EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 27.5.2025
COM(2025) 274 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
EU-omfattande bedömning av de slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna – Att nå unionens energi- och klimatmål för 2030
{SWD(2025) 140 final}
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
EU-omfattande bedömning av de slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna – Att nå unionens energi- och klimatmål för 2030
Inledning: ATT UPPFYLLA den politiska ramen för 2030
Målet om klimatneutralitet 2050 som Europeiska unionen (EU) har satt upp är också är också vägen mot att uppnå energioberoende och stärka vår konkurrenskraft. Med bara fem år kvar till 2030, då EU:s energi- och klimatmål ska ha nåtts, har behovet av att minska vårt beroende av fossila bränslen aldrig varit mer akut. Dessa bränslen driver upp energikostnaderna, ökar vårt beroende av tredjeländer och påskyndar de klimatförändringar som redan i dag är så kännbara i hela Europa. Bara under 2023 importerade EU fossila bränslen till ett värde av över 430 miljarder euro. Det är 430 miljarder euro som i stället skulle kunna gå till investeringar i den rena omställningen för ett mer oberoende och säkert EU.
EU måste bli ett nav för innovation, där morgondagens teknik, tjänster och rena produkter utvecklas, tillverkas och marknadsförs 1 . Med konkurrenskraftskompassen 2 och given för en ren industri 3 har kommissionen stakat ut kursen för att återuppliva EU:s ekonomiska dynamik – genom en tillväxt- och välståndsstrategi som förenar klimatambitioner med konkurrenskraft. I given för en ren industri har man utarbetat en plan för att göra utfasningen av fossila bränslen till en drivkraft för tillväxt inom europeisk industri genom att erbjuda tydliga affärsincitament till energiintensiva sektorer och tillverkning av ren teknik, bland annat genom det rekommenderade delmålet för 2040 om en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser med 90 % 4 . Handlingsplanen för överkomliga energipriser 5 , som är energidelen av dessa strategier, fokuserar på att sänka energikostnaderna för invånare, företag, industrier och samhällen i hela EU.
EU har fastställt en ambitiös ram för att kunna bli en fossilfri ekonomi senast 2050. Stabilitet och ett fullständigt genomförande av den befintliga rättsliga ramen för att nå klimat- och energimålen för 2030 är en förutsättning för att EU ska kunna hålla kursen mot målet för 2040 på vägen mot klimatneutralitet 2050 och utnyttja omställningen till fullo.
Att genomföra den befintliga rättsliga ramen för 2030 – på det enklaste, rättvisaste och mest kostnadseffektiva sättet – är en av kommissionens politiska prioriteringar. De nationella energi- och klimatplanerna 6 är de strategiska verktyg som EU och dess medlemsstater kan använda för att gemensamt nå målen för energi- och klimatpolitiken för 2030 och bana väg för en verklig energiunion. Medlemsstaterna, offentliga förvaltningar och berörda parter på alla nivåer är pelarna i genomförandet. Genom att fastställa prioriteringar och ambitioner, identifiera energi- och klimatrelaterade huvuduppgifter och planera nödvändiga politiska åtgärder och investeringar bidrar de nationella energi- och klimatplanerna till att skapa en trovärdig och förutsägbar miljö som gynnar en konkurrenskraftig europeisk industri och lägre energikostnader, samtidigt som de tar hänsyn till klimatrisker och beredskap. De säkerställer en förbättrad politisk samordning mellan medlemsstaterna och mellan olika politikområden för att främja tillväxt, öka resiliensen och säkerställa en rättvis omställning.
EU har redan visat att konkurrenskraft, energiomställning och klimatåtgärder kan gå hand i hand. År 2023 låg nettoutsläppen av växthusgaser 37 % under 1990 års nivåer, samtidigt som EU:s BNP har ökat med 68 % under samma tid. Detta har drivits på av ständiga förbättringar av energieffektiviteten, utbyggnaden av förnybar energi, ny teknik och innovativa industriprocesser. År 2023 var förnybar energi den största källan till el i EU och stod för 24 % av all energiproduktion, och den slutliga energiförbrukningen uppgick till 894 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) jämfört med målet på 763 Mtoe för den slutliga energiförbrukningen 2030. År 2023 förbrukade EU 2 % mindre slutenergi än 2014, medan dess BNP ökade med 38 % under samma period 7 . En snabb utbyggnad av ren energi i EU kommer att skydda europeiska hushåll och företag från volatila fossila bränslen, stärka konkurrenskraften och ledarskapet inom ren teknik och bidra till att stärka energioberoendet. En ambitiös ram för 2030 som drivs av tydliga mål och strategisk planering har redan varit avgörande för att föra EU närmare våra klimat- och energimål.
Bedömningen av de slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna visar att ett fullständigt genomförande av dem skulle leda till att EU närmar sig sina mål. Den analys som sammanfattas i detta meddelande visar på betydande förbättringar jämfört med utkasten till planer och tyder på att EU är på god väg att nå 2030-målen om att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % jämfört med 1990 och öka andelen förnybar energi till minst 42,5 % med en ambition att nå 45 %, även om ytterligare insatser krävs för att minska energiförbrukningen med 11,7 %. Trots dessa förbättringar kvarstår vissa brister. Det mellanliggande klimatmålet för 2040 kan ge ökad förutsägbarhet och stärka affärsmässiga argument för den rena omställning som presenteras i planerna, och därigenom hjälpa oss att nå målen för 2030.
De slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna utarbetades efter ett omfattande samrådsförfarande på nationell och regional nivå och omfattade en iterativ process med kommissionen, där utkasten bedömdes och rekommendationer utfärdades till medlemsstaterna om att lägga fram ambitiösa och trovärdiga slutliga planer 8 . I slutet av april hade 24 medlemsstater lämnat in sina slutliga uppdaterade nationella planer 9 . Medlemsstater som ännu inte har gjort det – Belgien, Estland och Polen – uppmanas att slutföra sina planer så snart som möjligt 10 .
Denna EU-omfattande utvärdering gör en sammanfattning av medlemsstaternas gemensamma ambitioner 11 , identifierar brister i ambitionerna som måste åtgärdas omgående och beskriver gemensamma uppgifter och möjligheter framöver. Den åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med bedömningar av de enskilda medlemsstaternas slutliga nationella planer 12 och riktad vägledning för att underlätta genomförandet.
De viktigaste resultaten av den EU-omfattande bedömningen
På grundval av medlemsstaternas prognoser uppskattar kommissionen att de totala nettoutsläppen av växthusgaser 13 kommer att ha minskat med cirka 54 % år 2030 jämfört med 1990, vilket visar att EU är på god väg att nå målet för 2030. Detta förutsätter ett fullständigt genomförande av medlemsstaternas befintliga och kompletterande politik och åtgärder samt av EU:s politik.
Utsläppen av växthusgaser från de sektorer som omfattas av förordningen om ansvarsfördelning 14 förväntas minska med cirka 38 % år 2030 jämfört med 2005, vilket är cirka två procentenheter mindre än EU:s mål på 40 %.
Även om flera medlemsstater har ökat insatserna inom marksektorn jämfört med utkasten till planer finns det fortfarande en lucka på omkring 45–60 miljoner ton koldioxidekvivalenter (motsvarande omkring 100–140 % av målet för ytterligare upptag) jämfört med målet för 2030 enligt förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-förordningen) 15 .
När det gäller klimatanpassning är det endast vissa slutliga nationella planer som i tillräcklig utsträckning integrerar beredskap och resiliens mot klimatpåverkan. Ett begränsat antal planer tar hänsyn till åtgärder när det gäller vattenresiliens.
De flesta medlemsstater lägger fram nationella bidrag som är i linje med EU:s bindande mål för 2030 för andelen förnybar energi på minst 42,5 %. Ett begränsat ambitionsgap på 1,5 procentenheter kvarstår dock.
Trots förbättringar i medlemsstaternas bidrag till EU:s mål för energieffektivitet på 11,7 % till 2030 kvarstår ett ambitionsgap på 31,1 Mtoe för slutlig energianvändning och 47,3 Mtoe för primärenergianvändning. För den slutliga energianvändningen motsvarar detta en EU-ambitionsnivå på 8,1 %.
I alla planer stärks energitryggheten genom lägre gasförbrukning och mer diversifierade energikällor, inklusive en ökad roll för kärnenergi, både inom elproduktion och värmeproduktion, i flera medlemsstater. Vi måste dock ytterligare anpassa infrastrukturen till ett koldioxidfritt energisystem, ökad elektrifiering baserad på intermittenta förnybara energikällor och snabbt föränderliga hot såsom klimatförändringar och cybersäkerhet.
När det gäller den inre energimarknaden har medlemsstaterna infört nya åtgärder för att främja flexibilitet, stabilisera marknaderna och underlätta införandet av förnybara energikällor i sina slutliga planer. Det behövs dock ytterligare åtgärder för att utveckla gränsöverskridande sammanlänkningar och ytterligare integrera marknader.
De slutliga planerna visar ett ökat fokus på industrins konkurrenskraft, motståndskraftiga leveranskedjor, innovation och kompetensutveckling. Med vissa undantag saknas dock tillräckligt specifika och genomförbara mål på dessa områden ofta i planerna.
I omkring hälften av planerna erkänns vikten av att fasa ut subventionerna till fossila bränslen. En förteckning över befintliga subventioner till fossila bränslen, konkreta tidsramar och åtgärder för att fasa ut dem saknas dock till stor del.
När det gäller rättvis omställning beskriver planerna i stor utsträckning energiomställningens inverkan på kompetens- och utbildningsbehov, men saknar en detaljerad analys av de sociala och sysselsättningsmässiga konsekvenserna, särskilt för utsatta hushåll, arbetstagare och regioner. Mer konkreta åtgärder och en tydlig indikation på medel för att mildra dessa effekter skulle ha varit en tillgång. Dessutom tillhandahåller medlemsstaterna inte en tillräcklig analytisk grund för utarbetandet av sina sociala klimatplaner.
De flesta medlemsstater tar upp energifattigdom och beskriver strukturella åtgärder eller inkomststödåtgärder med tonvikt på energieffektivitet, renovering av byggnader och utfasning av fossila bränslen. Samtidigt är det bara ett fåtal medlemsstater som anger tydliga definitioner av energifattigdom eller fastställer specifika minskningsmål.
Medlemsstaternas investeringsuppskattningar har förbättrats avsevärt jämfört med utkasten till planer, men ytterligare ansträngningar krävs för att förfina dem och utarbeta en övergripande strategi för att mobilisera offentlig och privat finansiering i syfte att öka investerarsäkerheten, så att de nationella energi- och klimatplanerna kan bli verkliga investeringsplaner.
De flesta planer innehåller en tydligare översikt över det offentliga samrådsförfarandet för utarbetandet av de slutliga nationella planerna. Deltagandeprocesserna kunde ha varit mer inkluderande och effektiva och gett mer information och längre tidsramar för samråd.
En koldioxidfri ekonomi med en ren och konkurrenskraftig energisektor
Utfasning av fossila bränslen
De slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna innebär en betydande förbättring jämfört med utkasten och för EU betydligt närmare målet att minska utsläppen av växthusgaser med minst 55 % till 2030. På grundval av en analys av medlemsstaternas prognoser i de inlämnade planerna uppskattar kommissionen att de totala nettoutsläppen av växthusgaser 2030 kommer att minska med cirka 54 % jämfört med 1990 16 , vilket visar att EU är på god väg att nå sitt mål för 2030. Även om detta resultat stöds av befintliga och nya nationella åtgärder skulle det inte vara möjligt utan bidrag från EU:s politik och åtgärder inom ramen för 55 %-paketet, såsom EU:s utsläppshandelssystem och normerna för koldioxidutsläpp för fordon.
För de sektorer som omfattas av förordningen om ansvarsfördelning är de slutliga planerna betydligt mer ambitiösa än utkasten, men det finns fortfarande ett gap jämfört med målet för 2030. Enligt förordningen om ansvarsfördelning måste utsläppen från inhemska transporter, byggnader, jordbruk, småskalig industri och avfall minska med 40 % fram till 2030 jämfört med 2005. Enligt tillgängliga prognoser förväntas utsläppen ha minskat med cirka 38 % till 2030 jämfört med 2005 års nivåer, vilket är cirka två procentenheter mindre än EU:s mål 17 . Tack vare ytterligare eller skärpta åtgärder innebär detta en betydande förbättring jämfört med skillnaden på mer än sex procentenheter på grundval av den EU-omfattande bedömningen av utkasten till nationella planer. Tolv medlemsstater 18 förväntar sig att nå sina mål för 2030 enligt förordningen om ansvarsfördelning med befintliga och ytterligare politiska åtgärder (en ökning från åtta i utkasten till planer), medan ytterligare sex medlemsstater 19 förväntar sig att nå sina mål genom att utnyttja tillgänglig inhemsk flexibilitet. Fem medlemsstater 20 förväntar sig att ha ett gap i sina mål för 2030 21 .
För marksektorn visar prognoserna från medlemsstaterna att EU inte är på väg att nå sitt mål för 2030 att generera ytterligare 42 miljoner ton koldioxidekvivalenter i nettoupptag senast 2030 22 . Marksektorn har lagrat allt mindre koldioxid från atmosfären under de senaste åren. Den aggregerade analysen visar att kolsänkan inte förväntas förbättras jämfört med nuvarande nivåer. Faktum är att EU fortfarande ligger cirka 45 till 60 miljoner ton koldioxidekvivalenter under målet för 2030. Flera medlemsstater har dock höjt sina ambitioner och beskriver mer konkreta vägar för att nå sitt mål för 2030 med ytterligare åtgärder inom marksektorn. Nio medlemsstater 23 (jämfört med fem i utkastet till planer) förväntar sig nu att nå sina LULUCF-mål. Bland dessa har Danmark nyligen infört betydande reformer, bland annat prissättning av utsläpp från jordbruket och användning av intäkterna för att finansiera omställningen av marksektorn. I flera slutliga planer erkänns också behovet av att investera i bättre övervakning, rapportering och verifiering av marksektorn för att säkerställa högre datakvalitet för ett ändamålsenligt och effektivt beslutsfattande inom sektorn. De flesta av planerna saknar dock tillräckliga detaljuppgifter om de åtgärder som krävs för att nå målen och en kvantifiering av deras effekter. En mer effektiv användning av biomassa (för energi, livsmedel, foder och biobaserade produkter) med inriktning på biobaserade produkter med högre mervärde skulle vara avgörande för marksektorn.
De slutliga nationella planerna fäster större vikt vid åtgärder för att fasa ut fossila bränslen i transporter och byggnader jämfört med utkasten, men ytterligare insatser krävs. EU:s utsläppshandelssystem för utsläpp från förbränning av bränsle i byggnads- och vägtransportsektorerna samt i ytterligare sektorer och den tillhörande Sociala klimatfonden har en viktig roll att spela för att minska utsläppen från vägtransporter och byggnader, men kompletterande nationella insatser är oumbärliga. De flesta medlemsstater har planerat åtgärder för att stödja en hållbar omställning av transportsektorn, med utgångspunkt i EU:s politik, såsom normer för koldioxidutsläpp för fordon och förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel. Planerna omfattar åtgärder för att stödja elektrifiering och införande av utsläppsfri infrastruktur för vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser, samt åtgärder för att främja en övergång till kollektivtrafik och aktiv/icke-motoriserad mobilitet. Medlemsstaterna förväntar sig att dessa åtgärder kommer att minska utsläppen från transporter avsevärt under de kommande åren, vilket kommer att kräva ett snabbt genomförande av EU:s och medlemsstaternas politik och åtgärder, samt kontinuerlig övervakning. Vissa medlemsstater 24 har fortfarande stödsystem för fossildrivna fordon som strider mot målen för utfasning av fossila bränslen och bör fasas ut. När det gäller byggsektorn vidtar medlemsstaterna, såsom beskrivs i avsnitten 2.2 och 2.3, åtgärder för att främja förnybara energikällor för uppvärmning och kylning och för att stödja renovering av byggnader, men mer behöver göras för att planera och genomföra relevanta politiska åtgärder.
När det gäller avskiljning, lagring och användning av koldioxid innehåller de slutliga uppdaterade planerna ytterligare information och mer ambitiösa projekt. Över hälften av medlemsstaterna har åtminstone delvis beaktat kommissionens relaterade rekommendationer 25 . Till skillnad från utkasten minskar de slutliga planerna gapet jämfört med målet på 50 miljoner ton koldioxid per år fram till 2030 enligt förordningen om nettonollindustri. På grundval av tillgänglig information planerar medlemsstaterna att avskilja 42,4 miljoner ton koldioxid årligen fram till 2030, varav 14,9 miljoner ton koldioxid från biogena källor. Medlemsstaterna uppskattar en injektionskapacitet på mellan 27,1 och 45,1 miljoner ton koldioxid per år 2030. Vissa medlemsstater har inte rapporterat planerad injektionskapacitet på sitt territorium. Sedan juni 2024 kräver dock förordningen om stärkande av Europas ekosystem för tillverkning av nettonollteknik 26 att medlemsstaterna årligen rapporterar om framtida projektutvecklingar som rör behovet av avskiljning av koldioxid samt av injektionskapacitet på sitt territorium. Flera uppdaterade planer återspeglar behovet av att utveckla ett rörledningsnät för koldioxid, och vissa medlemsstater har också gjort framsteg när det gäller att införa den nödvändiga regleringsramen och möjliggörande ramen för industriell koldioxidhantering.
När det gäller anpassning har medlemsstaterna endast delvis tagit fasta på kommissionens rekommendationer. Detta är ett stort problem med tanke på resultaten i rapporten från Europeiska miljöbyrån om europeisk klimatriskbedömning (Eucra) 27 från mars 2024, där man konstaterade att EU och medlemsstaterna inte håller jämna steg med de allt större klimatriskerna. I president Niinistös rapport från oktober 2024 28 konstateras att klimatförändringarna är en riskmultiplikator och betonas behovet av att integrera principen om ”inbyggd beredskap” för att hantera alla hot på ett övergripande sätt.
Trots detta har endast en handfull slutliga planer 29 införlivat anpassningspolitik och anpassningsåtgärder i energiunionens olika dimensioner. I många fall innehåller planerna hänvisningar till nationella anpassningsstrategier och anpassningsplaner. I andra planer beaktas anpassningsaspekter och anpassningskopplingar endast delvis, och det saknas kvantitativa mätningar av anpassningsbehoven och av anpassningspolitikens effekter och fördelar. Information saknas ofta om klimatsårbarheter och klimatrisker för energiunionen. Vissa planer behandlar konsekvenserna av klimatförändringarna för den framtida vattentillgången och riskerna för energisektorn 30 (till exempel riskerna för otillräcklig eller avbruten vattenförsörjning för vattenkraftsproduktion och grön vätgas samt för kylning av energianläggningar, inklusive kärnkraftverk). Endast ett begränsat antal medlemsstater fastställde betydande ytterligare strategier och åtgärder för anpassning 31 . Även om naturbaserade lösningars roll erkänns i vissa fall finns det outnyttjad potential att främja användningen av dem till stöd för energiunionens mål.
Det fortsatta arbetet
Trots en markant förbättring jämfört med utkasten till planer kvarstår ett gap i målen för 2030 enligt förordningen om ansvarsfördelning och LULUCF-förordningen. Ytterligare åtgärder för att nå målen och öka insatserna för klimatanpassning är nödvändiga.
Kommissionen kommer att fortsätta att föra en konstruktiv dialog med medlemsstaterna och stödja dem för att underlätta genomförandet och stärka ambitionerna där så behövs. Kommissionen kommer att övervaka framstegen mot målen för förordningen om ansvarsfördelning och LULUCF-förordningen årligen, med hjälp av verktyg som att begära planer för korrigerande åtgärder vid behov.
Medlemsstater som inte är på väg att nå sina mål enligt förordningen om ansvarsfördelning uppmanas att utarbeta en sund strategi för att kombinera ytterligare åtgärder med användning av tillgänglig flexibilitet. Alla medlemsstater bör snabbt genomföra utsläppshandelssystemet för byggnads- och vägtransportsektorerna för att säkerställa kostnadseffektiva utsläppsminskningar från vägtransporter och byggnader och påskynda kompletterande nationella åtgärder för att fasa ut fossila bränslen från dessa sektorer. För transportsektorn är viktiga faktorer elektrifiering och infrastrukturutbyggnad, efterfrågestyrning, ökad användning av kollektivtrafik och delade transportmedel samt aktiv/icke-motoriserad mobilitet.
Medlemsstaterna bör också fortsätta att minska utsläppen från luftfart och sjötransport. För detta ändamål bör de stödja produktionen av förnybara och koldioxidsnåla marina bränslen och hållbara flygbränslen 32 samt investera i infrastruktur för framtida utsläppsfria flygplan och elektrifiering av hamnar och flygplatser.
Medlemsstaterna bör snarast komplettera sin mark-, bioekonomi- och energipolitik för att uppnå en mer hållbar skördenivå och ökade nettoupptag inom jord- och skogsbruket, samtidigt som de tar hänsyn till cirkularitet. En mer målinriktad användning av offentliga medel, såsom den gemensamma jordbrukspolitiken eller statligt stöd, skulle kunna stödja införandet av bättre övervakningsteknik och markförvaltningsmetoder som ger största möjliga klimatfördelar, främjar naturbaserade lösningar, ökar klimatresiliensen och därmed skyddar livsmedelstryggheten och den biologiska mångfalden.
Medlemsstaterna skulle också kunna överväga marknadsbaserade strategier som bygger på EU-förordningen om inrättande av en unionsram för certifiering av permanenta kolupptag, kolinlagrande markanvändning och kollagring i produkter 33 . Under 2025 kommer kommissionen att anta metoderna för kolinlagrande markanvändning enligt denna förordning för att ytterligare stimulera hållbar markpolitik med fördelar för den biologiska mångfalden.
En mer hållbar produktion och en effektivare användning av biomassa är en viktig byggsten i EU:s kommande nya bioekonomistrategi (som ska antas i slutet av 2025). En förbättrad och mer effektiv övervakning av biomassa skulle vara ett möjliggörande verktyg för denna ambition.
Medlemsstaterna uppmanas att förbättra bedömningen av klimatrelaterade sårbarheter och risker, bland annat genom att identifiera riskägare inom relaterade sektorspolitikområden och beakta kaskadrisker och sammansatta risker, i enlighet med Eucra-rapporten. Klimatscenarier och klimatriskbedömningar måste ligga till grund för programplaneringen av energi- och vattenrelaterade investeringar och åtgärder.
Medlemsstaterna uppmanas att intensifiera sina ansträngningar för att identifiera synergier med klimatbegränsnings- och klimatanpassningsåtgärder när de utarbetar sina kommande planer för restaurering av natur och att prioritera genomförandet av åtgärder i enlighet därmed.
Kommissionen kommer att lägga fram en europeisk klimatanpassningsplan 2026 för att stödja medlemsstaterna, särskilt när det gäller beredskap och planering samt säkerställande av regelbundna vetenskapsbaserade riskbedömningar.
Genom att genomföra given för en ren industri och EU:s strategi för industriell koldioxidhantering 34 kommer kommissionen att fortsätta stödja utvecklingen av en marknad för avskild koldioxid. Medlemsstaterna uppmanas att främja utvecklingen av infrastruktur för lagring och transport av koldioxid för att nå målen i förordningen om nettonollindustrin.
Banken för utfasning av fossila bränslen i industrin, som siktar på att samla in 100 miljarder euro i finansiering, kommer också att spela en viktig roll för EU:s investeringar i innovation och ren teknik och stödja utfasningen av fossila bränslen i viktiga industriella processer inom olika sektorer.
Vid genomförandet av de nationella energi- och klimatplanerna uppmuntras medlemsstaterna att ytterligare beakta synergier och kompromisser mellan de planerade åtgärderna och miljöprioriteringar såsom luftföroreningar och cirkularitet.
Förnybar energi
Som beskrivs i konkurrenskraftskompassen har EU en strategisk position för att behålla sin ledande roll som global föregångare inom förnybar energi, men måste se till att de ambitiösa kraven på utfasning av fossila bränslen motsvaras av ledarskap inom den teknik som kommer att tillgodose denna efterfrågan 35 .
EU har åtagit sig att nå sitt mål för förnybar energi på minst 42,5 % med en ambition om att nå 45 % senast 2030. Detta mål är inte bara en pelare i den europeiska gröna given utan också centralt för genomförandet av kommissionens handlingsplan för överkomliga energipriser. Genom att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor vill EU skydda konsumenterna från volatila priser på fossila bränslen, sänka energikostnaderna på lång sikt och stärka sin energisuveränitet.
Mellan 2022 och 2024 installerade medlemsstaterna cirka 205 GW kapacitet i förnybar el 36 , vilket är mer än ökningen mellan 2014 och 2022. Detta visar på den politiska viljan att omvandla energisystemet, minska strategiska beroenden och driva på både hållbar ekonomisk tillväxt och innovation. Förnybara energikällor är inte bara en klimatfråga. De är en viktig faktor för att kunna leverera prisvärd, säker och inhemsk energi till alla européer. EU:s elkonsumenter förväntas ha sparat uppskattningsvis 100 miljarder euro under perioden 2021–2023 tack vare ytterligare elproduktion från nyinstallerad solcells- och vindkapacitet. Medlemsstaternas bidrag visar på ett starkt engagemang för utbyggnaden av förnybar energi, men pekar på en andel förnybar energi 37 på 41 % 38 av den totala slutliga energiförbrukningen år 2030. Samtidigt tyder en mer optimistisk bedömning baserad på medlemsstaternas prognoser på att EU skulle kunna nå en siffra på 42,6 %, vilket visar på potentialen att gå längre.
Detta innebär en betydande förbättring jämfört med den andel förnybar energi på 33,1–33,7 % som prognostiserades i de ursprungliga slutliga nationella energi- och klimatplanerna 2019 och är också högre än den totala andelen som framgår av utkastet till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner som skulle ha lämnats in i juni 2023. Verkligheten är dock att även om mer än två tredjedelar av medlemsstaterna 39 har höjt sina ambitionsnivåer avsevärt, finns det fortfarande en liten klyfta på 1,5 procentenheter till målet på 42,5 %, och det krävs omedelbara åtgärder för att överbrygga den. Om medlemsstaterna till fullo genomför sina prognoser skulle det dock inte finnas någon ambitionsklyfta när det gäller att nå det bindande målet på 42,5 %. Men även i det bästa tänkbara scenariot kommer de samlade bidragen fortfarande att ligga under EU:s ambitiösa mål på 45 % förnybar energi enligt det ändrade direktivet om förnybar energi 40 . Huvuduppgiften nu är att förverkliga dessa prognoser genom konkreta åtgärder och på så sätt se till att EU och medlemsstaterna fullgör sina åtaganden.
Många medlemsstater har beskrivit åtgärder för att påskynda tillståndsgivningen och öka energiköpsavtalen och egenförbrukningen, och vissa länder beskriver planer på att kartlägga accelerationsområden för förnybar energi. Tjugotvå medlemsstater fastställde 41 ett mål för 2030 för förnybar energi inom uppvärmning och kylning som är i linje med det reviderade direktivet om förnybar energi 42 . Dessutom inkluderar elva medlemsstater 43 ett särskilt mål för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung för industrin. Vissa medlemsstater har även angett sin planerade elektrolyskapacitet till 2030, medan andra fortfarande bedömer genomförbarheten av målen för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung inom industrin.
När det gäller innovativ teknik för förnybar energi har tio medlemsstater 44 fastställt ambitiösa mål för nyinstallerad kapacitet fram till 2030, i syfte att nå det vägledande målet på 5 % enligt det reviderade direktivet om förnybar energi 45 . Även om de flesta medlemsstater har beaktat kommissionens rekommendationer om förnybar energi inom transportsektorn och bioenergi, saknar planerna fortfarande information om den inhemska försörjningen av skogsbiomassa för energiändamål, om hur skogsbiomassa kommer att användas för energiproduktion och om huruvida medlemsstaterna uppfyller de relevanta skyldigheterna enligt LULUCF-förordningen.
Slutligen har nästan alla medlemsstater 46 följt kommissionens rekommendationer om biometan och lagt fram åtgärder för biometan och biogas som beräknas resultera i en sammanlagd årlig produktion på 25,85 miljarder kubikmeter fram till 2030. Endast sju medlemsstater fastställde dock särskilda, separata mål för biometan. Sverige föreslår ekonomiskt stöd för biometan, men utan att fastställa något specifikt mål.
Det fortsatta arbetet
Trots betydligt högre nationella ambitioner jämfört med utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner finns det fortfarande ett gap på 1,5 procentenheter jämfört med EU:s mål för förnybar energi för 2030 på minst 42,5 % om medlemsstaterna inte uppfyller sina mer ambitiösa prognoser. Även om målet på 42,5 % håller på att nås är det därför avgörande att fortsätta att stödja medlemsstaterna med att överbrygga detta gap och i deras gemensamma mål att nå 45 % senast 2030, och det krävs kraftfullare åtgärder för att påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor.
Vi kan inte slå oss till ro. Kommissionen kommer att stödja och noggrant övervaka genomförandet av de slutliga planerna tillsammans med medlemsstaterna och undersöka alternativ för ytterligare åtgärder i syfte att uppfylla medlemsstaternas mest ambitiösa prognoser för att överbrygga ambitionsgapet. Kommissionen kommer att bedöma om ytterligare åtgärder är nödvändiga för att säkerställa att målet för förnybar energi, inklusive det ambitiösa målet på 45 %, nås kollektivt.
Som utgångspunkt kommer de åtgärder som beskrivs i handlingsplanen för överkomliga energipriser och i given för en ren industri att i betydande grad stödja medlemsstaternas insatser för att nå sina mål, samtidigt som energikostnaderna för europeiska konsumenter sänks.
Som en del av ett europeiskt nätpaket under det sista kvartalet 2025 kommer kommissionen att sträva efter att ytterligare effektivisera och förenkla EU-lagstiftningen och minska tillståndstiderna, bland annat genom riktade uppdateringar av miljölagstiftningen, vilket kommer att vara avgörande för att undanröja hinder för projekt för förnybar energi, infrastrukturutveckling och energilagring. Detta kommer att vara särskilt relevant för byggnads- och industrisektorerna. Fokus kommer att ligga på att öka energilagringskapaciteten för att skapa en gynnsam ram för investeringar i elektrifiering baserad på förnybara energikällor.
Kommissionen kommer att fortsätta att stödja medlemsstaterna i deras genomförandeinsatser inom ramen för initiativet Accele-RES. Detta kommer att innefatta individuellt samarbete med medlemsstaterna, expertgruppen för tillståndsgivning, särskilda workshoppar och den samordnade åtgärden för direktivet om förnybar energi (CA-RES).
När det gäller de åtgärder på medellång till lång sikt som anges i handlingsplanen för överkomliga energipriser kommer handlingsplanen för elektrifiering att driva på en systemomfattande omvandling för att skynda på den elektrifiering som krävs för att nå målen och stödja användningen av förnybar energi. Detta innefattar att utöka energiköpsavtalen, stödja flexibilitetslösningar som lagring och efterfrågestyrning samt lansera informationskampanjer som till exempel en enda kontaktpunkt för konsumenter och företag. Dessutom kommer åtgärder för att modernisera och utvidga elnäten och för att kanalisera gränsöverskridande investeringar till bland annat infrastruktur för ren energi att spela en viktig roll för att överbrygga gapet. Kommissionen kommer att föreslå ytterligare politiska åtgärder för att stödja dessa insatser, och de nationella regeringarna bör utan dröjsmål integrera dem i sina energistrategier.
På kort sikt bör medlemsstaterna intensifiera sina ansträngningar för att säkerställa ett snabbt och effektivt genomförande och verkställande av tillståndsregler, såsom de som anges i den reviderade direktivet om förnybar energi, för att påskynda projektgenomförandet.
Medlemsstaterna uppmuntras att utforma särskilda åtgärder för att underlätta införandet av energiköpsavtal genom att skapa ett gynnsamt rättsligt och regleringsmässigt klimat och ge stabila investeringssignaler för att mobilisera investeringar i förnybar energi.
Medlemsstaterna uppmuntras också att använda samarbetsmekanismer för förnybar energi för att uppfylla sina nationella bidrag på området förnybara energikällor, såsom EU:s finansieringsmekanism för förnybar energi 47 . Fördelarna för länder som bidrar inkluderar finansiering av projekt för förnybar energi där lokala förhållanden gör dem mer kostnadseffektiva än hemma, samt tillgång till produktion av förnybar energi som kan vara knapp på deras eget territorium, till exempel inlandsstater som drar nytta av projekt för havsbaserad vindkraft. För värdländerna består fördelarna av investeringar i lokala projekt för förnybar energi utan någon belastning på statsbudgeten, samt lokal sysselsättning, lägre utsläpp av växthusgaser, förbättrad luftkvalitet, modernisering av energisystemet och minskat importberoende.
Medlemsstaterna uppmanas att ytterligare främja utvecklingen av förnybara system för fjärrvärme och fjärrkyla och ombyggnaden av befintliga system för att öka energieffektiviteten och integrera förnybara energilösningar, såsom värmepumpar, i värme- och kylnäten. EU-strategin för uppvärmning och kylning kommer därför att ytterligare öka användningen av förnybar energi inom dessa sektorer.
Energieffektivitet
Att nå EU:s bindande mål om att minska energiförbrukningen med 11,7 % 48 fram till 2030 49 är avgörande för EU:s konkurrenskraft, säkerhet och klimatambitioner. Energieffektivitet minskar energikostnaderna, ökar energitryggheten genom att minska EU:s beroende av importerade fossila bränslen och ökar konkurrenskraften. I synnerhet kommer utfasningen av fossila bränslen i byggnader att främja EU:s byggindustri och industri för ren teknik.
EU:s totala energiförbrukning har minskat sedan 2021 och fört den närmare EU:s energieffektivitetsmål för 2030. Totalt 15 medlemsstater 50 har höjt sina energieffektivitetsambitioner för den slutliga energianvändningen jämfört med utkasten till planer. 51
I synnerhet har nio medlemsstater 52 anpassat sina nationella bidrag till EU:s energieffektivitetsmål för 2030 53 . Dessutom har flera medlemsstater, t.ex. Irland och Österrike, fastställt nationella mål som är mer ambitiösa än deras egna prognoser 54 och visar därmed på ett åtagande om att ytterligare minska den slutliga energianvändningen.
Trots framstegen med att effektivisera energianvändningen kvarstår ett gap när det gäller att nå EU:s energieffektivitetsmål för 2030. De sammanlagda bidragen leder till en beräknad slutlig energianvändning på 794,1 Mtoe senast 2030. Även om ambitionsgapet minskade med 20 Mtoe från utkasten till de uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna ligger de slutliga bidragen fortfarande 47,3 Mtoe över målet för primärenergianvändning på 992,5 Mtoe och 31,1 Mtoe över målet för slutlig energianvändning på 763 Mtoe, vilket motsvarar ett EU-mål på 8,1 %. Detta är en betydande klyfta som motsvarar Belgiens årliga slutliga energianvändning. Trots detta måste klyftan ses i sitt sammanhang och de nuvarande siffrorna återspeglar betydande framsteg jämfört med tidigare energieffektivitetsmål.
När det gäller riktade strategier och åtgärder har många medlemsstater åtminstone delvis tagit itu med de flesta av kommissionens rekommendationer. Medlemsstaterna redogör för finansieringsprogram, stödåtgärder och planerade politiska åtgärder, men flera medlemsstater lämnar inte någon information om genomförandet av principen om energieffektivitet först och kvantifierar inte heller de energibesparingar som förväntas från de energieffektivitetsåtgärder som beskrivs i deras planer. Dessutom innehåller flera planer begränsad information om energieffektivitetskraven för den offentliga sektorn.
Full utfasning av fossila bränslen i byggnader senast 2050 kräver att den nuvarande energirenoveringstakten tredubblas. Trots detta har de flesta medlemsstaterna bibehållit de ambitioner som fastställdes i deras nationella långsiktiga renoveringsstrategier för 2020 55 , ibland med hänvisning till sina kommande nationella byggnadsrenoveringsplaner vars utkast ska vara färdiga senast i december 2025. Endast ett fåtal medlemsstater har höjt ambitionsnivån i sina långsiktiga renoveringsstrategier 56 eller infört mer ambitiösa strategier och åtgärder för byggnader 57 . Utsläppshandelssystemet för byggnads- och vägtransportsektorerna och Sociala klimatfonden kommer att bidra till att stödja nationella insatser för att fasa ut fossila bränslen från byggnader.
Det fortsatta arbetet
Trots en betydande förbättring jämfört med utkastet till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner kvarstår ett ambitionsgap på 31,1 Mtoe i förhållande till unionens energieffektivitetsmål på 763 Mtoe 58 2030, vilket motsvarar en minskning på 8,1 %.
Med 2030 bara några år bort krävs ytterligare åtgärder. Medlemsstaterna bör skyndsamt höja både sina ambitioner och sina genomförandeinsatser. Kommissionen inleder en rad operativa åtgärder för att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att överbrygga ambitionsgapet och även övervaka genomförandet av de slutliga planerna. Kommissionen kommer att bedöma om det krävs ytterligare åtgärder för att säkerställa att energieffektivitetsmålen kan nås kollektivt.
Kommissionens handlingsplan för överkomliga energipriser bidrar konkret till att åtgärda energieffektivitetsgapet genom att undersöka hur man kan inrätta en EU-omfattande marknad för energieffektivitet, inklusive certifikat för energibesparingar. I planen stärks också tillsynen av produkter som inte uppfyller energieffektivitetskraven och förpliktar kommissionen att uppdatera EU:s regler för energimärkning och ekodesign.
Genom den europeiska koalitionen för finansiering av energieffektivitet kommer kommissionen att förbättra tillgången till kapital och underlätta tillgången till ekonomiska verktyg och incitament för att stödja marknadsaktörer som tillhandahåller energieffektivitetslösningar för företag. Kommissionen kommer i samarbete med EIB-gruppen att undersöka sätt att upprätta ett EU-garantisystem med målet att fördubbla marknaden för energieffektivitetstjänster.
För att säkerställa att ambitionsgapet inte leder till ett leveransgap uppmuntras medlemsstaterna att genomföra politiska åtgärder, bland annat att tillhandahålla ytterligare finansieringsmöjligheter för att stödja projekt och lösningar för energieffektivitet, förbättra tillgången till kapital och ge ekonomiska incitament till den privata sektorn. Kommissionen kommer att stödja medlemsstaterna i dessa ansträngningar genom att undersöka möjligheterna till ytterligare tekniskt stöd, till exempel genom Life-programmets finansieringsprogram för omställningen till ren energi eller instrumentet för tekniskt stöd.
Medlemsstaterna uppmanas att påskynda renoveringstakten och lägga fram omfattande investeringsplaner i sina nationella byggnadsrenoveringsplaner för att fasa ut fossila bränslen i byggnadsbeståndet senast 2050. Medlemsstaterna uppmanas att i sina nationella byggnadsrenoveringsplaner ange sina eftersträvade mål för skapandet av överkomliga och hållbara bostäder.
Medlemsstaterna uppmuntras att genomföra åtgärder som främjar elektrifiering av transporter och ökar attraktionskraften hos kollektivtrafiksystemen.
Medlemsstaterna uppmanas också att genomföra utsläppshandelssystemet för byggnads- och vägtransportsektorerna och lägga fram kraftfulla sociala klimatplaner som, tillsammans med ytterligare nationella åtgärder, kommer att bidra till att fasa ut fossila bränslen och öka energieffektiviteten inom byggnads- och vägtransportsektorerna.
Medlemsstaterna uppmanas att ge industrin incitament att anta rekommendationer om energieffektivitet som identifierats genom energiredovisningar och energiledningssystem.
Att locka till sig investeringar för en konkurrenskraftig ren ekonomi
Finansieringen av den gröna, digitala och sociala omställningen kräver största möjliga offentliga investeringar och mobilisering av privat kapital. Som beskrivs i meddelandet Vägen till nästa fleråriga budgetram 59 kommer kommissionen att lägga fram ett förslag till en enklare, mer fokuserad och mer verkningsfull långtidsbudget för 2025 som ger resultat för EU:s prioriteringar för en ren omställning samtidigt som den underlättar och förenklar stödmottagarnas möjligheter att få tillgång till EU-finansiering och bidrar till att överbrygga gapet i investeringsbehovet.
Finansiering och investeringar
För att nå EU:s klimat- och energimål för 2030 bör de totala investeringarna i energisystemet uppgå till cirka 570 miljarder euro per år under perioden 2021–2030 60 . Dessutom är det absolut nödvändigt att utforma energiprojekt med inbyggd klimatresiliens 61 för att bygga ett resilient, långvarigt och kostnadseffektivt energisystem, men detta kan öka behovet av initiala investeringar under de kommande åren. Med tanke på att de offentliga resurserna är begränsade måste privat kapital utnyttjas strategiskt, bland annat genom att använda riskminskningsinstrument för att minska projektriskerna, sänka lånekostnaderna för initiala kapitalutgifter och därmed sänka de totala systemkostnaderna.
Många medlemsstater har förbättrat tillförlitligheten i de slutliga planernas uppskattningar av vilka investeringar som behövs, men strategierna och målen är inte alltid i linje med uppskattningarna av vilka investeringar som behövs. Dessutom saknar flera planer omfattande strategier för att mobilisera offentlig och privat finansiering. De flesta medlemsstater har åtminstone delvis följt kommissionens rekommendationer och tillhandahållit uppskattningar av investeringsbehoven per sektor. Ändå har få av dem angett finansieringskällorna, bedömt nivån på det offentliga stöd som behövs och diskuterat hur privata investeringar kan mobiliseras. De återstående planerna innehåller inte tillförlitliga uppskattningar av det totala investeringsbehovet och/eller investeringsbehovet per sektor. Detta är en missad möjlighet att ge långsiktig insyn i planerade investeringar, vilket är avgörande för att locka till sig privat finansiering. Dessutom har mer än hälften av de bedömda slutliga nationella energi- och klimatplanerna inte beaktat rekommendationen att åtgärderna ska vara helt förenliga med de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna 62 .
Dessutom har endast ett fåtal medlemsstater lämnat en tillförlitlig bedömning av planens makroekonomiska inverkan. Eftersom makroekonomisk bedömning är viktig för att faktiskt anpassa den ekonomiska politiken till genomförandet av de nationella energi- och klimatplanerna krävs ytterligare insatser.
Det är viktigt att fasa ut subventionerna för fossila bränslen för att omdirigera investeringarna mot en ren omställning och anpassa marknadsincitamenten till klimatmålen. Genom att gradvis avskaffa subventionerna till fossila bränslen och omdirigera investeringarna till alternativa industrier kan regeringarna främja renare energi och driva på innovation. Detta kommer att främja ekonomisk resiliens och omfördela finansiella resurser för att stödja samhällen och arbetstagare, vilket bidrar till en rättvis omställning som prioriterar både miljömässigt och socialt välbefinnande (se avsnitt 5 nedan).
Cirka hälften av medlemsstaterna har delvis följt kommissionens rekommendation om att fasa ut subventionerna till fossila bränslen. Fokus ligger i huvudsak på processerna och institutionerna, inklusive deltagande i internationella forum, i syfte att främja detta mål genom att granska, identifiera och kartlägga finansiella, skattemässiga och andra incitament 63 . Vissa medlemsstater 64 pekar på behovet av vissa subventioner eller förespråkar en försiktig strategi för att fasa ut dem, särskilt för särskilda fall som utsatta hushåll, uppvärmning och öar, för att minimera kostnaderna och säkerställa välbefinnandet.
Medlemsstaterna har därför inte utnyttjat de nationella energi- och klimatplanerna fullt ut för att utforma och prioritera en gradvis avveckling av subventionerna till fossila bränslen. Faktum är att endast ett fåtal medlemsstater inkluderar en beskrivning av sina subventioner till fossila bränslen, men utan att tillhandahålla en socioekonomisk analys av deras inverkan eller nämna strategier, åtgärder eller tidsplaner för att fasa ut dem 65 . Andra pekar på avsaknaden av direkta subventioner till fossila bränslen 66 eller uttrycker tvivel om huruvida deras skatteåtgärder skulle kunna betraktas som sådana 67 .
Det fortsatta arbetet
Många medlemsstater har förbättrat tillförlitligheten i sina uppskattningar av vilka investeringar som behövs, men få har angett finansieringskällorna och bedömt hur privata investeringar kan mobiliseras. Endast ett fåtal medlemsstater drar full nytta av de nationella energi- och klimatplanerna för att utforma och prioritera en gradvis avveckling av subventionerna till fossila bränslen.
För att hantera finansierings- och investeringsutmaningarna i samband med klimat- och energiomställningen föreslås i given för en ren industri en rad åtgärder för att stödja investeringar och innovation, mobilisera över 100 miljarder euro för att stödja ren tillverkning och öka synergierna mellan befintliga finansieringsinstrument. Ökningen av InvestEU:s riskhanteringsförmåga kommer att mobilisera ytterligare finansiering på omkring 50 miljarder euro fram till slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen.
Med utgångspunkt i erfarenheterna från EU:s budget, som bidrar till klimatrelevanta åtgärder till stöd för den europeiska gröna given, kommer kommissionen att lägga fram nästa fleråriga budgetram som en viktig möjliggörande faktor för omställningen till ren energi. Den planerade konkurrenskraftsfonden ska erbjuda starkt stöd till innovativa företag för hållbara investeringar under nästa fleråriga budgetram och fungera som samlad ingång för enklare tillgång till EU-medel. Fonden ska inriktas på projekt som tillför ett europeiskt mervärde, exempelvis ren teknik, och ska samtidigt stödja utfasningen av fossila bränslen i industrin. EU-finansiering kommer att alstra betydande ytterligare investeringar i den infrastruktur och konnektivitet som krävs för att färdigställa energiunionen. Kommissionen kommer under 2025 att föreslå en särskild investeringsstrategi för ren energi för Europa, som bland annat inbegriper ett initiativ för att minska riskerna och därmed frigöra privat kapital.
Medlemsstaterna uppmanas att agera och fastställa en tydlig och trovärdig tidsplan för utfasningen av subventionerna till fossila bränslen. Kommissionen kommer att utarbeta en färdplan för att ytterligare minska och fasa ut subventionerna till fossila bränslen som en del av vårt arbete för att minska Europas beroenden, t.ex. inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2025. Det rekommenderas att frigjorda resurser används för att stödja en skälig och rättvis klimat- och energiomställning, i linje med energi- och klimatmålen och i syfte att bygga upp en konkurrenskraftig ren industriell bas samtidigt som vårt strategiskt oberoende stärks.
Medlemsstaterna uppmanas att överväga hur tillgängliga offentliga medel (på nationell nivå och EU-nivå) kan användas för att stödja genomförandet av de nationella energi- och klimatplanerna. Detta inbegriper innovations- och moderniseringsfonderna och de betydande intäkter som kommer att genereras genom auktionering av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem. Innovationsfonden har visat sig vara ett tillförlitligt verktyg för EU:s industrier för att finansiera industriprojekt för fossilfrihet och tillverkning av ren teknik. Medlemsstaterna uppmanas särskilt att använda de auktioner som en tjänst som tillhandahålls av kommissionen för att utöka stödet till utvalda projekt inom innovationsfonden. Medlemsstaterna bör överväga hur de bäst ska utnyttja de sammanhållningspolitiska fonderna för att stödja energi- och klimatomställningen och en verklig energiunion. Kommissionens senaste förslag om att modernisera sammanhållningspolitiken inom ramen för halvtidsöversynen 68 innebär ökad förfinansiering 2026 och medfinansiering (30 % respektive upp till 100 %) för att stimulera investeringar i sammanlänkningar och tillhörande överföringsinfrastruktur. Förslaget utvidgar också omfattningen av stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Fonden för en rättvis omställning (FRO) till alla projekt för utfasning av fossila bränslen som har tilldelats suveränitetsstämpeln inom ramen för innovationsfonden.
Medlemsstaterna uppmuntras att bättre identifiera investeringsbehov och att utveckla mer omfattande strategier för att locka till sig de offentliga och privata investeringar som behövs för att stödja genomförandet av de nationella energi- och klimatplanerna, bland annat genom att utnyttja exempelvis de nationella centrum som ingår i den europeiska koalitionen för finansiering av energieffektivitet. Detta bör också bidra till att förbättra resultaten av nationella utgifter och EU:s utgifter inom ramen för nästa fleråriga budgetram.
Kommissionen kommer att rekommendera medlemsstaterna att anta skattesystem till stöd för rena företag, som kan bidra till att mobilisera finansiering.
För att genomföra de nationella energi- och klimatplanerna kan medlemsstaterna utnyttja instrumentet för tekniskt stöd, som kan tillhandahålla skräddarsydd expertis för att genomföra politik och åtgärder samt identifiera och mobilisera de viktigaste finansieringskällorna.
Konkurrenskraft, forskning och innovation
EU har en dokumenterad historia av framgångar inom ren energiteknik och innovation. EU måste dock förbättra ramvillkoren för att effektivt kunna lansera innovativa produkter på marknaden och göra det möjligt för företag att expandera, med en långsiktig vision som tar hänsyn till frågor såsom beroenden. Detta är avgörande för att EU-företagen ska kunna dra nytta av möjligheterna på den globala marknaden för nödvändig massproducerad ren teknik, som enligt prognoserna kommer att tredubblas fram till 2035 och nå ett årligt värde på cirka 1,9 biljoner euro9.
De slutliga planerna visar att medlemsstaterna fokuserar mer på att stödja industrins konkurrenskraft under hela den rena omställningen. De räknar upp nationella strategier och åtgärder för att stödja forskning och innovation, men de flesta planerna 69 saknar fortfarande finansieringsmål som anger specifika vägar fram till 2030, till exempel när det gäller offentliga utgifter för forskning och utveckling avsedda för energi- och klimatprogram. De underlåter också att sikta mot 2050 för att påskynda utvecklingen och produktionen av ren energiteknik och främja övergången till en nettonollekonomi.
De flesta planerna tar fasta på kommissionens rekommendationer om tydliga åtgärder för att främja utvecklingen av nettonollprojekt och ren teknik, vissa med särskilt fokus på energiintensiva industrier 70 . De åtgärder som beskrivs omfattar stöd till investeringar och åtgärder för att påskynda tillståndsförfarandet 71 för uppförande av infrastruktur eller projekt för ren teknik.
När det gäller konkurrenskraftiga och motståndskraftiga leveranskedjor för ren energiteknik saknar planerna, med några undantag 72 , specifika åtgärder för att bidra till att skala upp tillverkningen av teknik, utrustning och komponenter för ren energi och säkra motståndskraftiga leveranskedjor för medlemsstaterna. I sina planer inkluderar dock de flesta medlemsstater strategier och åtgärder för den cirkulära ekonomin som är nödvändiga för att minska beroendet och säkerställa tillgången till råvaror. Detaljnivån för dessa åtgärder är ojämn, och deras faktiska effekter (ekonomiska, i form av utsläppsminskningar) kvantifieras sällan.
Digitaliseringen av energisystemet spelar en viktig roll i många planer, där flera medlemsstater planerar tydliga åtgärder för att stärka digitaliseringen av nätinfrastrukturen 73 , medan andra 74 prioriterar digitaliseringen av användning av solteknik inom byggsektorn.
De flesta planer är också inriktade på samarbete om innovation 75 . Medlemsstaterna deltar i EU-omfattande initiativ, såsom den nyligen omarbetade strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen), för att främja innovation, samordna sina forskningsagendor och utbyta bästa praxis. Trots svårigheter som höga innovationskostnader och regleringshinder, och i ett försök att driva på utvecklingen, utnyttjar medlemsstaterna EU:s finansieringsmekanismer som Horisont Europa, innovationsfonden och faciliteten för återhämtning och resiliens, samt främjar offentlig-privata partnerskap. EU-program kompletterar nationell och regional finansiering.
Slutligen är arbetskraftsutvecklingen en allt starkare prioritering, eftersom övergången till en nettonollekonomi kräver nya färdigheter. Det är dock endast vissa medlemsstater 76 som faktiskt har lagt fram mål med särskild finansiering för att åtgärda de kompetensbrister som identifierats inom strategiska sektorer såsom ren energiteknik.
Det fortsatta arbetet
De slutliga planerna visar ett ökat fokus på innovation och konkurrenskraft, på utveckling av leveranskedjor och på kompetens för omställningen. Med vissa undantag saknas dock ofta tillräckligt specifika och genomförbara mål på dessa områden i planerna.
Genom att genomföra given för en ren industri kommer kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att stärka konkurrenskraften hos industrier för ren teknik och energiintensiva industrier. Rättsakten om påskyndad utfasning av fossila bränslen i industrin kommer att införa kriterier för resiliens och hållbarhet för att främja en ren europeisk energiförsörjning för energiintensiva sektorer och utveckla en frivillig EU-märkning som anger industriprodukters koldioxidintensitet. Märkningarna kan också användas av medlemsstaterna för att utforma skatteincitament och andra stödsystem i överensstämmelse med reglerna för statligt stöd. Kommissionen kommer att bedöma hur man kan öka konkurrenskraften inom industrin för energieffektivitet, som huvudsakligen är baserad i Europa, vilket innebär att EU har en tydlig konkurrensfördel.
Kommissionen kommer också att samarbeta nära med medlemsstaterna för att påskynda utformningen av nya viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse och stärka verktygets effektivitet för att stödja utfasning av fossila bränslen inom industri och tillverkningen av ren teknik i EU.
Medlemsstaterna uppmuntras att öka den nationella efterfrågan på rena produkter och diversifiera tillgången på kritiska råvaror, i kombination med åtgärder för cirkulär ekonomi. Detta kommer att främja innovation och kommersialisering av energiproduktion med nettonollteknik, bidra till att fasa ut fossila bränslen från industri, transport och byggnader, minska vårt beroende och uppmuntra ersättningen av fossila råvaror med hållbart kol.
EU:s medlemsstater bör använda EU:s nya digitala resurser och dataprodukter från EU:s rymdprogram för att främja förnybar energi, förbättra nätets effektivitet och stödja avancerade strategier för utfasning av fossila bränslen.
Medlemsstaterna bör fortsätta att förenkla tillståndsförfarandena för både tillverkningskapacitet och inrättandet av projekt samt upprätthålla en tillförlitlig och detaljerad tidsplan för auktioner för projekt inom ren energi, för att därigenom säkerställa resiliens, säkerhet och miljömässig hållbarhet.
Medlemsstaterna bör överväga hur de bäst kan utnyttja relevant finansiering, såsom Europeiska socialfonden Plus (ESF+) och FRO, i samband med halvtidsöversynen av de sammanhållningspolitiska fonderna för att åtgärda kompetensbristerna i samband med klimat- och energiomställningen.
Kommissionen kommer att genomföra kompetensunionen 77 för att förse människor med de färdigheter som krävs för att utnyttja de möjligheter som den rena omställningen innebär.
Den inre energimarknaden och sammanlänkning
En väl integrerad marknad är EU:s bästa sätt att leverera säker och konkurrenskraftig energi till överkomliga priser till konsumenter och industrin på lång sikt. Ytterligare marknadsintegration är en viktig förutsättning för att bygga upp en kraftfull energiunion och kommer att hjälpa oss att nå målet i handlingsplanen för överkomliga energipriser när det gäller att sänka energikostnaderna. Det gör det möjligt att smidigt transportera den rena energin dit den behövs mest och ger rätt prissignaler för att styra investeringar i grön energi och teknik. De senaste energikriserna har visat att det är nödvändigt att ytterligare stärka vår infrastruktur och fördjupa integrationen av EU:s energimarknad, och de nationella energi- och klimatplanerna hjälper medlemsstaterna att skapa en mer integrerad och funktionell energimarknad.
I flera nationella energi- och klimatplaner betonas behovet av att undanröja bestående marknadshinder och främja lika möjligheter för nya aktörer och olika flexibilitetslösningar på energimarknaderna. De flesta planerna betonar vikten av flexibilitet och efterfrågestyrning för en snabb utbyggnad av förnybar energi, och flera medlemsstater 78 främjar efterfrågestyrning, energilagring och utveckling av nätkapaciteten. Endast ett fåtal länder har dock fastställt tydliga mål, planer eller tidsplaner för genomförandet.
Investeringar i elnätsinfrastruktur och optimering av ett väl integrerat europeiskt energisystem är avgörande för en kostnadseffektiv omställning till ren energi från överförings- till distributionsnivå. Medan medlemsstater som Luxemburg, Slovenien, Lettland och Ungern redan vida överskrider EU:s mål för sammanlänkning på 15 % för 2030, ligger vissa länder som Spanien, Grekland, Italien och Frankrike betydligt under målet, vilket tydliggör en bestående klyfta mellan medlemsstaterna när det gäller utvecklingen av gränsöverskridande förbindelser. Det krävs ökade insatser för att säkerställa tillräckliga infrastrukturinvesteringar på alla spänningsnivåer för att tillgodose både nationella och gränsöverskridande behov. Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) konstaterar att 32 GW av den gränsöverskridande kapacitet som behövs fram till 2030 fortfarande saknas 79 .
Konsumenterna står ofta i centrum för energi- och klimatambitionerna, och de flesta medlemsstater vidtar åtgärder för att utveckla mer konkurrenskraftiga slutkundsmarknader och skapa ytterligare möjligheter för konsumenterna att aktivt delta i energimarknaderna som aktiva kunder, genom aggregering eller energigemenskaper. De flesta medlemsstater införlivar också dynamisk prissättning och införandet av smarta mätare för att främja konsumenternas deltagande i energiomställningen.
De flesta medlemsstater tar itu med energifattigdom i sina slutliga uppdaterade nationella planer, men i varierande utsträckning. Många beskriver strukturella åtgärder eller inkomststödåtgärder med tonvikt på energieffektivitet, byggnadsrenovering och utfasning av fossila bränslen. Vissa medlemsstater har särskilda åtgärder för att hjälpa de mest utsatta grupperna. Samtidigt är det bara ett fåtal medlemsstater 80 som anger tydliga definitioner av energifattigdom eller fastställer specifika minskningsmål. Införlivandet av bestämmelserna om energifattigdom 81 är för närvarande endast delvis påbörjat. För att göra verkliga framsteg är det avgörande att säkerställa konsekvens i utarbetandet av sociala klimatplaner inom ramen för Sociala klimatfonden, som inrättats tillsammans med utsläppshandelssystemet för byggnads- och vägtransportsektorerna
Det fortsatta arbetet
I sina slutliga planer har medlemsstaterna tagit med åtgärder för att främja flexibilitet, stabilisera marknaderna och underlätta införandet av förnybara energikällor, även om detaljnivån varierar. I allmänhet ingår åtgärder för att stärka konsumenterna och ta itu med energifattigdom i olika utsträckning. Ytterligare åtgärder behövs för att utveckla gränsöverskridande förbindelser och ytterligare integrera marknader.
Kommissionens handlingsplan för överkomliga energipriser innehåller kortsiktiga åtgärder för att sänka energikostnaderna, fullborda energiunionen, locka till sig investeringar och förbereda sig inför potentiella energikriser. En fullständigt integrerad energimarknad som bygger på stabila integrerade energinät är av yttersta vikt för att öka fördelarna för alla europeiska konsumenter.
För att stärka energisystemet och fördjupa marknadsintegrationen inom EU planerar kommissionen enligt planen att lägga fram en vitbok om en djupare integration av elmarknaden, inrätta en arbetsgrupp för energiunionen och inleda en dialog om marknadens framtida utveckling.
Det europeiska nätpaketet kommer att omfatta relevanta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att förenkla den politiska ramen för transeuropeiska energinät för att säkerställa integrerad gränsöverskridande planering, särskilt för sammanlänkningar, och för att effektivisera tillståndsförfarandena. Det kommer också att fokusera på att förbättra planeringen av distributionsnät, främja digitalisering och innovation och prioritera tillverkningsindustrins försörjningsbehov, samtidigt som det bygger vidare på åtgärder från handlingsplanen för elnät. Den andra unionsförteckningen över projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse kommer att antas under fjärde kvartalet 2025 och förväntas träda i kraft under första kvartalet 2026.
Medlemsstaterna uppmuntras att ta itu med befintliga marknadshinder som hindrar leverantörer av efterfrågeflexibilitet, lagring, hantering av överbelastning och stödtjänster från att delta på grossistmarknaderna genom att genomföra EU:s regler om marknadstillträde inom dessa områden. De uppmuntras också att främja flexibilitet på detaljhandelsmarknaden och ge konsumenterna möjlighet att delta på marknaden.
Medlemsstaterna uppmanas också att fortsätta att utveckla sina gränsöverskridande förbindelser 82 och stärka sina interna nät samt att säkerställa tillräckliga infrastrukturinvesteringar på alla spänningsnivåer för en fullständig integrering av förnybara energikällor i elsystemet.
Slutligen kommer genomförandet av handlingsplanen för överkomliga energipriser genom att bidra till sänkta energipriser att hjälpa hushåll och konsumenter som lever i energifattigdom och som har höga energiräkningar, samt industrier som kämpar med höga produktionskostnader. Kommissionen kommer också att fortsätta att bekämpa energifattigdomen genom paketet för alla invånares tillgång till energi, som ska säkerställa en rättvis energiomställning för alla, och genom sitt stöd till medlemsstaterna för att införliva och genomföra de rättsliga bestämmelser och åtgärder som rör energifattigdom.
Regionalt samarbete
Regionalt samarbete bidrar till en effektivare gränsöverskridande infrastruktur och en mer konkurrenskraftig användning av EU:s gemensamma naturresurser, vilket leder till ett säkrare och mer integrerat europeiskt energisystem. Det är därför positivt att flera medlemsstater i sina slutliga planer ger mer information om utnyttjandet av regionalt samarbete för att nå energi- och klimatmålen, bland annat genom deras deltagande i politiska högnivågrupper 83 .
Samtidigt förklarar endast ett fåtal medlemsstater 84 hur de avser att inrätta en ram för samarbete om gemensamma projekt med en eller flera medlemsstater i enlighet med artikel 9 i direktiv (EU) 2018/2001 85 i dess ändrade lydelse.
Bedömningen är mer blandad när det gäller solidaritetsavtal om gas. Vissa medlemsstater 86 lämnade åtminstone viss ny information jämfört med sina utkast till planer om framsteg, avsikter eller undertecknande av solidaritetsavtal om gas med sina grannländer, men flera andra gjorde inte det.
Det fortsatta arbetet
Medlemsstaterna drar i allmänhet nytta av de etablerade forumen för regionalt samarbete, om än i varierande grad. Få medlemsstater lämnar information om särskilda avtal med grannländer, t.ex. gemensamma projekt eller solidaritetsavtal om gas.
Den nya arbetsgrupp för energiunionen som presenterats i kommissionens handlingsplan för överkomliga energipriser kommer bland annat att bidra till att förbättra transparensen, samordningen och systemintegrationen och därigenom stärka politiken och nätplaneringen i hela EU.
Medlemsstaterna uppmanas att till fullo utnyttja befintliga forum för regionalt samarbete, särskilt högnivågrupper.
ETT MER OBEROENDE OCH SÄKERT EU
Europas utfasning av fossila bränslen, konkurrenskraft och tillväxt är intimt förknippade med dess säkerhet och oberoende, och energikrisen har åter satt fokus på målen att minska konsumtionen, diversifiera vår försörjning av fossil gas och vara redo för potentiella energikriser. EU har redan minskat efterfrågan på gas med 18 % från augusti 2022 till november 2024 87 . EU har också diversifierat sin gasförsörjning och importen av rysk gas minskade med 70 % mellan 2021 och 2023 (från 150 till 43 miljarder kubikmeter). Detta understryker behovet av nationella strategier på medellång sikt för att slutföra utfasningen av ryska fossila bränslen och minska vårt beroende av fossila bränslen på lång sikt.
Efter att ha klarat energikrisen 2022–2023 utökar de slutliga nationella planerna de nationella strategierna för att säkerställa energitrygghet i EU:s snabbt föränderliga energisystem. De slutliga planerna beaktar – om än i varierande grad – kommissionens rekommendationer om mål för energitrygghet och åtgärder för gas, el, olja, kärnkraft och klimatanpassning. Flera medlemsstater tillhandahåller uppdaterade prognoser för efterfrågan på gas, och de allra flesta förutspår en betydande minskning under de kommande decennierna. Endast Luxemburg tillhandahåller konkreta planer för att främja en minskad efterfrågan på gas senast 2030. Det är också få medlemsstater som ger detaljer om sina ytterligare diversifieringsinsatser, och otillräcklig uppmärksamhet riktas mot huruvida deras gasinfrastruktur och, i förekommande fall, de nya utvinningsprojekten, är förenliga med målen för utfasning av fossila bränslen.
Elektrifiering, intermittenta förnybara energikällor och insatser för att fasa ut importen av fossila bränslen från Ryssland understryker vikten av ett mer resilient elsystem. Ett viktigt delmål för att öka elresiliensen var synkroniseringen av Estland, Lettland och Litauen med Kontinentaleuropa i februari 2025, vilket löste en potentiell sårbarhet gentemot Ryssland. Den reviderade förordningen om elmarknadens utformning 88 kräver att medlemsstaterna bedömer sina behov och mål när det gäller icke-fossil flexibilitet, inklusive det specifika bidraget från energilagring och efterfrågeflexibilitet. Kommissionen antog också en rekommendation om de huvudsakliga rättsliga hindren för energilagring 2023 89 .
Trots att det är en viktig del av ett mer resilient energisystem tillhandahåller få medlemsstater särskilda mål för energilagring. Vissa medlemsstater ger ytterligare uppgifter 90 om lagringspolitiken och färre medlemsstater ger information om mål 91 . Uppgifterna är inte tillräckliga för att ge en sammanhängande och jämförbar bild av lagringsutbyggnaden i alla medlemsstater.
Även om EU:s oljeimport är mer diversifierad än tidigare finns det begränsad information i de slutliga nationella energi- och klimatplanerna om nationella strategier för att anpassa oljeinfrastrukturen till ett energisystem med mindre koldioxidutsläpp. Rysk olja utgör endast 3 % av importen i dag tack vare EU:s sanktioner som förbjuder import av rysk råolja som transporteras sjövägen sedan december 2022 och raffinerade petroleumprodukter sedan februari 2023. Flera medlemsstater tillhandahåller mer information om sina oljeutsikter, men endast ett fåtal medlemsstater 92 har faktiskt bedömt om infrastrukturen för fossila bränslen är lämplig på lång sikt (inklusive raffinaderier, rörledningar och oljelager) med tanke på den förväntade minskningen av efterfrågan och omställningen till alternativ med lägre koldioxidutsläpp under de kommande årtiondena, på vägen mot EU:s klimatneutralitet senast 2050.
När det gäller kärnenergi har flera medlemsstater lämnat uppdateringar om sina program och meddelat att driften av befintliga reaktorer och nya reaktorer har förlängts. I dessa program beaktas kärnenergi för leverans av ren och flexibel el och värme för bostads- och industriändamål, inklusive vätgasproduktion.
På längre sikt, baserat på informationen i de slutliga nationella energi- och klimatplanerna, skulle storskaliga kärnreaktorer kunna ge upp till 110 GWe nettokapacitet för elproduktion 2050, även om detta är förenat med en betydande grad av osäkerhet när det gäller livslängden för befintliga reaktorer och planer för nya reaktorer som ännu inte har nått det slutliga investeringsbeslutet. Kommissionen kommer att lägga fram ytterligare detaljer om de samlade resultaten och känslighetsanalyserna, med tillhörande investeringsbehov, i det kommande vägledande programmet om kärnenergi, som för närvarande håller på att utarbetas i enlighet med artikel 40 i Euratomfördraget.
Resilienta leveranskedjor för kärnenergi brottas med låga ryska priser och det historiska arvet. Ryssland levererar produkter och tjänster till EU:s kunder inom hela kärnbränslecykeln, men medlemsstaterna gör framsteg i enlighet med sina slutliga planer. Beroendet är störst i de fem medlemsstater 93 som har ryskkonstruerade VVER-reaktorer, som traditionellt har varit beroende av bränsle från ryska leverantörer. Under de senaste åren har operatörerna i dessa medlemsstater vidtagit åtgärder för att diversifiera sin bränsleförsörjning och betydande framsteg har gjorts när det gäller att ingå leveransavtal för alternativa kärnbränslen. Dessutom investerar den europeiska industrin för att utöka sin kapacitet i kärnbränslecykeln. Det är viktigt att fortsätta dessa ansträngningar och påskynda diversifieringen i enlighet med färdplanen för att stoppa importen av rysk energi 94 .
Hoten mot infrastrukturens fysiska säkerhet och cybersäkerhet ökar i både frekvens och storlek och utgör en växande risk för Europas oberoende, säkerhet och konkurrenskraft. Hybridhot, inklusive sabotage och cyberattacker, utgör en ökande risk för funktionen hos Europas kritiska infrastruktur.
De fysiska effekterna av klimatförändringarna utgör också en stor risk för störande, långvariga effekter på väsentliga system och fungerar som en katalysator som gör andra risker farligare. I den europeiska klimatriskbedömningen 2024 och Niinistö-rapporten pekar man på att dessa effekter på energisektorn underskattas. Torkans effekt på energiförsörjningen var tydlig under sommaren 2022, då produktionen och distributionen av el försvårades av vattenbrist och höga temperaturer. Medlemsstaterna har börjat vidta åtgärder för att genomföra lagstiftning för att säkerställa säkerheten, både den fysiska och den digitala, för energiinfrastrukturen i EU, även om framstegen med att ta itu med klimatresiliens och klimatanpassning inom energisystemet varierar i de olika nationella planerna. 95
Det fortsatta arbetet
Energitryggheten stärks av lägre förbrukning av naturgas och mer diversifierad energiförsörjning, men de slutliga nationella energi- och klimatplanerna tar inte i tillräcklig utsträckning upp behovet av mer resilient infrastrukturplanering, särskilt för att anpassa sig till minskad oljeförbrukning, ökad elektrifiering baserad på intermittent förnybar energi och snabbt föränderliga hot som klimatförändringar.
Kommissionens handlingsplan för överkomliga energipriser innehåller åtgärder som kan minska användningen av fossila bränslen mer generellt, t.ex. genom att främja produktion och förbrukning av konkurrenskraftig förnybar el. Detta är också syftet med den kommande handlingsplanen för elektrifiering, som ska offentliggöras under första kvartalet 2026.
Kommissionen kommer att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en översyn av EU:s nuvarande regelverk för energitrygghet i början av 2026. Översynen kommer att integrera lärdomar från energikrisen och uppdatera säkerhetsramen med hänsyn till framväxande risker, inklusive hybridhot som cyberattacker och klimatrisker, samtidigt som infrastrukturens säkerhet och resiliens säkerställs och möjligheter kopplade till ett alltmer koldioxidfritt energisystem tas tillvara.
Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att minska beroendet av fossila bränslen, diversifiera energiförsörjningen och utveckla inhemska lösningar för ren energi. Med det växande beroendet av förnybara energikällor uppmuntras medlemsstaterna att investera i ett optimerat energisystem på både överförings- och distributionsnivå. Ökad säkerhet kräver investeringar i flexibilitetslösningar såsom lagring och efterfrågeflexibilitet för att anpassa infrastrukturen till decentralisering och utfasning av fossila bränslen. Det kräver också att man främjar en mer resilient energiinfrastruktur för att kunna förbereda sig för växande klimatrisker och andra risker.
RÄTTVIS OMSTÄLLNING OCH ATT FÅ MED ALLA AKTÖRER
Att få med alla aktörer är avgörande för en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomi. Detta innebär att man måste ta itu med de sociala och ekonomiska konsekvenserna av omställningen genom att fokusera på de regioner, industrier och arbetstagare som står inför de största utmaningarna.
De flesta medlemsstater presenterar sina åtaganden om en gradvis utfasning av fasta fossila bränslen i de slutliga nationella planerna. I vissa fall är dock de tidsramar för utfasningen av fossila bränslen som anges i planerna inte helt anpassade till de territoriella planerna för en rättvis omställning 96 .
I de flesta planer diskuteras hur omställningen till klimatneutralitet påverkar sysselsättningen och kompetensen. Hur djupgående analysen av klimat- och energiomställningens sociala och sysselsättningsmässiga konsekvenser är varierar dock avsevärt, särskilt när det gäller utsatta befolkningsgrupper och regioner. Dessutom innehåller planerna ofta inga åtgärder för att begränsa eller hantera dessa effekter. Även om planerna i allmänhet återspeglar hur Fonden för en rättvis omställning (FRO) stöder medlemsstaterna, ger de inte mycket ytterligare information om de andra resurserna för att stödja en rättvis omställning.
När det gäller byggnads- och vägtransportsektorerna innehåller få planer information som kan användas som underlag för de sociala klimatplanerna 97 . Medlemsstaterna behöver göra mer för att uppskatta effekterna av utsläppshandelssystemet för byggnads- och vägtransportsektorerna, identifiera sårbara grupper och bedöma hur den politiska ram som fastställs i de nationella energi- och klimatplanerna kommer att bidra till att utarbeta sociala klimatplaner, som ska vara klara senast den 30 juni 2025.
Offentligt samråd
Omställningen till ett koldioxidsnålt samhälle med ett renare och säkrare energisystem kräver ett snabbt, transparent och effektivt deltagande av alla aktörer. Genomförandet av energi- och klimatpolitiken bör inte bara omfatta medlemsstaterna utan även regioner, lokala myndigheter, intressenter och medborgare.
De flesta medlemsstater förklarar mer ingående än i sina utkast till nationella planer hur samrådsförfarandena har gjort det möjligt för allmänheten att delta i utarbetandet av de slutliga uppdaterade nationella planerna 98 . Många medlemsstater använde en kombination av onlineverktyg och särskilda forum för offentliga samråd. Vissa medlemsstater såg till att hela allmänheten kunde delta 99 . I flera fall inleddes dock samrådet om de slutliga nationella planerna relativt nära 100 , eller till och med efter inlämningsdagen 101 . En längre tidsram skulle ha möjliggjort bättre offentliga samråd med hänsyn till planernas längd och de omfattande förändringarna mellan utkasten och de slutliga nationella planerna.
I vissa fall var samrådsprocesserna inte specifika för själva planerna utan avsåg snarare de underliggande strategierna och åtgärderna 102 , eller så baserades de på en förkortad version av planen eller på ett frågeformulär 103 . Vissa slutliga nationella energi- och klimatplaner 104 innehåller inte någon sammanfattning av de synpunkter som framförts av de olika deltagarna och endast vissa medlemsstater 105 inkluderar en översikt över hur resultatet av samråden beaktades och behandlades i den slutliga nationella planen.
Det fortsatta arbetet
De slutliga planerna lade större vikt vid den rättvisa omställningen och utfasningen av fasta fossila bränslen. Dessutom ger de flesta planer en tydligare översikt över det offentliga samrådet. Deltagandeprocesserna kunde ha varit mer inkluderande och effektiva genom att ge mer information och erbjuda en längre tidsram för samråd.
Kommissionen kommer att fortsätta samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa ett effektivt och snabbt deltagande av allmänheten, på grundval av tillräcklig information, i enlighet med Århuskonventionen. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta genomföra offentliga samrådsprocesser med brett deltagande i samband med genomförandet av planerna.
Kommissionen kommer att fortsätta att samarbeta med medlemsstaterna för att se till att politiken för en rättvis omställning genomförs på ett effektivt sätt. I detta sammanhang kommer kommissionen att utvärdera medlemsstaternas genomförande av rådets rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet (antagen 2022) och kommer att offentliggöra resultaten under andra halvåret 2025.
Kommissionen kommer att noga följa medlemsstaternas åtaganden att fasa ut kol, torv och oljeskiffer och kommer att stödja dem i deras arbete med att analysera och mildra de sociala och sysselsättningsmässiga konsekvenserna i de berörda regionerna. Fonden för en rättvis omställning fortsätter att ge starkt stöd i detta avseende och hjälper regionerna att diversifiera och omstrukturera sin ekonomiska verksamhet. Kommissionen uppmuntrar också medlemsstaterna att anpassa nationella och regionala strategier för rättvis omställning, särskilt med avseende på de territoriella planerna för en rättvis omställning 106 .
Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att snabbt genomföra återhämtnings- och resiliensplanerna, som spelar en viktig roll för att nå klimat- och energimålen för 2030.
Initiativet för kolregioner i omställning kommer att fortsätta att ge tekniskt stöd till de mest drabbade samhällena i EU. Det kommer att hjälpa dem att förstå sin potential för utfasning av fossila bränslen, industriell utveckling och konkurrenskraft och bygga vidare på gemensam kunskap om omställningsvägarna för att utveckla denna potential, så att de samhällen som påverkas mest inte hamnar på efterkälken.
Plattformen för en rättvis omställning kommer att ytterligare hjälpa alla intressenter som är involverade i genomförandet av FRO genom att tillhandahålla vägledning, information och kunskap för att stödja en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomi.
Medlemsstaterna uppmuntras att upprätthålla och förbättra dialogen på alla nivåer i samhället för att säkerställa ett effektivt genomförande och maximera effekterna av kostnadseffektiva och meningsfulla politiska åtgärder och insatser som syftar till att nå våra mål för 2030 och klimatneutralitet.
Medlemsstaterna uppmanas att utarbeta relevanta, effektiva, ändamålsenliga och samstämmiga sociala klimatplaner för att säkerställa en socialt rättvis omställning till klimatneutralitet genom att ta itu med effekterna av utsläppshandelssystemet för byggnads- och vägtransportsektorerna på utsatta grupper. Kommissionen kommer att fortsätta sitt nära samarbete med medlemsstaterna för att stödja slutförandet och genomförandet av dessa planer.
SLUTSATS OCH NÄSTA STEG
Att nå EU:s energi- och klimatpolitiska mål för 2030 är avgörande för EU:s konkurrenskraft och säkerhet och utfasningen av fossila bränslen. Det är avgörande att vi genomför den politiska ramen för 2030 fullt ut om vi ska kunna skapa en verklig energiunion, bana väg för de investeringar som krävs för 2030 och 2040 och uppnå klimatneutralitet senast 2050. På senare år har medlemsstaterna snabbat på sin energi- och klimatomställning med stöd av EU:s budget, som förväntas överskrida målet om 30 % för integrering av klimatåtgärder 107 . Med de slutliga nationella energi- och klimatplanerna har medlemsstaterna förbättrat sina politiska agendor och investeringsagendor för 2030, och nu bör alla satsningar inriktas på ett kraftfullt genomförande för att säkerställa att Europa drar full nytta av omställningen.
De nationella energi- och klimatplanerna styr de investeringar som är så nödvändiga för klimat- och energiomställningen och bidrar till att mobilisera privata och offentliga investeringar. De bidrar till att identifiera reformer och investeringar inom ramen för instrument som faciliteten för återhämtning och resiliens och de sammanhållningspolitiska fonderna. Planerna kompletterar den europeiska planeringsterminen och är viktiga instrument för att fastställa nationella prioriteringar för att nå EU:s gemensamma energi- och klimatmål inom ramen för nuvarande och framtida EU-budgetar. De bidrar till att hitta synergier med andra sektorsspecifika prioriteringar, såsom miljön. Vissa politiska åtgärder och investeringar som fastställts i de nationella energi- och klimatplanerna har också använts som underlag för de medelfristiga finans- och strukturpolitiska planerna inom ramen för EU:s reviderade ramverk för ekonomisk styrning. När man planerar hur man ska stödja de investeringar som krävs för att nå målet om en ren omställning kommer det att vara viktigt att noggrant utvärdera de finansierings- och riskminskningsåtgärder som är nödvändiga för att mobilisera offentliga och privata investeringar.
Medlemsstaterna har visat sitt fortsatta engagemang genom avsevärt förbättrade slutliga planer. Det krävs dock fortfarande ytterligare åtgärder för att täppa till återstående luckor och fullt ut genomföra den rättsligt bindande ramen för 2030. I det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar har kommissionen individuellt bedömt de slutliga nationella energi- och klimatplanerna och ringat in specifika områden där ytterligare åtgärder behövs på medlemsstatsnivå för att underlätta genomförandet och, i förekommande fall, höja ambitionsnivån.
Medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att nå EU:s bindande energi- och klimatmål för 2030. Kommissionen inleder en rad operativa åtgärder för att undersöka alternativ för att överbrygga ambitionsgapet och stödja och övervaka genomförandet av de slutliga planerna. Kommissionen kommer att bedöma om det krävs ytterligare åtgärder för att säkerställa att målen nås gemensamt, särskilt när det gäller förnybar energi och energieffektivitet.
Kommissionen kommer också att fortsätta att stödja nationella genomförandeinsatser och förbättra det regionala samarbetet, bland annat genom genomförandedialoger med medlemsstaterna och berörda parter. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att regelbundet diskutera framsteg och politiska åtgärder med alla berörda parter, särskilt för att hitta och åtgärda flaskhalsar i genomförandet. De tvååriga lägesrapporterna om de nationella energi- och klimatplanerna är viktiga inventeringsverktyg för att främja transparens, förutsägbarhet och ansvarsskyldighet för att gemensamt nå målen.
De nationella energi- och klimatplanerna som styrningsverktyg kommer att ses över för perioden efter 2030 som en del av den kommande översynen av förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder. Med utgångspunkt i lärdomarna från utvärderingen och genomförandet av förordningen kommer den nya ramen att integrera prioriteringarna i given för en ren industri och konkurrenskraftskompassen för att nå målet för 2040 om en välmående och oberoende ekonomi på väg mot klimatneutralitet, och för att främja bättre resiliens mot och beredskap inför klimatrisker. Kommissionen kommer att sträva efter att förenkla och omfokusera de nationella energi- och klimatplanerna för att omvandla dem till verkliga investeringsplaner som ger investerarna långsiktig förutsägbarhet och erbjuder intressenterna en transparent ram för samarbete.
Rapporten om EU:s framtida konkurrenskraft, september 2024.
COM(2025) 30 final.
COM(2025) 85 final.
Kommissionen rekommenderade målet i sitt meddelande Att säkra vår framtid: Europas klimatmål för 2040 och vägen mot klimatneutralitet senast 2050 genom att bygga ett hållbart, rättvist och välmående samhälle, COM/2024/63 final.
COM(2025) 79 final.
Krävs enligt förordning (EU) 2018/1999 av den 18 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder.
På grundval av uppgifter från Eurostat: ”Gross domestic product (GDP) and main components (output, expenditure and income)” .
COM(2023) 796 final och enskilda rekommendationer till medlemsstaterna.
I styrningsförordningen fastställs i artikel 14 att varje medlemsstat senast den 30 juni 2024 till kommissionen ska överlämna en uppdatering av den senaste anmälda integrerade nationella energi- och klimatplanen.
Utan att det påverkar ytterligare åtgärder från kommissionen om en slutlig nationell energi- och klimatplan inte lämnas in.
I artikel 13 i styrningsförordningen fastställs att kommissionen framför allt ska göra en bedömning av om målen och bidragen är tillräckliga för att gemensamt nå energiunionens mål och målen för unionens klimat- och energiram för 2030, om planerna uppfyller kraven i artiklarna 3–12 och om medlemsstaterna har tagit vederbörlig hänsyn till kommissionens rekommendationer som utfärdats i enlighet med artikel 34.
Slovakiens slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplan, som lämnades in först den 15 april 2025, har endast delvis beaktats i detta meddelande. Belgien, Estland och Polen har ännu inte lämnat in sina slutliga uppdaterade nationella planer. Kommissionen planerar att offentliggöra de enskilda bedömningarna av dessa medlemsstaters planer strax efter det att de lämnats in.
Totala nettoutsläpp av växthusgaser (inbegripet LULUCF-sänkan) inklusive kommissionens uppskattningar av utsläpp från internationella transporter som regleras av EU-lagstiftningen. Beräkningen tar hänsyn till preliminära uppgifter från Estland och Polen, som ännu inte har lämnat in någon slutlig nationell plan. Se bilagan för närmare uppgifter.
Förordning (EU) 2023/857 om ändring av förordning (EU) 2018/842.
Förordning (EU) 2023/839 om ändring av förordning (EU) 2018/841.
Totala nettoutsläpp av växthusgaser (inbegripet LULUCF-sänkan) inklusive kommissionens uppskattningar av utsläpp från internationell luftfart och sjötransport som regleras av EU-lagstiftningen. Beräkningen tar hänsyn till preliminära uppgifter från Estland och Polen, som ännu inte har lämnat in någon slutlig nationell plan. Se bilagan för närmare uppgifter.
Beräkningen tar hänsyn till preliminära uppgifter från Estland och Polen, som ännu inte har lämnat in sina slutliga nationella planer. Se bilagan för närmare uppgifter.
BG, CZ, EL, ES, HR, LV, LT, LU, HU, RO, SI, PT.
DK, FR, NL, AT, FI, SE.
DE, IE, IT, CY, MT. Dessa medlemsstater förväntar sig inte att nå sitt mål för 2030 enligt förordningen om ansvarsfördelning, trots användning av tillgänglig inhemsk flexibilitet.
Förordningen om ansvarsfördelning ger medlemsstaterna en rad möjligheter att kompensera för en del av utsläppen genom att minska utsläppen i andra sektorer som inte omfattas av förordningen om ansvarsfördelning eller under tidigare år. I analysen av flexibilitet för denna bedömning beaktas inte den eventuella handeln med årliga utsläppstilldelningar mellan medlemsstaterna.
Jämfört med det årliga genomsnittet av utsläpp och upptag i LULUCF-förordningen under referensperioden 2016–2018.
DK, EE, EL, LT, LU, NL, AT, PL, SI.
T.ex. DE, FR, IT.
BG, DK, EL, FR, HR, IT, LT, NL, AT, PT, RO, SE har beskrivit vissa planer eller projekt för avskiljning, lagring och användning av koldioxid före 2030.
Se artikel 21.2 i förordning (EU) 2024/1735.
Safer Together Strengthening Europe’s Civilian and Military Preparedness and Readiness, oktober 2024, rapport av Finlands före detta president Sauli Niinistö i egenskap av särskild rådgivare till Europeiska kommissionens ordförande.
IE, EL, ES, HR, AT, SI, FI.
EL, ES, FR, HR, IT, PT.
SI, CZ, DK, ES, HR, CY, LV, LT, HU, NL, RO och SE.
I enlighet med direktiv 2009/28/EG och förordningarna (EU) 2023/1805 och (EU) 2023/2405.
Förordning (EU) 2024/3012.
COM(2024) 62 final.
Rapporten om EU:s framtida konkurrenskraft.
Uppgifter från Eurostat, WindEurope och Solar Power Europe.
Se bilaga II om metoder.
Jämfört med en andel på 38,6 % till 39,3 % i den EU-omfattande bedömningen av utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner, COM(2023) 796 final.
IE, IT, LV, LT, LU, HU, AT, PL, PT, RO, SI, FI, SE.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652.
IE, IT, LV, LT, LU, HU, AT, PL, PT, RO, SI, FI, SE.
I linje med den årliga genomsnittliga ökningen enligt artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001, förordning (EU) 2018/1999 och direktiv 98/70/EG vad gäller främjande av energi från förnybara energikällor, och om upphävande av rådets direktiv (EU) 2015/652 .
BG, CZ, DK, ES, IT, LV, LU, NL, SI, FI, SE.
BG, DK, DE, FR, IT, LV, NL, PT, SI, FI.
ES och CY fastställer inte något specifikt mål utan uppger att de avser att införa nödvändiga åtgärder för att nå det vägledande målet för innovativ teknik för förnybar energi senast 2030.
Bulgariens slutliga nationella energi- och klimatplan innehåller inga kvantitativa planer för produktion av biometan.
För den andra ansökningsomgången, som stängde i mars 2025, deltar Luxemburg som bidragsgivande land och bidrar frivilligt med 52,4 miljoner euro till mekanismen. Finland och Estland är värdländer. De tilldelade projekten kommer att bidra med en total kapacitet på 445,65 MW förnybar energi och förväntas tas i drift mellan 2027 och 2028.
Jämfört med prognoserna i EU:s referensscenario 2020.
I enlighet med det mål som fastställs i direktiv (EU) 2023/1791 (det omarbetade energieffektivitetsdirektivet).
BG, DK, DE, IE, EL, HR, CY, HU, NL, AT, PT, RO, SI, SK, FI.
Bedömningen bygger på ambitionsnivån i de 24 medlemsstaterna.
CZ, DK, DE, IE, FR, CY, NL, PT, RO. Bedömningen bygger på ambitionsnivån i de 24 medlemsstaterna.
Se bilaga II till detta meddelande.
I vissa fall är prognoserna i scenariot ”med ytterligare åtgärder” 10 % högre än medlemsstaternas anmälda bidrag.
Analys av de nationella långsiktiga renoveringsstrategierna, SWD (2022) 375 final.
CZ, EL, ES, CY, LV, LU, NL.
BG, DE, LV, HU, MT, NL, PT, Sl, FI.
Minskad slutlig energianvändning jämfört med den beräknade energianvändningen för 2030 baserat på referensscenariot för 2020.
Lägesrapport om EU:s klimatåtgärder 2024, COM(2024) 498 final. Siffran omfattar inte transportutgifter.
I linje med den europeiska klimatlagens krav på löpande framsteg med att öka anpassningsförmågan, stärka resiliensen och minska sårbarheten gentemot klimatförändringarna, med uppmaningen i kommissionens konkurrenskraftskompass (COM (2025) 30 final) och med rekommendationen från Europeiska revisionsrätten (Klimatanpassning i EU: åtgärderna lever inte upp till ambitionerna, särskild rapport nr 2024/15).
Medlemsstaterna har lämnat in särskilda nya kapitel i sina återhämtnings- och resiliensplaner där de redogör för reformer och investeringar för att öka energisystemets resiliens, säkerhet och hållbarhet (26 REPowerEU-kapitel har lämnats in och godkänts fram till slutet av 2024). Hittills har medlemsstaterna anslagit sammanlagt 184,7 miljarder euro till energirelaterade åtgärder inom ramen för sina nationella kapitel om återhämtning och resiliens och REPowerEU.
DE, DK, IE, EL, ES, IT, LU, MT, NL, AT, PT, SI.
EL, LT, HU, MT, NL.
CZ, RO.
BG, DK, CY, NL.
FI, SE.
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) 2021/1058 och (EU) 2021/1056 vad gäller särskilda åtgärder för att hantera strategiska utmaningar i samband med halvtidsöversynen (COM(2025) 123 final).
CZ, HU, MT, AT.
BG, DK, EL, ES, CY, LT, AT, SE.
BG, DK, FR, CY, LU, NL.
EL, ES, FR, CY, LU, HU, AT, SE.
EL, ES, FR, IT, LT, LU, HU, FI.
LV, NL.
CZ, IT, CY.
DE, IT, LV, LT, NL, PT.
COM(2025) 90.
AT, ES, IT, HU, PT, FI, SE.
Electricity infrastructure development to support a competitive and sustainable energy system, Acer, december 2024.
Exempel från LT och RO.
Direktiv (EU) 2023/1791 om energieffektivitet (omarbetning) och direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda (omarbetning) innehåller bestämmelser om energifattigdom.
Handlingsplanen för överkomliga energipriser (åtgärd 2) lyfter fram nätens och sammanlänkningarnas roll som möjliggörande faktorer för energiomställningen och utfasningen av fossila bränslen i industrin och ger fyra exempel på saknade flaggskeppsprojekt på regional nivå och EU-nivå, däribland ett havsbaserat nät i Nordsjön, förstärkning av de baltiska staternas fysiska integration med Central- och Nordeuropa, ökad sammanlänkning mellan Iberiska halvön med resten av Europa och ökad sammanlänkning och marknadsintegration mellan Sydösteuropa och Centraleuropa.
Kommissionen har inrättat fyra högnivågrupper för att hjälpa till med strategisk styrning och ge politisk vägledning om lagstiftnings- och infrastrukturutveckling samt för att övervaka framstegen i projekt av gemensamt intresse i prioriterade regioner. Dessa inbegriper Energisamarbete för Nordsjön,
sammanlänkningar för Sydvästeuropa, den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan och
sammankoppling av energinäten i Central- och Sydösteuropa.
DE, FR, SI.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.
DK, IT, LU, NL, PT, SI.
Jämfört med referensperioden, som definieras som genomsnittet för de föregående fem åren före perioden augusti 2022 till maj 2023 (enligt förordningen om minskning av efterfrågan). I fråga om perioden för augusti–december avser den därför åren 2017–2021, men för perioden januari–maj avser den åren 2018–2022.
Förordning (EU) 2024/1747.
Kommissionens rekommendation av den 14 mars 2023 om energilagring – Att främja ett koldioxidsnålt och säkert energisystem i EU, 2023/C 103/01.
BG, CZ, DK, DE, EL, IT, CY, LV, LU, HU, PT, SI, FI.
IE, LT, MT, RO.
IE, FR, NL, FI.
BG, CZ, HU, SK, FI.
COM(2025) 440 final, 6.5.2025.
Direktiv (EU) 2022/2555 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, som omfattar el, fjärrvärme och fjärrkyla, olja, gas och vätgas, och direktiv (EU) 2022/2557 om kritiska entiteters motståndskraft, som omfattar energisektorn.
BG, EL, IT, CY, LV, HU, RO.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/955 av den 10 maj 2023 om inrättande av en social klimatfond och om ändring av förordning (EU) 2021/1060.
MT, AT, RO tillhandhöll mycket lite information.
ES, NL, PT.
DK, IT, CY, FI.
DE, IE, EL.
FR, DK, DE, IE, MT, FI, SE.
CZ, EL, HU, MT.
DE, LU, HU, AT, RO.
DK, IE, ES, NL, PT, FI, SE.
Förordning (EU) 2021/1056.
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 27.5.2025
COM(2025) 274 final
BILAGA
till
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
EU-omfattande bedömning av de slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplanerna
Att nå unionens energi- och klimatmål för 2030
{SWD(2025) 140 final}
Bilaga
1 Metod för aggregering av medlemsstaternas växthusgasutsläpp
Den EU-omfattande aggregeringen av uppgifter om växthusgasutsläpp baseras på de 24 nationella energi- och klimatplaner som hade lämnats in när denna bedömning offentliggjordes 1 .
Aggregeringen av uppgifter från de slutliga nationella energi- och klimatplanerna bygger på följande regler:
-Om prognoser finns tillgängliga används de med ytterligare åtgärder som angetts i de nationella energi- och klimatplanerna.
-När sådana prognoser saknas används i stället de prognoser med åtgärder som angetts i de nationella planerna.
Estland och Polen har lämnat uppdaterade siffror för den EU-omfattande bedömningen som baserades på de versioner av de slutliga nationella energi- och klimatplanerna som var tillgängliga för offentligt samråd (ännu inte officiellt inlämnade). Prognoser med ytterligare åtgärder användes för dessa medlemsstater. För Belgien användes de prognoser med ytterligare åtgärder som lämnades in i mars 2024 enligt artikel 18 i styrningsförordningen.
Såsom beskrivs i lägesrapporten om klimatåtgärder 2024 2 kan det utsläppsomfång som bäst representerar EU:s klimatmål enligt EU:s klimatlag erhållas genom att lägga till utsläppen från internationell luftfart och sjöfart som regleras enligt EU-lagstiftningen till de totala inhemska utsläppen av växthusgaser, inklusive LULUCF. Detta omfattar dock endast en del av de internationella transporterna. För internationell luftfart omfattar det tillämpningsområde som regleras enligt EU-lagstiftningen flyg inom EU, samt flyg som avgår från EU till EES-länder utanför EU, Förenade kungariket och Schweiz. För internationella sjötransporter omfattar det tillämpningsområde som regleras enligt EU-lagstiftningen utsläpp enligt förordningen om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter 3 från resor mellan två EU-medlemsstater, och 50 % av utsläppen från resor mellan en EU-medlemsstat och ett tredjeland (inklusive Norge och Island). För LULUCF fastställs i den europeiska klimatlagen en gräns på 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter för nettoupptagets bidrag till målet för 2030.
Med tanke på de nationella energi- och klimatplanernas fokus på nationella strategier innehåller de prognoser för utsläpp av växthusgaser som medlemsstaterna tillhandahåller i allmänhet inte uppgifter om internationella transporter med relevant räckvidd. För att fylla denna lucka användes en uppskattning (se tabell 2).
Tabell 1: Internationell transport (uppskattning av utsläpp som regleras i EU:s lagstiftning *)
|
Internationell luftfart och sjötransport (MtCO2eq) |
1990 |
2030* |
|
Uppskattad minsta nivå under perioden 2000–2022 |
90 |
106 |
|
Uppskattad högsta nivå under perioden 2000–2022 |
90 |
154,1 |
*Uppskattning av utsläpp från internationell luftfart och sjötransport som omfattas av utsläppshandelssystemet. Se lägesrapporten om EU:s klimatåtgärder 2024, teknisk information som åtföljer dokumentet (SWD(2024) 249 final – avsnitt 2.5), med utgångspunkt i det gemensamma forskningscentrumets rapport JRC139028 4 . Nivån för 2023 beräknas vara något lägre än 120 MtCO2. Uppskattningarna utesluter 2020, eftersom internationella transporter påverkades av covid-19-krisen.
Baserat på uppgifterna i t abell 2 beräknas de inhemska nettoutsläppen av växthusgaser 2030 vara mer än 56 % lägre än 1990. När man beaktar gränsen på 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter för LULUCF-bidraget beräknas de inhemska nettoutsläppen 2030 vara mer än 55,5 % lägre än 1990.
När man beaktar de uppskattade utsläppen från internationella transporter som regleras enligt EU-lagstiftningen (enligt tabell 2) och hela LULUCF-bidraget, uppskattas nettominskningarna av växthusgasutsläppen 2030 ligga i intervallet 54 % till 55 % under 1990 års nivåer.
När man beaktar de uppskattade utsläppen från internationella transporter som regleras enligt EU-lagstiftningen och tillämpar gränsen på 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter för LULUCF-bidraget, beräknas nettominskningarna av växthusgasutsläppen 2030 jämfört med 1990 uppgå till mellan 53,3 % och 54,3 %.
.
Tabell 2: Underliggande uppgifter om utsläpp och minskningar av växthusgaser som används för EU-omfattande aggregering
|
Totala utsläpp av växthusgaser |
Utsläpp som omfattas av förordningen om ansvarsfördelning |
LULUCF-utsläpp |
|||||||
|
MtCO2eq., utom LULUCF och internationella transporter |
MtCO2eq, 2005 års rättslig grund enligt bilaga I till förordningen om ansvarsfördelning |
MtCO2eq., inlagor 2024 för genomsnittet 2016–2018 |
|||||||
|
1990 |
2030 |
2005 |
2030 |
Mål |
1990 |
Medelvärde 2016–2018 |
2030 |
Gap till mål |
|
|
EU |
4867,2 |
2286,4 |
2517,1 |
1553 |
1510,2 |
217,47 |
- |
–259,1 |
- |
|
Österrike |
79,08 |
54,40 |
57,0 |
30,7 |
29,6 |
–11,68 |
–1,46 |
–5,7 |
–3,4 |
|
Belgien** |
145,85 |
83,30 |
81,6 |
46,8 |
43,3 |
–2,94 |
–0,59 |
–1,27 |
–0,3 |
|
Bulgarien |
99,04 |
27,20 |
22,3 |
19,9 |
20,1 |
–17,78 |
–9,82 |
–9,52 |
1,4 |
|
Cypern |
5,58 |
5,80 |
4,3 |
3,2 |
2,9 |
–0,15 |
–0,27 |
–0,31 |
0,0 |
|
Tjeckien |
201,31 |
64,74 |
65,0 |
41,74 |
48,1 |
–8,84 |
–4,10 |
–3,78 |
0,2 |
|
Tyskland |
1250,66 |
454,00 |
484,7 |
287,0 |
242,3 |
32,88 |
–5,05 |
–2,2 |
6,6 |
|
Danmark |
71,64 |
24,70 |
40,4 |
22,4 |
20,2 |
6,69 |
1,36 |
0,69 |
–0,2 |
|
Estland* |
40,27 |
11,90 |
6,2 |
5,1 |
4,7 |
–5,24 |
2,38 |
1,54 |
–0,4 |
|
Grekland |
103,99 |
50,50 |
63,0 |
35,7 |
48,7 |
–2,27 |
–4,22 |
–6,6 |
–1,2 |
|
Spanien |
287,29 |
195,18 |
242,0 |
134,1 |
150,8 |
–33,89 |
–47,22 |
–34 |
6,1 |
|
Finland |
71,33 |
30,00 |
34,4 |
18,9 |
17,2 |
–23,17 |
–4,73 |
–6,4 |
1,2 |
|
Frankrike |
539,49 |
271,00 |
401,1 |
215,0 |
210,6 |
–18,29 |
–24,71 |
–18 |
13,4 |
|
Kroatien |
32,04 |
18,83 |
18,1 |
14,2 |
15,0 |
–6,35 |
–5,36 |
–3,96 |
2,0 |
|
Ungern |
95,06 |
47,8 |
47,8 |
35,9 |
38,9 |
–3,36 |
–4,91 |
–5,72 |
0,1 |
|
Irland |
55,23 |
43,10 |
47,7 |
35,6 |
27,7 |
5,01 |
4,18 |
4,91 |
1,4 |
|
Italien |
522,37 |
291,00 |
343,1 |
203,8 |
193,2 |
–3,64 |
–34,41 |
–28,4 |
9,2 |
|
Litauen |
26,06 |
14,44 |
13,1 |
10,3 |
10,3 |
–5,34 |
–6,45 |
–7,65 |
–0,3 |
|
Luxemburg |
12,73 |
5,63 |
10,1 |
4,5 |
5,1 |
0,01 |
–0,363 |
–0,43 |
0,0 |
|
Lettland |
26,06 |
8,10 |
8,6 |
6,8 |
7,1 |
–12,39 |
–1,58 |
3,30 |
5,5 |
|
Malta |
2,63 |
1,78 |
1,0 |
1,3 |
0,8 |
–0,01 |
0,002 |
0,003 |
0,0 |
|
Nederländerna |
222,70 |
120,31 |
128,1 |
78,6 |
66,6 |
5,37 |
5,36 |
3,70 |
–1,2 |
|
Polen* |
475,72 |
263,40 |
192,5 |
157,3 |
158,4 |
–28,34 |
–41,13 |
–42,1 |
5,9 |
|
Portugal |
58,95 |
37,06 |
48,6 |
29,5 |
34,7 |
7,14 |
6,34 |
–6,54 |
–11,9 |
|
Rumänien |
256,65 |
83,40 |
78,2 |
66,3 |
68,3 |
–26,24 |
–48,66 |
–49,05 |
2,0 |
|
Sverige |
71,26 |
39,20 |
43,2 |
24,3 |
21,6 |
–51,39 |
–44,86 |
–35,5 |
13,3 |
|
Slovenien |
18,80 |
13,38 |
11,8 |
8,4 |
8,6 |
–4,38 |
0,741 |
–2,09 |
–2,6 |
|
Slovakien |
73,46 |
26,22 |
23,1 |
15,9 |
17,9 |
–8,89 |
–4,92 |
–4 |
1,9 |
|
* Medlemsstater som inte lämnade in en slutlig uppdaterad nationell plan men lämnade preliminär information för denna bedömning. ** Medlemsstater som inte lämnade in en slutlig uppdaterad nationell plan och inte lämnade preliminär information för denna bedömning. Alla siffror baseras på prognoser med ytterligare åtgärder utom för Danmark, Finland och Sverige. |
|||||||||
Figur 1 : Gap till 2030 års mål enligt förordningen om ansvarsfördelning, beräknad måluppfyllelse som en procentuell andel av målet
Figur 2: Gap till LULUCF-målen för 2030, MtCO2eq.
2 Översikt över medlemsstaternas bidrag till EU:s mål för förnybar energi för 2030
Följande kriterier användes vid bedömningen av ambitionsgapet mellan de inlämnade bidragen till det EU-omfattandet målet om en andel förnybar energi på minst 42,5 % och den andel förnybar energi som följer av tillämpningen av formeln i bilaga II till förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder 5 :
Med ”x” avses medlemsstatens bidrag till andelen förnybar energi enligt utkastet till uppdaterad nationell plan.
x ≤ –4 % = mycket under
–4 % < x ≤ –2 % = under
–2 % < x ≤ 0 % = något under
x = 0 %= i linje
0 % < x < 2 % = något över
2 % ≤ x < 5 % = över
x ≥ 5 %= mycket över
Medlemsstaternas andel förnybar energi i den slutliga energianvändningen (brutto), och deras relaterade nivåer i fråga om den slutliga energianvändningen (brutto) krävs för att man ska kunna fastställa om medlemsstaternas sammanlagda bidrag uppgår till minst 42,5 % av den EU-omfattande bindande andelen förnybar energi i den slutliga energianvändningen (brutto).
För de medlemsstater som inte har lämnat in värden för den slutliga energianvändningen (brutto), eller som inte har lämnat in en slutlig uppdaterad nationell plan, användes de bidrag som lämnades i utkasten till nationella planer från 2023 eller de senare uppgifter som lämnats till kommissionen för att fylla de kvarvarande dataluckorna.
Tjugofyra medlemsstater lämnade in en slutlig uppdaterad nationell plan med ett uttryckligt eller implicit bidrag till EU:s bindande mål för förnybar energi på 42,5 % för 2030.
Estland och Polen lämnade uppdaterade siffror som skulle användas i den EU-omfattande bedömningen och som baserades på de versioner av de slutliga nationella energi- och klimatplanerna som var tillgängliga för offentligt samråd (ännu inte officiellt inlämnade).
En medlemsstat (Belgien) lämnade varken in en slutlig uppdaterad nationell plan eller något bidrag till kommissionen.
Tabell 3: Nationella bidrag till eu:s mål för förnybar energi
|
Medlemsstat |
2023 |
2030 |
||||
|
Utkast till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner |
Slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplaner |
|||||
|
Resultat av formeln |
Bidrag |
Bidrag 6 |
Ambition |
|||
|
Österrike |
41 % |
57 % |
46 %–50 % |
57 % |
i linje |
|
|
Belgien |
14,7 % |
33 % |
21,70 % |
21,7 % |
betydligt under |
|
|
Bulgarien |
22,5 % |
33 % |
30 % |
34,9 % |
något över |
|
|
Kroatien |
28,1 % |
44 % |
42,5 % |
42,5 % |
något under |
|
|
Cypern |
20,2 % |
33 % |
27 % |
33 % |
i linje |
|
|
Tjeckien |
18,6 % |
33 % |
30 % |
30,1 % |
under |
|
|
Danmark |
44,4 % |
60 % |
71 % |
58 % |
under |
|
|
Estland |
41 % |
50 % |
65 % |
65 % |
betydligt över |
|
|
Finland |
50,8 % |
62 % |
51 % |
62 % |
i linje |
|
|
Frankrike |
22,3 % |
44 % |
33 % |
35 % |
betydligt under |
|
|
Tyskland |
21,6 % |
41 % |
40 % |
41 % |
i linje |
|
|
Grekland |
25,3 % |
39 % |
44 % |
43 % |
över |
|
|
Ungern |
17,1 % |
34 % |
29 % |
30 % |
betydligt under |
|
|
Irland |
15,3 % |
43 % |
31,4 %–34,1 % |
43 % |
i linje |
|
|
Italien |
19,6 % |
39 % |
41 % |
39,4 % |
i linje |
|
|
Lettland |
43,2 % |
61 % |
57 % |
61 % |
i linje |
|
|
Litauen |
31,9 % |
49 % |
55 % |
55 % |
betydligt över |
|
|
Luxemburg |
14,4 % |
37 % |
37 % |
37 % |
i linje |
|
|
Malta |
15,1 % |
28 % |
12 % |
24,5 % |
under |
|
|
Nederländerna |
17,4 % |
39 % |
27 % |
39 % 7 |
i linje |
|
|
Polen |
16,6 % |
32 % |
23 %–31 % |
32,6 % |
något över |
|
|
Portugal |
35,2 % |
51 % |
49 % |
51 % |
i linje |
|
|
Rumänien |
25,8 % |
41 % |
34 % |
38,3 % |
under |
|
|
Slovakien |
17 % |
35 % |
23 % |
25 % |
betydligt under |
|
|
Slovenien |
25,1 % |
46 % |
30 %-35 % |
33 % |
betydligt under |
|
|
Spanien |
24,9 % |
43 % |
48 % |
47,9 % |
över |
|
|
Sverige |
66,4 % |
76 % |
65 % |
67 % |
betydligt under |
|
|
EU-27 |
24,6 % |
42,5 % |
38,6 %–39,3 % |
41 % |
||
Figur 3 - nationellt bidrag till EU:s mål för förnybar energi 8
3 Översikt över medlemsstaternas bidrag till EU:s energieffektivitetsmål för 2030
Beräkningen av summan av medlemsstaternas nationella bidrag från de slutliga uppdaterade nationella planerna för både slutlig och primär energianvändning är nödvändig för att bedöma om medlemsstaternas samlade bidrag uppgår till 763 Mtoe för slutlig energianvändning och 992,5 Mtoe för primärenergianvändning.
Med ”x” avses avvikelsen i medlemsstatens primära och slutliga energianvändning från målet enligt energieffektivitetsdirektivet i utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner
5 % ≤ x = mycket över
0 % < x < 5 % = något över
x = 0 %= i linje
5 % < x ≤ 0 % = något under
x ≤ –5 % = mycket under
För de medlemsstater som inte har lämnat in något nationellt bidrag vare sig för den slutliga eller den primära energianvändningen, användes de bidrag som lämnades i utkasten till uppdaterade nationella planer eller de senare uppgifter som lämnats till kommissionen för att täppa till de återstående dataluckorna.
Tjugofyra medlemsstater lämnade in en slutlig uppdaterad nationell plan med ett uttryckligt eller implicit bidrag till EU:s bindande mål för slutlig energianvändning på 11,7 % för 2030.
Estland och Polen lämnade uppdaterade siffror som skulle användas i den EU-omfattande bedömningen och som baserades på de versioner av de slutliga nationella energi- och klimatplanerna som var tillgängliga för offentligt samråd (ännu inte officiellt inlämnade).
En medlemsstat (Belgien) lämnade varken in en slutlig uppdaterad nationell plan eller något bidrag till kommissionen.
|
Tabell 4: Nationella bidrag till EU:s mål för slutlig energianvändning Slutlig energiförbrukning (Mtoe) |
||||
|
|
Mål (bidrag till medlemsstaterna) 9 |
Utkast till bidrag (juni 2023) |
Slutligt bidrag |
Ambition (målanvändning) 10 |
|
EU-27 |
770,4 |
814,3 |
794,1 11 |
|
|
BE |
29,0 |
29,9 |
29,9 |
något över |
|
BG |
8,4 |
9,9 |
8,8 |
något över |
|
CZ |
20,35 |
20,2 |
20,35 |
i linje |
|
DK |
13,7 |
14,2 |
13,7 |
i linje |
|
DE |
155,5 |
160,5 |
155,5 |
i linje |
|
EE |
2,5 |
2,6 |
2,5 |
i linje |
|
IE |
10,5 |
12,9 |
10,5 |
i linje |
|
EL |
14,6 |
15,4 |
15,2 |
något över |
|
ES |
66,3 |
70,2 |
71,7 |
betydligt över |
|
FR |
106,9 |
104,0 |
106,9 |
i linje |
|
HR |
5,9 |
6,6 |
5,9 |
i linje |
|
IT |
93,1 |
94,4 |
101,7 |
betydligt över |
|
CY |
1,8 |
1,9 |
1,8 |
i linje |
|
LV |
3,5 |
3,4 |
3,5 |
i linje |
|
LT |
4,3 |
4,2 |
4,4 |
något över |
|
LU |
2,8 |
3,0 |
3,2 |
betydligt över |
|
HU |
16,2 |
17,9 |
17,7 |
betydligt över |
|
MT |
0,7 |
0,8 |
0,8 |
betydligt över |
|
NL |
38,4 |
43,9 |
38,4 |
i linje |
|
AT |
21,6 |
25,6 |
21,6 |
i linje |
|
PL |
58,5 |
67,0 |
58,5 |
i linje |
|
PT |
14,4 |
14,9 |
14,4 |
i linje |
|
RO |
22,5 |
23,2 |
22,5 |
i linje |
|
SI |
4,3 |
4,4 |
4,3 |
i linje |
|
SK |
8,7 |
10,3 |
9,6 |
betydligt över |
|
FI |
20,6 |
23,2 |
20,6 |
i linje |
|
SE |
25,4 |
29,8 |
30,1 |
betydligt över |
Tabell 5: Nationella bidrag till EU:s mål för primärenergianvändning
|
Primärenergianvändning (Mtoe) |
||||
|
|
Mål 12 |
Utkast till bidrag (juni 2023) |
Slutligt bidrag |
Ambition (målanvändning) 13 |
|
EU-27 |
992,50 |
1067,50 |
1039,77 14 |
|
|
BE |
34,66 |
36,50 |
36,50 |
mycket över |
|
BG |
14,20 |
15,30 |
13,19 |
något under |
|
CZ |
29,18 |
28,80 |
29,19 |
i linje |
|
DK |
15,52 |
16,70 |
15,35 |
något under |
|
DE |
194,23 |
193,60 |
193,64 |
något under |
|
EE |
3,93 |
5,10 |
3,14 |
mycket under |
|
IE |
11,29 |
15,20 |
11,29 |
i linje |
|
EL |
17,55 |
18,20 |
17,80 |
något över |
|
ES |
82,19 |
96,70 |
98,40 |
mycket över |
|
FR |
158,67 |
157,30 |
158,56 |
i linje |
|
HR |
6,83 |
8,10 |
8,05 |
mycket över |
|
IT |
112,16 |
115,00 |
123,30 |
mycket över |
|
CY |
2,04 |
2,30 |
2,03 |
något under |
|
LV |
3,75 |
4,10 |
3,85 |
något över |
|
LT |
5,44 |
5,20 |
5,40 |
något under |
|
LU |
2,84 |
3,50 |
3,28 |
mycket över |
|
HU |
23,35 |
30,70 |
24,12 |
något över |
|
MT |
0,83 |
1,10 |
0,96 |
mycket över |
|
NL |
46,21 |
46,60 |
46,22 |
i linje |
|
AT |
24,88 |
30,80 |
25,92 |
något över |
|
PL |
79,93 |
91,30 |
79,90 |
i linje |
|
PT |
16,71 |
20,80 |
16,71 |
i linje |
|
RO |
30,16 |
31,40 |
28,70 |
något under |
|
SI |
5,79 |
6,00 |
5,98 |
något över |
|
SK |
13,94 |
15,70 |
16,42 |
mycket över |
|
FI |
29,78 |
31,10 |
30,70 |
något över |
|
SE |
35,84 |
40,40 |
41,19 |
mycket över |
Figur 4 - Nationellt bidrag till EU:s kollektiva energieffektivitetsmål
15
Figur 5: minskning av slutlig energianvändning som ska uppnås senast 2030 16
Uppgifter från Slovakiens nationella energi- och klimatplan ingår i den EU-omfattande aggregeringen. En individuell bedömning av Slovakiens plan kommer att följa.
Se den tekniska information som åtföljer dokumentet (SWD(2024) 249 final – avsnitt 2.3).
Förordning (EU) 2015/757.
Europeiska kommissionen, Gemensamma forskningscentrumet, AXA-ROZEN, M., RÓZSAI, M. och NEUWAHL, F., Aligning historical international aviation and maritime transport data to the scope of EU climate policies, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, https://data.europa.eu/doi/10.2760/6836357, JRC139028.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013. EUT L 328, 21.12.2018, s. 1.
Belgien, Estland och Polen har ännu inte lämnat in sina slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplaner och den information som används om de nationella bidragen för de slutliga nationella energi- och klimatplanerna bygger på information från medlemsstaterna, förutom Belgien för vilket de nationella bidragen i utkastet till nationell energi- och klimatplan användes.
Nederländerna bekräftade att det nödvändiga bidrag på 39 % som följer av formeln ligger inom deras bidragsintervall – och därför användes 39 % som deras bidrag.
Anmärkning: Figur 3 illustrerar nationella ambitioner för förnybar energi som bygger på inlämnade slutliga nationella energi- och klimatplaner (24 medlemsstater), och annars på preliminära siffror (EE, PL) eller utkast till nationella energi- och klimatplaner (BE). De blå prickarna representerar EU:s gemensamma mål på 42,5 % förnybar energi när de omvandlas till medlemsstaternas bidrag i enlighet med styrningsförordningen. Gröna staplar innebär att en medlemsstat uppnår (eller överskrider) nationella bidrag, orange innebär att de inte gör det.
De korrigerade nationella bidrag som skickats till medlemsstaterna finns i tabell 19 i detaljerade beräkningar av medlemsstaternas bidrag till unionens vägledande energieffektivitetsmål, i enlighet med artikel 4 i direktiv (EU) 2023/1791 om energieffektivitet (det omarbetade direktivet om energieffektivitet).
Ambitionen för det slutliga bidraget jämfört med det korrigerade nationella bidraget som skickas till medlemsstaterna.
Belgien, Estland och Polen har ännu inte lämnat in sina slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplaner och de nationella bidragen bygger på information från medlemsstaterna, förutom Belgien för vilket de nationella bidragen i utkastet till nationell energi- och klimatplan användes.
Det högsta värdet för 2030 enligt den formel som anges i bilaga I till det omarbetade energieffektivitetsdirektivet, baserat på referensscenariot för 2020 eller det uppdaterade referensscenariot.
Ambition för det slutliga bidraget beräknad med hänsyn till resultaten av referensscenariot för 2020 och det uppdaterade referensscenariot för 2020, beroende på vilket värde som är högst.
Belgien, Estland och Polen har ännu inte lämnat in sina slutliga uppdaterade nationella energi- och klimatplaner och de nationella bidragen bygger på information från medlemsstaterna, förutom Belgien för vilket de nationella bidragen i utkastet till nationell energi- och klimatplan användes.
Anmärkning: Figur 4 illustrerar nationella ambitioner för energieffektivitet som bygger på inlämnade slutliga nationella energi- och klimatplaner (24 medlemsstater), och annars på informella siffror (EE, PL) eller utkast till nationella energi- och klimatplaner (BE). De blå punkterna utgör EU:s gemensamma minskningsmål på 11,7 % som omvandlats till medlemsstaternas bidrag. Gröna staplar innebär att en medlemsstat uppnår (eller överskrider) nationella bidrag, orange innebär att de inte gör det.
Anmärkning: Figur 5 visar nationella ambitioner för energieffektivitet jämfört med den genomsnittliga slutliga energianvändningen. De blå staplarna visar en medlemsstats genomsnittliga slutliga energianvändning för åren 2017, 2018 och 2019. Gröna staplar visar det nationella bidraget till det EU-omfattande målet som rapporterats av medlemsstaten, som bygger antingen på inlämnade slutliga nationella energi- och klimatplaner (24 medlemsstater), och annars på informella siffror (EE, PL) eller utkast till nationella energi- och klimatplaner (BE). Procentsatserna visar skillnaden mellan den genomsnittliga slutliga energianvändningen och det nationella målet.