EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 4.6.2025
COM(2025) 215 final
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om Litauens ekonomiska politik, socialpolitik, sysselsättningspolitik, strukturpolitik och budgetpolitik
{SWD(2025) 215 final}
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 4.6.2025
COM(2025) 215 final
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om Litauens ekonomiska politik, socialpolitik, sysselsättningspolitik, strukturpolitik och budgetpolitik
{SWD(2025) 215 final}
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om Litauens ekonomiska politik, socialpolitik, sysselsättningspolitik, strukturpolitik och budgetpolitik
EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1263 av den 29 april 2024 om en effektiv samordning av den ekonomiska politiken och om multilateral budgetövervakning samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 1 , särskilt artikel 3.3,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation,
med beaktande av Europaparlamentets resolutioner,
med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,
med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande,
med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande,
med beaktande av yttrandet från kommittén för socialt skydd,
med beaktande av yttrandet från kommittén för ekonomisk politik, och
av följande skäl:
Allmänna överväganden
(1)I förordning (EU) 2024/1263, som trädde i kraft den 30 april 2024, anges målen för ramverket för ekonomisk styrning, som syftar till att främja sunda och hållbara offentliga finanser, hållbar och inkluderande tillväxt och resiliens genom reformer och investeringar och förhindra alltför stora offentliga underskott. Enligt förordningen ska rådet och kommissionen genomföra multilateral övervakning inom ramen för den europeiska planeringsterminen i enlighet med de mål och krav som fastställs i EUF-fördraget. Den europeiska planeringsterminen omfattar i synnerhet utformning av landsspecifika rekommendationer samt övervakning av genomförandet av dessa. Förordningen främjar också nationellt ägarskap för finanspolitiken och betonar dess medelfristiga inriktning, i kombination med en effektivare och mer enhetlig efterlevnadskontroll. Varje medlemsstat måste till rådet och kommissionen lämna in en nationell medelfristig finans- och strukturpolitisk plan som innehåller dess åtaganden vad gäller offentliga finanser, reformer och investeringar och som omfattar en period på fyra eller fem år, beroende på längden på den nationella valperioden. Nettoutgiftsbanan 2 i dessa planer måste överensstämma med kraven i förordningen, däribland kraven på att den offentliga skulden senast vid anpassningsperiodens slut förs in, eller hålls kvar, på en sannolikt nedåtgående bana, eller att den bibehålls på en sund nivå under 60 % av bruttonationalprodukten (BNP) och att underskottet i de offentliga finanserna minskas eller hålls kvar under fördragets referensvärde på 3 % av BNP på medellång sikt. Om en medlemsstat åtar sig att genomföra ett antal relevanta reformer och investeringar i enlighet med kriterierna i förordningen får anpassningsperioden förlängas med upp till tre år.
(2)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 3 , genom vilken faciliteten för återhämtning och resiliens (faciliteten) inrättades, trädde i kraft den 19 februari 2021. Faciliteten ger ekonomiskt stöd till medlemsstaterna för genomförandet av reformer och investeringar och utgör en finanspolitisk impuls som finansieras av unionen. I enlighet med prioriteringarna för den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken bidrar faciliteten till den ekonomiska och sociala återhämtningen och driver på hållbara reformer och investeringar, i synnerhet för att främja den gröna och den digitala omställningen och göra medlemsstaternas ekonomier mer resilienta. Den bidrar också till att stärka de offentliga finanserna och stimulera tillväxt och sysselsättning på medellång och lång sikt, förbättra den territoriella sammanhållningen inom unionen och stödja det fortsatta genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.
(3)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/435 4 (REPowerEU-förordningen), som antogs den 27 februari 2023, syftar till att fasa ut unionens beroende av import av ryska fossila bränslen. Detta bidrar till energitrygghet och diversifiering av unionens energiförsörjning, samtidigt som användningen av förnybar energi, energilagringskapaciteten och energieffektiviteten ökar.
(4)Den 14 maj 2021 lämnade Litauen in sin nationella återhämtnings- och resiliensplan till kommissionen i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EU) 2021/241. Kommissionen har med stöd av artikel 19 i den förordningen bedömt återhämtnings- och resiliensplanens relevans, ändamålsenlighet, effektivitet och enhetlighet i enlighet med bedömningsriktlinjerna i bilaga V. Den 28 juli 2021 antog rådet sitt genomförandebeslut om godkännande av bedömningen av Litauens återhämtnings- och resiliensplan 5 , som ändrades enligt artikel 18.2 den 9 november 2023 för att uppdatera det högsta ekonomiska bidraget för icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd samt för att inkludera REPowerEU-kapitlet 6 . Delutbetalningarna ska verkställas på villkor att kommissionen antar ett beslut i enlighet med artikel 24.5 om att Litauen på ett tillfredsställande sätt har uppnått de relevanta delmål och mål som angetts i rådets genomförandebeslut. För att delmål och mål ska anses ha uppnåtts på ett tillfredsställande sätt måste delmål och mål för samma reform eller investering som tidigare uppnåtts förbli uppnådda.
(5)Den [datum] antog rådet på kommissionens rekommendation en rekommendation som stöder Litauens nationella medelfristiga finans- och strukturpolitisk plan 7 . Planen lämnades in i enlighet med artiklarna 11 och 36.1 a i förordning (EU) 2024/1263, omfattar perioden 2025–2029 och innehåller en finanspolitisk justering som är fördelad över fyra år.
(6)Den 26 november 2024 antog kommissionen ett yttrande om utkastet till budgetplan för 2025 för Litauen. Samma dag antog kommissionen, på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011, 2025 års rapport om förvarningsmekanismen, i vilken Litauen inte identifierades som en av de medlemsstater som behövde bli föremål för en fördjupad granskning. Kommissionen antog också en rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet samt ett förslag till 2025 års gemensamma sysselsättningsrapport med en analys av genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken och principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Rådet antog rekommendationen om den ekonomiska politiken i euroområdet 8 den 13 maj 2025 och den gemensamma sysselsättningsrapporten den 10 mars 2025.
(7)Den 29 januari 2025 offentliggjorde kommissionen konkurrenskraftskompassen, en strategisk ram som syftar till att stärka EU:s globala konkurrenskraft under de kommande fem åren. I konkurrenskraftskompassen identifieras de tre förutsättningarna för hållbar ekonomisk tillväxt: i) innovation, ii) utfasning av fossila bränslen och konkurrenskraft, och iii) försörjningstrygghet. För att överbrygga innovationsgapet strävar EU efter att främja industriell innovation, stödja uppstartsföretags tillväxt genom initiativ som EU:s strategi för uppstartsföretag och expanderande företag och främja införandet av avancerad teknik som artificiell intelligens och kvantdatorteknik. I strävan efter en grönare ekonomi har kommissionen lagt fram en omfattande handlingsplan för överkomliga energipriser och en giv för en ren industri som säkerställer att övergången till ren energi förblir kostnadseffektiv och konkurrenskraftfrämjande, särskilt för energiintensiva sektorer, och är en drivkraft för tillväxt. För att minska alltför stora beroenden och öka försörjningstryggheten har unionen åtagit sig att stärka de globala handelspartnerskapen, diversifiera leveranskedjorna och säkra tillgången till kritiska råvaror och rena energikällor. Dessa prioriteringar stöds av övergripande möjliggörande faktorer, nämligen förenkling av lagstiftningen, fördjupning av den inre marknaden, finansiering av konkurrenskraft och en spar- och investeringsunion, främjande av kompetens och arbetstillfällen av hög kvalitet samt bättre samordning av EU:s politik. Konkurrenskraftskompassen är anpassad till den europeiska planeringsterminen, vilket säkerställer att medlemsstaternas ekonomiska politik är förenlig med kommissionens strategiska mål och skapar en enhetlig strategi för ekonomisk styrning som främjar hållbar tillväxt, innovation och resiliens i hela unionen.
(8)Under 2025 fortsätter den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken att utvecklas i takt med genomförandet av faciliteten. Ett fullständigt genomförande av återhämtnings- och resiliensplanerna är fortsatt viktigt för att de politiska prioriteringarna inom ramen för den europeiska planeringsterminen ska ge resultat, eftersom planerna bidrar till en effektiv hantering av alla eller en betydande del av de utmaningar som konstaterats i de relevanta landsspecifika rekommendationer som utfärdats på senare år. Dessa landsspecifika rekommendationer är fortfarande lika relevanta för bedömningen av ändrade återhämtnings- och resiliensplaner i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2021/241.
(9)De landsspecifika rekommendationerna för 2025 omfatta de viktigaste utmaningar för den ekonomiska politiken som inte i tillräcklig utsträckning hanteras genom åtgärder i återhämtnings- och resiliensplanerna, med beaktande av de relevanta utmaningar som identifierats i de landsspecifika rekommendationerna för 2019–2024.
(10)Den 4 juni 2025 offentliggjorde kommissionen 2025 års landsrapport för Litauen. Rapporten innehöll en bedömning av Litauens framsteg med de relevanta landsspecifika rekommendationerna och en utvärdering av Litauens genomförande av återhämtnings- och resiliensplanen. På grundval av denna analys identifierades i landsrapporten de mest akuta utmaningar som Litauen står inför. I landsrapporten bedömdes också Litauens framsteg avseende genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och uppnåendet av unionens överordnade mål för sysselsättning, kompetens och fattigdomsbekämpning samt framstegen med att uppnå Förenta nationernas mål för hållbar utveckling.
Bedömning av den årliga lägesrapporten
(11)Den [datum] 2025 rekommenderade rådet följande maximala tillväxttakt för Litauens nettoutgifter: 6,1 % år 2025, 5,2 % år 2026, 4,8 % år 2027, 4,5 % år 2028 och 4,3 % år 2029, vilket motsvarar en maximal kumulativ ökningstakt med 2024 som basår på 6,1 % år 2025, 11,6 % år 2026, 17,0 % år 2027, 22,3 % år 2028 och 27,5 % år 2029. Den 30 april 2025 lämnade Litauen också in sin årliga lägesrapport 9 , med relevanta uppgifter och prognoser om det finanspolitiska utfallet och genomförandet av reformer och investeringar för att hantera de främsta utmaningar som identifierats i de landsspecifika rekommendationerna för den europeiska planeringsterminen. Den årliga lägesrapporten återspeglar också Litauens halvårsvisa rapporter om de framsteg som gjorts för att uppnå målen i återhämtnings- och resiliensplanen i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) 2021/241.
(12)Rysslands anfallskrig mot Ukraina och dess återverkningar utgör en existentiell utmaning för EU. Kommissionen rekommenderade en samordnad aktivering av stabilitets- och tillväxtpaktens nationella undantagsklausul för att stödja EU:s insatser för att uppnå en snabb och betydande ökning av försvarsutgifterna. Detta förslag välkomnades av Europeiska rådet den 6 mars 2025. Till följd av Litauens begäran den 2 maj 2025 antog rådet den [datum] på kommissionens rekommendation en rekommendation som gjorde det möjligt för Litauen att avvika från och överskrida de rekommenderade maximala tillväxttakterna för nettoutgifter 10 .
(13)Enligt uppgifter som validerats av Eurostat 11 minskade Litauens underskott i de offentliga finanserna från 0,7 % av BNP 2023 till 1,3 % 2024, medan den offentliga skuldkvoten ökade från 37,3 % av BNP i slutet av 2023 till 38,2 % i slutet av 2024. Enligt kommissionens beräkningar motsvarar denna utveckling en nettoutgiftsökning på 10,7 % 2024. I den årliga lägesrapporten uppskattar Litauen nettoutgiftsökningen 2024 till 10,5 %. Den finanspolitiska inriktningen 12 , som omfattar både nationellt finansierade utgifter och EU-finansierade utgifter, var enligt kommissionens beräkningar expansiv, med 1,6 % av BNP 2024.
(14)Enligt den årliga lägesrapporten, i det makroekonomiska scenario som ligger till grund för Litauens budgetprognoserna beräknas en real BNP-tillväxt på 2,8 % år 2025 och 1,5 % år 2026, medan inflationen mätt enligt det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP) beräknas uppgå till 3,3 % år 2025 och 2,4 % år 2026. Enligt kommissionens vårprognos 2025 beräknas BNP i fasta priser öka med 2,8 % år 2025 och 3,1 % år 2026 och HIKP-inflationen ligga på 2,6 % år 2025 och 1,2 % år 2026.
(15)Enligt den årliga lägesprognosen väntas underskottet i de offentliga finanserna öka till 2,8 % av BNP för 2025 medan den offentliga skuldkvoten beräknas öka till 42,4 % före utgången av 2025. Denna utveckling motsvarar en nettoutgiftsökning på 9,9 % år 2025. I kommissionens vårprognos 2025 förutses ett underskott i de offentliga finanserna på 2,3 % av BNP 2025. Ökningen av underskottet 2025 återspeglar främst de offentliga utgifterna för sociala förmåner, offentliga investeringar, insatsförbrukning, ersättning till anställda och ränteutgifter. Enligt kommissionens beräkningar motsvarar denna utveckling en nettoutgiftsökning på 9,0 % 2025. Dessa lägre prognoser för nettoutgiftsökningen jämfört med den årliga lägesrapporten och skillnaden mellan kommissionens och Litauens prognostiserade saldo i de offentliga finanserna beror på en lägre prognos för de offentliga utgifterna för insatsförbrukning och investeringar i kommissionens vårprognos 2025. Den finanspolitiska inriktningen, som omfattar både nationellt finansierade utgifter och EU-finansierade utgifter, förväntas enligt kommissionens beräkningar vara expansiv, med 1,7 % av BNP 2025. Den offentliga skuldkvoten väntas öka till 41,2 % i slutet av 2025 enligt kommissionens vårprognos 2025. Ökningen av skuldkvoten 2025 återspeglar i huvudsak budgetunderskottet samt stock-/flödesjusteringar.
(16)De offentliga utgifterna på 1,2 % av BNP förväntas bli finansierade av icke återbetalningspliktigt stöd (bidrag) från faciliteten för återhämtning och resiliens 2025, jämfört med 0,5 % av BNP 2024, enligt kommissionens vårprognos 2025. Utgifter som finansieras genom icke återbetalningspliktigt stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens möjliggör kvalitativa investeringar och produktivitetshöjande reformer utan någon direkt inverkan på Litauens offentliga saldo och skuldsättning.
(17)De offentliga försvarsutgifterna i Litauen uppgick till 1,8 % av BNP 2021, 2,1 % 2022 och 2,5 % 2023 13 . Enligt kommissionens vårprognos 2025 beräknas försvarsutgifterna uppgå till 2,8 % av BNP 2024 och 3,2 % av BNP 2025. Detta motsvarar en ökning med 1,4 procentenheter av BNP jämfört med 2021. Den period då den nationella undantagsklausulen är aktiverad (2025–2028) gör det möjligt för Litauen att omprioritera de offentliga utgifterna eller öka offentliga inkomsterna så att varaktigt högre försvarsutgifter inte äventyrar hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt.
(18)Enligt kommissionens vårprognos 2025 beräknas nettoutgifterna i Litauen öka med 9,0 % 2025. Litauens nettoutgiftsökning 2025 beräknas i kommissionens vårprognos 2025 ligga över den rekommenderade maximala tillväxttakten, vilket motsvarar en avvikelse 14 på 1,0 % av BNP 2025. Den beräknade avvikelsen ligger dock inom ramen för den flexibilitet som medges i den nationella undantagsklausulen baserat på aktuella prognoser för försvarsutgifter.
(19)Den årliga lägesrapporten innehåller inga budgetprognoser för tiden efter 2025. Baserat på de politiska åtgärder som är kända vid stoppdatumet för prognosen förutses i kommissionens vårprognos 2025 ett offentligt underskott på 2,3 % av BNP 2026. Denna utveckling motsvarar en nettoutgiftsökning på 5,8 % år 2026. Den finanspolitiska inriktningen, som omfattar både nationellt finansierade utgifter och EU-finansierade utgifter, förväntas enligt kommissionens beräkningar vara neutral 2026. Kommissionen beräknar att den offentliga skuldkvoten i förhållande till BNP kommer att öka till 43,9 % i slutet av 2026. Ökningen av skuldkvoten 2026 återspeglar i huvudsak det negativa saldot i de offentliga finanserna samt stock-/flödesjusteringar.
Viktiga politiska utmaningar
(20)De offentliga utgifterna för offentliga tjänster och socialt skydd i Litauen är fortfarande bland de lägsta i EU, vilket begränsar en snabb och jämlik tillgång till hälso- och sjukvård, socialt skydd och offentliga förvaltningstjänster av hög kvalitet. År 2023 uppgick utgifterna för socialt skydd till 14,0 % av BNP, nästan sex procentenheter lägre än EU-genomsnittet på 19,8 % år 2023. Dessutom verkar effektiviteten i utgifterna för socialt skydd, särskilt när det gäller politiken i fråga om sjukdom och funktionsnedsättning, vara begränsad. År 2023 anslog Litauen 3,7 % av sin BNP till utbetalningar och åtgärder vid sjukdom och funktionsnedsättning, vilket är den fjärde högsta andelen i EU. Trots en liknande prevalens avseende funktionsnedsättning (27,4 % av Litauens totala befolkning 2023 jämfört med 26,8 % i EU) var dock fattigdomsrisken för personer med funktionsnedsättning i Litauen den tredje högsta i EU 2023. Ett annat kritiskt underfinansierat politikområde är hälso- och sjukvård, där den offentliga finansieringen är den sjätte lägsta i EU med 5,3 % av BNP jämfört med EU-genomsnittet på 7,4 % 2023. Otillräckliga finansiella resurser för hälso- och sjukvård leder till höga nivåer av icke tillgodosedda behov för patienterna, särskilt för låginkomsttagare, ett starkt beroende av patientavgifter och oförmåga att erbjuda konkurrenskraftiga löner och villkor till hälso- och sjukvårdspersonal. De allmänna offentliga tjänsterna (såsom allmänna statliga och kommunala förvaltningstjänster) är också underfinansierade med den tredje lägsta finansieringsnivån i EU 2023 (3,4 % av BNP, jämfört med EU-genomsnittet på 6,0 %).
(21)I enlighet med artikel 19.3 b i förordning (EU) 2021/241 och kriterium 2.2 i bilaga V till den förordningen omfattar återhämtnings- och resiliensplanen ett stort antal ömsesidigt förstärkande reformer och investeringar som ska vara genomförda senast 2026. Dessa förväntas bidra till att effektivt ta itu med alla eller en betydande del av de utmaningar som konstaterats i relevanta landsspecifika rekommendationer. Inom denna snäva tidsram är det viktigt att slutföra ett effektivt genomförande av återhämtnings- och resiliensplanen, inbegripet REPowerEU-kapitlet, för att stärka Litauens konkurrenskraft på lång sikt genom den gröna och den digitala omställningen, samtidigt som social rättvisa säkerställs. För att kunna visa resultat avseende åtagandena i återhämtnings- och resiliensplanen fram till augusti 2026 är det viktigt att Litauen påskyndar genomförandet av reformer och investeringar genom att åtgärda relevanta utmaningar, såsom det begränsade samarbetet mellan nationella, regionala och lokala myndigheter. Att lokala och regionala myndigheter, arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra berörda parter deltar på ett systematiskt sätt är fortsatt avgörande för att säkerställa ett brett ägarskap för ett framgångsrikt genomförande av återhämtnings- och resiliensplanen.
(22)Genomförandet av sammanhållningspolitiska program, som omfattar stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Fonden för en rättvis omställning (FRO), Europeiska socialfonden+ (ESF+) och Sammanhållningsfonden, har påskyndats i Litauen. Det är viktigt att insatserna för ett snabbt genomförande av dessa program fortsätter samtidigt som deras faktiska effekter maximeras. Litauen vidtar redan åtgärder inom ramen för sina sammanhållningspolitiska program för att öka konkurrenskraften och tillväxten. Samtidigt står Litauen fortfarande inför utmaningar, bland annat när det gäller att öka konkurrenskraften, skapa ekonomisk och social resiliens, bekämpa regionala skillnader, motverka fattigdom och social utestängning samt förbättra hälso- och sjukvården samt integrationen på arbetsmarknaden av mindre gynnade grupper liksom kompetensutbudet, särskilt med tanke på landets läge vid unionens östra gräns. I enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2021/1060 ska Litauen – som en del av halvtidsöversynen av sammanhållningsfonderna – se över varje program med beaktande av bland annat de utmaningar som identifierats i de landsspecifika rekommendationerna för 2024. Kommissionens förslag av den 1 april 2025 15 förlänger tidsfristen för att lämna in en bedömning – för varje program – av resultatet av halvtidsöversynen till efter den 31 mars 2025. Det ger också flexibilitet för att bidra till att påskynda programgenomförandet och incitament för medlemsstaterna att anslå sammanhållningspolitiska resurser till fem strategiska prioriterade områden i unionen, nämligen konkurrenskraft inom strategisk teknik, försvar, bostäder, vattenresiliens och energiomställning.
(23)Den europeiska plattformen för strategisk teknik (STEP) ger möjlighet att investera i en viktig strategisk prioritering för EU och stärka EU:s konkurrenskraft. STEP kanaliseras genom elva befintliga EU-fonder. Medlemsstaterna kan också bidra till InvestEU-programmet för att stödja investeringar inom prioriterade områden. Litauen skulle kunna använda dessa initiativ för att stödja utveckling eller tillverkning av kritisk teknik, inklusive ren och resurseffektiv teknik.
(24)Utöver de ekonomiska och sociala utmaningar som tas upp i planen för återhämtning och resiliens och av andra EU-fonder står Litauen inför flera ytterligare utmaningar när det gäller att förbättra tillgången till finansiering för små och medelstora företag, stimulera regional utveckling, öka energieffektiviteten och användningen av förnybar energi, stärka det sociala skyddet och hälso- och sjukvårdssystemen samt ta itu med skillnader i utbildning och kompetens som är relevant för arbetsmarknaden.
(25)Litauens ekonomiska tillväxt begränsas av restriktiva lånevillkor och begränsad användning av extern finansiering. Ökade geopolitiska risker i regionen bidrar till dessa negativa effekter. Den litauiska banksektorn är mycket koncentrerad, utlåningsräntorna är höga och kraven på säkerheter stränga. År 2024 var 13,7 % av företagen fortfarande finansbegränsade, vilket återspeglades i en låg banklånekvot på 33,5 % jämfört med EU-genomsnittet på 74,5 %. Dessutom är de litauiska kapitalmarknaderna fortfarande underutvecklade, och kännetecknas av begränsat djup samt begränsad aktivitet och likviditet. I slutet av 2024 utgjorde aktiemarknadens värde 5,9 % av BNP, vilket är betydligt lägre än EU-genomsnittet på 69,3 %, eftersom företagen för sin externa finansiering, som redan är begränsad, fortsätter att förlita sig på bankernas finansförmedling i stället för att skaffa finansiering genom aktie- och obligationsemissioner. Detta beroende av traditionell bankverksamhet begränsar investeringsmöjligheterna och minskar investerarnas intresse. Trots vissa lovande tendenser inom riskkapitalsektorn, där uppstartsföretag anskaffade 292 miljoner EUR 2023, ligger private equity-investeringarna fortfarande under EU-normen.
(26)Planerade förändringar av tjänstepensionssystemet medför risker relaterade till den fortsatta utvecklingen av Litauens kapitalmarknader. Det litauiska ministeriet för social trygghet och sysselsättning har lagt fram ett förslag om att avskaffa den automatiska inskrivningen i tjänstepensionssystemet, och därmed gå mot en modell med frivilligt deltagande, och göra möjligheterna att lämna systemet mer långtgående med mindre stränga villkor. För närvarande har de litauiska fonderna i andra pelaren ackumulerat omkring 9,1 miljarder EUR (11,6 % av BNP) i besparingar, varav omkring en miljard EUR investeras på den nationella marknaden. En frivillig modell kombinerad med andra politiska åtgärder kommer sannolikt att minska besparingsnivån i Litauen, vilket skulle kunna undergräva utvecklingen av kapitalmarknaderna och komplicera tillgången till finansiering.
(27)Litauen har låga nivåer av innovativ verksamhet och ligger efter EU-genomsnittet enligt olika indikatorer för forskning och innovation. FoU-intensiteten i Litauen (omkring 1 % av BNP) ligger långt under EU-genomsnittet (2,25 %), vilket främst beror på låga företagsinvesteringar i FoU. År 2023 sjönk siffran till 0,44 % av BNP, vilket är tre gånger lägre än EU-genomsnittet. På samma sätt ligger antalet patentansökningar fortfarande tre gånger under EU-genomsnittet. Litauens FoU-incitament, inklusive skatteavdrag och reducerade skattesatser, har haft begränsad effekt och lågt upptag bland små och medelstora företag. I synnerhet är små och nybildade företag ofta inte tillräckligt lönsamma för att dra nytta av incitamenten, eller väljer att inte ansöka om och kvalificera sig för dem på grund av den administrativa bördan. Incitamenten behöver ses över och effektiviseras för att bli mer attraktiva och tillgängliga för små och medelstora företag, för att stödja privata FoU-investeringar.
(28)Andelen offentlig-privata vetenskapliga sampublikationer i Litauen under det senaste årtiondet är fortfarande bland de lägsta i EU, vilket tyder på svaga kopplingar mellan vetenskap och näringsliv. En viktig faktor är Litauens fragmenterade vetenskapliga bas, med en forskningsverksamhet som är utspridd mellan olika universitet och många små högskolor som ofta saknar förmåga att delta i affärsprojekt. Även om högskolorna håller på att omorganiseras finns inga ekonomiska incitament för universitet att gå ihop och samla resurser för att öka samarbetet inom forskningsverksamhet. Sådana incitament bör säkerställas för att optimera universitetsnätverket och komma upp i den skala som krävs för vetenskaplig spetskompetens, vilket i sin tur skulle underlätta samarbetet mellan forskning och näringsliv.
(29)Deltagandet i eftergymnasial utbildning har minskat avsevärt under de senaste åren, särskilt på områden som ingenjörsvetenskap och tillverkning, vilket har ökat kompetensbristen. Den litauiska regeringen har vidtagit åtgärder för att ta itu med detta, men kompetensglappet kvarstår och 76 % av företagen anger att bristen på rätt kvalificerad personal är ett hinder för långsiktiga investeringar.
(30)De regionala skillnaderna kvarstår i Litauen, vilket förvärras av olika arbetsproduktivitetstrender. Mellan 2014 och 2024 ökade produktiviteten med omkring 20 % i Vilnius och andra större stadsområden, men bara med 7 % i mer avlägsna distrikt, vilket har ökat skillnaderna i fråga om BNP per capita, innovation och högkvalificerade jobb. Den högteknologiska sektorn står för 10 % av den totala sysselsättningen i Vilnius, jämfört med endast 2,7 % på andra håll. Stadsregionerna lockar till sig högkvalificerad arbetskraft och investeringar med högt mervärde, medan företagen i resten av landet främst är mikroföretag i lågpresterande sektorer, vilket begränsar produktivitetsmässiga spridningseffekter och lokala skatteintäkter samt gör det svårt för avlägsna kommuner att tillhandahålla hälso- och sjukvård, utbildning och andra offentliga tjänster av hög kvalitet på ett effektivt sätt. Litauen har utrymme att förbättra den regionala konnektiviteten, locka investeringar och stärka samarbetet mellan kommunerna. Särskilda industriområden, konkurrensincitament och specialiserade utbildningsprogram har visat sig locka utländska investeringar och skapa arbetstillfällen av god kvalitet. En översyn av den rättsliga och institutionella ramen för samarbete mellan kommunerna och klargörande av regionala strategier – med starkare samarbete mellan kommuner, statlig förvaltning, utbildningsanordnare och företag – skulle bidra till att uppgradera den regionala ekonomiska basen, locka strategiska investerare och förbättra tillhandahållandet av offentliga tjänster i regionerna.
(31)Litauen är fortfarande beroende av importerad energi, trots att produktionen av förnybar energi har ökat väsentligt. År 2023 uppgick dess beroende av import av fossila bränslen till 68 %, vilket är högre än EU-genomsnittet på 58,3 %, trots förbättringar under de senaste åren. När det gäller den el som är tillgänglig för slutförbrukning stod nettoimporten för 62,4 % år 2023, vilket är den näst högsta andelen i EU. Samtidigt ökade landet sin produktionskapacitet med 1 724 MW 2024 (+59,6 %), främst genom solenergi (+93 %) och vindkraft (+42 %). Till följd av detta måste elnätet snabbt anpassas till nya anslutningar. Litauen har gjort framsteg när det gäller att rationalisera tillståndsförfarandena, men byggandet av ny nätinfrastruktur – som är nödvändig för att utöka nätkapaciteten och underlätta åtkomsten – tar fortfarande betydligt längre tid än utvecklingen av ny produktion eller efterfrågekapacitet.
(32)Tre fjärdedelar av Litauens byggnadsbestånd uppfördes före 1992 och har därmed låg energieffektivitet och hög energiförbrukning, främst på grund av uppvärmnings- och kylningsbehov, som står för 80 % av den totala energiförbrukningen. Trots betydande insatser under de senaste åren – inklusive energieffektiviserande renoveringar och skattestöd för att minska hushållens energikostnader – är energifattigdomen i Litauen fortfarande bland de högsta i EU: 18 % av hushållen kunde inte hålla sina hem tillräckligt varma 2024, vilket är nästan dubbelt så många som EU-genomsnittet på 9,2 %. Det finns alltså utrymme för Litauen att förbättra bostädernas energieffektivitet, vilket skulle kunna minska primärenergianvändningen och energifattigdomen. På senare tid har Litauen ansträngt sig för att sänka punktskattenedsättningarna på fossila bränslen, höja punktskatterna på dieselbrännolja, kol, koks och brunkol, införa punktskatter på torv för uppvärmning och införliva en koldioxidkomponent i punktskattesatserna på energiprodukter. Subventionerna till fossila bränslen är emellertid fortfarande betydande, och någon utfasning är inte planerad före 2030. I synnerhet kan subventioner till fossila bränslen som varken tar itu med energifattigdomen på ett målinriktat sätt eller åtgärdar verkliga energitrygghetsproblem, som utgör ett hinder för elektrifiering och som inte är avgörande för industrins konkurrenskraft betraktas som en utfasningsprioritering. Litauens subventioner till fossila bränslen, såsom en nedsatt punktskatt på naturgas som används för uppvärmning av företag och hushåll och en nedsatt mervärdesskattesats för uppvärmning av bostadsutrymmen, är ekonomiskt ineffektiva, vidmakthåller beroendet av fossila bränslen och minskar intresset för elektrifiering inom bostadssektorn.
(33)Litauen står inför pågående utmaningar i sin övergång till en cirkulär ekonomi. År 2023 uppgick graden av cirkulär materialanvändning till endast 3,9 % – tre gånger lägre än EU-genomsnittet på 11,8 % och bland de fem lägsta andelarna i EU. Litauen är i hög grad beroende av importerade råvaror, men källorna är relativt diversifierade. Trots detta är landets materialavtryck på 22,7 ton per person betydligt högre än EU-genomsnittet på 14 ton per person, och dess industriproduktion släpper ut ungefär en tredjedel mer växthusgaser än EU-genomsnittet (360 g/EUR jämfört med 270 g/EUR i koldioxidekvivalenter), trots betydande framsteg under det senaste årtiondet. En övergång till en mer resurseffektiv cirkulär modell är därför motiverad.
(34)Litauens gamla och förorenande bilpark är fortfarande en viktig bidragande orsak till landets höga utsläpp av växthusgaser och hindrar efterlevnaden av målen för att minska luftföroreningarna. År 2023 var 77,1 % av personbilarna över tio år gamla, vilket gjorde flottan till en av de äldsta i EU. Samtidigt var endast 8,2 % av de nyregistrerade fordonen under 2023 batteridrivna, jämfört med EU-genomsnittet på 14,5 %, vilket visar på en långsam övergång till utsläppsfria transporter. Litauen har också bland de lägsta skatterna på fossilbränsledrivna transporter i EU och hör till de få länder som saknar en årlig utsläppsskatt för bilar. Avsaknaden av en sådan skatt, i kombination med en långsam utveckling av offentlig avgiftsinfrastruktur, försvagar incitamenten att övergå till mer hållbara, utsläppssnåla transporter. Samtidigt är kollektivtrafiken fortfarande dåligt samordnad och oattraktiv för både leverantörer och passagerare, och har det lägsta utnyttjandet i EU: 2022 gjordes 92,9 % av passagerarresorna med bil. Kommunerna är i stor utsträckning själva ansvariga för att ta fram sina egna transportsystem, vilket leder till ojämn utveckling och brister när det gäller interkommunal och intermodal konnektivitet, reseplaneringsmöjligheter och andra tjänster som passagerarna behöver.
(35)Litauens hälso- och sjukvårdssystem kännetecknas av en hög grad av sjukvårdsrelaterad och hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet och en medellivslängd som ligger under EU-genomsnittet. Landets hälso- och sjukvårdsresultat kännetecknas också av en högre dödlighet hos befolkningen i arbetsför ålder jämfört med EU-genomsnittet, och en betydande del av befolkningen har svårt att få tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet. Detta är kopplat till det begränsade utbudet av förebyggande vård och omsorg samt primärvårdstjänster. Jämfört med andra EU-länder lägger Litauen en lägre andel av sina offentliga utgifter på hälso- och sjukvård, vilket leder till en oproportionerligt stor ekonomisk börda för enskilda personer, som täcker en betydande del av hälso- och sjukvårdskostnaderna genom patientavgifter, vilket förvärrar de socioekonomiska skillnaderna i hälsoresultaten. Dessutom påverkas landets hälso- och sjukvårdssystem av brist på vårdpersonal, särskilt på landsbygden, där medicinska öknar och en åldrande vårdpersonal påverkar tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster. Litauen skulle kunna dra nytta av i) åtgärder för att locka till sig fler anställda inom hälso- och sjukvården för ökad tillgänglighet, och ii) investeringar för att stärka tillgången till primärvård och förebyggande vård.
(36)Det allmänna utbildningssystemet i Litauen står inför ihållande utmaningar, däribland skillnader i studieresultat mellan stads- och landsbygdsområden. Lärarbrist, som förvärras av en åldrande arbetskraft, är ett hinder för utbildningens kvalitet och effektivitet. År 2022 var nästan 40 % av lärarna i den allmänna utbildningen 55 år eller äldre, vilket utgör den största andelen i EU. Läraryrkets attraktionskraft är fortfarande låg på grund av olämpliga lönestrukturer och bristen på erkännande av tidigare erfarenheter. En översyn av lönestrukturen och minskade utbildningsklyftor mellan städer och landsbygd skulle kunna locka fler till yrket och få fler att stanna kvar. Samtidigt bidrar låg arbetsmarknadsrelevans inom yrkesutbildning och högre utbildning samt fragmentering i kompetensprognoserna till att skapa kompetensglapp på arbetsmarknaden. I Europeiska investeringsbankens investeringsundersökning 2024 uppgav 76 % av företagen att avsaknaden av kvalificerad personal var ett långsiktigt hinder för investeringar.
(37)Att det samtidigt råder viss ihållande arbetslöshet och brist på arbetskraft inom vissa sektorer, såsom hälso- och sjukvård, offentlig förvaltning, transport och finanssektorn, tyder också på att den nuvarande ramen för omskolning och fortbildning underpresterar. Att stärka vuxenutbildningen, även för arbetslösa, lågutbildade och andra utsatta grupper, är avgörande för att ta itu med kompetensglapp och brist på arbetstagare, medan utvecklingen av gröna färdigheter stöder Litauens gröna omställning. År 2023 deltog dessutom färre än 5 % av de personer som var registrerade hos arbetsförmedlingen i statliga åtgärder för att få hjälp att hitta arbete (aktiva arbetsmarknadsåtgärder). Denna andel har varit låg i Litauen i åratal, vilket anges bero på det begränsade intresset bland arbetslösa att delta. Ett bättre skräddarsytt stöd för individuella behov och andra incitament att delta kan öka andelen arbetslösa som omfattas av aktiv arbetsmarknadspolitik.
(38)Inkomstskillnader och fattigdom är fortfarande vanligt i Litauen. Bruttoinkomsten i Litauen är en av de mest ojämnt fördelade i EU, och effektiviteten i det nuvarande skatte- och bidragssystemet för att minska inkomstskillnaderna och fattigdomen ligger efter EU-genomsnittet. Till följd av detta var inkomstskillnaden efter skatt och förmåner fortfarande bland de högsta i EU 2024, och mer än en femtedel av Litauens befolkning lever under gränsen för fattigdomsrisk. Sårbara grupper, såsom arbetslösa, personer med funktionsnedsättning och äldre (65+), påverkas särskilt. Trots förbättringar avseende pensionernas tillräcklighet löper äldre fortfarande stor risk att drabbas av fattigdom, och kvinnor är särskilt utsatta. När det gäller fattigdom bland äldre 2024 var könsklyftan betydande, och fattigdomsrisken var väsentligt högre hos kvinnor än män. Bland personer med funktionsnedsättning var fattigdomsrisken bland de högsta (38,2 % jämfört med EU-genomsnittet 20,7 %), vilket återspeglar deras låga sysselsättningsgrad. Sysselsättningsgapet för personer med funktionsnedsättning i Litauen är bland de högsta i EU. Låga förmåner för personer med funktionsnedsättning förvärrar problemet ytterligare. De subventionerade bostäderna är fortfarande underutvecklade, och kötiden för dessa bostäder är i genomsnitt mellan fem och sex år. Att ta itu med dessa utmaningar skulle också bidra till att stödja uppåtgående social konvergens, i linje med kommissionens landsanalys i andra steget i ramen för social konvergens 16 .
(39)Mot bakgrund av de nära inbördes kopplingarna mellan ekonomierna i euroområdet och deras gemensamma bidrag till Ekonomiska och monetära unionens funktion, rekommenderade rådet 2025 att medlemsstaterna i euroområdet vidtar åtgärder, inbegripet genom sina återhämtnings- och resiliensplaner, för att genomföra 2025 års rekommendation om euroområdets ekonomiska politik. För Litauen bidrar rekommendationerna 2, 3, 4 och 6 till att genomföra den första rekommendationen om konkurrenskraft för euroområdet, medan rekommendationerna 3, 4, 5 och 6 bidrar till att genomföra den andra rekommendationen om resiliens för euroområdet, och rekommendationerna 1 och 5 bidrar till att genomföra den tredje rekommendationen om makroekonomisk och finansiell stabilitet för euroområdet som anges i rekommendationen för 2025.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Litauen att 2025 och 2026 vidta följande åtgärder:
1.Öka de totala försvarsutgifterna och försvarsberedskapen i linje med Europeiska rådets slutsatser av den 6 mars 2025. Upprätthålla den maximala tillväxttakten för nettoutgifter som rådet rekommenderade den [datum], och samtidigt utnyttja utrymmet enligt den nationella undantagsklausulen för högre försvarsutgifter. Tillhandahålla lämplig finansiering för hälso- och sjukvård, socialt skydd och allmänna offentliga tjänster. Förbättra skattedisciplinen och bredda skattebasen till att omfatta källor som är mindre tillväxthämmande.
2.Mot bakgrund av de tillämpliga tidsfristerna för ett slutförande i god tid av reformer och investeringar enligt förordning (EU) 2021/241, påskynda genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanen, inbegripet REPowerEU-kapitlet. Påskynda genomförandet av sammanhållningspolitiska program (Eruf, FRO, ESF+, Sammanhållningsfonden), där så är lämpligt med utgångspunkt i de möjligheter som halvtidsöversynen erbjuder. Använda EU-instrumenten på bästa sätt, inbegripet det tillämpningsområde som erbjuds inom ramen för InvestEU och den europeiska plattformen för strategisk teknik, för att förbättra konkurrenskraften.
3.Förbättra tillgången till finansiering för små och medelstora företag, bland annat genom att stimulera konkurrensen inom finansiella tjänster och deltagandet på finansmarknaderna och genom automatisk inskrivning i tjänstepensionssystemet. Underlätta investeringar i FoU och stödja innovativ kapacitet, bland annat genom att se över och effektivisera befintliga skatteincitament för FoU, optimera universitetsnätverket för att främja kopplingar mellan företag och forskning och skapa incitament för deltagande i postgymnasiala utbildningar inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM-ämnen). Ta itu med regionala skillnader genom att förbättra den rättsliga och institutionella ramen för att främja samarbete mellan kommuner och utveckling av lokala kluster i syfte att locka investeringar till olika regioner och förbättra tillhandahållandet av offentliga tjänster, inbegripet samordning av kollektivtrafikl och transportsätt.
4.Ytterligare minska beroendet av fossila bränslen och importerad energi och säkerställa tillräcklig kapacitet hos och tillgång till elnätet i syfte att upprätthålla en snabb utbyggnad av förnybar energi. Göra byggnaderna mer energieffektiva för att minska energifattigdomen och fortsätta att vidta åtgärder för att fasa ut icke-målinriktade subventioner till fossila bränslen, särskilt för uppvärmning. Öka resursproduktiviteten för att gå mot en cirkulär ekonomi, genom att fokusera på resurseffektivitet och omvandling och utfasning av fossila bränslen inom industriproduktionen. Öka användningen av offentliga och hållbara transporter.
5.Göra hälso- och sjukvårdssystemet mer resilient och förbättra hälsoresultaten genom att stärka tillgången till primärvård och förebyggande vård och öka tillgången till vårdpersonal. Ta itu med inkomstskillnader, fattigdom och social utestängning genom att öka det sociala trygghetssystemets täckning, tillräcklighet och effektivitet, förbättra skattesystemets utformning, förbättra tillgången till och kvaliteten på subventionerade bostäder och öka ålderspensionernas tillräcklighet, samtidigt som pensionssystemets hållbarhet bibehålls.
6.Förbättra kvaliteten, rättvisan och effektiviteten i det allmänna utbildningssystemet, särskilt genom att åtgärda klyftan mellan städer och landsbygd, och samtidigt öka läraryrkets attraktionskraft för att ta itu med den bestående bristen på lärare och den åldrande arbetskraften. Ta itu med kompetensglappet genom att göra den högre utbildningen mer relevant på arbetsmarknaden, främja förvärv av grön kompetens, förbättra vuxenutbildningen, även för arbetslösa, lågutbildade och andra utsatta grupper, och öka den aktiva arbetsmarknadspolitikens täckning genom förbättrade incitament för deltagande.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande