EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 7.5.2025

COM(2025) 191 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om den reviderade handlingsplanen för EU:s makroregionala strategi för den adriatisk-joniska regionen

{SWD(2025) 114 final}

Innehåll

1.    INLEDNING    

2.    VAD STRATEGIN HAR ÅSTADKOMMIT    

3.    DEN REVIDERADE HANDLINGSPLANEN    

4.    PELARNA    

5.    ÖVERGRIPANDE FRÅGOR    

6.    FRÅGOR SOM ÄR GEMENSAMMA FÖR FLERA PELARE    

7.    STRATEGINS GENOMFÖRANDE    

8.    SLUTSATS    

1.INLEDNING 

Mellan 2009 och 2015 godkände Europeiska rådet att det skulle inrättas fyra makroregionala strategier för Europeiska unionen. Enligt de strategierna ska länderna samla sina resurser och samarbeta på ett sektorsöverskridande sätt och med flernivåstyrning, och kan på så sätt hantera problem som inget enskilt land kan ta sig an effektivt på egen hand. Alla de makroregionala strategierna ger resultat som blir till nytta för den gröna, digitala och rättvisa omställningen och för den regionala utvecklingen och tillväxten. Strategierna har nu varit igång i över ett årtionde, med lyckat resultat. Det makroregionala konceptet är attraktivt och uppmärksammas i hög grad av berörda parter både offentligt, privat, i den akademiska världen och i civilsamhället runtom i Europa.

År 2014 godkände Europeiska rådet inrättandet av Europeiska unionens makroregionala strategi för den adriatisk-joniska regionen (strategin). Det var den tredje av de fyra strategierna som skulle utformas. I regionen i fråga bor det över 70 miljoner invånare, och den omfattar tio länder: fyra EU-medlemsstater (Grekland, Italien, Kroatien, Slovenien), fem kandidatländer (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien) samt ett tredjeland (San Marino). De tio länderna deltar på lika villkor och samarbetar i en rad frågor som bara går att lösa tillsammans, till förmån för respektive land och hela regionen.

Denna strategi är unik på så vis att det är den enda makroregionala strategin där EU-kandidatländerna är fler än de deltagande medlemsstaterna. Det är också en av de mest utmanande, med tanke på de stora socioekonomiska skillnaderna på olika håll i regionen. De deltagande länderna har ett gemensamt behov av att hantera regionens svårigheter på ett gräns- och nationsöverskridande sätt, eftersom klimatförändringarnas konsekvenser, marint skräp och avfall inte vet av några gränser. Dessutom kan regionen få ut mycket av ett samordnat och fördjupat samarbete mellan länderna, till exempel i fråga om transporter, energi och hållbar turism. Även sociala skillnader kan hanteras bättre med ett konsekvent regionsinriktat sätt att arbeta. Det finns fem huvudområden i strategin, där länderna på västra Balkan kan delta i ett djupare samarbete som de gynnas av i form av stöd. Det hjälper dem på vägen mot EU-integration, till exempel för att nå det mål om klimatneutralitet till 2050 som fastställs i den europeiska gröna given.

Den adriatisk-joniska regionen har ett rikt historie- och kulturarv, rikliga naturresurser och biologisk mångfald på hög nivå. Den har betydande potential att utveckla förnybara energiresurser och livsmedelsproduktion av hög kvalitet. Men regionen har också åtskilliga svårigheter att tampas med. Klimatförändringarna har stora konsekvenser för området. Enligt den analys som utförts åt den gröna agendan för västra Balkan kommer regionen att behöva hantera en temperaturhöjning på upp till 4 grader Celsius till slutet av detta århundrade 1 . Skogsbränder och torka ger redan upphov till markanta svårigheter varje år. Transport- och energisystemen är splittrade och ofta föråldrade, och många områden har fortfarande inte särskilt goda förbindelser. Det finns ett behov av att påskynda den gröna omställningen. I Adriatiska havet och Joniska havet behöver man utveckla det hållbara fisket och vattenbrukssektorn och förhindra överfiske. I vissa delar av regionen ger massturismen en sur eftersmak, och det visar att turismen behöver hanteras på ett mer gemensamt, samordnat och kraftfullt sätt.

Att kandidatländerna på västra Balkan ska integreras i EU är en av unionens främsta prioriteringar. På samma sätt är anslutning till EU högprioriterat för de kandidatländer som deltar i strategin 2 . Trots det har det gått relativt långsamt med anslutningsprocessen. Den låga konvergensnivån är ett rejält problem för västra Balkan, då dess bruttonationalprodukt per invånare just nu bara är omkring 35 % av genomsnittet i EU. Det innebär att det saknas medel för anslutningsprocessen och för de reformer som måste göras och ger upphov till storskalig utflyttning och problem med avfolkning 3 .

Det senaste årtiondet har det varit åtskilliga kriser, och när Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina medförde det en ny och mer instabil geopolitisk situation. Det allmänna målet med strategin detta årtionde har varit att främja ekonomiskt och socialt välstånd och tillväxt i regionen genom att öka dess attraktivitet, konkurrenskraft och förbindelser. Det målet gäller alltjämt, men strategin måste uppdateras så att den återspeglar den senaste utvecklingen och ger bättre lösningar på de krävande och mångfacetterade svårigheter som regionen har att tampas med.

Detta meddelande är en genomgång av den reviderade handlingsplan som gjorts upp inom strategin. I meddelandet förklaras bakgrunden, motiveringen, vad som har förändrats och hur strategin ska bemöta nya och kommande förändringar.

2.VAD STRATEGIN HAR ÅSTADKOMMIT

Resultat inom EU:s viktiga prioriteringsområden

Från att ha börjat på noll har strategin gett en rad positiva och lyckade resultat på ett antal olika områden. Den har hjälpt till att öka det regionala samarbetet och nätverkandet under de fyra första tematiska pelarna. Strategin har lyckats bra med att ge resultat i regionen sett till EU:s prioriteringar för 2019–2024. I synnerhet har den åstadkommit resultat vad gäller den europeiska gröna given, den europeiska gröna agendan för västra Balkan och den europeiska digitala strategin, genom att strategin inneburit ett sektorsöverskridande arbetssätt byggt på flernivåstyrning och ett omfattande samarbete med berörda parter. Vidare har den medfört en bättre integrerad och hållbar förvaltning av Adriatiska havets och Joniska havets havs- och kustområden. Dessutom har strategin gjort att viktiga EU-initiativ anpassats efter de särskilda behoven och situationerna i regionen.

Strategin har också varit viktig för att stödja länderna på västra Balkan, som har gynnats av att ha varit likvärdiga parter i den. Tack vare strategin har det satts in ett omfattande multilateralt styrningssystem, och den har medfört mer stabilitet i regionen, då den gynnar en fredlig politisk och administrativ dialog i frågor av gemensamt intresse för deltagarländerna.

Konkreta resultat för allmänheten

Att strategin påverkar befolkningen kan man mest märkbart se i form av exempel på specifika projekt som fastställts, levererats och genomförts inom ramen för den.

Strategin har gjort att regionens havsområden börjat förvaltas bättre, då det byggts upp administrativ och institutionell kapacitet inom havsförvaltningen. Projektet PoWER (Ports as driving Wheels of Entrepreneurial Realm, hamnar som drivkrafter för entreprenörssektorn) stödde hamnars utveckling som innovationsnav, för att deras affärspotential ska kunna utnyttjas och samarbetet mellan viktiga aktörer i innovationsförsörjningskedjan ökas.

Strategin har även gjort produkter och tjänster inom turismen i regionen mer mångsidiga samtidigt som problemet med att efterfrågan på turismtjänster i inlandet, längs kusterna och till havs är så säsongsbunden har hanterats. På detta område finns också projektet ADIRONCYCLETOUR (den adriatisk-joniska cykelvägen för hållbar turism), där tanken är att skapa en cykelled längs alla partnerländers kuster, från Italien till Grekland. Projektet lyfter fram regionens historiska arv samt dess konst-, kultur- och naturarv och har ekoturism i fokus. Det är ett lyckat exempel på ”integreringsprocessen”, det vill säga att strategins idéer och prioriteringar integreras i ett antal finansieringsprogram i regionen där olika program ger finansiering till olika delar av projektet 4 .

Integreringsprocessen

Integreringsprocessen är avgörande för att strategin ska lyckas, eftersom den precis som alla makroregionala strategier saknar en egen budget. Genomförandet hänger på förmågan att utnyttja medel från andra relaterade källor (EU, nationellt, regionalt och den privata sektorn) och på att den finansiering som finns används väl samordnat på olika nivåer.

De främsta finansieringskällorna för att genomföra strategin är EU:s sammanhållningspolitiska fonder, instrumentet för stöd inför anslutningen, investeringarna och reformerna i tillväxtplanen för västra Balkan samt den europeiska investeringsplanen för länderna på västra Balkan.

Alla finansieringskällor kan emellertid utredas och utvecklas. Ett exempel är projektet Namirs (North Adriatic Maritime Incident Response System, åtgärdssystemet för sjöfartsincidenter i norra Adriatiska havet). Det utgörs av samordningsmekanismer och åtgärder för att uppnå hög beredskap och kunna agera vid akuta havsföroreningar i Slovenien, Kroatien och Italien, och det utvecklades inom strategin till ett genomförbart projekt och har sedan dess finansierats via Europeiska unionens civilskyddsmekanism.

En starkare känsla av egenansvar

Processen med att revidera handlingsplanen visade att det behövs en mer strategisk vision för att genomföra strategin och en mer systematisk metod för att få länderna att ta egenansvar och för att öka kännedomen om strategin i alla de deltagande länderna. Den punkten lyftes också i en rapport om samarbete i den adriatisk-joniska regionen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling 2019 5 .

3.DEN REVIDERADE HANDLINGSPLANEN

De senaste tio åren har ett antal nya utmaningar visat sig eller kommit upp på den politiska agendan. Det rör sig bl.a. om EU:s utvidgning, klimatförändringar och digitalisering.

Sedan 2022 har de deltagande länderna, i nära samarbete med kommissionen, arbetat ihop på flera nivåer och på ett integrerat och samordnat sätt för att ta fram en reviderad handlingsplan som tar hänsyn till den politiska och geopolitiska utvecklingen sedan 2014. Den reviderade handlingsplanen återspeglar också det man lärt sig under de år strategin genomförts och innefattar förändringar i strategins styrning och förvaltning som skett det senaste årtiondet.

Detta arbete har lett fram till en reviderad handlingsplan som mer korrekt återger regionens behov och möjligheter och som ger en mer stabil ram så att de deltagande länderna kan samarbeta mer effektivt för att nå strategins mål.

Vad är nytt?

a) Den första och mycket märkbara förändringen i den reviderade handlingsplanen är en ny femte pelare utöver de ursprungliga fyra. Denna sociala pelare ska främst handla om åtgärder för att stärka ungdomars delaktighet, kompetens och sysselsättning, förbättra samarbetet och samordningen kring lika och inkluderande arbetsvillkor, samt främja social innovation. Ett syfte med pelaren är också närmare anpassning till EU:s socialpolitik.

b) Den tidigare handlingsplanen innehöll två frågor som var gemensamma för flera pelare. Den reviderade handlingsplanen har en ny struktur med tre övergripande frågor och tre frågor som är gemensamma för flera pelare. Övergripande frågor är av så stor betydelse att de bör integreras i samtliga pelare. Frågor som är gemensamma för flera pelare ska integreras där det är relevant och möjligt i de olika pelarna.

De tre övergripande frågorna är utvidgning, kapacitetsuppbyggnad samt forskning, innovation och utveckling (se mer information i avsnitt 5 nedan).

De tre frågor som är gemensamma för flera pelare är den cirkulära ekonomin, grön landsbygdsutveckling och digitalisering (se mer information i avsnitt 6 nedan).

c) En ny styrningsstruktur har inrättats för att genomförandet ska gå ändamålsenligt till. Den nya strukturen kommer att underlätta en institutionell och ändamålsenlig flernivåstyrning i regionen. Det blir nödvändigt att se till att regioner, lokala myndigheter, den akademiska världen, unga, företag och civilsamhällsorganisationer deltar i strategin.

Styrningssystemet innefattar för första gången en facilitetspunkt, som redan har inrättats och som ger tekniskt och innehållsrelaterat stöd med att genomföra handlingsplanen. Facilitetspunkten kommer ständigt att övervaka och rapportera om strategins övergripande resultat jämfört med målsättningarna och utfalls- och resultatmålen.

4.PELARNA 

Följande fem pelare är centrala i den reviderade handlingsplanen. De utgör de mest angelägna utmaningarna och frågorna, där det finns mest att vinna på sektorsövergripande och regionsövergripande samarbete mellan länderna i regionen. Med detta i fokus är den reviderade handlingsplanen en uppmaning till partnerländerna att arbeta för större politisk samstämmighet på alla geografiska nivåer.

Blå hållbar ekonomi

Inom pelare 1 har strategin som syfte att utveckla blå och grön teknik för hållbar framställning och konsumtion av fisk och skaldjur, plus förvaltning och tjänster inom verksamhet kopplad till havet. Detta för att ge välstånd för kustsamhällena och skydda inlandets, havets och kusternas vattenmiljöer.

Åtgärderna inom pelare 1 ska också främja EU:s kompetenspakt och institutionella partnerskap, så att den regionala marknaden stärks genom upptrappat samarbete i regionen, samt ge bättre delaktighet för berörda parter och fler affärsförbindelser. När man bygger upp innovationsekosystem som främjar forskning och innovation inom grön och blå teknik i regionen, ökar det den socioekonomiska konkurrenskraften i relaterade sektorer, både i kust- och inlandsområden.

Åtgärderna inom denna pelare kommer också att tillgodose behovet av att förhindra överfiske. För en ändamålsenlig och bättre fiskeriförvaltning till havs och i aktuella inlandsvatten krävs nära samordning mellan de deltagande länderna. Det behövs samordnade åtgärder för att återställa och skydda sötvattenresurser så att man tryggar tillgången till friskt och hållbart sötvatten. I Adriatiska och Joniska havet finns i dag kraftiga föroreningar i form av skräp, mikroplast, bekämpningsmedel och antibiotika, som hotar havsmiljön.

Transport och energi

Transportförbindelser är nyckeln till ekonomisk utveckling. Transportsystemet i regionen är uppsplittrat och infrastrukturen ofta föråldrad, vilket hindrar allmänheten från att använda den och hämmar den ekonomiska utvecklingen. Järnvägstransporterna i regionen ligger efter EU-genomsnittet, både sett till infrastrukturen och till gods- och passagerarvolymerna. I många deltagande länder, och särskilt på västra Balkan, håller järnvägssystemen dålig kvalitet och vägarna är osäkra.

Den reviderade handlingsplanen har därför som syfte att höja järnvägs- och vägtransporternas kapacitet och kvalitet genom att skapa förbindelser, få bort flaskhalsar och stödja omfattande järnvägsreformer. Genom strategin kommer det att börja sättas in initiativ med planer för hållbar mobilitet i städer, särskilt i storstadsknutpunkter där urbaniseringen tenderar att tillta kraftigt. Strategin ska göra verksamheten i hamnar säkrare och tryggare, och det ska utvecklas ett konkurrenskraftigt, makroregionalt sammanlänkat hamnsystem.

Den reviderade handlingsplanen har även som mål att gynna en trygg energiförsörjning och göra energileveranserna betydligt mer konkurrenskraftiga. Det absoluta slutmålet är att utveckla välfungerande elmarknader, och det uppnår man genom att sätta stopp för reglerade slutkundspriser, åtgärda överbelastning av elnäten, integrera förnybara energikällor i näten och möjliggöra obehindrat gränsöverskridande energiutbyte. Att det inte finns någon nätkapacitet för att leverera fluktuerande energi från förnybara energikällor är i dag en faktor som begränsar övergången till förnybar energi. Hindren mot att börja använda och distribuera sol- och vindkraft måste bedömas och åtgärdas. Utfasningen av fossila bränslen i energisystemen och omställningen till ekonomier med noll nettoutsläpp av koldioxid kommer att medföra storskalig utbyggnad av förnybara energikällor och andra koldioxidsnåla energialternativ, ökad energieffektivitet och mer elektrifiering.

Miljö

Den adriatisk-joniska regionen drabbas i allt högre grad av klimatförändringarna, med bland annat stigande havsnivåer, erosion, intrång av hav, saltvatteninfiltration, vattenbrist, torka och förlust av biologisk mångfald.

Sjötransporterna lämnar ett betydande avtryck på havsmiljön, och de högtrafikerade sjöfartslederna är en krutdurk av olycksplatser när det gäller oljeutsläpp. Ett annat stort problem är överfiske, och föroreningar från källor på land är ett betydande problem för havet i och med alla utsläpp som går ut där. Här är det mycket viktigt med en ändamålsenlig avfallshantering, i synnerhet längs kusterna, och det visar att det behövs en helhetsmetod för att gripa sig an problemet.

Den biologiska mångfalden i havet och längs kusterna i regionen behöver skyddas. Åtgärderna inom denna pelare kommer bland annat att vara inriktade på att bättre förvalta den biologiska mångfalden och i högre grad samordna havsplaneringen och den integrerade kustförvaltningen. Miljöproblem som härrör från ballastvatten och andra utsläpp till havs från inlands- och övergångsvatten måste åtgärdas. Förvaltningen av naturresurser i skyddade områden kommer att förbättras genom ett utökat gränsöverskridande samarbete.

Hållbar turism

Regionen är kraftigt beroende av turismen. Det finns ett uppenbart behov av att hantera turistströmmarna bättre, så att man sprider ut efterfrågan över säsongerna och undviker arbetslöshet vid lågsäsong respektive att överturismen påverkar naturen och lokalmiljön negativt vid högsäsong.

Det krävs åtgärder för att de småskaliga turistföretagen och de berörda parterna i turistbranschen ska bli mer kunniga om hållbar och smart förvaltning av resmål. Det kommer att ges stöd för att utarbeta nationella riktlinjer för utbildning och fortbildning i turismsektorerna och för att ändamålsenligt genomföra EU:s kompetenspakt i turismekosystemet.

Det blir också stöd för mer landsbygdsturism och ekologiska produkter och för att främja konceptet medelhavskost. Det finns stora möjligheter att knyta starkare band mellan den hållbara turismen och livsmedelssektorn; det kan ge konkurrensfördelar som stärker regionens ekonomiska, miljörelaterade och sociala hållbarhet. Mer allmänt sett kommer åtgärdsplanen att göra livsmedels- och jordbrukssektorn avsevärt mer konkurrenskraftig, resilient och hållbar.

Större social sammanhållning

Det finns i den adriatisk-joniska regionen markanta sociala och ekonomiska svårigheter. Man har t.ex. en åldrande befolkning, obalanser på arbetsmarknaden, social utslagning, flyktingströmmar, fattigdomsfickor och avfolkning.

Åtgärderna inom den nya femte pelaren är tänkta att anpassa regionen efter EU:s strategier och politik så att man förbättrar den sociala sammanhållningen och får ett uppsving vad gäller ungdomars delaktighet, kompetens, lika möjligheter och tillträde till arbetsmarknaden. På dessa områden blir det i strategin ett intersektionellt arbetssätt, med framtagna åtgärder som stärker unga och ökar deras kapacitet att delta aktivt i det sociala och ekonomiska livet. Strategin kommer att främja en jämlik och inkluderande arbetsmiljö, och kompetenspolitiken kommer att utvecklas och harmoniseras för att förbättra sysselsättningsutsikterna. Strategin ska bygga på konceptet social innovation och social ekonomi, genom ett fördjupat samarbete och kunskapsöverföring på det området, och gynna ett adriatiskt-joniskt ekosystem som bidrar till social innovation.

5.ÖVERGRIPANDE FRÅGOR

I och med att de problem som strategin tar itu med är så pass integrerade och sammankopplade, måste följande tre övergripande frågor ingå i samtliga fem pelare.

Utvidgning

Snabba förändringar av den geopolitiska situationen på senare år efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina har gjort om regionens politiska och ekonomiska förutsättningar. Att utvidga EU har blivit en av unionens främsta prioriteringar. Denna strategi kommer att hjälpa kandidatländerna att snabbare komma vidare med anslutningsprocessen och anpassa sig närmare till EU.

Alla pelarna i strategin kommer att ta hänsyn till utvidgningsaspekten och bidra till anslutningsprocessen genom åtgärder i samband med den. Hit hör att stödja reformer, utarbeta planer och skapa projekt tillsammans på olika områden. Allt detta leder till bättre anpassning till EU:s politik och till att kandidatländerna snabbare integreras i EU.

Kapacitetsuppbyggnad

Stabil och effektiv administrativ kapacitet är en förutsättning både för en lyckad styrningsprocess och för att kunna sätta igång med de åtgärder som planeras i den makroregionala strategin. Eftersom arbetet i fråga omfattar många länder och parter krävs det starka samordningsmekanismer i de deltagande länderna och länderna emellan. Samtidigt är kapacitetsuppbyggnaden en integrerad del av utvidgningsprocessen: Kandidatländerna behöver utveckla sin egen administrativa kapacitet för att bli redo och kapabla att hantera EU-medlemskapets krav.

När så är relevant kommer därför alla strategins pelare att bidra till åtgärder för att bygga upp kapaciteten och förbättra kvaliteten på styrningen i regionen.

Forskning, innovation och utveckling

Forskning och innovation är oumbärliga att prioritera om ett land, och den större regionen där landet ingår, ska kunna utvecklas och blomstra. Oumbärlig är även förmågan att omsätta innovativa lösningar i varor och tjänster som kan säljas på marknaden. Den reviderade handlingsplanen kommer att göra att vetenskap och forskning i kandidatländerna anpassas efter det europeiska forskningsområdet, och därigenom stödja innovativa små och medelstora företag och nystartade företag runtom i regionen.

Alla pelare ska när så är tillämpligt bidra till att stärka forskningen och innovationen i regionen. Åtgärderna kommer att kopplas till strategier för smart specialisering som länderna och regionerna har infört.

6.FRÅGOR SOM ÄR GEMENSAMMA FÖR FLERA PELARE 

Under processen med att revidera handlingsplanen fastställdes ett antal frågor som i sig kunde ha utgjort tematiska pelare. När man utredde dem visade det sig dock att de delvis berörde flera andra pelare. För att inte skapa för många pelare utformades dessa tre ytterligare frågor som gemensamma frågor att arbeta med inom flera pelare samtidigt.

Cirkulär ekonomi

Det går inte att uppnå klimatneutralitet utan att ställa om till en helt cirkulär ekonomi. Denna ekonomiska modell, som handlar om att behålla värde och resurser i ekonomin så länge som möjligt och minimera avfallsgenerering, minskar belastningen på naturresurserna och stöder hållbar tillväxt.

Den reviderade handlingsplanen omfattar strategier för cirkulär ekonomi i en lång rad sektorer. Detta gäller framför allt pelare 1, med dess fokus på grön och blå teknik för att minska människors inverkan på miljö och vatten, pelare 2, som handlar om förnybar energi, samt pelare 4 om hållbar och grön turism.

Grön landsbygdsutveckling

En betydande del av den adriatisk-joniska regionen utgörs av landsbygd. Att grön landsbygdsutveckling fastställs som en fråga som är gemensam för flera pelare visar hur viktigt och problematiskt det är att balansera den ”blå” och ”gröna” utvecklingen i regionen i stort.

Åtgärderna kommer att överensstämma med den långsiktiga visionen för EU:s landsbygdsområden 6 och EU:s landsbygdspakt, med sikte på starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040. De kommer i synnerhet att omfatta demografiska utmaningar och stödja invånarnas effektiva rätt att stanna kvar på den plats de kallar sitt hem. I den reviderade handlingsplanen finns det i varierande grad kopplingar till grön landsbygdsutveckling inom samtliga fem pelare. Tonvikten ligger på stöd till lokala fiskesamhällen, hållbar energiproduktion, mobilitet, miljö och jordbruksmetoder samt på att förhindra kompetensflykt. Frågan återspeglas också inom de övergripande ämnesområdena i samband med bättre levnadsvillkor och förbindelser.

Digitalisering

Den digitala omställningen är nödvändig för att regionens företag ska vara konkurrenskraftiga. Strategin kommer att stödja åtgärder för digitaliseringen i samtliga sektorer i ekonomin, så att fördelarna garanterat blir tillgängliga för alla invånare och berörda parter. En prioritering inom strategin är att skapa ett nät av digitala innovationsknutpunkter i regionen. Efter det flyttas fokuset till att stödja etableringen av starkare förbindelser inom det nätet. Digitaliseringen påverkar alla sektorer, så åtgärderna på detta område kommer därför att integreras i strategins samtliga pelare.

7.STRATEGINS GENOMFÖRANDE

Strategins styrning har en struktur på tre nivåer: politik, samordning och genomförande. På alla de nivåerna finns ett antal svårigheter med styrningsprocessen som visar att vissa saker alltjämt kan förbättras. Institutionerna deltar i begränsad omfattning, det är hög omsättning på personal och resultaten av integreringsprocessen är begränsade. Allt detta har tidigare gjort strategin mindre ändamålsenlig.

Här har de deltagande länderna och de viktiga berörda parterna gjort stora insatser för att bygga upp och säkerställa en mer ändamålsenlig och effektiv styrning för strategin på alla nivåer.

För detta är det avgörande att stärka det politiska åtagandet: De nationella, regionala och lokala myndigheterna i de berörda länderna bör visa prov på ett mer strategiskt ledarskap för att överbrygga klyftan mellan de ambitiösa politiska åtagandena och förvaltningarnas förmåga att uppfylla dem.

Styrningen av den reviderade strategin kommer också att medföra en starkare förvaltningskapacitet på strategisk nivå, som ökar det ändamålsenliga beslutsfattandet och befäster ett resultatbaserat arbetssätt. Den kommer även att stärka de berörda parterna, bygga upp en starkare känsla av egenansvar och uppmuntra dem att nätverka, samarbeta och vara med om att genomföra och utveckla strategin. Genom tydliga kopplingar till det politiska beslutsfattandet på nationell och regional nivå kommer fackministerier, andra offentliga myndigheter och civilsamhälle att bli mer involverade, och det politiska stödet och genomförandet i de länder som deltar i strategin blir mer stabilt.

Styrning på politisk nivå, samordningsnivå och genomförandenivå

Styrningen på den politiska nivån representeras av utrikesministrar, i tillämpliga fall av ministrar för europeisk integration samt av ministrar eller myndigheter som ansvarar för sammanhållningspolitiken. De ger politisk och strategisk vägledning för strategin. I framtiden väntas även regionala myndigheter bli viktiga i dessa diskussioner.

Det årliga roterande ordförandeskapet har en väletablerad roll, och de deltagande länderna medger också dess betydelse för vilken strategisk riktning strategin ska ta. Det har även införts ett system med ”ordförandeskapstrio” (föregående, nuvarande och kommande ordförandeskap) för att öka samordningen och kontinuiteten mellan ordförandeskapen.

Nationella samordnare utför samordning av strategin inom och mellan de deltagande länderna. Tillsammans agerar de som ett gränssnitt mellan den politiska nivån – som de rapporterar om genomförandet och lägger fram förslag till – och genomförandenivån – som de ger strategisk vägledning till. Många av de deltagande länderna har infört mekanismer för flernivåsamordning på nationell nivå, och resultaten av detta är uppmuntrande. Det finns dock ett behov av större personalkontinuitet och ett administrativt stöd som räcker till.

De huvudansvariga (pelarsamordnarna och medlemmarna i de tematiska styrgrupperna) har fått en märkbart större betydelse, då det är de som ser till att handlingsplanen genomförs dag för dag.

Strategins styrningssystem med flera nivåer och flera berörda parter innebär att det finns ett brett tvärsnitt av nations-, sektors- och regionsövergripande aktörer i olika slags verksamheter. Den reviderade handlingsplanen kommer att innefatta nya berörda parter och ge upphov till en ny dynamik och nya samarbetsmetoder.

Organisationer i det civila samhället bidrar på ett mycket viktigt sätt till ett bättre beslutsfattande, genom att de för lokala och regionala samhällsgrupper närmare strategin. Här finns forumet för adriatiska och joniska handelskammare (Forum AIC), forumet för adriatiska och joniska städer (FAIC) och sammanslutningen för universitet i den adriatisk-joniska regionen (UniAdrion), som redan representerar ett nätverk av över 120 organ och institutioner. De organisationerna bör få bli mer involverade i strategin. Mer allmänt behövs det ytterligare arbete för att det civila samhället och de lokala samhällsgrupperna ska bli aktiva i arbetet med de gemensamma målen.

Efter att ungdomsrådet inrättats erkänns nu i den reviderade handlingsplanen att det är betydelsefullt att även få med unga i styrningsprocessen. Det är viktigt att ta kontakt med unga för att ge dem egenmakt och göra det möjligt för dem att utföra verksamheter efter sina intressen och angelägenheter.

8.SLUTSATS 

Efter tio års positiva framsteg är det dags att EU:s strategi för den adriatisk-joniska regionen lägger i en ny växel och anpassar sig till de nya geopolitiska och politiska utmaningar som finns i regionen i dag. Med en förstärkt styrningsstruktur, en reviderad och utökad lista över prioriterade frågor och ett mer kraftfullt och ändamålsenligt övervaknings- och utvärderingssystem är strategin och dess tio deltagande länder redo för en ny era av makroregionalt samarbete.

Kommissionen kommer att fortsätta stå för allt stöd och rådgivning som strategins partner behöver. Den ska satsa tid och resurser på att hjälpa regionen att uppnå de övergripande målen. Samtidigt vill kommissionen understryka att ansvaret för att genomföra strategin i slutändan ligger på de deltagande länderna, och betonar vikten av ett politiskt åtagande på hög nivå och på lång sikt från alla de involverade länderna, så att strategins övergripande mål helt säkert kan uppfyllas.

Den reviderade handlingsplanen ger lösningar och bidrar med nya idéer om hur man ska klara alla den adriatisk-joniska regionens svårigheter och möjligheter. Kommissionen stöder kraftfullt dessa ansträngningar och den reviderade handlingsplanen.

(1)

     Guidelines for the Implementation of the Green Agenda for the Western Balkans, SWD(2020) 223 av den 6 oktober 2020, eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:52020SC0223 . 

(2)

     Standard Eurobarometer 99 – våren 2023.

(3)

     Ny tillväxtplan för västra Balkan, november 2023, Europeiska kommissionen.

(4)

     Tre separata sammanhållningspolitiska program har finansierat delar av detta projekt: Interreg Italien-Slovenien, Interreg Italien-Kroatien samt det regionala programmet Friuli-Venezia Giulia.

(5)

     Territorial wide area cooperation in the Adriatic-Ionian region: Outlook on future Transnational Cooperation in the Region, OECD, 2019.

(6)

     COM(2021) 345 final.