Offentliggörande av en ansökan om registrering av ett namn i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2023/C 281/06)

I enlighet med artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1) ges rätt att göra invändningar inom tre månader från dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

”Cebola da Madeira”

EU nr: PDO-PT-02800 – 23.8.2021

SUB (X) SGB ( )

1. Namn [på SUB eller SGB]

”Cebola da Madeira”

2. Medlemsstat eller tredjeland

Portugal

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1. Produkttyp

Klass 1.6 Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

3.2. Beskrivning av den produkt för vilken namnet i punkt 1 är tillämpligt

”Cebola da Madeira” är namnet på lökar av arten Allium cepa L. av de traditionella sorter som odlas på de bebodda öarna i ögruppen Madeira, dvs. ”Branca”, ”Pião”, ”Bujanico”, ”Vermelha”, ”Roxa” och ”Do Tarde”, som produceras enligt traditionella metoder på öarna Madeira och Porto Santo.

Fysikalisk-kemiska egenskaper

Lökar av de traditionella sorterna av ”Cebola da Madeira” har unika morfologiska egenskaper som återspeglas i de gängse namn som Madeiras befolkning tilldelat dem, dvs. följande:

—	En form som varierar från plattrund till globformad, eller från globformad till konisk (när det gäller sorten ”Pião” [som betyder ”skruvad topp”]), med genomsnittlig enhetlighet mellan sorterna i fråga om form och storlek och en genomsnittlig vikt på mellan 180 g/lök och 250 g/lök.

—

Ett yttre skal som oftast är gult, med violetta toner hos de traditionella sorterna ”Vermelha” (som betyder ”röd”) och ”Roxa” (som betyder ”lila”) och mycket enhetliga färger, något ogenomskinliga eller mer genomskinliga och glänsande (när det gäller sorten ”Branca” [som betyder ”vit”]). Vidhäftningen till löken varierar från medelhög till mycket låg.

—	Fruktköttet är övervägande vitt, med röd- eller purpuraktiga toner hos de traditionella sorterna ”Vermelha” och ”Roxa”. Skikttjockleken är medeltjock till tunn och konsistensen är medelhård till mjuk.

Lökar av dessa sorter är tämligen saftiga, med en genomsnittlig torrhalt nära 10 g/100 g och något högre om de produceras på ön Porto Santo.

De är mycket rika på kolhydrater (över 7 g/100 g i genomsnitt) och C-vitamin (över 10 mg/100 g i genomsnitt), vilket ger dem unika organoleptiska och antioxidativa egenskaper som alltid har uppskattats av Madeiras konsumenter.

Organoleptiska egenskaper

I rått tillstånd är konsistensen hos ”Cebola da Madeira” krispig och saftig, inte särskilt trådig och med varierande mjukhet. En del av dess krispighet går förlorad när den tillagas, eftersom den då blir saftigare och mer genomskinlig.

Aromen är karakteristisk med inslag av sötma och toner av svavel eller vitlök, jordig eller vegetabilisk och frisk, inte särskilt skarp eller ihållande samt med medelhög till hög intensitet och komplexitet. När lökarna tillagas blir de mildare och får rökiga/grillade eller karamelliserade toner, samtidigt som deras intensitet och komplexitet bibehålls.

I färskt tillstånd varierar smaken i fråga om sötma och är inte skarp till att börja med. Eftersmaken är pepprigare, med färska svaveltoner eller vegetabiliska toner och ibland en viss grad av strävhet, syrlighet eller lätt bitterhet som mildras när löken tuggas. Intensiteten och komplexiteten är medelhög till hög. En del av intensiteten försvinner vid tillagning och lökarna blir då sötare, med toner som påminner om karamell eller rostade toner (särskilt när de grillas). Den färska vegetabiliska smaken försvinner och eventuella svaveltoner blir också mildare, med en bättre balans mellan syrlighet och sötma, ingen strävhet och mindre kryddighet och ihållande smak i allmänhet.

3.3. Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung) och råvaror (endast för bearbetade produkter)

—

3.4. Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Alla steg i produktionen av ”Cebola da Madeira” äger rum i det avgränsade geografiska området.

3.5. Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv. av den produkt som det registrerade namnet avser

—

3.6. Särskilda regler för märkning av den produkt som det registrerade namnet avser

—

4. Kort beskrivning av det geografiska området

Öarna Madeira och Porto Santo

5. Samband med det geografiska området

Naturliga faktorer

Ögruppen Madeiras läge i den subtropiska delen av Nordatlanten innebär att öarnas klimat styrs av Azorernas subtropiska anticyklon. När det gäller ön Madeira är det huvudsakligen tempererat, med milda, torra somrar (mellan 10 °C och 22 °C under den varmaste månaden) och mer nederbörd under den kalla årstiden, då temperaturen förblir mild (under 18 °C men över –3 °C under den kallaste månaden). Ön Porto Santo ligger 40 km nordost om Madeira. Området ovanför vattenytan är bara 42 km2 och silhuetten är mjuk och tämligen plan (mer än 85 % av ön ligger mindre än 200 meter över havet). Klimatet är torrare och tempererat året runt, med en genomsnittlig årstemperatur på 18,6 °C. Havet har en dämpande effekt på det karga öklimatet, vilket leder till låga temperaturvariationer. Årsnederbörden är mindre än 400 mm.

Effekterna av passadvindarna, i kombination med den karga terrängen på ön Madeira, som har en hög central bergskedja som sträcker sig från öst till väst och som består av klippiga berg på mer än 1 200 meters höjd, innebär att klimatet varierar från torrt till fuktigt med måttlig till kraftig nederbörd ju högre höjden över havet blir. På hög höjd bidrar detta till bildandet av den permanenta dimma som orsakar de höga nivåerna av luftfuktighet och nederbörd. Ett nätverk av kanaler, lokalt kallade levadas, som förses med vatten genom strömmar, borrhål och källor, och framför allt genom konstgjorda vattenuppsamlingstunnlar och leder, transporterar vatten från bergsområdena och den norra sluttningen. Detta garanterar vattenförsörjningen till bosättningar och för jordbruksutvecklingen på hela ön.

På Porto Santo kommer större delen av sötvattnet från underjorden. Det finns också några större vattendrag som tidvis dräneras. Öns vattenförsörjningssystem för konstbevattning matas med regnvatten som förs till reservoaren i Tanque, grundvatten som samlas in genom borrhålet i Campo de Baixo och vattenhjulen i området nära reservoaren i Tanque samt renat vatten från öns avloppsreningsverk.

Jordmånen på ön Madeira är främst av basaltiskt ursprung. Phaeozemer samt kromhaltiga och dystriska cambisoler dominerar i de områden där ”Cebola da Madeira” odlas. Löken kan också odlas i andosoler i de områden som är mer exponerade och belägna på högre höjd. Geologin på ön Porto Santo präglas av betydligt större mångfald och består huvudsakligen av basiska vulkaniska bergarter (basalter), medelsura bergarter (trakyter och ryoliter) och sedimentära bergarter. De flesta av jordmånerna kan klassificeras inom gruppen calcisol.

Generellt sett är jordmånen på båda öarna medeldjup till djup. På ön Madeira har jorden i allmänhet fin textur med hög silthalt och medelhög till mycket hög halt av organiskt material och är lätt sur till neutral eller surare när det gäller andosolerna i bergsområdena. På Porto Santo är de sand- och lerjordar som dominerar relativt permeabla, med lägre halt av organiskt material och en mer alkalisk profil, även om det biologiska ursprunget för merparten av sanden och sandstenen leder till ett gynnsammare pH-värde.

Mänskliga faktorer

”Cebola da Madeira” har haft stor betydelse för lokalbefolkningens kost sedan den introducerades på öarna Madeira och Porto Santo av de första portugisiska bosättarna under 1400-talets första årtionden. Den har haft särskilt stor betydelse på landsbygden, vilket noterades av de många utländska personer som besökte eller bosatte sig på öarna mellan 1600- och 1800-talet.

Den traditionella produktionsmetoden för ”Cebola da Madeira” har förblivit oförändrad åtminstone sedan 1900-talets första årtionden. Detta förklaras i olika artiklar som publicerats i nyhetsbrevet ”Frutas de Madeira” (”Madeiras frukter”, som publicerades mellan april 1941 och januari 1958) och som beskriver de lökar som odlades vid den tiden samt andra sorter som höll på att introduceras (och som motsvarar de traditionella sorter som för närvarande odlas). Denna publikation innehåller också olika rekommendationer om vissa metoder för odling, gödsling och växtskydd som lokala odlare fortfarande hänvisar till och följer.

Eftersom denna gröda är en mycket viktig del i kosthållningen för Madeiras befolkning odlas den för egen konsumtion och direktförsäljning på öns små familjejordbruk samt på kommersiella jordbruksföretag på ön Madeira för att försörja den regionala marknaden.

Kommundelen Caniço (på ön Madeira) är särskilt viktig för produktionen av ”Cebola da Madeira”. Förutom att garantera större delen av det regionala utbudet har Caniço sedan 1997 anordnat ”Festa da Cebola” (”lökfestivalen”) för att främja denna traditionella produkt och bevara dess särskilda produktionsmetod. På ön Porto Santo, som nyligen erkänts som ett biosfärområde av Unesco, ingår denna gröda i det strategiska målet att skydda, förbättra och optimera öns jordbruks- och kulturresurser.

Specifika uppgifter om produkten

Lökarna hos ”Cebola da Madeira” kännetecknas av sin saftiga textur med låg trådighet och sin höga halt av kolhydrater och C-vitamin, som bidrar till deras söta doft och smak och generellt låga skarphet. Eftersmaken är pepprigare, med lätta svaveltoner eller vegetabiliska toner och ibland en grad av strävhet, syrlighet eller lätt bitterhet som mildras när löken tuggas. Vid tillagning resulterar detta i mindre intensiva men mycket sötare smaker, som påminner om karamell eller rostade toner (särskilt när löken grillas), eftersom den färska vegetabiliska smaken försvinner och en bättre balans mellan syrlighet och sötma uppstår.

Dessa egenskaper gör ”Cebola da Madeira” perfekt för inläggning (cebolas de escabeche) och för användning i olika rätter som tillhör det traditionella eller regionala moderna köket. Detta innebär att löken fortfarande är en mycket viktig del av Madeiras gastronomi och anses vara en viktig gröda på öarna Madeira och Porto Santo.

Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens egenskaper

De mycket specialiserade lantbrukarna på öarna Madeira och Porto Santo har alltid valt ut de lökar av de olika traditionella sorterna som haft de bästa egenskaperna vid varje skörd. Dessa sparas sedan för att producera cebolinho (”vårlök”), det lokala namnet på de frön (och resulterande fröplantor) som används för att producera ”Cebola da Madeira” och som uteslutande kommer från deras jordbruksföretag eller från andra lokala producenter.

Den fortlöpande praxisen att föröka, utbyta och dela cebolinho-fröplantorna för att producera ”Cebola da Madeira” har bidragit till att utveckla och bevara de särskilda egenskaperna hos de traditionella sorterna, som är kopplade till de specifika egenskaperna hos jordmånen och klimatet på öarna samt till den sakkunskap som lokala producenter har förvärvat under flera generationer.

De traditionella sorterna av ”Cebola da Madeira” har anpassat sig väl till den djupa och väldränerade jordmånen på öarna. Till övervägande del har leriga sandjordar (Madeira) och sandiga lerjordar (Porto Santo) visat sig vara den typ som är bäst lämpade för den lagring av vatten och näringsämnen som är nödvändig för att avgöra deras egenskaper.

Produktionen av ”Cebola da Madeira” är i hög grad beroende av lantbrukarnas arbete, eftersom alla steg – från att bereda ”cebolinho”-fröplantorna, plantera ut dem och sköta grödan fram till skörden, samt förberedelserna inför utsläppandet på marknaden inom de flesta jordbruksföretag – utförs för hand.

Att plantera för hand med väl avgränsade mellanrum mellan varje lök bidrar till att säkerställa att lökarna blir enhetliga i fråga om genomsnittlig vikt och storlek. Jordmånens textur och de åtgärder som vidtas för att bereda jorden, inklusive ogräsrensning och hackning, medan grödan utvecklas, säkerställer tillsammans att jorden är löst packad runt lökarna, vilket i sin tur leder till en homogen formning för varje traditionell sort.

Den tydliga inverkan som temperaturen och ljuset (solljus) har på denna grödas tillväxtcykel, särskilt när det gäller lökarnas utveckling, men också när de går in i blomningsperioden för fröbildning, innebär att lantbrukarna på båda öarna har mycket god kunskap om vilka traditionella sorter som, beroende på deras fotoperiod och områdets klimatförhållanden, är bäst lämpade för den lokala miljön och vilken som är den bästa tiden för deras produktion.

På ön Madeira kan denna gröda odlas från kusten till en höjd av 800 meter över havet, i områden med varma mikroklimat och god exponering, där en jämn tillgång till vatten för bevattning garanteras genom nätverket av levadas eller kanaler. I den södra sluttningens lägre höjder och soligare delar sås de tidiga traditionella sorterna (”Branca”, ”Pião” och ”Bujanico”) i september för att planteras ut i december och skördas i mars/april. På högre höjder eller på den norra sluttningen och även på ön Porto Santo sås dessa cebolas do cedo, eller ”tidiga lökar”, först minst en månad senare.

De traditionella sorter som sås senare under året (”Vermelha”, ”Roxa” och ”Do Tarde”), som lokalt kallas cebolas do tarde, eller ”sena lökar”, behöver längre dagar med mer än 14 soltimmar för att lökarna ska kunna bildas ordentligt. De behöver också större fuktighet och tillgång till vatten under sommarmånaderna. Dessa sorter odlas därför främst på högre höjd och på Madeiras norra sluttning, med sådd i december/januari för utplantering i mars/april och skörd i juli/augusti.

Temperaturerna och exponeringen (ljuset) i produktionsområdena på de två öarna främjar också en hög fotosyntes i lökarna, vilket får sockerarter och näringsämnen att syntetiseras. Detta ger i sin tur den höga halt av kolhydrater och C-vitamin som har gjort ”Cebola da Madeira” kända för sina antioxidativa egenskaper när de konsumeras råa.

Den fas då denna gröda är mest känslig för vattenstress är när lökarna växer, och de lokala lantbrukarna säkerställer därför de bästa fuktighetsförhållandena för utvecklingen av sina odlingar, som först bevattnas efter det att fröplantorna har planterats ut och därefter ofta. Beroende på produktionsområdet bevattnas grödan en eller två gånger i veckan under lökens tillväxtfas och mindre ofta under mognadsfasen.

Lantbrukarna har traditionellt sett förlitat sig på bevattningskanalerna, levadas, och använt träspadar för att stänka vatten över hela odlingen och säkerställa att jorden inte avlägsnas (så att lökarna exponeras) eller blir genomdränkt. I dag används, parallellt med denna metod, även sprinklers för bevattning på ön Madeira. På ön Porto Santo innebär de lokala jordförhållandena att droppbevattning är den metod som föredras. På båda öarna mildras perioder av vattenbrist tack vare tillgången på vatten från konstbevattning, även under sommaren, för både de tidiga och de sena sorterna. Detta möjliggör högre fukthalt i lökarna och bidrar till att säkerställa låg bitterhet och skarphet.

Hänvisning till offentliggörandet av produktspecifikationen

https://www.dgadr.gov.pt/dop-igp-etg

(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.