EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 10.11.2025
COM(2025) 673 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
Analys av behovet och genomförbarheten av ett informations- och meddelandesystem för domännamn för geografiska beteckningar i enlighet med artikel 35.3 i förordning (EU) 2024/1143
ORDLISTA ÖVER VIKTIGA TEKNISKA TERMER
ccTLD (nationell toppdomän):
En toppdomän som tilldelats ett visst land eller territorium och som består av två bokstäver (t.ex. ”.fr”, ”.de”) och förvaltas av en nationell registreringsenhet.
Domänrofferi:
Registrering eller användning av ett domännamn som är identiskt med eller förvirrande lika ett skyddat namn – t.ex. ett varumärke eller en geografisk beteckning – i syfte att utnyttja dess anseende på ett otillbörligt sätt, vilseleda konsumenterna eller återförsälja domänen för vinstsyften.
DNS (domännamnssystem):
Det hierarkiska namnsystem som översätter människoläsbara domännamn (t.ex. ”exempel.eu”) till numeriska IP-adresser (internetprotokoll) som används av datorer för att hitta varandra på internet.
DAS (domäntillgänglighetstjänst):
En tjänst som används för att kontrollera om ett specifikt domännamn är tillgängligt för registrering eller redan är upptaget, vanligtvis genom automatiska förfrågningar till domänregistreringsenheterna.
NS (namnserver):
En server i DNS som lagrar och hanterar poster som länkar domännamn till IP-adresser, vilket gör det möjligt för användare att komma åt webbplatser med namn i stället för numeriska adresser.
RDAP (åtkomstprotokoll för registreringsdata):
Ett standardiserat internetprotokoll som ger strukturerad, maskinläsbar åtkomst till domänregistreringsdata, som successivt ersätter det äldre WHOIS-systemet. RDAP erbjuder förbättrad säkerhet, standardisering och förbättrat dataskydd.
WHOIS (Who Is):
En internettjänst som tillhandahåller grundläggande information om ett registrerat domännamn, t.ex. dess status, registrator och registreringsdatum.
1.INLEDNING
Geografiska beteckningar är en hörnsten i EU:s kvalitetspolitik. De skyddar namnen på specifika produkter vars egenskaper eller anseende är kopplade till deras geografiska ursprung och producenternas traditionella kunnande. Eftersom digital marknadsföring och närvaro på nätet har blivit centrala för kommersialiseringen av dessa produkter har skyddet av geografiska beteckningar i domännamnssystemet (DNS) blivit allt viktigare.
För att stärka skyddet av geografiska beteckningar på detta område ska kommissionen enligt artikel 35 i förordning (EU) 2024/1143 ( 1 ) senast den 14 november 2025 analysera behovet och genomförbarheten av ett informations- och meddelandesystem på EU-nivå för domännamn för geografiska beteckningar och lämna in en rapport med de viktigaste resultaten. Rapporten ska om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
Ett informations- och meddelandesystem för domännamn skulle göra det möjligt för dem som ansöker om geografiska beteckningar att kontrollera om en geografisk beteckning redan är registrerad som ett domännamn och, om de vill, ta emot aviseringar när ett domännamn som är identiskt med en geografisk beteckning registreras.
I denna rapport sammanfattas resultaten av denna analys och man överväger hur ett frivilligt tillhandahållande av information från EU-baserade ccTLD-registreringsenheter skulle kunna fungera i praktiken. Det fullgör skyldigheten i artikel 35.3 i förordning (EU) 2024/1143 och presenterar kommissionens slutsatser.
2.RÄTTSLIG RAM OCH POLITISKT SAMMANHANG
Rättslig grund
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1143 om geografiska beteckningar för vin, spritdrycker och jordbruksprodukter erkänns den växande betydelsen av att skydda geografiska beteckningar i DNS, eftersom dessa rättigheter blir alltmer sårbara för, och ofta berörs av, missbruk av domännamnsregistreringar, ofta kallat domänrofferi. För att stärka skyddet av geografiska beteckningar på detta område införs genom förordning (EU) 2024/1143 möjligheten att inrätta ett informations- och meddelandesystem för domännamn.
Enligt artikel 35.2 i förordningen får kommissionen ge EUIPO i uppdrag att inrätta och förvalta ett sådant system. Enligt samma bestämmelse ska EU-baserade ccTLD-registreringsenheter delta på frivillig basis genom att lämna relevant information och relevanta data till EUIPO.
Enligt artikel 35.3 i förordningen ska kommissionen analysera behovet och genomförbarheten av att inrätta ett sådant system, med beaktande av hur det frivilliga tillhandahållandet av information och data från registreringsenheter skulle kunna fungera i praktiken. Kommissionen måste lägga fram analysresultaten för Europaparlamentet och rådet senast den 14 november 2025.
Behov av samordnade åtgärder mellan sektorer med geografiska beteckningar
Analysen av geografiska beteckningar inom jordbruket enligt förordning (EU) 2024/1143 görs parallellt med den skyldighet som anges i artikel 72.2 i förordning (EU) 2023/2411 ( 2 ) om geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter. Enligt den bestämmelsen ska kommissionen senast den 2 juni 2026 utvärdera möjligheten att inrätta ett informations- och varningssystem för att förhindra missbruk av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter inom domännamnssystemet.
Dessa bestämmelser ingår i EU:s bredare politik för att stärka skyddet av immateriella rättigheter på nätet, vilket återspeglas i EU:s handlingsplan ( 3 ) för immateriella rättigheter och i utarbetandet av kommissionens rekommendation om åtgärder för att bekämpa förfalskning ( 4 ). Bestämmelserna bemöter också de berörda parternas farhågor om begränsningarna i befintliga mekanismer för att förhindra eller hantera missbruk av geografiska beteckningar online.
Geografiska beteckningar på jordbruksprodukter och hantverks- och industriprodukter har liknande rättsliga grunder, politiska mål och potentiell systemarkitektur. Det är viktigt att säkerställa en konsekvent politik och undvika dubbelarbete. Denna rapport, som den framtida rapporten av den 2 juni 2026 kommer att bygga på, är en första titt på om det skulle vara möjligt att inrätta ett enda informations- och meddelandesystem för domännamn på EU-nivå som omfattar både jordbruks- samt hantverks- och industriprodukter, snarare än två separata system, var och en inom sin egen rättsliga ram. Detta skulle bidra till konsekvens och en enhetlig EU-strategi för skydd av geografiska beteckningar i DNS.
Den 4 december 2024 undertecknade kommissionen och EUIPO ett administrativt avtal för att stärka samarbetet på områden som skydd och tillsyn avseende geografiska beteckningar. I avtalet registreras uttryckligen parternas beredvillighet att samarbeta för att utveckla ett informations- och meddelandesystem för domännamn och för att undersöka om EUIPO:s befintliga system (som för närvarande används för EU-varumärken inom toppdomänen .eu) skulle kunna utvidgas till geografiska beteckningar genom delegerade akter i enlighet med artikel 35.2 i förordning (EU) 2024/1143.
Kommissionen har också samarbetat nära med EURid – registret för toppdomänen .eu. Här fokuserades samarbetet på att analysera tekniska och rättsliga gränser och på att hjälpa till att hitta en proportionerlig och effektiv lösning.
3.METOD OCH KÄLLOR
Denna analys bygger på ett antal kompletterande beviskällor.
·Omfattande studie beställd av Europeiska kommissionen ( 5 ) (studien). I denna studie samlades bevis in om missbruk av registreringar av domännamn som involverar geografiska beteckningar och den tekniska, rättsliga och organisatoriska genomförbarheten av ett informations- och meddelandesystem för domännamn för geografiska beteckningar undersöktes. Den analyserade även de bestämmelser som är gemensamma för de rättsliga ramarna för geografiska beteckningar för jordbruks- samt hantverks- och industriprodukter och drog slutsatsen att en samordnad EU-strategi för alla framtida system skulle vara tekniskt genomförbar och önskvärd politiskt sett.
·Ståndpunktsdokument från Centr ( 6 ). Detta formella ståndpunktsdokument utarbetades av Centr, den sammanslutning som företräder Europas registreringsenheter för nationella domännamn. I dokumentet presenteras ledamöternas synpunkter och farhågor när det gäller alla informations- och meddelandesystem på EU-nivå.
·Riktat samråd med EU-baserade ccTLD-registreringsenheter. Från augusti till september 2025 uppmanade kommissionen alla EU-baserade ccTLD-registreringsenheter, EURid och Centr att komma med synpunkter på den föreslagna tekniska modellen och på möjliga former av frivilligt samarbete. Deras återkoppling återspeglas i denna rapport.
·Bilaterala möten mellan avdelningar och tekniska utbyten. Dessa omfattade kommissionens avdelningar, EURid (när det gäller driften av det befintliga EU-varumärkesrelaterade meddelandesystemet för .eu) och experten på immateriella rättigheter som bidrog till studien.
4.BEHOVSANALYS
Det blir allt viktigare att skydda geografiska beteckningar i domännamnssystemet eftersom onlinemarknadsföring och e-handel spelar en växande roll för producenter med geografiska beteckningar. Även om dokumenterade fall av missbruk av geografiska beteckningar i domännamn verkar vara begränsade återspeglar detta ofta strukturella faktorer snarare än en avsaknad av risk.
Många producentgrupper med geografiska beteckningar är små eller medelstora företag eller sammanslutningar som inte har resurser för att systematiskt övervaka domännamnsregistreringar. De förlitar sig vanligtvis på enstaka kontroller eller agerar endast när missbruk blir synligt på marknaden. Även när missbruk upptäcks beslutar producenterna ofta att inte vidta åtgärder eftersom befintliga förfaranden är kostsamma och komplexa. Det finns ett antal privata övervakningstjänster, men dessa är avgiftsbaserade och främst utformade för varumärken, vilket gör dem mindre tillgängliga och inte helt anpassade för att skydda geografiska beteckningar.
EU-lagstiftningen, nämligen artikel 35.1 i förordning (EU) 2024/1143, kräver nu att alla EU-baserade ccTLD-registreringsenheter erkänner geografiska beteckningar som en rättighet i sina förfaranden för alternativ tvistlösning. Så har inte alltid varit fallet. Innan förordningen trädde i kraft i maj 2024 var det enda tillgängliga rättsmedlet ofta rättsliga åtgärder vid de nationella domstolarna. Eftersom det kan vara långdraget, dyrt och osäkert att vidta rättsliga åtgärder beslutade många producenter med geografiska beteckningar att inte utnyttja denna möjlighet.
På internationell nivå erkänns inte geografiska beteckningar som rättigheter som berättigar till skydd enligt de enhetliga tvistlösningsriktlinjerna för domännamn, utan det huvudsakliga tvistlösningsförfarandet för generiska toppdomäner drivs av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten. Detta innebär att förfarandet inte är tillgängligt för producenter med geografiska beteckningar.
Det relativt låga antalet rapporterade fall av missbruk av geografiska beteckningar i domännamn är därför inte nödvändigtvis en tillförlitlig indikator på den faktiska risknivån: begränsad övervakningskapacitet och komplexa efterlevnadsmekanismer döljer problemets faktiska omfattning. Dessutom är de nuvarande tvistlösningsmekanismerna för domännamn i sig reaktiva och har ingen förebyggande funktion.
Ett proaktivt informations- och meddelandesystem på EU-nivå skulle därför
·hjälpa dem som ansöker om geografiska beteckningar att upptäcka potentiellt missbruk av registreringar tidigt och agera innan deras anseende skadas,
·tillhandahålla en enda åtkomstpunkt för att kontrollera om en geografisk beteckning har registrerats som ett domännamn inom den annars fragmenterade ccTLD-ramen – detta skulle öka insynen i domännamnsregistreringen utan att röja ytterligare personuppgifter, och
·stärka den övergripande tillsynsramen för geografiska beteckningar online.
Kommissionens analys visar att även om fall av domänrofferi som rör geografiska beteckningar ännu inte är utbredda, förekommer de och kan orsaka betydande ekonomisk och anseendemässig skada. Mot bakgrund av den ökande synligheten på nätet av produkter med geografiska beteckningar kan ett förebyggande system på EU-nivå därför anses nödvändigt.
5.GENOMFÖRBARHETSANALYS
5.1.Alternativa systemmodeller
Ett informations- och meddelandesystem för domännamn för geografiska beteckningar skulle tillhandahålla två centrala tjänster:
·En informationsfunktion som gör det möjligt för dem som ansöker om geografiska beteckningar att kontrollera om ett domännamn som är identiskt med en geografisk beteckning redan är registrerat.
·En meddelandefunktion som skickar valfria meddelanden när ett sådant domännamn nyligen har registrerats.
Dessa funktioner återspeglar det varningssystem som redan finns för EU-varumärken inom .eu-domänen, som drivs gemensamt av EUIPO och EURid. Systemet bygger på exakt matchande sökningar av domännamn och meddelar automatiskt EU-varumärkesinnehavare om ett identiskt .eu-domännamn registreras, utan något utbyte av registrerarens personuppgifter.
Kommissionen undersökte först om det befintliga .eu-systemet för EU-varumärken kunde utvidgas till att omfatta geografiska beteckningar och EU-baserade nationella toppdomäner. Ett antal arkitektoniska alternativ analyserades, som skilde sig åt i fråga om vem som skulle utföra matchningen och hur uppgifterna skulle utbytas:
·Decentraliserad matchning. Varje ccTLD-registreringsenhet skulle köra tillgänglighetskontroller och skicka resultaten till EUIPO.
·Centraliserad matchning. EUIPO skulle samla in registreringsuppgifter från registreringsenheter och själv utföra kontrollerna på samma sätt som för det befintliga .eu-systemet för EU-varumärken.
·Tredjepartsmodell. En förmedlare skulle samla in eller matcha uppgifterna innan resultaten överlämnas till EUIPO.
Alla dessa metoder är i princip tekniskt genomförbara. Varje metod skulle dock innebära att registreringsenheterna behöver göra betydande ändringar. Dessa omfattar utveckling av applikationsprogrammeringsgränssnitt (API), som är standardiserade tekniska gränssnitt som möjliggör automatiserad kommunikation mellan datorsystem, utformning av matchningsverktyg eller regelbunden export av domännamnsregistreringsuppgifter. Dessa ändringar skulle medföra kostnader och förändringar vad gäller infrastruktur för registreringsenheterna. Ur ett rättsligt perspektiv skulle dessa modeller också kräva avtalsarrangemang med varje registreringsenhet för att styra datadelningen och för att undvika risker i samband med konfidentialitet eller dataskydd. Komplexiteten och bördan av sådana arrangemang ansågs vara ett stort hinder.
Registreringsenheterna som konsulterades i samband med studien motsatte sig i stor utsträckning dessa alternativ och ifrågasatte mer allmänt behovet av ett särskilt meddelandesystem för geografiska beteckningar. De uppgav att de nödvändiga förändringarna skulle medföra betydande kostnader och operativa bördor och uttryckte oro över dataskyddet och konfidentialiteten. De ansåg inte att ett sådant system var nödvändigt och uttryckte ovilja att investera i infrastrukturförändringar. I sitt ståndpunktsdokument betonade Centr också att alla EU-system bör förbli frivilliga och undvika onödiga skyldigheter. Centr pekade på det låga antalet tvister om geografiska beteckningar inom domännamnsområdet, förekomsten av alternativa tvistlösningsmekanismer och behovet av att förhindra ytterligare bördor för registreringsenheterna.
Mot bakgrund av dessa begränsningar undersöktes ytterligare ett alternativ som inte skulle innebära en utvidgning av det befintliga .eu-systemet för EU-varumärken till att omfatta geografiska beteckningar och EU-baserade nationella toppdomäner. I stället skulle det innebära att skapa ett särskilt system för geografiska beteckningar som drivs av EUIPO och huvudsakligen bygger på offentligt tillgängliga DNS-verktyg. Det skulle erbjuda samma informations- och meddelandefunktioner som det nuvarande .eu-systemet – baserat på exakta matchningar med registrerade geografiska beteckningar – men det skulle inte vara nödvändigt för registreringsenheter att exportera eller dela registreringsdatabaser. Tekniskt sett skulle systemet som standard bygga på namnserversökningar, en standard-DNS-förfrågning som bara kontrollerar om ett domännamn finns. Om en namnserversökning inte ger något resultat (t.ex. när ett namn är registrerat men ännu inte delegerat ( 7 )), kan detta kompletteras med automatiska förfrågningar genom
·WHOIS-protokollet eller dess säkra efterträdare, åtkomstprotokollet för registreringsdata (RDAP) och/eller
·en domäntillgänglighetstjänst (DAS), där en sådan tjänst erbjuds av registreringsenheten.
Denna modell har tydliga fördelar. Den skulle inte medföra några utvecklings- eller driftskostnader för ccTLD-registreringsenheterna och inga ändringar av deras infrastruktur. Den skulle också bygga på de erfarenheter som EUIPO har samlat med det meddelandesystem som redan finns för EU-varumärken, vilket skapar synergieffekter. Den nödvändiga kodningen skulle utvecklas centralt av EUIPO för att möjliggöra NS- och WHOIS/RDAP-sökningar. Dessa metoder använder endast offentligt tillgängliga DNS-data och kräver inte att registreringsenheterna ska dela de fullständiga förteckningarna över registrerade namn (så kallade zonfiler) eller personuppgifter. Ett system som enbart baseras på NS-sökningar skulle kunna fungera även utan samarbete med registreringsenheterna.
För att förbättra korrektheten och täckningen kan dock frivilligt samarbete med registreringsenheterna ske i form av
·vitlistning av EUIPO:s IP-adress för att tillåta automatiska WHOIS- eller RDAP-förfrågningar och/eller
·beviljande av tillträde till en DAS, om en sådan tjänst finns.
Detta skulle säkerställa att systemet också samlar in domännamn som är registrerade men ännu inte delegerade. Ett sådant samarbete skulle förbli strikt frivilligt och inte skapa någon rättslig skyldighet för registreringsenheterna.
5.2.Slutsats om de alternativa systemmodellerna
Enligt analysen är ett informations- och meddelandesystem för domännamn på EU-nivå som förvaltas av EUIPO och baseras på standardiserade, offentligt tillgängliga DNS-verktyg den mest proportionella och tekniskt genomförbara modellen.
Ambitiösa arkitektoniska modeller är tekniskt möjliga. De bör dock uteslutas eftersom de skulle medföra oproportionella kostnader, skapa rättslig komplexitet och stå inför ett starkt motstånd från registreringsenheterna. En enklare EUIPO-hanterad modell som bygger på standardiserade, offentligt tillgängliga DNS-verktyg är däremot tekniskt och rättsligt genomförbar, skulle kunna utformas för att uppfylla EU:s krav på dataskydd och cybersäkerhet och skulle minimera kostnader och operativa bördor. Modellen hanterar många av de farhågor som registreringsenheterna ger uttryck för, förutsatt att deltagandet förblir frivilligt och att lämpliga skyddsåtgärder och avtalsarrangemang införs.
Den här modellen erbjuder en tekniskt genomförbar lösning med låg inverkan, enligt beskrivningen ovan, som
·inte kräver tekniska anpassningar eller utvecklingskostnader för registreringsenheterna,
·inte innebär delning av zonfiler, personuppgifter eller andra registreringsuppgifter, och
·skulle stödjas av tydliga rättsliga skyddsåtgärder som säkerställer att alla uppgifter eller förfrågningar endast används för driften av systemet.
Eventuellt samarbete från ccTLD-registreringenheternas sida skulle förbli strikt frivilligt och inte skapa någon rättslig skyldighet för dem.
Den föreslagna modellen skulle ge producentgrupperna med geografiska beteckningar ett förebyggande verktyg på EU-nivå mot domänrofferi och missbruk av geografiska beteckningar i registreringar av domännamn, samtidigt som registreringsenheternas huvudsakliga oro när det gäller operativ börda, dataskydd och teknisk genomförbarhet hanteras.
6.SAMRÅD MED REGISTRERINGSENHETER FÖR NATIONELLA TOPPDOMÄNER
6.1.Beskrivning av samrådet
För att analysera denna modells genomförbarhet och registreringsenheternas vilja att samarbeta på frivillig basis genomförde kommissionen ett riktat samråd mellan augusti och september 2025. Detta riktade sig till alla 27 EU-baserade ccTLD-registreringsenheter, EURid och Centr.
I samrådet redogjorde kommissionen för den föreslagna tekniska modellen och frågade om registreringsenheterna i princip skulle vara villiga att
·vitlista EUIPO:s IP-adress för att tillåta automatiska WHOIS-förfrågningar,
och/eller
·bevilja tillträde till en DAS, om en sådan tjänst finns tillgänglig.
Registreringsenheternas synpunkter återspeglas i den här rapporten. Den gav en indikation på den nivå av frivilligt deltagande som kunde förväntas för ett framtida informations- och meddelandesystem för domännamn för geografiska beteckningar på EU-nivå.
6.2.Resultat av samrådet
Utöver Centr och EURid svarade 22 EU-baserade ccTLD-registreringsenheter.
Stöd till den föreslagna modellen, med förbehåll för skyddsåtgärder
De flesta uppgiftslämnare angav att de i princip skulle vara villiga att delta i den föreslagna modellen genom minst en av de två frivilliga samarbetsformerna, nämligen att
·bevilja automatisk tillgång till information om domännamnsregistrering (via WHOIS-protokollet eller RDAP), eller
·ge åtkomst till en DAS.
Registreringsenheter som var positiva till samarbete tog genomgående upp ett antal skyddsåtgärder som skulle behöva införas och praktiska villkor som skulle behöva uppfyllas för att samarbetet ska vara godtagbart.
·Ändamålsbegränsning. Uppgifter får endast användas för driften av informations- och meddelandesystemet för domännamn på EU-nivå och endast för att kontrollera tillgängligheten av namn på geografiska beteckningar.
·Dataskydd. Samarbetet måste uppfylla EU:s dataskyddskrav och inga personuppgifter bör delas.
·Cybersäkerhet och NIS 2-efterlevnad. Samarbetet måste vara förenligt med EU:s NIS 2-direktiv ( 8 ) med gemensamma EU-regler för att skydda nätverk och informationssystem där registreringsenheter för domännamn klassificeras som ”väsentliga entiteter” med strikta säkerhets- och riskhanteringsåtgärder.
·Tydliga driftsparametrar. Förväntat antal och förväntad frekvens för automatiska förfrågningar (DNS-sökningar) måste ställas in och hållas inom rimliga gränser.
·Uteslutning av zonfiler. Delning av zonfiler måste förbli utesluten.
·Tekniska preferenser. Där så är möjligt bör förfrågningarna använda RDAP, den moderna och säkrare efterträdaren till WHOIS.
·Rättvis konkurrens. EUIPO:s eventuella privilegierade tillgång till DNS-data får inte snedvrida konkurrensen på marknaden för tjänster för varumärkesskydd eller ge EUIPO en fördel. Alla uppgifter som erhålls för skydd av geografiska beteckningar får därför endast användas för detta ändamål.
Registreringsenheterna underströk vidare att allt samarbete med EUIPO endast kunde övervägas som en del av ett formellt avtal. Ett sådant avtal skulle kräva en tydlig avgränsning av samarbetets omfattning, inbegripa lämpliga säkerhetsklausuler och ta itu med de allmänna farhågor som togs upp under samrådet.
Flera registreringsenheter föreslog också praktiska förbättringar, såsom pilotprojekt. Det kunde bland annat röra sig om i) en push-modell som skulle innebära att registreringsenheten själv underrättar EUIPO om matchande registreringar i stället för att EUIPO upprepade gånger skickar förfrågningar (DNS-sökningar), och ii) användning av öppna dataset (dagliga listor eller månatliga öppna data) för att minska behovet av särskild åtkomst.
Förbehåll
Vissa registreringsenheter som annars var öppna för samarbete ifrågasatte dock hur omfattande missbruket av geografiska beteckningar är inom EU:s domänområde. De ansåg att förmånstillträde – t.ex. genom vitlistning i WHOIS eller DAS – var oproportionellt i detta sammanhang. I stället föreslog de att man skulle börja med vad som redan är allmänt tillgängligt, nämligen NS-sökningar, som helt enkelt kontrollerar om det finns ett domännamn, samtidigt som frågan om förmånstillträde för EUIPO kan övervägas i ett senare skede.
En minoritet av uppgiftslämnarna uppgav att de inte kunde stödja utvecklingen av ett sådant system, med hänvisning till den låga förekomsten av missbruk av geografiska beteckningar och förekomsten av säkerhetsrisker och rättsliga eller tekniska begränsningar.
Konsekvenser för den föreslagna modellen
Resultaten av samrådet bekräftar att den föreslagna modellen – huvudsakligen baserad på offentliga NS-sökningar och vid behov kompletterad med WHOIS/RDAP-förfrågningar eller en DAS – är tekniskt genomförbar. De visar också att frivilligt samarbete är realistiskt, förutsatt att kommissionen och EUIPO inför tydliga rättsliga skyddsåtgärder, minimerar den operativa bördan och säkerställer standardiserad och säker åtkomst (helst via RDAP) med rimliga gränser för förfrågningarnas antal och frekvens.
En stegvis strategi skulle bäst återspegla mångfalden av strukturer hos registreringsenheterna och de farhågor som uttryckts. En sådan strategi skulle börja med vad som redan kan uppnås genom offentliga DNS-sökningar, innan den successivt inkluderar registreringsenheter som vill ge ytterligare frivillig åtkomst. Pilotprojekt, såsom push-modellen eller offentliggörandet av öppna dataset, skulle kunna förbättra effektiviteten ytterligare.
7.RESULTAT OCH SLUTSATSER
Analysen bekräftar att missbruk av geografiska beteckningar i domännamn – även om de är underrapporterade och därmed svåra att kvantifiera – utgör en verklig och växande risk när det kommer till ekonomiskt värde och anseende för produkter med geografiska beteckningar. Det låga antalet rapporterade fall återspeglar sannolikt den begränsade övervakningskapaciteten hos många producentgrupper och den reaktiva karaktären hos befintliga tvistlösningsmekanismer snarare än en avsaknad av risk.
De nuvarande efterlevnadsverktygen för EU-baserade nationella toppdomäner är till stor del reaktiva. Alternativ tvistlösning på nationell nivå ger endast rättsmedel som svar på en tvist när ett domännamn redan har registrerats. Domstolstvister är ofta långa, kostsamma och oförutsägbara, och privata övervakningstjänster är dyra och främst utformade för varumärken snarare än geografiska beteckningar.
Ett förebyggande informations- och meddelandesystem för domännamn på EU-nivå skulle bidra till att fylla denna lucka. Genom att göra det möjligt för dem som ansöker om geografiska beteckningar att kontrollera om ett namn de avser att skydda som geografisk beteckning redan har registrerats som ett domännamn och att få aviseringar när identiska namn registreras, skulle ett sådant system göra det möjligt för producentgrupper att agera innan ekonomiska och anseendemässiga skador uppstår.
Analysen bekräftar att det är både nödvändigt och tekniskt möjligt att upprätta ett informations- och meddelandesystem för domännamn för geografiska beteckningar på EU-nivå. Ett sådant system skulle ge producenter med geografiska beteckningar ett förebyggande verktyg mot domänrofferi och bidra till att skydda produkternas anseende och ekonomiska värde i onlinemiljön.
Den lämpligaste modellen är ett EUIPO-förvaltat system som bygger på standardiserade, offentligt tillgängliga DNS-verktyg och frivilligt samarbete från ccTLD-registreringsenheter. Detta tillvägagångssätt gör att registreringsenheterna inte behöver anpassa sin infrastruktur eller dela personuppgifter.
Analysen visar att ett system som huvudsakligen bygger på offentliga DNS-verktyg kan införas utan att registreringsenheterna behöver dela personuppgifter eller göra tekniska ändringar. Ett sådant system skulle i synnerhet baseras på namnserversökningar. Vid behov kompletteras dessa med WHOIS- eller RDAP-förfrågningar eller med en domäntillgänglighetstjänst.
Det riktade samrådet med EU-baserade ccTLD-registreringsenheter, Centr och EURid visar att frivilligt samarbete är realistiskt. De flesta uppgiftslämnare uttryckte i princip vilja att bevilja automatisk åtkomst till WHOIS/RDAP eller DAS, förutsatt att
·systemets syfte är strikt begränsat till skydd av geografiska beteckningar,
·samarbetet är förenligt med EU:s cybersäkerhetsregler, särskilt NIS 2-direktivet (direktiv (EU) 2022/2555), med gemensamma EU-regler för att skydda nätverk och informationssystem, och
·det ingås formella och tydliga avtal om samarbetets omfattning och nödvändiga säkerhetsåtgärder.
De farhågor som tagits upp av registreringsenheterna – såsom behovet av proportionalitet, starka dataskyddsgarantier och minimala operativa bördor – skulle kunna hanteras genom en enkel utformning och strikt frivilligt deltagande.
Denna rapport utgör den faktiska och politiska grund som krävs enligt artikel 35.3 i förordning (EU) 2024/1143 och fullgör skyldigheten att analysera behovet och genomförbarheten av ett sådant system. På grundval av denna analys har kommissionen i detta skede inte för avsikt att lägga fram något lagstiftningsförslag.
8.NÄSTA STEG
Kommissionen kommer att fortsätta den interna samordningen och dialogen med berörda parter för att fastställa den lämpligaste ramen för ett eventuellt informations- och meddelandesystem för domännamn för geografiska beteckningar på EU-nivå.
Alla steg mot ett lagstiftningsförslag kommer att övervägas tillsammans med
·slutsatserna från kommissionens separata analys av geografiska beteckningar för hantverks- och industriprodukter enligt artikel 72.2 i förordning (EU) 2023/2411, vilken (som nämns ovan) ska lämnas senast den 2 juni 2026, och
·ytterligare tekniska samråd och pilotprojekt med EUIPO, EURid och de EU-baserade ccTLD-registreringsenheterna för att testa praktiska arrangemang och säkerställa att eventuella framtida system är proportionella och funktionella.