EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 20.3.2023

COM(2023) 174 final

2023/0087(NLE)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) 2022/1369 vad gäller förlängning av efterfrågeminskningsperioden för åtgärder för att minska efterfrågan på gas samt förstärkning av rapporteringen och övervakningen av deras genomförande

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Under det senaste året har Rysslands gasleveranser till EU störts i ett avsiktligt försök att använda energi som ett politiskt vapen. Ryssland har i många år varit EU:s viktigaste gasleverantör. Historiskt har över 40 % av EU:s gasförsörjning kommit från Ryssland. Gasleveranserna har minskat kontinuerligt sedan februari 2022. Rörledningsflödena av gas från Ryssland utgjorde i januari 2023 mindre än 10 % av EU:s gasimport. Tolv medlemsstater har aktiverat den första eller den andra krisnivån enligt den gemensamma EU-klassificeringen, i enlighet med förordning (EU) 2017/1938 om tryggad gasförsörjning. Denna försörjningschock har redan haft en betydande inverkan på el- och gaspriserna och prisvolatiliteten, på inflationen, på den övergripande finansiella och makroekonomiska stabiliteten i EU och på alla invånare i EU.

Samtidigt har EU aktivt diversifierat försörjningskällor för att kompensera för den kraftiga minskningen av den ryska gasimporten, men det är inte ett orealistiskt scenario att de återstående gasleveranserna från Ryssland när som helst kan komma att avbrytas fullständigt och långvarigt. Vi måste vara förberedda på detta och vidta förebyggande åtgärder för att mildra effekterna av eventuella större försörjningsavbrott. En stor majoritet av EU-invånarna (84 %) håller med om att EU bör minska sitt beroende av ryska energikällor så snart som möjligt. Dessutom uppger 81 % att de har vidtagit åtgärder för att minska sin egen energiförbrukning 1

Därför lade kommissionen den 20 juli 2022 fram ett förslag till rådets förordning om samordnade åtgärder för att minska efterfrågan på gas, som slutligen antogs av rådet den 5 augusti 2022 som förordning (EU) 2022/1369. Under de senaste månaderna har medlemsstaterna arbetat aktivt och vidtagit åtgärder för att minska sin respektive efterfrågan på gas med 15 % i enlighet med ovannämnda förordning. Detta har lett till en faktisk minskning av efterfrågan på gas i hela EU med mer än 19 % mellan augusti 2022 och januari 2023.

Trots den minskade efterfrågan och diversifieringen av utbudet kvarstår stora problem när det gäller energiförsörjningen, vilket kan påverka EU:s konkurrenskraft och den allmänna ekonomiska situationen. Riskerna inbegriper en eventuell återhämtning i efterfrågan på flytande naturgas i Asien, vilket kan minska tillgången på gas på den globala marknaden, väderförhållanden som kan påverka vattenkraftslagring och kärnkraftsproduktion och kräva en ökad användning av gaseldad kraftproduktion samt vissa ytterligare störningar i gasförsörjningen, vilket kan påverka den påfyllning av underjordiska gaslagringsanläggningar som krävs för en mer tryggad vinter 2023–2024. Till skillnad från den föregående påfyllningssäsongen kan man för säsongen 2023 inte heller räkna med de 60 miljarder kubikmeter rysk rörledningsgas som fortfarande importerades till EU under 2022.

I sin rapport av den 12 december 2022 bedömer Internationella energiorganet att gasbrist kan komma att uppstå under 2023 om inte de åtgärder som redan vidtagits i unionen kompletteras med ytterligare åtgärder för att ersätta eller spara gas. Kommissionen utarbetade också en åtföljande rapport om översynen av förordning (EU) 2022/1369 i enlighet med förordningens artikel 9, där den analyserade den efterfrågeminskning som uppnåtts, riskerna och möjliga scenarier för tillgång och brist fram till slutet av nästa vinter 2 . Rapporten visade att en fortsatt minskning av efterfrågan med 15 % fram till slutet av mars 2024 är nödvändig för att säkerställa att medlemsstaterna kan uppfylla det lagringsmål på 90 % som fastställs i förordning (EU) 2022/1032 och för att säkerställa balans mellan tillgång och efterfrågan inför vintern 2023/24, en absolut nödvändighet för att trygga gasförsörjningen. Utan en fortsatt minskning av efterfrågan skulle gaslagren vara tömda i slutet av vintern 2023–2024, vilket skulle kunna leda till gasbrist och avbrott.

Den rapport som grundar sig på artikel 9 visar dessutom att endast en förlängning på 12 månader säkerställer tillräcklig lagring över sommaren. Scenarier med kortare efterfrågeminskningsperioder skulle vara otillräckliga för att säkerställa försörjningstryggheten i slutet av vintern 2023–2024. Om minskningsperioden förlängdes från augusti till mars skulle det däremot inte ge tillräckligt med tid för att fylla lagret till den lämpliga nivån på 90 % vilket skulle leda till allvarliga försörjningsproblem mot slutet av nästa vinter. Enbart kallt väder skulle vara tillräckligt för att nästan helt tömma lagren fram till den 31 mars 2024. Alternativt skulle en förlängning från april till oktober innebära att lagren nästan helt var tömda den 31 mars 2024, även utan kalla temperaturer eller några andra nedåtrisker som analyseras närmare i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. Med andra ord kan förlängningar som är kortare än 12 månader leda till panikköp, europeiska aktörer som bjuder över varandra, höga priser och potentiell brist.

En längre period på 12 månader från den 1 april 2023 till den 31 mars 2024 skulle minska risken för pristoppar och därmed begränsa medlemsstaternas kostnader för gasinköp vid oförändrade volymer. En förlängning med en minskningsperiod på 12 månader ger dessutom större flexibilitet för att ta hänsyn till medlemsstaternas särdrag. Vissa medlemsstater finner det lättare att minska efterfrågan under sommaren (tidigareläggning), medan andra ser det som mindre problematiskt att minska efterfrågan under vintern (senareläggning). En kortare minskningsperiod skulle inte medge denna flexibilitet. Dessutom skulle en minskningsperiod på 12 månader möjliggöra flexibilitet mellan sektorer: eftersom efterfrågan på bostäder är låg under sommaren skulle en förlängning från april till oktober innebära en oproportionerligt stor börda för industrin och den mindre flexibla energisektorn, som är beroende av tillgången till alternativa energikällor.

Med hänsyn till osäkerheten när det gäller leveranserna från Ryssland, väderförhållandena och utvecklingen på den globala gasmarknaden under 2023 är det därför nödvändigt att förlänga samma nivå av efterfrågeminskning efter utgången av perioden för förordning (EU) 2022/1369, och innan påfyllningssäsongen inleds, och att fortsätta denna minskning under en tolvmånadersperiod till och med den 31 mars 2024.

Förutom att säkerställa försörjningstryggheten skulle en minskad efterfrågan lindra de ekonomiska svårigheterna genom att minska prisvolatiliteten och sänka trycket på en stram gasmarknad. Även om de värsta ekonomiska effekterna hittills har undvikits under 2022 är läget på de globala gasmarknaderna fortfarande mycket ansträngt under 2023. Gaspriserna nådde historiskt höga nivåer 2022 med ett högsta pris på över 320/MWh EUR den 26 augusti och ligger nu under 45/MWh EUR. Gaspriserna ligger dock fortfarande på en nivå som är dubbelt så hög som den historiska normen.

Det är viktigt att hålla fast vid den anda av solidaritet som har präglat antagandet och tillämpningen av förordning (EU) 2022/1369. Den rättsliga ram för tryggad gasförsörjning som fastställs i förordning (EU) 2017/1938 är fortfarande otillräcklig för att hantera långvariga avbrott, vilket skulle kunna leda till icke samordnade åtgärder från medlemsstaternas sida. Detta kan i sin tur hota att äventyra försörjningstryggheten i angränsande medlemsstater och lägga ytterligare en börda på unionens industri, konsumenterna och den inre marknadens funktion. Vissa medlemsstater är mer utsatta för avbrott än andra, men eventuella problem eller brister i gasförsörjningen skulle skada alla medlemsstaters ekonomier. Som anges i meddelandet Spara gas för en trygg vinter av den 20 juli 2022 är det billigare för enskilda och företag i alla medlemsstater att, i en anda av solidaritet, fortsätta att minska efterfrågan på ett proportionerligt och tydligt hanterbart sätt i stället för att ställas inför ej samordnade inskränkningar i ett senare skede. Minskningen skulle fortsätta inom de nuvarande ramarna och inte vara kumulativ. Detta skulle innebära en fortsatt minskning med 15 % för perioden 1 april 2023–31 mars 2024 jämfört med referensperioden 1 april 2017–31 mars 2022, vilket är identiskt med och står i proportion till den minskning som föreskrivs i den nuvarande förordningen. Denna minskning motsvarar 60 miljarder kubikmeter som inte kommer att förbrukas under perioden 1 april 2023–31 mars 2024.

Vid rådets (energi) informella möte den 27 februari 2023 diskuterade EU:s energiministrar förberedelserna inför nästa vinter och därefter. Denna diskussion belyste att det finns en bred förståelse av de stora kvarstående riskerna för gasförsörjningen med anknytning till Ryssland och den globala marknaden för flytande naturgas, där mängden tillgänglig gas eventuellt kan komma att minska än mer till följd av återhämtningen i den asiatiska ekonomin efter covid-19. Hoten mot infrastruktur som är kritisk för EU:s gasförsörjning kan inte heller ignoreras.

Genom den föreslagna förordningen förlängs därför förordning (EU) 2022/1369 till den 31 mars 2024 och föreskrivs en förlängd minskningsperiod från och med den 1 april 2023 till och med den 31 mars 2024, för att säkerställa att efterfrågeminskningen fortsätter under lagringssäsongen sommaren 2023 och under vintern 2023–2024. Perioden för minskning av efterfrågan och referensperioden anpassas i enlighet med detta, liksom datumen i artikel 5.5 när det gäller påfyllning av överskjutande lager och översynsdatumet i artikel 9, för att säkerställa överensstämmelse med den förlängda tidsperioden.

Med hänsyn till behovet av uppdaterade siffror för att kunna fatta ett ändamålsenligt beslut om tillkännagivande av en EU-beredskap har frekvensen för övervakning och rapportering av gasförbrukningen för att bedöma vilken minskning av efterfrågan som uppnåtts i enlighet med artikel 8.1 ökats från en gång varannan månad till en gång varje månad, I och med att det inte finns tillgång till tillräckligt detaljerade uppgifter på EU-nivå för att avgöra hur efterfrågeminskningen har uppnåtts, föreslås det dessutom att rapporteringen ska innehålla uppgifter om hur gasförbrukningen fördelar sig per sektor. Detta bör bidra till att skapa insikt om hur den uppnådda efterfrågeminskningen ser ut, dvs. huruvida det rör sig om besparingar, substitution eller minskningar i efterfrågan, vilket skulle göra det möjligt att utfärda mer riktade rekommendationer för att upprätthålla EU-industrins konkurrenskraft på den globala arenan.

 •Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

I det föreslagna instrumentet fastställs tillfälliga, proportionella och extraordinära åtgärder. Det kompletterar befintliga berörda EU-initiativ och EU-lagstiftning som säkerställer att invånarnas gasförsörjning är tryggad och att kunderna skyddas mot större avbrott i försörjningen.

Det följer logiskt av befintliga initiativ såsom ”REPowerEU”, förslaget till ett paket om utfasning av fossila bränslen på vätgas- och gasmarknaden och initiativet ”Spara gas för en trygg vinter”. Det föreslagna initiativet kompletterar till fullo EU:s lagstiftning om tryggad gasförsörjning, som redan omfattar en omfattande uppsättning regler för att bättre skydda enskilda och företag mot försörjningsavbrott. Genom förordning (EU) 2017/1938 infördes bland annat krisplaner med hjälp av vilka medlemsstaterna ska förbereda sig för olika krisnivåer och planera åtgärder som kan vidtas i händelse av nationell beredskap. Initiativet kompletterar också rådets förordning (EU) 2022/2576 om ökad solidaritet genom bättre samordning av gasinköp, tillförlitliga prisriktvärden och utbyte av gas över gränserna. Det finns solidaritetsmekanismer som säkerställer att medlemsstaterna i händelse av försörjningsavbrott samarbetar över gränserna för att se till att energi tillhandahålls de kunder i en region som behöver det mest.

Efter den omotiverade och oprovocerade ryska invasionen av Ukraina har EU lagt fram planen REPowerEU i syfte att komma till rätta med EU:s beroende av ryska fossila bränslen så snart som möjligt, allra senast 2027. För att uppnå detta innehåller planen REPowerEU åtgärder för energibesparingar och energieffektivitet samt förslag för en snabbare utbyggnad av ren energi för att ersätta fossila bränslen i bostäder, industrin och elproduktionen. I detta sammanhang bygger det föreslagna initiativet på de verktyg som EU redan har till sitt förfogande och är helt förenligt med målen i REPowerEU.

Genom förordning (EU) 2022/1032 om gaslagring infördes dessutom lagringsskyldigheter till följd av den ryska invasionen av Ukraina, där försörjningsbrister och pristoppar inte enbart kan skyllas på bristfällig infrastruktur eller extrema väderförhållanden utan också kan bero på geopolitiska förändringar som leder till mer långvariga eller plötsliga försörjningsavbrott. Lagringsskyldigheterna enligt förordning (EU) 2022/1032 bidrar till att trygga gasförsörjningen under vintern 2022–2023 och kommande vinterperioder.

Meddelandet Spara gas för en trygg vinter, som antogs den 20 juli 2022, beskriver de verktyg som EU redan har tillgång till för en samordnad minskning av efterfrågan och vad mer som behöver göras för att EU ska vara förberett för fullständiga eller partiella avbrott. Det föreslagna initiativet är ett svar på de ökade riskerna till följd av Rysslands krig mot Ukraina och kompletterar fullt ut de befintliga reglerna om försörjningstrygghet. Genom initiativet förlängs tillämpningen av de bestämmelser i förordning (EU) 2022/1369 som rör samordnade minskningar av efterfrågan och tillkännagivande av unionsberedskap. Även om kommissionen redan har möjlighet att tillkännage en kris på unionsnivå bör möjligheten att tillkännage beredskap på unionsnivå också förlängas. Den rådande situationen visar att en sådan beredskapsnivå kan vara användbar för att säkerställa att alla medlemsstater vidtar nödvändiga förebyggande åtgärder för att undvika en energikris.

Detta förslag till förlängning av den nuvarande förordningen (EU) 2022/1369 – som möjliggör samordnade krisförberedelser genom att införa bättre samordningsregler för minskad efterfrågan och genom att skapa möjlighet att införa unionsomfattande obligatoriska minskningar av efterfrågan på gas – kompletterar därför befintliga bestämmelser i nyligen inledda initiativ inom energisektorn,, säkrar försörjningstryggheten för gas och säkerställer samordning mellan åtgärder för att minska efterfrågan i hela EU.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

Den rättsliga grunden för detta instrument är artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Den rådande gasleveransbristen utgör ett allvarligt försörjningsproblem på energiområdet i enlighet med artikel 122 i EUF-fördraget. EU har ännu inte helt ersatt gasleveranserna från Ryssland; rysk gas utgör för närvarande mindre än 10 % av rörledningsimporten. Ett fullständigt stopp för denna import skulle leda till otillräckliga lagringsnivåer i november och en fullständig utarmning av EU:s lager under vintersäsongen, vilket skulle utsätta EU för allvarliga risker när det gäller försörjningstryggheten. De nuvarande exceptionellt höga priserna, som är dubbelt så höga som historiskt, understryker dessutom behovet av snabba åtgärder för att ytterligare sänka gaspriserna i Europa och bevara EU-ekonomins globala konkurrenskraft. EU:s stats- och regeringschefer och kommissionen har därför konstaterat ett akut behov av fortsatt arbete för mer samordnade och omedelbara insatser, så att det skapas en bättre beredskap för eventuella ytterligare gasavbrott under årets gång. De åtgärder som under en begränsad tidsperiod ska fortsätta inom ramen för instrumentet gör det möjligt för alla medlemsstater att i en anda av solidaritet förbereda sig för eventuella ytterligare avbrott i gasförsörjningen på ett samordnat sätt. En tidsbegränsad förlängning och riktade ändringar av de åtgärder som vidtas enligt förordning (EU) 2022/1369 kommer också att göra det möjligt för EU och medlemsstaterna att bedöma effekterna av dessa åtgärder och att föreslå och anta permanenta ändringar av den ordinarie rättsliga ramen för tryggad gasförsörjning enligt förordning (EU) 2017/1938. Det är därför motiverat att grunda det föreslagna instrumentet på artikel 122.1 i EUF-fördraget.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

De åtgärder som planeras fortsätta inom ramen för detta initiativ är helt i linje med subsidiaritetsprincipen. På grund av omfattningen och de betydande effekterna av ytterligare nedskärningar i gasförsörjningen från Rysslands sida finns det ett behov av åtgärder på EU-nivå. En fortsatt samordnad ansats genom en unionsomfattande minskning av efterfrågan, i en anda av solidaritet, är nödvändig för att minimera risken för potentiella större avbrott under vintermånaderna, då gasförbrukningen är större och medlemsstaterna delvis måste förlita sig på den gas som lagras under injiceringssäsongen.

Med hänsyn till att gasförsörjningskrisen saknar motstycke och har gränsöverskridande effekter, och till att EU:s inre energimarknad är mycket integrerad, är det motiverat med fortsatta åtgärder på unionsnivå, eftersom medlemsstaterna inte på egen hand på ett tillräckligt effektivt och samordnat sätt kan avhjälpa risken för allvarliga ekonomiska svårigheter till följd av prisökningar eller betydande försörjningsavbrott. Endast fortsatta EU-åtgärder som motiveras av en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna kan säkerställa att försörjningsavbrott inte leder till bestående skada för invånarna och ekonomin.

På grund av åtgärdens omfattning och effekter kan den uppnås bättre på unionsnivå, varför unionen får vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen.

•Proportionalitetsprincipen

Initiativet överensstämmer med proportionalitetsprincipen. Det omfattas av tillämpningsområdet för artikel 122.1 i EUF-fördraget. De politiska åtgärderna står i proportion till de fastställda problemens omfattning och art och till uppnåendet av de fastställda målen.

Med tanke på den extraordinära geopolitiska situationen och det betydande hotet mot invånarna och EU:s ekonomi finns det ett tydligt behov av fortsatta samordnade åtgärder. Förslaget går därför inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som fastställts i det nuvarande rättsliga instrumentet. De åtgärder som föreslås fortsätta anses vara proportionerliga och bygger i möjligaste mån på befintliga ansatser, såsom de befintliga krisnivåer och krisplaner som upprättats i enlighet med förordning (EU) 2017/1938.

I detta förslag fastställs det resultat man i slutändan vill uppnå, i form av en process för att fastställa en rättsligt bindande energiminskningsskyldighet för medlemsstaterna, samtidigt som medlemsstaterna ges full frihet att välja de effektivaste sätten att uppfylla en sådan skyldighet i enlighet med sina nationella särdrag och de åtgärder som redan föreskrivs i de nationella krisplanerna.

•Val av instrument

Med beaktande av energikrisens dimensioner och omfattningen av dess sociala, ekonomiska och finansiella effekter anser kommissionen det lämpligt att agera genom en förordning med allmän räckvidd som är direkt och omedelbart tillämplig. Detta skulle leda till en omedelbar, enhetlig och unionsomfattande samarbetsmekanism.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Samråd med berörda parter

•Grundläggande rättigheter

4.BUDGETKONSEKVENSER

5.SAMMANFATTNING AV INFÖRDA ÄNDRINGAR

På grundval av resultaten i artikel 9-rapporten är de föreslagna ändringarna riktade och begränsade till att förlänga efterfrågeminskningen efter utgången av perioden för förordning (EU) 2022/1369 och fram till slutet av nästa vinter:

I artikel 2 föreslås att den referensperiod mot vilken minskningen mäts ska ändras från den 1 augusti 2017–31 mars 2022 i förordning (EU) 2022/1369, till den 1 april 2017–31 mars 2022.

I artikel 3 ersätts perioden 1 augusti-2022–31 mars 2023 för medlemsstaternas frivilliga minskning av sin gasförbrukning med perioden 1 april 2023–31 mars 2024.

I artikel 5 ersätts perioden 1 augusti-2022–31 mars 2023, då medlemsstaterna, på grundval av en unionsberedskap som tillkännages av rådet på kommissionens förslag, är skyldiga att sänka sin gasförbrukning, med perioden 1 april 2023–31 mars 2024.

I artikel 8 ersätts den halvårsvisa rapporteringen av den uppnådda efterfrågeminskningen av en månatlig rapportering av efterfrågeminskningen inom el och värmeproduktion samt inom industri-, hushålls och tjänstesektorn, i enlighet med Eurostats befintliga definitioner och konventioner.

I artiklarna 9 och 10 anpassas datumet för kommissionens översyn och tillämpningsperioden för förordningen så att de skjuts fram till den 31 mars 2024. De befintliga bestämmelserna i artikel 5 om erkännande av särskilda nationella omständigheter vid obligatorisk minskning av efterfrågan på grundval av en unionsberedskap fortsätter att gälla. Detta gäller särskilt med avseende på undantagen för medlemsstater som inte är direkt anslutna till ett sammanlänkat system, möjligheten att beakta gas som förbrukas som råvara under referensperioden, möjligheten att minska sänkningen vid låg exportkapacitet redan vid maximal användning och slutligen, i händelse av risk för en elkris, också i fall när elsystemet avsynkroniseras från ett tredjeland.

2023/0087 (NLE)

Förslag till

RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) 2022/1369 vad gäller förlängning av efterfrågeminskningsperioden för åtgärder för att minska efterfrågan på gas samt förstärkning av rapporteringen och övervakningen av deras genomförande

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 122.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)Rådets förordning (EU) 2022/1369 3 syftar till att frivilligt. och vid behov obligatoriskt, minska unionens efterfrågan på gas, underlätta påfyllning av lager och säkerställa bättre beredskap mot eventuella ytterligare försörjningsavbrott. Förordning (EU) 2022/1369 antogs på grundval av artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) mot bakgrund av den överhängande gaskris som följde av Rysslands oprovocerade och omotiverade invasion av Ukraina i februari 2022 och unionens behov av att reagera med tillfälliga åtgärder i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna.

(2)Enligt artikel 3 i förordning (EU) 2022/1369 skulle medlemsstaterna göra sitt yttersta för att minska sin gasförbrukning med 15 % från augusti 2022 till mars 2023. För det fall att de frivilliga åtgärderna för att minska efterfrågan skulle visa sig vara otillräckliga för att hantera risken för en allvarlig försörjningsbrist fick rådet, på förslag av kommissionen, befogenhet att utfärda en unionsvarning i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) 2022/1369, vilket skulle utlösa en skyldighet till obligatorisk minskning av efterfrågan. Under de senaste månaderna har medlemsstaterna arbetat aktivt och vidtagit åtgärder för att, i en anda av solidaritet, minska sin respektive efterfrågan på gas med 15 %. Detta har redan lett till en faktisk minskning av efterfrågan på gas i hela unionen med mer än 15 %, från augusti 2022 till januari 2023.

(3)Betydande problem kvarstår dock när det gäller att trygga energiförsörjningen. Den globala situationen på gasmarknaden har inte förbättrats sedan februari 2022, och unionen fortsätter att förlita sig på en viss volym rysk gas för att tillgodose sin totala efterfrågan på gas, trots den efterfrågeminskning som uppnåtts genom förordning (EU) 2022/1369. Inskränkningar i unionsmedborgarnas möjligheter att efterfråga energi har kunnat undvikas under det senaste året tack vare effektiva åtgärder för påfyllning av lagren och minskad efterfrågan. Elva medlemsstater ligger dock fortfarande på nivån för tidig varning och en på beredskapsnivån i enlighet med förordning (EU) 2017/1938. Eftersom gaspriserna fortfarande är exceptionellt höga och den globala försörjningen inte har förbättrats sedan augusti 2022, då förordning (EU) 2022/1369 antogs, är det viktigt att snabbt förlänga de åtgärder som bidrog till att begränsa krisen, särskilt den fortsatta minskningen av efterfrågan. Ett stopp för åtgärderna för att minska efterfrågan skulle medföra förändringar i den för tillfället stabila men lättföränderliga situation som EU hittills har uppnått och skulle försämra resiliensen mot trolig framtida utveckling, såsom ett fullständigt stopp för rysk import. Det är därför viktigt att snabbt vidta åtgärder för att förhindra att unionen exponeras för gasbrist och hög prisvolatilitet.

(4)På grund av den betydande minskningen av importen av gas från ryska rörledningar under det senaste året har unionens kapacitet att fylla på lagren för närvarande minskat avsevärt, även jämfört med den situation som rådde sommaren 2022. Energikrisen inleddes visserligen redan förra året, men unionen kunde ändå under 2022 importera cirka 60 miljarder kubikmeter gas från Ryssland för att fylla lager, inklusive genom transitering via gasledningen NordStream 1; under sommaren 2022 avbröt dock Ryssland gasleveranserna genom denna rörledning, som i september 2022 skadades av sabotage i en sådan omfattning att den för närvarande inte kan användas för att transportera gas och inte heller kommer att kunna göra det inom överskådlig framtid. Med den nuvarande nivån på gasimporten via rörledning kommer unionen endast att erhålla högst 20 miljarder kubikmeter import från ryska rörledningar, förutsatt att denna otillförlitliga import inte avbryts helt och hållet. Därför finns det en allvarlig risk för att unionen drabbas av gasbrist under den kommande vintern 2023–2024.

(5)Dessa allvarliga svårigheter förvärras av ett antal ytterligare risker och nya faktorer, bland annat i) en återhämtning av efterfrågan på flytande naturgas i Asien som minskar tillgången på gas på den globala gasmarknaden, ii) väderförhållanden som på senare tid har försämrats ytterligare, vilket påverkar vattenkraftslagringen och kärnkraftsproduktionen på grund av låga vattennivåer, iii) ny teknisk utveckling som ökar osäkerheten kring tillgången till befintlig kärnenergiproduktion och kräver ökad användning av gaseldad kraftproduktion, och iv) ytterligare möjliga avbrott i gasförsörjningen, inbegripet ett fullständigt stopp för gasimporten från Ryssland.

(6)Dessa ihållande och nya allvarliga problem påverkar möjligheterna att tillgodose unionens efterfrågan på gas, särskilt förutsättningarna att snabbt och effektivt fylla på de underjordiska lagringsanläggningarna inför vintern 2023–2024, och att uppnå balans mellan tillgång och efterfrågan under denna kommande vinter.

(7)I enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2022/1369 har kommissionen gjort en översyn av den förordningen. Resultatet av denna sammanfattas i kommissionens rapport till rådet. I rapporten analyseras olika scenarier, med respektive utan en förlängning av insatserna för att minska efterfrågan enligt förordningen, inbegripet en förlängning med 7 månader från april till oktober 2023, en förlängning med 8 månader från augusti 2023 till mars 2024 och en förlängning med 1 år från april 2023 till mars 2024. I rapporten dras slutsatsen att lagringsnivåerna, utan en fortsatt minskning av efterfrågan, endast skulle uppgå till 69 miljarder kubikmeter i slutet av oktober 2023, vilket är betydligt lägre än målet på 90 % (89,4 miljarder kubikmeter) för den 1 november i förordning (EU) 2017/1938, ändrad genom förordning (EU) 2022/1032. Med en sådan utveckling skulle lagren vara helt uttömda i februari 2024.

(8)När det gäller de olika scenarier som bedöms i rapporten skulle lagren, vid en förlängning på 7 månader från april till oktober 2023, vara tillräckliga i slutet av sommaren 2023 (95 miljarder kubikmeter i slutet av oktober 2023, vilket innebär att målet på 90 % uppnås). Eftersom efterfrågan på gas, även under en normal vinter, är dubbelt så hög som under sommaren, skulle lagren vara nästan helt uttömda i slutet av nästa vinter (9 miljarder kubikmeter i slutet av mars 2024). Detta innebär extremt allvarliga problem med försörjningstryggheten och gör det mycket svårt att fylla lagret tillräckligt inför påföljande vinter. Vid en förlängning på 8 månader från augusti 2023 till mars 2024 skulle lagren fyllas för långsamt och uppgå till endast 80 miljarder kubikmeter i slutet av oktober 2023, vilket är betydligt lägre än målet, och lagringsnivåerna skulle sjunka till under 30 % i slutet av den kommande vintern (under 28 miljarder kubikmeter), vilket skulle orsaka allvarliga problem med försörjningstryggheten och göra det svårt att fylla lagren tillräckligt inför den påföljande vintern. Endast vid en förlängning på ett år, med en fortsatt minskning av efterfrågan på 15 % från april 2023 till mars 2024 skulle lagringsnivåerna kunna motsvara lagringsmålet på 90 % den 1 november och uppgå till 89,4 miljarder kubikmeter senast den 1 november 2023, och medlemsstaterna kommer kunna vara på rätt spår med hänsyn till sina respektive mål för den 1 maj, med 43 miljarder kubikmeter i lager på EU-nivå i slutet av mars 2024.

(9)Mot bakgrund av detta dras i rapporten slutsatsen att en fortsatt minskning av efterfrågan med 15 % under en tolvmånadersperiod fram till slutet av mars 2024 är nödvändig för att säkerställa att medlemsstaterna kan uppfylla det lagringsmål på 90 % som fastställs i förordning (EU) 2017/1938, ändrad genom förordning (EU) 2022/1032, vilket är absolut nödvändigt för att trygga gasförsörjningen, och för att förhindra eventuella försörjningsgap nästa vinter.

(10)Även om medlemsstaterna kan besluta vilka åtgärder som är lämpar sig bäst för att säkerställa att lagringsmålen uppnås, kan detta inte åstadkommas utan åtgärder för att minska efterfrågan. I rapporten dras slutsatsen att gasvolymerna på marknaden skulle vara otillräckliga för att uppfylla skyldigheten i alla medlemsstater. Detta innebär att inte alla medlemsstater har fysisk kapacitet att fylla lagren till tillräckliga nivåer, vilket leder till allvarliga problem för försörjningstryggheten i slutet av vintern 2023–2024.

(11)Rapporten visar också att det behövs en minskning av gasförbrukningen i proportion till den som föreskrivs i förordning (EU) 2022/1369 under perioden 1 april 2023–31 mars 2024. Den förlängda minskning som krävs skulle motsvara en minskning med 15 % för perioden 1 april 2023–mars 2024 jämfört med referensperioden 1 april 2017–31 mars 2022. Förlängningen av åtgärderna för att minska efterfrågan och förlängningen av minskningsperioden skulle också ge marknaden flexibilitet att begränsa volatiliteten i gaspriserna och förhindra pristoppar som de som kunde iakttas 2022.

(12)Med tanke på den nuvarande strama balansen mellan tillgång och efterfrågan kan även ett måttligt avbrott få dramatiska konsekvenser för gasmarknaden. Skyldigheten att fylla på gaslagren gäller, såvida inte en krissituation på unionsnivå eller regional nivå tillkännages i enlighet med förordning (EU) 2017/1938. Därför skulle ett plötsligt avbrott på 10 % av importen via gasledningar till unionen antingen leda till att medlemsstaterna var för sig inför drastiska åtgärder för att uppfylla sin lagringsskyldighet eller till att ett nödläge förklaras på unionsnivå eller regional nivå, såvida inte den frivilliga samordnade minskningen av efterfrågan fortsätter. En sådan förlängd samordnad minskning av efterfrågan i alla medlemsstater i en anda av solidaritet är avgörande för att på ett effektivt sätt, och med minsta möjliga marknadsstörningar, hålla lagren fyllda, vilket fortfarande är absolut nödvändigt för att trygga gasförsörjningen inför vintern 2023–2024.

(13)Förlängningen utgör en nödåtgärd som svar på ihållande och nya allvarliga svårigheter i energiförsörjningen som medför en risk för överhängande kris och som kräver en anpassning av perioden för minskning av efterfrågan på gas, både för att förlänga den frivilliga minskningen av efterfrågan på gas och för att säkerställa möjligheten att tillkännage unionsberedskap och utlösa motsvarande obligatoriska minskning av efterfrågan på gas efter mars 2023.

(14)Den nuvarande krisen utsätter hela unionen för risker för energibrist och höga energipriser. Eftersom unionen är en inre marknad skulle en gasbrist i en medlemsstat få allvarliga konsekvenser i alla andra medlemsstater genom fysisk brist på gas, prisvolatilitet eller störningar i industrikedjorna till följd av eventuella inskränkningar för vissa industrisektorer i en medlemsstat. Dessutom kan alla medlemsstater, i en anda av solidaritet, bidra till att fortsätta att minska risken för energibrist och begränsa volatiliteten i gaspriserna genom att alla minskar sin efterfrågan. De potentiella positiva effekterna av denna anda av solidaritet har till och med ökat avsevärt under det senaste året i och med utvecklingen av ny sammanlänkningskapacitet i öst och ytterligare importkapacitet för flytande naturgas som på ett bättre sätt kopplar samman medlemsstater med anläggningar för återförgasning av flytande naturgas, fysiskt eller virtuellt.

(15)Behovet av att agera är brådskande eftersom lagringssäsongen börjar i april 2023. Med hänsyn till de ihållande och nytillkomna allvarliga problem som beskrivs ovan skulle underlåtenhet att förlänga den samordnade minskningen av efterfrågan i tid före påfyllningssäsongen få omedelbara konsekvenser för möjligheterna att fylla på lagren och/eller för marknadsförutsättningar som påverkar försörjningstryggheten och prisvolatiliteten.

(16)Enligt artikel 122.1 i EUF-fördraget kan rådet på förslag av kommissionen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. Mot bakgrund av ovanstående överväganden utgör den nuvarande krisen när det gäller försörjningen med gas, som är en energiprodukt, en sådan situation. En tillfällig förlängning och riktade ändringar av de åtgärder som vidtagits enligt förordning (EU) 2022/1369 är därför nödvändiga för att möta den rådande situationen i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna. Det är därför motiverat att grunda det föreslagna instrumentet på artikel 122.1 i EUF-fördraget.

(17)Enligt artikel 8 i förordning (EU) 2022/1369 ska medlemsstaterna varannan månad och senast den 15:e i påföljande månad via Eurostat rapportera till kommissionen om den minskning som uppnåtts i efterfrågan. Erfarenheten har dock visat att en rapporteringsperiod på två månader är otillräcklig för att ge de aktuella siffror som behövs för att fatta ett verkningsfullt beslut om att tillkännage unionsberedskap. Medlemsstaterna bör därför rapportera sin gasförbrukning så att den efterfrågeminskning som uppnåtts varje månad kan bedömas. I syfte att få till stånd mer välriktade åtgärder för att minska efterfrågan bör övervakningen av gasförbrukningen på medlemsstats- och unionsnivå och genomförandet av denna förordning bygga på en rapportering som inbegriper fördelningen av gasförbrukningen mellan el- och värmeproduktion, hushåll och tjänster i enlighet med de definitioner och konventioner som fastställs i förordning (EG) nr 1099/2008 om energistatistik.

(18)I enlighet med artikel 9 i förordning (EU) 2022/1369 ska kommissionen genomföra en översyn på grundval av detta, och kommissionen har rätt att föreslå en förlängning av tillämpningsperioden för denna förordning. För att ta hänsyn till den nu föreslagna förlängningen av tillämpningen av förordning (EU) 2022/1369 bör ett nytt datum för översyn fastställas till den 1 mars 2024.

(19)De förlängda och ändrade åtgärderna för att minska efterfrågan bör vara tillfälliga och fortsätta att gälla till slutet av nästa vintersäsong. På grundval av den nya översyn som ska genomföras senast den 1 mars 2024 bör kommissionen vid behov kunna föreslå en förlängning av perioden för tillämpning av åtgärderna.

(20)Förordning (EU) 2022/1369 bör därför tillämpas till och med den 31 mars 2024.. Ändringarna av förordning (EU) 2022/1369 bör träda i kraft senast den 1 april 2023, då detta är nödvändigt för att säkerställa en fortsatt minskning av efterfrågan med 15 % under en 12-månadersperiod från april 2023 till slutet av mars 2024 och för att göra det möjligt för ekonomiska aktörer, medlemsstaterna och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå detta mål.

(21)Förordning (EU) 2022/1369 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) 2022/1369

Förordning (EU) 2022/1369 ska ändras på följande sätt:

(1)I artikel 2 ska leden 5 och 6 ersättas med följande:

(a)”5. referensgasförbrukning: volymen av en medlemsstats genomsnittliga gasförbrukning under referensperioden; för medlemsstater där gasförbrukningen ökade med minst 8 % under perioden 1 april 2021–31 mars 2022 jämfört med den genomsnittliga gasförbrukningen under referensperioden, avses med referensgasförbrukning endast volymen av gasförbrukning under perioden 1 april 2021–31 mars 2022.

(b)”6. referensperiod: perioden mellan den 1 april 2017 och den 31 mars 2022.

(2)Artikel 3 ska ersättas med följande:

Artikel 3

Frivillig minskning av efterfrågan

Medlemsstaterna ska göra sitt yttersta för att under perioden 1 april 2023–31 mars 2024 minska sin gasförbrukning med minst 15 % jämfört med sin genomsnittliga gasförbrukning under perioden 1 april 2017–31 mars 2022 (frivillig minskning av efterfrågan). Artiklarna 6, 7 och 8 ska tillämpas på dessa åtgärder för frivillig minskning av efterfrågan.

(3)I artikel 5 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. För tillämpningen av obligatorisk minskning av efterfrågan ska, under hela tiden som unionsberedskapen gäller, gasförbrukningen i varje medlemsstat under perioden 1 april 2022–31 mars 2024 (minskningsperiod) vara 15 % lägre jämfört med dess referensgasförbrukning. Eventuella minskningar av efterfrågan som medlemsstater uppnått under perioden innan unionsberedskapen tillkännagavs ska beaktas för den obligatoriska minskningen av efterfrågan.

(4)I artikel 8 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska övervaka genomförandet av åtgärderna för att minska efterfrågan på sitt territorium. Medlemsstaterna ska varje månad och senast den 15:e dagen i påföljande månad rapportera till kommissionen om gasförbrukningen (i terajoule, TJ). Medlemsstaterna ska i sin rapportering inkludera en uppgifter om minskningen av efterfrågan på gas uppdelat per sektor, inbegripet efterfrågan på gas för följande sektorer:

a)    Insatsmaterial för el- och värmeproduktion.

b)    Slutlig energianvändning inom industrin.

c)    Slutlig energiförbrukning inom hushåll och tjänster.

Vid tillämpningen av denna punkt ska de definitioner och konventioner som fastställs i förordning (EG) nr 1099/2008 om energistatistik gälla.

Gruppen för samordning av gasförsörjningen ska bistå kommissionen i övervakningen av den frivilliga och obligatoriska minskningen av efterfrågan."

(5)I artikel 9 ska ”den 1 maj 2023” ersättas med ”den 1 mars 2024”.

(6)I artikel 10 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas till och med den 31 mars 2024”.

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2023.

Det ska tillämpas till och med den 31 mars 2024.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

(1)    https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/2872

(2)    Rapport från kommissionen till rådet om översynen av förordning (EU) 2022/1369 (KOM (2023) 173) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD (2023) 63).

(3)    Rådets förordning (EU) 2022/1369 av den 5 augusti 2022 om samordnade åtgärder för att minska efterfrågan på gas (EUT L 206, 8.8.2022, s. 1).