Viseringspolitiken är beroende av att säkra och tillförlitliga resehandlingar med säkerhetsfunktioner används, som bidrar till att förhindra förfalskning av handlingar. Trots ansträngningar för att uppnå en harmoniserad strategi bland medlemsstaterna angående vilka resehandlingar från tredjeländer som får användas för att resa in och vistas i EU varierar ståndpunkterna på nationell nivå avsevärt. För att ta itu med detta kommer kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna, att överväga att föreslå en ny mekanism för upprättande av en förteckning över godkända resehandlingar från tredjeländer för inresa till Schengenområdet. En gemensam inställning för godkännande av sådana handlingar, både för viseringsansökningar och gränspassager, skulle stärka samstämmigheten i EU:s viserings- och gränspolitik och minska den operativa och rättsliga osäkerheten. Efter ytterligare samråd med medlemsstaterna kommer kommissionen att lägga fram politiska alternativ för att anpassa medlemsstaternas ståndpunkter i denna fråga.
Dessutom har det förekommit fall där tredjelandsmedborgare på ett bedrägligt sätt har använt EU-pass eller uppehållstillstånd för att få tillträde till Schengenområdet. Även om biometrisk verifiering är avgörande för säker hantering av inresor hindrar operativa och tekniska begränsningar gränsöverskridande tillgång till uppgifter om fingeravtryck som lagras i EU:s resehandlingar. Det är därför avgörande att kapaciteten förbättras hos medlemsstaternas myndigheter att verifiera fingeravtryck i EU:s resehandlingar. Kommissionen kommer därför att bedöma möjligheten att inrätta en central kontaktpunkt på EU-nivå genom vilken medlemsstaterna på ett säkert sätt kan utbyta intyg för verifiering av fingeravtryck och ersätta de nuvarande 992 bilaterala förbindelserna 8 (i vilka varje medlemsstat och kommissionen är kopplade till varandra), och eventuella lagstiftningsändringar som krävs för att uppnå detta. Ökad interoperabilitet mellan dessa kopplingar skulle avsevärt bidra till förenkling och besparingar.
Slutligen möjliggör dokumentbedrägeri grov brottslighet och olaglig migration, men det finns för närvarande inga gemensamma EU-definitioner eller straffrättsliga eller administrativa minimisanktioner för användning av falska handlingar. Avsaknaden av gemensamma definitioner, regler och påföljder för dokumentbedrägeri skapar fragmentering och möjligheter till missbruk, inbegripet viseringsshopping 9 . Kommissionen kommer att utvärdera läget i medlemsstaterna och lägga fram politiska alternativ för en mer enhetlig strategi för sanktioner för användning av falska handlingar. Sådana alternativ skulle kunna omfatta ett lagstiftningsinitiativ om harmoniserade definitioner, minimistraff och riktade ändringar av det befintliga regelverket för att utarbeta gemensamma administrativa sanktioner, inbegripet inreseförbud, vilket skulle säkerställa en mer konsekvent strategi för sanktioner, öka de avskräckande effekterna, underlätta utredningar och lagföring och möjliggöra sanktioner även när gärningsmännen befinner sig utanför medlemsstaternas jurisdiktioner. Dessa åtgärder skulle förbättra övervakningen, stödja det operativa samarbetet och stärka den övergripande integriteten i EU:s viserings-, gräns- och migrationspolitik.
6.Ett mer strategiskt förhållningssätt för lokala anpassningar av viseringsreglerna
För utfärdandet av viseringar för kortare vistelse sker samordningen mellan medlemsstaterna genom lokalt Schengensamarbete samt samrådsförfaranden på för- eller efterhand 10 . Kommissionen antar regelbundet lokala genomförandeakter för anpassning för att anpassa reglerna i viseringskodexen, till exempel när det gäller styrkande handlingar eller utfärdande av viseringar för flera inresor, och gör dem antingen mer eller mindre gynnsamma, beroende på de specifika regionala sammanhangen.
Även om dessa anpassningar har visat sig vara användbara bör deras potential att främja EU:s strategiska intressen genom en gemensam europeisk strategi stärkas ytterligare genom kommissionens deltagande i ledningen av utarbetandet av sådana beslut för att stödja och ge vägledning till medlemsstaterna och säkerställa en enhetlig tillämpning av sådana lokala anpassningar mellan de länder som omfattas av viseringskravet och för att säkerställa samstämmighet med bredare geopolitiska mål.
Inom ramen för ett förslag till översyn av viseringskodexen kommer kommissionen dessutom att överväga om nya kriterier bör läggas till som vägledning för lokala anpassningar. Dessa nya kriterier skulle till exempel kunna omfatta situationer där det sker en kraftig och okontrollerad ökning av antalet inresor för medborgare i ett tredjeland som omfattas av viseringskrav, som inte uppvägs av ett motsvarande antal återvändanden, eller landets grad av samarbete kring återtagande vid bedömningen av migrations- och säkerhetsrisker.
7.En viseringspolitik som skyddar de mest utsatta
Samtidigt som EU:s säkerhet stärks ger den gemensamma viseringspolitiken medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet för att kunna tillgodose behoven hos utsatta sökande, såsom människorättsförsvarare, oliktänkare, oberoende journalister och medlemmar av organisationer i det civila samhället, från fall till fall. Medlemsstaterna får i undantagsfall och när det är motiverat utfärda viseringar för kortare vistelse av humanitära skäl, även om vissa villkor inte är uppfyllda 11 . För att uppnå rätt balans mellan undantag i enskilda fall och en harmoniserad tillämpning av de gemensamma reglerna har kommissionen nyligen uppdaterat handledningen om viseringskodexen med ytterligare vägledning till medlemsstaterna om användning av de befintliga flexibilitetsbestämmelserna i den rättsliga ramen i sådana situationer, och kommer att fortsätta att diskutera frågan med medlemsstaterna. Digitaliseringen av viseringsförfaranden kommer dessutom att minska den administrativa bördan för alla sökande, inklusive utsatta grupper. Dessutom behåller medlemsstaterna möjligheten att utfärda viseringar för längre vistelse av humanitära skäl.
Nästa steg:
·Under 2026 utarbeta en ny utvärderingsram för förslag till undantag från viseringskravet.
·Föreslå en översyn av viseringskodexen under 2026, bland annat för att
Øgöra mekanismen i artikel 25a mer strategisk och flexibel för att kunna reagera mer effektivt på otillräckligt samarbete kring återtagande, genom att fokusera på tillfälligt upphävande av påskyndad handläggning av viseringar och viseringar för flera inresor samt genom att tillåta tillfälligt upphävande av utfärdande av viseringar för vissa (t.ex. diplomatpass eller tjänstepass) eller alla kategorier av pass.
Øutveckla särskilda åtgärder enligt viseringskodexen som svar på tredjeländers otillräckliga samarbete på områdena säkerhet och gränsförvaltning, inbegripet kampen mot olaglig migration och människosmuggling,
Øinföra riktade restriktiva viseringsåtgärder i händelse av en allvarlig försämring av den politiska situationen eller säkerhetssituationen i ett tredjeland,
Øinföra nya kriterier för lokala anpassningar av viseringsreglerna.
·Fullständig och samordnad användning av den reviderade upphävandemekanismen för viseringar.
|
·Säkerställa synergieffekter med förordningen om det allmänna preferenssystemet och Europa i världen som föreslås inom den nya fleråriga budgetramen för att främja tredjeländers samarbete kring återtagande. ·Överväga att stärka säkerheten för resehandlingar, bland annat genom att Øupprätta en enhetlig förteckning över godkända resehandlingar från tredjeland, Øinrätta en central kontaktpunkt på EU-nivå för kontroll av fingeravtryck som lagras i EU:s resehandlingar, ·införa en mer konsekvent strategi för sanktioner för användning av falska handlingar. |
III.Viseringspolitik som förstärker vår ekonomi och konkurrenskraft
1.Underlätta resande för turism och företag
Schengenområdet är världens mest besökta resmål, med 40 % av de globala resorna 12 . Utöver resenärer från viseringsfria länder utgjordes dessa resenärer av personer som anlände med de över 10 miljoner viseringar som medlemsstaterna utfärdade förra året 13 . Turismen står för cirka 10 % av EU:s BNP och omkring 23 miljoner arbetstillfällen inom olika sektorer 14 . Den stärker EU:s globala ställning genom att visa upp våra värderingar och vårt kulturarv, och kulturturismen står för 40 % av all EU-turism och har en viktig ekonomisk effekt på andra sektorer 15 . Internationella turister spenderade 515 miljarder euro i EU under 2024, och affärsresorna stod för de högsta utgifterna per resa 16 . Detta skapar en viktig inkomstkälla för lokala, regionala och nationella ekonomier.
En modern viseringspolitik måste göra lagligt resande enklare och mer förutsägbart. Turister och affärsfolk förväntar sig en sömlös reseupplevelse med snabbare, papperslösa och säkra viseringsförfaranden. Genom att förenkla tillträdet för sådana resenärer kommer EU att stärka sin ställning som ett globalt nav för turism och affärsverksamhet, men utan att kompromissa med sina höga säkerhetsstandarder.
Under de kommande åren kommer EU att genomföra en omfattande reform av sina viseringsregler som i grunden kommer att förändra det sätt på vilket viseringsansökningar samlas in, behandlas och utfärdas, vilket underlättar resor för resenärer som behöver visering för att resa in i EU. Ett centralt inslag i denna reform kommer att vara digitaliseringen av viseringsförfarandena. Sökande kommer att kunna göra hela viseringsansökan online, och traditionella viseringsmärken kommer att ersättas av säkra digitala viseringar 17 . Denna reform kommer att göra det säkrare och bekvämare att resa till EU, samtidigt som den ger medlemsstaterna aktuella och harmoniserade verktyg för att behandla ansökningar på ett effektivt och säkert sätt.
Viseringar för flera inresor med längre giltighetsperiod är ett verktyg som belönar pålitliga resenärer, minskar den administrativa bördan och stimulerar ekonomisk verksamhet 18 . För att ytterligare utnyttja detta verktyg kommer kommissionen, i nära samarbete med medlemsstaterna, att överväga möjligheterna att utfärda viseringar för flera inresor för turism och affärsresande med en giltighetsperiod på mer än fem år för sökande med ärligt uppsåt och lagenlig viseringshistorik och som inte utgör någon migrations- eller säkerhetsrisk, samtidigt som hänsyn tas till lagringsperioderna för biometriska uppgifter som lagras i EU:s it-system för gränsförvaltning. Som en del av en framtida översyn av viseringskodexen kommer kommissionen att överväga möjliga alternativ, såsom att förlänga giltigheten för befintliga femåriga viseringar för flera inresor efter en ny bedömning, förnya dem för ytterligare ett antal år eller skapa en ny kategori av viseringar för flera inresor som är giltiga under en längre period.
Viseringssökande som gör affärsresor för betrodda företags räkning medför i allmänhet låg risk och är tillförlitliga. Det finns dock ingen gemensam strategi för att hantera sådana betrodda resenärer och företagssponsorer, då varje medlemsstat har separata system och förenklade viseringsförfaranden. Vissa av dessa system är inriktade på specifika sektorer, såsom sjöfart eller vägtransport. Detta leder till fragmentering för företag som är verksamma i hela EU. Tillsammans med medlemsstaterna kommer kommissionen att samråda med medlemsstaterna om upprättandet av en eventuell gemensam förteckning över verifierade företag, inbegripet uppstartsföretag och expanderande företag, vars anställda skulle ges påskyndad handläggning, vilket skulle underlätta förfarandena för betrodda affärsresenärer och ge ekonomiska fördelar för hela EU:s inre marknad.
För resenärer som inte behöver visering för att resa in i EU kommer EU under 2026 att lansera EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias). Genom att kräva att resenärer lämnar in personlig information och reseinformation via en onlineansökan före avresan kommer Etias att göra in- och utresekontrollerna snabbare och effektivare, samtidigt som myndigheterna kan genomföra en förbättrad säkerhetskontroll innan resenärerna når Europas gränser. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) kommer att inrätta ett Etias-stödcentrum som är öppet dygnet runt alla dagar i veckan för att stödja både resenärer (t.ex. genom att hjälpa dem att fylla i ansökningsformuläret) och transportföretag (t.ex. genom att hjälpa dem med tekniska frågor) 19 .
2.Locka talanger för innovation och konkurrenskraft
I dagens alltmer konkurrensutsatta globala landskap bör EU:s viseringspolitik stödja EU:s konkurrenskraftsagenda, med en mer flexibel ram för att locka till sig global talang, främja kunskapsöverföring och internationellt samarbete, och ge tydliga fördelar för små och medelstora företag, startupföretag och stora företag som söker mångsidig, högutbildad och kvalificerad arbetskraft inom de sektorer som är mest relevanta för den dubbla omställningen.
Internationella studenter och forskare bidrar till EU:s ekonomi genom att fylla kompetensluckor, driva på forskning och innovation och bidra till en mer kvalificerad arbetskraft genom framtida anställning eller entreprenörskap. Högutbildade och kvalificerade arbetstagare och entreprenörer, även med digitala färdigheter, tar med sig idéer, driver på investeringar och hjälper företag att växa. Akademiker, artister och kulturarbetare spelar också en roll för att stärka EU:s globala konkurrenskraft genom att främja internationellt samarbete.
För att förbli världsledande inom innovation måste EU bli ett förstahandsval som destination för världens mest kvalificerade och kreativa individer. Kompetensunionen 20 , strategin för startupföretag och expanderande företag 21 , handlingsplanen för AI-kontinenten 22 och initiativet Välj Europa 23 betonar alla behovet av att underlätta ankomsten för internationella studenter, forskare, högutbildade och kvalificerade arbetstagare, grundare av startupföretag och innovativa entreprenörer. Flaggskeppsinitiativ som Erasmus Mundus, europeiska universitetsalliansen, den framtida gemensamma europeiska examensmärkningen, den kommande strategin för yrkesutbildning och pakten för Medelhavsområdet 24 syftar också till att bidra till att locka internationella talanger och stärka betydelsen av rörlighet för talanger för att bygga övergripande partnerskap. Den kommande 28:e ordningen kommer att göra det möjligt för företag att registrera sig och verka i medlemsstaterna på ett smidigt sätt och hjälpa EU-företag att växa och locka till sig investeringar från hela världen.
I dag avskräcker dock utdragna och fragmenterade förfaranden för viseringar för längre vistelser de personer som EU behöver allra mest från att komma till EU.
EU har en ram för att locka internationella studenter och forskare samt högutbildade och kvalificerade arbetstagare, nämligen direktivet om studerande och forskare 25 och EU:s blåkortsdirektiv 26 . Brister och ineffektivitet i genomförandet av den ramen gör dock EU mindre attraktivt för dessa kategorier av personer. Sökande, europeiska universitet och arbetsgivare uttrycker ofta oro över fördröjningar i konsulatens handläggning av viseringar för längre vistelse, svårigheter med att boka tider, brist på tydlig och tillgänglig information om den dokumentation som krävs samt komplexa och inkonsekventa viseringsförfaranden.
Ansträngningar bör göras för att den befintliga ramen för att locka talanger ska fungera bättre. I detta syfte lägger kommissionen tillsammans med denna strategi fram en rekommendation om att locka talanger för innovation som uppmuntrar medlemsstaterna att förenkla och påskynda förfaranden, samla och samordna konsulära resurser, säkerställa konsekventa rättigheter och skyddsåtgärder och förbättra tillgången till information och samordning mellan nationella myndigheter, utbildningsinstitutioner och innovationsekosystem. Kompletterande åtgärder för toppforskare kommer att övervägas i den kommande akten om det europeiska forskningsområdet, till exempel för att underlätta forskarnas rörlighet till Europa som en del av EU-finansierade program.
EU-finansiering kommer att komplettera dessa insatser genom att stödja medlemsstaternas konsulat i handläggningen av ansökningar från tredjelandsmedborgare med specialkunskaper och stark innovations- och forskningspotential, särskilt deltagare i EU-program som Erasmus+ och Marie Skłodowska-Curie-åtgärder, och även med fokus på talangpartnerskapsländer 27 . Det förstaEuropeiska pilotprojektet med Legal Gateway-kontor kommer att lanseras i Indien och börja med IKT-sektorn. På grundval av lärdomarna från detta pilotprojekt kommer kommissionen att arbeta för att utvidga de europeiska Legal Gateway-kontoren till andra sektorer och andra partnerländer, såsom talangpartnerskapsländer, bland annat i syfte att hjälpa tredjelandsmedborgare och arbetsgivare att hantera utmaningar kopplade till viseringsförfarandet. När EU:s talangreserv 28 väl har tagits i drift kommer den att underlätta jobbmatchningen vid rekrytering av talanger från länder utanför EU på alla kompetensnivåer, inbegripet genom att tillhandahålla information om rekryterings- och migrationsregler samt erkännandeförfaranden 29 . Genomförandet av dessa initiativ kommer att behöva minimera de negativa effekterna och maximera de positiva effekterna för partnerländerna för att vända kompetensflykt till kompetensinflöde. Dessutom kommer det att vara viktigt att tillhandahålla skyddsåtgärder för att säkerställa forskningssäkerhet och minska riskerna i samband med internationellt forsknings- och innovationssamarbete 30 .
Samtidigt, och med en bedömning av genomförandet av rekommendationen, kommer kommissionen under 2026 att bedöma huruvida riktade lagstiftningsanpassningar behövs för att förenkla förfarandena för viseringar för längre vistelser och göra dem mer lyhörda för EU:s ambitioner i fråga om konkurrenskraft och innovation, i synnerhet för personer som arbetar, forskar eller studerar på STEM-relaterade områden (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik). Kommissionen kommer särskilt att undersöka genomförbarheten av en omnibus-serie med riktade ändringar av befintliga EU-regler om studenter och forskare samt högutbildade och kvalificerade arbetstagare för att anpassa dem till innovations- och forskningsekosystemen, samt en riktad EU-rättslig ram för grundare av startupföretag och expanderande företag och innovativa entreprenörer.
Tillsammans kommer dessa åtgärder att bidra till att göra Europa till en verklig magnet för talanger – en kontinent som välkomnar kunskap, kreativitet och entreprenörskap som drivkrafter för sitt framtida välstånd.
3.Minskad komplexitet
För närvarande tillåter EU-lagstiftningen vistelser inom Schengenområdet i upp till 90 dagar inom 180 dagar för resenärer som är undantagna viseringskravet och resenärer som omfattas av det. Varje vistelse som överskrider 90 dagar kräver en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av en medlemsstat. Vissa yrkesverksamma från tredjeländer som är starkt beroende av rörlighet mellan medlemsstaterna – såsom turnerande artister, idrottare som deltar i idrottsevenemang, experter som arbetar med gränsöverskridande projekt, arbetskraft som arbetar för EU:s industrier och tjänster eller lastbilschaufförer som bistår EU:s företag – kan dock behöva tillgång till olika medlemsstater under mer än 90 dagar inom 180 dagar, utan att behöva längre vistelse eller uppehållstillstånd i EU.
Detta skapar ett komplext system som ytterligare kompliceras av att det finns bilaterala avtal som ingåtts av vissa medlemsstater innan Schengenregelverket trädde i kraft, vilket gör det möjligt för medborgare från specifika tredjeländer att stanna längre än 90 dagar, men endast på den berörda medlemsstatens territorium, vilket undergräver den enhetliga tillämpningen av Schengenregelverket.
Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att hitta pragmatiska lösningar för att möjliggöra förlängda kortare vistelser för utvalda kategorier av tredjelandsmedborgare och säkerställa en säkerhetsmässig och ekonomisk fördel för unionen samt rättslig klarhet för resenärer. Vid dessa diskussioner kommer också införandet av ny lagstiftning att undersökas, med en särskild uppsättning regler om förlängd kortare vistelse på EU-nivå. I detta sammanhang kommer kommissionen att se över effekterna av befintliga bilaterala avtal som tillåter längre vistelser, i syfte att gradvis fasa ut dem 31 .
Nästa steg:
·Snabbt genomföra digitaliseringen av viseringsförfarandena.
·Lansera EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd under 2026.
·Identifiera alternativ för viseringar för flera inresor med längre giltighetstid.
·Genomföra kommissionens rekommendation om att locka talanger för innovation.
·Utforska alternativ för att anpassa EU:s ram för viseringar för längre vistelse till innovations- och forskningsekosystem.
·Utforska nya regler för förlängda kortare vistelser för utvalda kategorier av yrkesverksamma från tredjeländer, såsom turnerande artister, tävlande idrottare eller lastbilschaufförer.
IV.Stöd till medlemsstater med moderna viseringsverktyg
1.Smarta it-system för att förbättra informationsutbytet och förhindra missbruk av viseringar
EU inför ett av världens mest avancerade digitala system för gränsförvaltning.
In- och utresesystemet – ett automatiserat it-system som registrerar resenärer från länder utanför EU som anländer för en kort vistelse varje gång de passerar de yttre gränserna till något av de 29 Schengenländerna – inleddes framgångsrikt i oktober 2025. Det gör det möjligt för resenärer att när som helst kontrollera den tillåtna vistelsetid som återstår för dem och meddelar automatiskt medlemsstaterna när någon identifieras som en person som stannat längre än viseringen tillåter. Med över 20 miljoner registreringar av in- och utresor sedan starten har in- och utresesystemet redan visat sig göra stor skillnad för gränshantering och för att förhindra olaglig migration, upptäcka falska dokument och identifiera bedrägerier och i slutändan öka EU:s säkerhet. Efter den gradvisa starten kommer in- och utresesystemet att vara fullt funktionsdugligt vid alla gränsövergångsställen i Schengenområdet från och med april 2026.
Dessutom kommer det nya Eurodacsystemet för registrering av personer som ansöker om internationellt skydd att tas i drift i juni 2026. Det kommer att avsevärt förbättra unionens förmåga att hantera missbruk av viseringar för tredjelandsmedborgare som omfattas av viseringskrav. Den kommer att innehålla mer detaljerad information om tredjelandsmedborgare och koppla samman alla dataset som motsvarar samma person och lagra uppgifter om viseringsinnehavare som har ansökt om internationellt skydd.
Etias kommer att öka den inre säkerheten genom förhandskontroll av resenärer för potentiella säkerhetsrisker, risker i fråga om olaglig migration och höga epidemirisker före deras avresa. Genom att automatisera dessa kontroller mot olika EU-databaser kommer Etias att göra gränspassager snabbare och effektivare för resenärer som inte utgör en risk.
Informationssystemet för viseringar (VIS) innehåller redan nu uppgifter om viseringsansökningar för utländska medborgare från länder som omfattas av viseringskrav. Det syftar särskilt till att underlätta viseringsförfarandet för lagliga resenärer och samtidigt hjälpa myndigheterna att förhindra bedrägerier och viseringsshopping. Det hjälper också till med kontroller vid gränsövergångsställena vid de yttre gränserna för att säkerställa att den person som anländer till gränsen är den rättmätiga viseringsinnehavaren. Det reviderade VIS kommer att integrera uppgifter om viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd, utöver information om viseringar för kortare vistelse. Det kommer också att automatisera sökningarna i alla relevanta EU-databaser och förbättra kvaliteten och konsekvensen i besluten om viseringsansökningar.
När interoperabilitetsramen för EU:s informationssystem har genomförts fullt ut 2028 kommer det att vara möjligt att genom en enda central sökning söka i flera databaser på en gång. Ramen för interoperabilitet kommer att ge en heltäckande bild av en persons status genom att samla relevanta uppgifter på en enda skärm. Detta innebär att myndigheterna automatiskt kommer att kunna upptäcka multipla eller bedrägliga identiteter eller fastställa om en person inte har följt reglerna för sin vistelse. Den kommer också att generera systemöverskridande statistik som kommer att ge värdefulla insikter om resemönster, risker och potentiella missbruk, och därmed stödja en evidensbaserad viseringspolitik.
I framtiden bör EU:s it-system till stöd för viseringsbehandling sikta mot att utnyttja den tekniska utvecklingen, i synnerhet lösningar med artificiell intelligens. Samtidigt kommer ny teknik att erbjuda ytterligare möjligheter att förbättra viseringsförfarandenas säkerhet och göra reseupplevelsen för resenärer med ärligt uppsåt smidigare och enklare.
2.Stöd till medlemsstaterna i behandlingen av viseringar
En modern viseringspolitik kräver också en effektiv behandling av viseringsansökningar. Hantering av stora mängder ansökningar och säkerställande av tidsbeställningar i god tid vid konsulat utgör utmaningar, i synnerhet under perioder med hög belastning. Dessa belastningar ökar ytterligare genom nödvändiga förfarandesteg, såsom att genomföra noggranna säkerhetskontroller, på ett tillförlitligt sätt identifiera sökande och hantera risker kopplade till dokumentbedrägeri. Skillnader i nationell praxis och varierande digitaliseringsnivåer mellan medlemsstaterna kan också leda till en mindre effektiv och mindre transparent upplevelse för sökande. Dessa utmaningar kan undergräva systemets effektivitet, minska förtroendet mellan medlemsstaterna och minska allmänhetens förtroende för att EU:s viseringsförfaranden är rättvisa.
Ibruktagandet av de it-verktyg för gränsförvaltning som hänvisas till ovan kommer att vara avgörande för att stärka säkerheten och integriteten i EU:s viseringsprocess. Detta måste dock kompletteras med praktiskt stöd för genomförandet av viseringspolitiken på både konsulär och central nivå. Sådant stöd kommer att säkerställa en mer harmoniserad tillämpning av viseringsreglerna, förbättra kvaliteten, effektiviteten och enhetligheten i beslutsfattandet mellan medlemsstaterna, underlätta införandet av digitaliseringen av viseringsförfarandet och bidra till att minska viseringsshoppingen.
Även om viseringspolitiken är en central del av EU:s gränsförvaltningspolitik och utgör unionens första skyddsnivå när det gäller att skydda Schengenområdet, är det den enda inrikespolitiska område som inte gynnas av strukturerat stöd från en EU-byrå. I detta syfte kommer man vid den kommande översynen av Frontex mandat att undersöka möjligheterna att inrätta ett EU-stödkontor för viseringar inom Frontex för att ge operativt stöd i en rådgivande roll. Dess uppgifter skulle kunna omfatta följande: Utveckla och tillhandahålla utbildning för konsulära tjänstemän för att säkerställa konsekvent höga standarder för beslut om viseringar. Stödja konsulat vid dokumentkontroll och upptäckt av dokumentbedrägeri genom specialiserad expertis, verktyg och bästa praxis. och genomföra riskbedömningar och landsanalyser för att främja ett enhetligt, evidensbaserat beslutsfattande om viseringar i hela unionen.
Medlemsstaternas ökande beroende av externa tjänsteleverantörer för att hantera delar av viseringsprocessen kräver dessutom förbättrad kvalitetskontroll och övervakning. Av detta skäl kommer kommissionen att inleda en omfattande studie om utkontrakteringsmetoder och finansiering av externa tjänsteleverantörer som ansvarar för att samla in viseringsansökningar, i syfte att utarbeta alternativ för att förhindra systemmissbruk.
3.Strategisk användning av EU-medel för genomförandet av viseringspolitiken
Medlemsstaterna bör fortsätta att strategiskt använda tillgänglig EU-finansiering för att stödja ett effektivt genomförande av viseringspolitiken. Prioritet bör ges åt att finansiera utvecklingen av nationella komponenter och nödvändiga anpassningar för det reviderade VIS och digitaliseringen av viseringsförfarandena. Finansieringen bör också stärka behandlingskapaciteten (personal och utrustning) på platser där sökande måste vänta länge på tidsbeställningar för Schengenvisering. Kommissionen har för avsikt att ge ekonomiskt stöd till medlemsstaterna i genomförandet av de viseringsrelaterade politiska prioriteringarna för att tillgodose de viktigaste viseringspolitiska behoven. Kommissionen strävar också efter att tillhandahålla riktad vägledning, tematiska workshoppar och utbyte av bästa praxis för att lyfta fram framgångsrika initiativ och underlätta det praktiska genomförandet av viseringsrelaterad verksamhet. Framöver, med blicken mot programperioden 2028–2034, strävar kommissionen efter att dra lärdom av det nuvarande genomförandet för att säkerställa att viseringsrelaterade prioriteringar integreras på ett mer framträdande sätt i framtida finansieringsramar. Genom att behålla ett starkt fokus på innovation, interoperabilitet och operativ effektivitet strävar kommissionen efter att säkerställa att EU:s finansiering ytterligare främjar en modern, säker och effektiv viseringspolitik för EU. Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna att undersöka möjligheten att höja viseringsavgifterna som harmoniserats på unionsnivå för Schengenviseringar och använda intäkterna från en sådan ökning till stöd för ytterligare utveckling av EU:s gemensamma viseringspolitik.
Nästa steg:
·Säkerställa införandet av smarta it-system för gränsförvaltning och interoperabilitetsramen.
·Föreslå att ett EU-stödkontor för viseringar inrättas som en del av förslaget om översyn av Frontex mandat 2026.
·Inleda en omfattande studie om användningen av externa tjänsteleverantörer i viseringsprocessen.
V.Slutsats
För att möta nuvarande och framtida globala utmaningar måste unionen anpassa sig. EU:s viseringspolitik är av central betydelse för denna omvandling, som står i skärningspunkten mellan unionens konkurrenskraft, säkerhet och utrikespolitik.
För att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av denna strategi kommer kommissionen att samarbeta med Europaparlamentet och Europeiska unionens råd och uppmana båda institutionerna att stödja arbetet med de tillkännagivna framtida initiativen. Med tanke på deras inverkan på EU:s yttre förbindelser kommer de åtgärder som föreslås i denna strategi att genomföras i samarbete med Europeiska utrikestjänsten inom ramen för dess uppgifter.
En modern, framåtblickande viseringspolitik kommer att vara en central faktor för EU:s globala attraktionskraft och för att upprätthålla EU:s innovationskapacitet, tillväxt och konkurrenskraft. Men öppenhet måste gå hand i hand med ansvar. En trovärdig viseringspolitik måste därför förhindra missbruk, avskräcka från olaglig migration och skydda Schengenområdets integritet. Att hitta rätt balans mellan säkerhet och underlättande är avgörande både för att upprätthålla medborgarnas förtroende och för att säkerställa motståndskraften vid EU:s yttre gränser och unionens inre säkerhet.
Samtidigt är viseringspolitiken ett kraftfullt instrument i unionens yttre åtgärder och utrikespolitik. Den kan främja samarbete med partnerländer på områden av strategisk betydelse för EU. De föreslagna reformerna kommer att säkerställa att viseringsfria resor inte är en permanent rättighet utan ett privilegium som kräver att konsekventa ansträngningar upprätthålls.
För att förverkliga denna vision krävs moderna verktyg och ett effektivt genomförande. Digitaliseringen av viseringsförfarandena och förenklingen av ansökningssystemen kommer att göra EU:s viseringspolitik mer effektiv, säker och användarvänlig och gynna både resenärer och medlemsstater. Ett konsekvent genomförande i hela unionen kommer att vara avgörande för att omsätta dessa reformer i konkreta resultat.
I slutändan måste viseringspolitiken, som en viktig pelare i Schengenregelverket, fungera som en strategisk bro mellan öppenhet och skydd. EU måste försäkra medborgarna om att EU:s gränser förvaltas effektivt, samtidigt som man signalerar till världen att EU är en bestämd, konkurrenskraftig och strategiskt sinnad global aktör som är redo att forma rörligheten på sina egna villkor i en alltmer sammanlänkad värld.
I linje med COM(2025) 148 final .
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (kodifiering), EUT L 303, 28.11.2018, s. 39 (viseringsförordningen) anges de tredjeländer vars medborgare omfattas av viseringskrav för att resa till Schengenområdet och de som är undantagna viseringskravet.
I artikel 1 i viseringsförordningen föreskrivs att ett undantag från viseringskravet ska grundas på en bedömning i varje enskilt fall med hänsyn till flera olika kriterier som bland annat rör olaglig migration, allmän ordning och säkerhet, ekonomiska fördelar, i synnerhet i fråga om turism och utrikeshandel, samt unionens yttre förbindelser med de berörda tredjeländerna, inbegripet i synnerhet hänsyn till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten. Förteckningen över kriterier är inte uttömmande.
EU:s viseringsavtal med länder utanför EU , hämtad den 6 januari 2026.
Latest Asylum Trends - Annual Analysis | Europeiska unionens asylbyrå , hämtad den 6 januari 2026. Det interaktiva stapeldiagrammet (i avsnittet Recognition Rates och Main citizenships) visar andelen beviljade ansökningar per nationalitet mellan 2015 och 2024, vilket visar att andelen beviljade ansökningar är mycket låg för ansökningar som lämnas in av medborgare i viseringsfria länder.
Tröskelvärdena baserade på andelen nekade inresor eller överskridanden av tillåtna vistelser och den betydande ökningen av asylansökningar har sänkts. Nya skäl för upphävande lades till: tillämpning av system för medborgarskap för investerare, bristande anpassning till EU:s viseringspolitik, bristande efterlevnad av åtaganden som gjorts under dialogerna om viseringsliberalisering och försämrade yttre förbindelser mellan EU och det berörda tredjelandet.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar, EUT L 243, 15.9.2009, s. 1 (viseringskodex).
Resehandlingar som utfärdats av EU:s medlemsstater innehåller innehavarens fingeravtryck. För närvarande kräver en kontroll av huruvida den biometriska information som lagras i en sådan resehandling motsvarar innehavaren bilateralt utbyte av intyg mellan enskilda medlemsstaters utsedda kontaktpunkter (i praktiken 992 tekniska anslutningar). Tekniska skillnader mellan systemen kan påverka hur snabba sådana kontroller är.
Viseringsshopping är en verksamhet där sökande inte lämnar in sina viseringsansökningar vid konsulatet i den medlemsstat som bäst passar det som verkligen är sökandens huvudsakliga mål eller ändamål för resan, utan på konsulatet i en medlemsstat där de villkor som erbjuds uppfattas som gynnsammare, såsom lägre antal avslag, snabbare handläggningstider eller enklare tillgång till lediga tider, eller där sökanden ansöker i olika medlemsstater efter att tidigare ha fått avslag.
Samråd på förhand ger medlemsstaterna rätt att invända mot varandras viseringsbeslut. Samråd i efterhand gör det möjligt för medlemsstaterna att informeras om andra medlemsstaters beslut.
I linje med EG-domstolens rättspraxis är medlemsstaterna enligt EU-rätten inte skyldiga att bevilja visering av humanitära skäl till personer som vill resa in på deras territorium för att söka asyl, men de är fria att göra detta på grundval av sin nationella lagstiftning (dom C-638/16 PPU X och X mot État belge).
GD Migration och inrikes frågor, Live work travel in EU , hämtad den 6 januari 2026.
Overview of EU tourism policy - Mobility and Transport, hämtad den 6 januari 2026.
Turismstatistik , hämtad den 6 januari 2026. EU:s turism 2024: Key Updates and Emerging Trends , hämtad den 6 januari 2026.
Schengen visa digitalisation , hämtad den 6 januari 2026.
Kanada, Förenade kungariket, Förenta staterna.
ETIAS , hämtad den 6 januari 2026.
Välj Europa: fortsätt din forskarkarriär i EU , hämtad den 6 januari 2026.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete, EUT L 132, 21.5.2016, s. 21.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2021/1883 av den 20 oktober 2021 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning, EUT L 382, 28.10.2021, s. 1.
Talangpartnerskap syftar till att främja strukturerade samarbetsramar med partnerländer. Kommissionen har tillsammans med EU:s medlemsstater för närvarande inlett talangpartnerskap med Tunisien, Marocko, Egypten, Bangladesh och Pakistan.
I samband med talangreserven skulle låg- och medelkvalificerade arbetstagare som skulle kunna bidra till att hantera bristen på arbetskraft potentiellt kunna dra nytta av förenklade förfaranden för viseringsansökningar.
Rådets rekommendation av den 23 maj 2024 om ökad forskningssäkerhet, EUT C, C/2024/3510, 30.5.2024.
I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011, EUT L 327, 9.12.2017, s. 20.