EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 3.3.2025
COM(2025) 65 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om bedömning av möjligheterna att rationalisera och förenkla tillämpningen av en kapacitetsmekanism enligt kapitel IV i förordning (EU) 2019/943, i enlighet med artikel 69.3 i förordning (EU) 2019/943
1.INLEDNING
Förordning (EU) 2024/1747 1 av den 13 juni 2024 om ändring av förordningarna (EU) 2019/942 och (EU) 2019/943 vad gäller förbättring av utformningen av unionens elmarknad. Enligt artikel 69.3 i den ändrade förordningen (EU) 2019/943 (elförordningen) ska Europeiska kommissionen (kommissionen) lägga fram en rapport med en bedömning av möjligheterna att rationalisera och förenkla processen för att tillämpa en kapacitetsmekanism och lägga fram förslag i syfte att vid behov förenkla processen för bedömning av kapacitetsmekanismer. Artikel 69.3 i elförordningen har följande lydelse:
”Senast den 17 januari 2025 ska kommissionen lägga fram en detaljerad rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av möjligheterna att rationalisera och förenkla processen för att tillämpa en kapacitetsmekanism enligt kapitel IV, för att säkerställa att medlemsstaterna i god tid kan ta itu med tillräcklighetsproblem. I detta sammanhang ska kommissionen begära att Acer ändrar metoden för den europeiska bedömning av resurstillräcklighet som avses i artikel 23 i enlighet med artiklarna 23 och 27, beroende på vad som är tillämpligt.
Senast den 17 april 2025 ska kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna, lägga fram förslag i syfte att vid behov förenkla processen för bedömning av kapacitetsmekanismer.”
I denna rapport utvärderas möjligheterna att rationalisera och förenkla processen för att tillämpa en kapacitetsmekanism enligt kapitel IV i elförordningen.
2.EU-RAM FÖR KAPACITETSMEKANISMER
2.1EU-ram som härrör från elförordningen och riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi
I kapitel IV i elförordningen infördes krav på motivering av kapacitetsmekanismer och regler för genomförandet av sådana åtgärder för att säkerställa att kapacitetsmekanismer inte på ett otillbörligt sätt snedvrider unionens inre marknad för el och att de inte införs som ersättning för nödvändiga marknadsreformer i medlemsstaterna 2 .
EU:s ram för kapacitetsmekanismer upprättades för att möjliggöra och bättre samordna införandet av ett tillfälligt ytterligare verktyg för att göra det möjligt för elsystemet att tillhandahålla tillräcklig (inbegripet flexibel) kapacitet för att tillgodose efterfrågan på medellång till lång sikt, bland annat genom att stödja utfasningen av fossila bränslen i energisystemet och integreringen av en ökad utbyggnad av intermittenta förnybara energikällor. Dessutom har det uppstått ytterligare problem med elförsörjningstryggheten efter den aldrig tidigare skådade energikris som unionen upplevt under de senaste åren. Den inre elmarknaden har varit avgörande för att möta de utmaningar som krisen innebär, vilket har gjort det möjligt för medlemsstaterna att förlita sig på varandras försörjning. I efterdyningarna av krisen och mot bakgrund av den förnyade ambitionen när det gäller utvecklingen av förnybara energikällor och EU:s mål för minskade koldioxidutsläpp kan väl utformade kapacitetsmekanismer spela en viktig roll för att garantera resurstillräcklighet, samtidigt som de säkerställer att den inre marknaden fungerar väl, underlättar införandet av den minst koldioxidintensiva tekniken och minimerar kostnaderna för konsumenterna. Reglerna för den inre marknaden för el kompletteras av EU:s bestämmelser om statligt stöd, särskilt den ram för statligt stöd som fastställs i kommissionens riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi 2022 3 , som är tillämpliga på försörjningstrygghetsåtgärder som omfattar statligt stöd, inbegripet kapacitetsmekanismer.
Mer specifikt kan EU:s ram för resurstillräcklighet och kapacitetsmekanismer sammanfattas på följande sätt (kapitel IV i elförordningen och avsnitt 4.8 i riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi):
2.1.1Marknadsmisslyckanden och lämplighet
Enligt artikel 20 i elförordningen ska medlemsstater med konstaterade tillräcklighetsproblem utarbeta en genomförandeplan med en beskrivning av hur de avser att ta itu med grundorsakerna till tillräcklighetsproblemet genom marknadsreformer och överlämna den till kommissionen för översyn. Medlemsstaterna är skyldiga att övervaka tillämpningen av sina genomförandeplaner och offentliggöra resultaten i årliga rapporter.
2.1.2Nödvändighet och proportionalitet
Ett mål om försörjningstrygghet, även kallat tillförlitlighetsnorm, ska fastställas av medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i artikel 25 i elförordningen. Tillförlitlighetsnormen är resultatet av en ekonomisk analys och fastställer en gräns för subventionering av överkapacitet på bekostnad av konkurrens och de europeiska skattebetalarnas pengar, när kostnaden för ytterligare kapacitet överstiger den sociala välfärd som denna kapacitet medför. För detta ändamål ger elförordningen Entso-E i uppdrag att utveckla en metod för beräkning av värdet av förlorad last (VoLL), kostnaden för ny resurs och tillförlitlighetsnormen 4 . Metoden godkändes av Acer i oktober 2020.
Behovet av en kapacitetsmekanism och nivån på kapaciteten att upphandla bör bedömas utifrån en tillräcklighetsbedömning 5 . För detta ändamål ger elförordningen Entso-E i uppdrag att utveckla en metod för europeisk bedömning av resurstillräcklighet 6 , som godkändes av Acer i oktober 2020. Varje år ska Entso-E, på grundval av denna metod, lämna in ett förslag till den årliga europeiska bedömningen av resurstillräcklighet som ska godkännas av Acer. I enlighet med artikel 24 i elförordningen kan medlemsstaterna också basera sina kapacitetsmekanismer på nationella bedömningar av resurstillräcklighet, som dock bör bygga på metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet och är föremål för en översyn av Acer om deras resultat avviker från resultaten i den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet.
Den volym som upphandlas som reaktion på kapacitetspriserna bör fastställas på ett sådant sätt att den volym som upphandlas inte överskrider tillförlitlighetsnormen.
2.1.3Egenskaper för utformningen
I den nuvarande EU-ramen för kapacitetsmekanismer fastställs ett antal krav som måste uppfyllas. I synnerhet gäller följande:
-Stödet bör tilldelas (och stödnivån fastställas) genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande (artikel 22.1 i elförordningen).
-Utformningen av kapacitetsmekanismen bör säkerställa att all teknik som uppfyller objektiva tekniska och miljömässiga krav är stödberättigande. All sådan teknik bör vara berättigad att delta på ett icke-diskriminerande sätt (artikel 22.1 i elförordningen). Mer nyligen infördes en bestämmelse för att uppmuntra medlemsstaterna att överväga att anpassa utformningen av kapacitetsmekanismer för att främja icke-fossila flexibla resurser såsom efterfrågeflexibilitet och energilagring (artikel 19g i elförordningen).
-Tillgänglighetskraven (och tillhörande sanktioner) bör vara tillräckliga för att ge en ersättning som ger incitament för tillgänglighet vid förväntade systempåfrestningar (vilket kan leda till prisökningar om systemet inte är tillräckligt flexibelt) och står i proportion till den tjänst som tillhandahålls elsystemet (artikel 22.1 i elförordningen).
-Kapacitetsmekanismerna bör möjliggöra gränsöverskridande deltagande (artikel 26 i elförordningen). För detta ändamål ger elförordningen Entso-E i uppdrag att utveckla en metod för att möjliggöra gränsöverskridande deltagande i kapacitetsmekanismer 7 , som godkändes av Acer 2020.
-Deltagandet av fossil teknik begränsas av utsläppsgränsvärden (artikel 22.4 i elförordningen). Mer nyligen infördes ett undantag för fossil teknik med utsläpp över gränsvärdet (artikel 64 i elförordningen). Om undantaget beviljas får resurser som överskrider utsläppsgränsvärdet delta i kapacitetsmekanismer fram till och med den 31 december 2028 på vissa villkor.
-När det gäller en strategisk reserv bör det stå klart att den kapacitet som avtalas i den strategiska reserven inte kommer att delta på elmarknaderna, inte ens i situationer där priserna är höga (artikel 22.2 i elförordningen).
2.2Nuvarande godkännandeprocess
De steg som krävs enligt elförordningen och enligt reglerna om statligt stöd genomförs vanligtvis parallellt för att underlätta ett snabbt godkännande:
1.Medlemsstaten ska till kommissionen överlämna en plan för marknadsreformer (genomförandeplan) som förklarar hur medlemsstaten avser att lösa marknadsmisslyckanden eller snedvridningar till följd av lagstiftning. Kommissionen ska avge sitt yttrande inom fyra månader från det att medlemsstaten formellt har lagt fram planen (artikel 20 i elförordningen) 8 .
2.Medlemsstaten bör motivera behovet av och proportionaliteten i kapacitetsmekanismen på grundval av följande två faktorer:
-En tillräcklighetsbedömning. Detta kan göras med hjälp av en europeisk bedömning av resurstillräcklighet, som godkänts av Acer. Om en medlemsstat vill förlita sig på en nationell bedömning av resurstillräcklighet måste dess antaganden, metoder och resultat kontrolleras av kommissionen innan beslutet om statligt stöd antas. Om det vid den nationella bedömningen av resurstillräcklighet upptäcks ett problem som inte identifierats i den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet lämnar närmare bestämt medlemsstaten 9 sin nationella bedömning av resurstillräcklighet till Acer. Acer lämnar inom två månader ett yttrande om huruvida skillnaderna mellan de nationella och europeiska bedömningarna är motiverade (artikel 24 i elförordningen).
-Ett mål om försörjningstrygghet (tillförlitlighetsnorm), beräknat på grundval av artikel 25 i elförordningen och Acermetoden för beräkning av värdet av förlorad last, kostnaden för ny resurs och tillförlitlighetsnormen (artikel 23.6 i elförordningen). Tillförlitlighetsnormen och dess metod måste kontrolleras av kommissionen innan beslutet om statligt stöd antas.
3.Medlemsstaten måste anmäla kapacitetsmekanismen till kommissionen för bedömning enligt EU:s regler om statligt stöd.
3.LÄGESRAPPORT OM GENOMFÖRANDET AV EU-RAMEN OCH DE VIKTIGASTE LÄRDOMARNA
EU:s ram för kapacitetsmekanismer antogs 2019 och det har sedan dess krävts ett antal steg för att genomföra ramen fullt ut (dvs. utveckling av EU-metoder kopplade till kapacitetsmekanismer 10 ). Lärdomar kan dras från kommissionens workshoppar, praxis för statligt stöd och Acers övervakningsrapporter om försörjningstrygghet 11 . Detta inbegriper längden på och komplexiteten i processen för att tillämpa en kapacitetsmekanism.
Denna rapport grundar sig på den praxis som tillämpas av medlemsstaterna när de överväger, antar och driver en kapacitetsmekanism sedan elförordningen antogs, och kommissionens ärendepraxis. Kommissionen har antagit beslut om statligt stöd för två stödordningar (Belgien 12 , Finland 13 ) sedan elförordningen trädde i kraft. Det pågår föranmälningsdiskussioner med ett antal medlemsstater om deras stödordningar.
Rapporten bygger också på återkopplingen från intressenter till kommissionen i dess offentliga samråd för dess förslag om reformen av utformningen av elmarknaden i EU 14 , som har sammanfattats i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget 15 .
Den 22 maj 2023 och den 7 juni 2023 anordnade kommissionen två workshoppar med medlemsstaterna om en rationalisering av EU:s ram för kapacitetsmekanismer. Workshopparna fokuserade särskilt på den nuvarande metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet och på godkännandeprocessen för kapacitetsmekanismer. Innehållet i dessa workshoppar lades också fram av kommissionen och Acer till EU Electricity Regulatory Forum den 8 juni 2023 och den 27 maj 2024. Forumet välkomnade initiativet att påskynda godkännandeprocessen för kapacitetsmekanismer och att förenkla metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet 16 .
Slutligen berör denna rapport vissa frågor som tagits upp av medlagstiftarna i samband med förhandlingarna om förslaget om en reform av utformningen av elmarknaden i EU, vilket ledde till att kommissionen uppmanades att utarbeta denna rapport.
3.1Marknadsmisslyckanden och lämplighet
Kommissionen har utarbetat och utfärdat riktlinjer 17 för medlemsstaterna om hur de ska utarbeta sina genomförandeplaner. Vid bedömningen av planerna begär kommissionen synpunkter från intressenter om medlemsstaternas föreslagna reformer, och håller möten eller har skriftliga diskussioner med medlemsstaterna för att klargöra frågor eller problem när och om de dyker upp.
Kommissionens riktlinjer kan underlätta analysen av eventuella snedvridningar och marknadsmisslyckanden till följd av lagstiftning i medlemsstaterna. Den föreslagna strukturen i riktlinjerna gjorde det också möjligt för kommissionen att bättre förstå hur elmarknaden fungerar och vilka specifika problem som finns på elmarknaden i respektive medlemsstat. Detta gör det möjligt för kommissionen att anta sitt yttrande om planen snabbare. Hittills har många medlemsstater (12 av 27 18 ) redan mottagit kommissionens yttranden om sina genomförandeplaner.
3.2Nödvändighet och proportionalitet
Acers metod för att bedöma den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet antogs av Acer 2020. Utvecklingen av en europeisk bedömning av resurstillräcklighet i linje med metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet krävde ett stegvis genomförande av Entso-E. Även om Entso-E gjorde betydande framsteg i utvecklingen av den europeiska bedömningen godkände Acer inte de europeiska bedömningarna av resurstillräcklighet 2021 och 2022, främst på grund av bristande konsekvens och tillförlitlighet i bedömningen. År 2024 godkände Acer för första gången den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet för 2023, och drog slutsatsen att bedömningen nådde en nivå av tillförlitlighet som gör det möjligt för beslutsfattarna att förlita sig på dess resultat.
Vissa medlemsstater 19 har varit kritiska till komplexiteten i metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet och det faktum att det enligt den nuvarande metoden är det ”centrala referensscenariot” (med två varianter – med och utan kapacitetsmekanismer) som bör användas för att identifiera tillräcklighetsproblem. Det bör dock beaktas att metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet bygger på en s.k. sannolikhetsbedömning, som redan tar hänsyn till förekomsten av flera scenarier och sannolikheten att de inträffar. Trots detta anser vissa medlemsstater att det är alltför begränsande att bara ha ett centralt referensscenario för att visa den framtida utvecklingen, eftersom det kan ge intryck av att man presenterar en ”enda sanning” för framtiden och lägger mindre vikt vid alternativa utvecklingsvägar. För närvarande är en av de viktigaste kritiska synpunkterna på det centrala referensscenariot att det bygger på antagandet att målen i de nationella energi- och klimatplanerna kommer att uppnås fullt ut, utan hänsyn till att det kan uppstå förseningar i genomförandet av de åtgärder som beskrivs i planerna och att sådana förseningar kan påverka systemets tillräcklighet. I elförordningen hänvisas till ”centrala referensscenarier”. Detta ger utrymme för att införa ytterligare ett centralt referensscenario som visar en annan takt i energiomställningen. Det bör dock utgöra en sannolik bild av framtiden för att göra det möjligt att fatta beslut om statligt stöd som bygger på dessa centrala scenarier för att motivera kapacitetsmekanismernas nödvändighet och proportionalitet.
Eftersom resultaten från den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet inte var tillgängliga före 2024 var medlemsstaterna tvungna att förlita sig på nationella bedömningar av resurstillräcklighet (som måste baseras på samma Acermetod som den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet) för att motivera och storleksbestämma sina kapacitetsmekanismer under den perioden. Enligt Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet 2023 20 har vissa medlemsstater genomgått omfattande bedömningar av tillräcklighet, men Acer påpekade också att andra medlemsstater kan ha tillämpat alltför förenklade strategier som skiljer sig avsevärt från Acers metod. Intressant nog inkluderar många medlemsstater 21 redan i sina nationella bedömningar av resurstillräcklighet ytterligare scenarier utöver det centrala referensscenariot, enligt Acers övervakningsrapport för 2024, med en annan takt i energiomställningen. Vissa medlemsstater 22 inkluderar i sina nationella bedömningar av resurstillräcklighet scenarier som modellerar en minskad tillgång till resurser eller nätkapacitet 23 , där man bedömer effekterna av osannolika förhållanden med stor inverkan på elsystemet. Dessa scenarier tar hänsyn till deterministiska nedåtrisker i motsats till den sannolikhetsstrategi som föreskrivs i elförordningen och som innebär att sannolikheter kopplas till osäkra framtida händelser. Slutligen föreskrivs i elförordningen att bedömningar av resurstillräcklighet kan ta hänsyn till extrema väderhändelser. Ett fåtal medlemsstater 24 inkluderar känslighet för sådana händelser i sina nationella bedömningar av resurstillräcklighet.
Acers metod för att beräkna värdet av förlorad last, kostnaden för ny resurs och tillförlitlighetsnormen antogs av Acer 2020. Enligt denna metod genomför medlemsstaterna undersökningar med olika grupper av elkonsumenter för att uppskatta deras beredvillighet att betala för kapacitet samt kapacitetsleverantörernas beredvillighet att uppskatta kostnaden för ny kapacitet. Genomförandet av Acers metod på nationell nivå skiljer sig avsevärt åt mellan medlemsstaterna 25 . I en nyligen genomförd konsultstudie 26 från Acer konstaterades att de betydande skillnaderna i värdet av förlorad last (som bedömts med hjälp av en enkätbaserad metod) och kostnaden för ny resurs mellan medlemsstaterna sannolikt inte helt kan förklaras av nationella särdrag som återspeglar strukturella skillnader i deras ekonomi. Det pekar på möjliga genomförandesvårigheter 27 och den mångfald av resultat som är kopplade till en enkätbaserad metod. Dessa genomförandeproblem kan leda till avvikelser, vilket potentiellt kan leda till över- eller underinvesteringar i försörjningstryggheten. Genomförandet av metoden och genomförandet av undersökningen av värdet av förlorad last, kostnaden för ny resurs och tillförlitlighetsnormen i varje medlemsstat kan också vara besvärligt och kostsamt, särskilt för små nationella myndigheter, som kan sakna resurser och personal för detta.
3.3Utformning av kapacitetsmekanismer
På grundval av rättspraxis har kommissionen identifierat följande huvudsakliga brister i utformningen av kapacitetsmekanismer.
För det första innehåller vissa kapacitetsmekanismer krav på produktutformningen som kan göra det svårt för ny teknik (t.ex. efterfrågeflexibilitet och lagring) att delta, vilket innebär att den befintliga produktionsmixen cementeras 28 . Dessa krav omfattar till exempel tillgänglighetskrav och begränsande reduktionsfaktorer (dvs. procentandelen av enhetens installerade kapacitet för att karakterisera dess effektiva kapacitet), minsta godtagbara kapacitet, långvariga leveranskrav och minsta anbudsstorlekar.
För det andra är det i vissa kapacitetsmekanismer viktigt att främja en ny resurs (t.ex. genom att tillhandahålla långsiktiga kontrakt) vilket kan ta tid i praktiken. Enligt Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet 2024 är befintliga företag som ”traditionella” kapacitetsleverantörer de främsta mottagarna av stödet. Naturgaskraftverk är de främsta mottagarna genom kapacitetsmekanismer från och med 2022, följt av kärnkrafts- och vattenkraftskapacitet 29 . Samtidigt utgör icke-traditionella kapacitetsleverantörer såsom förnybara energikällor, lagring och efterfrågeflexibilitet en liten andel av den kapacitet som ersätts av kapacitetsmekanismer, även om den följer en positiv tillväxttrend 30 . Det är dock viktigt att komma ihåg att detta delvis beror på att marknadstäckande kapacitetsmekanismer återspeglar elmixen och att huvuddelen av ersättningen går till befintliga resurser på marknaden.
För det tredje möjliggör kapacitetsmekanismer ibland inte ett effektivt deltagande av gränsöverskridande resurser på lika villkor som inhemska kapacitetsleverantörer, i enlighet med kraven i elförordningen 31 . Med undantag för den polska kapacitetsmekanismen är genomförandet av ramen för direkt gränsöverskridande deltagande antingen pågående (Belgien, Frankrike och Irland) eller förenklat (Italien) i resten av de marknadsbaserade kapacitetsmekanismerna. Enligt vissa studier 32 beror detta på att den nuvarande ramen för gränsöverskridande deltagande, inklusive de metoder som utvecklats av Acer, är komplex och svår att genomföra. Dessutom föreskrivs i elförordningen att maximikapaciteten kopplad till nya resurser för att delta i kapacitetsmekanismer bör beräknas av de regionala samordningscentrumen och baseras på de årliga europeiska bedömningarna av resurstillräcklighet. Fram till 2023 beräknade medlemsstaterna maximikapaciteten kopplad till nya resurser själva (eftersom beräkningsprocessen i de regionala samordningscentrumen inte var fastställd och resultaten från den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet inte var tillgängliga). Under 2024 utarbetade de regionala samordningscentrumen för första gången rekommendationer om maximikapaciteten kopplad till nya resurser, på grundval av resultaten av den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet 2023. Entso-E gör dock för närvarande en fullständig bedömning av resurstillräckligheten för endast fyra målår av de tio som anges i elförordningen. Detta skapar en datalucka för beräkningen av maximikapaciteten kopplad till nya resurser.
För det fjärde tillämpar kapacitetsmekanismer i de olika medlemsstaterna olika sanktioner för att uppmuntra kapacitetsleverantörer att uppfylla sina åtaganden. Befintliga sanktionssystem i kapacitetsmekanismer ger inte alltid tillräckliga incitament för att faktiskt garantera tillhandahållandet av den avtalade tjänsten 33 . Sanktionerna för förseningar i kapacitetsuppbyggnaden eller bristande tillgång är i allmänhet mycket lägre än det värde för förlorad last som används för att identifiera kostnaderna för bristande kapacitet och motivera kapacitetsmekanismerna.
Slutligen gör förordning (EU) 2024/1747 (artiklarna 19g och 19h) det möjligt för medlemsstaterna att införa stödsystem för icke-fossil bränsleflexibilitet. Med tanke på att det mål som eftersträvas med sådana flexibilitetssystem kan överlappa målen för kapacitetsmekanismer bör samspelet mellan kapacitetsmekanismer och flexibilitetsåtgärder beaktas för att åstadkomma den blandning av tillförlitlig och flexibel kapacitet med minskade koldioxidutsläpp som krävs för det framtida energisystemet på det mest kostnadseffektiva sättet.
3.4Offentligt samråd, transparens och utvärdering
Enligt reglerna om statligt stöd ska medlemsstaterna sedan den 1 juli 2023 i 4–6 veckor (beroende på stödordningens budget) genomföra ett offentligt samråd om alla åtgärder för försörjningstrygghet som kräver godkännande av statligt stöd 34 . Detta krav infördes (tillsammans med ett liknande krav för system för minskade koldioxidutsläpp) för att säkerställa att intressenterna är medvetna om alla planerade åtgärder och har möjlighet att granska och lämna synpunkter på utformningen av och de viktigaste parametrarna för de planerade statligt finansierade kapacitetsmekanismerna. Detta gör det t.ex. möjligt för marknadsaktörer att lämna synpunkter på krav på förhandskvalificering och kapacitetstillgång samt sanktioner, vilket enligt beskrivningen ovan kan utgöra hinder för deltagande av vissa resurser, minska konkurrensen och öka kostnaderna. Dessa krav innebär dock också ett förfarandesteg för nationella myndigheter som vill införa kapacitetsmekanismer.
3.5Godkännandeprocessens varaktighet
Medlemsstaterna har betraktat 35 processen för att anta beslut om statligt stöd om kapacitetsmekanismer som en utdragen process. Den nuvarande godkännandeprocessen för kapacitetsmekanismer har i allmänhet en minsta varaktighet på sex månader. Praxis har dock visat att diskussionerna med medlemsstaterna före anmälan tenderade att pågå längre, dvs. upp till två år. Detta berodde inte bara på att de första förfarandena enligt de nya bestämmelserna i elförordningen (artiklarna 20–27) var av pilotkaraktär, utan också på att utformningen av stödordningen under föranmälningsfasen tenderar att vara under utarbetande: de första idéerna diskuteras fortfarande i medlemsstaten, och flera omgångar av interna utbyten med nationella intressenter och med kommissionens avdelningar tenderar att vara nödvändiga för att slutföra den detaljerade utformningen av en åtgärd och säkerställa att den uppfyller kraven i EU-lagstiftningen.
4.KOMMISSIONENS FÖRSLAG OM RATIONALISERING OCH FÖRENKLING
4.1 Översyn av Acers metod för den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet
Enligt artikel 69.3 i elförordningen ska kommissionen på grundval av denna rapport begära att Acer ändrar metoden för den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet. För att ta itu med de problem med metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet som beskrivs ovan bör Acer (i samarbete med Entso-E) se över sin metod för att bedöma tillräckligheten i unionen och överväga att se över metoden för att beräkna tillräcklighetsmåtten, för att minska genomförandebördan för medlemsstaterna och underlätta ett harmoniserat genomförande av EU-ramen.
Metoden bör uppdateras och rationaliseras på ett antal områden för att säkerställa ramens tillförlitlighet och att den är lätt att genomföra för intressenter (Entso-E på EU-nivå och systemansvariga för överföringssystem eller andra enheter på nationell nivå), med beaktande av de lärdomar som dragits av praxis.
Kommissionens begäran till Acer anger endast omfattningen av en sådan förenkling av metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet. Det kommer an på Entso-E att lämna in detaljerade förslag till metoden för Acers godkännande, i enlighet med artikel 27 i elförordningen.
4.1.1Scenarioramen
Enligt metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artikel 3) bör kartläggningen av tillräcklighetsproblem baseras på ett centralt referensscenario (med varianter 36 som inkluderar eller utesluter godkända kapacitetsmekanismer), medan ytterligare känslighetsanalyser endast är avsedda att bedöma tillförlitligheten hos det identifierade tillräcklighetsproblemet.
Det nuvarande centrala referensscenariot bygger på uppnåendet av målen i de nationella energi- och klimatplanerna, som består av politiska mål. I de nationella energi- och klimatplanerna beskrivs utvecklingen av framtida installerad kapacitet (förnybara energikällor, lagring) och efterfrågan (elektrifiering, energieffektivitet) i enlighet med EU:s högt ställda mål. Medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner utgör den bästa tillgängliga planen för energisystemets framtid under energiomställningen. Detta scenario tar dock inte hänsyn till att genomförandet av de åtgärder som beskrivs i planerna kan försenas och att sådana förseningar kan påverka systemets tillräcklighet. Dessutom uppdateras de nationella energi- och klimatplanerna vart femte år och de ursprungliga utvecklingsbanorna kan avvika från den tidigare planen. Till exempel kan utvecklingen av nya tillgångar kopplade till elproduktion (t.ex. förnybara energikällor, kärnkraft), efterfrågan på el (t.ex. H2-elektrolys) och kritisk infrastruktur (nationellt nät, anslutning av produktionstillgångar, sammanlänkningar) avvika från den planerade sammansättningen eller takten.
Därför skulle man kunna överväga att se över scenarioramen och införa ytterligare ett scenario för ”trender och prognoser” i metoden för att identifiera problem med tillräcklighet som medlemsstaterna skulle kunna använda för att motivera införandet av en kapacitetsmekanism. Detta skulle ha fördelen att det skulle göra det möjligt att överväga en alternativ syn på framtiden, t.ex. en där förnybar energi, kärnkraft eller lagring installeras i en annan takt och elektrifieringen sker i en annan takt.
Detta scenario för ”trender och prognoser”, som också fastställs genom en sannolikhetsmetod, skulle vara ett scenario som beaktar de faktiska framstegen mot att genomföra medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner. Detta omfattar observerad utveckling av såväl utbud som efterfrågan (med hänsyn till t.ex. elektrifieringstakt och energieffektivitet) och nätutveckling, med beaktande av risken för vissa länder att målen inte kommer att uppnås i tid 37 . Därför bör det andra scenariot inte omfatta andra risker för att undvika att dess syfte snedvrids, dvs. att fånga upp den faktiska energiomställningstakten. För detta ändamål krävs också att de trender som används i det andra scenariot inte är mer försiktiga än medlemsstaternas prognoser, inklusive politik och åtgärder som redan antagits och genomförts. I denna utvidgning av scenarioramen är det dessutom viktigt att definiera lämpliga jämförande indikatorer för att beskriva skillnaderna mellan centrala referensscenarier. De kommer också att göra det möjligt för intressenter att effektivt jämföra de viktigaste antagandena under årens lopp. Det ytterligare scenariot måste vara en noggrann avvägning mellan realism och konservatism, för att undvika risken för ökade kostnader för konsumenterna utan några meningsfulla ytterligare fördelar.
Av ovanstående skäl bör det ytterligare scenariot och dess antaganden, särskilt baserade på historiska uppgifter 38 och aktuella prognoser 39 , som skiljer sig från de mål som medlemsstaterna har lagt fram för att säkerställa efterlevnad av unionens energi- och klimatmål för 2030 och dess mål om klimatneutralitet för 2050, bli föremål för ett grundligt offentligt samråd. Acer bör ge vägledning om hur detta offentliga samråd bör genomföras. Referensgruppen för intressenter för tioårsplanen för nätutveckling uppmanas att uttrycka sin åsikt om förenligheten mellan scenarierna för europeisk bedömning av resurstillräcklighet och scenarioramen för tioårsplanen för nätutveckling.
Det är viktigt att komma ihåg att de nationella bedömningarna av resurstillräcklighet även i fortsättningen skulle ha en roll att spela för att se till att den särskilda utveckling som identifierats av medlemsstaterna kan beaktas vid utformningen av en kapacitetsmekanism.
4.1.2Val av målår
Metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artikel 4.1) kräver modellering av varje år under en tioårsperiod (baserat på kravet i elförordningen). Resultaten för varje år är viktiga för beslutsfattandet om behovet av en kapacitetsmekanism och för beräkningen av maximikapaciteten kopplad till nya resurser för gränsöverskridande deltagande i kapacitetsmekanismer. Intressenter (Entso-E) har dock haft svårt att modellera vart och ett av dessa tio år. I en anda av förenkling kan modellen i framtiden uttryckligen modellera ett begränsat antal målår som är avgörande för beslutsfattandet för kapacitetsmekanismer (inklusive beräkning av maximikapaciteten kopplad till nya resurser), medan andra målår kan modelleras genom extrapolering.
4.1.3Bedömningen av den ekonomiska bärkraften
Enligt metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artikel 6) modellerar bedömningen av ekonomisk bärkraft beslut om inträde och utträde på marknaden. För närvarande mäter modellen för europeisk bedömning av resurstillräcklighet resursers ekonomiska bärkraft med hjälp av den så kallade systemkostnadsmetoden som minimerar de totala systemkostnaderna, dvs. summan av fasta kostnader och totala driftskostnader. En sådan metod, som optimerar kostnaderna för hela det europeiska systemet i ett enda steg, har gett upphov till betydande beräkningsproblem och inkonsekvenser mellan besluten om inträde och utträde av kapacitet och de beräknade riskerna för tillräcklighet. För att ta itu med dessa problem bör resursernas ekonomiska bärkraft baseras på en metod för maximering av intäkterna som mäter skillnaden mellan förväntade intäkter och kostnader för varje kapacitetsresurs 40 . Detta tillämpas redan av vissa systemansvariga för överföringssystem i Europa. Genom att bedömningen av den ekonomiska bärkraften delas upp i mindre, beräkningsmässigt mindre krävande iterationer blir den mer slimmad (som en ”iterativ metod” 41 ) och modellerar bättre besluten om inträde och utträde av kapacitet. Metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet bör innehålla en efterhandsprocess för att göra det möjligt att direkt identifiera den volym som ska upphandlas för varje elområde som är kopplat till den tillräcklighetsbrist som identifierats i modellen. Detta tillvägagångssätt kommer dessutom att underlätta tillämpningen av flödesbaserad kapacitetsberäkning, som på lämpligt sätt återspeglar gränsöverskridande handelsmöjligheter och underliggande välfärdsvinster. En ytterligare förenkling skulle kunna avse en översyn av det antal klimatår som modelleras i sannolikhetsbedömningen och samtidigt säkerställa att det korrekt motsvarar resurstillräcklighetsbehovet.
För närvarande modellerar den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet investeringsbeteendet genom att beräkna en kostnad för ny resurs med hjälp av två nyckelparametrar: den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden (WACC) och tröskelnivån, dvs. den lägsta avkastning som krävs av finansiärer (aktieägare och/eller kreditgivare) för att finansiera investeringar i referenstekniken i det berörda geografiska området. Vissa intressenter betonade farhågorna att bedömningen potentiellt kan vara alltför optimistisk när det gäller investeringsbeteende, dvs. att riskovilliga investerare inte skulle kunna finansiera ett projekt baserat på extrema prisökningar som inträffar några timmar per år. Därför bör särskild uppmärksamhet också ägnas åt villkoren för investeringsbeslutsprocessen, genom att på lämpligt sätt modellera en rationell investerares riskaversion med hjälp av ”tröskelnivåer”.
4.1.4Kapacitet mellan elområden
Den nuvarande europeiska bedömningen av resurstillräcklighet (artikel 4.7 i metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet) modellerar utbyten mellan elområden från tredjeländer på två olika sätt: i) för system som inte alls modelleras 42 (Ryssland, Belarus) antas inget utbyte mellan elområden, ii) och för system som ”inte uttryckligen modelleras” (Marocko, Moldavien, Tunisien och Ukraina) 43 måste utbyten mellan elområden återspegla marknadsförhållandena och förväntad driftspraxis (inklusive särskilda anslutningsavtal). Antaganden kopplade till dessa utbyten mellan elområden från tredjeländer bör kontinuerligt övervakas av Entso-E (med Acertillsyn) för att återspegla den risknivå som är förenad med dessa system.
4.1.5Effekterna av åtgärderna i medlemsstaternas genomförandeplaner
Metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artiklarna 3.3 och 5.14) innehåller ett krav på att bedömningen bör anpassas till de åtgärder som medlemsstaterna har fastställt i genomförandeplanerna i enlighet med artikel 20.3 i elförordningen. I linje med strävandena efter förenkling (och i linje med artikel 23.5 i elförordningen) skulle bedömningen i framtiden – i stället för att anpassas till de åtgärder som ingår i medlemsstaternas genomförandeplaner – kunna förutse den sannolika inverkan av de åtgärder som avses i dessa planer.
Om en indirekt begränsning av grossistprisbildning enligt artikel 10.4 i elförordningen konstateras (och modelleras inom ramen för europeisk bedömning av resurstillräcklighet) kräver metoden för bedömning av resurstillräcklighet (artikel 3.7) dessutom att bedömningen innehåller en obligatorisk känslighet för att fastställa om indirekta begränsningar av prisbildning kan utgöra möjliga källor till resurstillräcklighetsproblem. I en anda av förenkling skulle denna känslighet kunna bli icke-obligatorisk.
4.1.6Reduktionsfaktorer
Metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artikel 4.4) innehåller krav på tillgång till försörjningskällor. Det bör finnas en gemensam syn på definitionen av reduktionsfaktorer för olika typer av teknik. Dessa reduktionsfaktorer bör offentliggöras av Entso-E (med Acertillsyn).
4.1.7Bidrag till efterfrågeflexibilitet och lagring
Metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artiklarna 4.3 och 4.5) innehåller krav på hur efterfrågeflexibilitet och lagring ska modelleras. Icke-fossil flexibel teknik har dock ännu inte varit i fokus för genomförandet av den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet. I takt med att energiomställningen fortskrider och dess affärsmodell utvecklas blir det allt viktigare att skärpa genomförandet av den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet med beaktande av icke-fossila flexibla resurser och att ta hänsyn till alla resurser som stöds genom flexibilitetsåtgärder (t.ex. bättre återspegling av rampningsbegränsningar för modellen för ekonomisk dirigering, bättre beaktande av intäkter från stödtjänster 44 för bedömningen av ekonomisk bärkraft, bättre uppskattning av lokala resurser, t.ex. värmepumpar, elbilspenetration osv.). Den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet kan inte bara korrekt redovisa bidraget från efterfrågeflexibilitet och lagring, utan också ge relevanta bidrag till bedömningen av flexibilitetsbehov och därmed undvika dubbelarbete för medlemsstaterna.
4.1.8Transparens och samverkan med intressenter
Metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artiklarna 9 och 11) innehåller redan krav på transparens och samverkan med intressenter. Insatserna för att öka transparensen bör fortsätta. Intressenter och tillsynsmyndigheter har t.ex. begärt att resultaten av den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet ska offentliggöras och ange fördelningen av energi som inte levereras per timme. Sådan information är avgörande för att medlemsstaterna och intressenter ska förstå i vilken utsträckning en bristhändelse utgör ett allvarligt hot mot försörjningstryggheten och bör inkluderas i den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet. Indata (artikel 5 i metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet) som inte är medlemsstatsspecifika men som används som standardvärden för elområden i modellen för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (t.ex. kostnadsindikatorer för resurser, reduktionsfaktorer) bör göras tillgängliga för allmänheten av Entso-E (med Acertillsyn).
4.2 Rationalisering av kommissionens godkännandeprocess för kapacitetsmekanismer
Ett beslut om godkännande från kommissionen krävs innan statligt stöd kan beviljas lagligt via en kapacitetsmekanism. Antagandet av ett beslut om statligt stöd för en nationell kapacitetsmekanism kräver en bedömning av dess förenlighet med kraven i elförordningen (artiklarna 20–27) och i avsnitt 4.8 i riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi.
För att bemöta medlemsstaternas farhågor och påskynda godkännandet av kapacitetsmekanismer föreslår kommissionen att man utarbetar ett förenklat förfarande för statligt stöd för utformning av kapacitetsmekanismer som följer på förhand fastställda standardmodeller baserade på bästa praxis och som därför kan förväntas begränsa snedvridningar av konkurrensen. Detta förenklade förfarande kommer att föreslås som en del av de nya regler för statligt stöd som nämns under andra pelaren i meddelandet om en konkurrenskraftskompass för EU 45 .
För att möjliggöra den rättsliga bedömning som krävs enligt elförordningen och reglerna om statligt stöd, och för att ge den vägledning som krävs i samband med vad som vanligtvis är komplexa nationella utformningar, skulle detta förenklade förfarande omfatta en nödvändig uppsättning utformningsegenskaper. Ett beslut om statligt stöd skulle fortfarande vara nödvändigt för att godkänna en kapacitetsmekanism, men diskussionerna med kommissionen skulle kunna påskyndas avsevärt för medlemsstater som följer det förenklade förfarandet.
Det föreslagna förenklade förfarandet skulle omfatta de två vanligaste utformningarna av kapacitetsmekanismen – en för kapacitetsmekanismer för centrala köpare och en för strategiska reserver – och sammanfatta de centrala delar som medlemsstaterna måste tillhandahålla i form av en checklista.
Om medlemsstatens planerade kapacitetsmekanism överensstämmer med alla delar i checklistan skulle kommissionen gå vidare med ett snabbt antagande av ett beslut om statligt stöd, utan att behöva diskutera utformningen ytterligare.
Kraven för denna förenklade process får innehålla följande:
·Medlemsstaterna kan tillämpa det förenklade förfarandet om de förlitar sig på den senaste rapporten om europeisk bedömning av resurstillräcklighet (godkänd av Acer) för att visa att systemet är nödvändigt. Såsom anges i punkt 4.1 kommer metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet i framtiden att förenklas och medlemsstaterna kommer att ges ytterligare flexibilitet för att motivera sitt system på grundval av europeisk bedömning av resurstillräcklighet.
·Som en ytterligare förenkling för att påskynda godkännandeprocessen för kapacitetsmekanismen kommer kommissionen att begära att Acer beräknar ett referensvärde för förlorad last för alla medlemsstater, som utnyttjar nuvarande erfarenheter för att öka effektiviteten och konsekvensen i beräkningen. Acer bör också tillhandahålla referenskostnadsindikatorer på EU-nivå med beaktande av befintliga studier om kostnaden för ny resurs och bästa tillgängliga ekonomiska studier. Dessa referensvärden (som kommer att göras omedelbart tillgängliga av Acer) kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att snabbt fastställa sina tillförlitlighetsnormer om de beslutar att beakta Acers beräkningar.
·När det gäller den övergripande processen för att godkänna kapacitetsmekanismer kan medlemsstater som ännu inte har antagit sin genomförandeplan lämna in sin plan till kommissionen i god tid före det föreslagna systemet. Medlemsstaterna kan genomföra de föreslagna reformerna i sin plan parallellt med införandet av systemet. Medlemsstater som redan har lämnat in sin genomförandeplan och mottagit kommissionens yttrande behöver inte utfärda någon ny genomförandeplan.
·Slutligen bör systemets utformning överensstämma med en nödvändig uppsättning utformningsegenskaper. Kommissionen kommer att redogöra för denna bästa praxis som en del av förslaget till den nya ramen för statligt stöd.
5.SLUTSATS OCH FORTSATT ARBETE
På grundval av översynen av förfarandet för ansökan om kapacitetsmekanismer enligt kapitel IV i elförordningen drar kommissionen slutsatsen att ett antal faktorer kan rationaliseras och att förfarandet på vissa villkor kan förenklas.
Enligt artikel 69.3 i elförordningen ska kommissionen senast den 17 april 2025 lägga fram förslag i syfte att förenkla processen för bedömning av kapacitetsmekanismer.
Ett sådant förslag beskrivs närmare i bilaga I till kommissionens förslag till meddelande om ramen för statliga stödåtgärder till stöd för given för en ren industri (Clean Industrial Deal State Aid Framework – CISAF). Medlemsstaterna kommer att rådfrågas om förslaget innan det antas.
Kommissionens ståndpunkt i fråga om denna rapport påverkar inte kommissionens eventuella ståndpunkt om eventuella nationella genomförandeåtgärders förenlighet med EU-lagstiftningen.
Se artiklarna 20 och 21.1 i förordning (EU) 2019/943.
Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi 2022, C/2022/481, EUT C 80, 18.2.2022, s. 1.
Metod för beräkning av värdet av förlorad last (VoLL), kostnaden för ny resurs och tillförlitlighetsnormen: Microsoft Word - VOLL CONE RS - Annex I (europa.eu) .
En tillräcklighetsbedömning är en studie av elsystemets tillräcklighet för att tillgodose nuvarande och förväntad efterfrågan på el.
Metod för beräkning av den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet: Microsoft Word - ERAA - Annex I (europa.eu) .
Metod för gränsöverskridande deltagande i kapacitetsmekanismer: Microsoft Word - XBP CM - Annex I - technical specifications (europa.eu) .
Medlemsstaterna diskuterar ofta utkastet till plan för marknadsreformer med kommissionen innan de formellt lägger fram den, vilket underlättar ett snabbt antagande av kommissionens yttrande om planen.
De systemansvariga för överföringssystemen och de nationella myndigheterna diskuterar ofta de nationella bedömningarna av resurstillräcklighet med Acer innan de formellt lämnar in sina rapporter. Detta hjälper Acer att tidigt identifiera alla frågor som rör rapporterna, i form av antaganden, metoder osv.
Metod för att fastställa värdet av förlorad last, kostnaden för ny resurs och tillförlitlighetsnormen, metod för den europeiska bedömningen av resurstillräcklighet och metoder för gränsöverskridande deltagande i kapacitetsmekanismer.
Finns på: https://www.acer.europa.eu/electricity/security-of-supply/monitoring-security-electricity-supply .
Detta omfattar två beslut om statligt stöd för att ändra den belgiska stödordningen, som finns under ärendenummer SA.54915 och SA.104336 .
Finns under ärendenummer SA.55604 .
Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om reformen av utformningen av elmarknaden i EU, SWD(2023) 58 final, https://energy.ec.europa.eu/system/files/2023-03/SWD_2023_58_1_EN_autre_document_travail_service_part1_v6.pdf .
Se slutsatserna från forumet 2023 här: https://energy.ec.europa.eu/events/38th-meeting-european-electricity-regulatory-forum-2023-06-08_en . Se slutsatserna från forumet 2024 här: https://energy.ec.europa.eu/events/39th-european-electricity-regulatory-forum-2024-05-27_en.
Belgien, Bulgarien, Tyskland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Litauen, Polen, Finland, Sverige (Estland genomgår för närvarande processen).
Detta togs också upp under de två workshoppar med medlemsstaterna som anordnades i juni 2023.
acer.europa.eu/sites/default/files/documents/Publications/Security_of_EU_electricity_supply_2023.pdf .
Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Spanien, Frankrike, Portugal (Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet för 2024).
Belgien, Estland, Finland och Sverige (Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet för 2024).
Sådana situationer kan t.ex. vara samtidiga fel i flera delar av elnätet, avbrott i tillgången på bränsle för elproduktion, lägre tillgänglighet till utländska eller lokala kärnkraftverk.
Tyskland, Irland, Italien och Sverige (Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet för 2024).
Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet för 2021, s. 8.
Detta beror på att medlemsstaterna har fattat beslut på grundval av ett antal faktorer som rör utformningen av undersökningen och behandlingen av tillhörande resultat.
Se Acers marknadsövervakningsrapport 2023 om hinder för efterfrågeflexibilitet och Smart Energy Europes kartläggning av mekanismer för resurstillräcklighet: smarten.eu/wp-content/uploads/2022/01/the_smarten_map_2021_DIGITAL_final.pdf .
Deras relativa andelar 2023 var omkring 32 %, 24 % respektive 15 %.
Enligt Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet för 2023 utgör andra förnybara energikällor än vattenkraftverk endast 6 GW eller 3 % av den totala kapaciteten. Efterfrågeflexibiliteten motsvarar 4 GW, medan lagringen fortfarande är låg på 300 MW 2022.
Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet för 2023.
Menegatti, E., Meeus, L. (2024),FSR Policy Brief: An easy fix to streamline capacity markets: https://hdl.handle.net/1814/77492
Acers övervakningsrapport om försörjningstrygghet för 2023.
Punkt 348, riktlinjerna för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi .
Medlemsstaterna rådfrågades preliminärt i juni 2023 när kommissionen anordnade två workshoppar för medlemsstaterna och under Electricity Regulatory Energy Forum i Rom 2023.
Genom förordning (EU) 2024/1747 stärktes kapacitetsmekanismernas roll när det gäller att ta itu med tillräcklighetsproblem. Till följd av detta blir den variant som omfattar dessa godkända kapacitetsmekanismer mer relevant än den variant som inte beaktar dessa mekanismer. Detta skulle kunna ligga till grund för insatserna för att rationalisera metoden.
https://www.eea.europa.eu/themes/climate/trends-and-projections-in-europe.
T.ex. enligt artikel 18 i styrningsförordningen.
Inklusive politik och åtgärder som diskuteras och som har en realistisk chans att antas.
Bedömningen av den ekonomiska bärkraften bör anpassas för att på ett bättre sätt fånga upp intäkter som är relevanta för nya rena flexibla resurser (även från marknader för stödtjänster). I detta syfte är nära samverkan med relevanta intressenter som förstår de faktiska affärsmodellerna för denna teknik mycket viktig.
Simuleringen av ekonomisk dirigering beräknar intäkter och kostnader för olika resurser och sedan justeras investeringarna på grundval av resultaten och dirigeringen genomförs på nytt följt av justeringar av kapaciteter osv. tills marknaden är i jämvikt.
Dessa system modelleras inte alls, dvs. inga utbyten mellan elområden antas från dessa tredjeländer.
Dessa system modelleras som exogena bästa uppskattningar av utbyten mellan elområden med modellerade elområden.
Data tillhandahålls av systemansvariga för överföringssystem som har direkta sammanlänkningar med dessa system och bör återspegla förväntade marknadsförhållanden och driftspraxis (inklusive särskilda anslutningsavtal).
Metoden för europeisk bedömning av resurstillräcklighet (artikel 6.9 b) gör det möjligt att beakta alla intäktsflöden, inklusive intäkter
från stödtjänster som är avgörande för lagringsteknik och efterfrågeflexibilitet. Detta bör göras obligatoriskt.
COM(2025) 30 final, 29.1.2025: eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52025DC0030 .