EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 15.5.2024
COM(2024) 196 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om tillämpningen av den europeiska klimatlagen och förordningen om ansvarsfördelning, och om direktivet om EU:s utsläppshandelssystem inom ramen för den globala översynen
1.Inledning
Genom förordning (EU) 2021/1119 (den europeiska klimatlagen) 1 inrättas en ram för att uppnå klimatneutralitet i hela ekonomin. Där sätts ett rättsligt bindande mål om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, och ett mellanliggande mål att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % senast 2030, jämfört med 1990 års nivåer. Förordningen kräver också att unionens institutioner och medlemsstaterna säkerställer löpande framsteg med anpassningen. Den europeiska klimatlagen trädde i kraft i juli 2021.
I förordning (EU) 2018/842 (förordningen om ansvarsfördelning) 2 fastställs för varje medlemsstat ett nationellt mål för att minska växthusgasutsläppen senast 2030, jämfört med 2005 års nivåer, inom följande sektorer: inrikes transporter (utom luftfart), byggnader, jordbruk, småindustri och avfall. Förordningen om ansvarsfördelning antogs ursprungligen 2018 och ändrades 2023 som en del av ett paket inriktat på att minska unionens nettoutsläpp av växthusgaser med 55 % fram till 2030 (55 %-paketet).
I direktiv 2003/87/EG (direktivet om EU:s utsläppshandelssystem) 3 fastställs unionens utsläppshandelssystem. Utsläppshandelssystemet är en hörnsten i unionens politik för att bekämpa klimatförändringarna. Genom det blir utsläppen av växthusgaser inom energi-, tillverknings- och luftfartssektorerna fortsatt begränsade, och det ger en prissignal som stimulerar till innovation och utsläppsminskning. Direktivet om EU:s utsläppshandelssystem ändrades 2023 så det skulle stämma med den nya klimatambitionen att minska unionens nettoutsläpp av växthusgaser med 55 % fram till 2030. I det reviderade direktivet utvidgas gradvis koldioxidprissättningen till nya sektorer i ekonomin för att stödja deras utsläppsminskningar, särskilt bränslen för vägtransport och uppvärmning samt sjöfart.
Denna rapport är en uppföljning av de skyldigheter som kommissionen har enligt artikel 11 i den europeiska klimatlagen, artikel 15.2 i förordningen om ansvarsfördelning och artikel 30.3 i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Enligt de bestämmelserna måste kommissionen lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av den europeiska klimatlagen respektive förordningen om ansvarsfördelning, och när det gäller direktivet om EU:s utsläppshandelssystem även rapportera till Europaparlamentet och rådet i samband med varje global översyn som överenskommits inom ramen för Parisavtalet.
Utöver denna rapport kommer kommissionen också att utarbeta en rapport om tillämpningen av förordning (EU) 2018/841 (förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)) i enlighet med de skyldigheter som fastställs i den förordningen 4 . Dessutom kommer kommissionen att utarbeta en rapport till Europaparlamentet och rådet om förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder (styrningsförordningen) 5 där man informerar om hur förordningen fungerar och hur den bidrar till energiunionen och målen i Parisavtalet.
Den första globala översynen inom ramen för Parisavtalet skedde vid FN:s klimatkonferens i slutet av 2023 (COP28). Den globala översynen visade att parterna håller på att införa en allt mer ändamålsenlig klimatpolitik, men att det krävs akuta ytterligare åtgärder för att få världen på rätt spår i riktning mot målen i Parisavtalet. Parterna enades om att det för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C krävs djupgående, snabba och varaktiga minskningar av de globala växthusgasutsläppen med 43 % senast 2030 och med 60 % senast 2035 jämfört med 2019 års nivåer, och att nettonollutsläpp av koldioxid nås globalt senast 2050. Vid den globala översynen betonades att de fossila bränslenas tidsålder bör avslutas, och man erkände att alla behöver ställa om från fossila bränslen. I avtalet uppmanas också parterna att tredubbla den globala kapaciteten för förnybar energi och att fördubbla takten för förbättring av energieffektiviteten senast 2030, och påskynda de globala insatserna mot energisystem med nettonollutsläpp, genom att använda koldioxidfria och koldioxidsnåla bränslen långt före eller omkring mitten av århundradet. Dessutom understryker man vikten av en rättvis omställning och välkomnar beslutet om ett arbetsprogram för en rättvis omställning. Det uppmanas vidare till snabbare insatser för att fasa ut oförminskad användning av kol och utsläpp från vägtransporter, ta itu med utsläpp av metan och andra icke-koldioxidutsläpp detta årtionde och så snart som möjligt fasa ut ineffektiva subventioner till fossila bränslen när de inte är inriktade på energifattigdom eller utsatta grupper. Detta kräver att investeringsmönstren över hela världen förändras så att finansieringsflödena blir förenliga med utsläppssnåla och klimattåliga utvecklingsvägar.
2.Tillämpningen av den europeiska klimatlagen
Mot klimatneutralitet
I sin lägesrapport om klimatåtgärder 2023 6 bedömde kommissionen, i enlighet med den europeiska klimatlagen, alla medlemsstaters gemensamma framsteg mot att uppnå klimatneutralitetsmålet och hur förenliga de nationella åtgärderna är med det målet. Den första bedömningen enligt den europeiska klimatlagen genomfördes tillsammans med den bedömning av framsteg mot klimatmålen som föreskrivs i förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder. Även om EU:s växthusgasutsläpp fortsätter att minska och det finns uppmuntrande tecken på att konkreta åtgärder vidtas, bedömer kommissionen att genomförandeinsatserna behöver trappas upp och utsläppsminskningarna påskyndas avsevärt om det ska gå att hålla sig på rätt spår mot målet för 2030 och klimatneutralitet senast 2050. Flest åtgärder behövs det på områden där det fortfarande krävs betydande utsläppsminskningar (t.ex. byggnader, transporter), där framstegen går långsamt (t.ex. jordbruk), eller där trenden har försämrats de senaste åren, vilket är fallet för kolsänkan (t.ex. markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk). Medlemsstaterna måste också påskynda åtgärderna för att avskaffa subventionerna till fossila bränslen 7 , något som kommissionen också bekräftar i sin analys av utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner 8 . På grundval av bedömningen enligt klimatlagen utfärdade kommissionen rekommendationer till medlemsstaterna i december 2023 9 . Nästa steg är att medlemsstaterna meddelar kommissionen på vilka sätt de tänker ta vederbörlig hänsyn till rekommendationerna.
Kommissionen granskade också unionsåtgärdernas förenlighet med klimatneutralitetsmålet, i lägesrapporten om klimatåtgärder 2023. Med 55 %-paketet slår EU in på vägen mot att nå sina klimatmål på ett rättvist, kostnadseffektivt och konkurrenskraftigt sätt. När nu de flesta av de viktigaste förslagen i 55 %-paketet har antagits av medlagstiftarna 10 har unionens politik nu anpassats till det uppdaterade mål som fastställs i den europeiska klimatlagen, att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % till 2030, men det finns utrymme för att göra unionens politik ytterligare förenlig med klimatmålen. Under 2022 och 2023 lade kommissionen fram ytterligare förslag som bidrar till att nå unionens klimatmål 11 . Som det står i lägesrapporten om klimatåtgärder behövs det betydande ytterligare investeringar för att finansiera den gröna omställningen, trots framstegen med grön finansiering från privata källor. Detta kräver åtgärder, särskilt med att omdirigera finansieringen så att markant skadliga verksamheter och sektorer kan ställa om till mer hållbara ekonomiska modeller.
Det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar har antagit en rapport där man bedömer framsteg och politisk konsekvens 12 , vilket förklaras närmare nedan.
Genom den europeiska klimatlagen infördes ett mellanliggande mål som kommissionen ska föreslå senast sex månader efter den globala översynen enligt Parisavtalet. Den 6 februari 2024 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om unionens klimatmål för 2040 13 , där man fastställde en väg från det redan överenskomna delmålet för 2030 till klimatneutralitet senast 2050. I linje med de vetenskapliga utlåtandena från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar 14 och på grundval av en detaljerad konsekvensbedömning presenteras i meddelandet en nettominskning på 90 % av växthusgasutsläppen jämfört med 1990 års nivåer som det rekommenderade målet för 2040. Detta mål motsvarar en övergripande budget för växthusgasutsläpp för EU som är i linje med bestämmelserna i den europeiska klimatlagen om att lägga fram en beräknad vägledande växthusgasbudget för unionen för perioden 2030–2050, definierad som den totala vägledande volymen av nettoväxthusgasutsläpp som förväntas under den perioden utan att äventyra unionens åtaganden enligt Parisavtalet. För att nå målet kommer det att krävas ett antal villkor, som anges i meddelandet. Meddelandet inleder den politiska debatten och informerar om utarbetandet av ramen för perioden efter 2030. Det är början på en dialog och omfattande utåtriktad verksamhet om den rätta vägen fram mot 2040 och klimatneutralitet senast 2050. Detta kommer att tjäna som underlag för nästa kommission när den ska lägga fram lagstiftningsförslaget om att inkludera målet för 2040 i den europeiska klimatlagen och utforma den lämpliga ramen för perioden efter 2030.
Kommissionen har även antagit en rapport om unionens beräknade vägledande växthusgasbudget för perioden 2030–2050 15 , i enlighet med artikel 4.4 i den europeiska klimatlagen.
Anpassning till klimatförändringarna
Kommissionen har bedömt de gemensamma framsteg som alla medlemsstaterna gjort med anpassningen, hur förenliga de nationella åtgärderna är med att säkerställa framsteg med anpassningen och hur förenliga unionens åtgärder är med att säkerställa framsteg med anpassningen. Detta i rapporten om klimatpolitiken 2023 och i ett separat arbetsdokument från kommissionens avdelningar om nationella framsteg med anpassningen 16 . Unionen har gjort stora framsteg med anpassningen till klimatförändringarna, särskilt genom det pågående genomförandet av EU:s anpassningsstrategi 17 . Framstegen har dock varit ojämna på olika områden. Bedömningen av framstegen med anpassningen på nationell nivå visar att medlemsstaterna måste vidta betydligt fler åtgärder för att anpassa sig till klimatförändringarna – till exempel när det gäller styrning, finansiering, riskbedömningar, naturbaserade lösningar samt övervakning, rapportering och utvärdering för att göra sig mindre socialt och ekonomiskt sårbara för de allt mer intensiva klimatrelaterade riskerna. På grundval av bedömningen utfärdade kommissionen rekommendationer till medlemsstaterna i december 2023. Medlemsstaterna ska följa upp rekommendationerna 18 och som ett första steg underrätta kommissionen om hur de tänker ta vederbörlig hänsyn till rekommendationerna.
I kommissionens meddelande av den 12 mars 2024 Hantera klimatriskerna – skydda människor och välstånd 19 , som stöds av Europeiska miljöbyråns klimatriskbedömning 20 , fastställs dessutom de viktigaste stegen för att säkerställa att medborgare och företag, trots de ökande klimatriskerna, kan förlita sig på att EU och medlemsstaterna upprätthåller samhällsfunktioner och tillgång till grundläggande tjänster. Syftet är att klargöra ansvaret för att agera utifrån de svåra val som ligger framför oss, med utgångspunkt i de bästa bevisen. Meddelandet visar hur EU på ett effektivt sätt kan förekomma klimatpåverkan under de kommande åren och hur man genom att bygga upp resiliens gör det billigare och lättare att uppnå andra politiska mål.
Dessutom, och i enlighet med EU:s anpassningsstrategi, lanserade kommissionen i mars 2021 Europeiska observatoriet för klimat och hälsa. Det är ett unikt ämnesöverskridande partnerskap som stöder kunskapsutbyte, ger tillgång till relevant information och relevanta verktyg och tillhandahåller utbildning och kapacitetsuppbyggnad på områdena klimat och hälsa. Dess åtgärder är inriktade på Europaparlamentets uppmaning att ta itu med klimatrelaterade hot mot folkhälsan 21 , de mål och åtaganden som formulerades i förklaringen från den sjunde ministerkonferensen om miljö och hälsa 22 samt deklarationen från COP28 i Förenade Arabemiraten om klimat och hälsa, som kommissionen godkände på EU:s vägnar 23 .
Det har gjorts goda framsteg med att genomföra EU:s uppdrag om anpassning till klimatförändringarna 24 , som utformats för att påskynda innovativa anpassningsåtgärder på lokal och regional nivå. Över 300 regioner och samhällen, som omfattar omkring 40 % av EU, har åtagit sig att arbeta tillsammans för att påskynda omvandlingen till klimatresiliens genom att underteckna uppdragsstadgan. Uppdragets genomförandeplattform 25 , som har varit igång sedan våren 2023, sprider kunskap om klimatanpassning och tillhandahåller tekniskt stöd, och i forumet för erfarenhetsutbyte om anpassning finns flera möjligheter till kapacitetsuppbyggnad och nätverkande. De första projekten finansierade av Horisont Europas uppdrag inleddes i januari 2023, med hjälp till regioner och lokalområden att utveckla klimatrisk- och sårbarhetsbedömningar, och med omvälvande anpassningslösningar som visades upp.
I september 2021 antog kommissionen riktlinjer för klimatsäkring 26 . De riktlinjerna gör det lättare att integrera klimathänsyn i kommande investeringar och utvecklade infrastrukturprojekt. Riktlinjerna hjälper investerare att fatta välgrundade beslut om projekt som bedöms vara förenliga med Parisavtalet och unionens klimatmål.
I juli 2023 antog kommissionen ”riktlinjer för medlemsstaternas strategier och planer för anpassning” 27 för att hjälpa medlemsstaterna att uppdatera och genomföra omfattande nationella strategier, planer och politik för anpassning i linje med den europeiska klimatlagen och EU:s anpassningsstrategi. Kommissionen strävar efter att hjälpa medlemsstaterna med att anta en strategi för klimatanpassning i hela den offentliga sektorn genom samordning och integrering på flera nivåer. I riktlinjerna uppmanar man till att tillämpa rättsliga ramar i stället för mjuk politik, regelbundet uppdatera anpassningsstrategierna och anpassningsplanerna, använda klimatriskbedömningar, engagera alla relevanta berörda parter samt övervaka och utvärdera alla anpassningsåtgärder. I riktlinjerna läggs också fram ämnen att ta i beaktande, t.ex. naturbaserade lösningar och rättvis resiliens.
Vetenskaplig rådgivning om klimatförändringar
I den europeiska klimatlagen föreskrevs att det skulle inrättas ett europeiskt vetenskapligt rådgivande organ för klimatförändringar, genom ändring av förordning (EG) nr 401/2009 28 . Det rådgivande organet utnämndes 2022 och ska ge oberoende vetenskaplig rådgivning kring unionens åtgärder och klimatmål, och det har sitt sekretariat vid Europeiska miljöbyrån. Det rådgivande organet tillhandahöll vetenskaplig rådgivning för att fastställa ett EU-omfattande klimatmål för 2040 och en växthusgasbudget för 2030–2050 29 , och har antagit flera andra rapporter sedan det inrättades. Kommissionen tog vederbörlig hänsyn till det rådgivande organets råd när man lade fram unionens rekommenderade klimatmål för 2040.
I sin rapport Towards EU climate-neutrality: progress, policy gaps and opportunities 30 konstaterade det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar (det rådgivande organet) att det behövs fler insatser inom alla sektorer för att nå unionens klimatmål från 2030 till 2050, särskilt när det gäller byggnader, transporter, jordbruk och skogsbruk. Man erkänner att 55 %-paketet har potential att sätta fart på utfasningen av fossila bränslen i EU och uppmanar till att det genomförs snabbt och fullständigt, men varnar för att det krävs ytterligare åtgärder om EU ska kunna nå sitt klimatneutralitetsmål. Det rådgivande organet rekommenderar en rad åtgärder för att få EU på rätt spår mot klimatneutralitet. Det handlar bland annat om att lägga fram tydliga planer och tidsplaner för att fasa ut skadliga subventioner till fossila bränslen, göra EU:s politik helt förenlig med behovet av att fasa ut fossila bränslen, reformera EU:s befintliga politik för perioden efter 2030, däribland genom att ytterligare anpassa både EU:s befintliga och dess nya utsläppshandelssystem, och även reformera den övergripande ramen för styrning av klimatåtgärder (t.ex. angående nationella långsiktiga strategier) och genomdriva medlemsstaternas efterlevnad, införa ny politik för att driva en mer ambitiös minskning av efterfrågan på material-, energi- och växthusgasintensiva produkter, bättre anpassa EU:s gemensamma jordbrukspolitik till EU:s klimatambitioner, införa någon form av prissättning på utsläpp inom jordbruks- och markanvändningssektorerna, samt säkerställa en rättvis omställning och offentligt stöd. När det gäller luftfart rekommenderar det rådgivande organet att EU bör säkerställa att samma koldioxidpris tillämpas på alla flygningar (inklusive destinationer i tredjeländer). Kommissionen kommer att ta hänsyn till råden från det rådgivande organet, bland annat i samband med genomförandet av 55 %-paketet och när man utarbetar den klimatpolitiska ramen efter 2030.
I den europeiska klimatlagen uppmanas varje medlemsstat att inrätta ett nationellt klimatrådgivningsorgan. Alla medlemsstater har inte inrättat ett sådant organ ännu. Det rådgivande organet rekommenderar att det ska vara obligatoriskt att ett sådant 31 .
Kontroll av klimatförenlighet
I november 2021 uppdaterade kommissionen sina instrument för bättre lagstiftning för att säkerställa att ny unionspolitik är förenlig med klimatmålen. Alla föreslagna unionsåtgärder ska nu som en del av konsekvensbedömningsprocessen bedömas efter hur förenliga de är med klimatmålen – klimatneutralitetsmålet och målet att säkerställa framsteg med anpassningen – som en del av konsekvensbedömningsprocessen. Det har gjorts goda framsteg med att genomföra denna kontroll. Av de 26 konsekvensbedömningar år 2022 som anses relevanta för denna bedömning var det 19 där det visade sig att initiativets förenlighet med klimatmålen bedömts i tillräckligt hög grad, medan sju konsekvensbedömningar inte tog upp klimataspekterna tillräckligt. Detta motsvarar nästan 73 % av de relevanta fallen och speglar det faktum att det är ett nytt krav. Situationen har förbättrats ytterligare under 2023. Av de 16 konsekvensbedömningar som anses relevanta för denna bedömning var det 13 där initiativets förenlighet med klimatlagen bedömts i tillräckligt hög grad, medan tre inte hade gjort det i tillräckligt hög grad. Det motsvarar 81 % av de relevanta fallen, och visar på en minskning av denna indikator jämfört med 2022. När det nu finns mer erfarenhet av att genomföra klimatförenlighetskontrollen, och klimatrisker behöver integreras bättre i all politik, skulle man ytterligare kunna få igång det här konsekvensbedömningskravet och se till att det efterlevs i ännu högre grad. Det rådgivande organet rekommenderar kommissionen att mer systematiskt bedöma klimatförenligheten i alla utkast till åtgärder eller lagstiftningsförslag. 32
Allmänhetens deltagande
EU-omfattande opinionsundersökningar visar att en överväldigande majoritet av EU-medborgarna oroas av klimatförändringarna, stöder EU:s åtgärder för att ta itu med dem och själva vidtar åtgärder 33 .
Engagemang och åtagande från allmänheten, regionerna, lokalsamhällena och alla berörda parter är avgörande för att den europeiska gröna given ska lyckas. För att informera befolkningen om klimatförändringar och klimatåtgärder, engagera dem i dessa frågor samt bemöta desinformation om klimatet har kommissionen fortsatt och utökat sina insatser att nå ut till allmänheten genom kanaler som webbplatser, sociala medier och riktade kommunikationsaktiviteter. I december 2020 startade kommissionen den europeiska klimatpakten 34 , så att allmänheten ska kunna vara med i högre grad och utforma både begränsnings- och anpassningsåtgärder, samt en effektiv plattform för detta. För att fira paktens första två år anordnade kommissionen 2023 en konferens där klimatpaktens ambassadörer, experter och aktivister samlades. Under evenemanget diskuterade över 6 600 deltagare hur man på olika sätt kan bygga upp ett mer hållbart Europa för framtiden. I december 2023 var det över 750 paktambassadörer som informerade, inspirerade och stödde klimatåtgärder i sina samhällen och nätverk, och en ansökningsomgång inleddes för att bjuda in organisationer att bli partner till pakten. Pakten ingick också partnerskap med globala kampanjer som uppmuntrar till individuella åtgärder mot klimatförändringar 35 och ordnade evenemang och aktiviteter på nationell nivå i alla medlemsstater.
I linje med reglerna för bättre lagstiftning har kommissionen inlett flera offentliga samråd och evenemang med berörda parter, till exempel för att samla in synpunkter på unionens klimatmål för 2040. Under den europeiska klimatöversynen i oktober 2023 diskuterade beslutsfattare och berörda parter vilka framsteg vad som gjorts och vad som uppnåtts i riktning mot Parisavtalets mål, och detta bidrog till diskussionen inför den globala översynen. Över 350 personer deltog personligen i konferensen i Bryssel, och över 7 400 följde den online från 93 länder världen över.
Dessutom sker dialogen med näringslivet också genom dialogerna om en ren omställning, och det har även inletts en strategisk dialog om jordbrukets framtid med jordbrukare och andra aktörer i livsmedelskedjan.
År 2023 undertecknade Europaparlamentet, rådet och kommissionen en gemensam förklaring där man fastställde den 15 juli som EU-dag för offren för den globala klimatkrisen. Denna årliga dag ska hedra minnet av offren i Europa och världen och öka medvetenheten om vad människor själva konkret kan göra för att förhindra att klimatkatastrofer inträffar, bli bättre förberedda och reagera på dem.
Slutligen föreskrivs i meddelandet om unionens klimatmål för 2040 en stärkt strukturerad och systematisk dialog med arbetsmarknadens parter så att de säkert bidrar och deltar, med fokus på sysselsättning, kompetens och rättvis omställning.
Sektorsspecifika färdplaner
Med utgångspunkt i den uppdaterade industristrategin 2021 36 har kommissionen samarbetat med flera europeiska industriella ekosystem för att utarbeta sektorsspecifika ”omställningsvägar”. För detta har kommissionen och EU:s industriforum tagit fram en plan för de industriella ekosystemens omställningsvägar 37 , som även innehåller ett tillägg 38 för att ta itu med behovet av en påskyndad grön omställning och samtidigt säkerställa en större diversifiering av försörjningen (däribland energi), mer kostnadsmässigt överkomlig energi, högre energieffektivitet samt mer kontroll över strategiska värdekedjor, efter den ryska invasionen av Ukraina.
För närvarande har omställningsvägar 39 utarbetats för följande ekosystem: turism, kemikalier, byggindustrin, närhet och social ekonomi, textilier, rörlighet, jordbruksbaserade livsmedel och detaljhandel. Liknande vägar, som omfattas av andra industristrategier, finns även för energiintensiva industrier, förnybara energikällor, hälso- och sjukvårdssektorn, den kreativa industrin och kulturindustrin samt den digitala industrin och elektronikindustrin. Omställningsvägar för rymd- och luftfartssektorns och metallsektorns ekosystem håller på att utarbetas.
För att stödja utfasningen av fossila bränslen i Europas industri när den europeiska gröna given genomförs, har kommissionen engagerat sig i att anordna dialoger om ren omställning på högsta nivå med ett antal sektorer och deras värdekedjor. På så sätt kan man identifiera vad som främst hindrar dem från att påskynda sina investeringar i utfasning av fossila bränslen, och hur man generellt kan stärka den europeiska gröna givens industriella aspekt. Hittills har dialoger om omställningen till ren energi ägt rum inom följande sektorer: vätgas, energiintensitet, ren teknik, kritiska råvaror, infrastruktur som led i den gröna given, skogsnäringen och skogsägare, städer, stålindustrin, ren mobilitet. Ett antal sektorer inom klustret för energiintensiva industrier har utfärdat sektorsspecifika manifest för utfasning av fossila bränslen. Kommissionen presenterade inventeringen av dialogerna om ren omställning före Europeiska rådets särskilda möte i april i år 40 .
Det viktigaste bakomliggande problemet är fortfarande tillgången till ren energi till överkomlig kostnad i dag och i framtiden, och vidare skapandet av marknader för klimatneutrala produkter i den cirkulära ekonomin, behovet av mer kompetent arbetskraft för omställningen samt ökad tillgång till privat finansiering och kapital för riktat stöd till att skala upp banbrytande teknik och nya marknader för utfasning av fossila bränslen.
3.Tillämpningen av förordningen om ansvarsfördelning
I förordningen om ansvarsfördelning fastställs för varje medlemsstat ett nationellt mål för minskning av växthusgasutsläpp för 2030. Tillsammans bidrar de målen till att utsläppen på EU-nivå minskar med 40 % jämfört med 2005 års nivåer. Målen har gjorts olika utifrån en rättviseprincip som bygger på medlemsstaternas bruttonationalprodukt (BNP) per capita och kostnadseffektivitet. För att uppnå målen för 2030 fastställs i förordningen om ansvarsfördelning också årliga utsläppsgränser, uttryckta i årliga utsläppstilldelningar för åren 2021–2030.
Förordningen om ansvarsfördelning ändrades som en del av 55 %-paketet, och ambitionsnivån höjdes då så att den passade med den europeiska klimatlagens uppdaterade mål att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % till 2030. Den ändrade förordningen om ansvarsfördelning är tänkt att minska utsläppen av växthusgaser med 40 % till 2030 jämfört med 2005 års nivåer: en höjning av ambitionsnivån med 11 procentenheter. De årliga utsläppsgränserna anpassades också till den höjda ambitionsnivån 41 . Förordningens tillämpningsområde ändrades inte, utan den fortsätter gälla för utsläpp av växthusgaser från sektorerna inrikes transporter (utom koldioxidutsläpp från luftfart), byggnader, jordbruk, avfall och småindustri. Förordningen om ansvarsfördelning kompletteras med åtgärder på EU-nivå för att hjälpa medlemsstaterna att minska utsläppen inom sektorer som omfattas av denna förordning, såsom normerna för koldioxidutsläpp för personbilar, skåpbilar 42 och tunga fordon 43 , internalisering av externa kostnader för koldioxidutsläpp i vägtullar 44 samt energilagstiftning 45 . Medlemsstaterna vidtar åtgärder med politik och insatser på nationell nivå, med hänsyn till deras särskilda nationella omständigheter.
För att hjälpa medlemsstaterna att uppnå sina mål på ett kostnadseffektivt sätt ger förordningen om ansvarsfördelning medlemsstaterna en viss flexibilitet att matcha sina utsläpp enligt förordningen om ansvarsfördelning mot sina årliga utsläppstilldelningar över tid, och vissa medlemsstater får annullera en begränsad mängd utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem för en motsvarande mängd årliga utsläppstilldelningar. Medlemsstaterna kan också använda ett begränsat antal krediter enligt LULUCF-förordningen för att uppfylla sina nationella utsläppsgränser enligt förordningen om ansvarsfördelning, för att stimulera till ytterligare åtgärder inom markanvändningssektorn. Flexibiliteten är högre för medlemsstater med en högre andel utsläpp från jordbruk.
Kommissionen bedömde i sin lägesrapport om klimatåtgärder 2023, som baserades på uppgifterna från medlemsstaternas växthusgasinventeringar och deras utsläppsprognoser, att man kan förvänta sig ett överskott i årliga utsläppstilldelningar på EU-nivå under de första åren som förordningen om ansvarsfördelning tillämpas. De beräknade utsläppen enligt förordningen om ansvarsfördelning är 3,3 % under medlemsstaternas gräns för aggregerade utsläpp 2021 och 2 % 2022 46 . Även om det förväntas ett litet överskott av årliga utsläppstilldelningar för 2023, förväntas ett underskott under senare år. Det kan därför hända att det bara finns en begränsad mängd årliga utsläppstilldelningar tillgängliga för handel mellan medlemsstaterna. Under perioden 2021–2030 beräknas det bli ett ackumulerat underskott av årliga utsläppstilldelningar år 2027.
Flexibiliteten kan hjälpa vissa medlemsstater att överbrygga eller minska klyftan mellan sina beräknade utsläpp av växthusgaser och utsläppsgränserna enligt förordningen om ansvarsfördelning. Eftersom flexibiliteten mellan förordningen om ansvarsfördelning och LULUCF-förordningen fungerar på båda sätten kan medlemsstaternas åtgärder inom marksektorn både negativt och positivt bidra till deras förmåga att uppnå sina mål. Även om det finns flexibilitet behövs det ytterligare åtgärder för att uppnå målet för 2030 i förordningen om ansvarsfördelning.
Lägesrapporten om klimatåtgärder visade att de beräknade minskningarna av växthusgasutsläppen enligt förordningen om ansvarsfördelning kommer att nå 32 % fram till 2030, jämfört med 2005 års nivåer, vilket innebär att det fortfarande är långt kvar till målet på 40 %. Samtidigt har medlemsstaterna uppdaterat sina nationella energi- och klimatplaner så att de blir anpassade till de uppdaterade energi- och klimatmålen. Där ingår att de uppdaterade nationella planerna rättas efter de uppdaterade ansvarsfördelningsmålen. Medlemsstaternas utkast till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner skulle vara klara senast den 30 juni 2023, och de slutliga uppdaterade planerna ska vara färdiga senast den 30 juni 2024.
Utkasten till uppdaterade planer uppvisar vissa förbättringar jämfört med lägesrapporten om klimatåtgärder, då de beräknade minskningarna av växthusgasutsläppen når upp till 33,8 % fram till 2030, men det är fortfarande en ordentlig bit kvar till målet på EU-nivå på 40 %. 47 Eftersom de uppdaterade målen enligt förordningen om ansvarsfördelning antogs först i slutet av 2022, kan medlemsstaterna fortfarande uppdatera sina prognoser och införa ytterligare strategier och åtgärder för att motsvara den höjda ambitionsnivån och för att EU ska kunna uppnå sitt mål för 2030 enligt förordningen om ansvarsfördelning.
Utifrån utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner gav kommissionen rekommendationer till medlemsstaterna om förbättringar i deras slutliga uppdaterade planer. Kommissionen rekommenderade de flesta medlemsstaterna att införa ytterligare strategier och åtgärder så att det räcker för att komma i kapp med att uppnå ansvarsfördelningsmålen. Kommissionen betonade att utsläppen inte minskat på området byggnader och transporter och uppmanade medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder på detta område. Kommissionen noterade att det bara var ett fåtal medlemsstater som i sina beräknade utsläppsminskningar för 2030 tog hänsyn till att det nya utsläppshandelssystemet omfattar byggnader och vägtransporter, vilket kommer att börja gälla 2027 (det nya systemet förklaras i avsnitt 4 nedan). Som förklaras nedan kommer det nya utsläppshandelssystemet att hjälpa medlemsstaterna att uppnå sina minskningsmål för växthusgasutsläpp enligt förordningen om ansvarsfördelning.
På EU-nivå har de övergripande utsläppen från jordbruket legat stabilt sedan 2010. Medlemsstaternas prognoser i de nationella energi- och klimatplanerna visar en mer mångsidig bild. De beräknade utsläppen från jordbruket verkar minska mycket långsamt, och det kommer att krävas ytterligare insatser.
De EU-omfattande målen för ansvarsfördelning fastställs i linje med EU:s mellanliggande mål i den europeiska klimatlagen om att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer, vilket i sin tur är i linje med målet om klimatneutralitet senast 2050 48 . Genom meddelandet om unionens klimatmål för 2040 inleddes dialogen om den rätta vägen till 2040 och klimatneutralitet senast 2050. Efter att klimatmålet för 2040 har fastställts kommer det att undersökas om det behövs ytterligare konkreta strategier och åtgärder från unionen med tanke på de minskningar av växthusgaser som unionen och dess medlemsstater behöver göra för att nå detta mål.
4.Direktivet om EU:s utsläppshandelssystem
EU:s utsläppshandelssystem har också reviderats som en del av 55 %-paketet, så att det anpassats till det uppdaterade målet för 2030 att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 % enligt den europeiska klimatlagen, fått ett bredare tillämpningsområde och ska minska utsläppen i högre grad.
För att uppnå utsläppsminskningar på ett kostnadseffektivt sätt stärktes EU:s utsläppshandelssystem och dess tillämpningsområde utvidgades till sjötransporter och ytterligare utsläpp från luftfarten. Sammantaget skärps utsläppstaket så att utsläppen ska gå ner med 62 % fram till 2030 jämfört med 2005 års nivåer. Parallellt med detta har driftsparametrarna för den reserv för marknadsstabilitet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 kalibrerats så att reserven fortsätter främja en balanserad koldioxidmarknad i EU. I första hand bibehålls intagsnivån för reserven för marknadsstabilitet på 24 % och tröskelvärdet för ogiltigförklaring fastställs till 400 miljoner utsläppsrätter. Mekanismen för intagsnivån är också anpassad för att minska tröskelvärdeseffekterna. När det totala antalet utsläppsrätter i omlopp ligger mellan 833 och 1 096 miljoner utsläppsrätter kommer mekanismen för intagsnivån inte att aktiveras. I stället kommer en mindre andel utsläppsrätter att dras av från auktionsvolymerna och placeras i reserven. För utsläpp från och med 2024 tas dessutom nettoefterfrågan från luftfarten med i beräkningen av det totala antalet utsläppsrätter i omlopp. Åtgärderna vid alltför stora prisfluktuationer i artikel 29a har också förstärkts.
För att få fart på utfasningen av fossila bränslen i de olika sektorerna har reglerna för gratis tilldelning anpassats. Det handlar om villkorlighetskrav för att industrianläggningar ska få tillgång till gratis tilldelning (i form av energibesiktningar och för vissa anläggningar klimatneutralitetsplaner) och en utfasning av gratis tilldelning inom luftfartssektorn. 20 miljoner utsläppsrätter kommer att användas till stöd för utbyggnaden av hållbara alternativa bränslen för luftfart från flygningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem.
Inom energiintensiva industrisektorer för produktion av vissa varor (cement, aluminium, gödselmedel, el, vätgas, järn och stål, samt vissa prekursorer och ett begränsat antal produkter i senare led) kommer dessutom gratistilldelningen gradvis att fasas ut. Detta beror på mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna, som införts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/956 och som omfattar dessa varor för att minska risken för koldioxidläckage när EU stärker sin klimatambition.
Sjötransporter är en stor och växande utsläppskälla för koldioxid, som genererar omkring 3–4 % av EU:s totala koldioxidutsläpp (över 124 miljoner ton koldioxid 2021) när man beaktar alla utsläpp från resor till och från EU 49 . Genom att sjötransporter tas med i EU:s utsläppshandelssystem säkerställs det att sektorn bidrar till EU:s klimatmål. Enligt det reviderade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem omfattar EU:s utsläppshandelssystem från och med januari 2024 utsläpp av växthusgaser från sjötransporter. Inledningsvis avser det endast koldioxidutsläpp, och därefter utsläpp av CH4 (metan) och N2O (dikväveoxid) från och med 2026. Utsläpp från alla stora fartyg (med en bruttodräktighet på minst 5 000) som anlöper EU:s hamnar ingår, på flaggneutral basis, med avseende på
·50 % av utsläppen från resor som inleds eller avslutas utanför EU (så att tredjeländer får möjlighet att besluta om lämpliga åtgärder för den återstående andelen utsläpp),
·100 % av utsläppen som sker mellan två EU-hamnar och när fartyg ligger i EU-hamnar.
För att stimulera till kostnadseffektiva utsläppsminskningar inom byggbranschen, vägtransporter med flera sektorer (främst småindustri som inte omfattas av EU:s befintliga utsläppshandelssystem) har det införts ett nytt system för handel med utsläppsrätter för bränslen som förbränns inom dessa sektorer (det nya utsläppshandelssystemet). Det nya utsläppshandelssystemet kommer att komplettera annan politik i den europeiska gröna given inom de sektorer som omfattas, och hjälper medlemsstaterna att uppnå sina utsläppsminskningsmål enligt förordningen om ansvarsfördelning. Hittills har utsläppsminskningarna inom dessa sektorer inte räckt för att EU ska kunna gå i stadig riktning mot sitt klimatneutralitetsmål för 2050. Det nya utsläppshandelssystemet och förordningen om ansvarsfördelning har strategier som kompletterar varandra, med fortsatta incitament för medlemsstaterna att ta itu med marknadsmisslyckanden och delade incitament, samtidigt som kostnadseffektiva utsläppsminskningar uppmuntras. Det koldioxidpris som fastställs i det nya utsläppshandelssystemet kommer att ge ytterligare marknadsincitament att investera i renoveringar av byggnader och utsläppssnål rörlighet. Även om det är ett system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter precis som det utsläppshandelssystem som redan finns i EU, kommer det nya utsläppshandelssystemet att omfatta utsläpp i tidigare led, så att det mer blir bränsleleverantörerna än konsumenterna som regleras. Det nya systemet kommer att börja gälla från och med 2027, och det är utformat med flera finesser så att det kan fungera på ett ordnat, smidigt och effektivt sätt redan från början. Övervakningen och rapporteringen av utsläpp inleds redan 2025.
En del av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i det nya utsläppshandelssystemet kommer att gå till den nya sociala klimatfonden som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/955, för att hantera det nya systemets sociala konsekvenser för utsatta grupper i EU. Tillsammans med medlemsstaternas bidrag kommer den sociala klimatfonden att mobilisera 86,7 miljarder euro från 2026 till 2032.
För att hjälpa sektorerna att hantera utmaningen med utfasning av fossila bränslen har fler resurser inom ramen för utsläppshandelssystemet utnyttjats för den gröna omställningen. Både innovationsfonden och moderniseringsfonden har ökat i storlek. Båda finansieras av EU:s utsläppshandelssystem. För att erkänna hur mycket intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem bidrar till klimatomställningen, och öka allmänhetens acceptans, måste medlemsstaterna och kommissionen se till att det tydligt anges när stödet kommer från intäkterna från utsläppshandelssystemet, t.ex. inom ramen för innovations- och moderniseringsfonderna. Ytterligare resurser från innovationsfonden kommer att stödja banbrytande teknik för den gröna omställningen, även inom sjöfarten och de sektorer som omfattas av CBAM. De kan nu också tilldelas genom konkurrensutsatta anbudsförfaranden, främst för att utöka innovativa processer och tekniktyper med avsikten att bygga ut dem brett i hela EU. Ytterligare resurser från moderniseringsfonden bidrar till att finansiera energisektorns omställning i de tio ursprungliga stödmottagande medlemsstaterna, plus Grekland, Portugal och Slovenien.
Slutligen måste medlemsstaterna sedan den 5 juni 2023 använda alla intäkter från det befintliga och det nya utsläppshandelssystemet (eller deras motsvarande ekonomiska värde) till ytterligare klimatåtgärder, energiomställning och en rättvis omställning, i enlighet med de syften som anges i artiklarna 3ga.3, 10.3 och 30d.6 i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem.
De flesta av de angivna ändringarna börjar gälla den 1 januari 2024 eller vid början av den andra gratis tilldelningsperioden (2026–2030), men vissa gäller sedan den 5 juni 2023, då Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 om ändring av direktivet om EU:s utsläppshandelssystem trädde i kraft. Många delegerade akter och genomförandeakter som är nödvändiga för att EU:s utsläppshandelssystem ska fungera har ändrats eller håller på att ändras så att de ändringar blir genomförda som infördes genom direktiv (EU) 2023/959.
I meddelandet om unionens klimatmål för 2040 konstateras att den höjda ambitionsnivå som fastställts i EU:s utsläppshandelssystem enligt det uppdaterade målet för 2030 blir möjlig att uppnå bara om den rättsliga ramen genomförs korrekt, så att man undviker ytterligare förändringar som skulle kunna medföra instabilitet för investeringarna i de sektorer som EU:s utsläppshandelssystem omfattar. I detta meddelande fastställs åtta byggstenar för att uppnå målet för 2040. EU:s utsläppshandelssystem är ett viktigt politiskt verktyg för fem av dessa byggstenar: i) Ett resilient och koldioxidsnålt energisystem för våra byggnader, transporter och industrier, ii) en industriell revolution med konkurrenskraft baserad på forskning och innovation, cirkularitet, resurseffektivitet, industriell utfasning av fossila bränslen och ren tekniktillverkning i centrum, iii) infrastruktur för leverans, transport och lagring av vätgas och koldioxid, iv) klimatpolitik som investeringspolitik och v) rättvisa, solidaritet och socialpolitik i centrum för omställningen. Delvis är dessa byggstenar nära kopplade till de delar av direktivet om EU:s utsläppshandelssystem som kommer att ses över senast i juli 2026.
Efter att klimatmålet för 2040 har fastställts kommer det att undersökas om det behövs ytterligare konkreta strategier och åtgärder från unionen med tanke på de minskningar av växthusgaser som unionen och dess medlemsstater behöver göra för att nå klimatmålet för 2040, även med avseende på EU:s utsläppshandelssystem och dess linjära minskningsfaktor som fastställs i artikel 9 i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem.
5.Slutsatser
Även om genomförandet av den europeiska klimatlagen fortfarande befinner sig i ett tidigt skede, har den långsiktiga färdriktningen fastställts och investeringarna blivit mer förutsägbara genom att klimatneutralitetsmålet för 2050 håller på att införlivas i lagstiftningen och det blir möjligt med kontinuerliga framsteg med anpassningen. Som beskrivs i denna rapport har det vidtagits många åtgärder sedan klimatlagen trädde i kraft. Förordningen om ansvarsfördelning och direktivet om EU:s utsläppshandelssystem reviderades som en del av 55 %-paketet och anpassades till den europeiska klimatlagens uppdaterade mål för 2030 om att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 %. Det antogs också ytterligare initiativ för att påskynda omställningen till klimatneutralitet.
I meddelandet om unionens klimatmål för 2040 fastställs att stabilitet, och ett fullständigt genomförande av den befintliga rättsliga ramen för att uppnå klimat- och energimålen för 2030, är en förutsättning för att EU ska kunna hålla kursen mot målet för 2040 på vägen mot klimatneutralitet 2050 och utnyttja omställningen till fullo. Genom meddelandet inleds processen med att fastställa klimatmålet för 2040 för EU. Där öppnas en politisk debatt om EU-medborgarnas och regeringarnas val på vägen framåt, och det är ett underlag för nästa kommission när den ska lägga fram lagstiftningsförslaget om att inkludera 2040-målet i den europeiska klimatlagen och utforma den lämpliga politiska ramen efter 2030.
Samtidigt pågår åtgärder för att förbättra anpassningsförmågan, stärka motståndskraften och minska sårbarheten för klimatförändringar, i enlighet med den europeiska klimatlagen. I meddelandet Hantering av klimatrisker betonas viktiga åtgärder för att EU och medlemsstaterna bättre ska kunna förutse, förstå och hantera ökande klimatrisker, främst för att klargöra riskägandet. Det utgör ett kraftfullt och lägligt svar på den uppenbara och aktuella risken för fler klimatkatastrofer, och där betonas behovet av att genomföra den befintliga politiken. Kommissionen kommer att dela med sig av EU:s erfarenheter, kunskap och verktyg internationellt och fortsätta att samarbeta med medlemsstaterna, allmänheten, företag och andra EU-institutioner för att förbättra EU:s och vårt samhälles resiliens och ekonomi.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet (europeisk klimatlag), EUT L 243, 9.7.2021, s. 1.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet, EUT L 156, 19.6.2018, s. 26.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen, EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, EUT L 156, 19.6.2018, s. 1, artikel 17.2.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder, EUT L 328, 21.12.2018, artikel 45.
EU:s lägesrapport om klimatåtgärder 2023, COM(2023) 653.
2023 års rapport om energisubventioner i EU, som bifogas 2023 års rapport om tillståndet i energiunionen, COM(2023) 651.
En EU-omfattande bedömning av utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner – Ett viktigt steg mot de ambitiösare energi- och klimatmålen för 2030 inom ramen för den europeiska gröna given och RePowerEU, COM(2023) 796.
I enlighet med artikel 7.3 i den europeiska klimatlagen.
Lagstiftningsförfarandet pågår fortfarande för det föreslagna reviderade energiskattedirektivet.
I kapitel 2 i den tekniska information som åtföljer lägesrapporten om klimatåtgärder 2023 (COM(2023) 653) finns en översikt över nyligen antagen politik som bidrar till att politiken på EU-nivå anpassas till klimatmålen.
Det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, Towards EU climate neutrality, Progress, policy gaps and opportunities, Assessment Report 2024, DOI: 10.2800/216446.
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att säkra vår framtid – Europas klimatmål för 2040 och vägen mot klimatneutralitet senast 2050 genom att bygga ett hållbart, rättvist och välmående samhälle, COM(2024) 63.
Det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, Scientific advice for the determination of an EU-wide 2040 climate target and a greenhouse gas budget for 2030-2050. DOI: 10.2800/609405.
SWD(2024) 63, Impact Assessment Report (inte översatt till svenska), bilaga 14: ”GHG budget”.
Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Assessment of progress on climate adaptation in the individual Member States according to the European Climate Law, SWD(2023) 932 final (inte översatt till svenska).
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning, COM(2021) 82.
I enlighet med artikel 7.3 i den europeiska klimatlagen.
COM(2024) 91.
EEA (2024), European Climate Risk Assessment, ISSN 1977-8449. https://www.eea.europa.eu/publications/european-climate-risk-assessment
Europaparlamentets resolution av den 15 september 2022 om konsekvenserna av torka, bränder och andra extrema väderfenomen: ökade insatser från EU:s sida för att bekämpa klimatförändringar (2022/2829(RSP).
https://www.who.int/europe/publications/i/item/EURO-Budapest2023-6 .
https://www.cop28.com/en/cop28-uae-declaration-on-climate-and-health .
Kommissionens tillkännagivande om teknisk vägledning om klimatsäkring av infrastruktur under perioden 2021–2027 (2021/C 373/01, EUT C 373, 16.9.2021, s. 1), som genomför artikel 5.5 i den europeiska klimatlagen.
Kommissionens tillkännagivande Riktlinjer för medlemsstaternas strategier och planer för anpassning, C/2023/4802, EUT C 264, 27.7.2023, s. 1.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning, EUT L 126, 21.5.2009, s. 13 .
Det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, Scientific advice for the determination of an EU-wide 2040 climate target and a greenhouse gas budget for 2030-2050. DOI: 10.2800/609405.
Det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, Towards EU climate neutrality, Progress, policy gaps and opportunities, Assessment Report 2024, DOI: 10.2800/216446.
Som ovan, det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, Towards EU climate neutrality, Progress, policy gaps and opportunities, Assessment Report 2024.
Som ovan, det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar, Towards EU climate neutrality, Progress, policy gaps and opportunities, Assessment Report 2024.
Särskild Eurobarometer om klimatförändringarna, juli 2023.
Europeiska klimatpaktens webbplats, https://climate-pact.europa.eu/index_sv.
Kampanjen ”Count Us In” 2020–23 och FN-kampanjen ”Act Now” från 2023.
COM(2021)350, Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning.
https://ec.europa.eu/docsroom/documents/49407/?locale=sv.
https://ec.europa.eu/docsroom/documents/53357/?locale=sv.
https://single-market-economy.ec.europa.eu/industry/transition-pathways_sv.
COM(2024) 163.
År 2023 ändrade kommissionen kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/2126 genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2023/1319, där medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar uppdaterades för perioden 2023–2025. Medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar för åren 2026–2030 reviderades också, men måste fortfarande fastställas efter en omfattande översyn av medlemsstaternas utsläpp enligt förordningen om ansvarsfördelning under åren 2021, 2022 och 2023, som är utgångspunkten för medlemsstaternas utsläppsgränser för 2026–2030.
Förordning (EU) 2019/631, EUT L 111, 25.4.2019, s. 13.
Förordning (EU) 2019/1242, EUT L 198, 25.7.2019, s. 202.
Direktiv 1999/62/EG, EGT L 187, 20.7.1999, s. 42.
Till exempel direktivet om förnybar energi (direktiv 2018/2001/EU), energieffektivitetsdirektivet (direktiv 2023/1791/EU) och direktivet om byggnaders energiprestanda (direktiv 2010/31/EU).
2021 års utsläpp baseras på de slutliga inventeringsrapporterna, och 2022 års utsläpp baseras på ungefärliga inventeringsrapporter och EEA:s beräkning av utsläpp inom ramen för förordningen om ansvarsfördelning. De slutliga utsläppen inom ramen för förordningen om ansvarsfördelning för 2021 och 2022 kommer inte att fastställas förrän efter en omfattande översyn 2027.
Meddelande från kommissionen En EU-omfattande bedömning av utkasten till uppdaterade nationella energi- och klimatplaner – Ett viktigt steg mot de mer ambitiösa energi- och klimatmålen för 2030 inom ramen för den europeiska gröna given och RePowerEU, COM(2023) 796 final, 18.12.2023.
Den 18 juli 2023 väckte Polen talan vid Europeiska unionens domstol där man ifrågasatte lagenligheten i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/857 av den 19 april 2023 om ändring av förordningen om ansvarsfördelning (mål C-451/23). Den 23 augusti 2023 lämnade Global Legal Action Network clg och Climate Action Network Europe asbl in en begäran till kommissionen om intern omprövning, i enlighet med Århusförordningen, av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2023/1319. Den 29 november 2023 meddelade kommissionen sökandena, efter en detaljerad bedömning av omprövningen, att man ansåg att begäran var ogrundad.
Rapport från kommissionen Fourth Annual Report from the European Commission on CO2 Emissions from Maritime Transport (period 2018-2021), 13.3.2023 (SWD(2023) 54 final) (inte översatt till svenska).