EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 3.5.2024

COM(2024) 186 final

KOMMISSIONENS ÅRLIGA ÖVERSYN

av medlemsstaternas årliga verksamhetsrapporter om exportkrediter i den mening som avses i förordning (EU) nr 1233/2011

1. Inledning

Denna årliga översyn för 2021 av verksamhet med statsstödda exportkrediter görs i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 av den 16 november 2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter. Översynen omfattar verksamheter med statsstödda exportkrediter som utförs av medlemsstaternas exportkreditinstitut och grundar sig på information från medlemsstaterna i de årliga verksamhetsrapporter de lämnar till kommissionen, även det i enlighet med förordningen. Rapporterna följer en standardiserad mall (även kallad checklistemall) som har granskats och efter hand byggts ut. Den senast uppdaterade mallen, som gäller sedan rapporteringsåret 2020, innehåller mer detaljerade uppgifter om mänskliga rättigheter, klimatförändringar och miljöskydd.

2. Årliga verksamhetsrapporter som erhållits för kalenderåret 2021

Följande 20 medlemsstater tillhandahöll statsstödda exportkrediter under 2021 inom ramen för överenskommelsen om statsstödda exportkrediter (konsensusöverenskommelsen) och lämnade in en årlig verksamhetsrapport för 2021: Österrike, Belgien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Spanien och Sverige.

De återstående medlemsstaterna, dvs. Bulgarien, Cypern, Grekland, Irland, Lettland, Litauen och Malta, bekräftade att de inte tillhandahållit statsstödda exportkrediter under rapporteringsåret.

3. Analys av de årliga verksamhetsrapporterna

(a)Allmän information:

Under 2021 var alla 20 medlemsstater som tillhandahöll statsstödda exportkrediter tillhandahållare av ren risktäckning, dvs. exportkrediter i form av garantier och/eller försäkringsprodukter. Tretton av dessa medlemsstater (Belgien, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Polen, Slovakien, Spanien och Sverige) tillhandahöll statligt finansieringsstöd, dvs. direkt finansiering, refinansiering av kommersiella lån för exporttransaktioner eller räntestöd. Ett litet antal medlemsstater (Österrike, Ungern, Portugal, Polen och Spanien) rapporterar att de tillhandahåller bundet bistånd som är en form av exportkrediter med förmånliga villkor som regleras inom ramen för OECD-överenskommelsen.

Konsensusöverenskommelsen och OECD:s rekommendationer om hur risker i samband med statsstödda exportkrediter bör hanteras har lett till en harmonisering av praxis i hela EU. Inom denna ram utformar regeringarna sin egen politik. De flesta exportkreditinstitut har ytterligare regler utöver dem i OECD:s riktlinjer, t.ex. om nationellt och lokalt innehåll, och strängare standarder, bland annat för att återspegla institutens nationella politik och internationella åtaganden, särskilt när det gäller klimatskydd. Vissa exportkreditinstitut erbjuder program som är skräddarsydda för särskilda sektorer eller särskilda mål. Detta kan återspegla särdragen hos separata sektorsöverenskommelser i konsensusöverenskommelsen, koassuransstrukturer eller strategiska riktlinjer.

Exportkreditinstitutens organisationsstruktur och styrningen för att erbjuda risktäckning skiljer sig åt inom EU. Statsstödda exportkrediter förvaltas av fler än 26 organ i EU, antingen offentliga organ eller privata företag som verkar på offentligt uppdrag och under statlig tillsyn. De förtecknas i bilaga 1. Medlemsstater som erbjuder både risktäckning och finansiering har vanligen en separat, specialinriktad institution som ansvarar för finansiering. Dessa kallas ibland EXIM-bank (export-import).

(b)Mängden statsstöd:

De årliga verksamhetsrapporterna innehåller relevant finansiell information om statsstöd från exportkreditinstitut, i enlighet med respektive medlemsstats nationella rättsliga ramar och organisation. Kommissionen har inga synpunkter på de finansiella aspekterna av verksamhetsrapporterna för 2021. Detta ska emellertid inte påverka befogenheterna för de institutioner i medlemsstaterna som utövar tillsyn över nationella exportkreditprogram.

När det gäller statsstöd i form av ren risktäckning anges i tabellen nedan den aggregerade nominella riskexponeringen per den 31 december 2021 för de största tillhandahållarna i Europeiska unionen:

Tabell 1: Statsstöd i form av ”ren risktäckning” under 2021 (miljarder euro) De största stödgivarna i EU rangordnade efter aggregerad nominell riskexponering
Total exponering för ren risktäckning i EU	340
Tyskland	90
Italien	64
Frankrike	60
Sverige	35
Nederländerna	30

När det gäller statligt finansieringsstöd anges i tabellen nedan det rapporterade nominella värdet av den statsstödda låneportföljen per den 31 december 2021 för större tillhandahållare i EU:

Tabell 2: Statsstöd i form av statligt finansieringsstöd 2021 (miljarder euro) De största stödgivarna i EU rangordnade efter nominellt värde av den statsstödda låneportföljen
Total låneportfölj i EU	92
Italien	39
Tyskland	18
Frankrike	14
Finland	8
Sverige	7

Anmärkning: Siffrorna i tabellerna 1 och 2 ska inte kumuleras. Inte bara är instrumenten av olika karaktär, utan samma medlemsstat kan stödja samma exporttransaktion med både direkt finansiering och ren risktäckning.

(c)Behandling av miljörisker:

I OECD:s rekommendation om gemensamma ståndpunkter vad gäller statsstödda exportkrediter och tillbörlig aktsamhet när det gäller miljö och sociala frågor fastställs gemensamma principer för tillbörlig aktsamhet i miljöfrågor och sociala frågor. Alla EU-medlemsstater följer rekommendationen, och identifierar och hanterar i enlighet med den potentiella konsekvenser och risker i samband med ansökningar om statsstöd. Rekommendationen baseras på väletablerade standarder som Internationella finansieringsbolagets miljömässiga och sociala standarder, Världsbanksgruppens riktlinjer för miljö, hälsa och säkerhet samt Världsbankens skyddspolicyer och Världsbankens miljömässiga och sociala standarder. Rekommendationen omfattar viktiga miljöfrågor, såsom utsläpp till luften, inklusive växthusgaser, resurseffektivitet, avfallshantering, buller och vibrationer, hantering av farliga material, effekter på ekosystem, skydd av biologisk mångfald och betydande användning av naturresurser. Den innehåller även krav på krisberedskap och nödinsatser så att projektägare kan agera vid olyckor och nödsituationer på ett sätt som är lämpligt för att förebygga och mildra de miljömässiga konsekvenserna.

EU-exportkreditinstitutens strategier för tillbörlig aktsamhet och förfaranden för riskbedömning bygger i stor utsträckning på rekommendationen, även om den inte spelar en avgörande roll och strategierna påverkas även av andra internationella standarder och EU:s regelverk. Alla medlemsstater som tillhandahåller statsstödda exportkrediter rapporterar att de efterlever rekommendationens miljökrav och att den är en integrerad del av deras system för tillbörlig aktsamhet och riskhantering och av deras beslutsprocess. Förfarandena för förhandsbedömning av en viss ansökan om statsstödda exportkrediter om beror på ansökans typ och omfattning samt vilken kategori den tillhör. De risker som kan påverka stödberättigandet identifieras, klassificeras och utvärderas. Alla EU-exportkreditinstitut bekräftade att de granskat alla ansökningar om statsstödda exportkrediter i syfte att fastställa om en miljöutredning borde genomföras.

Enligt rekommendationen ska exportkreditinstituten klassificera sådana ansökningar i tre riskkategorier utifrån potentiell negativ miljöpåverkan: hög (kategori A), medelhög (kategori B) eller låg (kategori C). Många medlemsstater rapporterar att de tillämpar rekommendationen vidare än dess tillämpningsområde. Detta inbegriper klassificering av alla transaktioner, även transaktioner där de stödjer en andel som understiger 10 miljoner särskilda dragningsrätter, trots att sådana transaktioner i pincip inte skullee ha omfattats av granskningsfasen. Medlemsstaterna rapporterar att en miljömässig och social konsekvensbedömning (ESIA) har genomförts i enlighet med artikel 18 i rekommendationen för alla ansökningar i kategori A för vilka ett exportkreditinstitut gjort ett slutligt åtagande. I fråga om ansökningar i kategori B rapporterar medlemsstaterna att de sökande alltid har lämnat tillräcklig information om projektets relevanta miljöpåverkan i enlighet med artikel 19 i rekommendationen. Exportkreditinstituten rapporterade att de, innan de beslutade om att ge stöd till projekt i kategori A eller B, alltid utvärderade informationen från granskningen och översynen av transaktionerna. Relevant information mottogs i form av rapporter om miljömässiga och sociala konsekvensbedömningar, men även genom exportkreditinstitutens ansökningsformulär och enkäter, skrivbordsundersökningar, besök på plats, forskning utförd av externa konsulter och direkta kontakter med sökandena.

Medlemsstaterna rapporterade inga situationer med permanent bristande efterlevnad, även om smärre avvikelser kan förekomma, exempelvis för sent inlämnad information eller för sent inlämnade rapporter. Bristande efterlevnad åtgärdas i samordning med projektets sponsorer, genom att man utformar korrigerande åtgärder och begränsningsåtgärder som övervakas över tid, eller genom att stöd dras tillbaka eller ersättning nekas.

(d)Hänsyn till klimatförändringsmålen:

Kommissionen välkomnar att klimatförändringsmålen i allt högre grad införlivas i OECD:s riktlinjer och i den politik som styr exportkreditinstitutens verksamhet.

Ingen EU-medlemsstat har beviljat statsstöd till koleldade kraftverk sedan sektorsöverenskommelsen om kol antogs 2016. Sektorsöverenskommelsen ströks 2021, när parterna enades om att förbjuda stöd till kolkraftverk utan utsläppsminskande åtgärder. Kommissionen har sedan dess föreslagit ytterligare ändringar av OECD-överenskommelsen i linje med EU:s åtaganden enligt Parisavtalet och den gröna given, med utgångspunkt i kommissionens översyn av handelspolitiken från februari 2021 (En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik) och Europeiska rådets slutsatser om exportkrediter av den 15 mars 2022 (EU:s klimatpakt för exportfinansiering).

Förutom att tillämpa de sektorsspecifika klimatrelaterade reglerna i OECD-överenskommelsen har sexton medlemsstater infört särskilda klimatförändringspolitiska åtgärder. Två medlemsstater nämner att de använder EU-taxonomin för hållbara verksamheter som riktmärke för att bedöma stödansökningarna. Arbetet med att formalisera utfasningspolitiken för exporttransaktioner inom fossilenergisektorn är ett fortlöpande arbete. Kommissionen välkomnar att rådet i sina slutsatser om exportkrediter av den 15 mars 2022 uttryckte en önskan om att medlemsstaterna senast i slutet av 2023 ska fastställa vetenskapligt grundade frister för detta ändamål.

(e)Tillbörlig aktsamhet när det gäller sociala frågor och mänskliga rättigheter:

I OECD:s rekommendation om gemensamma strategier från 2012 behandlas, förutom miljöaspekter, principer för social tillbörlig granskning. Rekommendationen omfattar viktiga potentiella projektrelaterade sociala konsekvenser, bl.a. för arbetsförhållanden och arbetsvillkor (t.ex. rättvis behandling, diskriminering, föreningsfrihet, kollektiva förhandlingar och arbetstagarnas boende), hälsa, säkerhet och trygghet i samhället (t.ex. samhällets exponering för sjukdomar och användning av säkerhetspersonal), markförvärv och tvångsförflyttning (t.ex. fysisk eller ekonomisk förflyttning), lämpligt samarbete med berörda samhällsgrupper (t.ex. informerat samråd och deltagande samt en besvärsmekanism), urbefolkningar (t.ex. fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke) och kulturarv. Den omfattar även viktiga projektrelaterade konsekvenser för de mänskliga rättigheterna, till exempel vad gäller tvångsarbete, barnarbete, jämställdhetsfrågor och livshotande arbetsmiljösituationer. Särskild uppmärksamhet ägnas åt utsatta grupper.

EU-exportkreditinstitutens rapporterade metoder för tillbörlig aktsamhet liknar dem för miljörisker. Alla 20 rapporterande medlemsstater som betalar ut statsstöd anger att de efterlever den sociala aspekten och människorättsaspekten i OECD:s rekommendation om gemensamma ståndpunkter, och att den är en integrerad del av deras beslutsfattande samt av deras system för tillbörlig aktsamhet och riskhantering. Alla dessa 20 medlemsstater bekräftade att de har granskat alla ansökningar i syfte att fastställa om en översyn av sociala rättigheter och mänskliga rättigheter bör genomföras. De rapporterade att en ESIA hade genomförts för alla ansökningar i kategori A. I fråga om ansökningar i kategori B rapporterade de att sökande alltid lämnade tillräcklig information för att medlemsstaterna skulle kunna bedöma projektets relevanta effekter. Medlemsstaterna rapporterade att deras exportkreditinstitut, innan de beslutade om att ge statsstöd till projekt i kategori A eller B som kan han negativ påverkan på samhället eller på de mänskliga rättigheterna, alltid utvärderade informationen från granskningen och översynen på samma sätt som för miljöriskerna.

Medlemsstaterna rapporterade inga situationer med permanent bristande efterlevnad i sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet på det sociala området och i fråga om mänskliga rättigheter. Även om ett EU-exportkreditinstitut utvecklade en klagomålsmekanism på sin webbplats 2021 hade inte alla exportkreditinstitut under 2021 en samrådsprocess med deltagande och en klagomålsmekanism för berörda grupper. Detta innebär inte att det inte finns något samråd, eftersom projektsponsorer kan uppmanas att införa mekanismer oberoende av deltagande från ett exportkreditinstitut, men det är ett område som kan förbättras.

(f)Åtgärder för att bekämpa bestickning:

Alla medlemsstater som tillhandahöll statsstödda exportkrediter rapporterar att de efterlever OECD:s rekommendation om mutor och statsstödda exportkrediter. Denna rekommendation innehåller åtgärder för granskning, genomförande av tillbörlig aktsamhet, utvärdering och beslut om berättigande till stöd i syfte att avskräcka från mutor i samband med statsstödda exportkrediter. Detta innebär i synnerhet att man kontrollerar att parter som deltar i transaktioner inte är upptagna i de multilaterala finansinstitutens listor över uteslutna företag.

(g)Hållbar långivning:

Alla medlemsstater som tillhandahåller statsstödda exportkrediter rapporterar att de efterlever OECD:s rekommendation om hållbar långivning och statsstödda exportkrediter. Syftet med rekommendationen är att se till att finansiering av utvecklingsbehov i låginkomstländer mobiliseras utan att dessa länder bygger upp alltför stora skulder i framtiden. Efterlevnaden av rekommendationen går hand i hand med att troget efterleva Världsbankens och Internationella valutafondens policyer för villkor beträffande skuldgränser vid upplåning utan särskilda förmåner, och vad gäller hållbar utlåning. Enligt rekommendationen har de som åtagit sig att efterleva den även gått med på viktiga öppenhetsåtgärder, som innefattar att tillhandahålla information till Världsbanken och Internationella valutafonden. I de flesta fall ingår skuldhållbarhetsbedömningar i de övergripande landriskbedömningar som påverkar exportkreditinstitutens landspolitik.

(h)Annan information i de årliga verksamhetsrapporterna:

Medlemsstaterna rapporterar att de är noga med att säkerställa att exportkreditinstitutens verksamhet är så öppen som möjligt, samtidigt som sekretessen i fråga om affärskänslig information respekteras. Enligt OECD:s rekommendation om gemensamma ståndpunkter är det harmoniserade förfarandet i EU att offentliggöra detaljerad information om projekt som kan ha negativa miljömässiga eller sociala konsekvenser. Exportkreditinstituten offentliggjorde all information som krävs enligt artiklarna 39 och 41 i rekommendationen, dvs. relevant förhandsinformation för projekt i kategori A, inklusive miljömässiga och sociala konsekvensbedömningar, och efterhandsinformation för alla projekt i kategori A och B som får stöd, på särskilda sidor på deras webbplatser, som anges i bilaga 2.

Många av exportkreditinstituten i EU har en policy för företagens sociala ansvar som vanligen inte bara omfattar interna åtgärder, utan även en nära dialog med exportkreditinstitutets kunder. I detta sammanhang blir det allt vanligare att exportkreditinstituten granskar sin egen praxis och utvecklar planer för att minska sin egen miljöpåverkan. t.ex. uppskattningar av sina koldioxidavtryck.

4. Exportkreditinstitutens efterlevnad av unionens mål och skyldigheter

I artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) förtecknas Europeiska unionens allmänna mål och i artikel 21 fastställs principerna och målen för unionens yttre åtgärder Enligt artikel 3.5 i EU-fördraget ska Europeiska unionen, i sina förbindelser med den övriga världen, ”bidra till [...] hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”. När det gäller EU:s gemensamma handelspolitik hänvisas det till principerna och målen för unionens yttre åtgärder i artikel 206 och i artikel 207 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Kommissionen anser att den tillgängliga informationen ger stöd för att verksamheten med statsstödda exportkrediter i medlemsstaterna uppfyller kraven i artiklarna 3 och 21 i EU-fördraget. OECD:s rekommendationer utgör en ram för förvaltningen av medlemsstaternas exportkreditprogram. Medlemsstaterna fastställer också sin egen politik på grundval av dessa rekommendationer och i linje med EU:s mål. När det gäller fullgörandet av internationella skyldigheter och skyldigheter enligt EU:s konkurrenslagstiftning har under 2021 inga tvister anhängiggjorts i Världshandelsorganisationen angående en medlemsstats exportkreditverksamhet. Kommissionen har heller inte mottagit några klagomål om påstådda överträdelser av EU:s bestämmelser rörande exportkreditinstituten i EU.

Europaparlamentet har begärt att kommissionen ska yttra sig om huruvida medlemsstaterna uppfyller unionens syften och skyldigheter när de tillhandahåller statsstödda exportkrediter. Kommissionen har gjort sin årliga översyn i enlighet med förordning (EU) nr 1233/2011. Kommissionens översyn bygger därmed på medlemsstaternas årliga verksamhetsrapporter och kan inte betraktas som uttömmande.