Föredragande:

Philip von Brockdorff

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.1.2023
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	27.6.2023
Antagande vid plenarsessionen	12.7.2023
Plenarsession nr	580
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	195/7/10

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) konstaterar att effekterna av den gröna omställningen inte kommer att vara desamma i hela EU – de kommer att variera avsevärt från land till land och mellan olika regioner i medlemsstaterna. Mot bakgrund av detta måste medlemsstaterna ägna uppmärksamhet åt de sociala utmaningar som följer av omställningen för att stärka dess legitimitet, upprätthålla stabiliteten och avvärja populistiskt motstånd.

1.2

EESK menar att kommissionens konsekvensbedömningar till stöd för flera rättsakter som rör den gröna omställningen i huvudsak är gjorda ur ett allmänt EU-perspektiv, vilket innebär att de ofta inte är djupgående nog för det lands- och regionsinriktade angreppssätt som krävs för att man ska kunna fokusera på de sannolika konsekvenserna för de lokala ekonomierna och samhällena (ett undantag är det förslag som rör energiskattedirektivet).

1.3

EESK anser också att en mer riktad analys bör bidra med mycket relevanta uppgifter om hushåll som påverkas av den gröna omställningen, så att regeringarna kan vidta lämpligare åtgärder för att mildra effekterna av den pågående processen på fattigare och utsatta hushåll.

1.4

EESK lyfter fram två huvudsakliga risker i samband med den gröna omställningen i form av negativa sociala och ekonomiska konsekvenser, nämligen i) växande inkomstskillnader och ii) flytt av industrisektorer och därmed sammanhängande arbetstillfällen.

1.5

EESK framhåller följaktligen behovet av att eftersträva en rättvis omställning där både sysselsättnings- och fördelningseffekterna av en omställning till klimatneutralitet hanteras. I detta sammanhang efterlyser kommittén omfördelningsåtgärder som kan styra ekonomiska resurser till förmån för låginkomsthushåll och utsatta grupper för att minimera den sociala utestängningen genom att en ytterligare fördjupning av inkomstklyftorna undviks under den pågående processen.

1.6

Givet att beskattning i samband med den gröna omställningen faller inom medlemsstaternas ansvarsområde framhåller EESK vikten av nationella finanspolitiska åtgärder för att göra den gröna omställningen mer hållbar och minska dess påverkan på de svagaste grupperna i befolkningen.

1.7

Under omställningen bör finanspolitiken således ha tre komponenter, nämligen principen att förorenaren betalar (med kompletterande omfördelningsåtgärder till stöd för låginkomsthushåll), riktat inkomststöd och skatteavdrag för energisnåla hushållsprodukter. Denna strategi skulle i) stödja köp av elfordon, ii) ge incitament till användning av miljövänlig teknik i hushållen och iii) förbättra energieffektiviteten i byggnader (energiskattedirektivet (1) syftar visserligen också till att förbättra energieffektiviteten och samtidigt skydda utsatta grupper). Med avseende på de hushåll som har lägst inkomster och som kanske inte har en tillräckligt stor skattebörda för att kunna dra nytta av skatteavdrag förespråkas inkomststöd som den optimala åtgärden.

1.8

EESK anser också att staten skulle kunna stödja utsatta grupper under omställningen genom att dela ut kuponger som möjliggör köp av och investeringar i miljövänlig teknik och miljövänliga produkter.

1.9

De skatteavdrag som införts i Nederländerna för enskilda personer som köper elfordon är ett bra exempel på hur man kan uppmuntra till köp av miljövänliga fordon och samtidigt minimera eventuella snedvridningar som följer av subventioner, vilka ofta gynnar leverantörerna på bekostnad av konsumenterna (2).

1.10

EESK anser också att erfarenheterna i medlemsstater såsom Tyskland, Frankrike och Italien, som har infört lägre mervärdesskattesatser för energieffektiva produkter, energieffektiv teknik och bostadsrenoveringar med syftet att öka byggnadernas energieffektivitet, skulle kunna undersökas. Mervärdesskatten är dock per definition inte progressiv. En anpassning av denna strategi till låginkomsthushållen kan kräva kompletterande åtgärder såsom en engångsersättning i syfte att uppmuntra dessa hushåll att satsa på energieffektivitet. Vidare påpekar EESK att energigemenskaper (direktiv (EU) 2019/944) (3) och gemenskaper för förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001) (4) kan bli ett viktigt verktyg för att hjälpa medborgare och utsatta grupper att hantera den gröna omställningen.

1.11

EESK framhäver den strategiska roll som Fonden för en rättvis omställning spelar. Detta finansieringsinstrument bör på ett verkningsfullt sätt syfta till att hantera de socioekonomiska konsekvenserna av omställningen för de ekonomier i EU som i dag är starkt beroende av fossila bränslen eller växthusgasintensiv verksamhet, och framför allt till att underlätta omställningen för arbetstagare och hushåll som påverkas av de pågående förändringarna.

1.12

I enlighet med tidigare yttranden påpekar EESK att Fonden för en rättvis omställning, även om den är strategisk, kanske inte räcker till som stöd för de pågående ekonomiska förändringarna och därför bör kompletteras med en tillräckligt finansierad social klimatfond.

2.   Inledning och bakgrund

2.1

Den gröna omställningen är en enorm utmaning för EU och för kommande generationer, särskilt i och med det utdragna kriget i Ukraina, som skapar ekonomisk osäkerhet både i allmänhet och inom energisektorn i synnerhet. Socialt samförstånd är enligt EESK nödvändigt för att omställningen ska lyckas, och det kan endast uppnås om stödåtgärder genomförs effektivt i hela EU och populistiskt motstånd avvärjs.

2.2

EESK erinrar om att man inom ramen för den gröna given höjde EU:s mål att minska växthusgasutsläppen fram till 2030 från 40 % till minst 55 %, i förhållande till 1990 års nivåer, samtidigt som man fastställde målet om klimatneutralitet senast 2050.

2.3

55 %-paketet innehåller en rad politikförslag som syftar till att uppnå målet för 2030. I detta sammanhang vill EESK lägga fram sitt bidrag, som handlar om att främja en grön omställning som alla berörda parter är fullt införstådda med och står bakom, och som samtidigt inte är alltför skadlig för hushåll och utsatta grupper.

2.4

Med utgångspunkten att den gröna omställningen kommer att ge betydande och mycket efterlängtade fördelar i hela EU fokuserar EESK i detta yttrande på de negativa effekter som denna pågående gröna omställning sannolikt kommer att ha på kort sikt, med särskild tonvikt på social utestängning och inkomstskillnader, och efterlyser samtidigt en rättvis omställning som är proportionerlig för låginkomsthushåll och utsatta grupper.

3.   Allmänna och särskilda kommentarer

3.1

EESK konstaterar att konsekvenserna av den gröna omställningen inte kommer att vara desamma i hela EU utan i själva verket kommer att variera avsevärt från land till land och till och med mellan olika regioner och områden i medlemsstaterna, något som beror på flera ekonomiska och sociala faktorer.

3.2

I detta sammanhang noterar EESK att regioner som i hög grad är beroende av fossila bränslen är och kommer att vara särskilt sårbara för effekterna av omställningen och för potentiella förluster av arbetstillfällen. Därför måste de åtgärder som krävs för att stödja den sociala sammanhållningen vara tämligen differentierade mellan medlemsstaterna, eller till och med mellan regionerna, på grundval av de olika lokala förhållandena i enlighet med subsidiaritetsprincipen. EESK konstaterar dock att man i det reviderade energiskattedirektivet föreslår en övergångsperiod och en möjlighet för medlemsstaterna att undanta ekonomiskt utsatta hushåll från beskattning av uppvärmning under en tioårsperiod efter införandet av den reviderade skatten.

3.3

När det gäller metod menar EESK att de konsekvensbedömningar som hittills lagts fram av kommissionen i huvudsak är gjorda ur ett allmänt EU-perspektiv, vilket innebär att de inte är djupgående nog för det lands- och regionsinriktade angreppssätt som krävs för att man ska kunna fokusera på de sannolika konsekvenserna av omställningen för de lokala ekonomierna och samhällena. Här är det förslag som rör energiskattedirektivet ett undantag eftersom det föregicks av en riktad mikroanalys, vilket man borde ta efter mer allmänt vid genomförandet av den gröna given.

3.4

EESK anser att en mer riktad analys, i vilken lokala särdrag kan beaktas fullt ut, bör bidra med värdefull information, särskilt om hushåll som påverkas av den gröna omställningen, så att regeringarna kan vidta lämpliga åtgärder för att mildra effekterna av den pågående processen på fattigare och utsatta hushåll, för vilka konsekvenserna kommer att vara som svårast.

3.5

EESK ser två huvudsakliga risker i samband med den gröna omställningen i form av negativa sociala och ekonomiska konsekvenser, nämligen i) växande inkomstskillnader och ii) flytt av industrisektorer och därmed sammanhängande arbetstillfällen.

3.6

EESK påpekar att omställningen till en klimatresilient och koldioxidsnål ekonomi innebär särskilt stora utmaningar för låginkomsthushåll och låginkomstsamhällen, särskilt i regioner där man släpar efter i utvecklingen jämfört med stadsområdena. Det är därför av yttersta vikt att omställningen understöds med en lämplig uppsättning finanspolitiska åtgärder, inbegripet ekonomiskt stöd, i syfte att hantera de orosfrågor som tas upp ovan.

3.7

EESK skulle dessutom vilja rikta uppmärksamheten mot de ytterligare bördor som omställningen skulle kunna innebära för de svagaste grupperna i befolkningen, särskilt med avseende på råvarupriserna, som kan komma att stiga avsevärt under omställningsprocessen. Faktum är att omställningen skulle kunna driva upp energi- och bränslepriserna för dem som allra minst har råd med det, eftersom de högre koldioxidkostnaderna vägs in. Denna effekt är särskilt oroande i det rådande makroekonomiska läget, med en hög inflation i flera medlemsstater tidigare i år (5).

3.8

EESK framhåller följaktligen behovet av att eftersträva en rättvis omställning där både sysselsättnings- och fördelningseffekterna av en omställning till klimatneutralitet hanteras. Denna strategi bör ses som en integrerad del av ramen för den gröna omställningen och inte bara som kompletterande korrigeringsåtgärder.

3.9

EESK understryker att det behövs omfördelningsåtgärder som styr ekonomiska resurser till stöd för låginkomsthushåll och utsatta grupper, med målet att förhindra social utestängning och en fördjupning av inkomstklyftorna. Dessa åtgärder skulle till exempel kunna ta formen av miljöbeskattning som bygger på principen att förorenaren betalar, varvid de med en inkomst som överstiger ett fastställt tröskelvärde skulle betala mer för förbrukning av koldioxidintensiv energi.

3.10

Givet att beskattning i samband med den gröna omställningen, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, faller inom medlemsstaternas ansvarsområde framhåller EESK vikten av finanspolitiska åtgärder som antas på nationell nivå i syfte att göra den gröna omställningen mer hållbar och minska dess påverkan på utsatta grupper, samtidigt som de regressiva effekter som ofta är förknippade med miljöskatter möjligen undviks.

3.11

EESK anser att finanspolitiken bör ha tre komponenter under omställningen, nämligen principen att förorenaren betalar (med kompletterande omfördelningsåtgärder till stöd för låginkomsthushåll), riktat inkomststöd och skatteavdrag för energisnåla hushållsprodukter. Denna strategi skulle i) stödja köp av elfordon, ii) ge incitament till användning av miljövänlig teknik i hushållen och iii) förbättra energieffektiviteten i byggnader. Kommittén noterar dock att det reviderade energiskattedirektivet också syftar till att förbättra energieffektiviteten och samtidigt skydda utsatta grupper. Med avseende på de hushåll som har lägst inkomster och som kanske inte har en tillräckligt stor skattebörda för att kunna dra nytta av skatteavdrag förespråkas inkomststöd som den optimala åtgärden.

3.12

EESK anser också att staten skulle kunna stödja utsatta grupper under omställningen genom att dela ut kuponger för investeringar i miljövänlig teknik och köp av miljövänliga produkter.

3.13

De finanspolitiska åtgärder som vidtagits i Nederländerna med avseende på enskilda personer som köper elfordon är ett bra exempel på hur man kan uppmuntra till köp av den nya generationen miljövänliga fordon och minska eventuella snedvridningar som följer av mer omfattande subventioner. Det skattevänliga förhållningssättet till elfordon i Nederländerna omfattar även registreringsavgifter och fordonsskatter, vilket skapar en komplett fördelaktig rättslig ram. I detta avseende skulle skatteavdrag särskilt kunna riktas till låginkomsthushåll i befolkningen, vilka väntas ha det svårast under omställningen till miljövänlig teknik.

3.14

EESK anser också att erfarenheterna i medlemsstater såsom Tyskland, Frankrike och Italien, som har infört lägre mervärdesskattesatser för energieffektiva produkter, energieffektiv teknik och bostadsrenoveringar med syftet att öka byggnadernas energieffektivitet, skulle kunna undersökas och utvecklas vidare. Mervärdesskatten är dock per definition inte progressiv. En anpassning av denna strategi till låginkomsthushållen kan således kräva kompletterande åtgärder såsom en engångsersättning i syfte att uppmuntra dessa hushåll att satsa på energieffektivitet.

3.15

EESK framhåller vikten av Fonden för en rättvis omställning, som inte kan understrykas nog. Detta finansieringsinstrument bör på ett verkningsfullt sätt syfta till att hantera de socioekonomiska konsekvenserna av omställningen för de ekonomier i EU som i dag är starkt beroende av fossila bränslen eller växthusgasintensiv industriverksamhet, och framför allt till att underlätta omställningen för arbetstagare och hushåll som påverkas av de pågående förändringarna.

3.16

I enlighet med sitt tidigare yttrande ”Lånefaciliteten för den offentliga sektorn och ändring av Fonden för en rättvis omställning” (6) påpekar EESK att Fonden för en rättvis omställning, även om den är viktig, kanske inte räcker till som stöd för de pågående ekonomiska förändringarna i fråga om resurser och tillämpningsområde. Fonden bör därför kompletteras med en tillräckligt finansierad social klimatfond, såsom rekommenderas i kommitténs yttrande ”Klimatanpassningsfond finansierad av Sammanhållningsfonden och Next Generation EU” (7).

3.17

EESK påpekar att syftet med att ha en sådan ytterligare fond bör vara att skydda låginkomsttagare och utsatta grupper från de negativa effekterna av omställningen, vilket förutsätter att den sociala klimatfonden åtföljs av god praxis som först och främst handlar om att förhindra att inkomstklyftorna ökar. Samtidigt befarar kommittén att den sociala klimatfonden, med sin nuvarande form och ekonomiska kapacitet (och inte minst på grund av senareläggningen av inrättandet med ett år), sannolikt inte kommer att vara tillräcklig för att effektivt stödja de mest utsatta grupperna i befolkningen, vilket ett flertal berörda parter redan har påpekat. Som exempel kan nämnas att kostnaden för att övergå från traditionella fordon till elfordon skulle kunna bli för hög och att det skulle innebära alltför stora svårigheter för låginkomsthushåll och utsatta hushåll i avsaknad av skatteincitament eller ekonomiskt stöd (8).

3.18

EESK föreslår därför att de ansvariga myndigheterna på europeisk och lokal nivå tar fram en lämplig finanspolitik för att mildra de negativa konsekvenserna av omställningen, utan att undergräva de incitament till förändringar i fråga om gröna investeringar och grön konsumtion som omställningsprocessen kräver. Det är viktigt att sådana mekanismer åtföljs av åtgärder för att säkerställa inkluderande styrelseformer och åtgärder för att aktivt engagera dem som påverkas mest av den gröna omställningen. EESK noterar dock att man i det reviderade energiskattedirektivet fastställer övergångsperioder för beskattning av vissa produkter och investeringar i syfte att minska energiförbrukningen.

3.19

EESK vill påminna alla institutioner som är involverade i den gröna omställningen om vikten av social dialog och om nyttan med att göra det civila samhället delaktigt på europeisk, nationell och regional nivå samt sektorsnivå. Den sociala dialogen spelar en avgörande roll när det gäller att hantera och underlätta den gröna omställningen, säkerställa ett brett deltagande av alla berörda parter och samtidigt skydda utsatta grupper och upprätthålla sysselsättningsnivåerna i EU.

3.20

EESK påpekar att flera europeiska länder redan har progressiv beskattning, riktade välfärdssystem och lämpliga mekanismer för social dialog, och att antagandet och förstärkningen av sådan politik således kan bygga på befintlig god praxis och visa sig vara ett mycket användbart verktyg för att förhindra att ojämlikheten och den sociala utestängningen ökar ytterligare.

3.21

Det är EESK:s fasta övertygelse att skapandet av en bred förståelse samt en politisk och social acceptans beträffande klimatpolitiken i de europeiska länderna kommer att bidra till en starkare och bättre grön omställning, som däremot riskerar att förlora både legitimitet och styrka om bördan och de negativa konsekvenserna skulle bli oproportionerligt stora för fattigare hushåll.

3.22

I detta avseende betonar EESK att regeringarna, i samråd med det civila samhället, bör försöka minska den gröna omställningens inverkan på sysselsättningen i de mer drabbade områdena i EU, även genom riktade och innovativa arbetsmarknadsåtgärder, inbegripet utbildningsprogram för arbetstagare inom sektorer med höga koldioxidutsläpp.

3.23

EESK understryker att det på grund av den gröna omställningen finns en risk för större regionala skillnader i EU mellan mer utvecklade ekonomier och ekonomier som fortfarande är starkt beroende av koldioxidintensiva industrier. Likaså skulle ojämlikheten och skillnaderna i konkurrenskraft mellan länder och mellan å ena sidan stadsområden och å andra sidan randområden, landsbygdsområden och avlägsna områden kunna bli större.

3.24

EESK menar att den gröna omställningen förutsätter att klimatmålen i den europeiska gröna given uppnås och att agendan för social rättvisa i den europeiska pelaren för sociala rättigheter fullföljs samtidigt. Den gröna omställningen innebär strukturella förändringar (på både det ekonomiska och det sociala planet). För att omställningen ska bli framgångsrik måste den åtföljas av sociala åtgärder, däribland sociala investeringar som syftar till att möjliggöra klimatneutralitet och till att åstadkomma en omställning som bidrar till dynamiska och konkurrenskraftiga europeiska företag som bland annat kan skapa gröna arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt.

3.25

EESK betonar följaktligen hur viktigt det är att samarbetet stärks i hela EU, på grundval av en effektiv politisk och social dialog i syfte att utforma kompletterande ekonomisk och social politik till stöd för den pågående omställningen, som ska anpassas ordentligt till de olika sociala och ekonomiska förhållandena i de berörda samhällena.

3.26

En sådan samarbetsbaserad strategi bör genomföras även med avseende på europeiska länder som inte är medlemmar av EU, så att företag och arbetstillfällen inte flyttas till länder som inte verkar för en grönare och mer hållbar ekonomisk utveckling i likhet med den som EU eftersträvar. Detta skulle kunna få en negativ inverkan på den inre marknaden och på den gröna omställningen i sig, i form av både minskad effektivitet och ökade negativa effekter på de svagaste grupperna i befolkningen.

3.27

EESK efterlyser även ytterligare åtgärder från medlemsstaternas sida för att ta itu med skatteundandragande och skatteflykt och motverka förskingring av offentliga medel, eftersom detta skulle ge ytterligare resurser till de fördelningsåtgärder som ska stödja omställningen.

3.28

Slutligen påpekar EESK att energigemenskaper (direktiv (EU) 2019/944) och gemenskaper för förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001) kan bli ett viktigt verktyg för att hjälpa medborgare och utsatta grupper att hantera den gröna omställningen. Sådana gemenskaper kan ha vilken juridisk form som helst (föreningar, kooperativ, partnerskap, ideella organisationer eller små och medelstora företag), vilket gör det lättare för medborgarna och andra marknadsaktörer att tillsammans investera i energitillgångar. Detta kan bidra till ett mer koldioxidsnålt och flexibelt energisystem, eftersom energigemenskaperna kan ge medborgarna tillgång till alla lämpliga energimarknader på lika villkor som andra aktörer och därmed minska deras energikostnader eller till och med ge potentiella intäkter.

---

(1)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

(2)  Nederländerna uppmuntrar till köp av miljövänliga fordon. Enligt en rapport från Climate Group finns subventioner för köp eller leasing på upp till 4 000 euro för nya personbilar med batterieldrift och 5 000 euro för lätta lastbilar. Det finns också konkurrenskraftiga skatteincitament såsom en låg fordonsskatt, ingen skatt vid köp och ingen skatt för privat bruk. Se ”Netherlands: Taking action on zero emission vehicles”.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(5)  Inflationstakten har avtagit under de senaste veckorna.

(6)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om lånefaciliteten för den offentliga sektorn inom mekanismen för en rättvis omställning [COM(2020) 453 final – 2020/0100 (COD)] och om ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för en rättvis omställning [COM(2020) 460 final – 2020/0006 (COD)] (EUT C 429, 11.12.2020, s. 240).

(7)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om klimatanpassningsfond finansierad av Sammanhållningsfonden och Next Generation EU (yttrande på eget initiativ) (EUT C 486, 21.12.2022, s. 23).

(8)  Joanna Gill, ”Can Europe’s new Social Climate Fund protect poor from rising carbon cost?”, Reuters, december 2022.