EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 4.12.2023

COM(2023) 786 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning
Årsrapport 2023 om tillämpningen av
EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna

Effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning

Årsrapport 2023 om tillämpningen av
EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna

Innehållsförteckning

1.Inledning

2.EU:s lagstiftning om effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning

3.Medlemsstaternas åtgärder för ett effektivt rättsligt skydd

4.Tillhandahållande av effektivt rättsligt skydd via domstolar

5.EU-finansiering för effektivt rättsligt skydd

6.Slutsats

1.Inledning

I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) sammanförs de grundläggande rättigheter som tillerkänns alla i Europeiska unionen (EU). I stadgan betonas kopplingen mellan grundläggande rättigheter och de grundläggande värdena människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet samt den demokratiska principen och rättsstatsprincipen. Stadgan säkerställer, som bindande primärrätt, skyddet av grundläggande rättigheter i hela EU.

När tillämpas stadgan? Sedan 2009 har stadgan samma rättsliga status som fördragen – den unionsrätt som EU:s lagstiftning bygger på 1 . EU-institutionerna måste följa stadgan i all sin verksamhet, och medlemsstaterna måste följa den när de tillämpar unionsrätten 2 . Medlemsstaterna tillämpar unionsrätten bland annat när de – verkställer EU-lagstiftningen genom att anta nationella genomförandeåtgärder, – antar lagar där det finns konkreta skyldigheter ålagda genom unionsrätten, eller där undantag är tillåtna 3 , – genomför EU:s finansieringsprogram i linje med EU:s finansieringsregler.

I enlighet med 2020 års strategi för att stärka tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU (strategin för stadgan) 4 lägger kommissionen fram tematiska årsrapporter om tillämpningen av stadgan med fokus på strategiskt viktiga områden 5 . Årets rapport om stadgan handlar om effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning som en förutsättning för att kunna åtnjuta grundläggande rättigheter, på ett sätt så att ingen lämnas utanför 6 .

Framsteg vid genomförandet av strategin för stadgan 2022-2023: -I december 2022 antog kommissionen sin årsrapport för 2022 om tillämpningen av stadgan, som ägnades åt rollen hos civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare i upprätthållandet av de grundläggande rättigheterna 7 . -Under 2023 anordnade kommissionen en rad seminarier med berörda parter om hur EU och medlemsstaterna kan utveckla sin roll för att skydda, stödja och stärka civilsamhällesorganisationer och rättighetsförsvarare. I november 2023 diskuterades uppföljningsåtgärder vid ett högnivåmöte som anordnades med rådets spanska ordförandeskap. -Hittills har 25 medlemsstater utsett en kontaktpunkt för stadgan för att främja samarbete och en effektiv tillämpning av stadgan i det egna landet. -Kommissionen anordnade också utbildningar för EU-anställda om tillämpningen av stadgan i konsekvensbedömningar. Utbildning för rättstillämpare om tillämpningen av stadgan fortsätter att tillhandahållas inom ramen för strategin för europeisk rättslig utbildning 2021–2024 8 . Den europeiska e-juridikportalens utbildningsplattform 9 innehåller material för e-lärande och utbildningar om grundläggande rättigheter som är riktade till rättstillämpare. -Inom ramen för ”det övergripande nödvändiga villkoret” för en effektiv tillämpning av stadgan 10 har kommissionen bedömt alla finansieringsprogram som medlemsstaterna lagt fram för att kontrollera att det finns effektiva arrangemang för att säkerställa att stadgan respekteras vid genomförandet av de relevanta EU-fonderna. Kommissionen har hittills bedömt att det övergripande nödvändiga villkoret uppfylls av alla medlemsstater, med tre undantag 11 . Inga relevanta utgifter kan ersättas förrän premisserna i det övergripande nödvändiga villkoret för dessa program är uppfyllda. Kommissionen följer noga utvecklingen. -Kommissionen har fortsatt att upprätthålla de grundläggande rättigheterna genom överträdelseförfaranden 12 . -Kommissionen har också ökat medvetenheten om de grundläggande rättigheterna och tillhandahållit information genom kampanjen #RightHereRightNow 13 , avsnittet ”Dina rättigheter i EU” på den europeiska e-juridikportalen 14 och sin webbplats 15 . -Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har fortsatt att uppdatera sin databas Charterpedia, som innehåller material om grundläggande rättigheter från hela EU 16 . FRA har också publicerat Charter case studies – Trainer’s manual 17 på tio EU-språk (inte översatt till svenska) som innehåller vägledning om hur workshoppar kan anordnas med utbildning i stadgan.

Fokus i 2023 års rapport om stadgan ligger på effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning, eftersom dessa rättigheter är avgörande för att säkerställa en fullständig tillämpning av stadgan och unionsrätten som främjar och skyddar de rättigheter som föreskrivs i stadgan. Utan ett effektivt rättsligt skydd kan enskilda personer inte effektivt hävda sina rättigheter, inklusive sina grundläggande rättigheter.

Ett effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning upprätthåller dessutom en kultur av grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen, vilket betonas i kommissionens årliga rapporter om rättsstatsprincipen 18 . Det är de nationella domstolarna och Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) som ska säkerställa att unionsrätten tillämpas fullt ut i alla medlemsstater och att enskilda personers rättigheter skyddas enligt unionsrätten 19 . I enlighet med artikel 19.1 i EU-fördraget måste medlemsstaterna tillhandahålla tillräckliga rättsmedel för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd på de områden som omfattas av unionsrätten 20 .

Rapporten om stadgan kompletterar därför kommissionens årliga rapporter om rättsstatsprincipen 21 , där rättspelaren behandlar rättsväsendets oberoende, kvalitet och effektivitet i de nationella rättssystemen genom att fokusera på tillgång till rättslig prövning för alla genom rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol 22 . Den ger ett grundläggande rättighetsperspektiv på tillgången till rättslig prövning 23 , definierat som allas möjlighet att söka och få en rättvis lösning på rättsliga problem genom en rad rättsliga och juridiska tjänster, på ett sätt som motsvarar de grundläggande rättigheterna 24 . Rapporten kompletterar också andra relevanta politiska initiativ, t.ex. resultattavlan för rättskipningen i EU 25 , unionens jämlikhetsstrategier 26 och den europeiska handlingsplanen för demokrati 27 .

Syftet med denna rapport är att ge en översikt över EU:s relevanta rättsliga ram genom att beskriva den senaste utvecklingen (2020–2023). Den presenterar både resultat och utmaningar i medlemsstaterna genom en ögonblicksbild av de faktorer som identifierats av berörda parter. Exemplen på nationella åtgärder är inte uttömmande och tas endast med i illustrativt syfte.

2.EU:s lagstiftning om effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning

Efter Lissabonfördragets ikraftträdande i december 2009 33 har EU utvecklat en omfattande rättslig ram med rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol, som enskilda personer kan söka när de anser att deras rättigheter enligt EU-lagstiftningen kränks. Samtidigt sträcker sig flera EU-instrument längre och föreskriver miniminormer för effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning. Det effektiva rättsskyddet enligt EU-lagstiftningen illustrerar hur EU gynnar människors vardag i en rad olika situationer genom att det gör människor i stånd att åtnjuta sina grundläggande rättigheter enligt stadgan. Detta kapitel visar EU-lagstiftningens breda tillämpningsområde på effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning. I praktiken gäller dessa EU-regler ofta i kombination med nationella regler 34 , vilket belyser den kompletterande karaktären mellan EU:s och medlemsstaternas åtgärder, vilket beskrivs närmare i kapitel 3.

2.Underlätta tillgången till rättslig prövning genom digitaliseringsinsatser

Tillgången till rättslig prövning kan underlättas genom en ökad digitalisering av rättsliga förfaranden, vilket gör en rättslig prövning mer tillgänglig. Möjligheten att lämna in inlagor och kommunicera med domstolar på elektronisk väg och att delta i muntliga förhandlingar genom videokonferenser kan förbättra tillgången till ett effektivt rättsmedel inom rimlig tid i den mening som avses i artikel 47 i stadgan. Förslaget till förordning om digitalisering av det rättsliga samarbetet 35 utgör en rättslig grund för användning av fjärrkommunikationsteknik vid förhandlingar i civilrättsliga och handelsrättsliga mål med gränsöverskridande konsekvenser och för förfaranden för straffrättsligt samarbete.

Digitaliseringen av rättsväsendet måste genomföras noggrant och säkerställa respekten för de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten till en rättvis rättegång, till ett effektivt rättsmedel och till skydd av personuppgifter och rätten till försvar i straffrättsliga förfaranden 36 . För att säkerställa tillgången till rättsliga tjänster och förfaranden för personer som saknar tillräckliga digitala färdigheter eller tillgång till digitala verktyg, samt för personer som kan ha svårt att få tillgång till digitala rättsliga miljöer, bör också traditionella kommunikationskanaler och personligt deltagande upprätthållas 37 . Applikationer med artificiell intelligens kan också stödja ett rättsligt beslutsfattande, men det är viktigt att se till att de fungerar korrekt och att minska den potentiella partiskhet som deras användning kan medföra, bland annat baserat på kön, ”ras” 38 eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning 39 .

3.Rättigheter i straffrättsliga förfaranden

Sex direktiv inom EU:s straffprocessrätt fastställer miniminormer 40 för skyddsåtgärder för misstänkta och tilltalade 41 . De gäller personer som misstänks eller tilltalas för att ha begått ett brott och främjar deras rättsliga skydd. Dessa normer omfattar till exempel rätten till tolkning och översättning av väsentliga handlingar för dem som inte talar eller förstår det straffrättsliga förfarandets språk 42 , rätten att omgående bli informerad om sina rättigheter och om åtal och anklagelser enligt nationell lagstiftning och att få tillgång till materialet i målet 43 , rätten att omgående bli informerad om sina rättigheter och om åtal och anklagelser enligt nationell lagstiftning och att få tillgång till materialet i målet, rätten att tiga och rätten att inte vittna mot sig själv samt rätten till rättshjälp 44 . Dessa direktiv kompletteras av tre rekommendationer om skyddsåtgärder för utsatta personer 45 , Rätten till rättshjälp för misstänkta eller tilltalade personer 46 samt processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade personer som är frihetsberövade före rättegång 47 .

I direktiven, särskilt direktiv 2016/343, fastställs grundläggande straffprocessrättsliga principer såsom oskuldspresumtion. EU:s regler 48 förbjuder förtida offentliga hänvisningar till den misstänkte eller tilltalade personens skuld från myndigheternas sida, föreskriver att bevisbördan för att fastställa skulden ska ligga på åklagarens sida och omfattar rätten att tiga och inte vittna mot sig själv, samt rätten att närvara vid rättegången 49 . För att täcka kostnaderna för rättshjälp har misstänkta och tilltalade som saknar tillräckliga resurser dessutom rätt till rättshjälp 50 .

EU har också infört särskilda skyddsåtgärder i fall där den misstänkta eller tilltalade är ett barn 51 . Medlemsstaterna är skyldiga att se till att barnets bästa beaktas i alla beslut som påverkar dem under hela förfarandet i enlighet med artikel 24.2 i stadgan. Medlemsstaterna måste fastställa och tillämpa strängare normer än de som gäller för vuxna när det gäller grundläggande processuella rättigheter, såsom rätten till tillgång till en advokat. Medlemsstaterna är också skyldiga att införa riktade, barnspecifika skyddsåtgärder och rättigheter, med beaktande av barns behov och sårbarhet, och deras förmåga att förstå och delta i förfarandena på ett effektivt sätt 52 . Varje barns situation bör bedömas individuellt, har rätt att åtföljas av en person med föräldraansvar 53 , och förhöret med dem bör vid behov spelas in och de bör få särskild behandling när de berövas sin frihet 54 . Kommissionens bedömning av de nationella införlivandeåtgärderna visade på stora variationer, särskilt på grund av inneboende skillnader mellan de nationella rättssystemen och olika normer för barnvänlig rättvisa 55 .

4.Instrument för straffrättsligt samarbete

Det straffrättsliga samarbetet regleras genom flera instrument som syftar till att förbättra en effektiv rättskipning i gränsöverskridande fall och sörja för ett effektivt rättsligt skydd för de berörda personerna. Syftet med den europeiska arresteringsordern 56 är att undvika ett långvarigt frihetsberövande av den berörda personen genom att kräva att medlemsstaterna skyndsamt behandlar beslut om en sådan arresteringsorder 57 . Kommissionen föreslog nyligen gemensamma regler enligt vilka straffrättsliga förfaranden kan överföras från en medlemsstat till en annan 58 , som innehåller bestämmelser om rätten till ett effektivt rättsmedel mot det beslut genom vilket överföringen godtas. Förordningen om elektroniska bevis 59 kommer att göra det snabbare för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter att erhålla elektroniska bevis. I enlighet med artikel 47 i stadgan ska varje person vars uppgifter har begärts ha rätt till ett effektivt rättsmedel.

5.Brottsoffrens rättigheter

EU har fastställt omfattande normer för grundläggande rättigheter i syfte att stödja och skydda brottsoffer i direktivet om brottsoffers rättigheter 60 , enligt vilket medlemsstaterna ska se till att alla typer av brottsoffer erkänns och behandlas på ett respektfullt, professionellt och icke-diskriminerande sätt. Det underlättar deras tillgång till rättslig prövning genom att ålägga medlemsstaterna att tillhandahålla information om förfarandena och stödja och skydda brottsoffer i enlighet med deras individuella behov. Brottsoffer har till exempel rätt att höras under straffrättsliga förfaranden och att lämna bevis. De har rätt till rättshjälp när de deltar i straffrättsliga förfaranden som parter och rätt till ett beslut om ersättning från gärningsmannen. För att ytterligare stärka offrens rättigheter 61 antog kommissionen ett förslag om ändring av direktivet om brottsoffers rättigheter 62 , i syfte att tillhandahålla bättre information, stöd och skydd för brottsoffer genom till exempel tillgång till e-juridik, och för att göra det möjligt för dem att delta mer effektivt i straffrättsliga förfaranden.

Särskild EU-lagstiftning innehåller riktade regler som skyddar rättigheterna för offer för vissa typer av brott 63 . Enligt direktivet mot människohandel 64 ska medlemsstaterna se till att offer för människohandel skyddas på lämpligt sätt, bland annat genom vittnesskyddsprogram, och att de har tillgång till juridisk rådgivning och representation. Dessutom har barn som är brottsoffer rätt att utse en företrädare och rätt till barnvänliga åtgärder under intervjuer och straffrättsliga förfaranden. Efter en utvärdering av direktivet mot människohandel föreslog kommissionen att man skulle modernisera ramen mot människohandel och åtgärda luckor i identifieringen och hänvisningen till hjälp och stöd till offer 65 . Dessutom fortsätter kommissionen att fokusera på genomförandet av EU:s direktiv mot människohandel och EU:s strategi för bekämpning av människohandel (2021–2025) 66 , särskilt när det gäller skydd av offer i straffrättsliga förfaranden och tillgång till ersättning.

Barn som är offer för sexuella övergrepp och sexuell exploatering skyddas enligt direktivet om sexuella övergrepp mot barn 67 , som uppmuntrar alla med kunskap om eller misstanke om sexuella övergrepp mot barn eller sexuell exploatering att anmäla det. I maj 2022 föreslog kommissionen 68 särskilda regler om sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn på nätet, inbegripet åtgärder för att rapportera och avlägsna innehåll som inbegriper övergrepp, och för att hjälpa offren att avlägsna material som framställer de övergrepp de utsatts för.

Dessutom syftar förslaget till direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer 69 till att stärka tillgången till rättslig prövning för offer för könsrelaterat våld och våld i nära relationer genom att tillgodose deras särskilda behov 70 . I betänkandet föreslås också en kriminalisering av vissa former av våld som på ett oproportionerligt sätt drabbar kvinnor, såsom våldtäkt på grund av frånvaro av samtycke, kvinnlig könsstympning och vissa former av könsrelaterat cybervåld 71 .

6.Andra situationer av utsatthet

Personer som rapporterar olagliga eller omoraliska aktiviteter som de upptäcker på sin arbetsplats (”visselblåsare”) befinner sig i en utsatt position gentemot sina arbetsgivare. Direktivet om skydd av visselblåsare 72 förbjuder och kräver sanktioner för alla former av repressalier och ger visselblåsare en stark uppsättning rättsliga åtgärder, inklusive återinsättning i tjänst eller ersättning för skada som lidits och interimistiska åtgärder för att stoppa hot eller repressalier.

Journalister, människorättsförsvarare och andra som är delaktiga i den offentliga debatten i en fråga av allmänt intresse befinner sig i en liknande utsatt situation när de ställs inför strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt, så kallade munkavleprocesser. Ett förslag från 2022 73 skulle göra det möjligt för domare att snabbt avvisa sådana uppenbart ogrundade rättsprocesser och fastställer flera rättssäkerhetsgarantier och rättsmedel, såsom fullständig kostnadstilldelning, ersättning för skadestånd och böter 74 . Kommissionen har också offentliggjort rekommendationer till medlemsstaterna om åtgärder för att skydda journalister och mediearbetare 75 .

Ett nytt förslag 76 syftar till att öka skyddet för vuxna i gränsöverskridande situationer och bidra till att skydda deras grundläggande rättigheter när de vuxna på grund av en försämring eller oförmåga inte kan tillvarata sina egna intressen. Förslaget syftar till att säkerställa att åtgärder som rör deras skydd eller rättskapacitet snabbt erkänns och att önskemål som uttrycks i förväg genom ”företrädarbefogenheter” respekteras.

Ett förslag från 2022 om erkännande av föräldraskap 77 mellan medlemsstaterna syftar till att stärka skyddet av barns grundläggande rättigheter i gränsöverskridande situationer, såsom deras rättigheter som härrör från föräldraskap i en annan medlemsstat, inbegripet deras rätt till föräldrarepresentation i frågor som hälsa och skolgång. Föräldrarna till ett barn i en medlemsstat skulle fortsätta att vara föräldrar till barnet i andra medlemsstater, vilket inte alltid är fallet i dag.

7.Diskrimineringsoffer 

Ett effektivt rättsligt skydd för diskrimineringsoffer har stått i centrum för EU-lagstiftningen i årtionden, där flera likabehandlingsdirektiv 78 ger rätt till tillgång till rättsliga förfaranden för att klaga över diskriminering och rätten för föreningar att ingripa i domstolen på offrens vägnar eller till stöd för dem. Direktivet om insyn i lönesättningen 79 stärker arbetstagare i att göra anspråk på sin rätt till lika lön mellan kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete. Offer kan företrädas i förvaltnings- eller domstolsförfaranden av föreningar, arbetstagarrepresentanter och organ som likabehandlingsorgan eller fackföreningar. Dessa kan hjälpa diskrimineringsoffer att söka prövning av ersättningsanspråk 80 , stödja strategiska rättstvister 81 eller söka kollektiv prövning 82 , särskilt eftersom EU-lagstiftningen också förbjuder diskriminering när det inte finns något identifierbart enskilt offer 83 .

Enligt likabehandlingsdirektiven måste medlemsstaterna föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner i fall av diskriminering, t.ex. böter, ersättning, ett föreläggande för gärningsmannen att utföra eller avstå från vissa handlingar, offentliggöra missgärningar, kräva en ursäkt eller införa straffrättsliga påföljder 84 .. 

Nya lagstiftningsförslag syftar till att stärka likabehandlingsorganens roll 85 , särskilt deras oberoende, resurser och befogenheter, så att de kan bekämpa diskriminering mer effektivt. Likabehandlingsorgan spelar en central roll för att hjälpa personer som har diskriminerats och se till att EU-rätten om icke-diskriminering genomförs i praktiken. Likabehandlingsorgan skulle få i uppdrag att ta emot klagomål om diskriminering, utreda, ge råd till brottsoffer, erbjuda alternativ tvistlösning, avge yttranden eller beslut och agera i domstolsförfaranden som sakkunniga, på ett eller flera brottsoffers vägnar eller som stöd till dessa, eller i eget namn 86 .

EU är part i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som fastställer skyldigheten att säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra 87 , och har också antagit den europeiska rättsakten om tillgänglighet 88 .

Den europeiska rättsakten om tillgänglighet kompletteras av direktivet om webbtillgänglighet 89 , enligt vilket offentliga myndigheters webbplatser och mobilapplikationer, inklusive rättsliga organ, ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning och äldre personer.

Hatpropaganda och hatbrott kränker offrens grundläggande rätt till värdighet och likabehandling. För att bidra till ett effektivt rättsligt skydd för offer för hatpropaganda och hatbrott åläggs medlemsstaterna i rådets rambeslut om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet 90 att kriminalisera offentlig uppmaning till våld och hat på grund av ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung och att vederbörligen beakta rasistiska motiv när de dömer förövare av brottsliga handlingar 91 . Nationella myndigheter måste utreda, lagföra och pröva fall av påstådda hatmotiverade brott eller propaganda. Dessutom föreslog kommissionen 2021 92 att hatpropaganda och hatbrott skulle läggas till de områden av ”EU-brott” som anges i artikel 83.1 i EUF-fördraget. När rådet antar sitt beslut skulle kommissionen ha möjlighet att föreslå lagstiftning för att säkerställa ett kraftfullt straffrättsligt svar på hatpropaganda och hatbrott på EU-nivå på andra grunder än rasism och främlingsfientlighet.

8.Miljöskydd

När det gäller miljöskydd har tillgången till rättslig prövning stärkts avsevärt 93 genom den ändrade Århusförordningen 94 , som gör det möjligt för miljöorganisationer och allmänheten att begära att EU-institutionerna säkerställer att deras beslut är förenliga med EU:s miljölagstiftning 95 . Miljöorganisationer har redan använt denna väg genom att begära en översyn av bekämpningsmedel, fiske, taxonomi, nationella klimat- och energiplaner, förnybar energi och jordbruksplaner inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken 96 .

Kommissionen har också offentliggjort vägledning om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor 97 och faktablad på e-juridikportalen 98 om tillämpliga regler i varje medlemsstat 99 och kartlagt hur rättsligt skydd tillhandahålls i varje medlemsstats lagstiftning om genomförande av Århuskonventionen 100 .

Dessutom innehåller ett förslag till direktiv om miljöbrott 101 stöd till personer som anmäler miljöbrott. Förslagen till direktiv om industriutsläpp 102 , om luftkvalitet 103  och om avfall 104 skulle ge tillgång till kompensation för hälsoproblem som orsakas av överträdelser av relevanta bestämmelser. Förslagen om luftkvalitet, avfall, markövervakning 105 och återställande av naturen 106 samt direktivet om miljöpåståenden 107 skulle också stärka rätten till ett effektivt rättsmedel genom att införa rätten att utnyttja rättsmedel när de relevanta bestämmelserna i EU-lagstiftningen överträds 108 .

9.Konsumenträttigheter och alternativa tvistlösningsmekanismer

En mekanism för kollektiv prövning 109 gör det möjligt för angivna konsumentorganisationer och offentliga organ att väcka grupptalan vid nationella domstolar, inbegripet gränsöverskridande talan som rör flera medlemsstater, för konsumentgruppers räkning. Dessa kollektiva talan kan syfta till att stoppa olagliga metoder och begära ersättning, såsom skadestånd, gottgörelse eller reparation. Ett onlineverktyg underlättar dessutom samarbete mellan medlemsstater, domare och företrädare för konsumentintressen vid efterlevnaden av EU:s konsumenträttigheter 110 . Direktivet om oskäliga avtalsvillkor 111 kräver också att konsumenterna beviljas effektiva rättsmedel mot näringsidkares användning av oskäliga avtalsvillkor.

Tvistlösning utanför domstol för konsumenter kommer också att göras snabbare och enklare genom det senaste förslaget om ändring av direktivet om alternativ tvistlösning 112 , vilket skulle förbättra tillgången till individanpassat stöd till konsumenter, särskilt utsatta sådana. Kontaktpunkterna i medlemsstaterna kan underlätta kommunikationen mellan konsumenter och näringsidkare, hjälpa till med det alternativa tvistlösningsförfarandet och tillhandahålla information om konsumenträttigheter och prövning av ersättningsanspråk.

Dessutom erbjuder Solvit, EU:s problemlösningsnätverk för företag och konsumenter, ett alternativt sätt att lösa tvister utan att man behöver rådfråga en advokat eller gå till domstol 113 . Inom transportsektorn syftar initiativet ”Bättre skydd för passagerare och deras rättigheter” till att säkerställa bättre information till passagerarna om deras rättigheter, ett effektivare system för hantering av klagomål, en bättre tillämpning av passagerarnas rättigheter samt en utvidgning av passagerarnas rättigheter till multimodala resor (när en passagerare använder olika transportsätt under samma resa) 114 .

10.Reglering av innehåll online och dataskydd

Den kontinuerliga utvecklingen inom digitaliseringen belyser vikten av att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd i samband med onlineverksamhet. När det gäller moderering av innehållet online ger förordningen om digitala tjänster 115 möjlighet till prövning av ersättningsanspråk för mottagare av onlinebaserade förmedlingstjänster. Genom den förordningen inrättas en anmälnings- och åtgärdsmekanism som gör det möjligt för användare att signalera och begära att olagligt innehåll tas bort. Den kräver att onlineplattformar inrättar ett internt system för hantering av klagomål där användarna kan lämna in klagomål elektroniskt och kostnadsfritt, och en mekanism för tvistlösning utanför domstol 116 . I förordningen fastställs också en rätt att klaga mot tjänsteleverantörer i den medlemsstat där mottagaren befinner sig eller är etablerad. Användare kan ge ett organ, en organisation eller en sammanslutning i uppdrag att utöva denna rättighet på deras vägnar. Användare kan begära ersättning från leverantörer av förmedlingstjänster för eventuell skada eller förlust som de lidit till följd av att dessa leverantörer inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt förordningen om digitala tjänster. Direktivet om elektronisk handel 117 innehåller garantier när det gäller förfarandet vid tvistlösning utanför domstol och rättsmedel när det gäller informationssamhällets tjänster.

Enligt förordningen om terrorisminnehåll online 118 ska värdtjänstleverantörer informera innehållsleverantörer om deras innehåll avlägsnas eller åtkomst blockeras efter ett avlägsnandebeslut som skickas av en nationell behörig myndighet. Värdtjänstleverantörer måste inrätta effektiva klagomålsmekanismer för användare vars innehåll har avlägsnats eller vars åtkomst blockerats i EU.

Dataskyddsförordningen 119 ger registrerade rätt att framföra klagomål mot en personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde till den nationella tillsynsmyndigheten eller en behörig domstol, om de anser att deras personuppgifter har behandlats i strid med dataskyddsförordningens regler. De registrerade kan också ge ideella organ, organisationer eller sammanslutningar i uppdrag att klaga på deras vägnar, och de har rätt till ersättning för materiell eller immateriell skada som orsakats av en överträdelse. Dataskyddsförordningen ger de nationella tillsynsmyndigheterna kraftfulla befogenheter att utreda överträdelser och vidta korrigerande åtgärder, bland annat genom att ålägga administrativa böter.

Utan att det påverkar dessa tillsynsmyndigheters befogenheter, och på grundval av de rättigheter som skyddas enligt dataskyddsförordningen, inför förslaget om ett europeiskt hälsodataområde 120 rätten att klaga hos digitala hälsomyndigheter, offentliga organ som ska inrättas av medlemsstaterna.

11.Asyl och migration

EU:s asyl- och migrationslagstiftning tillhandahåller en rad skyddsåtgärder för att säkerställa rättsligt skydd för dem som anländer till EU och söker asyl eller uppehållsstatus. Inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet föreskriver direktiv och förordningar möjligheten för asylsökande att överklaga beslut som fattas av administrativa myndigheter.

Enligt direktivet om asylförfaranden 121 har asylsökande som överklagar avslag på sin ansökan i allmänhet rätt att stanna kvar på medlemsstatens territorium i avvaktan på resultatet av överklagandet eller till dess att en domstol har avgjort saken. Medlemsstaterna måste säkerställa sökandes rätt till ett effektivt rättsmedel mot beslut som fattas beträffande deras ansökan om internationellt skydd, samt vägran att återuppta prövningen av en avbruten ansökan och beslut om att återkalla internationellt skydd. Dessutom kan sökande som har erkänts som berättigade till subsidiärt skydd överklaga det beslut där man ansåg att deras ansökan var ogrundad med avseende på flyktingstatusen. Slutligen måste förfarandegarantier säkras för klagande, som är likvärdiga med dem som gäller vid prövning i första instans, såsom kostnadsfritt rättsligt bistånd och biträde som tillhandahålls av personer som är behöriga att tillhandahålla dessa enligt nationell lagstiftning. Dublin III-förordningen 122 ger också sökande som har fått ett beslut om överföring möjlighet till överklagande eller omprövning, vilket säkerställer flera rättssäkerhetsgarantier, inbegripet rätten att stanna kvar på territoriet i den medlemsstat där sökanden befinner sig, uppskjutande av överföringen till dess att överklagandet eller omprövningen har slutförts och tillgång till kostnadsfritt rättsligt och språkligt bistånd under hela överklagande- eller omprövningsförfarandet.

Enligt alla direktiv om laglig migration ska medlemsstaterna, samtidigt som de behåller ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning, se till att beslut om att avslå en ansökan, återkalla ett tillstånd eller avslå ett förnyat tillstånd kan bli föremål för överklagan eller andra rättsliga åtgärder 123 . Dessutom gör återvändandedirektivet det möjligt för tredjelandsmedborgare som inte har rätt att vistas i en medlemsstat att begära omprövning av beslut om deras återvändande inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet, eller ett organ som består av opartiska och oberoende medlemmar 124 . Inom ramen för den europeiska integrerade gränsförvaltningen har kommissionen också rekommenderat att ”medlemsstaterna bör utveckla och operativt upprätthålla en nationell övervakningsmekanism för grundläggande rättigheter i förhållande till gränsförvaltning och återvändanden”, som ska ”övervaka eller bidra till befintliga prövningsmekanismer”, så som incidentrapportering eller klagomålsmekanismer 125 .

Vid anställning av tredjelandsmedborgare ger direktivet om sanktioner mot arbetsgivare 126 tredjelandsmedborgare som inte har rätt att vistas i en medlemsstat rätt att begära obetalda löner och inge klagomål mot arbetsgivare i fall av utnyttjande 127 . Direktivet om säsongsarbetare 128 innehåller bestämmelser som gör det möjligt för säsongsarbetare från tredjeländer att lämna in klagomål mot sina arbetsgivare. Ett förslag om att utvidga denna rätt till att omfatta alla arbetstagare från tredjeländer ingår i förslaget om en översyn av direktivet om kombinerat tillstånd 129 . Kommissionen har också reviderat blåkortsdirektivet för att kräva att medlemsstaterna ska tillhandahålla ett effektivt rättsmedel för alla avslagsbeslut om uppehålls- och arbetstillstånd som utfärdas till högkvalificerade arbetstagare 130 .

3.Medlemsstaternas åtgärder för ett effektivt rättsligt skydd

Medlemsstaterna är skyldiga att se till att de grundläggande rättigheterna tillämpas i praktiken av de olika aktörerna i stadgans verkställighetskedja till gagn för alla 131 . I enlighet med artikel 19 i EU-fördraget ansvarar de för att tillhandahålla effektivt rättsligt skydd inom sina territorier, oavsett om det sker genom domstolssystem eller icke-rättsliga organ. Alla medlemsstater som deltog i samråden under utarbetandet av denna rapport hänvisade till en rad olika befintliga rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol. I detta kapitel ges en översikt över den senaste utveckling som flera medlemsstater hänvisade till.

3.1.Underlätta tillgången till rättslig prövning genom digitaliseringsinsatser

Flera medlemsstater anser att lösningar som e-juridik är centrala för att förbättra tillgången till rättslig prövning. De gör det möjligt för användarna att utöva sina rättigheter snabbare och enklare 132 . Digitala rättskipningstjänster är moderna och möjliggör större tillgänglighet och till och med anpassning av rättskipningstjänsterna, liksom deras kontinuerliga tillgänglighet under kriser 133 .

Många medlemsstater anstränger sig för att förbättra den digitala tillgången till rättvisa 134 . I Rumänien påskyndades exempelvis digitaliseringen av rättssystemet under covid-19-pandemin 135 . Slovakien finansierar åtgärder för att främja digitaliseringen av rättsväsendet inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens, som förbereder landet för att ansluta sig till eCodex-systemet 136 .

Bristande digitala färdigheter, frågor som rör it-systemens interoperabilitet och digital säkerhet nämns som de största utmaningarna i detta avseende 137 . Sverige anser också att vissa aspekter av digitaliseringen, såsom videoförhör, kanske inte alltid är lämpliga 138 .

Samråden visar också de olika funktioner som inrättas inom ramen för e-juridikinitiativen 139 . I Tyskland är det obligatoriskt för advokater, myndigheter och offentliga organ att skicka dokument via ett onlineverktyg. För alla andra är det frivilligt att använda elektroniska rättsliga transaktioner 140 . I Frankrike hjälper en mobilapp allmänheten att hitta domstolar, advokater och notarier 141 . Vissa deltagare i undersökningen om plattformen för grundläggande rättigheter kommenterade dock de digitala verktygens komplexitet och i viss mån otillgänglighet, till exempel på grund av ökade kostnader för advokater och klienter, systemfel eller för att tillgängligheten har begränsats till certifierade advokater 142 .

3.2.Processuella rättigheter

Såsom konstateras i kapitel 2 är tillgången till tillräcklig information om rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol, och om hur dessa kan tas i anspråk, central för att underlätta allas tillgång till rättslig prövning. När det gäller att informera allmänheten om rättssystemet och tillgängliga rättsmedel hänvisar alla medlemsstater till information på en särskild officiell webbplats för den rättsliga förvaltningen eller ett relevant ministerium 143 . I Luxemburg görs exempelvis information om rättshjälp, domstolsavgifter, processuella rättigheter och offentliggjorda domar tillgänglig online, tillsammans med kontaktformulär eller allmänhetens förfrågningar via e-post 144 .

Svaren på undersökningen om plattformen för grundläggande rättigheter visar att information främst ges till parterna i straffrättsliga förfaranden (59 av 115 uppgiftslämnare) och administrativa förfaranden (45), men avsevärt mindre till parter i civilrättsliga förfaranden (36) eller personer som försöker få tillgång till prövningsförfaranden utanför domstol (31) 145 .

Tillgång till tolkning och översättning är också avgörande för att undvika att skapa hinder för tillgång till rättslig prövning för personer med otillräckliga kunskaper i det berörda landets officiella språk. Flera medlemsstater som deltog i samråden tillhandahåller kostnadsfri tolkning och översättning för misstänkta och tilltalade personer i straffrättsliga förfaranden 146 .

Tillämpningsområdet för denna rättighet varierar dock mellan medlemsstaterna. Utöver straffrättsliga förfaranden finns tolkning och översättning av relevanta domstolshandlingar i vissa medlemsstater tillgänglig även i civilrättsliga mål, eller för civilrättsliga parter i straffrättsliga förfaranden 147 . Vissa medlemsstater utvidgar tillgången till tolkning och översättning till brottsoffer 148 och till administrativa förfaranden 149 . I detta avseende hänvisar vissa särskilt till immigrationsärenden 150 eller ensamkommande minderåriga och deras förmyndare 151 . I Kroatien har ombudsmannen rekommenderat att tolkning och översättning ska göras tillgänglig på flera språk i ärenden som rör arbetstagares rättigheter eller internationellt skydd 152 .

I civilmål kräver medlemsstaterna vanligtvis att icke-infödda talare själva ska täcka kostnaderna för tolkning och översättning. Beroende på den ekonomiska situationen kan det vara möjligt att täcka dessa kostnader med rättshjälp, utifrån de villkor som fastställs i den nationella lagstiftningen. Rättshjälp är i regel tillgänglig för att täcka tolknings- och översättningskostnader för medellösa personer 153 . I Finland kan en preliminär beräkning av rätten till och ansökningar om rättshjälp göras genom ett ärendehanteringssystem för rättshjälp 154 .

I undersökningen om plattformen för grundläggande rättigheter bekräftade 82 uppgiftslämnare av 115 att tolknings- och översättningstjänster är de mest använda åtgärderna för att undanröja hinder för personer med tillgång till rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol i deras medlemsstater, följt av rättshjälp (79/115) 155 .

3.3.Brottsoffrens rättigheter

I de samråd som genomfördes för att underbygga denna rapport hänvisade de flesta medlemsstater till att nya åtgärder har vidtagits för att skydda brottsoffer. I Rumänien tillhandahålls till exempel de riktade stödtjänsterna för brottsoffer genom ett landsomfattande nätverk av 47 kontor 156 . Två av Sloveniens största domstolar i första instans har specialiserade avdelningar för stöd till brottsoffer som sammanför domare och offer (i regel för könsrelaterat våld eller våld i nära relationer) för att undvika onödig kontakt med den påstådda gärningsmannen och för att besluta om skyddsåtgärder 157 .

Österrike tillhandahåller kostnadsfritt psykosocialt stöd till offer under straffrättsliga och civilrättsliga förfaranden 158 . I Tyskland kräver straffprocesslagen att domstolarna tillhandahåller psykosocial hjälp. Offer för grova våldsbrott eller sexuella brott kan också begära att en psykosocial assistent utses till deras fall, utan kostnad 159 . I Sverige kan målsägandebiträden också utses kostnadsfritt för att skydda offrens intressen och väcka skadeståndstalan i brottmål 160 . I Grekland är psykosocialt stöd endast tillgängligt för offer för människohandel 161 . I Kroatien har ombudsmannen rekommenderat riktade utbildningstillfällen om brottsoffers rättigheter och inrättande av särskilda avdelningar för brottsoffers och vittnens stöd i alla domstolar 162 .

Dessutom enades nästan en tredjedel av deltagarna i undersökningen om plattformen för grundläggande rättigheter (31/115) om att skyndsamma förfaranden är tillgängliga för utsatta parter 163 . I exempelvis Cypern och Tyskland kan fall med sexuellt våld eller barn ges en prioriterad behandling 164 . I Belgien föreskriver processlagen en påskyndad åtgärd i ärenden som rör gränsöverskridande föräldraansvar och skydd av barn (t.ex. internationella bortföranden av barn) 165 .

När det gäller att bekämpa könsrelaterat våld och våld i nära relationer har vissa medlemsstater nyligen gjort det möjligt för brottsbekämpande myndigheter att dela med sig av offrens kontaktinformation till ett stödcentrum, som på eget initiativ kontaktar offret för att erbjuda stöd efter att brottet rapporterats 166 . Vissa insatser har också gjorts för att säkerställa tillgången till riktat stöd. Finland har till exempel inrättat ett nätverk med 24 stödcentrum för offer för sexuellt våld i hela landet 167 . I Sverige finns särskilda vårdenheter för offer för sexuellt våld och sexuella övergrepp 168 . I Kroatien har jämställdhetsbyrån utarbetat riktlinjer för brottsbekämpande myndigheter och rättstillämpare om behandling av sexuella brott 169 .

Såsom konstateras i strategin för stadgan och 2022 års rapport om stadgan är även civilsamhällesorganisationer centrala partner i stadgans verkställighetskedja. I de samråd som genomfördes om strategin för stadgan bekräftade 80 % av civilsamhällets uppgiftslämnare att människor vänder sig till dem för information om sina rättigheter. En överväldigande majoritet (85 %) av civilsamhällesorganisationerna genomförde också medvetandehöjande verksamhet om grundläggande rättigheter 170 . I de samråd som genomfördes för att underbygga denna rapport hänvisade flera medlemsstater till det centrala bidraget från civilsamhällesorganisationer för att ge rättsligt och annat stöd till behövande 171 . I Tyskland har till exempel myndigheterna samarbetsavtal med rådgivningscentrum som drivs av civilsamhällesorganisationer, som ger stöd i fall av människohandel i nästan alla delstater 172 .

Tillhandahållande av regelbundna, riktade utbildningstillfällen för rättstillämpare I de flesta medlemsstater finns det rättslig utbildning om hur man kommunicerar med olika grupper av brottsoffer eller personer med annan kulturell, religiös, rasmässig, etnisk eller språklig bakgrund samt om skyddsåtgärder, särskilt i fall av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, eller genusmedveten praxis i rättsliga förfaranden 173 . I Ungern ges till exempel utbildning i att tillgodose utsatta gruppers behov av psykologer, inom ramen för det årliga utbildningsprogrammet för domstolar 174 . I Spanien kräver ny lagstiftning att advokatsamfund tillhandahåller utbildning om barns rättigheter mot bakgrund av konventionen om barnets rättigheter och våld mot barn 175 . I Sverige får åklagare som handlägger mål som rör barn en riktad utbildning och företräder barnet under det rättsliga förfarandet 176 . Dessutom hänvisade vissa medlemsstater till insatser som gjorts för att förbättra det effektiva rättsliga skyddet för brottsoffer genom att tillhandahålla riktad utbildning till andra relevanta yrkesutövare. Det gavs dock lite information om när relevant utbildning tillhandahålls (när man tillträder en tjänst eller fortlöpande under upplärning på arbetsplatsen) och om den är obligatorisk. Ibland är utbildning endast tillgänglig vid de största domstolarna eller omfattar en utsatt grupp eller en viss typ av brott.

3.4.Barnvänlig rättvisa

Samråden visar att medlemsstaterna i allt högre grad vidtar särskilda åtgärder för att garantera rättsligt skydd på ett sätt som är särskilt anpassat till barn 177 . Nyligen genomförda initiativ för barnvänlig rättvisa har fokuserat på inrättandet av särskilda förhörsrum för barn, tillgången till rättshjälp och presentation för barn samt tillhandahållandet av specialistutbildning för rättstillämpare för att säkerställa att barn som är misstänkta, tilltalade, offer eller vittnen effektivt faktiskt kan delta i det rättsliga förfarandet på ett sätt som motsvarar deras mognad. I de flesta medlemsstater 178 är domstolarna skyldiga att informera ett barn om förfarandet och förklara dess konsekvenser på ett sätt som är anpassat till barnet 179 .

Vissa medlemsstater har också inrättat specialdomstolar eller åklagarroller för mål som rör barn. Under 2021 ändrade Cypern lagstiftningen för att prioritera icke-rättsliga förfaranden för ungdomsbrottslingar och inrättade specialdomstolar för barn 180 . I Tyskland säkerställer ungdomsdomstolar och ungdomsåklagare att mål som rör ungdomar handläggs av rättstillämpare med lämplig utbildning och yrkeserfarenhet 181 .

Initiativ för att förbättra barns möjligheter att anmäla ett brott har också tagits under de senaste åren. I Spanien har åtgärder för tidig upptäckt för att identifiera våld mot barn införts, inklusive en förstärkt skyldighet för personer som kommer i kontakt med barn att rapportera misstänkta övergrepp. Rollen som samordnare för välfärd och skydd har dessutom blivit obligatorisk i skolorna 182 .

På samma sätt har många medlemsstater stärkt barns förmåga att anmäla brott och delta i rättsliga förfaranden med hjälp av ett juridiskt ombud som utsetts av en domstol 183 . Bistånd från en neutral tredje part är särskilt viktigt när den misstänkte eller tilltalade är föräldern. I Österrike utses en barnadvokat som gör det möjligt för barn att delta utan att de belastas och för att minska lojalitetskonflikter 184 . På samma sätt kan i Nederländerna en förmyndare utses för barn enligt civillagen för att skydda barnets bästa eller på barnets egen begäran 185 .

Flera medlemsstater hänvisar till att särskilda barnrum tillhandahålls i domstolar 186 . I Slovakien inrättas familjerum för att underlätta intervjuer med barn eller andra utsatta personer 187 . I Frankrike kan intervjuer med barnoffer genomföras av civilklädda utredare i ett rum med leksaker, mikrofoner och kameror. En barnpsykiater övervakar och tolkar barnets beteende från ett kontrollrum 188 .

Medlemsstaterna tar också i allt högre grad hänsyn till barns behov när de organiserar stödtjänster för brottsoffer. I Spanien ska barn som är offer i straffrättsliga förfaranden som rör våld mot barn eller ungdomar hänvisas till en hjälpbyrå för brottsoffer 189 . I samarbete med FRA har Rumänien inlett ett projekt för att säkerställa tillgänglig straffrätt för barn som är brottsoffer 190 . På samma sätt har Polen i samarbete med Unicef 191 utvecklat en juridisk telefonjour för barn, bland annat för flyktingbarn från Ukraina 192 .

Utöver dessa positiva exempel hänvisade dock vissa av deltagarna i samrådet till bristen på barnvänlig information och åldersanpassat boende för att underlätta barns deltagande i rättsliga förfaranden, specialdomstolar eller rättstillämpare och skydd för ensamkommande utländska minderåriga 193 . Bland de föreslagna förbättringarna ingår en bättre övervakning av genomförandet av barnvänliga lagar, stärkandet av barns rätt att lämna in klagomål och tillhandahållandet av protokoll för rättstillämpare som handlägger ärenden som rör barn 194 .

Migrerande barn står inför särskilda utmaningar när det gäller att få tillgång till klagomålsmekanismer 195 . FN:s kommitté för barnets rättigheter har betonat att asylsökande, flyktingbarn och migrerande barn, inbegripet papperslösa barn och barn som skilts från sina föräldrar, behöver kostnadsfri rättshjälp, tolkning och annan hjälp för att säkerställa att deras synpunkter vederbörligen beaktas i beslut som rör dem 196 . Det finns även ett behov av utbildning av och tillgång till advokater, särskilt för barn som bor i läger och på mottagningscentrum, för att säkerställa tillgången till åldersanpassade, barnvänliga rättsliga mekanismer och rättsmedel för att bestrida alla beslut som rör deras migrationsstatus 197 .

3.5.Rättigheter för diskrimineringsoffer

Nationella människorättsinstitutioner, likabehandlingsorgan och ombudsmän främjar grundläggande rättigheter 198 och är ofta de första kontaktpunkterna för diskrimineringsoffer 199 . De ger vägledning och kostnadsfritt rättsligt bistånd till enskilda personer som påstås ha upplevt diskriminering, övervakar tillämpningen av lagar om likabehandling och icke-diskriminering och stadgan och genomför medvetandehöjande åtgärder 200 . De kan också utreda diskrimineringsfall och bedriva utbildningsverksamhet 201 . I en tredjedel av medlemsstaterna har likabehandlingsorganen mandat att fatta bindande beslut i diskrimineringsfall 202 . De flesta nationella människorättsinstitutioner och likabehandlingsorgan har dessutom talerätt för att stödja eller företräda offer i domstol 203 . Vissa nationella människorättsinstitutioner har också i uppdrag att genomföra strategiska rättstvister i domstol och intervenera inför författningsdomstolar för att bestrida rättshandlingars författningsenlighet 204 .

Under 2022 och 2023 identifierade ENNHRI hinder för tillgången till rättvisa för utsatta grupper i EU, bland annat för personer med låg inkomst, barn, kvinnor, offer för våld i nära relationer, människohandel och arbetskraftsexploatering, migranter och personer som ansöker om internationellt skydd samt för etniska minoriteter 205 . Underrapportering är ett stort problem. Offren är ofta ovilliga att väcka talan vid domstol på grund av kostnaderna för rättstvister, förfarandenas komplexitet och tidsbegränsningar 206 .

Vissa medlemsstater hänvisade till att åtgärder nyligen vidtagits för att förbättra tillgången till rättsmedel 207 . I Bulgarien har till exempel regionala kontor för skydd mot diskriminering inrättats för att hjälpa allmänheten att få bättre information om skydd och rättshjälp 208 .

Vissa medlemsstater har inrättat kollektiva prövningsmekanismer på området antidiskriminering. I Frankrike kan till exempel fackföreningar och antidiskrimineringsorganisationer som företrädare väcka grupptalan mot diskriminerande metoder 209 . I Ungern kan civilsamhället och intresseorganisationer begära en utredning av potentiella överträdelser av principen om likabehandling 210 .

Insatser för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd för personer med funktionsnedsättning Tillgång till rättslig prövning innebär också tillgång till förfaranden för personer med funktionsnedsättning. Omkring hälften av deltagarna i undersökningen om plattformen för grundläggande rättigheter rapporterade att det i deras medlemsstater finns åtgärder för att underlätta tillgången till rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol för personer med funktionsnedsättning. Undersökningens deltagare angav dock även att det behövs ytterligare förbättringar 211 . Ett centralt inslag i detta avseende är byggnaders fysiska tillgänglighet. I Slovenien besökte institutet för stadsplanering alla domstolsbyggnader för en tillgänglighetsanalys, som utgör grunden för framtida investeringar och ger råd till personer med funktionsnedsättning som besöker domstolarna 212 . I flera medlemsstater är dock domstolsbyggnader inte helt tillgängliga. I Tyskland har vissa delstater antagit bestämmelser om obehindrad tillgång för att kontinuerligt förbättra tillgången, bland annat genom hissar, tillgängliga toaletter, multisensoriska intercomsystem, högkontrastytor eller stegmarkeringar, taktila skyltar och teleslingor 213 . Belgien rapporterar att ett betydande antal offentliga byggnader visserligen har anpassats till lagstiftningen om tillgänglighet, men att inte alla domstolar följer reglerna. I många fall beror detta på att byggnadsarbeten måste ta hänsyn till bevarandet av byggnadsminnen 214 . I Polen omfattar ett projekt för att säkerställa tillgången till rättslig prövning för personer med funktionsnedsättning anpassningar och byggnadsarbeten i 35 domstolsbyggnader 215 . I Ungern finansieras arbeten för tillgång till domstolsbyggnader genom stöd från EU 216 . Under 2022 noterade dock FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning med oro att det fortfarande fanns hinder för tillgång till rättslig prövning för personer med funktionsnedsättning av olika skäl, däribland byggnaders otillgänglighet 217 . Medlemsstaterna har också infört lösningar för att se till att synskadade, hörselskadade och personer med låg eller ingen läskunnighet bland allmänheten får rättslig information på lika villkor som andra 218 . I Irland till exempel tillhandahåller brottsskadedomstolen på begäran kostnadsfri tolkning till irländskt teckenspråk 219 . I Bulgarien använder de flesta domstolar en programvara för talsyntes för att omvandla domstolshandlingar till naturligt tal 220 . Spaniens Högsta domstol begärde nyligen att två domar skulle anpassas till ett lättläst format så att de kunde förstås av de personer med intellektuell funktionsnedsättning som ärendet rörde 221 .

3.6.Konsumenträttigheter och alternativ tvistlösning 

I konsumentlagstiftningen hänvisar medlemsstaterna till tillgången till en blandning av civilrättsliga, straffrättsliga och administrativa rättsmedel från domstolar och konsumentskyddstjänster 222 samt till den viktiga roll som konsumentorganisationer och civilsamhällesorganisationer har 223 . I Tyskland till exempel kan konsumentorganisationer lämna in ett pilotfall mot en näringsidkare för att fastställa de viktigaste faktiska eller rättsliga frågorna, när dessa är förutsättningar för att flera konsumenter ska kunna göra anspråk 224 . I Frankrike är gruppåtgärder öppna för offer som lidit samma skada 225 . I Lettland har en ekonomisk domstol inrättats för att hantera komplexa handelstvister, ekonomiska och finansiella brott samt korruptionsmål 226 .

Alternativa tvistlösningsmekanismer har inrättats eller förbättrats genom aktuella lagstiftningsreformer i vissa medlemsstater 227 . Alternativa tvistlösningsmetoder främjas genom särskilda incitament, t.ex. genom att man tillhandahåller information om alternativ tvistlösning på statliga webbplatser eller i mediekampanjer, tillhandahåller partiell eller fullständig rättshjälp till kostnader för alternativ tvistlösning och utnyttjar tekniken för att underlätta inlämning och lösning av tvister 228 . I Luxemburg försöker tjänsten för restorativ rättvisa inleda en dialog mellan offret och gärningsmannen i brottmål om alla materiella och känslomässiga konsekvenser av brottet 229 . I Sverige har domarna utrymme för eget skön i fråga om alternativ tvistlösning, men det är obligatoriskt att söka en uppgörelse i godo, såvida det inte anses olämpligt i fallet 230 . Från och med mars 2023 är de första två och en halv timmarna av medling i Nederländerna kostnadsfria för parter som inte är berättigade till rättshjälp, medan de som är berättigade till rättshjälp får kostnadsfri medling 231 .

Bedömning av den nationella lagstiftningens inverkan på ett effektivt rättsligt skydd 232   I strategin för stadgan uppmanade kommissionen medlemsstaterna att använda konsekvensbedömningar för att säkerställa att initiativ som genomför EU-rätten är förenliga med stadgan 233 . Även om det finns exempel på bedömningar av hur de grundläggande rättigheterna påverkas av lagstiftningsförslag om effektivt rättsligt skydd har behovet av att ta hänsyn till de grundläggande rättigheterna i de flesta fall betonats av andra aktörer än medlemsstaternas regeringar. I Finland konstaterade den parlamentariska författningskommittén att eftersom lagförslaget om ändring av utlänningslagen tillämpade EU-lagstiftningen krävde efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna att flera delar av lagförslaget definierades mer i detalj. Den uppmärksammade också behovet av att säkerställa lagförslagets förenlighet med EU-lagstiftningen när det gäller att tillämpa gränsförfarandet på minderåriga 234 . I Litauen föreslogs ändringar av den nationella lagstiftning som genomför direktiv (EU) 2016/680, eftersom den inte i tillräcklig utsträckning säkerställde rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan. Det nationella parlamentet ansåg att de befintliga rättsmedlen var alltför komplicerade, vilket gjorde rätten till rättsmedel omöjlig att verkställa i praktiken och skapade ojämlika processuella rättigheter 235 .

4.Tillhandahållande av effektivt rättsligt skydd via domstolar 

EU-domstolen och nationella domstolar tillämpar och tolkar unionsrätten och har därför en central roll när det gäller att skydda ett effektivt rättsligt skydd. Genom mekanismen för förhandsavgörande 236 och överträdelseförfarandet 237 har EU-domstolen också klargjort relevant unionsrätt, ofta genom att tolka de rättigheter som fastställs i EU:s sekundärrätt mot bakgrund av artiklarna 47 och 48 i stadgan.

Enligt artikel 47 i stadgan innebär dock ett effektivt rättsligt skydd mer än individens rätt till domstolskontroll. I enlighet med artikel 19.1 andra stycket i EU-fördraget måste medlemsstaterna säkerställa tillräckliga garantier för att de nationella domstolarna ska tillhandahålla ett effektivt rättsligt skydd utan att kräva nya rättsmedel. Genom en översikt över ärenden om effektivt rättsligt skydd belyser detta kapitel EU-domstolens och de nationella domstolarnas viktiga roll för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning enligt EU-lagstiftningen.

4.1.EU-domstolens rättspraxis om effektiva rättsmedel

Rätten till effektivt rättsligt skydd har ofta varit inriktad på begäranden om förhandsavgörande som rör olika EU-rättsliga områden, inklusive kravet på att medlemsstaterna fullt ut måste följa EU-lagstiftningen och EU-domstolens rättspraxis för att ha rätt till en rättvis rättegång vid en oberoende och opartisk domstol som inrättats genom lag 238 . Välfungerande och helt oberoende rättssystem är avgörande för att säkerställa att rättsväsendet fungerar till gagn för enskilda personer och företag 239 , eftersom de bör kunna genomdriva alla de rättigheter som EU-lagstiftningen ger dem genom ett effektivt rättsligt skydd.

EU-domstolen har konsekvent hävdat att det i avsaknad av exakta EU-regler är upp till varje medlemsstat att fastställa förfaranderegler för att skydda de rättigheter som beviljas genom unionsrätten i enlighet med principen om processuell autonomi. I samband med detta måste de dock se till att dessa regler inte är mindre gynnsamma än de regler som styr liknande situationer enligt nationell lagstiftning (likvärdighetsprincipen), och inte gör det praktiskt omöjligt eller alltför svårt att utöva EU:s rättsliga rättigheter (effektivitetsprincipen) 240 . Vid bedömningen av huruvida medlemsstaterna har tillhandahållit ett effektivt rättsmedel för de rättigheter som beviljas genom unionsrätten har EU-domstolen allmänt hänvisat till kärnan i och syftet med dessa rättigheter i förhållande till artikel 47 i stadgan.

Inom ramen för förfarandet för förhandsavgörande har det uppstått frågor om tolkningen av rätten till effektivt rättsligt skydd inom olika unionsrättsliga områden 241 .

En väsentlig del av EU-domstolens rättspraxis om rätten till effektivt rättsligt skydd rör tolkningen av direktiven om processuella rättigheter i straffrättsliga frågor och förtydligandet av de skyddsåtgärder som fastställs i direktiven. Frågor om förhandsavgörande har till exempel rört tolkningen av följande:

-Rätten till en rättvis rättegång i straffrättsliga förfaranden, inbegripet förbud mot offentliga hänvisningar till skuld 242 , rätten att närvara vid rättegång i samband med förhör via videokonferensteknik 243 och undantag från rätten att närvara vid rättegången 244 .

-Processuella rättigheter för personer som berörs av förfaranden med egendomsbaserat förverkande 245 .

-Barns rätt till effektiv hjälp av en advokat i straffrättsliga förfaranden 246 .

-Rätten till översättning av väsentliga handlingar för en misstänkt eller tilltalad person i straffrättsliga förfaranden som inte förstår rättegångsspråket 247 , inbegripet den tidsfrist inom vilken en sådan rättighet gäller 248 , vilka handlingar som anses vara väsentliga för att säkerställa ett effektivt försvar, för vilket rätten till översättning är tillämplig 249 , och när kränkningar av denna rättighet kan åberopas 250 .

-Rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott (principen ne bis in idem) 251 .

-Effektiviteten hos rättsmedel vid kränkningar av den misstänktes eller tilltalades rättigheter, inbegripet möjligheten för en domstol att på eget initiativ pröva överträdelser av rätten till försvar 252 .

-Rätten att få tillgång till en advokat och undantagen från denna rätt 253 .

-Rätten till information vid straffrättsliga förfaranden 254 , inbegripet den tidpunkt då information om anklagelserna bör tillhandahållas för att den misstänkte eller tilltalade effektivt ska kunna förbereda sitt försvar 255 .

EU-domstolen har också tagit upp ett effektivt rättsligt skydd i det europeiska rättsliga samarbetet, där den europeiska utredningsordern 256 och den europeiska arresteringsordern 257 är utmärkta exempel. För att säkerställa tillgången till effektiva rättsmedel är det viktigt att se till att medlemsstaterna har rättsmedel tillgängliga som är likvärdiga med dem som finns tillgängliga i liknande inhemska fall.

EU-domstolen har också bekräftat att rambeslutet om en europeisk arresteringsorder innehåller omfattande skyddsåtgärder för ett effektivt rättsligt skydd, till exempel om tillgängliga rättsmedel i den utfärdande medlemsstaten och tillgång till materialet i ärendet efter överlämnandet 258 . I en rad ärenden om rättsstatsprincipen klargjorde EU-domstolen dessutom kriterierna för att vägra eller avbryta verkställigheten av en europeisk arresteringsorder i situationer där det påstås föreligga en risk för den eftersökta personens rätt till en rättvis rättegång på grund av systemiska eller allmänna brister i fråga om rättsväsendets oberoende i den utfärdande medlemsstaten 259 .

Antidiskriminering är också ett område där frågor om tolkningen av rätten till effektivt rättsligt skydd har tagits upp. Sanktionerna måste garantera ett verkligt och effektivt rättsligt skydd 260 och säkerställa en verkligt avskräckande effekt för att förhindra ytterligare diskriminering. Det handlar om att utdöma påföljder även i avsaknad av ett identifierbart brottsoffer 261 . En rent symbolisk sanktion kan inte anses vara tillräcklig 262 .

Vid offentlig upphandling har EU-domstolen slagit fast att medlemsstaterna, i de fall där ett offentligt upphandlingsförfarande har inletts utan att ett meddelande om upphandling har offentliggjorts, inte kan kräva att en part ska fastställa förfarandet eller beslutet i sin ansökan om prövning eller interimistiska åtgärder enligt direktiv 89/665/EG 263 . Däremot får medlemsstaterna kräva att anbudsgivare som har deltagit i ett offentligt upphandlingsförfarande inte kan bestrida en dom från den högsta förvaltningsdomstolen genom att överklaga till den högsta domstolen i fråga om efterlevnad av unionsrätten 264 . I nationella förfaranden rörande eventuella felaktiga uppgifter från en anbudsgivare som tilldelats kontrakt måste den upphandlande myndigheten dessutom väga den sökandes rätt till ett effektivt rättsmedel mot den konkurrerande anbudsgivarens rätt till skydd av sina konfidentiella affärsuppgifter och affärshemligheter 265 . En upphandlande myndighets beslut att inte inleda ett förfarande för att kontrollera om anbuden har varit onormalt låga måste kunna prövas 266 .

Direktivet om oskäliga avtalsvillkor 267 har lett till utvecklingen av en rikhaltig rättspraxis som skyddar mot oskäliga avtalsvillkor, vilket också innebär ett krav på effektivt rättsligt skydd 268 . Det är till exempel de nationella domstolarnas skyldighet att på eget initiativ bedöma om de avtalsvillkor som ligger till grund för konsumenttvister är skäliga 269 , förekomsten av och utgångspunkten för preskriptionstider för konsumenters fordringar på grundval av oskäliga villkor 270 , domstolarnas skyldighet att bedöma skäligheten i ett visst avtalsvillkor på ett motiverat sätt för att förhindra en efterföljande granskning av samma villkor på grundval av principen res judicata  271 och fördelningen av kostnader 272 .

På samma sätt spelar ett effektivt rättsligt skydd en viktig roll när det gäller migration och asyl, och EU-domstolen har slagit fast att medlemsstaterna måste följa vissa garantier i beslut om återvändande, inreseförbud, avlägsnande och frihetsberövande, såsom rätten att höras och rätten att få tillgång till ärendehandlingarna 273 .

4.2.Nationell rättspraxis om effektiva rättsmedel 

Förutom EU-domstolen har nationella domstolar ansvar för att säkerställa rättsligt skydd i EU enligt artikel 19 i EU-fördraget 274 .

Medlemsstaterna tillämpar stadgan i fall som rör tillämpningen av unionsrätten 275 . Stadgan har oftast åberopats i mål som avgjorts av högsta förvaltningsdomstolar, särskilt i fråga om beskattning, förverkande av egendom, anställningsdiskriminering, energi och konkurrens, tillgång till information, lagring av uppgifter, asyl samt den europeiska arresteringsordern och ömsesidigt erkännande av frihetsstraff 276 . Följande belyser några aktuella relevanta fall där nationella domstolar har hänvisat till stadgan, ofta i kombination med bestämmelser i författningsrätt eller internationell rätt.

I avsaknad av nationella bestämmelser som uttryckligen genomför rättssäkerhetsgarantierna i stadgan har krav på grundläggande rättigheter i mål som rör unionsrätten grundats direkt på stadgan. I detta avseende har artikel 47 i stadgan beviljats direkt effekt av EU-domstolen, vilket gör det möjligt för enskilda att direkt förlita sig på denna rättighet inför den nationella domstolen 277 .

I två fall fann Österrikes författningsdomstol 278 till exempel att de asylsökandes rätt till ett effektivt rättsmedel och särskilt deras rätt till en förhandling enligt artikel 47.2 i stadgan hade kränkts. I ett annat exempel som rörde mervärdesskatteförfaranden ansåg Österrikes högsta förvaltningsdomstol 279 att sökanden, i avsaknad av nationella bestämmelser om tillämpning av rätten till effektivt rättsligt skydd, inbegripet rätten till rättshjälp, skulle kunna åberopa en kränkning av sina grundläggande rättigheter på grundval av artikel 47 i stadgan.

Stadgan har också tillämpats i fall där nationella domstolar har granskat de nationella lagarnas laglighet. Med hänvisning till artiklarna 7 och 47 i stadgan konstaterade den belgiska författningsdomstolen att flera bestämmelser i den nationella lagen om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism strider mot advokaters tystnadsplikt, som den ansåg skyddas av väsentliga delar av rätten till privatliv och en rättvis rättegång. Denna lag, som genomför direktiv (EU) 2015/849 280 , blev delvis ogiltigförklarad 281 .

På samma sätt granskade Estlands Högsta domstol 282 lagenligheten i den nationella utlänningslagen, enligt vilken beslut om förtida avbrytande av viseringsfri vistelse inte kunde överklagas i domstol. Rätten för tredjelandsmedborgare att resa in i och vistas i Estland utan visering härrör från förordning 2018/1806, och att garantera rätten till överklagande var därför en fråga om att skydda en subjektiv rättighet enligt EU-rätten. I enlighet med artikel 32.3 i europeiska viseringskodexen jämförd med artikel 47 i stadgan skulle Estland tillhandahålla ett förfarande för att överklaga beslut om avslag på viseringsansökan. Med hänvisning till principerna om likvärdighet och effektivitet ansåg domstolen att samma tolkning bör gälla för viseringsfri vistelse.

5.EU-finansiering för effektivt rättsligt skydd

Finansiering för att bygga upp berörda parters kapacitet är en viktig del av EU:s och dess internationella partners insatser för att stödja ett effektivt rättsligt skydd. Europeiska kommissionen bidrar till att stärka det rättsliga skyddet genom programmet Rättsliga frågor och programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden.

5.1.Programmet Rättsliga frågor 

Genom programmet Rättsliga frågor 283 stöder Europeiska kommissionen ett europeiskt område med rättvisa som bygger på effektiva och oberoende rättssystem 284 . Finansiering 285 beviljas för att hantera gränsöverskridande utmaningar, såsom bristande förtroende mellan rättssystemen för ömsesidigt erkännande och rättsligt samarbete, luckor i digital kommunikation, förfaranden och överföring av rättslig information samt brist på resurser för utbildning om EU-lagstiftning. Ett av programmets tre segment 286 syftar till att underlätta effektiv och icke-diskriminerande tillgång till rättslig prövning och prövning för alla 287 , även på elektronisk väg, med prioriterade områden som brottsoffers rättigheter och misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden 288 .

Projektexempel från programmet Rättsliga frågor: Projektet ”Pioneering anti-SLAPP training for freedom of expression” (banbrytande utbildning emot munkavleprocessen och för yttrandefriheten) som leds av civilsamhällesorganisationer tillhandahåller utbildning för 200 advokater som sannolikt kommer att företräda journalister och rättighetsförsvarare som är föremål för strategiska rättstvister mot allmänhetens deltagande i elva medlemsstater 289 . Projektet ”Effective e-access to court decisions” (effektiv e-åtkomst till domstolsbeslut) ökar tillgången till nationell rättspraxis och EU:s rättspraxis i Litauen 290 . Projektet ”Improving GBV victims’ support services and access to justice through trauma-informed care” (förbättring av stödtjänster till offer för könsrelaterat våld och tillgång till rättslig prövning genom traumainformerad vård”) stärker stödtjänsterna för traumatiserade offer och ökar medvetenheten om en traumainformerad strategi i fem medlemsstater 291 .

Administrationsbidrag ges till europeiska nätverk som arbetar med tillgång till rättslig prövning och rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor samt till det europeiska nätverket för rättslig utbildning. Programmet finansierar också den europeiska e-juridikportalen 292 , som tillhandahåller information om nationella rättssystem på 23 språk för att underlätta tillgången till rättslig prövning i hela EU. Programmet Rättsliga frågor används också för att finansiera EU:s samarbetsverksamhet med Europarådet, inklusive åtgärder för barnvänlig rättvisa 293 .

HELP-programmet En ny e-lärandekurs om samspelet mellan stadgan och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 294 , som utvecklats i samarbete mellan Europarådet, Europeiska kommissionen och FRA, ger utbildning till domare, åklagare och andra jurister om europeiska normer för grundläggande rättigheter och deras tillämpning på nationell nivå. Kursen syftar till att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen i EU genom att öka kunskaperna hos rättstillämpare om de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen. Onlinekurserna sammanför rättstillämpare från flera medlemsstater, vilket skapar möjligheter till utbyte mellan yrkesverksamma och skapar ömsesidigt förtroende.

5.2.Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden

Genom sitt program för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden 295 främjar kommissionen tillämpandet av de rättigheter och värden som fastställs i fördragen, stadgan och internationella konventioner genom att finansiera verksamhet för att stödja rättighetsbaserade, demokratiska, jämlika och inkluderande europeiska samhällen som bygger på rättsstatsprincipen.

Inom segmentet Daphne beviljas ekonomiskt stöd till projekt för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld, även i samband med migration och våld mot barn 300 .

Som en del av samarbetet med internationella organisationer beviljar kommissionen även ekonomiskt stöd från programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden till OSSE/ODIHR för deras kunskapsutbyte och standardisering av hatbrott 301 .

5.3.Stöd inom andra EU-finansieringsprogram

Finansiering för att främja effektivt rättsligt skydd finns också tillgänglig inom andra finansieringsprogram. Projekt som finansieras genom programmet för ett digitalt Europa 302 omfattar projekt för e-juridik 303 , som har varit inriktade på underhåll och utveckling av it-system, digitalisering av dokumentationstjänster och bevisupptagning i civil- och handelsrättsliga frågor samt digitalisering av rättsligt samarbete i civil-, handels- och straffrättsliga frågor 304 . Som en del av den finansiering som beviljats för att förse allmänheten med den kunskap som krävs i ett digitalt samhälle har projekt om effektivt rättsligt skydd 305 , alternativ tvistlösning 306 och barnvänlig rättvisa 307 på samma sätt fått finansiering från Erasmus+-programmet 308 . Dessutom finansierar fonden för inre säkerhet 309 åtgärder mot terrorism och radikalisering, allvarlig och organiserad brottslighet, it-brottslighet och skydd av offer.

Utöver faciliteten för återhämtning och resiliens har medlemsstaternas reformer fått stöd av instrumentet för tekniskt stöd för att öka rättssystemens effektivitet 312 . De finansierade projekten har syftat till att förbättra tillgången till domstolar, stödja rättssystemens oberoende och öka rättssystemens effektivitet genom att minska handläggningstiden och omforma fördelningen av mål i domstolar. Flera projekt har inriktats på att stärka barnvänlig rättvisa genom Barnahusmodellen 313 , förbättra inkluderingen av barn med funktionsnedsättning i Slovakien 314 , kvaliteten på utbildningssystemet i Rumänien 315  och stärkandet av ungdomsrättsskipning i Slovenien 316 . Andra projekt är inriktade på modernisering av rättsväsendet 317 .

Inom ramen för EU:s finansieringsinstrument för yttre åtgärder finansierar EU projekt för att anpassa rättslig praxis i länder utanför EU till bästa praxis från EU och internationella normer för mänskliga rättigheter och för att främja rättsväsendets tekniska kapacitet 318 . Att främja ett rättighetsbaserat och genusanpassat rättsväsende samt tillgången till rättslig prövning och rättsligt bistånd är dessutom en av prioriteringarna i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2020–2024 319 . Handlingsplanen genomförs via ett multilateralt, globalt, regionalt samt bilateralt samarbete och ett globalt samarbete 320 med partnerländer och internationella och regionala organisationer. I detta sammanhang främjar EU också dialogen om övergångsrättvisa med Afrikanska unionen 321 och genomför ett biregionalt samarbetsprogram om medborgarnas säkerhet och rättvisa i Latinamerika 322 .

Att säkerställa ett effektivt rättsmedel och vidta åtgärder för att främja tillgången till rättslig prövning är också en viktig aspekt för övervakningen av EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer 323 . Kommissionen uppmuntrar dem att inrätta effektiva mekanismer för att säkerställa rättsligt skydd genom EU-finansierade program 324 .

Stöd till partnerländernas rättssystem och främjandet av rättsstatsprincipen täcks också av de medel från den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) som anslås till civila uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) 325 samt av uppdraget från vissa av EU:s särskilda representanter 326 , som finansieras genom Gusp-budgeten. Vissa civila GSFP-uppdrag hjälper också myndigheterna att bland annat stärka rättssystemen och främja tillgången till rättslig prövning 327 .

När det gäller finansiering till stöd för ett effektivt rättsligt skydd från andra internationella organisationer främjar bidragen från EES och Norge partnerskap för att hantera utmaningar som de europeiska rättssystemen står inför 328 .

6.Slutsats 

Effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning är en viktig del av demokratisk kontroll och jämvikt och avgörande för att upprätthålla EU:s grundläggande värden. Effektiva rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol gör det möjligt för enskilda personer att hävda sina rättigheter enligt EU-rätten, inbegripet grundläggande rättigheter, och förhindrar att dessa rättigheter blir illusoriska. Tillgången till rättslig prövning är viktig för individer, men samtidigt utgör individuella fall också ett viktigt bidrag till tolkningen av EU-rätten och nationell rätt. Framgångsrika rättstvister har potential att forma det rättsliga landskapet och se till att domstolar och lagstiftare tolkar rätten på ett sätt som överensstämmer med de grundläggande rättigheterna.

Denna rapport har belyst de många rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol som finns tillgängliga i EU-lagstiftningen och de senaste insatserna för att stärka ett effektivt rättsligt skydd genom antagandet av flera lagstiftningsförslag som väntat på att bli antagna. Sådan EU-lagstiftning bidrar till att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd och tillgången till rättslig prövning för alla och betonar behovet av att fullfölja EU:s och medlemsstaternas gemensamma insatser på detta område. I detta avseende uppmanar kommissionen Europaparlamentet och rådet att se till att höga standarder för ett effektivt rättsligt skydd upprätthålls i dessa förslag.

Kommissionen fortsätter också att finansiera kapacitetsuppbyggnad hos rättstillämpare, civilsamhällesorganisationer och andra berörda parter för att tillämpa stadgan i det dagliga arbetet, upprätthåller regelbundna dialoger med experter och berörda parter och fortsätter att övervaka tillgången till effektivt rättsligt skydd under rapporteringscykeln för rättsstatsprincipen.

Som rådet också konstaterat 329 har medlemsstaterna en avgörande roll när det gäller att skydda de grundläggande rättigheterna i fråga om ett effektivt rättsligt skydd och tillgång till rättslig prövning. De måste tillhandahålla tillräckliga rättsmedel för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd på de områden som omfattas av unionsrätten 330 . De nationella åtgärder och den rättspraxis som lyfts fram i denna rapport visar att nationella domare och behöriga myndigheter är mycket viktiga i detta avseende. Nationella myndigheter ser till att det finns rättsliga skyddsåtgärder på nationell nivå, men samtidigt kvarstår utmaningar. Även om det urval som användes i samråden inte är tillräckligt stort för att dra några avgörande slutsatser hänvisar berörda parter till olika hinder som återstår, utöver de utmaningar för ett effektivt rättsligt skydd som beskrivs i 2023 års rapport om rättsstatsprincipen. Dessa hinder, såsom otillräckligt tillhandahållande av information, i synnerhet om prövningsförfaranden utanför domstol, praktiska svårigheter i användningen av e-juridiska lösningar, otillräckliga arrangemang för att bevaka barns rättigheter under rättsliga förfaranden samt olika grader av bristande tillgång till rättslig prövning för sårbara grupper, däribland på ekonomiska grunder 331 , kan förhindra berörda parter från att försöka använda rättsmedel.

Även om allt fler hänvisningar i EU-domstolens och nationella domstolars rättspraxis till stadgan visar på ett stort intresse för att utforma ett effektivt rättsligt skydd som betraktas ur de grundläggande rättigheternas perspektiv, skulle fler ärenden kunna tas till domstol där stadgan tillämpas för att stärka det rättsliga skyddet för en berörd person. Detta belyser behovet av att säkerställa att rättstillämpare ges kontinuerlig utbildning om grundläggande rättigheter och effektivt rättsligt skydd 332 och göra det möjligt för civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare att inleda strategiska tvister på nationell nivå och EU-nivå.

Kommissionen välkomnar det aktiva engagemanget och bidragen från berörda parter och byrån för grundläggande rättigheter vid utarbetandet av denna rapport. Kommissionen uppmuntrar rättstillämpare, nationella myndigheter (inklusive kontaktpunkterna för stadgan), civilsamhällesorganisationer, människorättsförsvarare och andra berörda parter att låta denna rapport ingå i sina insatser för att förbättra det rättsliga skyddets effektivitet ur ett grundläggande rättighetsperspektiv i sina medlemsstater. Kommissionen uppmanar också Europaparlamentet och rådet att anordna särskilda diskussioner om rapporten och är tillgänglig för att stödja sådana utbyten.

(1)

Artikel 6 i EU-fördraget.

(2)

Artikel 51.1 i stadgan.

(3)

När medlemsstaterna antar lagar på ett område där EU saknar behörighet och där det saknas EU-lagstiftning, tillämpar de inte unionsrätten, och stadgan är inte tillämplig på dem. Många grundläggande rättigheter som finns med i stadgan fastställs dock även i nationella grundlagar och nationell rättspraxis liksom i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som samtliga medlemsstater har undertecknat.

(4)

COM(2020) 711 final.

(5)

 Se tidigare rapporter: Ett aktivitetsfyllt medborgerligt utrymme som värn för de grundläggande rättigheterna i EU – Årsrapport för 2022 om tillämpningen av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, COM(2022) 716 final, Skyddet av grundläggande rättigheter i den digitala tidsåldern – Årsrapport 2021 om tillämpningen av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, COM(2021) 819 final.

(6)

Strategin för stadgan, s. 1.

(7)

COM(2022) 716 final och COM(2021) 819 final.

(8)

 Att säkerställa rättvisa i EU – en strategi för europeisk rättslig utbildning 2021–2024, COM(2020) 713 final.

(9)

  https://e-justice.europa.eu/european-training-platform/home_en .

(10)

Artikel 9.1 i förordning (EU) 2021/1060 (förordningen om gemensamma bestämmelser).

(11)

Polen har själv förklarat att landet inte uppfyller stadgans övergripande nödvändiga villkor, medan kommissionen har konstaterat att Ungern ännu inte har uppfyllt stadgans övergripande nödvändiga villkor för alla fonder som omfattas av förordningen om gemensamma bestämmelser. Efter en första förklaring från Cypern om att landet inte uppfyller stadgans övergripande nödvändiga villkor för asyl-, migrations- och integrationsfonden och instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik utvärderar kommissionen nu en ny förklaring om att Cypern uppfyller stadgans övergripande nödvändiga villkor.

(12)

Se till exempel de överträdelseförfaranden som inleddes i juli 2022 om en ungersk lag som diskriminerar människor på grundval av deras sexuella läggning och könsidentitet. Kommissionen anser att den ungerska lagen systematiskt kränker flera grundläggande rättigheter. Detta inbegriper okränkbarheten i människans värdighet, rätten till yttrande- och informationsfrihet, rätten till privatliv och familjeliv samt rätten till icke-diskriminering. Med tanke på hur allvarliga dessa kränkningar är strider de omtvistade bestämmelserna även mot de värden som fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen. Läs mer på https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/IP_22_2689 .

(13)

Kampanjen #RightHereRightNow (europa.eu) pågick mellan december 2021 och december 2022 på sociala medier och via medieevenemang. Viktiga partner omfattade civilsamhällesorganisationer, nationella människorättsinstitutioner och likabehandlingsorgan, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) samt andra EU-organ och EU-byråer.

(14)

  https://e-justice.europa.eu/512/SV/your_rights .

(15)

  https://ec.europa.eu/info/aid-development-cooperation-fundamental-rights/your-rights-eu/eu-charter-fundamental-rights_sv .

(16)

Denna databas omfattar en mängd information om stadgan , inklusive rättspraxis från nationella domstolar som hänvisar till stadgan. FRA gjorde även detta verktyg tillgängligt i en uppdaterad app för stadgan.

(17)

  https://fra.europa.eu/en/publication/2022/charter-case-studies-trainers-manual .

(18)

Se de årliga rapporterna om rättsstatsprincipen .

(19)

Se yttranden 1/09 (avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister) av den 8 mars 2011, EU:C:2011:123, punkt 68, och 2/13 (unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014, EU:C:2014:2454, punkt 175, samt domar av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 33, och av den 6 mars 2018, Slowakische Republik/Achmea BV, C-284/16, EU:C:2018:158, punkt 36.

(20)

Dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C-64/16, EU:C:2018:117, punkt 34.

(21)

I de årliga rapporterna om rättsstatsprincipen undersöks utvecklingen i medlemsstaterna inom fyra nyckelområden. Inom ramen för den rättsliga pelaren bedöms rättssystemens effektivitet och oberoende som grundläggande inslag i rättsskyddet och för upprätthållandet av rättsstatsprincipen. Kommissionen bedömer utvecklingen när det gäller ett uppfattat oberoende hos rättsväsendet, utnämning och avskedande av domare, åklagarmyndigheternas självständighet och oberoende samt disciplinära förfaranden för domare och åklagare. Bedömningen av rättsväsendets kvalitet och effektivitet har omfattat tiden för det rättsliga förfarandet, advokaternas roll i rättssystemet och investeringar i de rättsliga myndigheternas fysiska och tekniska infrastruktur. Dessa grundläggande faktorer för att sörja för ett effektivt rättsligt skydd har tagits upp i stor utsträckning i rapporten om rättstatsprincipen.

(22)

Se OECD, Recommendation of the Council on Access to Justice and People-Centred Justice Systems (2023) och OECD Framework and Good Practice Principles for People-Centered Justice (2021). OECD:s bidrag, s. 1–2.

(23)

Tillgång till rättslig prövning gör det möjligt för enskilda att skydda sig mot kränkningar av sina rättigheter och kräver att regeringarna respekterar och skyddar rättigheterna för personer inom deras jurisdiktion. Det omfattar flera grundläggande rättigheter, såsom rätten till en rättvis rättegång och rätten till ett effektivt rättsmedel. FRA och Europarådet, Handbook on European law relating to access to justice (2016), s. 15–16. Även bidrag från OHCHR, s. 1.

(24)

”Access to justice” | Government at a Glance 2021 | OECD iLibrary (oecd-ilibrary.org).

(25)

  Resultattavlan för rättskipningen i EU .

(26)

  The Union of Equality .

(27)

COM(2020) 790 final.

(28)

Medlemsstaternas bidrag finns tillgängliga på Årsrapporter om tillämpningen av stadgan (europa.eu) .

(29)

Av de 27 medlemsstaterna svarade 23 på det riktade samrådet.

(30)

Europarådet, Förenta nationerna och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

(31)

  https://fra.europa.eu/en/cooperation/civil-society (platshållare för FRA:s sammanfattning online).

(32)

Samrådet online riktades till icke-statliga organisationer och institutioner i civilsamhället som är verksamma på området grundläggande rättigheter genom plattformen för grundläggande rättigheter (som når 743 mottagare) i EU-medlemsländerna och Albanien, Nordmakedonien och Serbien samt andra civilsamhällesorganisationer och rättsliga nätverk. Detta samråd samlade in totalt 115 svar från främst civilsamhällesorganisationer som är verksamma på lokal, nationell, EU-nivå och internationell nivå, tillsammans med nationella människorättsinstitutioner, ombudsmän, rättsliga sammanslutningar, advokatbyråer, forskare och institutioner för rättslig utbildning.

(33)

EU:s behörighet har utvidgats när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa (avdelning V i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [EUF-fördraget]).

(34)

Strategin för stadgan, s. 4.

(35)

Förslag till förordning om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande civilrättsliga, handelsrättsliga och straffrättsliga frågor och ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete, COM(2021) 759 final Förordningen skulle inrätta en europeisk elektronisk åtkomstpunkt som fysiska och juridiska personer kan använda för att kommunicera med domstolar och andra rättsliga myndigheter i vissa civil- och handelsrättsliga frågor. Även förslag till direktiv om ändring av rådets direktiv 2003/8/EG, rådets rambeslut 2002/465/RIF, 2002/584/RIF, 2003/577/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF, 2008/947/RIF, 2009/829/RIF och 2009/948/RIF samt direktiv 2014/41/EU om digitalisering av det rättsliga samarbetet, COM(2021) 760 final.

(36)

 Digitalisering av rättskipningen i Europeiska unionen – En verktygslåda med möjligheter, COM(2020) 710 final. Strategin för stadgan, s. 13.

(37)

Kommissionens meddelande om digitalisering av rättskipningen, s. 2–3 och 5, där det hänvisas till behovet av att ta hänsyn till äldre personer, barn och missgynnade personer och säkerställa tillgången till digital teknik för personer med funktionsnedsättning.

(38)

Användningen av termen ”ras” i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och rådets direktiv 2000/43/EG innebär inte att Europeiska unionen godtar teorier som försöker slå fast att det finns olika människoraser.

(39)

Kommissionens meddelande om digitalisering av rättskipningen, s. 10–11. Även FRA 2020, Getting the future right – Artificial intelligence and fundamental rights, där det hänvisas till tillgången till rättslig prövning i enlighet med artikel 47 i stadgan som ett problem i AI-sammanhang, och FRA 2022, Bias in algorithms – Artificial intelligence and discrimination.

(40)

Dessa rättigheter bygger på de normer som fastställs i stadgan, den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och därtill hörande rättspraxis.

(41)

Direktiven 2010/64/EU, EUT L 280, 26.10.2010, 2012/13/EU, EUT L 142, 1.6.2012, 2013/48/EU, EUT L 294, 6.11.2013, s. 1, (EU) 2016/343, EUT L 65, 11.3.2016, (EU) 2016/1919, EUT L 297, 4.11.2016, och (EU) 2016/800, EUT L 132, 21.5.2016. s. 1 (de straffprocessrättsliga direktiven).

(42)

Direktiv 2016/343/EU.,

(43)

Direktiv 2012/13/EU.

(44)

Direktiven 2013/48/EU och (EU) 2016/1919.

(45)

EUT C 378, 24.12.2013, s. 8.

(46)

EUT C 378, 24.12.2013, s. 11.

(47)

EUT L 86, 24.3.2023, s. 44.

(48)

Direktiv (EU) 2016/343.

(49)

Utmaningar har identifierats i genomförandet av oskuldspresumtionen vid straffrättsliga förfaranden i Belgien, Bulgarien, Cypern, Italien, Litauen, Polen och Portugal, Tyskland och Österrike när det gäller rättsmedels effektivitet när svarande offentligt kallas skyldiga. Utmaningarna har också att göra med myndigheternas potentiellt skadliga beteende gentemot vissa tilltalade och den överdrivna presentationen av dessa i medierna. FRA (2021), Presumption of innocence and related rights – Professional perspectives , s. 51–52 och 92.

(50)

Direktiv (EU) 2016/1919, EUT L 297, 4.11.2016. Även kommissionens rekommendation om rätt till rättshjälp för misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden, EUT C 378, 24.12.2013, s. 11. Dessutom direktiven 2003/8/EG, 2013/48/EU och (EU) 2016/1919.

(51)

Direktiv (EU) 2016/800 är tillämpligt på personer under 18 år och däri föreskrivs en förlängning av de skyddsåtgärder som omfattas av det direktivet efter 18 års ålder, om villkoren i artikel 2.3 är uppfyllda.

(52)

Direktiv (EU) 2016/800.

(53)

Eller under särskilda omständigheter av en annan lämplig vuxen som har utsetts av barnet och godkänts som sådan av de behöriga myndigheterna.

(54)

En första begäran om förhandsavgörande (C-603/22) om direktivets tillämpningsområde (om vem som bör behandlas som barn enligt direktivet) väntar på avgörande i EU-domstolen.

(55)

Utvärderingen av resultaten av bedömningen av efterlevnad pågår, bland annat när det gäller tillgången till effektiva rättsmedel för brott mot barns processuella rättigheter. En genomföranderapport kommer att offentliggöras 2024.

(56)

Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (2002/584/RIF), EGT L 190, 18.7.2002, s. 1. Förfarandedirektiven gäller personer som söks enligt en europeisk arresteringsorder. Läs mer på https://commission.europa.eu/law/cross-border-cases/judicial-cooperation/types-judicial-cooperation/european-arrest-warrant_sv .

(57)

Medlemsstaterna är också skyldiga att tillhandahålla rättsmedel mot erkännande och verkställighet av ett beslut om frysning eller förverkande i gränsöverskridande fall. Se förordning (EU) 2018/1805, EUT L 303, 28.11.2018, s. 1.

(58)

Förslag till förordning om överföring av straffrättsliga förfaranden, COM(2023) 185 final.

(59)

Förordning (EU) 2023/1543, EUT L 191, 28.7.2023, s. 118.

(60)

Direktiv 2012/29/EU, EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

(61)

Kommissionen antog 2022 en utvärdering av direktivet om brottsoffers rättigheter . Den visar att direktivet under de senaste tio åren har bidragit till att förbättra brottsoffrens tillvaro. Det finns dock situationer där inte alla brottsoffer fullt ut kan förlita sig på sina rättigheter på grund av bristande precision vid utarbetandet av vissa av rättigheterna i direktivet. Brister identifierades i förhållande till de fem huvudsakliga rättigheterna. I vissa medlemsstater har dessutom framstegen varit långsamma när det gäller tillhandahållande av stödtjänster, rapportering av brottslighet och säkerställande av att alla brottsoffer kan dra nytta av skyddsåtgärder och har tillgång till effektiva rättsmedel för att utmana åtgärder som ska skydda dem från sekundär och upprepad viktimisering. FRA (2023), Underpinning victims’ rights: support services, reporting and protection .

(62)

Förslag till direktiv om ändring av direktiv 2012/29/EU och om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF, COM(2023) 424 final. Översynen är en uppföljning av EU-strategin för brottsoffers rättigheter (2020–2025), COM(2020) 258 final, där kommissionen noterade behovet av att ytterligare stärka brottsoffren, så att de kan anmäla brott, delta i straffrättsliga förfaranden, begära ersättning och återhämta sig från konsekvenserna.

(63)

Se t.ex. direktiv 2011/99/EU, EUT L 338, 21.12.2011, s. 2, förordning (EU) 606/2013, EUT L 181, 29.6.2013, s. 4 och rådets direktiv 2004/80/EG, EUT L 261, 6.8.2004, s. 15.

(64)

Direktiv 2011/36/EU, EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.

(65)

  https://home-affairs.ec.europa.eu/news/eu-proposes-new-rules-fight-trafficking-human-beings-2022-12-18_sv .

(66)

COM(2021) 171 final.

(67)

Direktiv 2011/93/EU, EUT L 335, 17.12.2011, s. 1. Även EU-strategi för en effektivare bekämpning av sexuella övergrepp mot barn, COM(2020) 607 final.

(68)

Förslag till förordning om fastställande av regler för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn, COM(2022) 209 final.

(69)

 Förslag till direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, COM(2022) 105 final.

(70)

Även om de flesta våldshandlingar mot kvinnor och våld i nära relationer kriminaliseras på nationell nivå kvarstår luckor och skillnader i nationell straffrätt och straffrätt på EU-nivå, till exempel när det gäller cybervåld mot kvinnor och intimt cybervåld utfört av en partner, såsom IKT-stödd förföljelse och spridning av privata bilder utan samtycke. När det gäller sexuellt våld krävs våld eller hot som en väsentlig del av våldtäkten i 16 medlemsstater i stället för att fokusera på frånvaro av samtycke, vilket leder till ojämlikt skydd för offer för sexuellt våld i hela EU. Det finns också luckor när det gäller andra former av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (t.ex. kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, tvångsabort och tvångssterilisering). Mer information finns i Impact Assessment Report Accompanying the document Proposal for a directive of the European Parliament and of the Council on combating violence against women and domestic violence, SWD(2022) 62 final (inte översatt till svenska) – följedokument till förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer). Förslaget syftar till att säkerställa effektiv tillgång till rättslig prövning genom tillnärmning på EU-nivå av straffrättsliga definitioner och påföljder som rör särskilt allvarliga former av våld mot kvinnor, samt genom att säkerställa könsmedvetenhet och respekt för barnoffers och vittnens rättigheter.

(71)

EU är också part i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) och därför bunden av dess övergripande normer för straffrättsligt samarbete, asyl och förbud mot refoulement samt när det gäller EU:s offentliga förvaltning.

(72)

 Direktiv (EU) 2019/1937, EUT L 305, 26.11.2019, s. 17.

(73)

Förslag till direktiv om skydd för personer som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade rättsprocesser och rättegångsmissbruk (strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt), COM(2022) 177 final.

(74)

I den kompletterande rekommendationen uppmuntras medlemsstaterna att tillhandahålla nödvändiga skyddsåtgärder för att hantera munkavleprocesser även i inhemska fall och i alla förfaranden. Införlivandet av miljöförsvarare som kan ha värdefull information om överträdelser av miljölagstiftningen i tillämpningsområdet för direktivet mot munkavleprocesser bidrar till genomförandet av EU:s internationella skyldigheter enligt Århuskonventionen.

(75)

Kommissionens rekommendation av den 16 september 2021 om säkerställande av journalisters och andra mediearbetares skydd, säkerhet och egenmakt i Europeiska unionen, C(2021) 6650 final.

(76)

Förslag till förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av åtgärder samt samarbete i frågor som rör skydd för vuxna, COM(2023) 280 final.

(77)

Förslag till rådets förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande av domar samt godkännande av officiella handlingar i samband med föräldraskap och om införande av ett europeiskt intyg om föräldraskap, COM(2022) 695 final.

(78)

Rådets direktiv 79/7/EEG, EGT L 6, 10.1.1979, s. 24, 2000/43/EG, EGT L 180, 19.7.2000, s. 22, 2000/78/EG, EGT L 303, 2.12.2000, s. 16 och 2004/113/EG, EUT L 373, 21.12.2004, s. 37, samt Direktiven 2006/54/EG, EUT L 204, 26.7.2006, s. 23, och 2010/41/EU, EUT L 180, 15.7.2010, s. 1.

(79)

Direktiv (EU) 2023/970, EUT L 132, 17.5.2023, s. 21. I den utvärdering av EU:s bestämmelser om lika lön som genomfördes 2020 drogs slutsatsen att rätten till lika lön mellan kvinnor och män för samma eller likvärdigt arbete inte tillämpas eller verkställs på ett tillfredsställande sätt i praktiken och att insyn i lönesättningen saknas i många medlemsstater, SWD(2020) 50 final.

(80)

Särskilt när de har rättslig ställning, vilket innebär att de har rätt eller möjlighet att väcka talan vid   domstol eller inställa sig vid   domstol .

(81)

Strategiska rättstvister avser rättstvister som syftar till att uppnå social, juridisk eller politisk förändring och ofta inleds av civilsamhällesorganisationer och/eller advokater.

(82)

Kommissionens rekommendation av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk vid åsidosättande av rättigheter som garanteras enligt unionsrätten, EUT L 201, 26.7.2013, s. 60.

(83)

Organisationer som på eget initiativ agerar i allmänhetens intresse kan väcka medborgartalan (actio popularis) utan att stödja eller företräda en viss person. Dom av den 10 juli 2008, C-54/07, Feryn, punkt, punkt 15. 

(84)

I kommissionens rapport om tillämpningen av direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung och direktivet om likabehandling i arbetslivet, COM(2021) 139 final konstaterades svårigheter vid genomförandet av bestämmelsen om sanktioner i fall av diskriminering. I Study to support the preparation of an EU initiative to address possible gaps in the legal protection against discrimination on grounds of racial or ethnic origin (inte översatt till svenska) identifierades även potentiella ”luckor” i genomförandet av sanktionskraven. Kommissionen kommer att påbörja en studie för att hjälpa medlemsstaterna att närmare övervaka tillämpningen av effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

(85)

  COM(2022) 688 final och COM(2022) 689 final .

(86)

  https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2023/06/12/standards-for-equality-bodies-council-agrees-its-positions/ .

(87)

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 13.

(88)

Direktiv (EU) 2019/882, EUT L 151, 7.6.2019, s. 70, som fastställer EU-omfattande tillgänglighetskrav för vissa produkter och tjänster. Det hänvisas till dessa krav i förslaget om ändring av direktivet om brottsoffers rättigheter för att säkerställa att de elektroniska kommunikationsmedel som ska användas i rättsliga förfaranden samt andra förfaranden, stödtjänster och skyddsåtgärder är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Förslag till direktiv om ändring av direktiv 2012/29/EU, artikel 26c.

(89)

Direktiv (EU) 2016/2102.

(90)

Rådets rambeslut 2008/913/RIF.

(91)

Kommissionen övervakar medlemsstaternas införlivande och genomförande av detta instrument. Den arbetar också tillsammans med nationella brottsbekämpande och rättsliga myndigheter för att öka deras kapacitet att erkänna, utreda och lagföra hatbrott eller hatpropaganda och stödja offer. EU:s högnivågrupp för bekämpning av hatpropaganda och hatbrott tog fram relevanta riktlinjer och normer i samarbete med Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol), OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) samt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA).

(92)

COM(2021) 777 final.

(93)

Till följd av slutsatserna från Århus efterlevnadskommitté i mål ACCC/C/2008/32 mot EU utvidgades tillämpningsområdet för Århusförordningen och anpassades till konventionen och dess artikel 9. Efterlevnadskommittén kom fram till att EU underlåtit att följa artikel 9.3 och 9.4 när det gäller allmänhetens tillgång till rättslig prövning, eftersom varken Århusförordningen eller EU-domstolens rättspraxis genomförde eller fullgjorde de skyldigheter som följer av dessa punkter.

(94)

Förordning (EU) 2021/1767. År 2022 utsågs den första särskilda rapportören för miljöförsvarare till att skydda alla personer som utsätts för, eller hotas av, straff, förföljelse eller trakasserier för att de försöker utöva sina rättigheter enligt konventionen.

(95)

Detta kan göras genom att en intern omprövning begärs från den EU-institution eller det EU-organ som antog förvaltningsbeslutet eller, om det rör sig om en påstådd förvaltningsförsummelse, borde ha antagit en sådan handling, med motiveringen att en sådan handling eller underlåtenhet strider mot miljölagstiftningen. De samma sökande som gjorde en begäran om intern omprövning enligt artikel 10 i Århusförordningen får väcka talan vid domstolen så snart de har fått kännedom om unionsinstitutionens beslut om intern omprövning.

(96)

Enligt artikel 59.7 i förordning (EU) 2021/2116, EUT L 435, 6.12.2021, s. 187, ska medlemsstaterna inrätta en klagomålsmekanism för programperioden 2023–2027 och säkerställa en effektiv granskning av klagomål inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens strategiska planer.

(97)

Kommissionens meddelande Förbättring av tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor i EU och dess medlemsstater, COM(2020) 643.

(98)

https://e-justice.europa.eu/300/SV/access_to_justice_in_environmental_matters.

(99)

I meddelandet Granskning av genomförandet av miljöpolitiken 2022 – Vända trenden genom efterlevnad av miljölagstiftningen, COM(2022) 438 final, konstateras följande: ”Det finns dock fortfarande utrymme för förbättringar i de flesta medlemsstater när det gäller att förbättra allmänhetens tillgång till domstolar för att bestrida beslut, handlingar eller underlåtenhet, särskilt när det gäller planering av vatten, natur och/eller luftkvalitet.”

(100)

  https://environment.ec.europa.eu/law-and-governance/environmental-implementation-review_sv . Ytterligare bestämmelser om tillgång till rättslig prövning ingår i förordningen om avskogningsfria produkter, förordning (EU) 2023/1115, EUT L 150, 9.6.2023.

(101)

Förslag till direktiv om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om upphävande av direktiv 2008/99/EG, 15.12.2021, COM(2021) 851 final.

(102)

Direktiv 2010/75/EU, EUT L 334, 17.12.2010, s. 17. För den reviderade ramen, se COM(2022) 156 final/3.

(103)

Förslag till direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa (omarbetning), COM(2022) 542 final/2.

(104)

Förslag till direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (omarbetning), 26.10.2022, COM(2022) 541 final.

(105)

Förslag till direktiv om markövervakning och markresiliens (lag om markövervakning), 5.7.2023, COM(2023) 416 final.

(106)

Förslag till förordning om restaurering av natur, 22.6.2022, COM(2022) 304 final.

(107)

Förslag till direktiv om styrkande och framförande av uttryckliga miljöpåståenden (direktivet om miljöpåståenden), COM(2023) 166 final.

(108)

På grundval av den gemensamma tolkningen av Århuskonventionen och artikel 47 i stadgan bekräftade domstolen nyligen i en dom att en miljöorganisation, som är behörig att inleda rättsliga förfaranden i enlighet med nationell lagstiftning, bör kunna överklaga ett administrativt beslut inför en nationell domstol om beviljande eller ändring av EG-typgodkännande som kan strida mot artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon. Dom av den 8 november 2022, Deutsche Umwelthilfe eV/Bundesrepublik Deutschland, C‑873/19, EU:C:2022:857.

(109)

Direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020, EUT L 409, 4.12.2020, s. 1, https://commission.europa.eu/law/law-topic/consumer-protection-law/representative-actions-directive_sv Även direktiv (EU) 2019/2161, EUT L 328, 18.12.2019, s. 7, och direktiv 2013/11/EU, EUT L 165, 18.6.2013, s. 63.

(110)

  https://representative-actions-collaboration.ec.europa.eu/ .

(111)

Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, EUT L 95, 21.4.1993, s. 29. Förslag till direktiv om konsumentkrediter, COM(2021) 347 final, säkerställer också att konsumenter inte diskrimineras när de begär, ingår eller innehar ett kreditavtal.

(112)

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/11/EU samt direktiven (EU) 2015/2302, (EU) 2019/2161 och (EU) 2020/1828, COM(2023) 649 final. Enligt konsumentresultattavlan 2023 upplevde en fjärdedel av konsumenterna ett problem som var värt ett klagomål, men en tredjedel av dem inkom inte med klagomål på grund av långa handläggningstider, små belopp inblandade eller dålig tilltro till en tillfredsställande lösning på problemet.

(113)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, SOLVIT’s Helping Hand in the Single Market: celebrating 20 years (inte översatt till svenska), SWD(2022) 325 final. Nationella Solvit-centrum är väl lämpade att ta itu med frågor som rör efterlevnaden av stadgan. För att bistå dem i denna roll har kommissionen för avsikt att under 2024 tillhandahålla skräddarsydd utbildning till Solvit-centrum om stadgan.

(114)

  https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/13290-Resor-battre-skydd-for-passagerare-och-deras-rattigheter_sv .

(115)

Förordning (EU) 2022/2065 om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster), EUT L 277, 27.10.2022, s. 1. I konsekvensbedömningen ansågs säkerställandet av rättvis styrning och stärkandet av användarnas möjlighet att utöva sina rättigheter vara några av de största effekterna av förordningen om digitala tjänster. Alla tre regleringsalternativ omfattade en prövningsmekanism i två steg: en skyldighet för tjänsteleverantörer att erbjuda möjlighet att framföra klagomål och få dem behandlade, med tillgång till tvistlösning utanför domstol, något som förväntas fånga upp problem som har eskalerat och lösa dem på ett snabbare och mindre resurskrävande sätt än vid ett domstolsförfarande. Användarna skulle alltid kunna överklaga till domstolar, i enlighet med nationell lagstiftning. Bestämmelser om förbättrad insyn, som syftar till att göra användarna medvetna om policyer som tillämpas på värdbaserat innehåll, värdbaserade varor eller tjänster och tillhandahållande av information till användare om korrigerande åtgärder som vidtagits mot dem, ansågs också vara väsentliga delar av effektiva rättsmedel. Alla policyalternativ sanktionerade också en systematisk underlåtenhet hos tjänsteleverantörer att ge möjlighet till prövning. Förstärkta tillsynsbefogenheter för myndigheter gentemot mycket stora onlineplattformar, där användarnas rättigheter kan påverkas som mest, ansågs ytterligare stödja användarnas rätt till effektiva rättsmedel.

(116)

Se Paper on the DSA’s out-of-court dispute settlement mechanism . Redan det så kallade P2B (Platform-to-Business) – förbindelserna mellan plattformar och företag – gav möjlighet till prövning för företagsanvändare av leverantörer av onlinetjänster: Förordning (EU) 2019/1150, EUT L 186, 11.7.2019, s. 57.

(117)

Direktiv 2000/31/EG (artiklarna 17–18).

(118)

Förordning (EU) 2021/784, EUT L 172, 17.5.2021, s. 79.

(119)

Förordning (EU) 2016/679 om upphävande av direktiv 95/46/EG, EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. Klagomål kan lämnas in till en oberoende nationell tillsynsmyndighet eller till en domstol. Klagomål kan också inges på den registrerades vägnar av ett ideellt organ, en organisation eller en sammanslutning, antingen på den registrerades begäran eller på grundval av nationell lagstiftning. Om en registrerad drabbas av materiell eller immateriell skada har denne rätt till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet.

(120)

Förslag till förordning om ett europeiskt hälsodataområde, COM(2022) 197 final, 3.5.2022.

(121)

Direktiv 2013/32/EU, EUT L 180, 29.6.2013, s. 60.

(122)

Förordning (EU) 604/2013, EUT L 180, 17.5.2013, s. 31.

(123)

Se rådets direktiv 2003/86/EG, EUT L 251, 3.10.2003, och direktiv (EU) 2016/801, EUT L 132, 21.5.2016.

(124)

Direktiv 2008/115/EG, EUT L 348, 24.12.2008, s. 98, artikel 13.

(125)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning, COM(2023) 146 final , komponent 13.3.

I enlighet med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen (2019/1896) har dessutom alla Frontex övervakare av grundläggande rättigheter rekryterats, vilket innebär att deras antal är 46 (förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen kräver 40 övervakare). Förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen ger övervakarna tillgång till alla Frontex-insatser på samma sätt som all annan utplacerad Frontex-personal.

(126)

Direktiv 2009/52/EG, EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.

(127)

Meddelande om tillämpningen av direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, COM(2021) 592 final. Även FRA, 2021, Protecting migrants in an irregular situation from labour exploitation – Role of the Employers Sanctions Directive. Tillsammans med FRA utarbetar kommissionen en utbildningshandbok för yrkesinspektörer om direktivets skyddsområden.

(128)

Direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning, EUT L 94, 28.3.2014, s. 375). Kommissionen har också inlett en studie för att identifiera luckor och brister i skyddet av säsongsarbetare från tredjeländer i EU.

(129)

Förslag till direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (omarbetning), COM(2022) 655 final.

(130)

Direktiv (EU) 2021/1883, EUT L 382, 28.10.2021, s. 1, artikel 11.3.

(131)

Strategin för stadgan, s. 19.

(132)

Se resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 31–37.

(133)

Bidrag från Slovenien, s. 6–7 och bidrag från Litauen, s. 7–8. Bidrag från Europarådet.

(134)

Rapport om rättsstatsprincipen 2023, s. 9–10, där det noteras att initiativen för att förbättra digitaliseringen har fortsatt och att medlemsstaterna vidtar ytterligare åtgärder i detta avseende. Digitaliseringen av rättsväsendet fortsätter överlag att vara mycket avancerad i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike. Rekommendationer om att fortsätta förbättra digitaliseringen av rättsväsendet genom pågående insatser har utfärdats till Frankrike, Italien och Nederländerna. När det gäller de pågående insatserna hänvisar samrådsbidraget från Luxemburg, s. 5, till att viss information tillhandahålls digitalt och att en papperslös rättslig mekanism i administrativa frågor träder i kraft efter ett pilotprojekt om brådskande förfaranden. Bidrag från Frankrike, s. 6–7, hänvisar till att stärka nätverken, förbättra affärsprogramvaran och rekrytera IT-tekniker. Bidrag från Grekland, s. 10–12, hänvisar till stöd för digital registrering av domstolsärenden i första instans och appellationsdomstolar i Aten, Piraeus och Thessaloniki. Bidrag från Kroatien, s. 7–8. Bidrag från Finland, s. 5–6. Bidrag från Polen, s. 17–18. Bidrag från Ungern, s. 10–12. Bidrag från Lettland, s. 6–7.

(135)

Bidrag från Rumänien, s. 10. Även bidrag från Europarådet, med hänvisning till situationen överlag.

(136)

Bidrag från Slovakien, s. 4, med hänvisning till eCodex-systemet, genom vilket europeiska utredningsorder kan skickas, framställningar om rättsligt bistånd göras och elektroniska bevis delas.

(137)

När det gäller utmaningar hänvisar bidraget från Rumänien, s. 10, till den samtidiga tillgången till fyra versioner av domstolarnas e-akt och behovet av att säkerställa kompatibilitet, cybersäkerhet och modernisering av it-infrastrukturen på lokal nivå. Bidrag från Spanien, s. 1 och 5, hänvisar till behovet av att skydda tillräckliga digitala färdigheter. I Rapport om rättsstatsprincipen 2023, s. 9, hänvisas till vikten av att säkerställa att digitala verktyg kan användas effektivt i praktiken, bland annat genom tillräcklig utbildning.

(138)

Bidrag från Sverige, s. 6–7.

(139)

Utöver tillhandahållande av information omfattar dessa arkivering online av polisrapporter och domstolsansökningar, administration av digitala ärendeakter i syfte att visa och ladda ned domstolshandlingar och inkomma med handlingar och domstolsförhandlingar i ett videokonferensformat och audio/videoinspelningar av det rättsliga förfarandet. Till exempel hänvisar bidraget från Belgien, s. 6 och 20, till digital arkivering av handlingar, domstolsakter online, lösningar online inom förvaltningen av utsatta personers ärenden och till att hitta en godkänd översättare, tolk eller expert. I framtiden bör det också vara möjligt att inleda rättsliga förfaranden digitalt, lämna in ansökningar, kommunicera online med domstolarna och ta del av domar digitalt.

(140)

Bidrag från Tyskland, s. 8.

(141)

Bidrag från Frankrike, s. 7.

(142)

Samråd online via plattformen för grundläggande rättigheter, fråga 3: ”Används digitala verktyg i din medlemsstat för att underlätta tillgången till rättslig prövning genom rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol?” Rapport om rättsstatsprincipen 2023, s. 9–10, där det hänvisas till den ökade användningen av det elektroniska kommunikationssystemet och de flesta återstående domstolarnas integrering i ett enhetligt system i Kroatien. Betydande effektivitets- och kvalitetsfrågor i samband med digitalisering av rättsväsendet kvarstår dock. I Italien har stora framsteg gjorts med digitaliseringen av det civilrättsliga systemet, även om de ändrade förfaranderegler som möjliggör digitalisering av det straffrättsliga systemet ännu inte har genomförts fullt ut.

(143)

Bidrag från Slovakien, s. 4, med hänvisning till en särskild webbplats för Högsta domstolen. Bidrag från Bulgarien, s. 19, med hänvisning till en e-juridikportal med kostnadsfri, direkt och permanent elektronisk åtkomst. Bidrag från Spanien, s. 1 och 5, med hänvisning till information som tillhandahålls online om rättsväsendet och rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol. Bidrag från Österrike, s. 14–15.

(144)

Bidrag från Luxemburg, s. 5. Kommissionen har dock i 2023 års rapport om rättsstatsprincipen (s. 10) utfärdat en rekommendation till Luxemburg om den pågående reformen för att göra rättshjälp mer tillgänglig.

(145)

Samråd online via plattformen för grundläggande rättigheter, fråga 2: ”Tillhandahålls, enligt din erfarenhet, information i praktiken i din medlemsstat om tillgängliga rättsmedel och de åtgärder som ska vidtas under ett rättsligt förfarande/när du får tillgång till prövningsförfaranden utanför domstol?”

(146)

Bidrag från Österrike, s. 16. Bidrag från Belgien, s. 28. Bidrag från Kroatien, s. 7. Bidrag från Finland, s. 6–7. Bidrag från Frankrike, s. 8. Bidrag från Tyskland, s. 9. Bidrag från Grekland, s. 12–14. Bidrag från Ungern, s. 12. Bidrag från Irland, s. 2. Bidrag från Lettland, s. 7. Bidrag från Litauen, s. 8–9. Bidrag från Luxemburg, s. 5. Bidrag från Nederländerna, s. 3. Bidrag från Polen, s. 18. Bidrag från kontaktpunkten i Portugal, s. 6. Bidrag från Rumänien, s. 11. Bidrag från Sverige, s. 7. Bidrag från Slovakien, s. 4–5. Bidrag från Slovenien, s. 7. Icke desto mindre pågår överträdelseförfaranden mot fyra medlemsstater för felaktigt införlivande av direktiv 2010/64/EU.

(147)

Bidrag från Grekland, s. 12–14. Bidrag från Frankrike, s. 3–4. Bidrag från Belgien, s. 28. Samrådsbidrag från Finland, s. 6–7.

(148)

Bidrag från Frankrike, s. 3–4, med hänvisning till rätten för ett brottsoffer som inte förstår franska att få en tolk och en översättning av den information som krävs för att kunna utöva sina rättigheter. Brottsoffer har rätt att begära översättningar eller muntliga sammanfattningar av domstolsförhandlingar. Bidrag från Österrike, s. 16.

(149)

Bidrag från Ungern, s. 12–13.

(150)

Bidrag från Nederländerna, s. 3.

(151)

Bidrag från Kroatien, s. 7.

(152)

Bidrag från Kroatiens ombudsman, s. 7.

(153)

Bidrag från Finland s. 6–7. Bidrag från Lettland, s. 7. Bidrag från Belgien, s. 21.

(154)

Bidrag från Finland s. 5–6, som också nämner att advokater, försvarare, tolkar och översättare kan använda systemet för att ansöka om statliga medel, lämna fakturor och få tillgång till distanstjänster i samband med rättshjälp.

(155)

Samråd online via plattformen för grundläggande rättigheter, se fråga 1.

(156)

Bidrag från Rumänien, s. 11. I Litauen inrättades ett samarbetsförfarande mellan de första uppgiftslämnarna och leverantörerna av stöd till brottsoffer 2021. Bidrag från Litauen, s. 9.

(157)

Bidrag från Slovenien, s. 10.

(158)

Bidrag från Österrike, s. 1–2.

(159)

Bidrag från Tyskland, s. 12–13.

(160)

Bidrag från Sverige, s. 8–15.

(161)

Bidrag från Grekland, s. 15–16.

(162)

Bidrag från Kroatien, s. 12–15. Även ENNHRI, s. 3, hänvisar till brister som identifierats av nationella människorättsinstitutioner när det gäller att säkerställa rättigheterna för brottsoffer (avseende offer för hatbrott och våld i nära relationer i Tyskland, rätten till ersättning för offer för människohandel i Luxemburg och icke-nationella offer i Slovenien).

(163)

Samråd online via plattformen för grundläggande rättigheter, fråga 1: ”Vilka åtgärder vidtas i din medlemsstat för att undanröja språkliga/kulturella/fysiska/finansiella/andra hinder för personer med tillgång till rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol?” a. Tolknings- och översättningstjänster (82 positiva svar). b. Åtgärder för att underlätta tillgången för personer med funktionsnedsättning, såsom åtgärder som rör den fysiska tillgången till domstolsbyggnader (60). c. Rättshjälp (79). d. Arrangemang för att hänvisa utsatta offer, såsom offer för våld i nära relationer eller könsrelaterat våld, till stödtjänster (65). e. Skyndsamma förfaranden för utsatta parter, t.ex. i fall som rör sexuellt våld eller barn (31). f. Andra åtgärder (8).

(164)

Bidrag från kontaktpunkten i Cypern, s. 3. Bidrag från Tyskland, s. 4, 14 och 18, som även hänvisar till ett förenklat förfarande för tilltalade som är minderåriga. Enligt bidraget från Litauen, s. 10, kan förundersökning prioriteras när den misstänkte eller offret är ung eller när den misstänkte är häktad. I Lettland prioriteras straffrättsliga förfaranden som inbegriper våld eller sexuellt våld, även mot barn. Bidrag från Lettland, s. 7.

(165)

Bidrag från Belgien, s. 26. Samrådsbidrag från Nederländerna, s. 5, hänvisar till ett projekt som inför ett förkortat rättsligt förfarande för att bidra till att minska antalet konflikter mellan föräldrar vid skilsmässor och förhindra skador på barn.

(166)

Bidrag från Litauen, s. 9. Bidrag från Österrike, s. 20. Bidrag från Belgien s. 24–25. Bidrag från Slovakien, s. 4–5.

(167)

Bidrag från Finland, s. 7.

(168)

Bidrag från Sverige, s. 9–10. Även bidrag från Portugal, s. 6–7, som hänvisar till att stödkontor för offer för könsrelaterat våld, också har inrättats eller håller på att inrättas i åtta städer.

(169)

Bidrag från Kroatien, s. 5–6, med hänvisning till förfarandet i fall av sexuellt våld.

(170)

Strategin för stadgan, s. 10 och 18, med hänvisning till den stödjande analysen av samråden med berörda parter, s. 31.

(171)

 16 medlemsstater föreskriver, som ett särskilt arrangemang för tillgång till rättslig prövning för personer som riskerar att diskrimineras och äldre personer, rätten för civilsamhällesorganisationer och/eller likabehandlingsorgan att inleda eller delta i rättsliga förfaranden på ett eller flera brottsoffers vägnar eller till stöd för ett eller flera brottsoffer. Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 25. Olika civilsamhällesorganisationer i Slovenien arbetar för att bekämpa diskriminering och stödja offer, bland annat från utsatta grupper. Dessa tillhandahåller juridisk rådgivning, opinionsbildning och hjälp med att söka rättsmedel för diskrimineringsärenden. Bidrag från Slovenien, s. 3–4. Bidrag från kontaktpunkten i Slovenien, s. 3.

(172)

Bidrag från Tyskland, s. 12–13.

(173)

Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 24–25 och 31.

(174)

Bidrag från Ungern, s. 16–17, med hänvisning till 932 domare, 601 biträdande domare och 102 praktikanter som deltagare. De utsatta grupper som omfattas är bland annat barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och offer för våld i nära relationer och människohandel. Även bidrag från Litauen, s. 8 och 13, med hänvisning till utbildning och riktade rekommendationer som gjorts tillgängliga för advokater som tillhandahåller rättsligt bistånd som omfattas av rättshjälp. Bidrag från Bulgarien, s. 19, med hänvisning till Bulgariens nationella rättsinstitut som anordnar utbildning för domare om effektivt skydd mot diskriminering.

(175)

Bidrag från Spanien, s. 2 och 4, som även hänvisar till utbildning av yrkesverksamma vid kontor för brottsofferhjälp, om behoven hos personer med funktionsnedsättning, vilket inbegriper ett utbildningstillfälle om tillgänglighet. Bidrag från Frankrike, s. 9, med hänvisning till en interregional utbildning om mottagande av personer med funktionsnedsättning. Bidrag från Litauen, s. 8 och 13, med hänvisning till utbildning för domare i kommunikation med personer med funktionsnedsättning.

(176)

Bidrag från Sverige, s. 11–12.

(177)

Med hänvisning till tillgänglig rättvisa, åldersanpassad, snabb, omsorgsfull, anpassad till och fokuserad på barnets behov och rättigheter. Se Riktlinjer från Europarådets ministerkommitté för ett barnvänligt rättsväsende (antagna av ministerkommittén den 17 november 2010 vid det 1 098:e mötet mellan ministrarnas företrädare), 17.11.2010.

(178)

Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, figur 32, s. 28.

(179)

Bidrag från Slovakien, s. 7. Bidrag från Luxemburg, s. 8.

(180)

Bidrag från kontaktpunkten i Cypern, s. 4, där det konstateras att frihetsberövandet av barn är en påföljd i sista hand. Domstolar för unga kan också ålägga alternativa straff, såsom tillrättavisningar, böter, samhällstjänst för barn över 16 år, hänskjutande till ett behandlingshem för unga missbrukare etc.

(181)

Bidrag från Tyskland, s. 6, 14 och 16, med hänvisning till lagen om ungdomsdomstolar. OHCHR hänvisar dock i sitt bidrag, s. 5–6, till de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för barnets rättigheter, där kommittén rekommenderade Tyskland att se till att alla barn, även de under 14 år, kan yttra sig och höras i beslut som rör dem, och att fastställa rättsliga normer för att se till att förfarandena är barnvänliga. Kommittén kommenterade också med uppskattning de åtgärder som Tyskland vidtagit för att anpassa sitt barnrättssystem till konventionen, bland annat genom införlivandet i den nationella lagstiftningen av direktiv (EU) 2016/800 (CRC/C/DEU/CO/5-6, punkt 17 a).

(182)

Bidrag från Spanien, s. 3.

(183)

Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, figur 31, s. 28.

(184)

Bidrag från Österrike, s. 21–25. Bidrag från Frankrike, s. 12, där det konstateras att barn kan följas till domstolen av sitt rättsliga ombud, en vuxen som de själva väljer, eller av en certifierad brottsofferorganisation.

(185)

Bidrag från Nederländerna, s. 7. Bidrag från Sverige, s. 12, med hänvisning till lagen om särskilda ombud för barn. Även bidraget från Finland, s. 9, med hänvisning till pågående lagstiftningsöversyn som innehåller föreslagna ändringar av utnämningar av barnförvaltare.

(186)

Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, figur 31, s. 28. I Luxemburg måste till exempel barn höras i en barnvänlig miljö, samrådsbidrag från Luxemburg, s. 8.

(187)

Bidrag från Slovakien, s. 7.

(188)

Bidrag från Frankrike, s. 12, enligt vilket intervjuer med barn måste äga rum i närvaro av en psykolog, barnläkare, familjemedlem, ad hoc-administratör eller en person som utses av barndomaren.

(189)

Bidrag från Spanien, s. 4.

(190)

Bidrag från Rumänien, s. 13. Bidrag från kontaktpunkten i Portugal, s. 10–12, med hänvisning till planer på att utrusta 117 byggnader med mottagnings- och hörselrum för barn.

(191)

FN:s barnfond https://www.unicef.org/.

(192)

Bidrag från Polen, s. 27.

(193)

Samråd online via FRA:s plattform för grundläggande rättigheter, fråga 4: ”Har man, enligt din erfarenhet, vidtagit åtgärder i din medlemsstat för att underlätta tillgången till rättslig prövning för barn genom rättsmedel och prövningsförfaranden utanför domstol?” Bidrag från ENNHRI, s. 3, hänvisar också till brister som identifierats av nationella människorättsinstitutioner i det rättsliga skyddet för alla asylsökande och migranter i Belgien, Grekland, Lettland och Tjeckien.

(194)

Bidrag från kontaktpunkten i Slovenien, s. 5–6.

(195)

Bidrag från ENNHRI, s. 3, med hänvisning till brister som identifierats av nationella människorättsinstitutioner i familjerättsliga förfaranden och förfaranden som rör barn i Bulgarien, Irland, Luxemburg, Slovenien och Tyskland.

(196)

Bidrag från OHCHR, s. 4, med hänvisning till CRC/C/HRV/CO/5-6, s. 17, 25 och 41.

(197)

Bidrag från OHCHR, s. 6, med hänvisning till CRC/C/GRC/CO/4-6, punkt 40 f–g. Bidrag från Grekland, s. 19–20, med hänvisning till rätten till rättshjälp för barn som är offer för sexuella övergrepp, sexuell exploatering och barnpornografi, samt rättssäkerhetsgarantier för misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden. Även (CRC/C/C/CYP/CO/5-6, punkterna 19–20 och 37–38), där kommittén rekommenderade Cypern att se till att barnets rätt att höras i rättsliga förfaranden fastställs i lagstiftningen och genomförs. Den rekommenderade också att barn som skilts från sina föräldrar och ensamkommande barn företräds av behöriga advokater i asylförfaranden och att ett formellt förfarande för att ta ställning till barnets bästa inrättas.

(198)

Strategin för stadgan, s. 11–12.

(199)

Definieras som offentliga institutioner som inrättats enligt relevanta direktiv för att bekämpa diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung och kön. I många medlemsstater omfattar likabehandlingsorganens mandat även andra förbjudna grunder, såsom ålder, funktionsnedsättning, religion och övertygelse, sexuell läggning eller andra grunder. Bidrag från Equinet, s. 1.

(200)

Bidrag från ENNHRI, s. 4, med hänvisning till medvetandehöjande kampanjer om tillgång till rättslig prövning för nationella människorättsinstitutioner från Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Kroatien, Lettland, Luxemburg, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

(201)

Bidrag från Equinet, s. 1–3 och 5. Bidrag från ENNHRI, s. 1–2 och 5. Om jämlikhetsorganens befogenheter att hjälpa offer för diskriminering. Även resultattavlan för rättskipningen i EU 2023, figur 19, som återspeglar vilka befogenheter likabehandlingsorganen, eller i vissa fall andra särskilda organ, har i varje medlemsstat för att lösa fall av diskriminering. Dessa ger bland annat parterna möjlighet att söka en alternativ lösning på tvisten (t.ex. medlings- eller förlikningsförfaranden), utfärda bindande beslut i diskrimineringsärenden, agera i domstol i fall av diskriminering, antingen på offrens vägnar eller i dess eget namn, eller lämna synpunkter till domstolen som amicus curiae (underlag som lämnas in till en domstol av andra än processens parter) eller expert i fall av diskriminering.

(202)

Bidrag från Equinet, s. 4.

(203)

Bidrag från Equinet, s. 2, med hänvisning till dess undersökning ”Litigation power of Equality Bodies” (Likabehandlingsorgans befogenheter i rättstvister), 2023, enligt vilken 34 av de 47 granskade likabehandlingsorganen hade en viss talerätt inför domstol. Av dessa kunde 23 agera som amicus curiae (en expert, tredje part, som får bistå domstolen genom att ge information eller insikt), 18 kunde lämna anonymiserade klagomål till domstolar med offrets samtycke, 13 hade möjlighet att inleda actio popularis (allmän talerätt) i eget namn och 8 kunde inge kollektiva klagomål.

(204)

Bidrag från ENNHRI, s. 2.

(205)

Bidrag från ENNHRI, s. 2–3, med hänvisning till ENNHRI:s rapporter om rättsstaten i Europeiska unionen 2022 och 2023. I linje med FN:s Parisprinciper ansvarar NHRI också för att rapportera och ge råd till regeringar och relevanta myndigheter om mänskliga rättigheter.

(206)

Bidrag från Equinet, s. 3, med hänvisning till Vincenzo Tudisco och Emma Lantschner, Preventing and reacting to discrimination through sanctions and remedies, och Marie Mercat-Bruns, ”A comparative study of collective redress in France, Norway and Romania – the challenges of strategic litigation”. European Equality Law Review – nr 1/2020; s. 21, Equinet 2013, s. 13. Andra skäl för att inte rapportera diskriminering kan inbegripa tvivel på möjligheten till framgång, bristande kännedom om rättigheter och/eller förekomsten av likabehandlingsorgan, svårigheter att lägga fram bevis, osäkerhet om ärendets utgång, utsikterna till låga ersättningsnivåer och/eller rädsla för repressalier; COM(2021) 139 final .

(207)

För andra exempel på god praxis på nationell nivå, se Bidrag från ENNHRI, s. 6.

(208)

Bidrag från Bulgarien, s. 3 och 17. Även bidrag från Spanien, s. 5, med hänvisning till kommunala rättskontor som hjälper medborgarna i deras förbindelser med rättsväsendet i allmänhet. Bidrag från Luxemburg, s. 2, med hänvisning till Centre d’égalité de traitement (Center för likabehandling), som ger råd om offrens rättigheter, lagstiftning, rättspraxis och rättsmedel.

(209)

Bidrag från Frankrike, s. 3–4.

(210)

Bidrag från Ungern, s. 4–6.

(211)

Onlinesamråd via plattformen för grundläggande rättigheter, fråga 1 (60 positiva svar av 115).

(212)

Bidrag från Slovenien, s. 8–9.

(213)

Bidrag från Tyskland, s. 9–10.

(214)

Bidrag från Belgien, s. 21. Bidrag från kontaktpunkten i Portugal, s. 6.

(215)

Bidrag från Polen, s. 20–21.

(216)

Bidrag från Ungern, s. 12–13. Även bidrag från Polen, s. 20–21.

(217)

Bidrag från OHCHR, s. 6, med hänvisning till CRPD/C/HUN/CO/2-3, s. 26–27.

(218)

Bidrag från Tyskland, s. 9. Bidrag från Litauen, s. 8–9. Bidrag från Nederländerna, s. 3. Bidrag från Kroatien, s. 11–12. Bidrag från Ungern, s. 12–13.

(219)

Bidrag från Irland, s. 2.

(220)

Bidrag från Bulgarien, s. 11, där det anges att utbildning om programvaran tillhandahålls till de flesta domstolstjänstemän.

(221)

Domstolen hänvisade till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och nationell lagstiftning om likabehandling och icke-diskriminering, som kräver rimliga anpassningar av förfarandet för att optimera rätten till deltagande och information för personer med funktionsnedsättning. En anpassning av det rättsliga språket så att det blev begripligt var ett krav för rättssystemet. Behovet av att informera de sökande om domen följde av direktivet om brottsoffers rättigheter. C.G.P.J – nyheter om rättsväsendet (poderjudicial.es) , samrådsbidrag från Spanien, s. 5.

(222)

Bidrag från Cypern, s. 1. Bidrag från Grekland, s. 5–6. Bidrag från Nederländerna, s. 1. Bidrag från Tyskland, s. 4. Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 17–18. Även bidrag från Europarådet, med hänvisning till Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej): Promoting mediation to resolve administrative disputes in Council of Europe member states – december 2022 (inte översatt till svenska).

(223)

Bidrag från Slovenien, s. 5.

(224)

Bidrag från Tyskland, s. 18–19.

(225)

Bidrag från Frankrike, s. 3–4. Bidrag från Luxemburg, s. 3, där det konstateras att ett lagförslag förväntas införa en mekanism för kollektiv talan för att göra det möjligt för ett stort antal konsumenter att gemensamt väcka talan om de har lidit skada på samma eller liknande sätt. Bidrag från Sverige, s. 2, med hänvisning till en konsumentgrupps rätt att väcka grupptalan mot en näringsidkare.

(226)

Bidrag från Lettland, s. 1–2.

(227)

Bidrag från Luxemburg, s. 2. Bidrag från Tyskland, s. 4. Bidrag från Belgien, s. 6–7. Bidrag från Litauen, s. 3–5. Bidrag från kontaktpunkten i Portugal, s. 1–4. Bidrag från Finland, s. 1–3. Bidrag från Österrike, s. 8 och 12–13.

(228)

Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 24.

(229)

Bidrag från Luxemburg, s. 2. I civilrättsliga frågor finns medling tillgänglig vid Centre de Médiation, som utser en medlare i linje med tvisten och parternas önskemål.

(230)

Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 24. På samma sätt används inte alternativ tvistlösning så ofta i andra organ än domstolar i Slovenien, men dess betydelse ökar. Domstolarna presenterar alternativ tvistlösning som ett alternativ, utom när domaren anser att det är olämpligt. Samrådsbidrag från Slovenien, s. 3. Lagen om skiljedomsförfarande gör det möjligt för civilrättsliga parter att ge en skiljedomsnämnd i uppdrag att fatta ett bindande beslut som är likvärdigt med beslut i en domstol. Medling regleras i lagen om medling i civil- och handelsrättsliga mål. Lagen om alternativ tvistlösning i rättsliga frågor ökar användningen av alternativ tvistlösning inom företag, arbetsplatser, familjer och andra civilrättsliga förhållanden i fråga om fordringar som parterna fritt kan avyttra och betala. Medel för att finansiera program för alternativ tvistlösning kommer från domstolsbudgetar.

(231)

Samrådsbidrag från Nederländerna, s. 1. Resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 24, där det konstateras att användningen av alternativ tvistlösning för administrativa ändamål inte stöds i Slovakien, medan alternativ tvistlösning i Spanien är obligatorisk i arbetsrättsliga mål.

(232)

Se resultattavla för rättskipningen i EU 2023, s. 31–37.

(233)

Strategin för stadgan, s. 5, som även hänvisar till den låga användningen av och medvetenheten om stadgan i parlamenten.

(234)

Bidrag från FRA med hänvisning till uttalandet av parlamentets författningskommitté i Finland (PeVL 44/2022) om regeringens lagförslag 103/2022 om ändring av utlänningslagen. Kommittén efterlyste mer exakta bestämmelser om marginalen för det eventuella nationella utrymmet för eget skön vid genomförandet av direktiv 2013/32/EU, begränsningar av den fria rörligheten och rätten att överklaga ett beslut om en begäran om tillstånd att lämna mottagningscentrumet. Även bidrag från FRA med hänvisning till regeringen i Estlands förslag om ändringar av utlänningslagen (rätten att överklaga ett beslut om en visumansökan), 328 SE (Välismaalaste seaduse muutmise seaduse (viisavaide otsuse kohtukaebeo) eelnõu 328 SE), den 8 februari 2021.

(235)

Bidrag från FRA med hänvisning till (republiken Litauens lagstiftande församling Seimas förklarande anmärkning) om ändringen av artikel 5 och artikel 22 punkt 2 i Republiken Litauens lag om kriminalunderrättelse nr XI-2234 och ändringen av artikel 10 i Republiken Litauens lag om statshemligheter och officiella hemligheter.

(236)

Artikel 267 i EUF-fördraget.

(237)

Artikel 258 i EUF-fördraget.

(238)

Se domar av den 18 maj 2021, Asociatia ”Forumul Judecatorilor Din România” m.fl., C-83/19, C-127/19, C-195/19, C-291/19, C-355/19, EU:C:2021:393, av den 20 april 2021, Repubblika C-896/19, EU:C:2021:311, av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Utnämning av domare vid Högsta domstolen – överklagande), C-824/18, EU:C:2021:153, av den 19 november 2019, AK (Oberoende av Högsta domstolens disciplinkammare), C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982, och av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugues, C-64/16, EU:C:2018:117.

(239)

Rapport om rättsstatsprincipen 2023, s. 3,

(240)

Dom av den 2 mars 2021, Prokuratuur (Conditions d’accès aux données relatives aux communication électroniques), C-746/18, EU:C:2021:152, punkt 42. Även dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl., C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkt 223 och citerad rättspraxis.

(241)

Även strategin för stadgan, s. 5, och de källor som nämns däri, med tanke på att den växande unionsrätten visar hur stadgan tillämpas i allt fler fall och på allt fler områden. Detta illustreras särskilt av EU-domstolens rättspraxis om tillämpandet av rätten till ett effektivt rättsmedel på områden som beskattning, asyl och migration eller likabehandling på arbetsmarknaden.

(242)

Domstolens dom av den 19 september 2018, TL, C‑310/18, EU:C:2018:732.

(243)

Pågående mål C-760/22, FP m.fl.

(244)

Domar av den 13 februari 2020, Spetsializirana prokuratura (Förhandling som hålls i den tilltalades utevaro), C‑688/18, EU:C:2020:94, av den 23 november 2021, IS (Illégalité de l´ordonnance de renvoi), C-564/19, EU:C:2021:949, av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura, C-569/20, EU:C:2022:401, och av den 15 september 2022, HN (Procès d´un accusé éloigne du territoire), C‑420/20, EU:C:2022:679. Även dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura, C-569/20, EU:C:2022:401.

(245)

De pågående målen C-767/22 och C-49/23, 1Dream m.fl. och det pågående målet C-265/23, Volieva.

(246)

Det pågående målet C-603/22, M.S. m.fl. (Droits procéduraux d’une personne minure).

(247)

Dom av den 1 augusti 2022, TL () och de traduction), C-242/22, EU:C:2022:611.

(248)

Dom av den 9 juni 2016, Balogh, C‑25/15, EU:C:2016:423.

(249)

Domar av den 15 oktober 2015, Covaci, C‑216/14, EU:C:2015:686, av den 12 oktober 2017, Sleutjes, C‑278/16, EU:C:2017:757, och av den 1 augusti 2022, TL () och de traduction), C‑242/22, EU:C:2022:611.

(250)

Domstolens dom av den 1 augusti 2022, TL, C‑242/22, EU:C:2022:611.

(251)

Se domar av den 14 september 2023, Bezirkshauptmannschaft Feldkirch, C-55/22, EU:C:2023:670, och av den 19 oktober 2023, C-147/22, EU:C:2023:790.

(252)

Dom av den 22 juni 2023, K.B. och F.S.  (Relevé d’office dans le domaine pénal), C-660/21, EU:C:2023:498.

(253)

Dom av den 12 mars 2020, VW (Rätt till tillgång till försvarare vid utebliven inställelse), C‑659/18, EU:C:2020:201. EU-domstolen har också klargjort att direktivet är tillämpligt på rättsliga förfaranden som tillåter tvångsintag på ett psykiatriskt sjukhus och tillåter skyldigheter att avvisa en advokat mot den tilltalades vilja i fall av intressekonflikter, enligt definitionen i nationell lagstiftning (dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl., C‑612/15, EU:C:2018:392).

(254)

Domar av den 15 oktober 2015, Covaci, C‑216/14, EU:C:2015:686, och av den 13 juni 2019, Moro, C‑646/17, EU:C:2019:489.

(255)

Domar av den 5 juni 2018, Kolev m.fl., C‑612/15, EU:C:2018:392, och av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom, C‑467/18, EU:C:2019:765.

(256)

Direktiv 2014/41/EU.

(257)

Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.

(258)

Dom av den 28 januari 2021, Spetsializirana prokuratura (Déclaration des droits) C-649/19, EU:C:2021:75.

(259)

Domar av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet), C-216/18 PPU, EU:C:2018:586, och av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Indépendance de l’autorité judiciaire d’émission), C-354/20 PPU, EU:C:2020:1033 och C-412/20 PPU, L och P. Även dom av den 13 januari 2021, MM, C-414/20 PPU, EU:C:2021:4, där EU-domstolen konstaterade att det i rambeslut 2002/584, i ljuset av artikel 47 i stadgan, krävs att den ansökande domstolen ska kunna genomföra en översyn av de villkor enligt vilka den europeiska arresteringsordern utfärdades.

(260)

Se dom av den 31 maj 2013, Asociaţia Accept, C-81/12, EU:C:2013:275, punkt 63.

(261)

Se dom av den 10 juli 2008, C-54/07, Feryn, punkt 38, och dom av den 31 maj 2013, Asociaţia Accept, C-81/12, EU:C:2013:275, punkt 62. I flera medlemsstater (t.ex. Belgien, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Rumänien och Slovenien, Tjeckien och Österrike) tillåter den nationella lagstiftningen att påföljder utdöms i avsaknad av ett specifikt brottsoffer på vissa villkor.

(262)

Se dom av den 31 maj 2013, Asociaţia Accept, C-81/12, EU:C:2013:275, punkt 64.

(263)

Dom av den 14 juli 2022, EPIC Financial Consulting, C-274/21 och C-275/21, EU:C:2022:565. Rådets direktiv 89/665/EEG, EGT L 395, 30.12.1989, s. 33–35.

(264)

Dom av den 21 december 2021, Randstad Italia, C-497/20, EU:C:2021:1037.

(265)

Dom av den 7 september 2021, Klaipėdos regiono atliekų tvarkymo centras, C-927/19, EU:C:2021:700.

(266)

Dom av den 15 september 2022, Veridos C-669/20, EU:C:2022:684 om förfaranden enligt direktiv 2009/81/EG, EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.

(267)

Rådets direktiv 93/13/EEG, EGT L 347, 17.12.1993, s. 29.

(268)

Domar av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia, C‑485/19, EU:C:2021:313, punkt 54, av den 4 juni 2020, Kancelaria Medius SA, C‑495/19, EU:C:2020:431, punkt 32, av den 17 maj 2022, Ibercaja Banco, C‑600/19, EU:C:2022:394, punkt 45, av den 17 maj 2022, SPV Project 1503 Srl och Banco di Desio e della Brianza SpA, C‑693/19 och C‑831/19, EU:C:2022:395, punkt 61, av den 17 maj 2022, Unicaja Banco, C‑869/19, EU:C:2022:397 punkt 29, av den 17 maj 2022, Impuls Leasing România IFN SA, C‑725/19, EU:C:2022:396, punkt 46, av den 10 juni 2021, BNP Paribas Personal Finance SA, C‑776/19 till C‑782/19, EU:C:2021:470, punkt 29, av den 29 april 2021, Bank BPH SA, C‑19/20, EU:C:2021:341, punkt 92, av den 8 september 2022, D.B.P. (Crédit hypothécaire libellé en devises étrangères) C‑80/21 till C‑82/21, punkt 88, och av den 22 september 2022, Servicios Prescriptor y Medios de Pagos EFC SAU, C‑215/21, EU:C:2022:723, punkt 36.

(269)

Domar av den 17 maj 2022, Impuls Leasing România IFN SA, C-725/19, EU:C:2022:396, av den 22 september 2022, Vicente (Action en paiement d’honoraires d’avocat), C‑335/21, EU:C:2022:720, och av den 4 juni 2020, Kancelaria Medius SA, C‑495/19, EU:C:2020:431.

(270)

Domar av den 10 juni 2021, BNP Paribas Personal Finance SA, C‑776/19 till C‑782/19, EU:C:2021:470, av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia, C-485/19, EU:C:2021:313, och av den 8 september 2022, D.B.P (Crédit hypothécaire libellé en devises étrangères), C-80/21 till C-82/21.

(271)

Domar av den 17 maj 2022, Ibercaja Banco, C-600/19, EU:C:2022:394, och av den 17 maj 2022, SPV Project 1503 Srl och Banco di Desio e della Brianza SpA, C-693/19 och C-831/19, EU:C:2022:395.

(272)

Dom av den 22 september 2022, Servicios Prescriptor y Medios de Pagos EFC SAU, C-215/21, EU:C:2022:723.

(273)

Domar av den 10 september 2013, G. och R., C-383/13 PPU, EU:C:2013:533, och av den 11 december 2014, Boudjlida, C-249/13, EU:C:2014:2431.

(274)

Se domar av den 21 december 2021, Randstad Italia, C-497/20, EU:C:2021:1037, punkt 46, av den 20 april 2021, Repubblika, C-896/19, EU:C:2021:311, punkt 49, och av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Utnämning av domare vid Högsta domstolen – överklagande), C-824/18, EU:C:2021:153, punkt 108.

(275)

I enlighet med artikel 51.1 i stadgan.

(276)

FRA, Rapport om grundläggande rättigheter – 2023, s. 48–50. Även samma rapport för 2022, s. 33–34 och 37, och för 2021, s. 46.

(277)

I domen av den 17 april 2018, Egenberger, C-414/16, EU:C:2018:257, punkt 78, fastställde EU-domstolen den direkta effekten av artikel 47 i stadgan, vilket har bekräftats till exempel i domar av den 6 oktober 2020, État luxembourgeois/B och État luxembourgeois/B m.fl., C-245/19 och C-246/19, EU:C:2020:795, punkt 55, av den 19 november 2019, AK (Oberoende av Högsta domstolens disciplinkammare), C-585/18, C-624/18 och C-625/18, punkt 162, och av den 29 juli 2019, Torubarov, C-556/17, EU:C:2019:626, punkt 56.

(278)

Bidrag från FRA, med hänvisning till Österrikes författningsdomstol, E4359/2021, beslut av den 17 mars 2022 och E4123/2020, beslut av den 8 juni 2021. I det första fallet hade den federala förvaltningsdomstolen inte hört sökanden och felaktigt antagit att sökanden tillhörde den shiitiska tron. Den federala förvaltningsdomstolens beslut ogiltigförklarades. I det andra fallet hade avståendet från en muntlig förhandling varit godtyckligt, eftersom det inte hade varit möjligt att fastställa sakförhållandena i ärendet tillräckligt exakt. Författningsdomstolen upphävde beslutet.

(279)

Bidrag från FRA, med hänvisning till Högsta förvaltningsdomstolen i Österrike, beslut av den 23 juni 2021, Mag. B; Federala skattedomstolen, Ra 2019/13/0111.

(280)

Direktiv (EU) 2015/849.

(281)

Bidrag från FRA, med hänvisning till Belgiens författningsdomstol, 114/2020, beslut av den 24 september 2020, beslut av franskspråkiga och tyskspråkiga advokater, beslut av flamländska advokater och institutet för revisorer och skatterådgivare m.fl.

(282)

Bidrag från FRA, med hänvisning till Estlands Högsta domstol, dom av den 20 april 2021, justitiekansler, justitieminister, inrikesminister, utrikesminister, polis- och gränsbevakningsmyndighet, Rostyslav Polchuk, Mykola Ishchenko, Tulundusühistu Loreta, Hobulane OÜ.

(283)

Förordning (EU) 2021/693 som upphäver förordning (EU) nr 1382/2013.

(284)

  https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/opportunities/portal/screen/programmes/just2027 .  

(285)

Den tillgängliga budgeten för 2021–2027 är cirka 305 miljoner euro. Den tillgängliga budgeten för 2021–2027 är cirka 305 miljoner euro. Budgeten för 2023 är 41 125 000 euro och för 2024 40 691 000 euro, med följande fördelning mellan programsegmenten: rättsligt samarbete i civil- och straffrättsliga frågor (27 %), rättslig utbildning (36 %) och tillgång till rättslig prövning (27 %) (procentandel av anslag baserade på programmets rättsliga grund).

(286)

De andra två segmenten syftar till att 1) underlätta det civilrättsliga och straffrättsliga samarbetet och främja rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och opartiskhet ( Förslagsinfordran för åtgärdsbidrag för att främja civilrättsligt och straffrättsligt samarbete , bland annat genom att stödja insatser för att förbättra de nationella rättssystemens effektivitet och en effektiv verkställighet av beslut) och 2) stödja rättslig utbildning för att främja en gemensam juridisk, rättslig och rättsstatlig kultur och stödja ett konsekvent och effektivt genomförande av unionsrätten Förslagsinfordran för åtgärdsbidrag för att stödja gränsöverskridande projekt för utbildning av rättstillämpare inom civilrätt, straffrätt eller grundläggande rättigheter .

(287)

  Call for proposals for action grants to support transnational projects in the fields of e-Justice, victims’ rights and procedural rights .

(288)

  https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/policies/justice-and-fundamental-rights/criminal-justice/rights-suspects-and-accused_en .  

(289)

  https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/opportunities/portal/screen/how-to-participate/org-details/999999999/project/101051559/program/43252386/details .

(290)

  https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/opportunities/portal/screen/how-to-participate/org-details/999999999/project/101087157/program/43252386/details .

(291)

  https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/opportunities/portal/screen/how-to-participate/org-details/999999999/project/101056671/program/43252386/details .

(292)

  https://e-justice.europa.eu/home.do?plang=sv&action=home .  

(293)

Europarådet kommer också att ta fram vägledningar och utbildning för rättstillämpare om kommissionens rekommendation om processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade som är föremål för häktning och om materiella förhållanden i förvar, https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_22_7570 .

(294)

  European Programme for Human Rights Education for Legal Professionals in the European Union (HELP in the EU III). Kursen omfattar Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, den (reviderade) europeiska sociala stadgan, EU-stadgan och annan relevant EU-lagstiftning och Europarådets lagstiftning samt relevant rättspraxis.

(295)

Förordning (EU) 2021/692. Den beräknade budgeten för 2021–2027 är 1,5 miljarder euro.

(296)

Finansierade åtgärder underlättar genomförandet av EU:s prioriteringar på området grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati, vilket betonas i rapporterna om rättsstatsprincipen, meddelandet ”Ett mer inkluderande och skyddande Europa: att utöka förteckningen över EU-brott till att omfatta hatpropaganda och hatbrott”, rapporter om EU-medborgarskapet, den europeiska handlingsplanen för demokrati, kommissionens rekommendation om skydd för journalister och människorättsförsvarare som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade rättsprocesser och rättegångsmissbruk och strategin för stadgan.

(297)

Strategin för stadgan, s. 11.

(298)

  Bilaga till kommissionens genomförandebeslut om finansiering av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och antagande av arbetsprogrammet 2023–2024. Call for proposals to promote civil society organisations’ awareness, capacity building and implementation of the EU Charter of Fundamental Rights .

(299)

  Call for proposals – Promote capacity building and awareness on the EU Charter of Fundamental Rights and activities on strategic litigation relating to democracy, the rule of law and fundamental rights breaches . Se projekten ”Making the EU Charter a leading human rights litigation tool in Hungary” , ”Strategic Litigation as a Gateway to address the rights of Persons with Disabilities in the European Union” och ”Developing Information, Guidance, and Interconnectedness for (Charter) Rights Integration in Strategies for Enforcement (DIGIRISE)” .

(300)

  Call for proposals to prevent and combat gender-based violence and violence against children: call to intermediaries. .

(301)

  Bilaga till kommissionens genomförandebeslut om finansiering av programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden och antagande av arbetsprogrammet 2023–2024. Dessa verksamheter omfattar finansiering för att förbättra det stöd som finns tillgängligt för offer för hatbrott och rättsliga strukturers respons på hatbrott.

(302)

  DIGITAL EUROPE Work Programme 2023–2024 (PDF) .  (arbetsprogram för programmet för ett Digitalt Europa 2023–2024).

(303)

  Call for proposals – Digital transformation . Ett exempel på finansierat projekt är ” Continued management, development and maintenance of the e-CODEX system ” som används av flera medlemsstater för digitalt utbyte av ärenderelaterade uppgifter i civil-, handels- och straffrättsliga frågor.

(304)

  DIGITAL EUROPE Work Programme 2023–2024 (PDF) .  (arbetsprogram för programmet för ett Digitalt Europa 2023–2024).

(305)

Projektet ”Access to Justice in a Multilevel European Constitutional System” .

(306)

Projektet ” EU Studies for Human Rights Protection and Alternative Dispute Resolution ”.

(307)

Projektet ”Child-Friendly Justice in Action” som finansieras inom ramen för Erasmus+ nyckelåtgärd Samarbete för innovation och utbyte av god praxis.

(308)

https://erasmus-plus.ec.europa.eu/sv.

(309)

  https://commission.europa.eu/funding-tenders/find-funding/eu-funding-programmes/internal-security-fund_en .

(310)

  https://commission.europa.eu/business-economy-euro/economic-recovery/recovery-and-resilience-facility_sv .

(311)

  https://ec.europa.eu/economy_finance/recovery-and-resilience-scoreboard/milestones_and_targets.html?lang=en .

(312)

Med en total budget på 864 miljoner euro för perioden 2021–2027 har kommissionen inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd stött 20 projekt på området rättsliga reformer i 14 medlemsstater till ett totalt belopp på 10 580 000 euro.

(313)

Barnahus fungerar som en plattform där brottsbekämpande myndigheter, straffrättskipning, barnskyddstjänster samt socialarbetare och hälsovårdspersonal samarbetar under ett tak. Projektet ” Ensure child-friendly justice through effective operation of the Barnahus-units in Finland ” bidrar till att förbättra tillgången till och kvaliteten på rättssystemet för barn som fallit offer för våld. Verksamheten i fem Barnahus fungerar bättre i hanteringen av fall av sexuella övergrepp mot barn. På samma sätt syftar projektet ” Strengthening child-friendly justice through effective co-operation and coordination among different Barnahus-type services in Spain ” till att utarbeta rekommendationer och utarbeta en strategi och en handlingsplan för att utöka Barnahusinsatserna i de deltagande regionerna. I Slovenien har projektet ”Barnahus Slovenia: Supporting child victims of violence” lett till att ett Barnahus öppnades efter en grundutbildning. Projektet bidrog till att utforma insatserna och utarbeta ett lagförslag om barnvänlig rättvisa, som antogs i juni 2021. Projektet omfattade en nationell kommunikationskampanj och involverade barn i utformningen av Barnahus. Syftet med projektet ”Implementing the Barnahus model in Croatia” är att stärka den rättsliga ramen, bland annat genom att stärka yrkesverksammas kapacitet.

(314)

Syftet med projektet är att bättre integrera barn med funktionsnedsättning i samhället och förbättra kvaliteten på tjänster till dem från systemet för socialt och rättsligt skydd av barn och socialt förmyndarskap och därmed förknippade tjänster.

(315)

Detta projekt främjar en enhetlig, inkluderande och kvalitativ verksamhet under förskoleåren.

(316)

Detta projekt syftar till att minska eftersläpningen i brottmålsdomstolar och längden på straffrättsliga förfaranden för mål som rör ungdomar. Det stöder också en förbättring av unga fångars behandling och återintegrering genom utbildning av fängelsepersonal.

(317)

I Frankrike syftar projektet ”FranceJustice” till att förbättra tillgången till rättslig prövning genom att inrätta ett it-verktyg för samråd mellan medborgare och rättstillämpare, inklusive företrädare för tjänster som tillhandahåller information om grundläggande rättigheter och rättvisa samt organisationer för stöd till brottsoffer. Projektet ”Modernising the Civil Procedure Rules in Cyprus” stödde Högsta domstolen i moderniseringen av civilprocessreglerna 2021. Projektet ” Support to the implementation of e-communication in Croatian judiciary ”, som samfinansieras av Europarådet, stöder likaså justitieministeriet när det gäller att bedöma det nuvarande systemet mot bakgrund av synpunkter från berörda parter och bästa praxis, och ger rekommendationer om ytterligare förbättringar.

(318)

Exempelvis undertecknades under en anbudsinfordran NEAR/SJJ/2023/EA-OP/0056 för tillhandahållande av utrustning och teknisk kapacitet för de rättsliga institutionerna fem kontrakt 2023 till ett sammanlagt värde av 3,94 miljoner euro för specialiserade polisfordon för transport av personer som frihetsberövats, en särskild polisbuss för transport av fångar, en särskild polisbuss för transport av fångar, tekniska skyddssystem för domstolsbyggnader och servrar för rättsliga institutioner i Bosnien och Hercegovina.

(319)

  https://www.eeas.europa.eu/eeas/eu-action-plan-human-rights-and-democracy-0_en?s=264 .

(320)

Bilateralt samarbete med flera partnerländer, bland annat Mongoliet, Nigeria, Filippinerna, Colombia, Gambia, Guinea-Bissau och Angola. Team Europe Democracy (TED) är ett globalt tematiskt Team Europe-initiativ med 15 medlemsstater som lanserades 2021 för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen. Ansvarsskyldighet och rättsstatsprincipen är nyckelprioriteringar, med en arbetsgrupp för tillgång till rättslig prövning och rättssystem med människan i centrum.

(321)

Detta görs genom att stödja genomförandet av Afrikanska unionens övergångsfond från EU:s delegation till Afrikanska unionen med ett konsortium av specialiserade organ.

(322)

  https://www.elpaccto.eu/en/ . Den andra fasen, som ska inledas 2023, kommer att vara det största programmet till stöd för genomförandet av Team Europe-initiativet för rättvisa och säkerhet , som till exempel fokuserar på att stödja åtgärder som rör tillgång till rättslig prövning och rättssystem med människan i centrum.

(323)

Verkställighet av rättsliga avgöranden och genomförandet av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas domar rapporteras till exempel i landsrapporterna som en del av det årliga utvidgningspaketet.

(324)

Exempel på åtgärder inom ramen för EU:s och Europarådets gemensamma program är i) partnerskapet för god förvaltning för länderna i det östliga partnerskapet, som syftar till att bekämpa diskriminering och skydda utsatta gruppers och kvinnors rättigheter genom kapacitetsuppbyggnad och spridning av verktyg/vägledning för tillgång till rättslig prövning i Georgien, Moldavien och Ukraina, ii) den övergripande faciliteten på västra Balkan och i Turkiet, som tar itu med ojämlikhet mellan könen i rättssystemen i Albanien, Montenegro och Nordmakedonien, och iii) programmet för det södra grannskapet, genom vilket 31 utgåvor av ovannämnda HELP-program anpassades till de nationella rättsliga sammanhangen och samlade i juli 2023 HELP-lärare och nationella kontaktpunkter från södra Medelhavsområdet för att diskutera gemensamma prioriteringar för regionen och sätt att förbättra samarbetet.

(325)

  https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/eu-budget/performance-and-reporting/programme-performance-statements/common-foreign-and-security-policy-performance_en .

(326)

Till exempel Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter.

(327)

Eulex Kosovo, EU:s rådgivande uppdrag för reform av den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina), Europeiska unionens polisiära uppdrag för de palestinska territorierna (Eupol Copps) och Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Mali (Eucap Sahel Mali).

(328)

  https://eeagrants.org/topics-programmes/justice-and-home-affairs/judicial-cooperation . Förteckning över bidrag som Europarådet beviljat inom ramen för gemensamma EU/Europarådets program och frivilliga bidrag .

(329)

Rådets slutsatser om att stärka tillämpningen av stadgan om de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen av den 8 mars 2021, 6795/21.

(330)

Artikel 19.1 andra stycket i EU-fördraget.

(331)

Se FRA 2023, civilsamhällessamråd om tillgång till rättslig prövning. Sammanfattning av svar på ett onlineformulär under perioden 30 juni–21 augusti 2023.

(332)

Se strategin för stadgan, s. 12–13, där det hänvisas till att kunskapen om stadgan fortfarande är låg bland nationella rättstillämpare, trots att den i allt högre grad används av nationella domstolar.