EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 11.2.2025

COM(2025) 46 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Vägen till nästa fleråriga budgetram

1.INLEDNING: EU-BUDGETEN I CENTRUM FÖR EU:S POLITISKA PRIORITERINGAR

EU:s budget står i centrum för EU:s politiska åtgärder. Under årtionden har EU:s budget förbättrat livskvaliteten och försörjningsmöjligheterna för invånare, jordbrukare, forskare, företag och regioner i och utanför EU. Budgeten har visat sitt värde genom att bidra till att övervinna en pandemi och energikris, rädda miljontals arbetstillfällen under nedstängningarna och investera i vår rena och digitala framtid. När EU ställdes inför en av de senaste årens allvarligaste kriser, covid-19-pandemin och följdverkningarna av den, reagerade EU med NextGenerationEU och den fleråriga budgetramen 2021–2027. Detta banade väg för en snabb ekonomisk återhämtning och gjorde samtidigt EU grönare, mer digitalt och framtidssäkrat. När Rysslands angreppskrig vid EU:s gränser krävde snabba åtgärder för att stödja Ukraina och ta itu med de stigande energikostnaderna visade EU-budgeten återigen sin effektivitet.

Storleken på de utmaningar som vi har ställts inför under de senaste åren har krävt ett lika stort, samlat svar från EU. Nya politiska prioriteringar stöddes av betydande anslag: medlen för forskning, migration, försvar och yttre åtgärder nådde de högsta nivåerna jämfört med tidigare flerårsbudgetar. För första gången tillhandahölls finansiering i stor skala för reformer tillsammans med investeringar, vilket ytterligare ökade effekterna av NextGenerationEU. På samma sätt har rättsstatsprincipen ställts i centrum genom de allmänna villkorsreglerna som skyddar EU:s pengar mot överträdelser av rättsstatsprinciperna i medlemsstaterna.

Nya behov och nödsituationer och de ökade kraven på åtgärder på EU-nivå har dock ansträngt EU-budgeten till det yttersta, vilket föranledde en halvtidsöversyn 2024. Ett starkt och förutsägbart stöd till Ukraina, förstärkning av migrations- och gränsförvaltningsprogram samt stöd till EU:s grannländer och utvidgningsländerna var geopolitiska nödvändigheter, medan kritisk teknik krävde ökat stöd. Volatila räntor och stigande finansieringskostnader krävde särskilda lösningar och ökad flexibilitet. Den allra första revideringen av utgiftstaken i den fleråriga budgetramen resulterade i betydande omfördelningar och nya särskilda instrument.

Ökade förväntningar på EU-åtgärder innebär att EU:s budget behöver tänkas om. Målet om ett fritt, demokratiskt, starkt, säkert, välmående och konkurrenskraftigt EU som beskrivs i den nya kommissionens politiska riktlinjer och i Europeiska rådets strategiska agenda för 2024–2029 behöver nås i en mycket utmanande geopolitisk omgivning. Detta kräver en reformerad och förstärkt EU-budget. Dessutom ska återbetalningen av upplåningen från NextGenerationEU inledas 2028. Instrumentet spelade en avgörande roll för en samlad finanspolitisk hantering av krisen. Återbetalningen ökar de finansiella behoven i nästa budgetram.

Europa behöver göra det till synes omöjliga: det är inte möjligt med en EU-budget som är anpassad till våra ambitioner och i synnerhet inte säkerställer återbetalning av NextGenerationEU samtidigt som de nationella ekonomiska bidragen ligger kvar på samma nivå utan nya egna medel. Det är dags för ett vägval.

I det här meddelandet skisseras några politiska och ekonomiska utmaningar för nästa budgetram som start på en bred dialog som ska bidra till förslaget till nästa fleråriga budgetram.

2. POLITISKA UTMANINGAR FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Den kommande EU-budgeten bör inriktas på gemensamma utmaningar där utgifter på EU-nivå ger störst mervärde. En bred enighet om vad som ska finansieras – det vill säga investeringsbehoven de kommande åren – är en förutsättning för att man ska kunna enas om hur finansieringen ska gå till – genom mobilisering av privata investeringar, nationella budgetar eller vår gemensamma EU-budget, och vilka verktyg som i så fall ska användas i EU-budgeten.

EU:s konkurrenskraft hindras av kvarvarande hinder på den inre marknaden, orättvis internationell konkurrens, höga energipriser, brist på kompetens och arbetskraft samt svårigheter för företagen att få tillgång till det kapital de behöver. EU-ekonomin har starka sidor – en öppen ekonomi, hög marknadskonkurrens, en stark välfärdsmodell med låg ojämlikhet, höga krav på samhällsstyre, hälsa, utbildning och miljöskydd samt en unik kulturell rikedom. Vissa svaga sidor har dock blivit tydliga. De offentliga anslagen till forskning och innovation i EU är inte tillräckligt stora: bara en tiondel av dem kommer från EU-nivån och dessutom är de utspridda på många områden och inte tillräckligt inriktade på banbrytande innovation 1 . Under 2023 uppgick utgifterna för forskning och utveckling i EU till 381 miljarder euro, eller 2,22 % av EU:s BNP, vilket är lägre än målet på 3 % 2 . Dessutom spenderade EU-företagen omkring 270 miljarder euro mindre på forskning och utveckling än sina amerikanska motsvarigheter 2021 3 . Näringslivet har gått i stå: inget EU-företag med ett börsvärde på över 100 miljarder euro har grundats de senaste femtio åren, medan alla sex amerikanska företag som har en värdering på över 1 biljon euro grundades under denna period. Den ihållande bristen på privat finansiering av tillväxtinvesteringar i ett sent skede 4    hindrar EU-företagens möjligheter att expandera. EU lider också av kompetensbrist i hela ekonomin, vilket förstärks av en minskande arbetskraft 5 . Överlag kommer EU:s konkurrenskraft i framtiden att vara beroende av vår förmåga att starta en ny era av uppfinningar och nyskapande som sätter forskning, innovation, vetenskap och teknik i centrum för vår ekonomi.

EU står inför tilltagande säkerhetshot i takt med att de geopolitiska spänningarna växer. Den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen lider av årtionden av underinvesteringar: åren 1999–2021 ökade EU:s sammanlagda försvarsanslag med 22 %, vilket kan jämföras med 66 % i USA, 289 % i Ryssland och 579 % i Kina 6 . De medlemsstater som är med i Nato har åtagit sig att anslå minst 2 % av BNP till försvar, men alla har inte uppnått det målet och samtidigt övervägs högre satta mål. Samarbetet är också begränsat: medlemsstaterna är fortfarande långt ifrån att uppnå det mål som de själva satte upp för över 15 år sedan om att investera 35 % tillsammans i europeiska samarbetsprojekt 7 . Fragmentering längs de nationella gränserna, med begränsat samarbete och därmed sammanhängande dubbelarbete, gör de europeiska försvarsföretagen mindre konkurrenskraftiga och skapar strategiska beroenden. Starkare försvarsberedskap, bl.a. genom rymdresurser, och militär mobilitet behövs både för att avskräcka från framtida angrepp och för att stödja Ukraina på vägen mot fred. Allt detta kräver ökad och optimerad försvarsfinansiering i hela EU. Som en del av en verklig europeisk försvarsunion kommer EU att behöva spendera mer, spendera bättre och spendera tillsammans. Kommissionen tänker lägga fram en vitbok om det europeiska försvarets framtid i mars.

Krig, osäkerhet, fattigdom och brist på möjligheter bidrar till fördrivningar inom och irreguljär migration från EU:s södra grannskap till Europa 8 . EU har gjort stora framsteg med att lägga fast en enad strategi för migration, asyl och gränser, men migration kommer att fortsätta att vara en utmaning och att nå resultat på det området är något som allmänheten i EU prioriterar. Smuggling av migranter och människohandel ger brottsvinster. Användningen av migration som vapen vid EU:s gränser visar på nya hybridformer av hot som leder till splittring och misstro mot samhällena i EU. Nästa långtidsbudget bör därför bidra till att hantera utmaningar som rör migration, vilket innefattar ett effektivt skydd av EU:s yttre gränser och heltäckande partnerskap med ursprungs- och transitländerna. Långtidsbudgeten bör också stödja medlemsstaterna så att de har det kunnande och den operativa och finansiella kapacitet de behöver för att genomföra den nya migrations- och asylpakten.

Den inre marknadens framgång beror också på dess förmåga att gynna alla enskilda och företag i EU. Även om de regionala och territoriella skillnaderna har minskat avsevärt, bland annat tack vare EU:s sammanhållningspolitik, bor 29 % av invånarna i EU fortfarande i regioner med en BNP per capita som ligger under 75 % av EU-genomsnittet, och omkring 135 miljoner människor bor på platser som under de senaste två årtiondena långsamt har halkat efter 9 . Små och medelstora företag sysselsätter nästan två tredjedelar av EU:s arbetskraft och står för lite drygt hälften av det tillförda mervärdet, men många av dem har svårt att få tillträde till den inre marknaden, bland annat på grund av komplexa byråkratiska förfaranden, tunga administrativa bördor och brist på informations- och stödtjänster 10 . Det är nödvändigt att frigöra investeringar för att säkerställa ekonomisk utveckling i hela EU, men reformer behövs också för att undanröja hinder för regional utveckling, t.ex. investeringshinder, rättsliga hinder och svagheter på arbetsmarknaden och i företagsklimatet. 11 Vi måste åter knyta samman vårt samhälle genom utbildning och genom att investera i människorna. Dessa utmaningar behöver hanteras genom en förstärkt och moderniserad sammanhållnings- och tillväxtpolitik, i samarbete med nationella, regionala och lokala myndigheter.

Livsmedelstrygghet och naturskydd upprätthåller livskvaliteten i EU, men står inför särskilda svårigheter. Jordbrukare, fiskare och landsbygdsområden påverkas i allt högre grad av orättvis global konkurrens, högre energipriser, brist på yngre jordbrukare och fiskare samt svårigheter att få tillgång till kapital. Trots det betydande stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken är jordbruksinkomsten per arbetstagare fortfarande volatil och betydligt lägre än genomsnittslönen i EU:s ekonomi (2023 var den 60 %). För småskaligt kustfiske var genomsnittslönen 2021 ungefär hälften av genomsnittslönen i ekonomin som helhet. Eftersom endast 6,5 % av jordbrukarna 2020 var yngre än 35 år åldras jordbruket i EU 12 .  Omkring 62 miljarder euro skulle behövas för att överbrygga investeringsgapet i jordbrukssektorn och genomföra den digitala, gröna och energirelaterade omställningen 13 . Dessutom ökar klimatförändringarna livsmedelssystemets riskexponering. Med utgångspunkt i rekommendationerna från den strategiska dialogen om jordbrukets framtid och den kommande visionen på jordbruks- och livsmedelsområdet måste en ändamålsenlig gemensam jordbrukspolitik ge riktat stöd till de jordbrukare som behöver det mest, främja positiva miljömässiga och sociala resultat genom belöningar och incitament för ekosystemtjänster och stödja rätt förutsättningar för blomstrande landsbygdsområden. Den måste bli enklare och mer målmedvetet att göra rätt avvägning mellan incitament, investeringar och reglering och säkerställa att jordbrukarna har en rättvis och tillräcklig inkomst.

Dramatiska klimatrelaterade katastrofer inträffar allt oftare och medför stora sociala och ekonomiska påfrestningar. 14  Den genomsnittliga kostnaden för naturkatastrofer har fördubblats från 8 miljarder euro per år på 1980-talet till 16 miljarder euro det senaste årtiondet. Under 2021 och 2022 översteg kostnaderna 50 miljarder euro per år och uppgick 2023 till 40 miljarder euro, vilket var det varmaste året i världen som någonsin uppmätts. Enligt 2024 års europeiska klimatriskbedömningsrapport skulle de sammanlagda ekonomiska förlusterna kunna uppgå till 175 miljarder euro (dvs. omkring 1,4 % av EU:s BNP) vid ett uppvärmningsscenario på 3 °C. Mot tanke på dessa risker har Europeiska revisionsrätten också rekommenderat att EU:s finansiering för klimatanpassning ska framtidssäkras 15 . Det förutsätter ett intensifierat arbete med klimat- och vattenresiliens och beredskap: samtidigt som vi strävar efter att nå målen i den gröna given som ett led i vår strategi för ekonomisk tillväxt måste förberedelserna för växande klimatrisker förbli ett övergripande mål för EU:s åtgärder, både internt och externt.

Det globala politiska och ekonomiska omgivningen innebär rekordstora utmaningar. Rysslands anfallskrig mot Ukraina innebär att krig återigen förekommer på den europeiska kontinenten. EU:s ekonomiska, politiska och militära stöd till Ukraina måste upprätthållas så länge det behövs och är en investering i europeisk säkerhet. Situationen i Mellanöstern leder till instabilitet i hela regionen och ytterligare humanitära behov. Ökande orättvis konkurrens och en mer aggressiv ekonomisk och geopolitisk hållning har undergrävt det globala multilaterala systemet, vilket tar sig uttryck i en övergång från samarbete till konkurrens och ökande konflikter. Färre än 20 % av målen för hållbar utveckling 16 är på rätt spår, och det finns ett ihållande investeringsgap i utvecklingsländerna. De humanitära behoven fortsätter att öka: under 2024 behövdes 45 miljarder euro globalt för humanitärt bistånd, mer än dubbelt så mycket som 2019. En europeisk utrikespolitik med mer riktad och verkningsfull finansiering för våra partner och bättre anpassning till EU:s strategiska intressen behövs för ömsesidigt fördelaktiga partnerskap.

Utvidgningen är en politisk och geostrategisk nödvändighet. Anslutningen till EU kommer alltid att grundas på meriter – och varje kandidatland kommer att bedömas utifrån sina egna framsteg när det gäller att uppfylla alla kriterier. EU kommer att behöva öka stödet för att förbereda kandidatländerna, genom investeringar och reformer, på medlemskapet. BNP per capita på västra Balkan samt i Ukraina, Moldavien och Georgien ligger fortfarande runt eller under 50 % av EU:s BNP, och kommer endast långsamt i kapp. Ukraina kommer att behöva stöd från EU och dess allierade för att stå emot Rysslands brutala aggression och mildra de ekonomiska konsekvenserna 17 . Ett större och starkare EU ger betydande socioekonomiska, allmänpolitiska och säkerhetspolitiska fördelar.

De kommande utmaningarnas storlek kräver därför en ambitiös budget, både i fråga om storlek och utformning.

3.EUROPAS VAL FÖR EN ENKLARE, MER FOKUSERAD OCH MER VERKNINGSFULL BUDGET 

En mer fokuserad EU-budget

Det pågående genomförandet av den nuvarande budgetramen ger en del lärdomar om hur man kan öka EU-budgetens smidighet och bättre anpassa den till våra prioriteringar och mål. Flexibilitet är avgörande för att garantera budgetens förmåga att reagera på föränderliga förhållanden. Detta är dock inte möjligt om nästan alla EU-medel är öronmärkta redan från början: över 90 % av den fleråriga budgetramen 2021–2027 och NextGenerationEU är allokerade på förhand för särskilda ändamål eller program eller nationella anslag 18 . Till följd av detta har föränderliga behov och kriser efter 2021 hanterats genom ändringar och omfördelningar av befintliga medel, ibland under långdragna förfaranden, samt genom nya särskilda fonder, program eller åtgärder, vilket ytterligare förvärrar problemet med utspridningen av EU-medel. Mer fokusering och förenkling behövs redan från början för att maximera EU-finansieringens effekter, när vi funderar på hur finansieringen i framtiden ska se ut.

EU:s reaktion på de ekonomiska konsekvenserna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina är ett exempel på hur en ram som gör att våra politiska mål pekar i samma riktning som våra utgiftsprioriteringar stärker effekterna av gemensamma EU-åtgärder. När Rysslands anfallskrig mot Ukraina ledde till en kraftig ökning av energipriserna ökade behovet av att ytterligare minska beroendet av fossila bränslen och påskynda utbyggnaden av förnybar energi. Under den europeiska planeringsterminen riktades en särskild rekommendation till alla medlemsstater, som de sedan kunde genomföra genom nya REPowerEU-kapitel i planerna för återhämtning och resiliens, inbegripet med ytterligare EU-medel. Med förenade krafter kunde vi minska gasförbrukningen med 18 % mellan augusti 2022 och mars 2024, bryta vårt beroende av ryska fossila bränslen, säkerställa tillgång till energi till överkomliga priser och öka produktionen av förnybar energi 19 .

Det krävs ytterligare insatser för att uppnå en verklig politiskt baserad budget för att säkerställa samverkan mellan vår politik och EU:s finansiering. EU-budgeten drivs fortfarande i alltför hög grad av utgiftsprogrammens struktur, inte av politiken. Till följd av detta är finansieringen av EU:s nuvarande politiska prioriteringar ofta utspridd över ibland överlappande program. Det finns utrymme för att stärka kopplingen mellan den övergripande politiska samordningen och EU:s budget genom en ny styrmekanism som kopplar samman EU:s prioriteringar med EU:s budget. När det gäller konkurrenskraft kommer samordningsverktyget för konkurrenskraft, tillsammans med en rationaliserad europeisk planeringstermin som är inriktad på nationella reformer och investeringar, att utgöra en del av en enhetlig och slimmad styrmekanism som ligger till grund för beslut om investeringar och reformer på EU-nivå och nationell nivå. Mer allmänt kan det sätt på vilket EU:s politik ligger till grund för och stöder budgetprioriteringarna förbättras för så att EU:s budget stöder europeiska kollektiva nyttigheter, bland annat gränsöverskridande projekt.

Större samstämmighet i finansieringen av intern och extern politik är avgörande för att bättre främja EU:s strategiska intressen. Komplementariteten med medlemsstaternas yttre åtgärder kräver samordning för att maximera effektiviteten och synligheten för europeiska globala investeringar och europeiskt globalt samarbete. Därför inrättades Team Europe när covid-19-pandemin slog till för att säkerställa samordnade och övergripande globala insatser från EU, medlemsstaterna och de offentliga EU-finansinstitutionerna. Sedan dess har Team Europe-modellen blivit ryggraden i EU:s finansiering av internationellt samarbete. Global Gateway-initiativet följer samma modell och där vi med förenade krafter kartlägger gemensamma intressen och leder en ny våg av infrastrukturinvesteringar runt om i världen. Samtidigt täcker finansieringen av yttre åtgärder också ett stort antal områden med betydande kopplingar mellan inrikes- och utrikespolitik, tex. allmän handelspolitik, råvaror, energi, klimat och migration. Att se över och bygga ut bästa praxis och de effektivaste verktygen kommer att bidra till att värna EU:s strategiska och ekonomiska säkerhetsintressen och stärka ömsesidigt fördelaktiga partnerskap både i och utanför EU:s grannskap.

En enklare EU-budget

Tillgången till EU-finansiering hämmas av dagens komplexitet. Även om antalet utgiftsprogram till viss del redan minskades i början av den här perioden finns det fortfarande över 50 utgiftsprogram i budgeten och andra program utanför den 20 . Detta visar EU-finansieringens breda omfattning, men ökar risken för överlappningar och minskar genomslaget och öppenheten, samtidigt som det kan lämna luckor om det saknas heltäckande och samordnade finansieringsstrategier för övergripande prioriteringar som konkurrenskraft. I EU hindrar svagheter under innovationscykeln nya sektorer och aktörer från att växa fram, och det börjar med hinder i utvecklingen från innovation till marknad 21 . Här ingår luckor i stödet från EU:s budget, eftersom den inte tillhandahåller skarvfri finansiering från forskning och innovation till utveckling och användning. Denna fragmentering hämmar i kombination med krångel och stelhet EU-finansieringens effektivitet.

Stödmottagarna har svårt att hantera de många olika reglerna och kriterierna, trots de nya förenklingsåtgärderna i den gällande budgetramen 22 . Olika regler för stöd, ansökningsförfaranden, medfinansieringssatser och flera ingångspunkter för potentiella sökande motverkar genomförandets hastighet och kvalitet och intressenternas delaktighet. De kan också göra det svårare att nå EU:s mål om de är inkonsekventa. Att svara på en inbjudan att lämna förslag för att få tillgång till EU-medel kan vara krångligt och särskilt betungande för små och medelstora företag 23 . I dag finns det över 30 verktyg som tillhandahåller tekniskt bistånd och stöd, så det finns utrymme för förenkling och undanröjande av överlappningar. Ju komplexare reglerna är, desto större är dessutom risken för fel i utgifterna. En verkligt samlad kontaktpunkt för stödmottagare för all EU-finansiering och alla rådgivningstjänster i nästa budgetram skulle göra det lättare för stödmottagarna att få pengar.

Fragmenteringen av finanssektorn leder också till alltför många programplaneringsdokument, som är resursintensiva för alla berörda förvaltningar och orsakar förseningar. I den nuvarande budgetramen finns det fler än tio förallokerade program 24 som kräver separat planering. Detta skapar en tung administrativ börda för förvaltningsmyndigheter och projektansvariga i början av varje finansieringsperiod och leder till en avsevärd fördröjning mellan utarbetandet av budgetramen och genomförandet i praktiken. Detta har även varit fallet under programperioden 2021–2027, där det sena antagandet av sektorslagstiftningen och den långdragna processen för att anta programplaneringsdokument ledde till förseningar i genomförandet. Till exempel antogs de operativa programmen för de sammanhållningspolitiska fonderna inte förrän i mitten av 2022 25 .

Eftersom de operativa programmen antogs sent, eftersom det dessutom förekommer flera andra fonder som Fonden för en rättvis omställning och Faciliteten för återhämtning och resiliens som har snävare tidsfrister och eftersom de nationella myndigheterna först inriktade sig på att bli färdiga med medlen från budgetramen 2014-2020 enligt n + 3-regeln, hade mindre än 7 % av anslagen för 2021-2027 betalats ut 26 , varav över hälften som förfinansiering.

Planeringen av programmen inom yttre åtgärder, särskilt för Instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, tog också så mycket som tre år.

Det långsamma praktiska genomförandet av vissa program leder till högre utestående åtaganden (”Reste à liquider”) (figur 1) 27 och högre risk för tillbakadraganden, och kan leda till ineffektivitet, eftersom de politiska prioriteringarna hinner ändras när det tar flera år mellan fastställandet av prioriteringar, programplaneringen och det faktiska genomförandet av investeringarna.

Figur 1. Utestående åtaganden i EU:s budget

Anm.: euro, löpande priser, avrundat till närmaste miljard euro. För 2024–2027 enligt prognosen för långfristiga betalningar.
MFF = flerårig budgetran, NGEU = NextGenerationEU

En EU-budget med större genomslag

EU-budgeten utnyttjar unionens övergripande finansiella kapacitet. Den finansiella strukturen för EU:s utgiftsprogram i stort omfattar lån, garantier och finansieringsinstrument som stöds av EU:s budget och mobiliserar samfinansiering från medlemsstaterna och stödmottagarna. Genom InvestEU och Europeiska innovationsrådet minskar EU:s budget riskerna med innovativa projekt och attraherar investeringar från den privata sektorn. Av de projektansvariga uppgav 95 % att deras projekt antingen inte skulle ha genomförts alls eller inte som planerat utan finansiering från InvestEU. Dessutom uppgav 58 % av de projektansvariga att InvestEU-garanterad finansiering hade påverkat andra finansiärers eller investerares beslut att bidra till projektet.

Det är dock fortfarande svårt att frigöra privata investeringar inom den gällande budgetramen. Det finns utrymme för att optimera EU-budgetens riskabsorptionsförmåga för att maximera effekten av de offentliga medlen. Det krävs bland annat högre finansieringssatser för att stödja sektorer som har svårare att få tillgång till marknadsfinansiering, t.ex. högrisksektorer och nischsektorer som biologisk mångfald och sociala produkter. Detta kan uppvägas av andra produkter med lägre finansieringssats. EU-budgetens kapacitet att mobilisera privata investeringar genom riskdelningsinstrument hämmas av begränsad riskbenägenhet, eftersom genomförandepartnerna fortfarande främst är inriktade på investeringar med relativt låg risk 28 . Det har visat sig svårt att stödja försvarsrelaterade projekt med InvestEU i den gällande budgetramen på grund av genomförandepartnernas interna regler. Dessutom fick InvestEU-budgeten ett betydande tillskott från NextGenerationEU. På grund av de snävare tidsfristerna för NextGenerationEU tidigarelades godkännandena kraftigt, vilket uttömde tillgången till många finansiella produkter. Till följd av detta kommer nya godkännanden för vissa finansiella produkter, särskilt på högriskområden, att upphöra efter 2025 29 . Användningen av andra finansieringskällor än bankfinansiering ligger fortfarande under potentialen: riskkapital i EU är till exempel underutvecklat, och fonderna anskaffar bara 5 % av det globala riskkapitalet jämfört med 52 % i USA. Att färdigställa kapitalmarknadsunionen blir avgörande för att locka privata investeringar. Samtidigt kan EU-budgeten komplettera och mobilisera privata investeringar och på så sätt göra det lättare för affärsbanker, investerare och riskkapital att finansiera snabbväxande företag och åtgärda hinder för det europeiska kapital som finns tillgängligt för att finansiera innovation. EU måste bli bättre på att utnyttja sin budget för att minska riskerna och få fram ytterligare nationell, privat och institutionell finansiering.

Finansieringen av den gröna, digitala och sociala omställningen kräver största möjliga offentliga investeringar och mobilisering av privat kapital. Investeringar för att nå EU:s mål om fossilfrihet och undanröja hindren för energiunionen ger EU möjlighet att sänka energipriserna, öka energitryggheten och gå i bräschen för ren teknik. För att nå det målet krävs en rationalisering av EU:s finansiering av ren teknik, med fokus på teknik där EU har en fördel och en stark tillväxtpotential. Dessutom omfattar EU:s ekonomiska stöd för närvarande inte driftskostnader, där kostnadsgapet är som störst 30 . Fragmenteringen av den inre marknaden och finansieringsmöjligheterna hindrar innovativa företag från att expandera, särskilt unga, innovativa teknikföretag. Misslyckandet med att dra nytta av den digitala revolutionen är en av de faktorer som hämmar vår konkurrenskraft och kräver betydande investeringar för att hålla jämna steg med EU:s största konkurrenter: att stödet till strategiska projekt blir tillräckligt stort är därför avgörande för att överbrygga EU:s innovationsklyfta. I detta avseende kan Europeiska investeringsfonden gripa in för att tilläggsfinansiera europeiska företag med hög potential och snabbväxande företag. På det hela taget finns det ytterligare utrymme för att öka EU-utgifternas additionalitet, dvs. att EU-budgeten fokuserar på investeringar som annars inte skulle ha blivit av.

Ett starkare resultatfokus har bidragit till att få EU:s politiska mål och EU:s utgifter att peka i samma riktning. Vissa program har gått från betalningar baserade på återbetalning av kostnader till upplägg som är mer inriktade på mål och resultat. Det gäller inte bara Faciliteten för återhämtning och resiliens – ett storskaligt program där utbetalningar förutsätter att på förhand uppsatta mål fullgörs – utan även andra program som Ukrainafaciliteten och tillväxtfaciliteten för västra Balkan. Andra metoder har använts för att förbättra EU-anslagens resultat, t.ex. finansiering som inte är knuten till kostnaderna 31 och strategisk planering. Till exempel uppnåddes ett starkare resultatfokus i den gemensamma jordbrukspolitiken genom nationella strategiska planer utformade enligt nationella behov och nationell kapacitet, som också kopplar samman alla interventioner med indikatorer som gör det möjligt att bedöma medlemsstaternas framsteg mot målen. Detta har dock ännu inte undanröjt krånglet för de enskilda jordbrukarna. På det sammanhållningspolitiska området underströk rådet behovet av att reflektera över hur sammanhållningspolitiken kan göras mer resultatbaserad för att öka effektiviteten, med utgångspunkt i egna erfarenheter och lärdomar från andra EU-instrument, men även reflektera över de starka sidorna – delad förvaltning, flernivåstyre, platsbaserad strategi och partnerskapsprincipen 32 . I plattformen Fit for Futures yttranden om utvärderingen av sammanhållningsfonderna efter samråd med Regionkommitténs nätverk av regionala nav har det också efterlysts ett större resultatfokus 33 .

Ett starkare resultatfokus måste kombineras med förenkling och redovisningsskyldighet. Resultatbaserade strategier har stort positivt värde för effektivitet och genomförandehastighet. Samtidigt medför de inträdeskostnader för medlemsstaternas förvaltningar, och där finns det utrymme för ytterligare administrativ förenkling 34 . Redovisningsskyldighet och spårbarhet för EU-medlen är viktiga faktorer som också måste beaktas. I detta avseende har Europeiska revisionsrätten pekat ut områden där det finns utrymme för förbättringar 35 , 36 .

EU-budgeten har visserligen bidragit till att främja övergripande prioriteringar som klimatåtgärder, biologisk mångfald och jämställdhet och till att utveckla mer resultatinriktade regler, men det finns utrymme för förbättringar. Trots framstegen med att stödja övergripande prioriteringar finns det utrymme för att förbättra samstämmigheten i hur programmen integrerar prioriteringarna i sin utformning. Dessutom kräver den reviderade budgetförordningen att EU-programmen, när det är relevant och möjligt, beaktar principen om att inte orsaka betydande skada, arbets- och anställningsvillkoren samt jämställdhetsprincipen. Våra resultatinriktade regler är robusta och säkerställer att programmen har meningsfulla indikatorer som gör det möjligt att övervaka EU:s utgifter och dess resultat. Övervaknings- och rapporteringsreglerna är dock fortfarande komplexa, med olika metoder och uppsättningar av indikatorer beroende på program.

En flexiblare EU-budget  

EU-budgeten måste förena förutsägbarhet för långsiktiga investeringar med flexibilitet för att hantera kriser. EU-budgeten skiljer sig från de nationella budgetarna eftersom den huvudsakligen är en investeringsbudget som planeras över flera år. Samtidigt behöver den vara flexibel för att reagera på oförutsedda behov (t.ex. allvarliga ekonomiska kriser eller naturkatastrofer) eller för att finansiera nya prioriteringar i enlighet med en föränderlig omvärld.

Den fleråriga budgetramens inneboende stelhet behöver jämnas ut. Den har historiskt sett legat på drygt 1 % av EU:s BNI, och ligger för närvarande tillsammans med NextGenerationEU på 1,7 % av EU:s BNI (figur 2). Utgifterna är låsta i sju år enligt den nuvarande budgetramen, vilket innebär en lång eftersläpning mellan politikens utformning och genomförandet av den. Dessutom är utgifterna bundna inom årliga övergripande gränser samt gränser för huvudsakliga verksamhetsområden (rubriker och underrubriker) som fastställs i början av perioden och begränsar överföringen av resurser 37 . Med sju rubriker och två underrubriker har den nuvarande fleråriga budgetramen det största antalet rubriker någonsin.

Figur 2. EU-budgeten som andel av BNI 38

Den nuvarande budgeten har också viss inbyggd budgetflexibilitet, men den är begränsad i storlek och ofta besvärlig att ta i anspråk. Särskilda instrument utanför utgiftstaken kan bidra till att tillgodose oförutsedda behov. Ett fåtal program har inbyggda flexibilitetsmöjligheter eller buffertar 39 . Sammantaget uppgick den tillgängliga flexibiliteten till 3,65 % av de totala taken vid tidpunkten för antagandet av den fleråriga budgetramen 40 . Vid halvtidsöversynen av budgetramen hade flexibiliteten i EU:s budget redan uttömts på grund av storleken på de chocker som den var tvungen att hantera, först och främst konsekvenserna av Rysslands krig mot Ukraina men också naturkatastrofer i och utanför EU: den årliga tilldelningen av flexibilitetsmekanismen och reserven för solidaritet och katastrofbistånd hade tagits helt i anspråk 2021–2022 medan 79 % av bufferten för nya utmaningar och prioriteringar och 75 % av de outnyttjade marginalerna för hela perioden hade allokerats. Därför behövde flexibilitetsmekanismen och reserven för solidaritet och katastrofbistånd förstärkas, och två nya instrument, återhämtningsinstrumentet och Ukrainareserven, har inrättats för att tillgodose oförutsedda behov.

Samtidigt har EU:s budget i allt högre grad tagits i anspråk för att tillgodose oväntade behov, eftersom de kriser som EU står inför har blivit större och mer komplexa och inträffar oftare. Genom sin inbyggda flexibilitet och omfördelningar har EU kunnat tillhandahålla likviditet till medlemsstaterna under den senaste tidens större kriser, men det krävdes improviserade lösningar. Med tanke på sammanhållningspolitikens förmåga att sätta in betydande medel på regional och lokal nivå var den ett viktigt verktyg för EU:s insatser mot covid-19-pandemin 41 . Den behövde sedan sättas in på nytt för att reagera på konsekvenserna av Rysslands anfallskrig i Ukraina (med sammanhållningsinsatser för flyktingar i Europa: Care 42 och Fast-Care 43 samt Safe 44 för att stödja små och medelstora företag och utsatta hushåll med höga energikostnader). När översvämningar svepte över hela Europa var dagens instrument och sammanhållningspolitiska upplägg otillräckliga för att tillgodose de akuta behoven. Kommissionen föreslog därför att de befintliga reglerna för sammanhållningspolitiken skulle ändras ytterligare med Restore för att möjliggöra ett bredare stöd till återuppbyggnad efter naturkatastrofer. Dessa särskilda lösningar har visserligen bidragit till ett starkt EU-svar, men de var tidskrävande och gav ett splittrat svar på upprepade, stora och symmetriska chocker, samtidigt som de ställdes mot andra sammanhållningspolitiska mål.

En budget som ger resultat för EU:s prioriteringar

Det behövs starka mekanismer för att garantera att medlen ger resultat för EU:s politiska prioriteringar. Alla investeringar som stöds av EU-budgeten, oavsett om de genomförs av kommissionen eller tillsammans med medlemsstaterna och regionerna, bör bidra till dessa gemensamt överenskomna prioriteringar.

EU:s prioriteringar måste uppnås tillsammans – medlemsstaterna och regionerna utformar många av EU:s investeringar på fältet och EU-budgeten stöder och stimulerar deras åtgärder. Mer resultatfokus bidrar till konkreta resultat genom att medel betalas ut när de överenskomna målen bevisligen har uppnåtts. Detta tillsammans med gemensamma principer (t.ex. villkorlighet och principen om att inte orsaka betydande skada) bidrar till att stärka vårt gemensamma genomförande av EU:s prioriteringar.

Dessutom bör inte en enda euro spenderas på verksamhet där rättsstatens principer inte iakttas eller skyddet av EU:s ekonomiska intressen inte garanteras. Rättsstatlighet och god samhällsstyrning är förutsättningar för att medlen endast ska användas för sina avsedda ändamål. Genom villkorlighetsförordningen har EU skaffat ett effektivt instrument för att skydda EU:s budget mot överträdelser av rättsstatens principer. Faciliteten för återhämtning och resiliens och de nödvändiga övergripande villkoren inom sammanhållningspolitiken har till exempel visat hur EU-budgeten kan främja reformer som stärker rättsstatsprincipen i medlemsstaterna. Kommissionens rapporter om rättsstatsprincipen 45 har visat hur medlemsstaterna har gjort framsteg de senaste åren, men utmaningarnas karaktär och omfattning varierar fortfarande mellan medlemsstaterna. De återstående utmaningarna är uppfattningen om rättsväsendets oberoende, rättssystemens effektivitet, tillgången till rättslig prövning och kampen mot intressekonflikter och korruption.

Respekten för rättsstatsprincipen kan inte tas för given och bör förbli en förutsättning för EU-medel. Nästa fleråriga budgetram bör innehålla kraftfulla skyddsåtgärder för detta. Även om den allmänna villkorlighetsordningen gäller för all EU-finansiering finns det fortfarande utrymme för att stärka kopplingen mellan rekommendationerna i rapporten om rättsstatsprincipen och det ekonomiska stödet från EU:s budget, även för utvidgningsländerna.

4.EU-BUDGETENS FINANSIERING 

En modernisering av inkomstsidan i EU:s budget är nödvändig för att ta itu med det här dilemmat: återbetalningen av NextGenerationEU – som EU alltid kommer att respektera – och en EU-budget som är anpassad till våra ambitioner kan inte kombineras med oförändrade nationella ekonomiska bidrag och avsaknad av nya egna medel.

I och med NextGenerationEU är EU nu den femte största emittenten på den europeiska kapitalmarknaden och har ett högt kreditbetyg. Under perioden 2021–2027 betalar EU-budgeten räntekostnaderna. Från och med nästa budgetram kommer budgeten att börja betala tillbaka kapitalet (som används för icke återbetalningspliktigt stöd, upp till 357 miljarder euro). Kapitalet kommer att vara helt återbetalat senast 2058 i enlighet med egnamedelsbeslutet. Om man antar att allt icke återbetalningspliktigt stöd från NextGenerationEU betalas ut helt, att återbetalningen sker linjärt och de aktuella ränteprognoserna gäller, kan det behövas omkring 25–30 miljarder euro per år under nästa fleråriga budgetram för att återbetala kapital och ränta på NextGenerationEU-skulden. Detta utgör nästan 20 % av den nuvarande årsbudgeten. Detta är dubbelt så mycket som årsbudgeten för Horisont Europa och dubbelt så mycket som den totala budgeten för säkerhet och försvar i den nuvarande fleråriga budgetramen för samtliga sju år. Samtidigt som medel fortfarande upplånas och räntorna förändras kommer återbetalningar från NextGenerationEU, hur man än räknar, att kräva betydande finansiering i framtiden. 

Därför enades Europaparlamentet, rådet och kommissionen i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 46 om en färdplan för införandet av nya egna medel. Kommissionen har uppfyllt sina åtaganden: ett heltäckande paket om nästa omgång egna medel lades fram 2021 och justerades 2023, tidigare än planerat. Här ingår reviderade förslag om utsläppshandelssystemet och mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna och egna medel kopplade till företagsvinster i företagssektorn. Kommissionen har också föreslagit egna medel baserade på pelare 1 i OECD/G20-överenskommelsen om reformen av de internationella skattereglerna.  

Kommissionen uppmanar rådet att snarast återuppta arbetet med frågan om nya egna medel, i enlighet med det interinstitutionella avtalet från 2020 och Budapestförklaringen om den nya europeiska konkurrenskraftsgiven 47 . 

5.ATT FORTSÄTTA SOM VANLIGT ÄR INGET ALTERNATIV 

Europa upplever omvälvande förändringar – för vårt samhälle, vår säkerhet, vår ekonomi och vår planet. De snabba förändringarna skapar utmaningar som endast kan lösas genom gemensamma åtgärder i ett enat Europa. Det är absolut nödvändigt att nästa EU-budget spelar en central roll för att främja EU:s hållbara välstånd, stärka försvar och säkerhet, värna EU:s konkurrenskraft samt den sociala och territoriella sammanhållningen och stödja EU på vägen mot att bli den första klimatneutrala världsdelen. EU:s budget bör fortsätta att förbättra livskvaliteten och försörjningsmöjligheterna för invånare, jordbrukare, forskare, företag och regioner i och utanför unionen. Att den säkerställer EU:s välstånd, konkurrenskraft, suveränitet, säkerhet, resiliens, beredskap och globala inflytande, samtidigt som högsta möjliga krav på rättsstatsprincipen och de demokratiska värdena upprätthålls. EU:s budget stöder samtliga dessa prioriteringar och kräver en samlad insats av alla institutioner och berörda parter.

Mot bakgrund av de politiska och ekonomiska utmaningar som diskuteras i detta meddelande är det inte ett alternativ att fortsätta som vanligt för att EU:s budget ska kunna uppnå dessa mål 48 . Nästa långtidsbudget måste ta itu med de komplexiteter, svagheter och stelheter som finns för närvarande och maximera effekten av varje euro som spenderas, med fokus på EU:s prioriteringar och mål där EU-åtgärder främst behövs. En ny hållning till en modern EU-budget bör stå i centrum:

·En plan för varje land med centrala reformer och investeringar, med fokus på våra gemensamma prioriteringar, inbegripet främjande av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. En förstärkt sammanhållningspolitik och tillväxtpolitik med regionerna i centrum måste utformas och genomföras i partnerskap med nationella, regionala och lokala myndigheter.

·En europeisk konkurrenskraftsfond med ny investeringskapacitet som stöder strategiska sektorer och teknik som är avgörande för EU:s konkurrenskraft, inbegripet forskning och innovation, och viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse. Fondens helhetsgrepp låter den följa europeiska projekt under hela resans gång, från forskning till uppskalning, ibruktagande i industrin och tillverkning. Den bidrar också till att mobilisera och minska riskerna för privata investeringar.

·En omställd finansiering av åtgärder i länder utanför EU för att göra dem mer verkningsfulla och målinriktade för våra partner och mer anpassade till våra strategiska intressen. Detta bör bidra till en ny utrikespolitik.

·Starka garantier för skyddet av rättsstatsprincipen.

·Stärkta och moderniserade inkomster, särskilt genom nya egna medel, för att säkerställa tillräcklig och hållbar finansiering för våra gemensamma prioriteringar.

6.NÄSTA STEG

Att utforma EU:s nästa långtidsbudget förutsätter en gemensam analys av de underliggande utmaningarna och ett nära samarbete inför utarbetandet av kommissionens förslag. En stark och effektiv EU-budget ligger i allas intresse. Förslaget till nästa budgetram kommer därför att bygga på ett brett samråd, med bidrag från politiker, institutioner och intressenter och ett aktivt medborgardeltagande.

En fortsatt och strukturerad dialog med medlemsstaternas företrädare på olika nivåer i EU är avgörande för att svara på frågorna vad och hur, när vi finansierar vår gemensamma framtid. Därför kommer kommissionen att engagera sig på olika nivåer i en inkluderande process som en del av förberedelserna inför nästa fleråriga budgetram.

En heltäckande dialog med de berörda parterna kommer att stödja utarbetandet av EU:s framtida budget. Detta inbegriper en rad tematiska offentliga samråd som inleds i dag för att förbereda nästa omgång av EU:s finansieringsinstrument. Starten av en plattform för medborgarengagemang är ett första steg mot en medborgarpanel om den framtida långtidsbudgeten, som äger rum från mars till maj. På plattformen ska medborgarna bjudas in att delta i debatten. Den årliga budgetkonferensen i maj 2025 är ett tillfälle att föra samman de olika åsikterna i en inkluderande och öppen debatt som förberedelse inför en ambitiös budgetram.

Europaparlamentet är en viktig aktör i utformningen av nästa långtidsbudget. Därför ser kommissionen fram emot Europaparlamentets kommande initiativbetänkande. Deltagande av och bidrag från andra institutioner och organ, som Europeiska revisionsrätten, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt genomförandepartnerna, är också ett berikande inslag i debatten om utformningen av EU:s framtida finanser.

Mot denna bakgrund och för att ge tillräckligt med tid för meningsfulla samråd med olika berörda parter avser kommissionen att presentera nästa budgetram i juli 2025. Kommissionens förslag ska säkerställa att det kommande paketet utgör en solid grund för en snabb överenskommelse om nästa budgetram i god tid innan den börjar gälla i januari 2028.

Nästa fleråriga budgetram måste lägga grunderna för ett starkare och framåtblickande EU.

(1) Draghi, M. (2024), The future of European competitiveness. Part A – A competitiveness strategy for Europe.

(2) Källa: Eurostat. Som jämförelse kan nämnas att den uppgår till 3,4 % av BNP i Japan och 4,8 % i Sydkorea.

(3) Draghi, M. ( 2024 ), a.a.

(4) Europeiska investeringsbanken, 2024. The scale-up gap: Financial market constraints holding back innovative firms in the European Union.

(5) Letta, E. (2023), Much more than a market – Speed, security, solidarity. Empowering the Single Market to deliver a sustainable future and prosperity for all EU Citizens.

(6)  Totala militära utgifter, fasta priser. Källa: Sipris databas över militära utgifter.

(7) Niinistö, S. (2024) Safer Together: Strengthening Europe’s Civilian and Military Preparedness and Readiness.

(8) Niinistö, S. (2024), a.a.

(9) Letta, E. (2023), a.a.

(10) Letta, E. (2023), a.a.

(11) Nionde sammanhållningsrapporten, sammanfattning, s. ix.

(12) Europeiska kommissionen (2024), Strategic Dialogue on the Future of EU Agriculture.

(13) Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken, 2023. Faktablad: Financing gap in the agriculture and the agri-food sectors in the EU.

(14)   Economic losses from weather- and climate-related extremes in Europe. Europeiska revisionsrätten, oktober 2024.

(15) Europeiska revisionsrätten, Klimatanpassning i EU – Åtgärderna lever inte upp till ambitionerna, särskild rapport 2024/15.

(16) Förenta nationerna (2024) The Sustainable Development Goals Report.

(17) Ukrainas ekonomi har fortsatt att visa resiliens, men riskerna är fortfarande exceptionellt höga med tanke på osäkerheten om krigets intensitet och varaktighet, bland annat till följd av de fortsatta attackerna mot energiinfrastruktur. Internationella valutafonden, pressmeddelande PR24/425.

(18) Europeiska kommissionen (2023) Årlig förvaltnings- och resultatrapport för EU:s budget, budgetåret 2022, volym 1, COM(2023) 401 final.

(19)   https://energy.ec.europa.eu/publications/repowereu-2-years_en  

(20)

Europeiska revisionsrätten (2023), EU:s finansiella landskap – Ett lapptäcke som behöver förenklas ytterligare och bli föremål för ökad ansvarsskyldighet. Särskild rapport 05/2023.

(21) Draghi, M. (2024: 4). The Future of European Competitiveness, Part A: A competitiveness strategy for Europe.

(22)

Exempelvis har flera förenklingsåtgärder införts inom sammanhållningspolitiken, främst i förordningen om gemensamma bestämmelser: kraftig minskning av förvaltningskontroller, principen om samordnad revision, rimliga former för revisioner, utökad möjlighet att använda förenklade kostnadsalternativ och finansiering som inte är kopplad till kostnader.

(23)

För det ändamålet ger STEP-portalen en första, om än begränsad, översikt över förslagsomgångar, med inriktning på innovativ teknik både i medlemsstaterna och regionerna och i program som förvaltas direkt av EU.

(24) Följande program har förhandsallokering på nationell nivå: Sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Fonden för en rättvis omställning, Faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska garantifonden för jordbruket, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och brexitjusteringsreserven. Till detta kommer den sociala klimatfonden (från 2026) och moderniseringsfonden som ligger utanför EU-budgeten och den fleråriga budgetramen.

(25)

  Sektorsrättsakter antogs i juni 2021 och medlemsstaternas operativa program under andra halvåret 2022. Trots medlemsstaternas ambitiösa färdplaner, enligt vilka programmen skulle ha lagts fram för kommissionen för antagande senast i slutet av 2020.

(26)   https://cohesiondata.ec.europa.eu/cohesion_overview/21-27 .

(27) Se även COM(2024) 276 final. 26.6.2024.

(28) Draghi, M. (2024), The future of European competitiveness. Part A – A competitiveness strategy for Europe.

(29)

SWD(2024) 229 final.

(30) Draghi, M. (2024), The future of European competitiveness. Part A – A competitiveness strategy for Europe.

(31) Beloppen beräknas som en uppskattning på förhand av de faktiska kostnaderna. Det är ett alternativ i de sammanhållningspolitiska fonderna och är allmän regel inom Faciliteten för återhämtning och resiliens, Sociala klimatfonden, Ukrainafaciliteten och tillväxtfaciliteten för västra Balkan.

(32) Rådets slutsatser om meddelandet om den 9:e sammanhållningsrapporten, 5 juni 2024.

(33) Yttranden från plattformen Fit-for Future om utvärderingen av Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och Fonden för en rättvis omställning och om utvärderingen av Europeiska socialfonden+.

(34) COM(2024) 82 final.

(35) Särskild rapport 07/2023: Utformningen av kommissionens kontrollsystem för faciliteten för återhämtning och resiliens.

(36) Särskild rapport 26/2023: Ramen för prestationsövervakning av faciliteten för återhämtning och resiliens – Framsteg i genomförandet rapporteras men inte tillräckligt för att mäta prestation

(37) Det finns gränser för både de totala årliga utgifterna och de enskilda rubrikerna.

(38) Integrerad finansiell rapportering och redovisningsrapportering Översikt: budgetåret 2023. Finns på: https://op.europa.eu/publication-detail/-/publication/0f519222-47ed-11ef-aea6-01aa75ed71a1  

(39) Det rör sig om följande: bufferten för nödsituationer och prioriteringar (9 miljarder euro 2021–2027) inom instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete, jordbruksreserven i den gemensamma jordbrukspolitiken (knappt 500 miljoner euro per år 2021–2022 och minst 450 miljoner euro per år från och med 2023), tematiska delar inom asyl-, migrations- och integrationsfonden, instrumentet för gränsförvaltning och visering samt Fonden för inre säkerhet.

(40) Outnyttjade marginaler och tematiska och icke-tematiska särskilda instrument samt bufferten för nya utmaningar och prioriteringar och de tematiska faciliteterna.

(41) Genom investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset (CRII), investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus (CRII+) samt React-EU.

(42) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/562 av den 6 april 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 223/2014 vad gäller sammanhållningspolitiska insatser för flyktingar i Europa (EUT L 109, 8.4.2022, s. 1).

(43) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2039 av den 19 oktober 2022 om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) 2021/1060 vad gäller ytterligare flexibilitet för att hantera konsekvenserna av Ryska federationens militära angrepp Fast (flexibelt stöd till territorier) – Care (EUT L 275, 25.10.2022, s. 23).

(44) Stöd till åtgärder för energi till ett överkomligt pris inom sammanhållningspolitiken, som en del av REPowerEU. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/435 av den 27 februari 2023 om ändring av förordning (EU) 2021/241 vad gäller REPowerEU-kapitel i planer för återhämtning och resiliens och om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013, (EU) 2021/1060 och (EU) 2021/1755 samt direktiv 2003/87/EG (EUT L 63, 28.2.2023, s. 1).

(45) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, 2024 års rapport om rättsstatsprincipen – Situationen i fråga om rättsstatsprincipen i EU. COM(2024) 800 final.

(46)  Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 28).

(47)   https://consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2024/11/08/the-budapest-declaration/  

(48) Budapestförklaringen om den nya europeiska konkurrenskraftsgiven, 8 november 2024.