Beskattningen av energiprodukter och elektricitet i unionen regleras genom rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet 1 (energiskattedirektivet eller direktivet).

I enlighet med artikel 19.1 i direktivet samt bestämmelserna i framför allt artiklarna 5, 15 och 17 får rådet enhälligt, på förslag från kommissionen ge varje medlemsstat tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar.

Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2018/1491 av den 2 oktober 2018 2 har Spanien redan bemyndigats att tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som direkt tillhandahålls fartyg, som inte är privata nöjesfartyg, i hamn (landström) 3 .

Det nuvarande undantaget löper ut den 31 december 2024. Syftet med detta förslag är att förlänga tillståndet i enlighet med Spaniens begäran.

Genom en skrivelse av den 27 februari 2024 underrättade de spanska myndigheterna kommissionen om sin avsikt att förlänga den nuvarande åtgärden till och med den 31 december 2030. De spanska myndigheterna lämnade ytterligare upplysningar genom skrivelser av den 11, 14 och 15 oktober 2024.

De spanska myndigheternas avsikt är att fortsätta att tillämpa en nedsatt skattesats på 0,5 euro per MWh för landström. Den skattesatsen överensstämmer med den minimiskattesats för elektricitet för yrkesmässig användning som fastställs i direktiv 2003/96/EG (dvs. 0,5 euro per MWh).

Ursprungligen begärdes en giltighetstid från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2030, vilket inte överskrider den längsta tillåtna perioden enligt artikel 19 i energiskattedirektivet. Efter diskussioner mellan de spanska myndigheterna och kommissionen, särskilt mot bakgrund av förslaget till revidering av direktiv 2003/96/EG 4 , enades man dock om ett tidigare slutdatum, närmare bestämt den 31 december 2028.

Syftet med skatteåtgärden är att minska sjöfartens påverkan på miljön. Användningen av landström anses från miljösynpunkt vara ett mindre skadligt sätt att tillgodose behovet av elektricitet för fartyg som ligger i hamn jämfört med förbränning av bunkerbränsle ombord på sådana fartyg.

Eftersom man vid användning av landström undviker utsläpp av luftföroreningar från förbränningen av bunkerbränsle ombord på fartyg i hamn bidrar detta till att förbättra den lokala luftkvaliteten i hamnstäderna. Med beaktande av elproduktionens särskilda struktur i Spanien förväntas användningen av elektricitet från kraftnätet på land i stället för av elektricitet framställd genom förbränning av bunkerbränsle ombord även leda till minskade koldioxidutsläpp och lägre bullernivåer. Åtgärden förväntas därför bidra till målen för unionens miljö-, hälso- och klimatpolitik.

Beskattning av elektricitet regleras genom direktiv 2003/96/EG, särskilt artikel 10. I artikel 14.1 c föreskrivs obligatorisk skattebefrielse för energiprodukter för sjöfart och elektricitet som framställs ombord på ett fartyg. I enlighet med artiklarna 5, 15 och 17 kan medlemsstaterna tillämpa skattedifferentieringar, inklusive skattebefrielser och skattenedsättningar, för viss användning av elektricitet. Bestämmelserna föreskriver dock inte i sig någon nedsatt skatt på landström.

Bedömning av åtgärden mot bakgrund av artikel 19 i direktiv 2003/96/EG

Artikel 19.1 första stycket i direktivet har följande lydelse:

Utöver de bestämmelser som är angivna i föregående artiklar, särskilt artiklarna 5, 15 och 17, får rådet enhälligt, på förslag från kommissionen ge varje medlemsstat tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar.

Kommissionen har redan rekommenderat användning av landström som ett alternativ till framställning av elektricitet ombord på fartyg i hamn och har således erkänt landströmmens miljöfördelar 5 .

Förmånlig skattebehandling av landström kan införas i enlighet med artikel 19 i direktivet, eftersom syftet med den artikeln är att medlemsstaterna ska kunna införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar av särskilda politiska hänsyn.

Spanien har begärt att åtgärden ska tillämpas under den längsta period som tillåts enligt artikel 19.2 i direktivet, dvs. sex år (från och med den 1 januari 2025 till och med den 31 december 2030). I princip bör tillämpningsperioden för undantaget vara tillräckligt lång för att inte avskräcka hamnoperatörer och elleverantörer från att fortsätta med eller påbörja nödvändiga investeringar i landströmsanläggningar. Denna tidsperiod kommer att ge rättssäkerhet även för fartygsoperatörer som måste planera sina investeringar i utrustning ombord. Efter diskussioner mellan de spanska myndigheterna och kommissionen, särskilt mot bakgrund av förslaget till revidering av direktiv 2003/96/EG, enades man dock om ett tidigare slutdatum, närmare bestämt den 31 december 2028.

Regler om statligt stöd

Den nedsatta skattesats på 0,5 euro per MWh som de spanska myndigheterna planerar är i överensstämmelse med minimiskattesatsen för elektricitet för yrkesmässig användning enligt direktiv 2003/96/EG.

Åtgärden förefaller således omfattas av artikel 44 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, där det fastställs på vilka villkor stöd i form av skattenedsättning i enlighet med direktiv 2003/96/EG kan undantas från skyldigheten att anmäla statligt stöd. I detta skede kan det dock inte fastställas om alla villkor i den förordningen är uppfyllda. Förslaget till rådets genomförandebeslut påverkar inte medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att reglerna om statligt stöd följs, särskilt kommissionens förordning (EU) 651/2014, när det gäller undantaget stöd. Förslaget till rådets genomförandebeslut påverkar inte heller medlemsstatens skyldighet enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget att anmäla stödet till kommissionen innan det genomförs, om det nya stödet inte omfattas av ett gruppundantag.

Miljö- och klimatförändringspolitik

Den begärda åtgärden rör huvudsakligen EU:s miljö- och klimatförändringspolitik. Eftersom åtgärden kommer att bidra till att minska förbränningen av bunkerbränsle ombord på fartyg i hamn, kommer den även att bidra till målet att förbättra den lokala luftkvaliteten, minska bullret och motverka klimatförändringar. Enligt direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet 7 måste medlemsstaterna säkerställa att nivåerna av flera luftföroreningar inte överskrider de gränsvärden, målvärden och andra luftkvalitetsnormer som fastställs i direktivet. Skyldigheten innebär att medlemsstaterna måste hitta lösningar på problem såsom utsläpp från fartyg i hamn där det är relevant, och det är möjligt att man i hamnar med sådana problem kommer att uppmuntra till användning av landström som en del av en övergripande luftkvalitetsstrategi. Användningen av landström främjas också genom direktiv (EU) 2016/802 8 , som reglerar svavelhalten i marina bränslen.

Enligt de spanska myndigheterna har användningen av landström inte lett till minskade utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och koloxider, på grund av den mycket begränsade tillgången till anläggningar för landströmsförsörjning i Spanien. Sådana anläggningar togs i drift först 2024 i hamnen i Barcelona. Installationsprojekt har redan förberetts för hamnarna i Valencia, Bilbao och Algeciras. I andra spanska hamnar förbereds också preliminära projekt för utbyggnad av anläggningar för landströmsförsörjning. Åtgärdens fulla potential har inte uppnåtts, eftersom det fortfarande krävs dyrbar utrustning på både kajer och fartyg. Användningen av landström är viktig för Spaniens strävan efter att uppfylla luftkvalitetsnormerna i enlighet med direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa.

Energipolitik

Åtgärden är i linje med förordning (EU) 2023/1804 av den 13 september 2023 9 om utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel och om upphävande av direktiv 2014/94/EU 10 , som behandlar installation av landströmsanläggningar i hamnar där det finns efterfrågan på sådana anläggningar och förutsatt att kostnaderna är proportionella i förhållande till fördelarna, inbegripet miljöfördelarna. En liknande åtgärd har också bedömts bidra till uppnåendet av målen för unionens politik och lagstiftning som syftar till att minska sjötransporternas miljöavtryck och till utvecklingen av vissa ekonomiska verksamheter enligt artikel 107.3 c i EUF-fördraget 11 .

Det bör påminnas om att ett viktigt skäl till att landström inte är konkurrenskraftig är att alternativet, dvs. elektricitet som framställs ombord på fartyg i kusthamnar, för närvarande är helt skattebefriad. Inte bara det bunkerbränsle som förbränns för att framställa elektricitet är skattebefriat, vilket motsvarar den normala situationen enligt artikel 14.1 a i direktiv 2003/96/EG, utan också den elektricitet som framställs ombord på fartyg är i sig skattebefriad (se artikel 14.1 c i direktiv 2003/96/EG). Även om den sistnämnda skattebefrielsen kan anses vara svår att förena med unionens miljömål, återspeglar den praktiska hänsyn. Beskattning av den elektricitet som framställs ombord skulle kräva att fartygsägaren eller operatören deklarerar mängden förbrukad elektricitet. Deklarationen skulle dessutom behöva ange den andel elektricitet som förbrukats på territorialvattnet i den medlemsstat där skatten ska betalas. Den administrativa bördan för fartygsägarna skulle bli enorm om de behövde göra sådana deklarationer för varje medlemsstat vars territorialvatten berörs.

Transportpolitik

Åtgärden är i linje med kommissionens rekommendation 2006/339/EG om främjande av landström för fartyg i gemenskapshamnar 12 och kommissionens meddelande Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik 13 .

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805 av den 13 september 2023 om användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen för sjötransport och om ändring av direktiv 2009/16/EG 14 måste dessutom fartyg som klassificeras som kryssningsfartyg, färjor och containerfartyg med en bruttodräktighet på över 5 000 från och med 2030 använda system för landströmsförsörjning, utom i de fall då de har tillgång till utsläppsfri teknik.

Den inre marknaden och sund konkurrens

När det gäller den inre marknaden och sund konkurrens minskar åtgärden endast den befintliga skattemässiga snedvridning mellan två konkurrerande elkällor för fartyg i hamn (dvs. framställning av elektricitet ombord och landström) som orsakas av skattebefrielsen för bunkerbränsle.

De spanska myndigheterna har inte iakttagit några förändringar i fartygsägarnas val av hamnar som kan kopplas till tillgången till anläggningar för landström. Fartygsägarnas val av hamn grundar sig inte på huruvida hamnen tillhandahåller landström eller inte.

Vad gäller konkurrensen mellan hamnar förväntas den potentiella effekt på handeln mellan medlemsstaterna som skulle kunna uppkomma om fartyg ändrar sina rutter på grund av möjligheten att få tillgång till landström med nedsatt skattesats vara försumbar. I en situation där det, såsom anges ovan, åtminstone på kort sikt inte är sannolikt att användningen av landström – trots skattenedsättningen – blir mer ekonomiskt fördelaktig än elframställning ombord, är det inte heller sannolikt att skattenedsättningen för landström i någon större utsträckning skulle snedvrida konkurrensen mellan hamnar genom att fartyg påverkas att ändra sin rutt beroende på var detta alternativ erbjuds.

Den tidsperiod under vilken förlängningen av tillståndet att tillämpa en nedsatt skattesats föreslås gälla innebär att det, såvida inte den nuvarande ramen och situationen förändras betydligt, är osannolikt att analysen i de föregående styckena kommer att ändras före den dag då åtgärden upphör att gälla.

Artikel 19 i rådets direktiv 2003/96/EG.

Indirekt beskattning, som behandlas i artikel 113 i EUF-fördraget, utgör inte i sig ett område där Europeiska unionen har exklusiv befogenhet i den mening som avses i artikel 3 i EUF-fördraget.

I enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG ges dock rådet genom sekundärrätten exklusiv befogenhet att ge en medlemsstat tillstånd att införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar i den mening som avses i den bestämmelsen. Medlemsstaterna kan därför inte träda i rådets ställe. Följaktligen är subsidiaritetsprincipen inte tillämplig på föreliggande genomförandebeslut. Eftersom denna rättsakt inte är ett utkast till lagstiftningsakt, bör den i alla händelser inte översändas till de nationella parlamenten i enlighet med protokoll nr 2 till fördragen för granskning av överensstämmelsen med subsidiaritetsprincipen.

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Skattenedsättningen överstiger inte vad som är nödvändigt för att uppnå det berörda målet.

Föreslaget instrument är rådets genomförandebeslut. I artikel 19 i direktiv 2003/96/EG föreskrivs endast denna typ av åtgärd.

Åtgärden kräver ingen utvärdering av befintlig lagstiftning.

Detta förslag grundas på en begäran från Spanien och berör endast denna medlemsstat. Det har därför inte genomförts något samråd med berörda parter.

Det har inte behövts några externa sakkunnigutlåtanden.

Detta förslag gäller ett tillstånd som en enskild medlemsstat begärt, och ingen konsekvensbedömning krävs.

Enligt de uppgifter som Spanien lämnat kommer åtgärden förmodligen att ha en begränsad inverkan på skatteintäkterna.

Spanien förväntar sig att åtgärden kommer att ha en positiv inverkan på uppnåendet av landets miljömål, i synnerhet förbättring av luftkvaliteten i enlighet med direktiv 2008/50/EG om luftkvalitet och renare luft i Europa. Åtgärdens fulla potential har inte uppnåtts, eftersom det fortfarande krävs dyrbar utrustning på både kajer och fartyg.

Åtgärden ger ingen förenkling. Detta förslag grundas på en begäran från Spanien och berör endast Spanien.

Åtgärden påverkar inte de grundläggande rättigheterna.

Denna åtgärd medför inga finansiella eller administrativa kostnader för unionen. Förslaget påverkar därför inte unionens budget.

En genomförandeplan är inte nödvändig. Detta förslag gäller ett tillstånd till en skattenedsättning som en enskild medlemsstat har begärt. Det ges för en begränsad period, till och med den 31 december 2028. Den skattesats som ska tillämpas måste överensstämma med den minimiskattenivå som fastställs i energiskattedirektivet. Åtgärden kan utvärderas vid en begäran om förlängning efter det att giltighetsperioden har löpt ut.

Förslaget kräver inga förklarande dokument om införlivande.

I artikel 1 fastställs att Spanien ges tillstånd att tillämpa en nedsatt elskattesats för elektricitet som direkt tillhandahålls fartyg, som inte är privata nöjesfartyg, i spanska hamnar (landström). Skattesatsen måste vara i linje med den minimiskattenivå för elektricitet för yrkesmässig användning som fastställs i direktivet. Det kommer inte att vara möjligt att tillhandahålla elektricitet till en nedsatt skattesats till privata nöjesfartyg enligt definitionen i artikel 14.1 c andra stycket i direktiv 2003/96/EG.

I artikel 2 fastställs att det begärda tillståndet beviljas med verkan från och med den 1 januari 2025, i anslutning till rådets nu gällande genomförandebeslut (EU) 2018/1491, till och med den 31 december 2028, vilket inte överstiger den längsta period som tillåts enligt direktivet.