EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.7.2025
COM(2025) 447 final
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utbyte av information för säkerhetskontroller och identitetskontroller i samband med gränsförfaranden och viseringsansökningar
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
År 2022 införde Förenta staterna (USA) ett nytt krav för alla länder som anslutits eller önskar ansluta sig till det amerikanska programmet för viseringsundantag (VWP, Visa Waiver Program). Detta program gör det möjligt för medborgare i deltagande länder att resa till och vistas i USA utan visering i högst 90 dagar i turism- eller affärsverksamhetssyfte. Det nya kravet innebär att ett stärkt partnerskap för gränssäkerhet (EBSP, Enhanced Border Security Partnership) måste ingås med Förenta staternas departement för inrikes säkerhet (Department of Homeland Security (DHS)) för att tillträde till och fortsatt deltagande i programmet för viseringsundantag ska beviljas och att detta villkor därmed förs in som en del av det redan befintliga kravet på utbyte av information om resenärer.
VWP-partnerskapen står i förgrunden för USA:s internationella samarbete i fråga om gränssäkerhet och invandringssäkerhet. Ett av målen med dessa är att upprätta välfungerande bilaterala informationsutbyten i syfte att göra det möjligt för myndigheter att på ett effektivt sätt verifiera identiteten på resenärer från partnerländer och avgöra huruvida de utgör ett hot mot Förenta staternas säkerhet.
USA har inom ramen för dessa partnerskap ingått bilaterala avtal med EU:s medlemsstater, t.ex. avtalen om utökat samarbete för att förebygga och bekämpa grov brottslighet, de så kallade PCSC-avtalen (Agreements on Enhancing Cooperation in Preventing and Combating Serious Crime). Genom dessa avtal har ett utbyte av information upprättats, bland annat av biometriska uppgifter, om personer som misstänks eller som har dömts för terroristbrott eller andra allvarliga brott.
Genom EBSP-avtalen avser Förenta staterna att inrätta ett utbyte av information om
·resenärer till USA med en eventuell anknytning till VWP-partnerlandet,
·personer som ansöker om invandringsförmåner eller humanitärt skydd i USA,
·personer som berörs av DHS brottsbekämpande verksamhet i ett gräns- och invandringssammanhang i USA.
Dessa utbyten skulle avse sådan information, inbegripet biometriska uppgifter, som lagras i medlemsstaternas nationella databaser.
EBSP-avtalen förväntas ha ingåtts senast den 31 december 2026. Efter denna tidsfrist kommer DHS, i samband med utvärderingar av huruvida ett deltagande i programmet för viseringsundantag kan inledas eller förlängas, att bedöma huruvida de olika länderna uppfyller EBSP-kravet.
Mot bakgrund av kopplingen till unionens exklusiva befogenhet i fråga om den gemensamma viseringspolitiken bekräftade medlemsstaternas ständiga representanter i Coreper den 12 juni 2024 att det finns ett brett stöd hos medlemsstaterna för en gemensam ram för informationsutbyte mellan EU och USA inom ramen för ett EBSP-avtal. De uppmanade också kommissionen att lägga fram ett förslag till mandat att förhandla om en sådan ram på unionens vägnar.
Syftet med den föreslagna rekommendationen är att ge kommissionen förhandlingsdirektiv för att förhandla fram ett ramavtal, i vilket den rättsliga strukturen och villkoren för utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna i EU:s medlemsstater och i USA fastställs, och på grundval av vilket medlemsstaterna skulle ges befogenhet att ingå bilaterala avtal med USA om utbyte av information från sina nationella it-system.
Ett av huvudmålen med ramavtalet är att se till att utbytet av information med USA är ömsesidigt, något som bland annat skulle bidra till att förbättra gränsskyddet och säkerheten i unionen som helhet.
Informationsutbytets omfattning – kategorier och typer av uppgifter, typer av personer och typer av brott – kommer att fastställas under förhandlingarna för att säkerställa att information utbyts på ett välbalanserat och ömsesidigt sätt. Förhandlingarna bör åtminstone syfta till att fastställa en lämplig nivå för hur mycket information som ska utbytas, och denna bör inte överstiga den mängd information som medlemsstaterna delar sinsemellan.
Inom den ram för informationsutbyte som fastställs i ramavtalet skulle medlemsstaterna ges möjlighet att förhandla fram och ingå bilaterala överenskommelser i syfte att verkställa informationsutbytet med Förenta staterna.
I dessa bilaterala överenskommelser skulle utbytet av information med behöriga amerikanska myndigheter definieras i detalj med avseende på nationella rättsliga krav, nationella databasers utformning och andra tekniska krav eller begränsningar.
Ramavtalet skulle innehålla skyddsåtgärder för att, med utgångspunkt i befintliga nationella databasers utformning, säkerställa överensstämmelse med medlemsstaternas kapacitet.
Ramavtalet skulle vara tillämpligt på de medlemsstater som USA beviljat viseringsfrihet eller som vill ansluta sig till programmet för viseringsundantag. Medlemsstaterna skulle ha tillåtelse att stoppa det informationsutbyte som avses i ramavtalet om deras status i programmet för viseringsundantag ändras.
Om unionens befogenhet att ingå ett internationellt avtal
Unionens gemensamma viseringspolitik
Unionen har utvecklat en gemensam viseringspolitik för kortare vistelser (upp till 90 dagar under en 180-dagarsperiod) på grundval av förordning 2018/1806 (viseringsförordningen) 1 . I viseringsförordningen förtecknas tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav För närvarande åtnjuter amerikanska medborgare viseringsfrihet i Schengenområdet. Unionen har samtidigt ingått avtal om undantag från viseringsskyldighet och om förenklade viseringsförfaranden med flera tredjeländer 2 .
Ömsesidighetsprincipen är en av grundstenarna i unionens viseringspolitik gentemot tredjeländer. Ömsesidighet innebär att unionen, när den har beviljat medborgare i ett tredjeland viseringsfritt tillträde till Schengenområdet, förväntar sig av det tredjelandet att det i gengäld låter unionsmedborgare resa till det tredjelandet utan visering. Unionen strävar efter att uppnå fullständig ömsesidighet i fråga om viseringar med tredjeländer vars medborgare är undantagna från viseringsskyldighet vid inresa i Schengenområdet. Fullständig ömsesidighet har uppnåtts med alla viseringsfria tredjeländer utom USA. Alla medlemsstater förutom Bulgarien, Cypern och Rumänien deltar i USA:s program för viseringsundantag. Fullständig ömsesidighet med USA är alltjämt ett politiskt mål som unionen aktivt eftersträvar.
Det föreslagna ramavtalet skulle borga för ett enhetligt upplägg för alla medlemsstater som deltar i programmet för viseringsundantag i förhållande till EBSP-kravet, även vad gäller nödvändiga och tillbörliga dataskyddsgarantier för detta informationsutbyte.
Enligt artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har unionen exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal i den mån ingåendet av avtalet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa.
Utfärdandet av viseringar och mekanismen för fastställande av ömsesidighet i fråga om viseringar ingår i unionens exklusiva befogenhet. Det gör även unionens dataskyddsregler.
Följaktligen faller det inom ramen för unionens exklusiva befogenhet att ingå ett ramavtal med USA om det informationsutbyte som avses i de krav som ingår i det amerikanska programmet för viseringsundantag, dvs. att medlemsstaterna ska inrätta ett informationsutbyte som svarar mot EBSP-kravet.
Unionens ram för dataskydd
Det informationsutbyte som planeras inom EBSP-ramverket skiljer sig från utbytet inom ramen för de befintliga PCSC-avtalen. Syftet med ett informationsutbyte är enligt ett PCSC-avtal att bekämpa terrorism och grov brottslighet, medan det i EBSP-modellen har ett potentiellt bredare syfte, eftersom informationsutbytet då också rör områdena gränsförvaltning och viseringspolitik.
Medlemsstaternas behandling av personuppgifter regleras av förordning (EU) 2016/679 3 (dataskyddsförordningen), med undantag för behandling av uppgifter som utförs av brottsbekämpande myndigheter i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder som omfattas av direktiv (EU) 2016/680 4 . Kapitel V i den allmänna dataskyddsförordningen och direktiv (EU) 2016/680 innehåller strikta villkor för överföring av personuppgifter till tredjeländer. En sådan överföring måste grundas på ett överföringsinstrument, såsom ett beslut om adekvat skyddsnivå med det berörda tredjelandet, ett instrument som säkerställer lämpliga skyddsåtgärder (t.ex. ett internationellt avtal), eller – enligt direktiv (EU) 2016/680 – en bedömning av den behöriga brottsbekämpande myndigheten att sådana skyddsåtgärder säkerställs i tredjelandet, eller i annat fall en av de rättsliga grunder för överföring av uppgifter (eller undantag) som gäller i särskilda fall men inte för systematisk delning av personuppgifter.
Vad gäller överföring av uppgifter mellan brottsbekämpande myndigheter för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott, inbegripet terrorism, föreskrivs i paraplyavtalet mellan EU och USA en internationell överenskommelse som säkerställer lämpliga skyddsåtgärder i den mening som avses i artikel 37.1 a i direktiv (EU) 2016/680 5 .
Med tanke på att det informationsutbyte som planeras i EBSP-modellen har ett bredare tillämpningsområde och ett bredare syfte och att andra myndigheter än brottsbekämpningsmyndigheter förväntas delta i överföringen, är paraplyavtalet mellan EU och USA inte helt tillämpligt på alla typer av överföringar som USA planerar inom ramen för EBSP-modellen, vilket understryker behovet av insatser från unionens sida för att sluta ytterligare ett internationellt avtal.
Genom ramavtalet skulle det fastställas vilka kategorier av personuppgifter som skulle kunna delas liksom för vilka specifika ändamål de skulle kunna delas, särskilt med beaktande av graden av ömsesidighet.
Ramavtalet bör innehålla bestämmelser om vidare överföring av personuppgifter.
Om förhållandet till medlemsstaternas befintliga eller framtida bilaterala överenskommelser
Det ligger visserligen inom ramen för unionens exklusiva befogenhet att ingå detta ramavtal med USA, men ramavtalet skulle samtidigt innehålla en klausul som ger medlemsstaterna rätt att ingå kompletterande bilaterala avtal eller överenskommelser.
När det gäller bilaterala avtal eller överenskommelser som medlemsstaterna ingått med USA innan detta ramavtal träder i kraft, skulle ramavtalet kunna innehålla de villkor på vilka sådana avtal eller överenskommelser skulle fortsätta att tillämpas, särskilt sådana bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts av medlemsstater som ännu inte deltar i programmet för viseringsundantag.
Med detta förslag till rådets rekommendation rekommenderar kommissionen rådet
(a)att anta ett beslut om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar om ett ramavtal mellan unionen och Amerikas förenta stater,
(b)att utse kommissionen till unionens förhandlare för ramavtalet,
(c)att fastställa direktiv till förhandlaren, samt
(d)att utse en särskild kommitté i samråd med vilken förhandlingarna måste föras.
2.RÄTTSLIG GRUND, NÖDVÄNDIGHET OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
Den rättsliga grunden för denna rekommendation är artiklarna 16.2, 77.2, 218.3 och 218.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Unionen har befogenhet att ingå detta ramavtal med USA om utbyte av information med avseende på passage av de yttre gränserna mellan EU och USA, inbegripet om gränsförfaranden och viseringsansökningar.
I ramavtalet bör en lämplig nivå fastställas för den mängd information som ska utbytas mellan EU och USA. Denna nivå bör inte överstiga den mängd information som delas mellan medlemsstaterna i ett bilateralt sammanhang eller i ett EU-sammanhang, där även principerna om proportionalitet och nödvändighet måste iakttas.
I ramavtalet bör det tydligt anges under vilka förutsättningar som en sökning på en resenär utlöses. Dessa förutsättningar bör vara sådana att inga sökningar görs på personer utan någon tidigare misstanke. Rutinmässiga och systematiska sökningar på alla personer som reser mellan EU och USA bör uteslutas.
Ramavtalet med USA krävs för att säkerställa att den gemensamma viseringspolitikens mål om ömsesidighet i fråga om viseringar uppnås och att EU:s dataskyddsram tillämpas. De förhandlingsdirektiv som bifogas denna rekommendation om att inleda förhandlingar med USA om ett ramavtal är därför baserade på kraven i EU:s gällande rättsliga ram för dataskydd (dvs. förordning (EU) 2016/679 och direktiv (EU) 2016/680).
Det planerade ramavtalet går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de aktuella målen, eftersom dessa inte kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand.
•Val av instrument
Enligt artikel 218.3 i EUF-fördraget ska kommissionen eller unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik lägga fram rekommendationer för rådet som ska anta ett beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar. Med tanke på det planerade avtalets innehåll bör kommissionen lägga fram en rekommendation om detta.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
[Eftersom detta är ett nytt avtal har ingen utvärdering eller kontroll av ändamålsenligheten hos befintliga instrument kunnat göras. Ingen konsekvensbedömning behövs för att förhandla om detta ramavtal.]
4.GENOMFÖRANDEPLANER SAMT ÅTGÄRDER FÖR ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH RAPPORTERING
Kommissionen kommer att se till att genomförandet av ramavtalet övervakas på vederbörligt sätt.
5.ÖVRIGA INSLAG
•Förhandlarens val
Eftersom det planerade avtalet uteslutande avser andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, måste kommissionen utses till förhandlare i enlighet med artikel 218.3 i EUF-fördraget.
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utbyte av information för säkerhetskontroller och identitetskontroller i samband med gränsförfaranden och viseringsansökningar
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 16.2, 77.2, 218.3 och 218.4,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och
av följande skäl:
(1)Amerikas förenta stater har infört ett nytt krav för tillträde till och fortsatt deltagande i det amerikanska programmet för viseringsundantag (Visa Waiver Program), som gör det möjligt för medborgare i deltagande länder att resa till och uppehålla sig i Förenta staterna utan visering i högst 90 dagar i turism- eller affärsverksamhetssyfte. Det nya kravet innebär att ett stärkt partnerskap för gränssäkerhet (Enhanced Border Security Partnership) måste ingås med Förenta staternas departement för inrikes säkerhet (Department of Homeland Security). Inom ramen för detta stärkta partnerskap för gränssäkerhet behövs en gemensam ram för informationsutbyte. Förhandlingar bör därför inledas i syfte att ingå ett ramavtal mellan unionen och Amerikas förenta stater om utbyte av information för säkerhetskontroller och identitetskontroller av vissa resenärer som passerar medlemsstaternas yttre gränser.
(2)Ramavtalet bör vara förenligt med de grundläggande rättigheterna och följa de principer som stadfästs i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till frihet och säkerhet enligt artikel 6 i stadgan, rätten till respekt för privatlivet och familjelivet enligt artikel 7 i stadgan, rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i stadgan och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol enligt artikel 47 i stadgan. Ramavtalet bör tillämpas på ett sätt som är förenligt med dessa rättigheter och principer och med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen som följer av artikel 52.1 i stadgan.
(3)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den [XX].
(4)Ramavtalet bör göra det möjligt att ingå bilaterala överenskommelser mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaterna i frågor som omfattas av det, förutsatt att bestämmelserna i dessa bilaterala överenskommelser är förenliga med bestämmelserna i ramavtalet och med unionsrätten.
(5)Kommissionen bör utses till unionens förhandlare.
(6)I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.
(7)Denna rekommendation utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG. Irland deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Kommission bemyndigas härmed att, på unionens vägnar, förhandla fram ett ramavtal mellan unionen och Amerikas förenta stater om utbyte av information för säkerhetskontroller och identitetskontroller i samband med gränsförfaranden och viseringsansökningar.
Artikel 2
Förhandlingsdirektiven fastställs i bilagan.
Artikel 3
Förhandlingarna bör föras i samråd med [rådet för in namnet på den särskilda kommittén].
Artikel 4
Detta beslut riktar sig till kommissionen.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.7.2025
COM(2025) 447 final
BILAGA
till
Rekommendation till RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utbyte av information för säkerhetskontroller och identitetskontroller i samband med gränsförfaranden och viseringsansökningar
BILAGA
DIREKTIV FÖR FÖRHANDLINGARNA AV ETT RAMAVTAL MELLAN
Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utbyte av information för säkerhetskontroller och identitetskontroller i samband med gränsförfaranden och viseringsansökningar
Under förhandlingarna bör kommissionen sträva efter att uppnå de mål som anges närmare nedan.
I. RAMAVTALETS SYFTE OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE
1.Syftet med ramavtalet är att skapa en rättslig struktur för bilateralt informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och de behöriga myndigheterna i Amerikas förenta stater (USA) inom ramen för USA:s stärkta partnerskap för gränssäkerhet (Enhanced Border Security Partnership).
2.Ramavtalet bör innehålla tydliga och exakta regler för utbyte av information mellan medlemsstaterna och USA om resenärer som passerar deras respektive yttre gränser, så att dessa regler kan ligga till grund för de säkerhets- och identitetskontroller av resenärer som krävs för att avgöra om deras inresa eller vistelse utgör en risk för den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen, samt ligga till grund för de behöriga myndigheternas arbete med att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och andra brott.
3.Syftet med ramavtalet är att fastställa den rättsliga grunden och villkoren för överföring och utbyte av personuppgifter mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna respektive USA. Ramavtalet bör särskilt innehålla tydliga och exakta regler och förfaranden för sökningar på resenärer, så att en systematisk, generell och icke-riktad behandling av uppgifter om samtliga resenärer förhindras.
4.Ramavtalet bör innehålla definitioner av nyckelbegrepp, särskilt en definition av begreppet personuppgifter.
5.Informationsutbytet inom ramen för detta ramavtal bör vägledas av ömsesidighetsprincipen.
6.Informationsutbytet inom ramen för ramavtalet bör baseras på utbytet av de identitetsuppgifter som finns i resehandlingen samt på en resenärs fingeravtryck. Om det är motiverat bör parterna, i enlighet med vederbörliga skyddsåtgärder, också kunna utbyta kompletterande uppgifter av relevans för den berörda personen.
7.I samband med passage av medlemsstaternas och Förenta staternas yttre gränser och när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och andra brott bör det informationsutbyte som ramavtalet avser omfatta tredjelandsmedborgare.
8.Informationsutbytet kan omfatta utbyte av uppgifter om medborgare och deras familjemedlemmar och om varaktigt bosatta personer, ifall ett sådant informationsutbyte är absolut nödvändigt och proportionerligt för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och andra brott och i den mån ett sådant informationsutbyte är ömsesidigt.
II. RAMAVTALETS INNEHÅLL
SÄRSKILDA FRÅGOR
9.Ramavtalet bör fastställa definitioner av nyckelbegrepp, inbegripet en definition av begreppet personuppgifter som överensstämmer med definitionerna i förordningarna (EU) 2016/679 och 2018/1725 1 samt i direktiv (EU) 2016/680 2 .
10.I ramavtalet bör det anges vilka typer av databaser och vilken/vilka typ(er) av uppgifter inom tillämpningsområdet som kommer att vara åtkomliga inom ramen för det stärkta partnerskapet för gränssäkerhet.
11.Ramavtalet bör innehålla tydliga och detaljerade bestämmelser om de skyddsåtgärder och garantier som krävs för att skydda personuppgifter och enskildas grundläggande fri- och rättigheter, oavsett nationalitet och bostadsort, i utbytet av personuppgifter med USA inom ramen för det stärkta partnerskapet för gränssäkerhet. Särskilt gäller följande:
(a)Syftena med att behandla personuppgifter inom ramen för ramavtalet bör klart och tydligt anges av parterna. All behandling av personuppgifter bör begränsas till vad som är nödvändigt och proportionerligt i enskilda fall för att identifiera risker för den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen och bidra till att brott och terroristbrott förebyggs, upptäcks, utreds och lagförs.
(b)De personuppgifter som överförs till USA av medlemsstaterna bör behandlas korrekt på en legitim grund och endast för de ändamål för vilka uppgifterna överförts. All ytterligare behandling av uppgifter som inte är förenlig med det ursprungliga ändamålet bör vara förbjuden (ändamålsbegränsning). Ramavtalet bör åtföljas av en bilaga med en uttömmande förteckning över de behöriga myndigheter i USA till vilka medlemsstaterna får överföra personuppgifter samt en kort beskrivning av deras befogenheter.
(c)Överförda personuppgifter bör vara adekvata, relevanta och begränsade till vad som är nödvändigt för det ändamål för vilket de har överförts. De bör vara korrekta och aktuella. De bör inte lagras längre än vad som är nödvändigt för det ändamål för vilket de har överförts, men ramavtalet bör under alla omständigheter innehålla bestämmelser om lagring, inbegripet lagringsbegränsningar, översyn, rättelse och radering av personuppgifter. Framför allt bör det enligt ramavtalet endast vara möjligt att lagra resenärers personuppgifter efter att dessa resenärer lämnat det berörda landet om det finns objektiva bevis som gör det möjligt att dra slutsatsen att de utgör en fortsatt risk för den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen och att det är nödvändigt att lagra deras uppgifter för att bidra till att terroristbrott och andra brott förebyggs, upptäcks, utreds och lagförs.
(d)I ramavtalet bör det preciseras enligt vilka kriterier en källas tillförlitlighet och uppgifters korrekthet ska anges.
(e)Överföring av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter i syfte att entydigt identifiera en fysisk person samt uppgifter som rör en persons hälsa och sexualliv eller sexuella läggning bör endast tillåtas när det är absolut nödvändigt och proportionerligt i enskilda fall för att förebygga eller bekämpa terroristbrott och andra brott som avses i ramavtalet, och under förutsättning att det finns lämpliga skyddsåtgärder som tar hänsyn till de specifika riskerna med att behandla uppgifterna. Ramavtalet bör innehålla särskilda skyddsåtgärder i fråga om överföring av personuppgifter om minderåriga och brottsoffer, vittnen eller andra personer som kan lämna uppgifter om brott.
(f)Ramavtalet bör innehålla regler om den information som ska tillhandahållas enskilda och säkerställa verkställbara rättigheter för enskilda vars personuppgifter behandlas, i form av regler om rätten till information, åtkomst, rättelse och radering, inbegripet de särskilda skäl som kan ligga till grund för att tillåta eventuella nödvändiga och proportionerliga begränsningar av dessa rättigheter. Ramavtalet bör också säkerställa verkställbara rättigheter till administrativ och rättslig prövning för de personer vars uppgifter behandlas enligt ramavtalet och garantera effektiva rättsmedel.
(g)Ramavtalet bör innehålla regler om register för loggning och dokumentation samt om information som ska göras tillgänglig för enskilda.
(h)Ramavtalet bör innehålla skyddsåtgärder i fråga om automatiserad behandling av personuppgifter, inbegripet profilering, och förbjuda beslut som enbart grundar sig på automatiserad behandling av personuppgifter utan mänsklig inblandning.
(i)Ramavtalet bör innehålla en skyldighet att garantera säkerheten för personuppgifter genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder, bland annat genom att endast godkända personer ges tillgång till personuppgifter. Det bör också omfatta en skyldighet att underrätta de behöriga myndigheterna och, när så är nödvändigt och möjligt, de registrerade, i händelse av en personuppgiftsincident som påverkar uppgifter som överförts enligt ramavtalet. Ramavtalet bör också innehålla en skyldighet att införa åtgärder för dataskydd som standard och inbyggt dataskydd i syfte att effektivt verkställa dataskyddsprinciperna.
(j)Vidareöverföring av personuppgifter från de behöriga myndigheterna i USA till andra myndigheter i USA bör endast tillåtas inom ramen för ramavtalet, bör omfattas av lämpliga villkor, bland annat informationstillhandahållarens uttryckliga tillstånd, och bör endast tillåtas med avseende på myndigheter som säkerställer en i grunden likvärdig skyddsnivå för personuppgifter som den som säkerställs genom ramavtalet, såvida inte vidareöverföringen är nödvändig för att förhindra och utreda ett allvarligt och överhängande hot mot den allmänna säkerheten eller för att skydda en fysisk persons vitala intressen. Vidareöverföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer bör vara förbjuden.
(k)Ramavtalet bör säkerställa ett system för tillsyn över användningen av personuppgifter, vilken utövas av ett eller flera oberoende organ med ansvar för dataskydd i USA med verkställande utrednings- och ingripandebefogenheter. Detta eller dessa organ bör i synnerhet ha befogenhet att pröva klagomål från enskilda rörande användningen av deras personuppgifter. Ramavtalet bör innehålla en skyldighet till samarbete mellan dessa tillsynsorgan, å ena sidan, och unionens berörda tillsynsmyndigheter, å andra sidan.
Ram för informationsutbyte
12.Ramavtalet bör ange de allmänna villkor, kriterier, databaser och uppgiftskategorier som omfattas av informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och i USA som en del av bilaterala överenskommelser. Detta informationsutbyte bör bestå i en bekräftelse av identitetsuppgifter eller fingeravtryck och ytterligare information som rör den person som är föremål för sökningen och bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt och proportionerligt för att uppnå det resultat som krävs.
13.Inom ramen för ramavtalet bör parterna se till att parternas tekniska begränsningar när det gäller informationsutbyte respekteras.
14.I ramavtalet bör det anges vilka konsekvenser ett tillfälligt upphävande av medlemskapet i programmet för viseringsundantag eller en begränsning av ESTA:s giltighet får för informationsutbytet inom ramen för ramavtalet.
15.Ramavtalet bör innehålla en flerskiktad modell för svar på sökningar, som skiljer mellan information som hämtas automatiskt vid en sökning och annan information som endast kan delas med den part som begärt informationen efter att den andra parten gett sitt uttryckliga tillstånd.
16.Ramavtalet bör innehålla en klausul som ger medlemsstaterna rätt att ingå bilaterala avtal eller överenskommelser i syfte att genomföra det informationsutbyte som ingår i det stärkta partnerskapet för gränssäkerhet och som krävs enligt programmet för viseringsundantag (Visa Waiver Program). Ramavtalet bör specificera de delar som ska ingå i de bilaterala avtal eller överenskommelser genom vilka informationsutbytet genomförs i praktiken och de formella och materiella villkor som de bilaterala avtalen eller överenskommelserna ska uppfylla.
17.I ramavtalet bör det anges under vilka omständigheter medlemsstaterna kan behålla de bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts med Förenta staterna före ramavtalets ikraftträdande.
Institutionella bestämmelser
18.Ramavtalet bör inrätta ett styrande organ med ansvar för att förvalta och övervaka genomförandet och tillämpningen av avtalet och underlätta tvistlösning.
19.Avtalet bör innehålla en effektiv tvistlösningsmekanism rörande avtalets tolkning och tillämpning för att säkerställa att parterna följer de regler de har kommit överens om.
20.Ramavtalet bör innehålla bestämmelser om övervakning och regelbunden utvärdering av ramavtalet.
21.Ramavtalet bör innehålla en bestämmelse om avtalets ikraftträdande och giltighet och en bestämmelse enligt vilken endera parten får säga upp eller tillfälligt upphäva avtalet, särskilt om USA inte längre effektivt kan säkerställa den skyddsnivå för grundläggande rättigheter och friheter som krävs enligt ramavtalet. För den händelse att ramavtalet sägs upp eller tillfälligt upphävs bör det också innehålla en precisering om huruvida personuppgifter som ligger inom dess tillämpningsområde och som överfördes innan avtalet sades upp eller tillfälligt upphävdes får fortsätta att behandlas. Fortsatt behandling av personuppgifter, om det är tillåtet, bör under alla omständigheter ske i överensstämmelse med de bestämmelser i ramavtalet som var tillämpliga vid den tidpunkt då det tillfälligt upphävdes eller sades upp.
22.Ramavtalet får vid behov innehålla en bestämmelse om dess territoriella tillämpningsområde.
23.Ramavtalet bör föreskriva en mekanism genom vilken en framtida relevant utveckling av unionsrätten vid behov skulle återspeglas i anpassningar av ramavtalet. Ramavtalet bör också innehålla en bestämmelse om att unionen kommer att säga upp ramavtalet om sådana anpassningar inte genomförs.
24.Ramavtalet bör föreskriva en mekanism för utvärdering av dess genomförande.
25.Ramavtalet bör vara lika giltigt på unionens samtliga officiella språk och bör innehålla en klausul om detta.