EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 30.11.2023
COM(2023) 768 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET
Rapport från kommissionen till rådet
Rapport om kapitel III i rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna
Solidaritetsbidraget och antagna motsvarande åtgärder: överblick
I.Inledning
I denna rapport presenteras resultaten av översynen av bestämmelserna i kapitel III i rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 1 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (nedan kallad rådets förordning) mot bakgrund av den allmänna situationen i sektorn för fossila bränslen och de övervinster som genererats. Kommissionen lägger fram rapporten för rådet i enlighet med dess rapporteringsskyldighet enligt artikel 20 i rådets förordning.
Rapporten syftar särskilt till att se över medlemsstaternas tillämpning av det solidaritetsbidrag som fastställs i rådets förordning eller de motsvarande nationella åtgärder som de har antagit som ett alternativ. I rapporten görs detta mot bakgrund av utvecklingen inom sektorn för fossila bränslen och utvecklingen av de vinster som genereras inom denna sektor. Rapporten grundar sig på kommissionens interna analys samt på information som lämnats av medlemsstaterna i enlighet med deras rapporteringsskyldighet till kommissionen enligt artikel 19.4 i rådets förordning.
II.Bakgrund
Rådets förordning antogs av rådet den 6 oktober 2022 och trädde i kraft den 8 oktober 2022. Den var en del av kommissionens krisintervention på EU:s energimarknader för att ta itu med de dramatiska prisökningarna till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina 2 . Hela unionen drabbades negativt av de mycket höga priserna på elmarknaderna sedan september 2021, i kombination med en ökad risk för brist på rysk gas sedan mars 2022 och de exceptionellt höga temperaturerna under sommarmånaderna 2022, vilka påverkade efterfrågan på el Konsumenter och företag i alla medlemsstater drabbades av högre energi- och elpriser, samtidigt som inflationen ökade och ekonomin saktade ned. Rådets förordning var av exceptionell, målinriktad och tillfällig karaktär med ett dubbelt mål: att ingripa på elmarknaden för att minska efterfrågan på el och att omfördela de exceptionellt höga vinsterna för vissa aktörer inom energisektorn, särskilt till slutkunderna. En nyligen genomförd Flash Eurobarometerundersökning bekräftar det starka stödet bland européerna (86 %) för de åtgärder som EU vidtog 2022 för att skydda konsumenter och företag för att begränsa de omedelbara effekterna av volatiliteten i energipriserna 3 .
Rådets förordning utgick från de åtgärder som kommissionen fastställde i oktober 2021 med verktygslådan för energipriser 4 samt de principer för REPowerEU-planen som kommissionen fastställde i meddelandet från mars 2022 5 och själva REPowerEU-planen 6 som antogs i maj 2022. Rådets förordning utgjorde ytterligare ett steg framåt för att garantera ett samordnat och snabbt svar på den krissituation som EU stod inför, tillsammans med andra krisförordningar (t.ex. om minskning av efterfrågan på gas 7 , om gaslagring 8 , om gaspriser, även känd som ”marknadskorrigeringsmekanism” 9 , om samordning av gasinköp, även känd som ”solidaritetsförordningen” 10 och om tillstånd för förnybar energi 11 ).
I kapitel II i rådets förordning föreskrivs åtgärder som syftar till att ingripa på elmarknaden. De rör ett vägledande och obligatoriskt mål för minskning av efterfrågan på el, ett tillfälligt intäktstak för inframarginella elproducenter och stöd till konsumenter genom en utvidgning av den befintliga verktygslådan. De åtgärder som rör elmarknaden i kapitel II analyseras inte i denna rapport eftersom de har granskats i en separat rapport från kommissionen till rådet 12 .
III.Kapitel III i rådets förordning
I kapitel III i rådets förordning fastställs ett obligatoriskt tillfälligt solidaritetsbidrag på de övervinster som genererats under räkenskapsåren 2022 och/eller 2023, beroende på medlemsstaternas politiska val, för företag i EU och fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna som genererar minst 75 % av sin omsättning från ekonomisk verksamhet inom utvinning, gruvdrift, raffinering av olja eller tillverkning av stenkolsprodukter. Medlemsstaterna måste ha tillämpat solidaritetsbidraget senast från den 31 december 2022, såvida de inte har antagit motsvarande nationella åtgärder som bidrar till överkomliga energipriser senast den dagen. De senare är nationella åtgärder som har liknande mål och omfattas av liknande regler som solidaritetsbidraget som genererar jämförbara eller högre intäkter än de beräknade intäkterna från solidaritetsbidraget.
I rådets förordning fastställs grunden för beräkningen av solidaritetsbidraget och en minimisats. I synnerhet bör endast skattepliktiga vinster som genererats under 2022 och/eller 2023, och som överstiger en ökning på 20 % av de genomsnittliga skattepliktiga vinster som genererats under de fyra räkenskapsår som inleds den 1 januari 2018 eller senare, omfattas av solidaritetsbidraget. Den minimisats som fastställs av medlemsstaterna får inte understiga 33 %. Båda inslagen säkerställer att solidaritetsbidraget är proportionerligt. I kapitel III förtecknas också vilka ändamål intäkterna från solidaritetsbidraget måste användas till i syfte att minska och mildra energikrisens skadliga effekter för hushåll och företag i hela unionen, samtidigt som den inre marknaden skyddas och risken för ytterligare fragmentering förebyggs.
Kapitel III i rådets förordning kommer att tillämpas till och med den 31 december 2023. Detta påverkar inte kommissionens skyldighet att på nytt rapportera till rådet om läget i genomförandet av kapitel III i medlemsstaterna senast den 15 oktober 2024. Detta förklaras av det faktum att medlemsstaterna kunde tillämpa solidaritetsbidraget eller antagna motsvarande nationella åtgärder även under räkenskapsåret 2023 och att sådana åtgärder fortsättningsvis genererar intäkter.
IV.Den allmänna situationen för sektorn för fossila bränslen
I detta avsnitt presenteras utvecklingen inom sektorn för fossila bränslen sedan antagandet av rådets förordning. Såsom förklaras närmare i avsnitt 6.3 i denna rapport har denna utveckling haft betydande konsekvenser för medlemsstaternas budgetar. Bestämmelserna i kapitel III i rådets förordning om en skyldighet för medlemsstaterna att tillämpa solidaritetsbidraget eller alternativt anta motsvarande nationella åtgärder har hjälpt medlemsstaterna att bära en del av den ekonomiska börda som är kopplad till kostnaderna för energiåtgärder till stöd för hushåll och företag.
Uppgången i energipriserna innebar ett unikt och gynnsamt företagsklimat för fossilbränsleföretag, trots den rådande osäkerheten. Till följd av detta gav energikrisen 2022 en perfekt bakgrund för att skapa oförutsedda vinster i hela värdekedjan, vilka avsevärt överträffade de marknadsvillkor som rådde före krisen. Vissa företag hade bättre förutsättningar än andra att utnyttja sin strategi för risksäkring och långsiktiga avtal för att säkra gynnsamma villkor under volatiliteten. I och med den gradvisa minskningen av energipriserna under 2023 (som fortfarande ligger över de historiska nivåerna) har dock förutsättningarna för att generera oförutsedda vinster dämpats jämfört med de extraordinära förhållandena under föregående år 2022, eftersom företagen måste hantera ett osäkrare ekonomiskt klimat och stigande kapitalkostnader.
Tabell 1: Genomsnittspriser före krisen 2018–2021, 2022 och 2023 (fram till november) (källor: Europeiska kommissionen, GD Energi, chefsekonom, baserat på S&P Global Commodities, VaasaETT, Weekly Oil Bulletin)
|
Medelvärde |
Före krisen (2018–2021) |
2022 |
2023 (fram till november 13 ) |
|
Grossistförsäljning av gas euro/MWh |
23 |
123 |
41 |
|
Försäljning av gas till slutkunder euro/MWh |
69 |
137 |
116 |
|
Kol euro/ton |
70 |
283 |
122 |
|
Olja euro/fat |
54 |
97 |
77 |
|
Diesel euro/l |
1,29 |
1,83 |
1,68 |
Naturgas
De åtgärder som antogs 2022 har lättat på trycket på energimarknaderna och därmed sänkt naturgaspriserna till mellan 40 euro/MWh och 50 euro/MWh i början av hösten 2023 från över 200 euro/MWh under sommaren 2022 (priserna låg på omkring 20 euro/MWh före krisen) 14 . Priserna är dock fortfarande instabila och högre än de historiska genomsnitten. Dessutom kvarstår ett antal risker som, om de förverkligas, skulle förvärra situationen avsevärt. Dessa omfattar en ökande efterfrågan på flytande naturgas (LNG) i Asien, vilket skulle minska tillgången på gas på den globala gasmarknaden 15 , extrema väderförhållanden som kan påverka vattenkraftlagringen eller kärnkraftsproduktionen 16 , vilket skulle kräva ökad användning av gaseldad elproduktion, och ytterligare möjliga avbrott i gasförsörjningen, inbegripet ett fullständigt stopp för gasimporten från Ryssland eller ett avbrott i befintlig kritisk gasinfrastruktur. Den pågående krisen i Mellanöstern utgör en ytterligare betydande geopolitisk risk med potentiell inverkan på priserna och gasförsörjningen.
EU förblir mer resilient och bättre förberett inför vintern 2023 för att minimera prisvolatiliteten tack vare det fortsatt stora inflödet av LNG (importen av LNG ökade med 98 % när man jämför juni 2023 med juni 2021), den rekordhöga lagerfyllnadsnivån (det årliga målet på 90 % för lagerfyllning nåddes i mitten av augusti och framåt mot tidsfristen i november), insatserna för att minska efterfrågan på gas (–17 % för perioden augusti 2022–juli 2023, dvs. över målet på 15 %) och den påskyndade utbyggnaden av förnybar energi (uppskattningsvis +41 GW solenergi och +15 GW vindkraft som installerades 2022 och som sparar omkring 11 miljarder kubikmeter efterfrågan på gas per år).
Tack vare en aldrig tidigare skådad reaktion har EU delvis kompenserat för de saknade gasvolymerna från Ryssland, och EU:s beroende av rysk gas minskade till 15 % 2023 från 45 % 2021 tack vare en ökning av LNG-importen och rörledningsflöden från tillförlitligare internationella partner.
Råolja och raffinerade oljeprodukter
De globala råoljepriserna har nyligen sjunkit till under 85 US-dollar/fat 17 , vilket tyder på att marknadens fundamenta överlag har förbättrats, vilket tyder på att marknaden är mindre ansträngd. Detta kompenseras delvis av den riskpremie på marknaden som är kopplad till den senaste tidens händelser i Mellanöstern som skulle kunna påverka ytterligare utbud. Oljepriserna hade ökat till följd av krisen i Mellanöstern och av att de frivilliga minskningar som OPEC+ aviserade i början av april och juni 2023 18 förlängdes fram till slutet av året (OPEC+ försökte komma till rätta med de sjunkande oljepriserna: mindre än 75 US-dollar/fat i juni 2023 från cirka 100 US-dollar/fat i oktober 2022 och cirka 60 US-dollar/fat under första halvåret 2021). Den nedåtgående trenden har fått stöd av västerländska sanktioner och pristak för rysk olja 19 samt oro över de globala makroekonomiska utsikterna, särskilt efter den senaste tidens ekonomiska svaghet i Kina och åtstramningen av den globala penningpolitiken. EU lyckades diversifiera sig bort från beroendet av rysk olja genom ett embargo.
När det gäller raffinerade oljeprodukter, efter en kraftig minskning fram till början av sommaren 2023 med dieselpriser på 1,55 euro/l i juni 2023 från över 2 euro/l föregående år 20 , har priserna på oljeprodukter nyligen ökat (diesel på 1,75 euro/l i början av november 21 ), vilket återspeglar de senaste månadernas stigande råoljepriser och en fortsatt stark efterfrågan som ledde till högre raffineringsmarginaler för de europeiska raffinaderierna nyligen. Diesel hade pristoppar i juni och oktober 2022 (över 2 euro/l) på grund av att Central- och Östeuropa fram till dess främst importerade rysk diesel, och det tog en tid att ersätta denna med andra källor.
De globala ekonomiska utsikterna, en eventuell förlängning av OPEC+ minskningar, spänningarna till följd av Rysslands krig mot Ukraina och konflikten i Mellanöstern samt Kinas snabbare återhämtning skulle vara fyra huvudsakliga drivkrafter som påverkar den globala efterfrågan, tillgången och priserna på olja under resten av 2023 och den överskådliga framtiden.
Kol
Efter att ha nått en topp på över 400 euro/ton sommaren 2022 från priserna före krisen på omkring 50 euro/ton, har kolpriserna stadigt sjunkit för att stabiliseras på omkring 100 euro/ton sommaren 2023. Det EU-embargo mot ryskt kol som infördes i det femte sanktionspaketet 22 har gjort det möjligt för Europa att helt diversifiera sig bort från ryskt kol genom att säkra alternativ från tillförlitligare partner, vilket bidrar till att stabilisera priserna.
V.Översikt över medlemsstaternas tillämpning av kapitel III i rådets förordning
Artikel 14 i rådets förordning gav medlemsstaterna möjlighet att tillämpa solidaritetsbidraget eller anta motsvarande nationella åtgärder. Enligt artikel 14.3 skulle medlemsstaterna anta och offentliggöra åtgärder för att säkerställa genomförandet av solidaritetsbidraget senast den 31 december 2022. För de medlemsstater som ville tillämpa nationella åtgärder som ett alternativ fastställdes också genom rådets förordning en slutlig tidsfrist till den 31 december 2022 för att en sådan åtgärd ska betraktas som en antagen motsvarande nationell åtgärd.
Vid brytdatumet för denna rapport, dvs. den 12 september 2023, hade alla medlemsstater rapporterat till kommissionen i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel 19.4 i rådets förordning om införande av solidaritetsbidraget eller om tillämpliga antagna motsvarande nationella åtgärder, om ändringar av deras nationella rättsliga ram i detta syfte, om deras totala beräknade intäkter och om de intäkter som de hittills hade erhållit under 2023.
Av de 27 medlemsstater som har rapporterat till kommissionen tillämpar 15 solidaritetsbidraget (AT, BG, DE, DK, EL, FI, FR, HR, IE, LT, NL, PL, RO, SI, SK), medan åtta medlemsstater (BE, CZ, EE, ES, HU, IT, PT, SE) har valt att anta eller tillämpa antagna motsvarande nationella åtgärder, vilket uttryckligen tillåts i rådets förordning. Dessutom rapporterade tre medlemsstater (LU, LV, MT) att de inte har några företag eller fasta driftställen som omfattas av rådets förordning och som solidaritetsbidraget skulle kunna tillämpas på. Efter kontakter med kommissionens avdelningar har dessa medlemsstater inte antagit några tillämpningsåtgärder. Vissa andra medlemsstater som förväntade sig att få eller inga företag eller fasta driftställen skulle omfattas av rådets förordning (FI, HR, SI) tillämpar förordningen och har antagit tillämpningsåtgärder, men förväntar sig endast få intäkter. Slutligen håller en medlemsstat (Cypern) fortfarande på att anta åtgärder.
Diagram 2 Översikt över medlemsstaternas tillämpning av kapitel III i rådets förordning (källa: Europeiska kommissionen, GD Skatter och tullar)
Inom den grupp av medlemsstater som har antagit en motsvarande nationell åtgärd har sex av åtta medlemsstater rapporterat att sådana åtgärder har inspirerats av andra redan befintliga nationella åtgärder som är tillämpliga på andra ekonomiska sektorer inom deras jurisdiktion, t.ex. bankverksamhet (CZ) eller livsmedel och detaljhandel (PT), eller nationella ramar som är tillämpliga på oljeförsäljare och annan verksamhet inom energisektorn (BE, EE, HU, CZ). En medlemsstat (IT) tillämpade en redan befintlig nationell åtgärd under räkenskapsåret 2022 och ändrade den mot bakgrund av kraven i rådets förordning för 2023, och en medlemsstat (SE) hämtade inspiration från solidaritetsbidraget.
5.1 Medlemsstater som tillämpar solidaritetsbidraget
När det gäller beräkningen av solidaritetsbidraget ger rådets förordning medlemsstaterna möjlighet att göra vissa val. Dessa gäller till exempel det räkenskapsår för vilket åtgärden tillämpas och den sats som tillämpas på underlaget. När det gäller det räkenskapsår som valts för att tillämpa solidaritetsbidraget har sex av de 15 medlemsstaterna valt att tillämpa solidaritetsbidraget på både budgetåren 2022 och 2023 (AT, BG, DE, IE, RO, SI). Sex medlemsstater har rapporterat att de tillämpar det endast under räkenskapsåret 2022 (EL, FR, NL, HR, PL, SK). Tre medlemsstater rapporterade att de endast tillämpar det för räkenskapsåret 2023 (DK, FI, LT). När det gäller den tillämpliga satsen tillämpar tio medlemsstater minimisatsen på 33 % (BG, DE, DK, EL, FI, FR, HR, LT, NL, PL), medan fem medlemsstater tillämpar högre satser. Framför allt har följande högre satser rapporterats: 40 % (AT), 55 % (SK), 60 % (RO), 75 % (IE) och 80 % (SI).
5.2 Medlemsstater som tillämpar motsvarande nationella åtgärder
När det gäller det underlag som används av medlemsstater som tillämpar antagna motsvarande nationella åtgärder använder fyra av åtta medlemsstater beskattningsbara vinster (CZ, IT PT, SE), medan de fyra andra medlemsstaterna har valt ett annat underlag. För den sistnämnda gruppen medlemsstater gäller följande: En medlemsstat (BE) använder bearbetade ton råolja för raffinaderier som underlag. En medlemsstat (EE) använder det värde som skapas av den mineralresurs som omfattas av avgiften. En medlemsstat (ES) använder nettoomsättningen. En medlemsstat (HU) har infört två separata åtgärder på vilka den tillämpar olika underlag, dvs. en ändrad bolagsskattebas för en inkomstskatt för energileverantörer och en prisskillnad på världsmarknaden för råolja från Ryssland och den mängd råolja från Ryssland som köpts in under den aktuella månaden, mätt i fat.
När det gäller tillämpliga satser för antagna motsvarande åtgärder som införts av medlemsstaterna har två medlemsstater tillämpat den minimisats på 33 % som fastställs i rådets förordning (PT, SE). Högre satser omfattar en sats på 50 % i en medlemsstat (IT) och 60 % i en medlemsstat (CZ). En medlemsstat tillämpar en sats på 1,2 % på ett omsättningsunderlag (ES). En annan medlemsstat (HU) har fastställt ett intervall som varierar över tiden: satsen för den första åtgärden har fastställts till 31 % för 2022 och 41 % för 2023, och för den andra åtgärden till 40 % fram till den 9 december 2022 och 95 % från och med den 10 december 2022. Slutligen har två medlemsstater fastställt rörliga satser: 6,9 per ton bearbetad råolja (BE), eller en sats som ska fastställas varje kvartal (EE) beroende på lägsta och högsta procentsatser, som fastställs per ton av energimineralresursen.
När det gäller det tillämpliga räkenskapsåret tillämpar de berörda medlemsstaterna sina åtgärder även under olika räkenskapsår. Fyra medlemsstater tillämpar antagna motsvarande nationella åtgärder för budgetåren 2022 och 2023 (BE, PT, HU, ES), en medlemsstat tillämpar det på räkenskapsåret 2022 (EE) och två medlemsstater tillämpar antagna motsvarande nationella åtgärder på räkenskapsåret 2023 (IT 23 , SE). En medlemsstat tillämpar sin åtgärd på räkenskapsåren 2022–2025 (CZ).
VI.Beräknade och erhållna intäkter och deras användning enligt kapitel III i rådets förordning
6.1. Rapporterade beräknade intäkter
Som en del av kommissionens övervakning av tillämpningen av kapitel III i rådets förordning rapporterade medlemsstaterna de första preliminära beräknade intäkterna i mars 2023. För denna rapport lämnade tolv medlemsstater (BE, BG, DE, FR, EL, ES, HU, IE, IT, RO, SI och SK) sina uppdaterade beräknade intäkter sommaren 2023 för räkenskapsåret 2022 24 . De beräknade intäkterna för budgetåret 2022 (per den 12 september 2023) uppgår till 17 574 miljoner euro.
Tabell 2: Översikt över beräknade intäkter (i miljoner euro) per den 12 september 2023 enligt medlemsstaternas rapporter till kommissionen för räkenskapsåret 2022.
Siffrorna för räkenskapsåret 2022 visar att även om de flesta medlemsstater rapporterade mindre beräknade intäkter (per den 12 september 2023) jämfört med mars 2023, ökar de totala beräknade intäkterna med 2 254 miljoner euro, främst på grund av att Polen nu har lämnat uppgifter.
När det gäller siffrorna i tabell 2 är det också viktigt att notera att det finns ett fåtal medlemsstater, t.ex. Lettland, Luxemburg och Malta, som rapporterar att det inte finns några företag som omfattas. Andra medlemsstater som Finland och Kroatien rapporterade till kommissionen att de förväntar sig att få inga eller små intäkter. Dessutom finns det medlemsstater som endast kommer att tillämpa rådets förordning för räkenskapsåret 2023 (Cypern, Danmark, Italien, Litauen och Tjeckien). Andra medlemsstater, t.ex. Portugal, börjar erhålla intäkter först hösten 2023. Slutligen tillhandahöll Österrike inte uppdaterade beräknade intäkter för räkenskapsåret 2022 per den 12 september 2023, medan de tillhandahöll preliminära beräknade intäkter tidigare. Sverige har inte lämnat några uppgifter om beräknade intäkter. Därför återspeglas inga beräknade intäkter för dessa medlemsstater i tabell 2 ovan. De är markerade med ”Ej tillämpligt”.
6.2. Rapporterade erhållna intäkter
För denna rapport uppmanade kommissionen också medlemsstaterna att, om det redan är möjligt för dem som tillämpar åtgärden under räkenskapsåret 2022, rapportera om eventuella intäkter från åtgärder enligt kapitel III i rådets förordning. Den 30 juni 2023 uppgick de erhållna intäkterna för räkenskapsåret 2022 enligt kapitel III i rådets förordning till 6 850 miljoner euro.
Tabell 3: Erhållna intäkter (i miljoner euro) per den 30 juni 2023 enligt medlemsstaternas rapporter till kommissionen för räkenskapsåret 2022.
Framöver kommer kommissionen att fortsätta att regelbundet samarbeta med medlemsstaterna för att få en god överblick över storleken på de beräknade intäkter och erhållna intäkter som genereras enligt kapitel III i rådets förordning för hela räkenskapsåret 2022. Kommissionen kommer också att inleda samma förfarande för räkenskapsåret 2023 när det gäller de medlemsstater som tillämpar solidaritetsbidraget eller en antagen motsvarande nationell åtgärd för båda räkenskapsåren eller endast under räkenskapsåret 2023. Detta kommer att göra det möjligt för kommissionen att under hösten 2024 på ett korrekt sätt fullgöra sin rapporteringsskyldighet till rådet enligt artikel 20.2 i rådets förordning.
6.3. Användning av intäkter
Medlemsstaterna är också skyldiga att rapportera om användningen av intäkterna från solidaritetsbidraget eller de antagna motsvarande åtgärderna. I artikel 17 i rådets förordning fastställs de utgiftsändamål för vilka dessa intäkter kan användas i enlighet med målet för rådets förordning att minska bördan av de stigande energipriserna för slutkunderna.
Baserat på medlemsstaternas rapportering för denna rapport innehåller många av de åtgärder som säkerställer tillämpningen av solidaritetsbidraget eller antagna motsvarande nationella åtgärder ingen uttrycklig hänvisning till användningen av intäkterna. Detta ligger i linje med det faktum att vissa medlemsstater har allmänna nationella budgetramar som styr användningen av alla typer av åtgärder som de tillämpar (principen om budgetens universalitet). Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att rapportera till kommissionen i detta ärende för att säkerställa att de intäkter som genereras inom ramen för rådets förordning används för de ändamål som fastställs i förordningen.
Av de 15 medlemsstater som tillämpar solidaritetsbidraget hänvisar sju medlemsstater inte uttryckligen i sin rapportering till kommissionen till de utgiftssyften som anges i artikel 17 i rådets förordning (AT, BG, FI, FR, HR, NL, SI). Sju medlemsstater hänvisar uttryckligen till kraven i artikel 17 i rådets förordning (DK, DE, EL, IE, PL, RO, SK) och föredrar att erbjuda ekonomiskt stöd till konsumenter och hushåll. En medlemsstat har rapporterat att det inrättats en fond för de erhållna intäkterna från solidaritetsbidraget, avsedd att ge ekonomiskt stöd till hushållen (LT).
För medlemsstater som tillämpar antagna motsvarande nationella åtgärder har två av åtta medlemsstater förtecknat en användning av intäkterna som är identisk med den som anges i artikel 17 (ES, PT). Två medlemsstater har nämnt att intäkterna används för att stödja hushåll och företag (BE, EE), och en medlemsstat hänvisade mer allmänt till att förebygga höga energipriser (CZ). En medlemsstat har rapporterat att det inrättats en fond för de erhållna intäkterna från solidaritetsbidraget, avsedd att ge ekonomiskt stöd till hushållen (HU). En medlemsstat (SE) klargör i sin rapportering att även om skatteintäkter inte kan fördelas enligt den nationella budgetlagstiftningen är avsikten dock att kompensera hushåll och företag för de höga energiräkningarna med ett totalt belopp som beräknas överstiga intäkterna från den tillfälliga åtgärden om extraordinära vinster. En medlemsstat (IT) hänvisade inte i sin rapportering till kraven i artikel 17 i rådets förordning.
Det bidrag som fastställs i kapitel III i rådets förordning syftade inte till att fullt ut finansiera de finanspolitiska kostnaderna för de olika nationella politiska åtgärder som mildrade effekterna av kraftigt stigande energipriser. Kommissionen har bedömt effekterna av kostnaderna för energiåtgärder ur ett budgetperspektiv i samband med sin ekonomiska höstprognos 2022 (se ruta I.2.4 Finanspolitiska åtgärder för att mildra effekterna av höga energipriser) 25 . Enligt prognosen har medlemsstaterna vidtagit åtgärder med en nettokostnad på nästan 200 miljarder euro. Nettobudgetkostnaden för energiåtgärder för 2023 beräknades uppgå till omkring 144 miljarder euro. Siffrorna för beräknade kostnader är mycket högre än de beräknade totala intäkter som medlemsstaterna rapporterat till kommissionen för solidaritetsbidraget eller motsvarande nationella åtgärder (se avsnitt 6.1), vilket innebär att de senare endast delvis kunde finansiera de beräknade utgifterna.
Kommissionen kommer att fortsätta att noga övervaka användningen av de intäkter som genereras enligt rådets förordning för att säkerställa överensstämmelse med artikel 17 i samma förordning.
VII.Slutsatser
Mot bakgrund av utvecklingen på energimarknaderna ger denna rapport en översikt över läget när det gäller tillämpningen av kapitel III i rådets förordning (EU) 2022/1854 ett år efter förordningens ikraftträdande. Rapporten belyser särskilt marknads- och vinstutvecklingen inom sektorn för fossil energi, men även tillämpningen av åtgärder enligt rådets förordning. Rapporten är särskilt inriktad på i) den typ av åtgärder som genomförs av medlemsstaterna, med tanke på valet att genomföra solidaritetsbidraget eller en antagen motsvarande nationell åtgärd, ii) varje åtgärds särdrag med avseende på det eller de tillämpliga räkenskapsåren, underlaget, den tillämpliga satsen och användningen av de erhållna intäkterna, iii) de beräknade totala intäkter som rapporteras av medlemsstaterna, och iv) erhållna intäkter från medlemsstater som rapporterade om dessa senast den 30 juni 2023.
En överblick över utvecklingen på marknaderna för fossil energi visar att situationen är mycket annorlunda än då rådets förordning trädde i kraft i oktober 2022. De sjunkande energipriserna under 2023 och det osäkrare ekonomiska klimatet samt stigande kapitalkostnader har medfört mindre vinster för företag inom olje-, gas- och kolsektorerna jämfört med de extraordinära överskottsvinsterna 2022.
Analysen av de uppgifter som medlemsstaterna rapporterat till kommissionen om tillämpningen av kapitel III i rådets förordning visar att de flesta medlemsstaterna har valt att tillämpa solidaritetsbidraget. Det står dock också klart att medlemsstaterna har utnyttjat den flexibilitet som rättsakten erbjuder när det gäller tillämpliga räkenskapsår och satser. Bland de medlemsstater som har valt att anta en motsvarande nationell åtgärd som ett alternativ till solidaritetsbidraget finns det dessutom skillnader när det gäller det tillämpliga räkenskapsåret, den tillämpliga satsen och beskattningsunderlaget.
När det gäller de erhållna intäkterna från åtgärderna enligt kapitel III i rådets förordning visar medlemsstaternas rapportering att inte alla medlemsstater har tillämpat solidaritetsbidraget eller antagit motsvarande nationella åtgärder för räkenskapsåret 2022. Detta faktum, tillsammans med de olika uppbördsdatumen i medlemsstaterna, förklarar varför de rapporterade erhållna beloppen per den 30 juni 2023 fortfarande är långt ifrån de beräknade totala erhållna intäkterna.
Medlemsstaterna uppmanas vidare att fortsätta att rapportera om hur de avser att använda intäkterna från åtgärderna enligt kapitel III i rådets förordning. Framöver är det viktigt att kommissionen får ta del av dessa uppgifter, inbegripet tillräckliga uppgifter om hur andelen av intäkterna används på olika sätt. De medlemsstater som har rapporterat uppgifter om användningen av intäkter ligger i linje med de utgiftsändamål som anges i artikel 17 i rådets förordning, särskilt för att minska bördan av de stigande energipriserna för konsumenterna.
Kommissionen kommer att lägga fram en andra rapport för rådet senast i mitten av oktober 2024, med en andra analys av tillämpningen av kapitel III i rådets förordning i enlighet med artikel 20.2 i den förordningen.
Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EUT L 61 I, 7.10.2022, s. 1).
Med tanke på krisen på energi- och elmarknaderna under 2022, som ledde till rådets förordning, återfinns dess rättsliga grund som en exceptionell och tillfällig åtgärd i artikel 122.1 i EUF-fördraget. Det senare ger rådet befogenhet att i en anda av solidaritet besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen. Detta är särskilt fallet om det uppstår allvarliga problem med försörjningen av vissa produkter, särskilt på energiområdet.
https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_23_4410 .
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd, COM(2021) 660 final.
REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris, COM(2022) 108 final.
Planen REPowerEU, COM(2022) 230 final.
Rapport av den 5 juni 2023 från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om översynen av krisinterventioner för att komma till rätta med de höga energipriserna i enlighet med rådets förordning (EU) 2022/1854: COM_2023_302_1_EN_ACT_part1_v2.pdf (europa.eu) .
Enligt uppgifter som fanns tillgängliga den 14 november 2023.
Källa: S&P Global Commodity Insights.
IEA har noterat att ”den globala efterfrågan på gas förväntas återgå till måttlig tillväxt under 2024, främst till följd av ökad efterfrågan i Asien och Stillahavsområdet” och att efterfrågan i Asien och Stillahavsområdet ”förväntas öka med 20 % fram till 2026 jämfört med 2022”, Medium-Term Gas Report 2023.
Brister i vattenkraft och kärnkraft på nationell nivå, på grund av klimatförhållanden och andra tillgänglighetsfaktorer, förvärrade påfrestningarna på gasmarknaden, vilket ledde till att priserna steg ytterligare under sommaren 2022. Produktionsklyftan inom vattenkraft och kärnkraft var 2022 ca 60 TWh respektive 120 TWh jämfört med 2021.
Priserna på Brentolja per den 15 november enligt S&P Global Commodity Insights.
OPEC+ 1,66 miljoner fat per dag i frivillig minskning tillkännagavs i början av april och ytterligare 1 miljon fat per dag för juli (och senare förlängd till slutet av 2023) tillkännagavs av Saudiarabien den 4 juni. Ryssland tillkännagav också en minskning av oljeexporten med 300 000 fat per dag i september (senare förlängd till slutet av 2023).
Den 5 december 2022 trädde EU:s embargo mot rysk råolja som transporteras sjövägen och G7+-koalitionens pristak på 60 US-dollar/fat på rysk olja i kraft (pristaket kommer att göra det möjligt för europeiska aktörer att transportera rysk olja till tredjeländer, förutsatt att priset ligger strikt under taket) – EUR-Lex - 02014R0833-20230624 - SV - EUR-Lex (europa.eu) .
Källa: Europeiska kommissionens Weekly Oil Bulletin.
Källa: Europeiska kommissionens Weekly Oil Bulletin (6.11).
Italien rapporterade att man erhöll 2,897 miljarder euro 2022 för den föregående nationella åtgärden, vilket förklaras i avsnitt V.
Nederländerna och Estland bekräftade sina ursprungliga beräknade intäkter för denna rapport. Polen rapporterade en siffra för beräknade intäkter för första gången.
https://economy-finance.ec.europa.eu/system/files/2023-02/ip187_en.pdf .