EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 1.6.2023

COM(2023) 272 final

2023/0172(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 2009/21/EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser

(Text av betydelse för EES)

{SEC(2023) 210 final} - {SWD(2023) 165 final} - {SWD(2023) 166 final}

MOTIVERING

1.    BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•    Motiv och syfte med förslaget

Sjöfarten har på grund av sin historia och internationella karaktär utvecklat en särskild regleringsstruktur. Sjösäkerhet och skydd av den marina miljön regleras i Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos), i vilken unionen också är avtalsslutande part 2 . Konventionen, som också fastställer en stats ansvar som flaggstat, utgör grunden för utarbetandet av detaljerade internationella regler och standarder för konstruktion, utrustning, drift, förvaltning, underhåll, kvalificering samt bemanning och bortskaffande av fartyg. Detta görs på internationell nivå av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) 3 . 

Direktiv 2009/21/EG (nedan kallat direktivet) reglerar tillämpningen av de regler som är tillämpliga på flaggstater på unionsnivå. Ansvaret för att övervaka fartygens efterlevnad av vissa IMO-konventioner 4 ligger hos den stat där fartyget är registrerat och vars nationalitet fartyget har, dvs. flaggstaten. De två viktigaste målen för direktivet är att se till att säkerhetsreglerna efterlevs och att förhindra föroreningar, samt att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter som flaggstater. Direktivet syftar därför till att säkerställa att fartyg som seglar under EU-medlemsstaters flagg uppfyller alla krav på säkerhet 5 och förhindrande av förorening och är lämpliga för drift 6 . Direktivet syftar också till att säkerställa att EU:s medlemsstater har tillräckliga resurser för att korrekt, effektivt och konsekvent kunna fullgöra sina skyldigheter som flaggstater 7 . Detta är den första försvarslinjen inom sjösäkerhet.

Eftersom flaggstaternas regler endast gäller för fartyg som för denna flagg och eftersom vissa flaggstater inte vill eller har förmåga att kontrollera efterlevnaden av de tillämpliga reglerna för sina flottor, innehåller hamnstatskontroll emellertid krav på inspektioner av utländska fartyg när de befinner sig i hamnar. Det är ett system för inspektion av utländska fartyg i hamnar i andra stater än flaggstaten som utförs av hamnstatskontrolltjänstemän (PSC) för att kontrollera att befälhavarens, befälens och ombordbesättningens behörighet, fartygets skick och dess utrustning uppfyller kraven i internationella konventioner, och att tillämplig lagstiftning uppfylls i Europeiska unionen. Detta är den andra försvarslinjen.

Trots dessa två förebyggande nivåer kan olyckor fortfarande inträffa, och man bör undersöka orsakerna till dem för att möjliggöra en kontinuerlig förbättring och för att undvika att liknande olyckor inträffar igen. Direktiv 2009/18/EG 8 om utredning av olyckor inom sjötransporter är därför den tredje försvarslinjen.

Direktivet införlivar regler som syftar till en viss harmonisering när ett fartyg byter flagg och när ett fartyg (under en medlemsstats flagg) har kvarhållits efter en hamnstatsinspektion. Det innehåller också ett krav på att alla EU-medlemsstater ska genomgå IMO-revisionen. Direktivet går också längre än vad som krävs på internationell nivå genom att kräva att medlemsstaterna ska ha och upprätthålla ett internationellt certifierat kvalitetsledningssystem för sin flaggstatsrelaterade verksamhet. Dessutom innehåller det länkar till en resultatmätning av den flaggade flottan inom ramen för Paris-samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (MoU).

Det är varje EU-medlemsstats ansvar att i egenskap av flaggstat vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet inspektion och/eller besiktning ombord, för att fastställa att fartyget uppfyller alla internationella regler och bestämmelser samt regionala och/eller nationella regler och bestämmelser, beroende på omständigheterna, innan EU-medlemsstaten utfärdar relevanta fartygscertifikat, eller låter utfärda dem för sin räkning, som bevis på fartygets säkerhet och att fartyget är i skick att påbörja sjöresa. Dessa besiktningar och certifikat kallas därför föreskrivna. 9 Det åligger fartygsägaren att ställa fartyget till förfogande för alla besiktningar och inspektioner, och genom att genomföra alla nödvändiga uppgraderingar och reparationer, underhålla och uppdatera alla föreskrivna certifikat som är en förutsättning för att fartyget ska kunna segla 10 .

Det internationella systemet, som också genomförts i EU:s regelverk för sjösäkerhet, tillåter att en flaggstat delegerar det tekniska arbetet till klassificeringssällskap (icke-statliga organisationer som fastställer och upprätthåller tekniska standarder för konstruktion och drift av fartyg) för att på deras vägnar utföra de föreskrivna besiktningar som krävs för att kontrollera att fartyget är ändamålsenligt. När ett klassificeringssällskap agerar på detta sätt blir det en erkänd organisation för den flaggstaten. Flaggstaten får också tillåta att en erkänd organisation utfärdar certifikat på dess vägnar.    
Flaggstatens ansvar kan dock inte delegeras. Det finns heller ingen skyldighet att använda erkända organisationer, utan det är ett val som varje flaggstat gör beroende på flottans storlek och typ och på statens resurser. För närvarande har nästan alla EU-medlemsstater som flaggstater valt att använda erkända organisationer för olika tekniska arbeten. Detta är tillåtet och regleras i EU-lagstiftningen 11 och kommissionen har upprättat en förteckning 12 över de klassificeringssällskap som medlemsstaterna kan välja mellan.

Eftersom flaggstatens ansvar inte kan delegeras bort finns det ett rättsligt och faktiskt behov av att flaggstaterna fortsätter att inspektera fartyg som för dess flagg och övervaka det föreskrivna arbete som de erkända organisationerna utför för deras räkning. Medlemsstaterna utför dessa uppgifter i varierande grad och har också utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller omfattningen av flaggstatens inspektioner. Det finns i huvudsak två huvudtyper av flaggstatskontroll ombord på flaggade fartyg: (1) föreskriven besiktning som leder till utfärdande av föreskriven certifiering av fartyget och (2) flaggstatsinspektion, kallade kompletterande inspektioner, som inte leder till certifiering av fartyget. Flaggstatens inspektioner ska utföras endast av flaggstaten. Därför är flaggstatsinspektioner en grundläggande del av säkerställandet av att reglerna efterlevs och att säkerhetsaspekterna övervakas. För inspektionerna krävs tekniska resurser med lämplig sakkunskap och de utgör en central del av alla sjöfartsförvaltningar. Det underliggande internationella antagandet är att alla flaggstater har resurser och uppfyller de krav som ställs på dem. Detta för att säkerställa att flaggstater i hela världen fullgör sina internationella skyldigheter på ett korrekt sätt, vilket skapar lika villkor. Det är dock inte alltid fallet:

För att motverka detta har IMO sedan direktivet antogs gjort ”IMO:s genomförandekod för instrument” (III-koden) och IMO-revision obligatoriska 13 från och med 2016 för alla flaggstater i världen, inklusive EU:s medlemsstater. III-koden och IMO-revisionen syftar till att säkerställa att stater vidtar alla nödvändiga åtgärder för att korrekt genomföra och tillämpa konventionerna och att de förfogar över de resurser och befogenheter som krävs som flaggstat för att fullgöra sina internationella skyldigheter och se till att deras flaggade fartyg uppfyller dessa regler. Enligt IMO:s revisionssystem ska IMO-parterna genomgå en revision vart sjunde år. Vid dessa revisioner kontrolleras att alla IMO-stater med ett flaggregister tillämpar III-koden och relevanta konventioner. IMO har dock inga verkställighetsbefogenheter. EU:s lagstiftning om sjösäkerhet, inom ramen för sjösäkerhetspolitiken sedan 1992, genomför de regler och föreskrifter som överenskommits mellan IMO:s flaggstater, inklusive alla EU-medlemsstater med en flaggad flotta, för att säkerställa verkställbarhet och möjliggöra kontroller av efterlevnaden. Till skillnad från IMO så händer det något, dvs. kommissionen kan starta en process vid EG-domstolen, när en flaggstat inte följer reglerna.

Direktivet måste därför ses över och flaggstatens relevanta delar av III-koden måste införlivas i EU-lagstiftningen, så att direktivet blir verkställbart enligt EU:s rättsordning.

Som ett erkännande av betydelsen av konventionen om arbete till sjöss, som inte omfattas av IMO:s revisioner eftersom den omfattas av Internationella arbetsorganisationens ansvarsområde och kontroll, kompletterades direktivet under 2013 med ett separat direktiv för att säkerställa flaggstaternas efterlevnad av 2006 års konvention om arbete till sjöss 14 .

Sedan direktivet antogs 2009 har det dessutom gjorts tekniska framsteg, särskilt när det gäller digitalisering, exempelvis i form av elektronisk rapportering av fartygsrelaterade certifikat och elektronisk rapportering efter fartygsinspektioner. Vissa initiativ har tagits för utbyte av sådan information mellan EU:s medlemsstater och med relevanta system, däribland unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten 15 som förvaltas av Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), både när det gäller utbyte av elektroniska rapporter efter inspektioner av ro-ro-passagerarfartyg i reguljär trafik 16 och när det gäller vissa detaljer i föreskrivna certifikat som utfärdas av en erkänd organisation. Dessa bör fångas upp och vidareutvecklas i flaggstatsdirektivet för alla besiktningar, inspektioner och revisioner av flaggade fartyg. Det är också ett område där man kan effektivisera och minska den administrativa bördan, eftersom utbyte av sådan information inom ett och samma system, som förvaltas av Emsa, möjliggör bättre förberedelser och målinriktning av vilket fartyg som ska inspekteras och större fokus under inspektionerna, vilket gör dem effektivare. Detta gäller även synergieffekterna med direktivet om hamnstatskontroll.

Direktivet blev föremål för en efterhandsutvärdering och en kontroll av sjötransporternas ändamålsenlighet (tillsammans med annan EU-lagstiftning), som avslutades 2018. Direktivet har också varit föremål för kontinuerlig övervakning från kommissionens sida och under denna tid har ett antal problem identifierats som problematiska. Dessa gäller (1) den rättsliga osäkerheten kring genomförandet av nya internationella regler på EU-nivå, och (2) avsaknaden av en harmoniserad strategi för inspektioner, kontroll, övervakning och informationsutbyte i fråga om flaggade flottor. Utvärderingen och kontrollen av ändamålsenligheten visade också att de nationella myndigheterna bör ha de resurser och befogenheter som krävs för att de ska kunna fullgöra sina internationella skyldigheter som flaggstater och säkerställa att deras flaggade fartyg uppfyller kraven.

–Att uppdatera och anpassa direktivet till internationella regler för ökad konsekvens och förbättrad rättslig klarhet, särskilt när det gäller III-koden.

–Att säkerställa lämpliga inspektioner av flaggade fartyg och övervaka tillsynen av erkända organisationer som arbetar på flaggstatens vägnar. Detta inbegriper att säkerställa mer harmoniserade inspektionsnivåer och konsekvent tillsyn av erkända organisationer som involverar alla medlemsstater i ett EU-omfattande tillsynssystem.

–Att säkerställa en ökad användning av digitala lösningar. I synnerhet genom rapportering, användning och utbyte av elektroniska certifikat som är driftskompatibla med Emsas databaser och övergång från tungrodda pappersbaserade certifieringssystem till effektivare system för både förvaltningar och fartyg.

–Att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt när det gäller förståelse för samt rapportering och mätning av flaggstaternas flottors resultat och skyldigheter. Detta inbegriper ökat samarbete mellan relevanta nationella myndigheter i ett särskilt forum samt kapacitetsuppbyggnad och utbildning av flaggstater. Dessutom är en uppdatering och modernisering av resultatmätningssystemet nödvändig för effektivare kontinuerlig förbättring.

•    Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Förslaget ingår som en del i kommissionens Refit-program och bidrar till agendan för bättre lagstiftning genom att det säkerställer att den befintliga lagstiftningen är enkel och tydlig, inte leder till onödig börda och håller jämna steg med den politiska, sociala och tekniska utvecklingen, i synnerhet i fråga om digitalisering. Förenkling genom användning av e-certifikat och e-rapportering om flaggstater kan göras för att minska den administrativa bördan. Utbyte av sådan information inom ett och samma system, som förvaltas av Emsa, möjliggör bättre förberedelser och målinriktning av vilket fartyg som ska inspekteras och större fokus under inspektionerna, vilket gör dem effektivare. Detta kan minska den tid som tillbringas ombord och följaktligen även minska den tid som fartyget ligger i hamn (förbättrad omloppstid (turn-around time)) vilket gynnar ansvarsfulla operatörer. Detta förslag till ändring samt förslagen till ändring av andra sjösäkerhetsdirektiv är också en del av och har ett betydande samspel med det större regelverket för sjösäkerhet, som omfattar delar som EU:s lagstiftning om erkända organisationer 19 , EU:s övervaknings- och informationssystem för sjötrafik (SafeSeaNet) 20 , förordningen om inrättandet av Emsa 21 och direktivet om ro-ro-passagerarfartyg 22 .

2.    RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•    Rättslig grund

•    Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Eftersom de internationella instrumenten på området för flaggstaters efterlevnad inom sjötransportsektorn omfattas av unionens exklusiva befogenhet enligt artikel 3.2 i EUF-fördraget, är subsidiaritetsprincipen inte tillämplig vare sig på dessa instrument eller på unionsbestämmelser för genomförande av dessa avtal.

•    Proportionalitetsprincipen

Eftersom det endast behöver göras flera ändringar med avseende på direktiv 2009/21/EG är ett ändringsdirektiv det lämpligaste rättsliga instrumentet.

3.    RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•    Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

I efterhandsutvärderingen 2018 24 och kontrollen av sjötransporternas ändamålsenlighet 25 drogs slutsatsen att mervärdet av EU:s åtgärder ligger i ett harmoniserat genomförande och verkställande av internationella regler i och enligt EU-lagstiftningen samt i krav på och uppmuntran till samarbete mellan medlemsstaterna. Utvärderingen belyste flaggstatsdirektivets bidrag till en hög och enhetlig säkerhetsnivå och lika villkor mellan medlemsstaterna, vilket i sin tur har bidragit till att uppnå säkra, trygga och hållbara sjötransporter.

Dessutom har kommissionen aktivt följt upp fall där medlemsstaternas resultat som flaggstater inte uppfyllde kraven i internationell rätt och EU-lagstiftning. I dessa fall uppmanade kommissionen de berörda medlemsstaterna att göra en detaljerad analys av orsakerna till problemen och att anta en handlingsplan för att rätta till dem. Detta uppmuntrade många flaggstater att ägna större uppmärksamhet åt kvaliteten på sin flotta.

Vid kontrollen av ändamålsenligheten framhölls dock behovet av en bredare ombalansering av EU:s sjösäkerhetspolitik. Detta innebär framför allt en förstärkning av EU-nivån för den ”första försvarslinjen”, efterlevnad och förebyggande åtgärder som åligger flaggstaterna. I utvärderingen drogs slutsatsen att den nuvarande politiken är inriktad på medlemsstater som hamn- och kuststater, och mindre på flaggstater. Vid kontrollen av ändamålsenligheten drogs slutsatsen att det som saknas i flaggstatsdirektivet är de relevanta flaggstatsrelaterade delarna av den obligatoriska III-koden. Samtidigt betonades vikten av att upprätthålla IMO-revisionen. Samtidigt identifierades vid kontrollen av ändamålsenligheten flera områden där flaggstatens efterlevnad skulle kunna förbättras.

•    Samråd med berörda parter

–Fyra sonderingsintervjuer genomfördes mellan mars och april 2021 med företrädare på EU-nivå för viktiga intressenter, särskilt för att stödja och finslipa den övergripande problemdefinitionen och möjliga politiska alternativ.

–Tjugotre riktade intervjuer genomfördes mellan april och september 2021 av den konsult som ansvarade för den externa stödstudien till konsekvensbedömningen, med följande kategorier av intressenter: nationella myndigheter (19), branschföreträdare (3), experter (1).

–En riktad undersökning, som pågick mellan december 2021 och februari 2022, anordnades av den konsult som ansvarade för den externa stödstudien till konsekvensbedömningen, Undersökningen omfattade både nationella förvaltningar och kategorier av branschintressenter. Ytterligare en riktad begäran om uppgifter och statistik, särskilt när det gäller flaggstatsinspektörer och antalet inspektioner, gjordes i september 2022.

–En särskild workshop ägde rum den 21 oktober 2021 med flaggstatsförvaltningar (17) och företrädare för sektorn (8) – fartygsägare, klassificeringssällskap, hamnorganisationer och arbetstagarrepresentanter, som omfattade möjliga förändringar i mätningen av flaggstaternas prestanda (paradigmskiftet i nyckelutförandeindikatorer från flotta till styrning).

–En avslutande workshop anordnades den 20 januari 2022. Den var uppdelad i två möten med olika intressentgrupper – en med flaggstatsmyndigheter i EU:s medlemsstater (23 medlemsstater var representerade) och en med intressenter från sjöfartsindustrin. Workshoppen inriktades särskilt på att samla in synpunkter på den slutliga versionen av de politiska åtgärderna samt på bedömningen av de olika konsekvenserna. Ytterligare samråd anordnades av GD Transport och rörlighet och den konsult som ansvarar för den externa stödstudien till konsekvensbedömningen för att samråda med medlemsstaterna och de viktigaste intressenterna genom att lämna deras synpunkter på de olika politiska åtgärderna, men också på att validera de framväxande och slutliga resultaten av stödstudien till konsekvensbedömningen när det gäller kvantifiering av effekterna. Dessa aktiviteter ägde rum i samband med ett informellt möte mellan EU:s och EES-ländernas sjötransportdirektörer (den 30 november 2021) och möten i EU:s kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (den 17 maj 2021, den 11 november 2021 och den 31 maj 2022). Alla bekräftade behovet av en anpassning till IMO:s regler (III-koden).

–Bilaterala diskussioner med både medlemsstaterna och branschen genomfördes hösten 2022 (augusti-oktober), på deras begäran. De uttryckte allmänt stöd, främst med inriktning på digitaliseringsaspekterna och behovet av att låta dem ingå i det rekommenderade alternativ som föredras. Vissa uttryckte oro över strategin för att flytta de föreskrivna undersökningarna tillbaka till flaggstaterna (med tanke på konsekvenser för säkerheten).

–Den information som samlades in från berörda parter var avgörande för att kommissionen skulle kunna finslipa utformningen av de politiska alternativen och bedöma deras ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser, jämföra dem och avgöra vilket alternativ som sannolikt kommer att maximera nytta/kostnadskvoten för samhället och fullt ut bidra till att uppnå en mätbar men mer ändamålsenlig och effektiv flaggstatskontroll som säkerställer efterlevnad. Samråden hjälpte också kommissionen att bedöma hur man kan överväga en väl avvägd insats som skulle maximera säkerheten, men samtidigt minimera risken för att fartyg som för EU:s medlemsstaters flagg hamnar i en konkurrensnackdel som skulle riskera att de flaggas ut från EU-medlemsstaternas flagg till tredjeländers flagg. Resultaten från dessa samråd kompletterade den skrivbordsundersökning som genomfördes inom ramen för den externa stödstudien.

- Alla flaggstatsförvaltningar och branschaktörer förespråkar en tydlig, enhetlig och anpassad rättslig ram som införlivar de internationella reglerna: III-koden och IMO-revisionen. Det rekommenderade alternativet stöds av nationella förvaltningar eftersom det säkerställer en hög grad av intern och extern samstämmighet. Detta alternativ anses vara väl avvägt och proportionerligt mot bakgrund av att flottorna i EU:s medlemsstater skiljer sig kraftigt åt i fråga om antal och typ av fartyg. Flaggstaternas förvaltningar stöder användningen av digitalisering, t.ex. e-rapportering om flaggstater och elektroniska certifikat, och att dessa delas med andra EU-medlemsstater och med hamnstatskontroll. Berörda parter inom branschen anser att en sådan digitalisering ger fördelar. EU:s medlemsstater stöder fullt ut ytterligare harmonisering av inspektioner och tillsyn av erkända organisationer samt kapacitetsuppbyggnad och utbildning. De medlemsstater som har de största flottorna (i fråga om antalet fartyg) stöder också den väl avvägda insatsen i det rekommenderade alternativet framför det andra, eftersom det anses vara mindre störande och säkerställer konkurrenskraften för den EU-flaggade flottan och därmed dess pålitlighet och motståndskraft.

•    Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Denna översyn bygger främst på de uppgifter som samlades in under 2018 års efterhandsutvärdering och kontroller av sjötransporternas ändamålsenlighet som tidigare nämnts.

Vid utarbetandet av detta förslag behövdes, förutom insamlade uppgifter och utförda samråd, synpunkter från tekniska och rättsliga experter angående den konkreta utformningen av de tekniska definitionerna och en tydlig utformning av lagstiftningen. Denna sakkunskap samlades in inom kommissionen och Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa). En rapport om detta finns i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget.

•    Konsekvensbedömning

Förslaget bygger på resultaten av en konsekvensbedömning som baserades på en stödstudie som genomförts av en extern konsult med expertis på området.

I konsekvensbedömningen undersöktes fyra alternativ för översynen av direktivet, på grundval av följande vägledande principer:

(1)Behovet av att införliva och anpassa sig till de internationella regler och förfaranden som utarbetats efter antagandet av direktivet 2009 och som EU:s medlemsstater kommit överens om.

(2)Säkerställande av samarbete, kontinuerlig förbättring och resultat genom att man utnyttjar de lärdomar som dragits under genomförandet av direktivet.

(3)Ökad digitalisering för att möjliggöra utökade och fokuserade flaggstatsinspektioner och övervakning genom godkända organisationer. Direktivet bör också underlätta användningen av elektroniska certifikat.

(4)Säkerställande av en effektiv och harmoniserad strategi för kapacitetsuppbyggnad, inspektioner och övervakning av flaggade flottor, i syfte att säkerställa teknisk och operativ förmåga hos EU:s flaggförvaltningar att fullgöra de skyldigheter som åligger dem.

I alla alternativ föreslås lösningar på de identifierade problemen, men lösningarna varierar i fråga om nivån och ambitionerna i fråga om harmonisering och kontroller för att säkerställa efterlevnad, medan medlemsstaterna har ett visst utrymme för egen bedömning när det gäller inspektion och övervakning av den flaggade flottan. Alla alternativ innehåller ändringar av direktivet genom att de nu obligatoriska relevanta flaggstatsdelarna av III-koden införlivas och genom att IMO-revisionen bibehålls.

I alternativ 1 föreslås dessutom åtgärder som förhindrar användning av icke-exklusiv teknisk personal från att utföra någon typ av arbete för flaggstatsförvaltningar. Förvaltningarna skulle behöva få resurser för att rekrytera, anställa och behålla relevant teknisk personal för att genomföra flaggstatsinspektioner och övervakning genom erkända organisationer.

Alternativ 2 skulle inte medföra förbud mot användning av icke-exklusiv teknisk personal utan skulle ”öronmärka” när och för vilken typ av besiktningar och under exceptionella omständigheter sådan icke-exklusiv personal skulle kunna tillåtas. Genom detta alternativ införs särskilda krav på inspektioner som står i proportion till flottans storlek och typ för att säkerställa att alla EU-flaggförvaltningar behåller central teknisk personal inom förvaltningen. En expertgrupp för flaggstater skulle inrättas. Krav på digitalisering skulle införas för utbyte av fartygsrelaterad information, såsom elektroniska rapporter om flaggstatsinspektion och e-certifikat. Slutligen skulle alternativet också ta upp frågan om gemensam kapacitetsuppbyggnad och harmoniserad utbildning (efterhandskvalificering) för flaggstatsinspektörer.

Alternativ 3 skulle också förhindra användning av icke-exklusiv teknisk personal och dessutom kräva att medlemsstaternas flaggförvaltningar har kapacitet att utföra det föreskrivna arbetet och utfärda föreskrivna certifikat kopplade till Internationella säkerhetsorganisationskoden. Eventuella efterföljande revisioner kan sedan utföras av erkända organisationer. Slutligen skulle alternativ 4 också kräva att medlemsstaternas flagg har kapacitet att utföra det föreskrivna besiktningsarbetet och utfärda tillhörande föreskrivna certifikat för ”högriskfartyg”, innan de tillåts segla under en medlemsstats flagg. Det skulle därför även förbjuda användning av icke-exklusiv teknisk personal.

Alla åtgärder på EU-nivå måste vägas mot den eventuella inverkan på den EU-medlemsstatsflaggade flottan och därmed den strategiska motståndskraften och inverkan på handeln till/från EU som helhet (undvika att flagga ut fartyg som för flagg från länder utanför EU). I konsekvensbedömningsrapporten dras slutsatsen att det rekommenderade alternativet är alternativ 2.

Konsekvensbedömningen lämnades till nämnden för lagstiftningskontroll för godkännande i januari 2023. Nämnden avgav ett positivt yttrande med reservationer. Dessa kommentarer togs upp i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta lagstiftningsförslag.

•    Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

•    Grundläggande rättigheter

4.    BUDGETKONSEKVENSER

5.    ÖVRIGA INSLAG

•    Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Genomförandet kommer att övervakas av kommissionen med bistånd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån. Byrån genomför också besök i medlemsstaterna för att kontrollera insatser på plats som en del av dess stödroll för kommissionen 26 . Medlemsstaterna måste fortsätta att ha ett kvalitetsstyrningssystem för att intyga att deras organisation, strategier, processer, resurser och dokumentation är lämpliga för fullgörandet av deras skyldigheter. Detta måste certifieras och därefter bli föremål för periodisk revision. Medlemsstaterna måste meddela kommissionen och/eller byrån resultaten av de revisioner som genomförts av IMO och det ackrediterade organet så att de nationella flaggstatsmyndigheterna kan behålla sin kvalitetsstyrningscertifiering. Genom det reviderade prestationssystemet och de inspektionsrapporter och e-certifikat som laddats upp i databasen möjliggörs en ändamålsenlig övervakning.

•    Förklarande dokument (för direktiv)

•    Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

2023/0172 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av direktiv 2009/21/EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 27 ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande 28 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)Säkerheten för sjöfarten i unionen, för de medborgare som utnyttjar den samt miljöskyddet bör alltid säkerställas.

(2)I enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 (Unclos) och de konventioner för vilka IMO är depositarie, ska stater som är parter i dessa instrument utfärda lagar och förordningar och vidta nödvändiga åtgärder för att sätta dessa instrument i kraft helt och fullt, i syfte att skydda människoliv till havs och miljön genom att garantera att de fartyg som är i trafik är lämpliga för den verksamhet de är avsedda för.

(3)IMO-konventionerna bör ges full effekt i unionen genom att konventionernas bindande bestämmelser införlivas med unionens lagstiftning, eftersom alla medlemsstater ska vara parter i IMO-konventionerna och därmed är skyldiga att uppfylla konventionsförpliktelserna i fråga om fartyg under deras flagg. I detta syfte måste medlemsstaterna fullgöra sina skyldigheter som flaggstater på ett effektivt och konsekvent sätt i enlighet med IMO:s resolution A.1070(28) (antagen den 4 december 2013) om IMO:s genomförandekod för instrument (III-koden), som innehåller de bindande bestämmelser som ska genomföras av flaggstaterna.

(4)Eftersom IMO-resolution A. 948(23) har återkallats genom IMO-resolution A. 1156(32) bör medlemsstaterna, i fråga om fartyg under deras flagg, tillämpa harmoniserade krav på flaggstatens certifiering och besiktning enligt de relevanta förfaranden och riktlinjer som återfinns i bilagan till IMO-församlingens resolution A. 1156(32) om riktlinjer för besiktning inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering.

(5)På internationell nivå är uppgiften att utreda sjöolyckor en del av flaggstatens ansvar, medan den på unionsnivå görs oberoende och regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG 29 . Det här direktivet bör inte påverka direktiv 2009/18/EG.

(6)Vissa genomförandeakter som antagits efter ikraftträdandet av direktiv 2009/21/EG och som redan delvis genomför delar som rör delegering av befogenheter till erkända organisationer bör beaktas.

(7)Sjöfartsförvaltningarna i medlemsstaterna bör kunna förlita sig på resurser, inklusive förmåga att fatta tekniska beslut, som är tillräckliga för fullgörandet av sina flaggstatsförpliktelser i proportion till flottans storlek och typ och som grundar sig på relevanta IMO-krav. För att förbättra övergripande kvalitativa prestanda hos fartyg som för en medlemsstats flagg är det också nödvändigt att harmonisera den strikta och noggranna övervakningen, inbegripet utarbetandet av regler och granskning av konstruktioner, genom de erkända organisationer som utför flaggstatsuppgifter på medlemsstaternas vägnar.

(8)Minimikriterier och inspektionsmål kopplade till dessa resurser bör fastställas via genomförandeåtgärder med utgångspunkt i medlemsstaternas praktiska erfarenheter, även med användning av icke-exklusiva inspektörer.

(9)Om flaggstatsbesiktningsmän och -inspektörer genomför system för kapacitetsuppbyggnad och genomgår efterhandskvalificering bör detta garantera likvärdiga villkor för sjöfartsförvaltningarna och höja kvalitativa prestanda hos fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor.

(10)Medlemsstaterna bör använda unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten (SafeSeaNet) och tjänster som inrättats genom direktiv 2002/59/EG 30 för att övervaka flaggade fartyg samt för sjöövervakning och lägesbilder till havs.

(11)Inrättandet och utvecklingen av en databas med viktig information, i elektroniskt format om fartyg som för en medlemsstats flagg, bör bidra till ett ökat informationsutbyte, ytterligare förbättra insynen i fråga om prestanda hos en flotta av hög kvalitet och möjliggöra en förstärkt övervakning av flaggstaternas förpliktelser för att säkerställa lika villkor mellan sjöfartsförvaltningarna.

(12)Viktig information, inbegripet e-rapporter och fartygscertifikat efter flaggstatsinspektioner, bör vara tillgänglig för alla berörda myndigheter och kommissionen, för övervakningsändamål och för att effektivisera genomförandet av alla typer av inspektioner.

(13)IMO:s obligatoriska revisionsprogram för medlemsstaterna följer standardmetoden för kvalitetsstyrning för att fastställa i vilken utsträckning medlemsstaterna fullgör och verkställer flaggstatens förpliktelser och ansvar enligt bindande IMO-konventioner som de är parter i, vilket säkerställer ett konsekvent och effektivt genomförande av tillämpliga IMO-instrument och hjälper medlemsstaterna att förbättra sin kapacitet. Medlemsstaterna bör därför fortsätta visa att de följer bestämmelserna i IMO:s bindande instrument, i enlighet med resolution A 1067(28) om IMO:s revisionsprogram för medlemsstater (IMO Member State Audit Scheme) som antogs av IMO-församlingen den 4 december 2013.

(14)Kommissionen, biträdd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 31 , bör bjudas in och involveras som observatör av den granskade medlemsstaten i egenskap av flaggstat för att säkerställa överensstämmelse mellan IMO:s revisioner och kommissionens bedömningar, som utförs av Emsa, på kommissionens vägnar, för att kontrollera genomförandet av unionens sjösäkerhetslagstiftning via sitt system för besök och inspektioner.

(15)För att ytterligare förbättra kvaliteten på flaggade fartyg och säkerställa lika villkor mellan sjöfartsförvaltningarna bör en kvalitetscertifiering av administrativa förfaranden, som ingår i kvalitetsledningssystemet i enlighet med ISO eller likvärdiga standarder, förtydligas så att den omfattar alla register, oavsett om de är nationella (förstaregister) eller internationella (andraregister eller utomeuropeiska), under medlemsstatens ansvar som flaggstat. Dessutom bör man klargöra all därmed sammanhängande verksamhet, inbegripet ansvarsområden, befogenheter, samarbete samt metoder för rapportering och kommunikation för all flaggstatspersonal som utför eller deltar i besiktningar eller inspektioner, samt annan personal som bistår vid genomförandet av inspektioner, som inte är exklusivt anställd av medlemsstatens behöriga myndighet och som kan utföra vissa inspektioner, förutom föreskrivna besiktningar. För att säkerställa oberoende bör det dokumenteras att det inte föreligger några intressekonflikter för den berörda personalen.

(16)En utvärdering och översyn av prestationssystemet för flaggstater, på grundval av gemensamma öppna, tillförlitliga och objektiva nyckelutförandekriterier och som bygger på nuvarande liknande system, bör stödja alla medlemsstater i deras kontinuerliga förbättring och kontroll av efterlevnaden.

(17)För att diskutera flaggstatsfrågor, inbegripet tekniska frågor, och underlätta utbyte av sakkunskap och information, bör det inrättas en högnivågrupp för flaggstatsfrågor bestående av medlemsstaternas nationella myndigheter, experter från flaggstater och inspektörer samt, när så är lämpligt, experter från den privata sektorn.

(18)Ett elektroniskt rapporteringsverktyg bör inrättas för att ytterligare förbättra den konsekventa insamlingen av relevant statistik, sjöfartsdata och sjöfartsinformation från medlemsstaterna.

(19)I syfte att möjliggöra en uppdaterad tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv så att medlemsstaterna kan fullgöra sina skyldigheter enligt internationell rätt i överensstämmelse med direktivet, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller uppdatering av bilagan. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning 32 . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(20)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 33 . För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2009/21/EG vad gäller enhetliga åtgärder för att fastställa minimikrav för lämpliga resurser som står i proportion till flottans storlek och typ och för ett gemensamt harmoniserat system för att mäta flaggstatens prestationsnivå, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

(21)Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) bör tillhandahålla nödvändigt stöd för att säkerställa genomförandet av direktiv 2009/21/EG.

(22)I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(23)Direktiv 2009/21/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2009/21/EG

Direktiv 2009/21/EG ska ändras på följande sätt:

(1)Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

(a)Led e ska ersättas med följande:

”e) IMO-revision: en revision som utförs i enlighet med bestämmelserna i resolution A 1067(28) (Rambestämmelser och förfaranden för IMO:s medlemsstatsrevision - Framework and Procedures for the IMO Member State Audit), i gällande version, antagen av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).”

(b)Följande led ska läggas till:

”f)konventioner: konventionerna, med tillhörande protokoll och ändringar av dem, och därtill hörande koder med bindande status, i gällande version, enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG 34 , med undantag för 2006 års konvention om arbete till sjöss.

g)III-koden: delarna 1 och 2 i resolution A.1070(28) (”IMO:s genomförandekod för instrument”), antagen av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), med undantag för punkterna 16.1, 18.1, 19, 29, 30, 31 och 32 i del 2.

h)flaggstatsbesiktningsman: en offentliganställd som är vederbörligen bemyndigad av och uteslutande arbetar för den behöriga myndigheten i en medlemsstat för att utföra besiktningar och revisioner i samband med föreskrivna certifikat och som uppfyller kravet på oberoende i artikel 8.1.

i)flaggstatsinspektör: en anställd inom den offentliga sektorn som är vederbörligen bemyndigad av och uteslutande arbetar för den behöriga myndigheten i en medlemsstat för att utföra kompletterande flaggstatsinspektioner och som uppfyller kravet på oberoende i artikel 8.1, och de minimikriterier som anges i bilaga XI till direktiv 2009/16/EG.

j)annan personal som bistår vid genomförandet av inspektioner: en person som inte är anställd enbart av, utan har ett avtal med, den behöriga myndigheten i medlemsstaten, och som vederbörligen bemyndigats av den behöriga myndigheten i medlemsstaten och som får utföra vissa inspektioner, förutom föreskrivna besiktningar, som specificeras av den behöriga myndigheten, och som uppfyller de kriterier för kommunikation, kvalifikationer och oberoende som anges i artikel 8.1.

k)kompletterande flaggstatsinspektion: en inspektion ombord som inte leder till certifiering.

j) HSSC: resolution A.1156(32) (riktlinjer för besiktningar inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering (HSSC), 2021, i gällande version, antagen av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).”

(2)Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1. Innan ett fartyg som har beviljats rätten att föra en medlemsstats flagg tillåts gå i trafik, ska den berörda medlemsstaten säkerställa att fartyget uppfyller tillämpliga internationella regler och föreskrifter. Den ska särskilt kontrollera fartygets säkerhetsregister med hjälp av de inspektionsrapporter och inspektionscertifikat som finns i den databas som avses i artikel 6a. Den ska, vid behov, samråda med den föregående flaggstaten för att fastställa huruvida eventuella brister eller säkerhetsfrågor som denna identifierat fortfarande är olösta.”

(3)Följande artiklar ska införas som artiklarna 4a–4c:

”Artikel 4a

Säkerhet hos fartyg som för en medlemsstats flagg

1.    När det gäller internationell sjöfart ska medlemsstaterna fullt ut tillämpa de obligatoriska flaggstatsrelaterade bestämmelser som fastställs i IMO-konventionerna i enlighet med de villkor och med avseende på de fartyg som avses där och ska tillämpa III-koden i bilagan till detta direktiv, med undantag för punkterna 16.1, 18.1, 19, 29, 30, 31 och 32 i del 2.

2.    Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyg som har rätt att föra deras flagg följer internationella regler och normer. Åtgärderna ska omfatta följande:

(a)Fartyg ska förbjudas att lägga ut innan de kan gå till sjöss utan att bryta mot internationella regler och normer.

(b)Det ska säkerställas att fartyg som har rätt att föra medlemsstaternas flagg har besiktigats i enlighet med riktlinjerna för besiktningar inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering (HSSC).

(c)Fartyg ska bli föremål för kompletterande flaggstatsinspektioner av att fartygets skick stämmer överens med de certifikat som finns ombord.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att alla brister som bekräftats eller upptäckts under en inspektion genomförd i enlighet med punkt 2 c åtgärdas.

4.När en inspektion har slutförts ska flaggstatsinspektören upprätta en rapport på grundval av bilaga IX till direktiv 2009/16/EG.

”Artikel 4b

Krav på säkerhet och förhindrande av förorening

1. Varje medlemsstat ska säkerställa att dess förvaltning förfogar över lämpliga resurser som står i proportion till dess flottas storlek och typ, särskilt för att uppfylla de skyldigheter som anges i artikel 4a och punkterna 2 och 3 i den här artikeln.

2. Varje medlemsstat ska säkerställa tillsynen av den verksamhet som bedrivs av flaggstatsbesiktningsmän, flaggstatsinspektörer och erkända organisationer och delta i det tillsynssystem för EU-erkända organisationer som anges av den högnivågrupp för flaggstatsfrågor som avses i artikel 9a.1.

3. Varje medlemsstat ska utveckla eller bibehålla en kapacitet för konstruktionsgranskning och tekniskt beslutsfattande som står i proportion till dess flottas storlek och art.

4. För att säkerställa harmonisering av de kompletterande flaggstatsinspektioner som avses i artikel 4a.2 c ska kommissionen, efter samråd med den högnivågrupp för flaggstatsfrågor som avses i artikel 9a.1, anta genomförandeakter för att fastställa enhetliga åtgärder för att fastställa minimikraven för genomförandet av de förpliktelser som föreskrivs i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.”

”Artikel 4c

Gemensam kapacitetsuppbyggnad för flaggstatspersonal

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att personal som ansvarar för eller utför besiktningar, inspektioner och revisioner på fartyg och företag genomgår det harmoniserade system som anges i punkt 2.

2. Kommissionen ska, efter råd från den högnivågrupp om flaggstatsfrågor som avses i artikel 9a.1, för medlemsstaternas flaggstatsbesiktningsmän och -inspektörer utveckla ett gemensamt system för kapacitetsuppbyggnad (efterhandskvalificering på nationell nivå) och hålla det uppdaterat, med beaktande av ny teknik och i förhållande till nya eller ytterligare förpliktelser som följer av relevanta internationella instrument.

(4)Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

(a)Det enda stycket ska numreras som punkt 1.

(b)Följande punkt ska läggas till som punkt 2:

35 ”2. Medlemsstaterna ska utarbeta och genomföra ett lämpligt kontroll- och övervakningsprogram med, om det är lämpligt, hjälp av unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten (SafeSeaNet), som avses i artikel 22a.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG och bilaga III till det direktivet, för att i rätt tid kunna reagera på situationer som avses i punkt 1 i den här artikeln samt på säkerhetstillbud och påstådda föroreningar.”

(5)Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Elektronisk information och elektroniskt utbyte

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande information om fartyg som för deras flagg bevaras och görs tillgänglig i ett elektroniskt format som är förenligt och driftskompatibelt med unionens sjösäkerhetsdatabaser:

(a)Uppgifter om fartyget (namn, IMO-nummer etc.).

(b)Föreskrivna certifikat (fullständiga, interimistiska eller tillfälliga) med datum för besiktningar, eventuella tilläggs- eller kompletteringsbesiktningar, samt revisioner.

(c)Namnet på de erkända organisationer som har deltagit i fartygets certifiering och klassificering.

(d)Namnet på den behöriga myndighet som har inspekterat fartyget enligt bestämmelserna för hamnstatskontroll, och inspektionsdatum.

(e)Resultatet av hamnstatskontrollerna (brister: ja eller nej, kvarhållanden: ja eller nej).

(f)Namn på fartyg som har upphört att föra den berörda medlemsstatens flagg under de föregående tolv månaderna.

(g)Rapport(er) efter en flaggstatsbesiktning eller inspektion som utförts i enlighet med artikel 4a.2 b eller c.

2. Informationen ska lämnas till den inspektionsdatabas som föreskrivs i artikel 6a. En kopia av rapporten ska också lämnas till befälhavaren.”

(6)Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

Inspektionsdatabas

1. Kommissionen ska utveckla, underhålla och uppdatera en inspektionsdatabas som innehåller den information som anges i artikel 6. Alla medlemsstater ska vara anslutna till databasen, som ska baseras på den inspektionsdatabas som avses i artikel 24 i direktiv 2009/16/EG och ha funktioner som liknar den databasens funktioner.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om inspektioner som utförs i enlighet med detta direktiv, även information om brister, utan dröjsmål överförs till inspektionsdatabasen så snart den eller de rapporter som avses i artikel 4a.4 är klara.

3. Kommissionen ska säkerställa att inspektionsdatabasen gör det möjligt att samla in alla relevanta uppgifter om genomförandet av detta direktiv på grundval av de uppgifter om inspektioner som tillhandahållits av medlemsstaterna.

36 4. Medlemsstaterna ska ha tillgång till all information som registrerats i den inspektionsdatabas som avses i punkt 1 i denna artikel och till det inspektionssystem som föreskrivs i direktiv 2009/16/EG. Ingenting i detta direktiv ska hindra utbyte av sådan information mellan relevanta behöriga myndigheter inom och mellan medlemsstaterna, med kommissionen eller med Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att de föreskrivna certifikat som avses i artikel 6.1 b överförs elektroniskt till den inspektionsdatabas som avses i punkt 1 i denna artikel med användning av de funktionella och tekniska specifikationerna för ett harmoniserat elektroniskt rapporteringsgränssnitt som föreskrivs i artikel 24a i direktiv 2009/16/EG.”

(7)Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Övervakning av medlemsstaternas genomförande och prestationsnivåer

1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att genomgå IMO-revision av sina förvaltningar minst en gång vart sjunde år, och ska offentliggöra resultatet av revisionen och eventuella korrigerande åtgärder i databasen globalt integrerat sjöfartsinformationssystem (Global Integrated Shipping Information System - Gisis) som inrättats av IMO. Medlemsstaterna ska också göra samma information tillgänglig för allmänheten, i enlighet med relevant nationell lagstiftning om konfidentialitet.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionen, biträdd av Emsa, tillåts delta som observatör i IMO:s revisionsprocess och att alla revisionsrapporter och information om vidtagna åtgärder omedelbart görs tillgängliga för kommissionen.

37 3. För att säkerställa ett effektivt genomförande av detta direktiv och för att övervaka flaggstatens totala efterlevnad och tillsynssystemet för EU-erkända organisationer ska kommissionen samla in nödvändig information och genomföra besök i medlemsstaterna, i enlighet med artikel xx i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) xx/xx [EMSA-förordningen som ska antas],”

(8)Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”Varje medlemsstat ska införa och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem som omfattar alla register som den ansvarar för när det gäller all flaggstatsrelaterad verksamhet som dess förvaltning bedriver. Kvalitetsledningssystemet ska certifieras i enlighet med tillämpliga internationella kvalitetsstandarder.

Kvalitetsledningssystemet ska omfatta fastställda förpliktelser, befogenheter och inbördes förhållande mellan all flaggstatspersonal, inbegripet annan personal som bistår vid utförandet av inspektioner och som leder, utför och verifierar arbete som rör och påverkar säkerhet och förhindrande av förorening. Sådana förpliktelser ska dokumenteras, med angivande av vilken typ och omfattning av inspektionsarbete som kan utföras av annan personal som bistår vid utförandet av inspektioner, och det ska även anges hur sådan personal ska informera och rapportera.

Varje medlemsstat ska säkerställa att annan personal som bistår vid utförandet av inspektioner har utbildning och tillsyn som står i proportion till de uppgifter de har befogenhet att utföra.

All personal som utför en besiktning eller inspektion ska underteckna en försäkran om att det inte föreligger någon intressekonflikt och som intygar deras oberoende i förhållande till det arbete som ska utföras, och som ska bevaras av den ansvariga myndigheten i medlemsstaten.”

(b)Följande punkter ska läggas till:

”2a. Medlemsstaterna ska årligen utvärdera sina prestationer och identifiera områden där förbättringar kan göras, på grundval av resultaten av den verksamhet som bedrivs inom ramen för det kvalitetsledningssystem som avses i punkt 1 i denna artikel och flaggstatens prestationsnivå som avses i punkt 2b i denna artikel samt i artikel 7.

2b. För att säkerställa ett gemensamt harmoniserat prestationssystem enligt punkt 2a ska kommissionen, efter samråd med den högnivågrupp för flaggstatsfrågor som avses i artikel 9a.1, anta genomförandeakter för att fastställa detaljerna för ett reviderat prestationssystem i punkt 2 i den här artikeln. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med artikel 10.2.

Utvärderingen av flaggstaternas prestationsnivåer ska bland annat beakta resultaten av flaggstatsinspektionerna, kvarhållandefrekvenser inom ramen för hamnstatskontrollen, olycksstatistik, kommunikations- och informationsflöden, statistik över årliga förluster exklusive konstruktiva totalförluster, och andra lämpliga indikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra flaggstatsförpliktelserna.

2c. Kommissionen ska på en offentlig webbplats offentliggöra information om flaggstaternas prestationsnivåer. ”

(9)Artikel 9 ska utgå.

(10)Följande artikel ska införas:

”Artikel 9a

Högnivågrupp för flaggstatsfrågor

1. Kommissionen ska inrätta en högnivågrupp för flaggstatsfrågor som ska diskutera flaggstatsfrågor och underlätta erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaternas nationella myndigheter, flaggstatsexperter och inspektörer, i förekommande fall även från den privata sektorn.

Högnivågruppen för flaggstatsfrågor ska bestå av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen, biträdda av Emsa.

Den ska anta sin arbetsordning.

2. Högnivågruppen för flaggstatsfrågor ska bland annat ha följande uppgifter:

(a)Utfärda rekommendationer för en gemensam strategi för flaggstatsinspektioner, förfaranden och riktlinjer för kontroll av fartyg.

(b)Bistå kommissionen vid utvecklingen av ett gemensamt rapporteringsformat, inklusive tidpunkt för flaggstatsinspektioner/den erkända organisationens övervakning.

(c)Bistå kommissionen i utvecklingen av den tekniska metoden för vad som utgör lämpliga resurser som står i proportion till flottans storlek och typ enligt artikel 4b.

(d)Bistå kommissionen med att identifiera åtgärder som kan utvecklas för att förbättra den kapacitetsuppbyggnad som avses i artikel 4c, särskilt när det gäller att hålla sig à jour om ändringar av konventioner och om förändringar som beror på ny teknik.

(e)Utveckla och genomföra det tillsyns- och övervakningssystem av EU-erkända organisationer som avses i artikel 7.

(f)Ge vägledning om hur informationen i unionens relevanta sjöfartsdatabaser ska användas för att förbereda flaggstatsinspektioner/övervakning genom erkända organisationer, för att göra användningen/sammanslagningen av resurser för övervakning genom erkända organisationer effektivare, t.ex. genom fokusområden.

(g)Bistå kommissionen i den tekniska utvecklingen av de prestationskriterier som avses i artikel 8.2b.

(h)Bistå kommissionen vid utarbetandet av riktlinjer, mallar och liknande för de rapporteringsskyldigheter som avses i artikel 9b.

(i)Bistå vid analys av flaggstaternas prestationsnivå, revisioner av kvalitetsledningssystem och IMO-revisioner med jämförelser av resultat och uppföljningsåtgärder, i syfte att identifiera bästa praxis.

(j)Bistå kommissionen med att identifiera åtgärder som kan utvecklas för att fastställa

i)harmoniserade förfaranden för tillämpning av dispenser och liknande i enlighet med IMO-konventionerna,

ii)harmoniserade tolkningar av frågor som i konventionerna har överlåtits åt administrationernas gottfinnande,

iii)enhetliga tolkningar av bestämmelser i konventionerna.

”Artikel 9b

Information och uppgifter

Kommissionen ska inrätta ett elektroniskt rapporteringsverktyg för insamling av information och uppgifter från medlemsstaterna om detta direktiv. Medlemsstaterna ska regelbundet, och minst en gång om året, informera kommissionen om

(a)hantering av krav på säkerhet och förhindrande av förorening

i) flottans storlek och ålder uttryckt i antal och bruttoton konventionella fartyg, 

ii)antalet flaggstatsinspektörer/besiktningsmän/revisorer och annan personal som bistår vid genomförandet av inspektionerna, 

iii)antalet flaggstatsbesiktningar, inspektioner och revisioner som genomförts som flaggstater,

iv)antalet fartyg som flaggas in och flaggas ut per fartygstyp och efter ursprungs- eller destinationsland,

(b)kvalitetsledning och kvalitetsrevisioner

i)planerade eller bekräftade datum för IMO-revision, 

ii)planerade eller bekräftade datum för revision av kvalitetsledningssystem samt hantering av certifiering av kvalitetsledningssystem,

(c)delegering av behörighet

i)erkända organisationer som auktoriserats, uppgifter som delegerats och certifikat som utfärdats på medlemsstatens vägnar.

(11)Artikel 10 ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss), som inrättats genom förordning (EG) nr 2099/2002. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.”

(12)Följande artikel ska införas som artikel 10a:

”Artikel 10a

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10b med avseende på ändringar av bilaga 1 för att ta hänsyn till nya flaggstatsrelaterade bestämmelser och åtaganden som utarbetats på internationell nivå, särskilt inom IMO.

Ändringar av IMO-konventionerna och av IMO:s genomförandekod för instrument (III-koden) får uteslutas från detta direktivs tillämpningsområde enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 2099/2002.”

(13)Följande artikel ska införas som artikel 10b:

”Artikel 10b

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den [xx] 202X. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artikel 10a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

(14)Texten i bilagan till detta direktiv ska läggas till som bilaga till direktiv 2009/21/EG.

Artikel 2

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den [Publikationsbyrån: För in datum: ett år efter detta ändringsdirektivs ikraftträdande] anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT – ”BYRÅER”

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

1.1Förslagets eller initiativets titel

1.2.Berörda politikområden

1.3.Förslaget avser 

◻ en ny åtgärd

◻ en ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd 38  

☑ en förlängning av en befintlig åtgärd ◻ en sammanslagning eller omdirigering av en eller flera åtgärder mot en annan/en ny åtgärd 

1.4.Mål

1.4.1Allmänt/allmänna mål: 

1.4.2Specifikt/specifika mål: 

1.4.3Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

1.4.4Prestationsindikatorer 

Ange indikatorer för övervakning av framsteg och resultat.

1.5.Grunder för förslaget eller initiativet 

1.5.1Krav som ska uppfyllas på kort eller lång sikt, inbegripet en detaljerad tidsplan för genomförandet av initiativet

1.5.2Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå (som kan följa av flera faktorer, t.ex. samordningsfördelar, rättssäkerhet, ökad effektivitet eller komplementaritet). Med ”mervärdet av en åtgärd på unionsnivå” i denna punkt avses det värde en åtgärd från unionens sida tillför utöver det värde som annars skulle ha skapats av enbart medlemsstaterna.

1.5.3Erfarenheter från tidigare liknande åtgärder

1.5.4Förenlighet med den fleråriga budgetramen och eventuella synergieffekter med andra relevanta instrument

1.5.5En bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå, inbegripet möjligheter till omfördelning

1.6.Beräknad varaktighet för och beräknade budgetkonsekvenser av förslaget eller initiativet

◻ begränsad varaktighet

–◻ Förslaget eller initiativet ska gälla från [den DD/MM]ÅÅÅÅ till [den DD/MM]ÅÅÅÅ.

–◻    Det påverkar resursanvändningen från ÅÅÅÅ till ÅÅÅÅ.

☑ obegränsad varaktighet

–Efter en inledande period ÅÅÅÅ–ÅÅÅÅ [ej tillämpligt],

–beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.7.Planerad(e) genomförandemetod(er) 39   

◻ Direkt förvaltning som sköts av kommissionen genom

–◻    genomförandeorgan

◻ Delad förvaltning med medlemsstaterna

☑ Indirekt förvaltning genom att uppgifter som ingår i budgetgenomförandet anförtros

◻ internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

◻ EIB och Europeiska investeringsfonden

organ som avses i artiklarna 70 och 71

◻ offentligrättsliga organ

◻ privaträttsliga organ som har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter i den utsträckning som de har försetts med tillräckliga ekonomiska garantier

◻ organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som har försetts med tillräckliga ekonomiska garantier

◻ organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som fastställs i den grundläggande akten.

Anmärkningar

2.FÖRVALTNING 

2.1.Regler om uppföljning och rapportering 

Ange intervall och andra villkor för sådana åtgärder:

2.2.Förvaltnings- och kontrollsystem 

2.2.1Motivering av den genomförandemetod, de finansieringsmekanismer, de betalningsvillkor och den kontrollstrategi som föreslås

2.2.2Uppgifter om identifierade risker och om det eller de interna kontrollsystem som inrättats för att begränsa riskerna

2.2.3Beräkning och motivering av kontrollernas kostnadseffektivitet (dvs. förhållandet mellan kostnaden för kontrollerna och värdet av de medel som förvaltas) och en bedömning av den förväntade risken för fel (vid betalning och vid avslutande) 

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oriktigheter 

Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga eller planerade), t.ex. från strategin för bedrägeribekämpning.

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel 

·Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

·Nya budgetrubriker som föreslås

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna 

3.2.1Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna 

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa)			År  2025	År  2026	År  2027	År  2028–2034	TOTALT
Rubrik 1:	Åtaganden	(1)	0,171	0,342	0,342	2,394	3,249
	Betalningar	(2)	0,171	0,342	0,342	2,394	3,249
Rubrik 2:	Åtaganden	(1a)
	Betalningar	(2a)
Rubrik 3:	Åtaganden	(3a)	0,368	1,041	1,266	4,412	7,087
	Betalningar	(3b)	0,368	1,041	1,266	4,412	7,087
TOTALA anslag  för Emsa	Åtaganden	=1+1 a +3 a	0,539	1,383	1,608	6,806	10,336
	Betalningar	= 2+2 a +3b	0,539	1,383	1,608	6,806	10,336

 
Budgetkonsekvenserna utöver den nuvarande fleråriga budgetramen är en vägledande översikt, som inte påverkar det framtida avtalet om den fleråriga budgetramen.  

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

TOTALA anslag  inom ramen för RUBRIK 7  i den fleråriga budgetramen

(summa åtaganden = summa betalningar)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Budgetkonsekvenserna utöver den nuvarande fleråriga budgetramen är en vägledande översikt, som inte påverkar det framtida avtalet om den fleråriga budgetramen.

3.2.2Beräknad inverkan av Esmas anslag 

–☑    Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

–◻    Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

Belopp i miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

I tillämpliga fall motsvarar beloppen summan av unionens bidrag till organet och byråns övriga inkomster (avgifter).

3.2.3Beräknad inverkan på Emsas personalresurser 

3.2.3.1Sammanfattning

–◻    Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk

–☑    Förslaget/initiativet kräver att anslag av administrativ natur tas i anspråk enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler). I tillämpliga fall motsvarar beloppen summan av unionens bidrag till organet och byråns övriga inkomster (avgifter).

Tillfälligt anställda (AD-tjänster)	0,171	0,342	0,342	2,394	3,249
Tillfälligt anställda (AST-tjänster)
Kontraktsanställda
Utstationerade nationella experter

TOTALT

0,171

0,342

0,342

2,394

3,249

Budgetkonsekvenserna utöver den nuvarande fleråriga budgetramen är en vägledande översikt, som inte påverkar det framtida avtalet om den fleråriga budgetramen.

Personalbehov (heltidsekvivalenter):

Tillfälligt anställda (AD-tjänster)	2	2	2	2	2
Tillfälligt anställda (AST-tjänster)
Kontraktsanställda
Utstationerade nationella experter

TOTALT

2

2

2

2

2

Budgetkonsekvenserna utöver den nuvarande fleråriga budgetramen är en vägledande översikt, som inte påverkar det framtida avtalet om den fleråriga budgetramen.

Emsa kommer att börja förbereda rekryteringen så snart förslaget har antagits. Kostnaderna beräknas utifrån antagandet att de 2 heltidsekvivalenterna rekryteras från och med den 1 juli 2025. Därför behövs endast 50 % av personalkostnaderna för det första året.

3.2.3.2Beräknat personalbehov för det ansvariga generaldirektoratet

–☑    Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i anspråk

–◻    Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

Beräkningarna ska anges i heltal (eller med högst en decimal)

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet vilka redan har avdelats för förvaltningen av åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

En beskrivning av beräkningen av kostnaden för heltidsekvivalenter bör införas i avsnitt 3 i bilaga V.

3.2.4Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen 

–☑    Förslaget/initiativet är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen

–☑    Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen

–◻Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras 48 .

3.2.5Bidrag från tredje part 

–Det ingår ingen samfinansiering från tredje part i det aktuella förslaget eller initiativet

–Förslaget eller initiativet kommer att samfinansieras enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna 

–☑    Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida.

–◻    Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

Påverkan på egna medel

Påverkan på andra inkomster

ange om inkomsterna har avsatts för utgiftsposter

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Ange vilka budgetrubriker i utgiftsdelen som berörs i de fall där inkomster i diversekategorin kommer att avsättas för särskilda ändamål.

Ange med vilken metod inverkan på inkomsterna har beräknats.

(1)    EUT L 131, 28.5.2009, s. 132.

(2)    Unclos undertecknades 1982. Europeiska unionen ratificerade Unclos 1984. https://www.un.org/Depts/los/convention_agreements/texts/unclos/UNCLOS-TOC.htm

(3)    Behörigheten och verkställigheten ombord är nationsflaggans, medan Internationella sjöfartsorganisationen (www.imo.org) utarbetar regler och föreskrifter på internationell nivå. IMO är ett specialiserat FN-organ. Alla EU-länder är medlemmar i IMO. Europeiska unionen är inte medlem, men kommissionen har bland annat observatörsstatus som mellanstatlig organisation.

(4)    Internationella regler omfattar till exempel den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas 74), den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL 73/78), normerna för utbildning, certifiering och vakthållning (STCW), den internationella lastlinjekonventionen från 1966, konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss från 1972 (COLREG 72) osv. Regler om arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartyg utfärdas av ett annat FN-organ, Internationella arbetsorganisationen (ILO).

(5)    När det hänvisas till ”säkerhet” omfattar detta i allmänhet säkerhet, trygghet och förhindrande av förorening.

(6)    Inneha alla relevanta certifikat utfärdade av flaggstaten för fartygstypen innan den tas i drift.

(7)    Ett fartygs ”flaggstat” är den jurisdiktion enligt vars lagstiftning fartyget är registrerat, dvs. det är fartygets nationalitet. I Unclos föreskrivs att ett fartyg endast får föra en flagg från en stat och omfattas av den flaggstatens exklusiva jurisdiktion som ansvarar för hur fartyget framförs och för att det uppfyller säkerhets- och miljöskyddskraven.

(8)    EUT L 131, 28.5.2009, s. 114.

(9)    Enligt kraven i det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering (HSSC, IMO:s resolution A.1140(31), 2019).

(10)    Sådana föreskrivna säkerhetsintyg är ett krav för att fartyget ska kunna försäkras, och utan försäkring kan fartyget normalt inte segla.

(11)    Förordning (EG) nr 391/2009 och direktiv 2009/15/EG.

(12)    EUT C 466, 7.12.2022, s. 24.

(13)    IMO har dock inga verkställighetsbefogenheter.

(14)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/54/EU av den 20 november 2013 om vissa flaggstaters ansvar i fråga om efterlevnad och verkställighet av 2006 års konvention om arbete till sjöss (EUT L 329, 10.12.2013, s. 1).

(15)    Inrättat genom direktiv 2002/59/EG.

(16)    Direktiv (EU) 2017/2110 av den 15 november 2017 om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om ändring av direktiv 2009/16/EG och om upphävande av rådets direktiv 1999/35/EG (EUT L 315, 30.11.2017).

(17)    EUT L 131, 28.5.2009, s. 57.

(18)    EUT L 131, 28.5.2009, s. 114.

(19)    Förordning (EG) nr 391/2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (EUT L 131, 28.5.2009, s. 11) och direktiv 2009/15/EG om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (EUT L 131, 28.5.2009, s. 47).

(20)    Direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen (EUT L 208, 5.8.2002, s. 10).

(21)    EUT L 208, 5.8.2002, s. 1.

(22)    Direktiv (EU) 2017/2110 om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik (EUT L 315, 30.11.2017, s. 61).

(23)    Frågan är formellt och rättsligt unionens exklusiva befogenhet, såsom den erkänns i rådets beslut 2013/268/EU, som fastställer unionens ståndpunkt som medlemsstaterna i IMO var tvungna att inta vid tidpunkten (2013) för överenskommelsen om III-koden och IMO-revisionen.

(24)    SWD(2018) 232 final.

(25)    SWD(2018) 228 final.

(26)    Som del av sina huvuduppgifter genomför Europeiska sjösäkerhetsbyrån sådana besök i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå, och därför förväntas inga ytterligare kostnader uppstå.

(27)    EUT C , , s. .

(28)    EUT C , , s. .

(29)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114).

(30)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).

(31)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).

(32)    EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(33)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(34)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).

(35)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).

(36)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).

(37)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) … (Emsa+-förordningen).

(38)    I den mening som avses i artikel 58.2 a eller b i budgetförordningen.

(39)    Närmare förklaringar av de olika genomförandemetoderna med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på webbplatsen Budgpedia: https://myintracomm.ec.europa.eu/corp/budget/financial-rules/budget-implementation/Pages/implementation-methods.aspx

(40)    Diff. = differentierade anslag / Icke-diff. = icke-differentierade anslag.

(41)    Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

(42)    Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer i västra Balkan.

(43)    Output som ska anges är de produkter eller tjänster som levererats (t.ex. antal studentutbyten som har finansierats eller antal kilometer väg som har byggts).

(44)    Mål som redovisats under punkt 1.4.2: ”Specifikt/specifika mål…”.

(45)    [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som inte används i den svenska versionen].

(46)    Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).

(47)    Huvudsakligen för EU:s sammanhållningspolitiska fonder, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF).

(48)    Se artiklarna 12 och 13 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

(49)    Vad gäller traditionella egna medel (tullar, sockeravgifter) ska nettobeloppen anges, dvs. bruttobeloppen minus 20 % avdrag för uppbördskostnader.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 1.6.2023

COM(2023) 272 final

BILAGOR

till

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv

om ändring av direktiv 2009/21/EG av den 23 april 2009 om fullgörande av flaggstatsförpliktelser

{SEC(2023) 210 final} - {SWD(2023) 165 final} - {SWD(2023) 166 final}

BILAGA

”BILAGA

Resolution A.1070(28)

(antagen den 4 december 2013)

GENOMFÖRANDEKODEN FÖR IMO-INSTRUMENT (III-KODEN)

DEL 1 – GEMENSAMMA OMRÅDEN

Syfte

1.Syftet med denna kod är att öka sjösäkerheten i hela världen och förbättra skyddet av
den marina miljön och bistå stater vid genomförandet av organisationens instrument.

2.Olika stater kommer att se denna kod utifrån sina egna omständigheter och bör
endast vara bundna för genomförandet av de instrument med vilka de är avtalsslutande
regeringar eller parter. På grund av geografiskt läge och andra omständigheter kan vissa stater ha en
större roll som flaggstat än som hamnstat eller kuststat, medan andra kan ha
en större roll som kuststat eller hamnstat än som flaggstat.

Strategi

3.    För att uppfylla syftet med denna kod rekommenderas en stat att

.1 utarbeta en övergripande strategi för att säkerställa att dess internationella förpliktelser och ansvar som flagg-, hamn- och kuststat fullgörs,

.2 fastställa en metod för att övervaka och bedöma att strategin säkerställer effektivt genomförande och efterlevnad av relevanta internationella bindande instrument och

.3 fortlöpande se över strategin för att uppnå, upprätthålla och förbättra den övergripande organisatoriska prestationen och kapaciteten som flagg-, hamn- och kuststat.

Allmänt

4.Enligt de allmänna bestämmelserna i traktaträtten och IMO-konventionerna bör staterna
ansvara för att utfärda lagar och andra författningar och för att vidta alla andra åtgärder som kan
vara nödvändiga för att ge dessa instrument fullständig och komplett verkan för att garantera säkerheten för människoliv
till havs och skydd av den marina miljön.

5.När de vidtar åtgärder för att förebygga, minska och kontrollera förorening av
den marina miljön, staterna bör staterna agera så att de inte direkt eller indirekt överför skador eller faror
från ett område till ett annat eller omvandlar en typ av förorening till en annan.

Tillämpningsområde

6.Syftet med koden är att ta itu med de aspekter som är nödvändiga för en avtalsslutande regring
eller part för att ge fullständig och komplett verkan åt bestämmelserna i de tillämpliga internationella
instrument i vilka den är avtalsslutande regering eller part och som rör

.1 säkerhet för människoliv till sjöss,

.2 förhindrande av förorening från fartyg,

.3 normer för utbildning, certifiering och vakthållning för sjöfolk,

.4 lastlinjer,

.5 tonnagemätning av fartyg, och

.6 regler för att förhindra kollisioner till havs.

7.Följande områden bör beaktas och tas upp vid utvecklingen av
politik, lagstiftning, tillhörande regler och föreskrifter samt administrativa förfaranden för
statens genomförande och kontroll av efterlevnaden av dessa förpliktelser och ansvar:

.1 jurisdiktion,

.2 organisation och behörighet,

.3 lagstiftning, regler och föreskrifter,

.4 offentliggörande av tillämpliga internationella bindande instrument, regler och föreskrifter,

.5 verkställighetsåtgärder,

.6 funktioner för kontroll, besiktning, inspektion, revision, verifiering, godkännande och certifiering,

.7 urval, erkännande, godkännande, bemyndigande och övervakning av erkända organisationer, beroende på vad som är lämpligt, och utsedda besiktningsmän,

.8 utredningar som ska rapporteras till organisationen, och

.9 rapportering till organisationen och andra förvaltningar.

Inledande åtgärder

8.När ett nytt eller ändrat instrument från organisationen träder i kraft för en
stat, bör regeringen i den staten kunna genomföra och verkställa dess
bestämmelser genom lämplig nationell lagstiftning och kunna tillhandahålla nödvändig
infrastruktur för genomförande och kontroll av efterlevnad. Det innebär att regeringen i
staten bör ha

.1 förmåga att utfärda lagar som möjliggör effektiv jurisdiktion och kontroll i administrativa, tekniska och sociala frågor för fartyg som för dess flagg, och i synnerhet tillhandahålla den rättsliga grunden för allmänna krav på register, inspektion av fartyg, lagstiftning om säkerhet och förhindrande av förorening som är tillämplig på sådana fartyg och fastställande av tillhörande föreskrifter,

.2 en rättslig grund för tillämpningen av dess nationella lagstiftning
inklusive tillhörande utrednings- och straffrättsliga förfaranden, och

.3 tillgång till tillräckligt med personal med sjöfartsexpertis för att bistå vid
utfärdande av nödvändig nationell lagstiftning och fullgörande av
statens alla ansvarsområden, inbegripet rapportering enligt vad som krävs i
respektive konventioner.

Kommunikation av information

9.Staten bör meddela sin strategi enligt punkt 3, inbegripet
information om den nationella lagstiftningen till alla berörda parter.

Register

10.Register bör vid behov upprättas och upprätthållas för att tillhandahålla bevis
på överensstämmelse med kraven och statens effektiva verksamhet. Registren bör
vara läsliga, lätta att identifiera och åtkomliga. Ett dokumenterat förfarande bör
inrättas för att definiera de kontroller som krävs för identifiering, lagring, skydd och hämtning,
lagringstid och registerföring.

Förbättring

11.Staterna bör kontinuerligt förbättra lämpligheten hos de åtgärder som vidtas för att
ge verkan åt de konventioner och protokoll som de har godtagit. Förbättring
bör ske genom strikt och effektiv tillämpning och efterlevnad av nationell
lagstiftning, beroende på vad som är lämpligt, och övervakning av efterlevnaden.

12.Staten bör stimulera en kultur som ger möjligheter till förbättringar
av prestation i verksamhet som rör sjösäkerhet och miljöskydd, vilket bland annat kan omfatta följande:

.1 Fortlöpande utbildningsprogram om säkerhet och förebyggande av föroreningar.

.2 Regionala och nationella övningar i säkerhet och förebyggande av föroreningar, där ett brett spektrum av sjöfartsrelaterade nationella, regionala och internationella organisationer, företag och sjöfolk deltar.

.3 Belönings- och incitamentsmekanismer för rederier och sjöfolk för att förbättra säkerheten och förebygga föroreningar.

13.Dessutom bör staten vidta åtgärder för att identifiera och undanröja orsaken till
bristande överensstämmelse för att förhindra upprepning, inbegripet

.1 granskning och analys av bristande överensstämmelse,

.2 genomförande av nödvändiga korrigerande åtgärder, och

.3 granskning av de korrigerande åtgärder som har vidtagits.

14.Staten bör fastställa vilka åtgärder som behövs för att undanröja orsakerna till potentiell
bristande överensstämmelse för att förhindra upprepning.

DEL 2 – FLAGGSTATER

15.För att flaggstaterna ska fullgöra sitt ansvar och sina förpliktelser effektivt bör de

.1 med hjälp av nationell lagstiftning och vägledning bedriva en politik som bidrar till att genomföra och upprätthålla kraven i alla konventioner och protokoll om säkerhet och förhindrande av förorening som de är parter i, och

.2 inom sin administration fördela ansvaret för att vid behov uppdatera och ändra den antagna politiken på relevanta områden.

16.En flaggstat bör upprätta resurser och förfaranden som gör det möjligt att förvalta ett program för säkerhet och miljöskydd som åtminstone bör bestå av följande:

.1 Administrativa instruktioner för genomförande av tillämpliga internationella regler och föreskrifter samt utarbetande och spridning av nödvändiga nationella tolkningsföreskrifter, inbegripet intyg utfärdat av ett klassificeringssällskap, som erkänns av flaggstaten i enlighet med bestämmelserna i Solas regel XI-1/1, och vars intyg krävs av flaggstaten för att visa överensstämmelse med strukturella, mekaniska, elektriska och/eller andra krav i en internationell konvention som flaggstaten är part i eller med flaggstatens nationella föreskrifter.

.2 Efterlevnad av kraven i de tillämpliga internationella instrumenten, genom ett revisions- och inspektionsprogram som är oberoende av förvaltningsorgan som utfärdar föreskrivna certifikat eller relevant dokumentation och andra organ som staten har bemyndigat att utfärda sådana certifikat eller sådan relevant dokumentation.

.3 Efterlevnad av kraven avseende internationella normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning. Det rör sig bland annat om

.1 utbildning, kompetensbedömning och certifiering av sjöfolk,

.2 certifikat och intyg om erkännande som enligt konventionen ger en korrekt bild av sjöfolkets kompetens, och är utformade med lämplig terminologi och termer som är identiska med dem som används i eventuella dokument om säkerhetsbesättning som utfärdas för fartyget,

.3 opartiska utredningar som kan göras när det har rapporterats att någon som innehar ett certifikat eller intyg om erkännande utfärdat av staten har begått ett fel – genom handling eller underlåtenhet att handla – som kan utgöra ett direkt hot mot säkerheten för människor, egendom till sjöss eller den marina miljön,

.4 arrangemang för återkallande, tillfälligt upphävande eller upphävande av certifikat eller intyg om erkännande som utfärdats av staten när så är motiverat och när så är nödvändigt för att förhindra bedrägeri, och

.5 administrativa arrangemang, även för utbildnings-, bedömnings- och certifieringsverksamheter som bedrivs under en annan stats överinseende, som är sådana att flaggstaten åtar sig ansvaret för att se till att befälhavare, befäl och annat sjöfolk som tjänstgör på fartyg som har rätt att föra dess flagg har den behörighet som krävs,

.4 genomförande av utredningar gällande olyckor och att fartyg med fastställda brister hanteras korrekt och vid lämplig tidpunkt, och

.5 utarbetande, dokumentering och tillhandahållande av vägledning om de krav som finns i de relevanta internationella instrumenten och som är till administrationens belåtenhet.

17.    En flaggstat bör se till att fartyg som har rätt att föra dess flagg har tillräcklig och effektiv bemanning, med beaktande av relevanta och befintliga åtgärder, som principerna för säkerhetsbesättning som antagits av organisationen.

Delegering av behörighet

18.Bara när det gäller fartyg som har rätt att föra dess flagg bör en flaggstat som bemyndigar en erkänd organisation att på dess vägnar utföra besiktningar, inspektioner och revisioner, utfärda certifikat och dokument, märka fartyg och annat lagstadgat arbete som krävs enligt organisationens konventioner eller enligt dess nationella lagstiftning reglera sådana bemyndiganden i enlighet med tillämpliga krav i de internationella bindande instrumenten för att

.1 verifiera att den erkända organisationen har tillräckliga resurser i fråga om teknik, ledarskap och forskning för att genomföra de arbetsuppgifter den anförtros, i enlighet med de standarder som krävs för erkända organisationer som agerar för administrationens räkning som fastställs i organisationens relevanta instrument,

.2 bemyndigandet ska grundas antingen på ett skriftligt avtal mellan administrationen och den erkända organisationen som minst innehåller de element som fastställs i organisationens relevanta instrument, eller ett likvärdigt bindande rättsligt arrangemang; avtalet kan grundas på mallen för avtal om bemyndigande av erkända organisationer som agerar för administrationens räkning,

.3 utfärda särskilda instruktioner som noga beskriver vilka åtgärder som ska vidtas om ett fartyg visar sig ha brister som gör att det inte kan gå till sjöss utan fara för fartyget eller människor ombord, eller visar sig utgöra ett orimligt hot mot den marina miljön,

.4 förse den erkända organisationen med alla lämpliga instrument i nationell lagstiftning och tolkningar av dessa som ger verkan åt bestämmelserna i konventionerna och ange, endast för tillämpning på fartyg som har rätt att föra dess flagg, om några ytterligare standarder från administrationen går utöver konventionskraven i något avseende, och

.5 kräva att den erkända organisationen för register, som kommer att förse administrationen med uppgifter för att underlätta tolkningen av kraven i tillämpliga internationella instrument.

19.Ingen flaggstat bör ge sina erkända organisationer i uppdrag att på fartyg, utöver dem som har rätt att föra dess flagg, tillämpa några krav som rör deras klassificeringsregler, krav, förfaranden eller genomförande av andra föreskrivna certifieringsförfaranden, utöver konventionens krav och organisationens bindande instrument.

20.Flaggstaten bör införa eller delta i ett tillsynsprogram med tillräckliga resurser för att övervaka och kommunicera med dess erkända organisationer för att se till att dess internationella förpliktelser uppfylls helt, genom att flaggstaten

.1 utövar sina befogenheter att genomföra kompletteringsbesiktningar för att se till att fartyg som har rätt att föra dess flagg faktiskt följer bestämmelserna i de tillämpliga internationella instrumenten,

.2 genomför kompletteringsbesiktningar när den anser att det behövs för att se till att fartyg som har rätt att föra dess flagg följer nationella bestämmelser som kompletterar de internationellt bindande kraven, och

.3 tillhandahåller personal som har goda kunskaper om flaggstatens och de erkända organisationernas regler och föreskrifter och kan övervaka de erkända organisationerna.

21.En flaggstat som utnämner en eller flera besiktningsmän för att utföra besiktningar, revisioner och inspektioner för dess räkning bör reglera sådana utnämningar på lämpligt sätt i enlighet med vägledningen i punkt 18, särskilt 18.3 och 18.4.

Kontroll av efterlevnaden

22.En flaggstat bör garantera fullgörandet av sina internationella förpliktelser genom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att fartyg som har rätt att föra dess flagg och enheter och personer inom dess jurisdiktion följer dess internationella regler och normer. Sådana åtgärder bör bland annat inbegripa följande:

.1 Fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg bör förbjudas att lägga ut innan fartyget kan gå till sjöss utan att bryta mot de krav som ställs i internationella regler och normer.

.2 Fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg bör bli föremål för regelbundna inspektioner av att fartygets skick och besättning stämmer överens med de certifikat som finns ombord.

.3 Under de regelbundna inspektioner som avses i punkt 2 bör besiktningsmannen se till att det sjöfolk som har förordnats för fartyget är väl förtrogna med

.1 sina arbetsuppgifter, och

.2 arrangemang, installationer, utrustning och förfaranden på fartyget.

.4 Säkerställande av att hela besättningen kan samordna verksamheten i en nödsituation och i fråga om arbetsuppgifter av central betydelse för säkerheten eller för förhindrande eller begränsning av förorening.

.5 Tillhandahållande i den nationella lagstiftningen av bestämmelser om påföljder som är tillräckligt stränga för att avskräcka fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg från att överträda internationella regler och normer.

.6 Inledande av förfaranden – efter utredning – mot fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg som har överträtt internationella regler och normer, oavsett var överträdelsen begicks.

.7 Tillhandahållande i den nationella lagstiftningen av bestämmelser om påföljder som är tillräckligt stränga för att avskräcka personer med certifikat eller intyg om erkännande utfärdade av eller på uppdrag av flaggstaten från att överträda internationella regler och normer.

.8 Inledande av förfaranden – efter utredning – mot personer med certifikat eller intyg om erkännande som har överträtt internationella regler och normer, oavsett var överträdelsen begicks.

23.En flaggstat bör utarbeta och genomföra ett program för kontroll och övervakning för att

.1 olyckor ska kunna utredas omedelbart och grundligt, med – i tillämpliga fall – rapport till organisationen,

.2 statistiska data ska kunna samlas in, så att problemområden kan kartläggas genom trendanalys, och

.3 brister och påstådda föroreningstillfällen som rapporteras av hamn- eller kuststater kan åtgärdas vid lämplig tidpunkt.

24.Vidare bör flaggstaten

1) se till att den nationella lagstiftningen garanterar att tillämpliga internationella instrument följs,

.2 tillhandahålla ett lämpligt antal kvalificerade personer för att kunna tillämpa och upprätthålla den nationella lagstiftning som avses i punkt 15.1, inbegripet personal som genomför utredningar och besiktningar,

.3 tillhandahålla ett tillräckligt antal kvalificerade flaggstatsanställda för att kunna utreda fall då fartyg som har rätt att föra dess flagg har kvarhållits av hamnstater,

.4 tillhandahålla ett tillräckligt antal kvalificerade flaggstatsanställda för att kunna utreda fall då en hamnstat har ifrågasatt giltigheten hos ett certifikat eller intyg om erkännande eller behörigheten hos personer som innehar certifikat eller intyg om erkännande utfärdat av eller på uppdrag av flaggstaten, och

.5 se till att flaggstatsbesiktningsman och utredare utbildas, och att deras verksamhet övervakas.

25.När en flaggstat får besked om att ett fartyg som har rätt att föra dess flagg har kvarhållits av en hamnstat bör flaggstaten se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas så att fartyget omedelbart uppfyller de krav som ställs i tillämpliga internationella instrument.

26.En flaggstat eller en erkänd organisation som agerar för dess räkning bör utfärda eller erkänna ett internationellt certifikat för ett fartyg först efter det att den har fastställt att fartyget uppfyller alla tillämpliga krav.

27.En flaggstat bör utfärda ett internationellt behörighetscertifikat eller intyg om erkännande till en person först efter det att de har fastställt att personen uppfyller alla tillämpliga krav.

Flaggstatsbesiktningsmän

28.Flaggstaten bör definiera och dokumentera ansvarsområden, befogenheter och inbördes förhållanden för all personal som leder, utför och kontrollerar arbete som avser och påverkar säkerheten och förhindrande av förorening.

29.Personal som ansvarar för eller utför besiktningar, inspektioner och revisioner på fartyg och företag som omfattas av de relevanta internationellt bindande instrumenten bör minst ha följande kvalifikationer:

.1 Lämpliga kvalifikationer från en havs- eller sjöfartsinstitution och relevant erfarenhet till sjöss som fartygsbefäl med behörighetscertifikat på ledningsnivå, och bibehållna tekniska kunskaper om fartyg och handhavande av fartyg sedan behörighetscertifikatet erhölls. eller

2 En teknisk eller naturvetenskaplig högskole- eller universitetsexamen eller motsvarande inom ett relevant ämnesområde som erkänns av flaggstaten. eller

.3 Ackreditering som besiktningsman genom ett formaliserat utbildningsprogram som leder till samma standard på besiktningsmannens erfarenhet och kompetens som krävs enligt punkterna 29.1, 29.2 och 32.

30.Personal som är kvalificerad enligt punkt 29.1 bör ha varit till sjöss som däcks- eller maskinbefäl under minst tre år.

31.Personal som är kvalificerad enligt punkt 29.2 bör ha arbetat i en relevant befattning under minst tre år.

32.Dessutom bör sådan personal ha de lämpliga praktiska och teoretiska kunskaper om fartyg, handhavande av fartyg och bestämmelser i relevanta nationella och internationella instrument som krävs för att de ska kunna sköta sina arbetsuppgifter som flaggstatsbesiktningsmän; dessa kunskaper ska ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.

33.Annan personal som assisterar vid sådant arbete bör ha utbildning och få handledning i proportion till de arbetsuppgifter de har behörighet att utföra.

34.Relevant erfarenhet på området rekommenderas att betraktas som en fördel, om personen saknar erfarenhet bör administrationen tillhandahålla lämplig praktisk utbildning.

35.Flaggstaten bör införa ett dokumenterat system för kvalifikation av personal och fortlöpande uppdatering av deras kunskaper till en nivå som är lämplig med hänsyn till de arbetsuppgifter de är behöriga att utföra.

36.Kvalifikationerna bör, beroende på vilka arbetsuppgifter som kommer i fråga, omfatta

.1 kunskap om tillämpliga nationella och internationella regler och föreskrifter för fartyg och fartygens företag, besättningar, last och handhavande,

.2 kunskap om de förfaranden som används vid besiktning, certifiering, kontroll, undersökning och övervakning,

.3 insikter i mål och syften med internationella och nationella instrument om sjösäkerhet och skydd av den marina miljön, och program som hänger samman med dessa,

.4 kunskaper om arbetsmetoderna ombord och i land, både interna och externa,

.5 den nödvändiga yrkesmässiga kompetensen för att utföra arbetsuppgifterna väl och effektivt,

.6 säkerhetsmedvetenhet i alla situationer, också när det gäller den personliga säkerheten, och

.7 utbildning i eller erfarenhet av de olika arbetsuppgifter som ska utföras, och helst också i de funktioner som skalbedömas.

37.Flaggstaten bör utfärda en identitetshandling som besiktningsmannen bär med sig under arbetet.

Flaggstaternas utredningar

38.Sjösäkerhetsutredningar bör genomföras av opartiska och objektiva utredare som har lämpliga kvalifikationer och kunskaper i frågor som rör olyckan. Om inte annat följer av en överenskommelse om vilken eller vilka stater som ska vara den eller de stater som ska utreda sjösäkerheten bör flaggstaten tillhandahålla kvalificerade utredare för detta ändamål, oavsett var olyckan eller tillbudet skedde.

39.Flaggstaten rekommenderas att se till att de enskilda utredarna har praktiska kunskaper om och praktisk erfarenhet av de ämnesområden som ingår i deras normala arbetsuppgifter. För att bistå enskilda utredare i deras arbete med frågor som ligger utanför deras normala uppdrag rekommenderas dessutom flaggstaten att se till att lämplig expertis inom följande områden vid behov är lätt tillgänglig:

.1 navigerings- och kollisionsregler,

.2 flaggstatens bestämmelser om behörighetscertifiering,

.3 havsföroreningarnas orsaker,

.4 intervjuteknik,

.5 insamling av bevis och

.6 bedömning av den mänskliga faktorns inverkan.

40.Det rekommenderas att alla olyckor som leder till personskador som kräver frånvaro från arbetet i tre dagar eller mer, och alla dödsfall till följd av arbetsolyckor eller skador på flaggstatens fartyg bör utredas, och att resultatet av utredningen offentliggöras.

41.Fartygsolyckor bör utredas och rapporteras i enlighet med relevanta internationella instrument, med beaktande av koden för utredning av olyckor, med eventuella ändringar, och de riktlinjer som utarbetats av organisationen. Utredningsrapporten bör sändas till organisationen tillsammans med flaggstatens iakttagelser i enlighet med de riktlinjer som avses ovan.

Utvärdering och översyn

42.En flaggstat bör regelbundet utvärdera sin prestationsnivå i fråga om genomförandet av de administrativa metoder, förfaranden och resurser som krävs för att uppfylla dess förpliktelser enligt de internationella instrument som de är parter i.

43.Utvärderingarna av flaggstaternas prestationsnivå bör bland annat inbegripa kvarhållandefrekvens inom ramen för hamnstatskontrollen, resultaten av flaggstatsinspektionerna, olycksstatistik, kommunikations- och informationsflöden, statistik över årliga förluster (exklusive konstruktiva totalförluster – CTL) och andra lämpliga indikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra sina flaggstatsförpliktelser.

44.Områden som rekommenderas för regelbunden översyn kan bland annat omfatta följande:

.1 Fartygsförluster och olycksfrekvenser, i syfte att kartlägga trender under utvalda tidsperioder.

.2 Antalet verifierade fall av kvarhållna fartyg i förhållande till flottans storlek.

.3 Antalet verifierade fall av inkompetens eller oegentligheter begångna av personer som har certifikat eller intyg om erkännande utfärdade av eller på uppdrag av flaggstaten.

.4 Vilka åtgärder som har vidtagits när hamnstater har rapporterat brister eller ingripanden.

.5 Utredningar av mycket allvarliga och allvarliga olyckor och lärdomar av dessa.

.6 Tekniska och andra resurser som tagits i anspråk.

.7 Resultatet av inspektioner, besiktningar och kontroller av fartygen i fartygsflottan.

.8 Utredningar av arbetsolyckor.

.9 Antalet incidenter och överträdelser som inträffar enligt tillämpliga internationella bestämmelser om förhindrande av förorening till sjöss. och

.10) Antalet tillfälliga eller slutgiltiga indragningar av certifikat, intyg om erkännande, godkännanden eller liknande.”