Bryssel den 8.6.2023

COM(2023) 309 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Resultattavlan för rättskipningen i EU 2023


   1.    Inledning

Effektiva rättssystem är avgörande för tillämpningen och verkställandet av EU-lagstiftningen och för upprätthållandet av rättsstatsprincipen och andra för medlemsstaterna gemensamma värden som ligger till grund för EU. När nationella domstolar tillämpar EU-lagstiftningen fungerar de som EU-domstolar. Det är de nationella domstolarna som i första hand ser till att rättigheterna och skyldigheterna enligt EU-rätten tillämpas på ett effektivt sätt (artikel 19 i fördraget om Europeiska unionen [EU-fördraget]).

Effektiva rättssystem är dessutom av avgörande betydelse för ömsesidigt förtroende och för att förbättra investeringsklimatet och en långsiktig hållbar tillväxt. Därför är en förbättring av de nationella rättssystemens effektivitet, kvalitet och oberoende ett prioriterat område för den europeiska planeringsterminen – EU:s årliga cykel för samordningen av den ekonomiska politiken. I den årliga översikten över hållbar tillväxt 2023 1 , som fastställer EU:s prioriteringar för ekonomisk politik och sysselsättningspolitik, bekräftas kopplingen mellan effektiva rättssystem och medlemsstaternas företagsklimat, och en ekonomi för människor. Välfungerande och fullt oberoende rättssystem kan ha en positiv inverkan på investeringar och är avgörande för investeringsskyddet, och bidrar därmed till produktivitet och konkurrenskraft. Rättssystemen är också viktiga för att säkerställa en effektiv gränsöverskridande verkställighet av avtal, administrativa beslut och tvistlösning, vilket är av avgörande betydelse för den inre marknadens funktionssätt 2 .

I detta sammanhang ger resultattavlan för rättskipningen i EU en årlig översikt över indikatorer som är inriktade på de centrala parametrarna i effektiva rättssystem, nämligen

-effektivitet,

-kvalitet,

-oberoende.

I resultattavlan för 2023 vidareutvecklas indikatorerna för samtliga tre aspekter, bland annat när det gäller tillgång till rättslig prövning för personer som riskerar diskriminering och för äldre personer. Dessutom ingår återigen digitaliseringen av rättskipningen, som har spelat en avgörande roll för att hålla domstolarna igång under covid-19-pandemin och för att stödja deras återhämtning i pandemins efterdyningar, och mer generellt för att främja effektiva och tillgängliga rättssystem 3 . I denna utgåva av resultattavlan behandlas de tre aspekternas affärsrelaterade dimension mer detaljerat genom att nya uppgifter tas med om effektivitet på området bekämpning av korruption 4 tillsammans med ett uppdaterat diagram över rättsliga garantier i samband med förvaltningsbeslut, samt en fortsatt redovisning av uppgifter vad gäller förtroende för investeringsskydd. I resultattavlan för 2023 redovisas slutligen hur rättssystemen påbörjade sin återhämtning från covid-19-pandemins effekter på dessa systems effektivitet.



 Den årliga rättsstatscykeln –

Som meddelades i kommissionsordförande Ursula von der Leyens politiska riktlinjer har kommissionen inrättat en övergripande årlig rättsstatscykel för att fördjupa övervakningen av situationen i medlemsstaterna. Rättsstatscykeln fungerar som ett förebyggande verktyg och fördjupar dialogen och den ömsesidiga medvetenheten om frågor som rör rättsstatsprincipen. I centrum för den nya cykeln står den årliga rapporten om rättsstatsprincipen, som ger en sammanfattning av viktig utveckling – både positiv och negativ – i samtliga medlemsstater och EU i stort. Dessa rapporter, även 2022 års upplaga som offentliggjordes den 13 juli 2022, bygger på ett antal olika källor, bland annat resultattavlan för rättskipningen 5 . Såsom ordförande Ursula von der Leyen meddelade i sitt tal om tillståndet i unionen 2021 innehåller rapporten om rättsstatsprincipen för 2022 rekommendationer till medlemsstaterna. Resultattavlan för 2023 har också vidareutvecklats för att avspegla behovet av ytterligare jämförande information, vilket konstaterades under utarbetandet av 2022 års rapport om rättsstatsprincipen. Syftet är att ge underlag för de kommande rapporterna om rättsstatsprincipen, även på området korruptionsbekämpning.

Vad är resultattavlan för rättskipningen i EU?

Resultattavlan för rättskipningen i EU är ett årligt jämförande informationsverktyg. Syftet är att vara ett jämförande informationsverktyg som ska hjälpa EU och medlemsstaterna att effektivisera sina nationella rättssystem genom att tillhandahålla objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter om ett antal indikatorer som är relevanta för att bedöma rättssystemens i) effektivitet, ii) kvalitet, och iii) oberoende i alla medlemsstater. Resultattavlan rangordnar inte rättssystemen utan ger en översikt över hur alla medlemsstaters rättssystem fungerar, baserat på indikatorer som är relevanta och av gemensamt intresse för alla medlemsstater.

Resultattavlan förespråkar inte någon särskild typ av rättssystem och behandlar alla medlemsstater på lika villkor.

Oavsett nationellt rättssystem eller vilken rättstradition systemet bygger på är effektivitet, kvalitet och oberoende de viktigaste parametrarna för ett ändamålsenligt rättssystem. Siffrorna för dessa tre parametrar bör betraktas som delar av en helhet, eftersom alla de tre komponenterna ofta är inbördes sammanlänkade (initiativ som syftar till att förbättra en egenskap kan även påverka de övriga).

Resultattavlan inriktas främst på att redogöra för indikatorer för civilrättsliga och handelsrättsliga mål samt förvaltningsmål och, i mån av tillgång till uppgifter, vissa straffrättsliga mål (t.ex. penningtvättmål i förstainstansdomstolar). Syftet är att hjälpa medlemsstaterna att skapa ett mer effektivt klimat som är bättre för investerare och både företagsvänligt och medborgarvänligt. Resultattavlan är ett jämförande verktyg som utvecklas genom en dialog med medlemsstaterna och Europaparlamentet 6 . Målet är att fastställa nödvändiga parametrar för ett väl fungerande rättssystem och att tillhandahålla relevanta årliga uppgifter.

Vilka metoder används i arbetet med resultattavlan för rättskipningen i EU?

I arbetet med resultattavlan används en rad olika informationskällor. En stor del av de kvantitativa uppgifterna tillhandahålls av Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej) som kommissionen har ingått ett avtal med för att genomföra en särskild årlig undersökning. Dessa uppgifter täcker perioden 2012–2021 och har tillhandahållits av medlemsstaterna i enlighet med Cepejs metod. Undersökningen omfattar även detaljerade kommentarer och faktablad om de olika länderna som ger mer kontext. Faktabladen bör läsas tillsammans med diagrammen 7 .

De uppgifter om handläggningstider som Cepej har samlat in visar målgenomströmningen, som är en beräknad tidsåtgång för domstolsförfaranden (på grundval av förhållandet mellan pågående och avgjorda mål). Uppgifterna om domstolarnas och de administrativa myndigheternas effektivitet när det gäller att tillämpa EU-rätten på olika områden visar den genomsnittliga handläggningstiden härledd från den faktiska tidsåtgången för domstolsärenden. Observera att domstolarnas handläggningstid kan variera betydligt mellan olika områden i medlemsstaterna. I synnerhet i tätorterna kan kommersiell verksamhet medföra en större ärendebelastning.

Andra datakällor, som täcker perioden från 2012 till 2022, är gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen 8 , det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) 9 , nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen (EUSJC) 10 , sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen (ACA-Europe) 11 , Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE) 12 , Europeiska konkurrensnätverket (ECN) 13 , kommunikationskommittén (Cocom) 14 , Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter 15 , nätverket för konsumentskyddssamarbete (CPC) 16 , expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism (EGMLTF) 17 , Eurostat 18 , Europeiska nätverket för rättslig utbildning (EJTN) 19 och de nationella kontaktpunkterna i kampen mot korruption 20 .

Under årens lopp har metoden för att utarbeta resultattavlan vidareutvecklats och finjusterats i nära samarbete med gruppen med medlemsstaternas kontaktpersoner för de nationella rättssystemen, i synnerhet genom att en enkät togs fram (aktualiseras årligen) och data samlades in om vissa aspekter av rättssystemens funktionssätt.

Tillgången till data fortsätter att förbättras, framför allt när det gäller indikatorer för rättssystemens effektivitet, eftersom många medlemsstater har ökat sin kapacitet för att ta fram bättre rättsstatistik. De kvarstående svårigheterna med att samla in eller tillhandahålla data beror antingen på otillräckliga statistikresurser eller på att de nationella kategorier för vilka data samlas in inte exakt stämmer överens med de som används för resultattavlan. Endast i mycket få fall beror bristen på data på att det saknas bidrag från de nationella myndigheterna. Kommissionen fortsätter att uppmuntra medlemsstaterna till att ytterligare minska denna brist på data.

På vilket sätt bidrar resultattavlan till den europeiska planeringsterminen och hur är den kopplad till faciliteten för återhämtning och resiliens?

Resultattavlan ger underlag för bedömning av de nationella rättssystemens effektivitet, kvalitet och oberoende och syftar därmed till att hjälpa medlemsstaterna att göra sina nationella rättssystem mer ändamålsenliga. Genom att jämföra information om medlemsstaternas rättssystem gör resultattavlan det lättare att identifiera bästa praxis och brister, liksom att hålla reda på utmaningar och framsteg. Inom ramen för arbetet med den europeiska planeringsterminen görs landsspecifika bedömningar genom bilaterala dialoger med berörda nationella myndigheter och aktörer. Om de fastställda bristerna har makroekonomisk betydelse kan analysen under planeringsterminen leda till att kommissionen föreslår att rådet antar landsspecifika rekommendationer om hur de nationella rättssystemen kan förbättras i enskilda medlemsstater 21 . Faciliteten för återhämtning och resiliens har tillhandahållit över 737 miljarder euro i lån och icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd, varav varje medlemsstat ska anslå minst 20 % för den digitala omställningen och minst 37 % till åtgärder som bidrar till klimatmålen. Hittills överskrider de reformer och investeringar som föreslagits av medlemsstaterna dessa mål, med beräknade utgifter för den digitala omställningen på 26 % och klimatrelaterade utgifter på omkring 40 %. Faciliteten för återhämtning och resiliens gör det möjligt att behandla landsspecifika rekommendationer som rör nationella rättssystem och påskynda de nationella insatserna för att slutföra den digitala omställningen av rättssystemen. Faciliteten är prestationsbaserad och utbetalningarna till medlemsstaterna är därför beroende av att de uppfyller olika delmål och mål. Hittills har 6 000 delmål och mål införts, varav omkring två tredjedelar är investeringar och en tredjedel reformer. I detta sammanhang måste kommissionen således bedöma om medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner förväntas bidra till att effektivt åtgärda alla eller ett betydande antal av de utmaningar som tas upp i de landsspecifika rekommendationerna eller i andra relevanta kommissionsdokument som antas inom ramen för den europeiska planeringsterminen 22 . Efter betalningsansökningar från medlemsstaterna och positiva bedömningar från kommissionens sida om huruvida delmål och mål har uppnåtts på ett tillfredsställande sätt har under de senaste åren totalt 144,08 miljarder euro betalats ut i form av bidrag och lån från faciliteten till medlemsstaterna. Hittills har dock kommissionen inte bedömt uppfyllandet av 92 % av delmålen och målen.

Varför är effektiva rättssystem viktiga för ett investeringsvänligt företagsklimat?

Effektiva rättssystem som upprätthåller rättsstatsprincipen har positiva ekonomiska följder, vilket är särskilt relevant i samband med den europeiska planeringsterminen och faciliteten för återhämtning och resiliens. Om rättssystemen garanterar att rättigheter säkerställs är borgenärer mer benägna att låna ut pengar och företag har större förtroende och avskräcks från ett opportunistiskt beteende, samtidigt som transaktionskostnaderna minskar och innovativa företag är mer benägna att investera. Ändamålsenliga rättssystem är i själva verket avgörande för hållbar ekonomisk utveckling. De kan bidra till att förbättra företagsklimatet, främja innovation, locka utländska direktinvesteringar, säkra skatteintäkter och stödja den ekonomiska tillväxten. Att välfungerande nationella rättssystem har positiva effekter på ekonomin bekräftas av en mängd rapporter och akademisk litteratur, bland annat från Internationella valutafonden (IMF) 23 , Europeiska centralbanken (ECB) 24 , det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) 25 , Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 26 , Världsekonomiskt forum 27 och Världsbanken 28 .

En undersökning visar ett starkt samband mellan en minskning av domstolarnas handläggningstid (mätt som målgenomströmning 29 ) och en ökning av antalet företag 30 , och att en ökning med 1 % av andelen företag som uppfattar rättssystemet som oberoende har ett samband med högre omsättnings- och produktivitetsökningar hos företagen 31 .

Flera undersökningar har även lyft fram den betydelse rättssystemens effektivitet har för företag. I en undersökning uppgav t.ex. 93 % av de större företagen att de systematiskt och kontinuerligt granskar de rättsstatliga villkoren (inklusive domstolarnas oberoende) i de länder de investerar i 32 . I en annan undersökning uppgav mer än hälften av små och medelstora företag att kostnaderna och långa handläggningstider för rättsliga förfaranden var de främsta skälen till att man inte inledde rättsliga förfaranden om intrång i immateriella rättigheter 33 . Kommissionens meddelanden Kartlägga och åtgärda hinder på den inre marknaden 34 och Långsiktig handlingsplan för bättre genomförande och efterlevnad av inremarknadsreglerna 35 ger också insikt i hur viktigt det är med effektiva rättssystem för att den inre marknaden ska fungera korrekt, särskilt för företag.

Hur stöttar kommissionen genomförandet av bra rättsliga reformer via sitt tekniska stöd?

Medlemsstaterna kan få tekniskt stöd från kommissionen genom generaldirektoratet för stöd för strukturreformer (GD Reform) inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd 36 . Instrumentets budget uppgår till totalt 864,4 miljoner euro för perioden 2021–2027. Instrumentet för tekniskt stöd har sedan 2021 gett stöd till projekt som är direkt kopplade till rättsskipningens effektivitet, t.ex. digitalisering av rättskipningen, reformer av rättsliga kartor eller förbättrad tillgång till rättslig prövning. Instrumentet för tekniskt stöd kompletterar även andra instrument, dvs. faciliteten för återhämtning och resiliens, eftersom instrumentet kan hjälpa medlemsstaterna när de genomför sina återhämtnings- och resiliensplaner. Återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar bland annat åtgärder för en mer ändamålsenlig rättskipning: digitalisering av rättskipningen, minskad eftersläpning och förbättrad förvaltning av domstolar och bättre handläggning av ärenden.

Hur stöder programmet för rättsliga frågor rättssystemens ändamålsenlighet?

Programmet för rättsliga frågor har en total budget på cirka 305 miljoner euro för perioden 2021–2027 och stöder vidareutvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa som bygger på rättsstatsprincipen, inbegripet rättsväsendets oberoende, kvalitet och effektivitet, baserat på ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende samt rättsligt samarbete. Under 2022 tillhandahölls omkring 42,5 miljoner euro för att finansiera projekt och andra verksamheter enligt programmets tre särskilda mål:

·11,4 miljoner euro tillhandahölls för att främja rättsligt samarbete i civilrättsliga och straffrättsliga frågor, bidra till en effektiv och enhetlig tillämpning av EU-instrument och stödja medlemsstaterna i deras anslutning till Ecris-TCN-systemet.

·16,6 miljoner euro tillhandahölls som stöd till utbildning av rättstillämpare i civil- och straffrätt, grundläggande rättigheter, medlemsstaternas rättssystem och rättsstatsprincipen.

·14,5 miljoner euro tillhandahölls för att främja tillgången till rättslig prövning (inbegripet e-juridik), brottsoffers rättigheter och rättigheter för misstänkta eller tilltalade personer, samt för att stödja utveckling och användning av digitala verktyg och till utökningen av den europeiska e-juridikportalen (som ett komplement till programmet för ett digitalt Europa).

Varför övervakar kommissionen digitaliseringen av de nationella rättssystemen?

Digitalisering av rättskipningen är avgörande för att öka rättssystemens effektivitet och är ett ytterst effektivt verktyg för att förbättra och underlätta tillgången till rättslig prövning. Covid-19-pandemin har visat hur viktigt det är att medlemsstaterna påskyndar sina moderniseringsreformer på detta område.

Resultattavlan för rättskipningen i EU har sedan 2013 omfattat viss jämförande information om digitaliseringen av rättskipningen i medlemsstaterna, exempelvis när det gäller elektronisk tillgång till domar och elektroniskt ingivande och uppföljning av fordringar.

Kommissionens meddelande Digitalisering av rättskipningen i Europeiska unionen – En verktygslåda med möjligheter 37 , som antogs i december 2020, utgör en strategi för att förbättra tillgången till rättslig prövning och rättssystemens effektivitet med hjälp av teknik. Såsom anges i meddelandet har ett antal ytterligare indikatorer tagits med i resultattavlan för rättskipningen i EU från och med 2021. Syftet är att säkerställa en omfattande och lämplig djupgående övervakning av framstegsområden och utmaningar som medlemsstaterna har mött i arbetet med att digitalisera rättssystemen.

2.    Bakgrund: Utvecklingen i fråga om rättsliga reformer 2022

Under 2022 vidtog ett stort antal medlemsstater fortsatta åtgärder för att ytterligare effektivisera sina rättssystem. I diagram 1 visas en aktualiserad översikt över antagna och planerade åtgärder inom flera områden i rättssystemen i de medlemsstater som håller på att reformera sina rättssystem.

Diagram 1: Lagstiftnings- och regleringsarbete avseende rättssystemen under 2022 (antagna åtgärder/initiativ som är föremål för förhandling i varje medlemsstat) (källa: Europeiska kommissionen 38 )

Även under 2022 var processrätten ett område som fortsatt stod i centrum för uppmärksamheten i många av medlemsstaterna, och en stor mängd lagstiftningsåtgärder pågick eller planerades. Det förekom också betydande aktivitet när det gäller domarnas situation och reglerna för rättstillämpare och åklagarmyndigheter. Efter att ett antal medlemsstater hade infört lagstiftning för användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) under 2021 antogs en stor del av den föreslagna lagstiftningen under 2022. Takten i arbetet med åtgärder inom domstolsförvaltning från tidigare år höll i sig även under 2022. Fyra medlemsstater planerar att använda artificiell intelligens i sina rättssystem, men ingen lagstiftning antogs under 2022. Översikten bekräftar återigen iakttagelsen att rättsliga reformer kräver tid − ibland flera år – från det att de först presenteras till att lagstiftnings- och regleringsåtgärder har antagits och kan börja tillämpas i praktiken.



3.    Viktiga slutsatser i resultattavlan för rättskipningen i EU 2023

Effektivitet, kvalitet och oberoende är de viktigaste parametrarna för ett effektivt rättssystem, och resultattavlan innehåller indikatorer för alla tre.

3.1 Rättssystemens effektivitet

Resultattavlan ger indikatorer för förfarandenas effektivitet i fråga om civilrättsliga och handelsrättsliga mål samt förvaltningsmål liksom på de snävare områden där de administrativa myndigheterna och domstolarna tillämpar EU-rätten 39 .

Effektivitetsindikatorerna för 2021, särskilt antalet inkommande mål, avslutandegrad och målgenomströmning, visar de första tecknen på återhämtning från effekterna av covid-19-pandemin som påverkade medlemsstaterna på olika sätt (t.ex. tidpunkt och allvarlighetsgrad) 40 .

3.1.1 Ärendebelastningens utveckling

Ärendebelastningen i de nationella rättssystemen minskade betydligt i tre medlemsstater jämfört med föregående år, medan den ökade i fyra och förhöll sig stabil i 14. Överlag varierar ärendebelastningen avsevärt mellan medlemsstaterna (diagram 2). Detta visar hur viktigt det är att fortsätta vara uppmärksam på hur ärendebelastningen utvecklas för att säkerställa rättssystemens effektivitet.

Diagram 2: Antal inkommande civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra mål, 2012, 2019–2021 (*) (första instans/per 100 invånare) källa: Cepej-undersökningen 41 )

(*) I enlighet med Cepejs metod omfattar denna kategori alla civilrättsliga mål och handelsmål (mål som är föremål för tvist och de som inte är det), ärenden som rör fastighets- och företagsregister (ärenden där det inte föreligger någon tvist), övriga registerärenden, övriga mål där det inte föreligger någon tvist, förvaltningsmål och andra mål än brottmål.

Diagram 3: Antal inkommande civilrättsliga mål och handelsmål som är föremål för tvist, 2012, 2019–2021 (*) (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) I enlighet med Cepejs metod rör civilrättsliga mål och handelsmål tvister mellan parter, exempelvis avtalstvister. Civilrättsliga mål och handelsmål där det inte föreligger någon tvist rör obestridda förfaranden där det inte finns någon bestridande part, till exempel betalningsförelägganden som inte bestrids. Metodförändringar i Grekland och Slovakien. Uppgifterna för Nederländerna inkluderar mål där det inte föreligger någon tvist.

Diagram 4: Antal inkommande förvaltningsmål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) I enlighet med Cepejs metod rör förvaltningsmål tvister mellan enskilda och lokala, regionala eller nationella myndigheter. Danmark och Irland registrerar inte förvaltningsmål separat. En del förvaltningsförfaranden undantogs från det rättsliga förfarandet i Rumänien under 2018. Metodförändringar i Grekland, Slovakien och Sverige. I Sverige har migrationsmål inkluderats under förvaltningsmål (tillämpas retroaktivt för 2017).

 

3.1.2 Allmänna uppgifter om effektivitet

Indikatorer för förfarandenas effektivitet i fråga om civilrättsliga och handelsrättsliga mål samt förvaltningsmål är i) uppskattad handläggningstid (målgenomströmning), ii) avslutandegrad och iii) antalet pågående mål.

 Uppskattad handläggningstid –

Handläggningstiden är den uppskattade tid (antal dagar) som behövs för att pröva ett mål i domstol, eller närmare bestämt den tid som domstolen behöver för att nå ett avgörande i första instans. Indikatorn för ”målgenomströmning” är antalet ännu ej avgjorda mål dividerat med antalet avgjorda mål vid årets utgång multiplicerat med 365 (dagar) 42 . Det är en beräkning av den uppskattade tid som behövs för att pröva ett mål i domstol under de rådande arbetsförhållandena. Ju högre värde, desto mer sannolikt är det att det tar domstolen längre tid att nå ett avgörande. Diagrammen rör mestadels förfaranden vid domstolar i första instans, och i förekommande fall jämförs uppgifter för 2012, 2019, 2020 och 2021 43 . Diagrammen 7 och 9 visar målgenomströmningen 2021 i civilrättsliga och handelsrättsliga mål samt förvaltningsmål i samtliga instanser.

Diagram 5: Uppskattad tidsåtgång för att avgöra civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra mål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) I enlighet med Cepejs metod omfattar denna kategori alla civilrättsliga mål och handelsmål (mål som är föremål för tvist och de som inte är det), ärenden som rör fastighets- och företagsregister (ärenden där det inte föreligger någon tvist), övriga registerärenden, övriga mål där det inte föreligger någon tvist, förvaltningsmål och andra mål än brottmål. Metodförändringar i Slovakien. Uppgifterna om pågående mål i Tjeckien och, fram till 2016, i Slovakien omfattar alla instanser. Lettland: Den kraftiga nedgången beror på en reform av rättssystemet, felkontroller och datarensning i it-systemet.

Diagram 6: Uppskattad tidsåtgång för att avgöra civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) I enlighet med Cepejs metod rör civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål tvister mellan parter, exempelvis avtalstvister. Civilrättsliga och handelsrättsliga mål där det inte föreligger någon tvist rör obestridda förfaranden, till exempel vid betalningsförelägganden som inte bestrids. Metodförändringar i Grekland och Slovakien. Uppgifterna om pågående mål i Tjeckien och, fram till 2016, i Slovakien omfattar alla instanser. Italien: Målgenomströmningen påverkades av den tillfälligt minskade rättsliga verksamheten till följd av de mycket restriktiva åtgärderna för att hantera covid-19-pandemin. Uppgifterna för Nederländerna inkluderar mål där det inte föreligger någon tvist.

Diagram 7: Uppskattad tidsåtgång för att avgöra civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål i samtliga domstolsinstanser 2021 (*) (första, andra och tredje instans/antal dagar) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) Ordningen fastställs utifrån domstolsinstansen med de längsta förfarandena i respektive medlemsstat. Uppgifter saknas för domstolar i första och andra instans i Belgien och Bulgarien, för domstolar i andra instans i Nederländerna, för andra och tredje instans i Österrike samt för domstolar i tredje instans i Tyskland och Kroatien. Domstolar i tredje instans finns inte i Tyskland och Malta. Italien: målgenomströmningen påverkades av den tillfälligt minskade rättsliga verksamheten till följd av de mycket restriktiva åtgärderna för att hantera covid-19-pandemin. Tillgången till domstol i tredje instans kan vara begränsad i vissa medlemsstater.

Diagram 8: Uppskattad tidsåtgång för att avgöra förvaltningsmål, 2012, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) Förvaltningsmål rör tvister mellan medborgare och lokala, regionala eller nationella myndigheter, i enlighet med Cepejs metod. Metodförändringar i Grekland och Slovakien. Uppgifterna om pågående mål i Tjeckien och, fram till 2016, i Slovakien omfattar alla domstolsinstanser. Danmark och Irland registrerar inte förvaltningsmål separat. Cypern: antalet avgjorda mål ökade 2018 till följd av att mål prövades tillsammans, 2 724 förenade mål drogs tillbaka och en förvaltningsdomstol inrättades 2015.

Diagram 9: Uppskattad tidsåtgång för att avgöra förvaltningsmål i samtliga domstolsinstanser under 2021 (*) (första och, i förekommande fall, andra och tredje instans/antal dagar) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) Ordningen fastställs utifrån domstolsinstansen med de längsta förfarandena i respektive medlemsstat. Inga uppgifter finns tillgängliga för domstolar i andra instans i Belgien, Tjeckien, Ungern, Malta, Österrike, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Finland, eller för domstolar i tredje instans i Cypern, Lettland, Luxemburg, Malta och Polen. Högsta domstolen eller annan domstol i högsta instans är enda besvärsinstans i Tjeckien, Italien, Cypern, Österrike, Slovenien och Finland. Det finns ingen domstol i tredje instans för sådana måltyper i Litauen, Luxemburg och Malta. Högsta förvaltningsdomstolen är den första och enda instansen för vissa mål i Belgien. Tillgången till domstol i tredje instans kan vara begränsad i vissa medlemsstater. Danmark och Irland registrerar inte förvaltningsmål separat.

 Avslutandegrad –

Avslutandegraden är förhållandet mellan antalet avgjorda mål och nyinkomna mål. Den mäter om en domstol klarar av att handlägga mål i den takt som nya mål kommer in. När avslutandegraden är omkring 100 % eller högre innebär detta att domstolssystemet har kapacitet att avgöra minst lika många mål som antalet inkommande mål. När avslutandegraden ligger under 100 % avgör domstolarna färre mål än antalet inkommande mål.

Diagram 10: Avslutandegrad för civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra mål, 2012, 2019– 2021 (*) (första instans/i procent – värden högre än 100 % visar att domstolarna har kunnat avgöra fler mål än antalet inkommande mål, medan värden under 100 % visar motsatsen) (källa: Cepej-undersökningen)

 (*) I enlighet med Cepejs metod omfattar denna kategori alla civilrättsliga mål och handelsmål (mål som är föremål för tvist och de som inte är det), ärenden som rör fastighets- och företagsregister (ärenden där det inte föreligger någon tvist), övriga registerärenden, övriga mål där det inte föreligger någon tvist, förvaltningsmål och andra mål än brottmål. Metodförändringar i Slovakien. Irland: till följd av den använda metoden är antalet avslutade mål troligen för lågt rapporterat. Italien: en annorlunda klassificering av civilrättsliga mål infördes 2013.

Diagram 11: Avslutandegrad för civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/i %) (källa: Cepej-undersökningen)

 (*) Metodförändringar i Grekland och Slovakien. Irland: till följd av den använda metoden är antalet avslutade mål troligen för lågt rapporterat. Italien: en annorlunda klassificering av civilrättsliga mål infördes 2013. Uppgifterna för Nederländerna inkluderar mål där det inte föreligger någon tvist.

Diagram 12: Avslutandegrad för förvaltningsmål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/i %) (källa: Cepej-undersökningen)

 (*) Tidigare värden för vissa medlemsstater har sänkts för presentationsändamål (Cypern 2018 = 219 %, Italien 2012=279,8 %). Metodförändringar i Grekland och Slovakien. Danmark och Irland registrerar inte förvaltningsmål separat. I Cypern har antalet avgjorda mål ökat till följd av att mål prövades tillsammans, 2 724 förenade mål drogs tillbaka och en förvaltningsdomstol inrättades 2015.


 Pågående mål –

Antal pågående mål är antalet mål som är oavslutade i slutet av året i fråga. Antalet pågående mål påverkar också målgenomströmningen.

Diagram 13: Antal pågående civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra mål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) I enlighet med Cepejs metod omfattar denna kategori alla civilrättsliga mål och handelsmål (mål som är föremål för tvist och de som inte är det), ärenden som rör fastighets- och företagsregister (ärenden där det inte föreligger någon tvist), övriga registerärenden, övriga mål där det inte föreligger någon tvist, förvaltningsmål och andra mål än brottmål. Metodförändringar i Slovakien. Uppgifterna om pågående mål i Tjeckien och, fram till 2016, i Slovakien omfattar alla instanser. Italien: en annorlunda klassificering av civilrättsliga mål infördes 2013.

Diagram 14: Antal pågående civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) Metodförändringar i Grekland och Slovakien. Uppgifterna om pågående mål i Tjeckien och, fram till 2016, i Slovakien omfattar alla instanser. Italien: en annorlunda klassificering av civilrättsliga mål infördes 2013. Uppgifterna för Nederländerna inkluderar mål där det inte föreligger någon tvist.

Diagram 15: Antal pågående förvaltningsmål 2012, 2019–2021 (*) (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

(*) Tidigare värden för vissa medlemsstater har sänkts för presentationsändamål (Grekland 2012 = 3,5). Metodförändringar i Grekland och Slovakien. Uppgifterna om pågående mål i Tjeckien och, fram till 2016, i Slovakien omfattar alla domstolsinstanser. Danmark och Irland registrerar inte förvaltningsmål separat.

3.1.3 Effektivitet inom särskilda områden av EU-rätten

Uppgifterna i det här avsnittet kompletterar de allmänna uppgifterna om rättssystemens effektivitet och rör de genomsnittliga handläggningstiderna 44 inom särskilda områden av EU-rätten. Resultattavlan för 2023 bygger på tidigare uppgifter om konkurrens, elektronisk kommunikation, EU-varumärket, konsumentlagstiftningen och bekämpning av penningtvätt. Ett sjätte område har lagts till för att omfatta uppgifter om förfaranden som rör korruptionsbekämpning, mot bakgrund av det nyligen framlagda förslaget om detta 45 . De sex områden som nu omfattas har valts ut på grundval av sin relevans för den inre marknaden och företagsklimatet. Denna upplaga fortsätter med en översikt över administrativa myndigheters effektivitet med uppdaterade uppgifter om konkurrens och konsumentskydd. Generellt sett kan långa förseningar i rättsliga och administrativa förfaranden få negativa effekter på rättigheter som följer av EU-lagstiftningen, till exempel om lämpliga rättsmedel inte längre är tillgängliga eller om ett betydande ekonomiskt skadestånd inte kan utverkas. Administrativa förseningar och osäkerhet kan i vissa fall orsaka stora kostnader för företag och komplicera planerade eller befintliga investeringar 46 . 

– Konkurrens –

En effektiv tillämpning av konkurrensrätten är avgörande för ett attraktivt företagsklimat eftersom det garanterar att företagen kan konkurrera på lika villkor. På så sätt främjar man företagande och effektivitet, ger konsumenterna ett större utbud och bidrar till lägre priser och bättre kvalitet. Diagram 17 visar den genomsnittliga handläggningstiden för mål avseende rättslig prövning av nationella konkurrensmyndigheters beslut med tillämpning av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) 47 . Diagram 18 visar den genomsnittliga handläggningstiden vid nationella konkurrensmyndigheter med tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

Diagram 16: Konkurrens: genomsnittlig handläggningstid för rättslig prövning 2013, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Europeiska kommissionen med Europeiska konkurrensnätverket)

 (*) Irland och Österrike: Scenariot är inte tillämpligt eftersom myndigheterna inte har befogenheter att fatta besluten i fråga. Österrike: Uppgifterna omfattar även mål som har prövats av kartelldomstolen (”Kartellgericht”) om en överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget men inte utifrån överklaganden mot den nationella konkurrensmyndigheten. I Italien gjordes en uppskattning av handläggningstiden. En tom kolumn kan indikera att medlemsstaten inte har rapporterat några mål för året i fråga. Eftersom antalet ärenden är lågt (färre än fem per år) i många medlemsstater kan enstaka exceptionellt långa eller korta mål påverka uppgifterna för olika år (t.ex. Malta som bara hade ett enda ärende).

Diagram 17: Konkurrens: genomsnittlig handläggningstid för förfaranden vid nationella konkurrensmyndigheter 2020–2021 (*) (antal dagar) (källa: Europeiska kommissionen med Europeiska konkurrensnätverket)

 (*) Tio medlemsstater har endast ett begränsat antal ärenden. Hänsyn ska tas till att en del medlemsstater räknar handläggningstiden i antal dagar från olika utgångspunkter. Med några få undantag enligt nedan betraktar de flesta medlemsstater ett mål som inlett när utredningen pågår. I Nederländerna anses ett mål ha inletts när invändningen inges. I Tjeckien och Slovakien anses ett mål ha inletts när förvaltningsförfarandet pågår. I det senare fallet är detta en mellanfas, dvs. tiden mellan inledandet av utredningen och den dag då invändningen inges. Det finns även ett antal faktorer som kan påverka handläggningstiden vid nationella konkurrensmyndigheter, bland annat målets natur och komplexitet, den tid det tar att inhämta ekonomiska uppgifter och slutföra den ekonomiska analysen, förlängda tidsfrister på parternas begäran, upprepade förhandlingar och överklaganden. Covid-19-pandemin påverkade också handläggningstiden.

– Elektronisk kommunikation –

Syftet med EU:s lagstiftning om elektronisk kommunikation är att öka konkurrensen, bidra till utvecklingen av den inre marknaden samt generera investeringar, innovationer och tillväxt. De positiva effekterna för konsumenterna kan åstadkommas genom en ändamålsenlig tillämpning av denna lagstiftning, vilket kan leda till lägre priser för slutanvändarna och tjänster av bättre kvalitet. Diagram 18 visar den genomsnittliga handläggningstiden för rättslig prövning av nationella tillsynsmyndigheters beslut vid tillämpning av EU-lagstiftningen om elektronisk kommunikation 48 . Detta omfattar ett stort antal olika ärenden, från mer komplicerade granskningar av marknadsanalyser till ärenden som har en mer direkt konsumentinriktning.



Diagram 18: Elektronisk kommunikation: genomsnittlig handläggningstid för rättslig prövning 2013, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med kommunikationskommittén)

 (*) Antalet mål varierar mellan medlemsstaterna. En tom kolumn visar att medlemsstaten inte har rapporterat några mål för detta år (utom för Portugal med avseende på åren 2019–2020 och Rumänien som inte har lämnat uppgifter). I en del fall kan ett begränsat antal relevanta mål (Bulgarien, Cypern, Malta, Nederländerna, Slovakien, Finland och Sverige) göra att enstaka exceptionellt långa eller korta mål påverkar uppgifterna för olika år och orsakar stora variationer mellan åren. Danmark: Ett domstolsliknande organ ansvarar för överklaganden i första instans. Estland: Den genomsnittliga handläggningstiden för rättslig prövning av beslut var 18 dagar 2013. Spanien, Österrike och Polen: olika domstolar för olika ärenden.

– EU-varumärken –

En effektiv tillämpning av lagstiftningen om immateriella rättigheter är central när det gäller att stimulera investeringar i innovationer. EU:s lagstiftning om EU-varumärken 49 ger de nationella domstolarna en betydande roll där de agerar som EU-domstolar och fattar beslut som påverkar den inre marknaden. Diagram 19 visar de genomsnittliga handläggningstiderna för tvistemål mellan privata parter om EU-varumärkesintrång.

Diagram 19: EU-varumärken: genomsnittlig handläggningstid för rättslig prövning av ärenden om EU-varumärkesintrång 2013, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter)

 (*) Frankrike, Italien, Litauen och Luxemburg: Ett urval av ärenden har använts för att få fram uppgifter för vissa år. Danmark: Uppgifterna omfattar både ärenden som rör EU-varumärken och nationella varumärken inför Sjö- och handelsdomstolen. Inga uppgifter om genomsnittlig längd för 2018 och 2019 på grund av ändringar i datainsamlingssystemet. Grekland: Uppgifter baserade på den viktade genomsnittliga längden från två domstolar. Spanien: Ärenden avseende andra immateriella rättigheter har tagits med i beräkningen av genomsnittlig längd.

– Konsumentskydd –

En effektiv tillämpning av konsumentlagstiftningen garanterar att konsumenterna kan åtnjuta sina rättigheter och att företag som begår överträdelser av konsumentskyddslagstiftningen inte gynnas otillbörligt. Konsumentskyddsmyndigheter och domstolar har en viktig roll när det gäller att tillämpa EU:s konsumentlagstiftning 50 i de olika nationella tillsynssystemen. Diagram 20 visar den genomsnittliga handläggningstiden för rättslig prövning av konsumentskyddsmyndigheters beslut vid tillämpning av EU-lagstiftningen.

En effektiv tillämpning av lagstiftningen för konsumenter eller företag kan betyda att en kedja av aktörer blir involverade, såväl domstolar som administrativa myndigheter. För att ytterligare klargöra denna kedja presenteras uppgifter om konsumentskyddsmyndigheternas handläggningstid. Av diagram 21 framgår de nationella konsumentskyddsmyndigheternas genomsnittliga handläggningstider för förvaltningsbeslut 2014 och 2019–2021. Relevanta beslut avser bland annat beslut om överträdelser av konsumentlagstiftningen, interimistiska åtgärder, förelägganden om att upphöra med överträdelsen och att avhålla sig från framtida överträdelser, inledande av rättsliga förfaranden och avslutande av ärenden.

Diagram 20: Konsumentskydd: genomsnittlig handläggningstid för rättslig prövning 2013, 2019–2021 (*) (första instans/i dagar) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med nätverket för konsumentskyddssamarbete)

(*) Tyskland, Luxemburg, Österrike: Scenariot är inte tillämpligt eftersom konsumentskyddsmyndigheterna inte har befogenheter att fatta beslut om överträdelser av relevanta konsumentskyddsbestämmelser. Antalet relevanta ärenden för 2020 var begränsat (mindre än fem) i Irland och Finland. Grekland och Rumänien lämnade en uppskattning av den genomsnittliga handläggningstiden för vissa år.

Diagram 21: Konsumentskydd: genomsnittlig handläggningstid för konsumentskyddsmyndigheternas administrativa beslut 2014, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med nätverket för konsumentskyddssamarbete)

 (*) Tyskland, Luxemburg, Österrike: Scenariot är inte tillämpligt eftersom konsumentskyddsmyndigheterna inte har befogenheter att fatta beslut om överträdelser av relevanta konsumentskyddsbestämmelser. Danmark, Grekland, Frankrike, Rumänien och Finland lämnade en uppskattning av den genomsnittliga handläggningstiden för vissa år.

– Penningtvätt –

Effektiva åtgärder mot penningtvätt innebär att brottslingar fråntas resurser att begå olagliga handlingar, men är också avgörande för de finansiella institutens sundhet, integritet och stabilitet, tilltron till det finansiella systemet och rättvis konkurrens på den inre marknaden 51 . Penningtvätt kan motverka utländska investeringar, snedvrida de internationella kapitalflödena och ha negativ inverkan på ett lands makroekonomiska situation. Detta kan resultera i lägre välfärd och därmed dränera mer produktiv verksamhet på resurser 52 . Enligt direktivet om bekämpning av penningtvätt ska medlemsstaterna föra statistik om effektiviteten hos sina system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism 53 . I samarbete med medlemsstaterna har uppgifter om de rättsliga skedena i de nationella systemen mot penningtvätt samlats in via ett aktualiserat frågeformulär. Av diagram 22 framgår den genomsnittliga handläggningstiden för förstainstansärenden som rör penningtvättbrott.



Diagram 22: Penningtvätt: genomsnittlig handläggningstid för domstolsärenden 2014, 2019–2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Europeiska kommissionen och expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism)

 (*) Uppgifter saknas för 2021: Belgien, Tyskland, Frankrike, Kroatien, Italien och Rumänien. Bulgarien: Den genomsnittliga handläggningstiden beräknas i månader, från den dag domstolsärendet inleds till beslutsdagen. Portugal: För varje rättsligt distrikt filtrerades databasen efter relevanta kriterier för att få fram uppgifter om penningtvättsärenden; för att beräkna genomsnittligt antal dagar beaktades datum för överträdelse och datum för slutligt beslut eller avskrivning. Cypern: Ärenden som rör grova brott inför domstolen för grövre brott prövas i genomsnitt inom ett år. För mindre grova brott inför distriktsdomstolarna tar det längre tid innan de prövas. Slovakien*: Uppgifterna motsvarar den genomsnittliga handläggningstiden totalt, inbegripet vid appellationsdomstol.

– Korruptionsbekämpning –

Korruption är ett hinder för hållbar ekonomisk tillväxt, eftersom den avleder resurser från produktiva resultat, undergräver effektiviteten i de offentliga utgifterna och fördjupar de sociala ojämlikheterna. Den hindrar den inre marknadens effektiva och smidiga funktion, skapar osäkerhet i affärsverksamheten och hämmar investeringar. Korruption är särskilt svårhanterligt eftersom båda parter som är inblandade i korruptionsfall har ett intresse av att hålla det hemligt, till skillnad från vad som gäller vid de flesta andra brott. Detta bidrar till att det generellt är svårt att fastställa korruptionsfallens omfattning i ett land. Korruption är ett särskilt allvarligt brott med ett gränsöverskridande inslag som tas upp i artikel 83.1 i EUF-fördraget och som endast kan hanteras effektivt med gemensamma minimiregler i hela EU. Den 3 maj 2023 antog kommissionen ett förslag till direktiv om bekämpande av korruption genom straffrättsliga bestämmelser och ett gemensamt meddelande om kampen mot korruption 54 . Förslaget till direktiv uppdaterar och harmoniserar EU:s bestämmelser om definitioner av och påföljder för korruptionsbrott, för att säkerställa en hög standard för alla typer av korruptionsbrott (dvs. tagande och givande av mutor, men även förskingring, handel med inflytande, missbruk av tjänsteställning samt försvårande av rättslig utredning och olagligt berikande kopplat till korruptionsbrott) för att bättra förebygga korruption och för att förbättra kontrollen av efterlevnaden. Ett nytt frågeformulär utvecklades tillsammans med medlemsstaterna för att samla in uppgifter om handläggningstiden i förstainstansdomstolar för ärenden som rör mutbrott, se diagram 23 nedan 55 .

Diagram 23: Korruption (mutbrott): genomsnittlig handläggningstid för domstolsärenden 2021 (*) (första instans/antal dagar) (källa: Europeiska kommissionen och de nationella kontaktpunkterna för korruptionsbekämpning)

(*) Inget svar på denna fråga från Malta och Cypern. Uppgifter om exakt antal dagar finns inte tillgängliga för Belgien, Estland, Tyskland, Irland, Grekland, Spanien och Italien. Nederländerna: Den genomsnittliga handläggningstiden för de 27 målen är 443 dagar. Åtal/kallelser är dock inte slutgiltiga vid denna startpunkt och målet ofta inte redo för rättegång. Det tar därför en viss tid innan en tidsplan fastställs för prövning. Om startpunkten i stället vore den första förhandlingen och slutpunkten datum för avgörande (fattat av en domare i första instans) skulle den genomsnittliga handläggningstiden för dessa mål vara 100 dagar.

3.1.4 Sammanfattning av rättssystemens effektivitet

Ett effektivt rättssystem kan hantera ärendebelastningen och eftersläpande mål och utfärdar beslut utan onödigt dröjsmål. De viktigaste indikatorer som används i resultattavlan för att övervaka rättssystemens effektivitet är handläggningstiden (uppskattad eller genomsnittlig tid i antal dagar som behövs för att avgöra ett mål), avslutandegraden (förhållandet mellan antalet mål som avgjorts och inkommande mål) och antalet pågående mål (som ännu inte färdigbehandlats i slutet av året).

Allmänna uppgifter om effektivitet

Resultattavlan för 2023 innehåller uppgifter om effektiviteten under tio års tid (2012–2021). Tidsspannet gör det möjligt att se vissa tendenser och tar hänsyn till att det ofta tar tid innan effekterna av rättsliga reformer visar sig.

Uppgifterna från 2012 till 2021 om civilrättsliga och handelsrättsliga mål samt förvaltningsmål visar på en positiv utveckling i de flesta fall. Efter nedgången i effektivitet som observerades 2020, eventuellt orsakad av covid-19-pandemin, ser vi att effektivitetsnivån för 2021 är tillbaka på 2019 års nivå. Detta visar effekten av åtgärder som medlemsstaterna vidtog för att införa olika typer av hybridarbete och onlinearbete, vilket gjorde det möjligt att hålla domstolarna igång under den pågående covid-19-pandemin 2021.

En viss positiv utveckling kan observeras i några av de medlemsstater som har ansetts stå inför särskilda utmaningar enligt den europeiska planeringsterminen 56 .

·I tolv av medlemsstaterna har handläggningstiden i domstolsförfaranden i första instans, baserat på befintliga uppgifter och trots covid-19-pandemin, fortsatt att minska eller legat på en stabil nivå sedan 2012 i den breda kategorin ”alla mål” (diagram 5) och i ”civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål” (diagram 6). Diagrammen 5 och 6 visar en minskad handläggningstid i tio medlemsstater, i vissa fall till under 2019 års nivåer. I förvaltningsmål (diagram 8) har handläggningstiden minskat eller legat på en stabil nivå sedan 2012 i ungefär sju av dessa medlemsstater. Överlag minskade handläggningstiden för förvaltningsmål i 15 av medlemsstaterna under 2021.

·I resultattavlan presenteras uppgifter om handläggningstiden i samtliga domstolsinstanser för civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål (diagram 7) och förvaltningsmål (diagram 9). Uppgifterna visar att i fem av de medlemsstater som konstaterats stå inför utmaningar när det gäller handläggningstidens längd vid domstolar i första instans är högre instanser mer effektiva. I fem andra medlemsstater som har problem är handläggningstiden dock längre i högre instanser än i domstolarna i första instans.

·I den breda kategorin ”alla mål” och kategorin civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål (diagrammen 10 och 11) har det totala antalet medlemsstater med en avslutandegrad på mer än 100 % ökat sedan förra året, vilket innebär en betydande förbättring sedan 2020. Under 2021 rapporterade 21 medlemsstater, inklusive de som brottas med problem, en hög avslutandegrad (över 97 %). Detta innebär att domstolarna generellt sett är kapabla att hantera inkommande mål inom dessa kategorier. I tio medlemsstater låg avslutandegraden för förvaltningsmål 2021 (diagram 12) i stort sett kvar på samma nivå som under 2020. Avslutandegraden för förvaltningsmål är i allmänhet lägre än inom andra kategorier av mål, men fem medlemsstater fortsätter att göra goda framsteg. Sju av medlemsstaterna som står inför utmaningar rapporterar en ökning av avslutandegraden för förvaltningsmål sedan 2012.

·Sedan 2012 har situationen varit stabil eller fortsätter att förbättras i fem av de medlemsstater som står inför de största utmaningarna när det gäller eftersläpning, oavsett kategori av mål. Trots att antalet pågående mål ökade under 2021 förblev antalet pågående mål i medlemsländerna stabilt vad gäller civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål (diagram 14) och förvaltningsmål (diagram 15). Betydande skillnader kvarstår dock mellan de medlemsstater som har förhållandevis få pågående mål och de som har ett stort antal pågående mål.

Effektivitet inom särskilda områden av EU-rätten

Uppgifterna om den genomsnittliga handläggningstiden inom särskilda områden av EU-rätten (diagrammen 16–23) ger en uppfattning om hur rättssystemen fungerar vid konkreta typer av företagsrelaterade tvister.

Uppgifter om effektiviteten inom särskilda rättsområden samlas in utifrån väldefinierade scenarier, så antalet relevanta ärenden kan vara lågt. Dessa uppgifter avser dock den faktiska genomsnittliga handläggningstiden för alla relevanta mål inom särskilda områden under ett visst år, jämfört med den beräknade handläggningstid som anges i de allmänna uppgifterna om effektivitet. Det bör noteras att medlemsstater som inte förefaller stå inför utmaningar baserat på de allmänna uppgifterna om effektivitet uppger att de har en betydligt längre genomsnittlig handläggningstid på särskilda områden inom EU-rätten. Samtidigt kan handläggningstiden inom olika specifika områden variera kraftigt i en och samma medlemsstat.

En annan siffra som införs detta år inriktas på handläggningstiden för straffrättsliga mål, i synnerhet sådana som handlar om mutbrott, och visar på effektivitetsnivån inom det området av EU-rätten.

Slutligen bygger resultattavlan för 2023 på effektiviteten i hela tillämpningskedjan. När det gäller konkurrensmål finns det exempelvis diagram som visar handläggningstid vid den nationella konkurrensmyndigheten och för rättslig prövning av myndighetens beslut. Det är viktigt för ett positivt företags- och investeringsklimat att säkerställa snabba avgöranden i ärenden, och att parterna kan utöva sina rättigheter.

Siffrorna för särskilda områden inom EU-rätten visar följande tendenser:

·Vad gäller rättslig prövning av konkurrensärenden (diagram 16) ökade den totala ärendebelastningen för domstolarna i EU. Handläggningstiden minskade eller låg kvar på en stabil nivå i fyra medlemsstater, medan den ökade i sju. Trots denna måttligt positiva trend rapporterade sex medlemsstater en genomsnittlig handläggningstid på mer än 1 000 dagar 2021. Vad gäller förfaranden vid de nationella konkurrensmyndigheterna rapporterade sju medlemsstater att förfarandena tog mindre än 1 000 dagar. Bland de medlemsstater som uppges ha problem med effektiviteten i rättslig prövning av konkurrensärenden hör tre till de mest effektiva när det gäller förfaranden vid de nationella konkurrensmyndigheterna.

·Vad gäller elektronisk kommunikation (diagram 18) minskade domstolarnas ärendebelastning jämfört med tidigare år, vilket innebar att den positiva trenden fortsatte avseende de minskade handläggningstider som observerats under 2020. Under 2021 rapporterade 13 medlemsstater en minskning av de genomsnittliga handläggningstiderna eller stabila siffror jämfört med 2020. Endast två medlemsstater rapporterade ökningar.

·När det gäller EU-varumärkesintrång (diagram 19) fortsatte ärendebelastningen överlag att minska under 2021. Nio av medlemsstaterna lyckades bättre med att hantera ärendebelastningen och rapporterade minskade eller stabila handläggningstider, medan den genomsnittliga handläggningstiden ökade markant i två medlemsstater.

·Inom området för EU:s konsumentlagstiftning kan man utläsa den eventuella sammantagna effekten av tillämpningskedjan som utgörs av såväl förvaltnings- som domstolsförfaranden (diagrammen 20 och 21). Under 2021 rapporterade fem medlemsstater att deras konsumentskyddsmyndigheter i genomsnitt fattade beslut i ärenden som omfattas av EU:s konsumentlagstiftning på mindre än tre månader, medan det tog längre än sex månader i nio medlemsstater. I de fall konsumentskyddsmyndigheternas beslut överklagades i domstol varierade trenderna för handläggningstid för rättslig prövning av förvaltningsbeslut under 2021, med ökningar i sju medlemsstater och minskningar i sex jämfört med 2020. I två medlemsstater är den genomsnittliga handläggningstiden för rättslig omprövning fortfarande längre än 1 000 dagar.

·Effektiva åtgärder för att bekämpa penningtvätt är avgörande för att skydda det finansiella systemet, säkerställa rättvis konkurrens och förhindra negativa ekonomiska konsekvenser. Utdragna förfaranden kan hämma EU:s förmåga att bekämpa penningtvätt eller minska effektiviteten av insatser som görs på området. I diagram 22 anges aktualiserade uppgifter om handläggningstiden för ärenden som rör penningtvättbrott. Det visar att den genomsnittliga handläggningstiden för förstainstansärenden är upp till ett år i 15 av medlemsstaterna, medan den är upp till två år i sju medlemsstater och upp till 3,5 år i två medlemsstater 57 .

·Korruption är ett särskilt allvarligt brott med en gränsöverskridande dimension. Det har negativa ekonomiska konsekvenser och kan endast hanteras effektivt med gemensamma minimiregler i hela EU. Resultattavlan för detta år ger de första sifferuppgifterna om handläggningstiden för ärenden som rör mutbrott. Diagram 23 visar olika nivåer för tillgång till uppgifter i medlemsstaterna, och skillnader i den genomsnittliga handläggningstiden vid brottmålsdomstolar i första instans. I tolv medlemsstater avslutas förfarandena inom ungefär ett år. I de återstående fem, för vilka uppgifter fanns tillgängliga, kunde förfarandena pågå i upp till omkring fyra år. Generellt återspeglar mutbrottens komplexitet när det gäller lagföring och dömande hur allvarliga de är till sin natur, vilket även tar sig uttryck i handläggningstiden.

3.2 Rättssystemens kvalitet

Det finns ingen universalmetod för att mäta kvaliteten i rättssystemen. Resultattavlan för 2023 fortsätter att undersöka faktorer som allmänt anses vara relevanta för att förbättra rättssystemens kvalitet. Faktorerna delas in i fyra kategorier:

1. Tillgång till rättslig prövning för enskilda och företag.

2. Lämpliga finansiella resurser och personalresurser.

3. Tillgång till verktyg för bedömning.

4. Digitalisering.

3.2.1 Tillgänglighet

Det krävs tillgänglighet i hela rättskipningskedjan för att göra det möjligt för människor att få relevant information – om rättsväsendet, om hur man väcker talan och de relaterade ekonomiska aspekterna och om hur handläggningen fortskrider fram till förfarandets slutskede – och få tillgång till domen på internet.

– Rättshjälp, domstolsavgifter och juridiska kostnader –

Rättegångskostnader är en viktig faktor som avgör tillgången till rättslig prövning. Höga rättegångskostnader, inbegripet domstolsavgifter 58 och juridiska kostnader 59 , kan hindra tillgången till rättslig prövning. Rättegångskostnader i civilrättsliga och handelsrättsliga mål är inte harmoniserade på EU-nivå. De regleras i den nationella lagstiftningen och varierar därför mellan medlemsstaterna.

Tillgång till rättshjälp är en grundläggande rättighet som är inskriven i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 60 . Rättshjälp ger tillgång till rättslig prövning för dem som inte kan betala rättegångskostnaderna. De flesta medlemsstater beviljar rättshjälp baserat på de sökandes inkomster 61 .

Av diagram 24 framgår tillgängligheten till fullständig eller partiell rättshjälp för ett scenario med en fordran på 6 000 euro. I diagrammet jämförs inkomstgränserna för beviljande av rättshjälp uttryckt som en procentandel av Eurostats tröskelvärde för fattigdomsrisk i varje medlemsstat 62 . Om gränsen för rättshjälp visas som 20 % betyder det till exempel att en sökande vars inkomst är 20 % högre än Eurostats tröskelvärde för fattigdomsrisk i sökandens medlemsstat ändå kan erhålla rättshjälp. Om gränsen för rättshjälp visas som ett värde under 0 betyder det däremot att en person med en inkomst under tröskelvärdet för fattigdomsrisk eventuellt inte är berättigad till rättshjälp.

Nio medlemsstater använder två rättshjälpssystem – ett som täcker 100 % av kostnaderna i samband med tvister (fullständig rättshjälp) och ett som täcker delar av kostnaderna (partiell rättshjälp) – med olika kriterier för vem som är berättigad till rättshjälp enligt respektive system. I tio medlemsstater finns endast ett system för fullständig rättshjälp eller ett system för partiell rättshjälp. I tre medlemsstater är det domstolarna som fattar beslut om rättshjälp.

Diagram 24: Inkomstgräns för rättshjälp i ett specifikt konsumentmål 2022(*) (skillnader i % jämfört med Eurostats fattigdomströskel) (källa: Europeiska kommissionen med Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE) 63 )

(*) Uträkningarna bygger på Eurostats gränser för risk för fattigdom 2021. Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Irland, Italien, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Slovenien, Slovakien, Finland: För rättshjälp tas hänsyn även till sökandens disponibla tillgångar. Estland: Beslut om att bevilja rättshjälp baseras inte på sökandens ekonomiska resurser. Grekland: Den årliga kapitalinkomsten för mottagare av rättshjälp får inte överstiga 2/3 av de lägsta årslönerna enligt gällande lagstiftning.



I 21 medlemsstater måste parterna betala en domstolsavgift i samband med att ett rättsligt förfarande inleds. Mottagarna av rättshjälp är ofta befriade från att betala domstolsavgifter. Endast sex medlemsstater (Bulgarien, Estland, Irland, Nederländerna, Polen och Slovenien) kräver att mottagare av rättshjälp ska betala en domstolsavgift. I Tjeckien beslutar en domstol från fall till fall om huruvida mottagare av rättshjälp ska befrias från att betala domstolsavgifter. I Luxemburg behöver målsägande som är berättigade till rättshjälp inte betala en avgift till exekutionstjänstemannen. I diagram 25 jämförs domstolsavgifterna som andel av fordringsbeloppet i två scenarier. Om domstolsavgiften till exempel är 10 % av en fordran på 6 000 euro i diagrammet måste konsumenten betala 600 euro för att det rättsliga förfarandet ska inledas. Det låga fordringsbeloppet bygger på Eurostats gräns för risk för fattigdom för varje medlemsstat.

Diagram 25: Domstolsavgift för att inleda ett rättsligt förfarande i ett specifikt konsumentärende 2022 (*) (domstolsavgiftens nivå som andel av fordringsbeloppet) (källa: Europeiska kommissionen med Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE) 64 )

(*) Uträkningarna bygger på Eurostats gränser för risk för fattigdom 2021. Med ”ett lågt fordringsbelopp” avses en fordran som motsvarar Eurostats fattigdomströskel för en enskild person i varje medlemsstat omräknad till månadsinkomst (t.ex. varierade detta belopp 2021 från 242 euro i Rumänien till 2 124 euro i Luxemburg). Estland, Portugal: Uppgifter saknas för domstolsavgifter vid låga fordringsbelopp. Nederländerna: Domstolsavgifterna avser en målsägande med en årsinkomst på mindre än 29 400 euro.


– Tillgång till alternativa tvistlösningsmetoder –

Diagram 26 visar medlemsstaternas insatser för att främja frivillig användning av alternativa tvistlösningsmetoder genom särskilda incitament. Incitamenten kan variera beroende på rättsområde 65 .

Diagram 26: Främjande av och incitament för att använda alternativa tvistlösningsmetoder 2022 (*) (källa: (Europeiska kommissionen 66 )

 (*) Högsta möjliga poäng: 68 poäng. Aggregerade indikatorer som grundas på följande uppgifter: 1. Webbplats med information om alternativ tvistlösning. 2. Mediekampanjer. 3. Broschyrer till allmänheten. 4. Domstolens anordnar på begäran särskilda informationsmöten om alternativ tvistlösning. 5. Samordnare för alternativ tvistlösning/medling vid domstol. 6. Offentliggörande av utvärderingar om användningen av alternativ tvistlösning. 7. Offentliggörande av statistik om användningen av alternativ tvistlösning. 8. Ersättning för kostnader för alternativ tvistlösning som helt eller delvis täcks av rättshjälp. 9. Fullständig eller partiell återbetalning av domstolsavgifter, även stämpelavgifter, om alternativ tvistlösning lyckas. 10. Inget krav på advokat för alternativa tvistlösningsförfaranden. 11. Domare kan agera medlare. 12. Avtalet mellan parterna blir verkställbart genom domstolens försorg. 13. Möjlighet att inleda förfaranden/inge en fordran och lämna in skriftliga bevis på nätet. 14. Parterna kan underrättas om inledandet och om olika steg i förfarandet på elektronisk väg. 15. Möjlighet att betala tillämpliga avgifter via nätet. 16. Användning av teknik (tillämpningar med artificiell intelligens, chattbottar) för att underlätta inlämning och lösning av tvister och 17. andra medel. För var och en av dessa 17 indikatorer gavs en poäng för varje rättsområde. Irland: Förvaltningsmål ingår i kategorin civilrättsliga/handelsrättsliga mål. Grekland: Alternativ tvistlösning förekommer i förfarandet för offentlig upphandling vid appellationsdomstolar för förvaltningsrättsliga ärenden. Spanien: Alternativ tvistlösning är obligatoriskt i arbetsrättsliga ärenden. Portugal: För domstolsavgifterna i civilrättsliga och handelsrättsliga tvister ersätts endast för förfaranden inför fredsdomare. Slovakien: Den slovakiska rättsordningen stöder inte användning av alternativ tvistlösning för förvaltningsrättsliga ändamål. Finland: Konsument- och arbetsrättsliga tvister anses också utgöra civilrättsliga mål. Sverige: Domarna har utrymme för eget skön i fråga om alternativ tvistlösning; att försöka få till uppgörelser i godo är en obligatorisk uppgift för domaren, när så inte är olämpligt. 

– Särskilda arrangemang för tillgång till rättslig prövning –

Resultattavlan för rättskipningen i EU 2022 visade ett diagram över särskilda arrangemang som underlättar lika tillgång till rättslig prövning för personer med funktionsnedsättning. I denna upplaga görs en mer ingående granskning av utvalda särskilda arrangemang som underlättar lika tillgång till rättslig prövning för personer som riskerar diskriminering överlag och två specifika grupper: äldre personer och offer för våld mot kvinnor och våld i hemmet.

De två diagrammen nedan visar vilka åtgärder medlemsstaterna vidtog för att underlätta tillgång till rättslig prövning för de respektive grupperna. Diagram 27 visar utvalda särskilda arrangemang för personer som riskerar diskriminering och för äldre personer. Det kan t.ex. vara att erbjuda information i tillgänglig form, att säkerställa fysisk tillgänglighet i domstolsbyggnader och domstolssalar eller att möjliggöra deltagande av icke-statliga organisationer och likabehandlingsorgan i rättsliga förfaranden till stöd för offren, eller å deras vägnar.

Diagram 27: Särskilda arrangemang för tillgång till rättslig prövning för personer som riskerar diskriminering och för äldre personer, 2022 (källa: Europeiska kommissionen 67 )

Diagram 28 visar medlemsstaternas insatser för att skydda och stödja offer för våld mot kvinnor/våld i hemmet 68 och för att underlätta deras tillgång till rättslig prövning. Tillgång till rättslig prövning spelar en viktig roll för att bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Samordnade och integrerade straffrättsliga åtgärder bidrar till brottsoffrens säkerhet och välbefinnande och till att förhindra att de på nytt blir offer.

Diagram 28: Särskilda arrangemang för offer för våld mot kvinnor/våld i hemmet 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 69 )

- Utvalda befogenheter som likabehandlingsorgan har för att hjälpa offer för diskriminering att få tillgång till rättslig prövning -

För första gången ger resultattavlan för rättskipningen i EU 2023 en översikt över utvalda särskilda befogenheter som likabehandlingsorgan har för att hjälpa offer för diskriminering att få tillgång till rättslig prövning. Diagram 29 nedan visar vilka befogenheter likabehandlingsorganet eller -organen (eller i vissa fall andra särskilda organ) har i var och en av medlemsstaterna för att komma tillrätta med fall som rör diskriminering. Det kan t.ex. vara att erbjuda parterna möjligheten att använda sig av alternativa tvistlösningsmekanismer (såsom medling eller förlikningsförfaranden), att utfärda bindande beslut i diskrimineringsärenden, att agera i domstol på offrens vägnar eller i eget namn, eller att ge in yttranden till domstolen i egenskap av amicus curiae eller som sakkunnig i fall som rör diskriminering. Hur dessa befogenheter utövas i praktiken varierar mellan medlemsstaterna.

Diagram 29: Utvalda befogenheter som likabehandlingsorgan har för att hjälpa offer för diskriminering att få tillgång till rättslig prövning, 2022 (*) (källa: information sammanställd på grundval av uppgifter som samlats in från Equinet [det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan], nationella likabehandlingsorgan och det europeiska nätverket för juridiska experter)

(*) En punkt innebär att minst ett likabehandlingsorgan i medlemsstaten har relevant befogenhet. I vissa medlemsstater utövar en annan enhet än likabehandlingsorganet de befogenheter som undersöks och då har ingen punkt satts ut i tabellen. Bulgarien: Enligt lag 15/2022, antagen den 12 juli 2022. Tjeckien: Ombudsmannen har endast befogenhet att agera amicus curiae inför författningsdomstolen och har ingen formell befogenhet att yttra sig inför domstolar som fattar beslut i diskrimineringsmål. Spanien: Enligt lag 15/2022 som antogs den 12 juli 2022 men som inte har genomförts helt. 

– Domstolskontroll över offentliga förvaltningar i affärsrelaterade scenarier –

I resultattavlan för rättskipningen i EU 2023 vidareutvecklas översikten över utvalda rättsliga garantier när det gäller administrativa myndigheters handlingar eller underlåtenhet i affärsrelaterade scenarier 70 som påbörjades i 2022 års utgåva av resultattavlan. Relevanta garantier är t.ex. domstolars prövning av administrativa beslut och interimistiska åtgärder eller ekonomisk ersättning i händelse av uteblivet beslut eller ogrundade beslut. Alla dessa rättsliga garantier bidrar till rättssystemets kvalitet och är särskilt viktiga för företags- och investeringsklimatet och den inre marknadens funktion. 

Diagram 30: Rättsliga garantier avseende administrativa myndigheters beslut eller underlåtenhet att handla, 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 71 )

(*) ”●”: Den specifika formen av statligt ansvar erkänns i medlemsstatens lagstiftning och tillämpades i praktiken i minst ett domstolsärende under de senaste tio åren. ”○”: Den specifika formen av statligt ansvar erkänns i medlemsstatens lagstiftning men har inte tillämpats i praktiken i minst ett domstolsärende under de senaste tio åren. En tom ruta ska inte tolkas som ett uttalande kopplat till förekomsten av krav enligt EU-rätten. Frankrike: Generellt sett innebär avsaknad av svar underförstått godkännande, men i vissa undantagsfall angivna i lag innebär det underförstått avslag. Slovakien: Domstolen kan i de flesta fall på förslag förklara verkställigheten av administrativa beslut vilande. Nationella referensnummer för mål där statligt skadeståndsansvar fastställs för överträdelse av EU-rätten genom beslut av domstolen som dömer i sista instans (Köbler): Tjeckien: Det kan finnas mål där ett sådant statligt skadeståndsansvar fastställs. I flera mål som rör sådant statligt skadeståndsansvar har Högsta domstolen återförvisat målet till första instans för förnyad förhandling, men resultaten från den nya förhandlingen finns inte allmänt tillgängliga (se t.ex. Högsta domstolens dom av den 26 juli 2019, nr 30 CDO 3856/2017, ECLI:CZ:NS:2019:30.CDO.3856.2017.1). Danmark: Den rättsliga grunden för krav på ekonomisk ersättning måste hittas i Danmarks normala rättsliga principer – dvs. culpa-principen – där företaget är skyldigt att bl.a. påvisa ansvar. I vissa exceptionella fall av avsaknad av svar, där underlåtenheten att handla avses vara en rättsstridig försummelse, kan en myndighet inom statsförvaltningen beordra kommuner att agera. Estland: Högsta domstolen i Estland (20.5.2022), beslut från Högsta domstolens avdelning för förvaltningsmål i förvaltningsmål nr 3-20-1684. Grekland: Högsta förvaltningsdomstolen, plenarförsamlingens beslut 799-803/2021. Spanien: Nationella domstolens dom 415/2009 – Sentencia de la Audiencia Nacional AN 415/2009 – ECLI:ES:AN:2009:415, Audiencia Nacional. Sala de lo Contencioso. Sección:3 10/02/2009, Nº de Recurso:553/2007. Frankrike: Tribunal administratif de Paris, 21 april 2021, nr 1823994; Ungern: Kúria, Pfv. III. 22.112/2012/13 (doktrinen bekräftades och ansökan avslogs) Kúria, Pfv.III.21.591/2013/5. Nederländerna: ECLI:NL:HR:2018:2396, ECLI:NL:RBDHA:2021:15447, ECLI:NL:HR:2018:2396. Finland: KKO2013:58. Statligt skadeståndsansvar vid överträdelse av EU-rätten genom lagstiftning eller förvaltningsbeslut (Brasserie du Pêcheur): Belgien: Civ. Fr. Brussels (4ème ch.) den 17 juni 2021. Appellationsdomstolen i Bryssel, beslut av den 9.3.2021 (Fernand Ullens de Schooten mot belgiska staten). Bulgarien: Högsta kassationsdomstolens dom nr 16 av den 2.3.2021 i mål nr 1914/2020. Tjeckien: Det kan finnas mål där ett sådant statligt skadeståndsansvar fastställs. I flera mål som rör sådant statligt skadeståndsansvar har exempelvis Högsta domstolen återförvisat målet till första instans för förnyad förhandling, men resultaten från den nya förhandlingen finns inte allmänt tillgängliga (se t.ex. Högsta domstolens dom av den 25 april 2018, nr 30 CDO 1945/2016, ECLI:CZ:NS:2018:30.CDO.1945.2016.1). Estland: Distriktsdomstolen i Tallinn, dom av den 31.10.2017 i förvaltningsmål nr 3-13-366. Irland: Ogieriakhi mot MJE m.fl. (mål C-244/13). Grekland: Högsta förvaltningsdomstolens beslut 607/2016, 4403/2015. Spanien: Högsta domstolens förvaltningsmålsavdelning, dom av den 26 maj 2021, ansökan nr 352/2019, ECLI:ES:TS:2021: 2143. Högsta domstolens förvaltningsmålsavdelning, dom av den 29 oktober 2021, ansökan nr 3409/2016, ECLI:ES:TS: 2021:4019. Frankrike: Förvaltningsdomstolen i Rouen den 28 juni 2022, nr 2001360; förvaltningsdomstolen i Clermont-Ferrand den 14 december 2021, nr 2000090 (fem olika mål); förvaltningsdomstolen i Poitiers den 26 november 2020, nr 1901176; appellationsdomstolen för förvaltningsmål i Versailles den 24 november 2020, IP Celimo SAS, nr 15VE02812. Italien: Högsta domstolen i Italien (Kassationsdomstolen), avdelning III den 24.11.2020, nr 26757 och Kassationsdomstolen den 29.9.2021, nr 26302; Kassationsdomstolen, sammanslagna avdelningar, den 23.6.2022, nr 20278; Kassationsdomstolen, avdelning III den 13.5.2020, nr 8889; Kassationsdomstolen, avdelning I den 30.10.2018, nr 27690; Kassationsdomstolen, avdelning III den 16.10.2020 nr 22631. Ungern: Fővárosi Ítélőtábla, 3. Pf. 20.182/2014/2. Fővárosi Ítélőtábla, 5.Pf.21.081/2016/6. Fővárosi Ítélőtábla Pf. 21.340/2017/5.3. Fővárosi Ítélőtábla Pf.20.602/2017/5/II. Malta: Daniel James Cassar mot Direttur tas-Sahha Istituzzjonali et. Nederländerna: ECLI:NL:GHDHA:2013:3791 (cassatieberoep: ECLI:NL:HR:2015:2722 en ECLI:NL:HR:2015:2723); ECLI:NL:RVS:2020:898, ECLI:NL:RVS:2020:899, ECLI:NL:RVS:2020:900 och ECLI: NL:RVS:2020:901; ECLI:NL:HR:2018:1973; ECLI:NL:GHDHA:2013:3791.



– Ett rättsväsende som tar hänsyn till barns behov – 

I resultattavlan för rättskipningen i EU 2023 fortsätter analysen av ett barnvänligt rättsväsende. I diagram 31 undersöks de särskilda arrangemang som finns tillgängliga när ett barn är involverat som offer eller som misstänkt eller tilltalad.

Diagram 31: Särskilda arrangemang för barnvänliga förfaranden för barn som är involverade som offer, misstänkta eller tilltalade, 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 72 )

(*) Barn: personer under 18 år.



3.2.2 Resurser

För att ett rättssystem ska fungera väl krävs tillräckliga resurser, även för investeringar i nödvändig fysisk och teknisk infrastruktur, och att all personal har hög kompetens, utbildning och tillräcklig lön. Om det saknas tillräckliga resurser i form av hjälpmedel, verktyg och personal som har nödvändiga kvalifikationer, kunskaper och tillgång till fortbildning, äventyras kvaliteten på förfaranden och beslut.

– Ekonomiska resurser –

Diagrammen nedan visar den offentliga sektorns faktiska utgifter för rättssystemets verksamhet (förutom fängelseförvaltningar), både per invånare (diagram 32) och som andel av bruttonationalprodukten (BNP) (diagram 33).

Diagram 32: Den offentliga sektorns totala utgifter för domstolar i euro per invånare, 2012, 2019–2021 (*) (källa: Eurostat)

 (*) Medlemsstaterna anges i ordningsföljd efter utgifter 2021 (från högsta till lägsta). Även om en omfattande insats gjordes för att harmonisera registreringen av regeringsåtgärder som infördes för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin har man ännu inte uppnått en fullständig harmonisering av uppgifter för referensåren 2020 och 2021. Sannolikheten för framtida revideringar är därmed högre än normalt och uppgifterna för EU och euroområdet är preliminära för 2021. Dessutom är uppgifterna för övriga år preliminära för Tyskland, Spanien, Frankrike och Portugal.



Diagram 33: Den offentliga sektorns totala utgifter för domstolar som procentandel av BNP, 2012, 2019–2021 (*) (källa: Eurostat)

 (*) Medlemsstaterna anges i ordningsföljd efter utgifter 2020 (från högsta till lägsta). Även om en omfattande insats gjordes för att harmonisera registreringen av regeringsåtgärder som infördes för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin har man ännu inte uppnått en fullständig harmonisering av uppgifter för referensåren 2020 och 2021. Sannolikheten för framtida revideringar är därmed högre än normalt och uppgifterna för EU och euroområdet är preliminära för 2021. Dessutom är uppgifterna för övriga år preliminära för Tyskland, Spanien, Frankrike och Portugal.

I diagram 34 redovisas förhållandet mellan domares och åklagares årslöner och den genomsnittliga årslönen i landet. För varje land visar kolumnerna domares och åklagares löner i början av och vid toppen av deras respektive karriärer. I kraft av artikel 19.1 i EU-fördraget måste medlemsstaterna säkerställa att både domstolarna i sin helhet och de enskilda domarna är oavhängiga inom de områden som omfattas av unionsrätten. Även om Europeiska unionens domstol har ansett att en tillfällig lönesänkning i samband med åtstramningsåtgärder inte står i strid med denna bestämmelse fastslog domstolen att den omständigheten att domarna erhåller en lön vars storlek motsvarar vikten av de funktioner de utövar är en garanti som är grundläggande för domarnas oavhängighet 73 .



Diagram 34: Förhållandet mellan domares och åklagares årslöner och landets genomsnittliga bruttoårslön 2021(*) (per 100 000 invånare) (källa: undersökning av Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej))

– Personalresurser –

Att det finns lämpliga personalresurser är avgörande för rättssystemens kvalitet. Mångfald bland domarna, däribland en jämn könsfördelning, ger kompletterande kunskaper, färdigheter och erfarenhet och återspeglar verkligheten i samhället.

Diagram 35: Antal domare 2012, 2019–2021 (*) (per 100 000 invånare) (källa: undersökning av Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej))

(*) Denna kategori består av domare som arbetar heltid, i enlighet med Cepejs metod. Den omfattar inte ”Rechtspfleger”/domstolstjänstemän som finns i vissa medlemsstater. Österrike: Uppgifter om förvaltningsdomstolar infördes först från och med 2016. Grekland: Från och med 2016 omfattar uppgifterna om antalet yrkesdomare alla befattningsnivåer inom den straff- och civilrättsliga rättskipningen samt även förvaltningsdomare. Italien: Regionala revisionsmyndigheter, lokala skattemyndigheter och militärdomstolar omfattas inte. Förvaltningsdomstolar har beaktats sedan 2018.

Diagram 36: Andel kvinnliga yrkesdomare i Högsta domstolen 2020–2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 74 )

(*) Uppgifterna är sorterade per siffrorna för 2022, från högsta till lägsta. Malta: Inga kvinnor i de högsta instanserna 2020.

Diagram 37: Antal advokater 2012, 2019–2021 (*) (per 100 000 invånare) (källa: undersökning av Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej))

(*) Enligt Cepejs metod är en advokat en person som är kvalificerad och auktoriserad enligt nationell lagstiftning att föra talan och agera på sin klients vägnar, praktisera som advokat, uppträda inför domstol och råda och företräda sin klient i rättsliga angelägenheter (rekommendation Rec(2000)21 från Europarådets ministerkommitté om friheten att utöva advokatyrket). Tyskland: I Tyskland görs ingen åtskillnad mellan olika grupper av advokater, exempelvis mellan ”solicitors” och ”barristers”. Finland: Från och med 2015 innefattar antalet advokater både antalet jurister anställda i den privata sektorn och antalet jurister anställda i den offentliga sektorn. 

– Utbildning –

Rättslig utbildning ger ett viktigt bidrag till kvaliteten hos de rättsliga beslut och de rättsliga tjänster som kommer medborgarna till del. Uppgifterna nedan innefattar rättslig utbildning om kommunikation med parterna och på sociala medier.

Diagram 38: Tillgång till utbildning i kommunikation för domare 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 75 )

(*) Högsta möjliga poäng: 12 poäng. Medlemsstaterna fick 1 poäng om de erbjuder grundläggande utbildning och 1 poäng om de erbjuder fortbildning (högst 2 poäng för varje typ av utbildning) i de ämnesområden som anges ovan.

3.2.3 Utvärderingsverktyg

Regelbundna utvärderingar skulle kunna förbättra rättssystemets reaktionsförmåga på befintliga och framtida utmaningar och därmed förbättra dess kvalitet. Undersökningar (diagram 39) är nödvändiga för att bedöma hur rättssystemen fungerar ur rättstillämparnas och allmänhetens perspektiv.

Diagram 39: Ämnen för undersökningar som genomförts bland användare av domstolars tjänster eller rättstillämpare 2021 (*) (källa: Europeiska kommissionen 76 )

 (*) Medlemsstaterna fick en poäng per undersökningsämne oavsett om undersökningen gjordes på nationell eller regional nivå eller på domstolsnivå. I kategorin ”annat” ingick konsekvenserna av covid-19, hur man minimerar störningar som påverkar domstolarna och den utökade användningen av videolänkar som en lösning (Irland); tillfredsställelse hos brottsoffer som använder sig av domstolarnas kontor för stöd till brottsoffer (Frankrike); viktiga frågor som bör tas upp för att göra rättskipningen mer tillgänglig för dem som faller offer för våld i hemmet (Malta); användning av alternativa påföljder och deras effektivitet, och förtroende för systemet för förebyggande av våld i hemmet, där även ingripanden ingår (Polen); allmänna aspekter vad gäller domstolarna, tillgång till information om domstolarna, domstolsfaciliteter, domstolarnas uppgifter, domaren som ansvarar för målet, tillgängliga resurser samt lojalitet (Portugal). I (Sverige) har Domstolsverket skapat ett digitalt frågeformulär med en rad olika typer av frågor som domstolarna kan använda när de genomför sina egna undersökningar. Förutom de frågor som nämns ovan innehåller formuläret även frågor om hur lätt det är att hitta domstolsbyggnaden och rättssalarna i byggnaden. En annan uppsättning frågor handlar om hur användare av domstolens tjänster upplever sin personliga säkerhet både i och utanför rättssalen och i domstolsbyggnadens omedelbara närhet.

3.2.4 Digitalisering

Användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan bidra till att stärka medlemsstaternas rättssystem och göra dem mer tillgängliga, effektiva, motståndskraftiga och redo att möta rådande och framtida utmaningar. Covid-19-pandemin har belyst ett antal utmaningar som påverkar rättsväsendets funktion och visat på behovet av att ytterligare förbättra digitaliseringen av de nationella rättssystemen.

I tidigare utgåvor av resultattavlan för rättskipningen i EU gavs jämförande uppgifter om vissa aspekter av IKT i rättssystem. Såsom kommissionen förklarar i meddelandet Digitalisering av rättskipningen i Europeiska unionen av den 2 december 2020 77 har resultattavlan utökats betydligt med ytterligare uppgifter om digitaliseringen i medlemsstaterna. Detta bör möjliggöra en mer djupgående övervakning av framstegsområden och kvarstående utmaningar.

Medborgarvänlig rättvisa kräver att information om nationella rättssystem inte bara är lättillgänglig, utan även skräddarsys för specifika samhällsgrupper som annars skulle ha svårt att få tillgång till informationen. Diagram 41 visar tillgången till information på internet och de offentliga tjänster som finns för att hjälpa människor att få tillgång till rättslig prövning.

Diagram 40: Allmänhetens tillgång till information om rättssystemet på internet 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 78 )

(*) Tyskland: Varje delstat och den federala nivån beslutar individuellt vilken information som finns på internet.

– Regler för digitalisering –

Användningen av digitala lösningar i civilrättsliga/handelsrättsliga mål, förvaltningsmål och straffrättsliga mål kräver ofta lämplig reglering i de nationella förfarandereglerna. Diagram 41 visar i lag angivna möjligheter för olika aktörer att använda teknik för distanskommunikation (t.ex. videokonferenser) för förfaranden i domstol och i samband med domstolsärenden, och den rådande situationen vad gäller tillåtligheten av digital bevisning.

Diagram 41: Förfaranderegler för att tillåta digital teknik i domstolarna för civilrättsliga/handelsrättsliga mål, förvaltningsmål och straffrättsliga mål, 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 79 )

 (*) För varje medlemsstat anges förfaranderegler för civilrättsliga/handelsrättsliga mål i den första kolumnen, för förvaltningsmål i den andra kolumnen och för straffrättsliga mål i den tredje kolumnen. Högsta möjliga poäng: 12 poäng. Två poäng tilldelades för varje kriterium om möjligheten finns i alla civilrättsliga/handelsrättsliga mål, förvaltningsmål och straffrättsliga mål (för straffrättsliga mål delades möjligheten att höra parterna upp så att både svarande och brottsoffer täcktes). Poängen divideras med två när möjligheten inte finns i alla mål. För de medlemsstater som inte skiljer mellan civilrättsliga/handelsrättsliga mål och förvaltningsmål har samma poäng getts för båda områdena. Cypern, Luxemburg: inga möjligheter i förvaltningsmål.



– Användning av digitala verktyg –

Förutom förfaranderegler för digitalisering måste domstolar och åklagarmyndigheter förfoga över lämpliga verktyg och infrastruktur som möjliggör distanskommunikation och säker tillgång till arbetsplatsen på distans (diagram 42). Lämplig infrastruktur och utrustning krävs även för säker elektronisk kommunikation mellan domstolar/åklagarmyndigheter och rättstillämpare och institutioner (diagrammen 43 och 44).

IKT, inklusive innovativ teknik, spelar en viktig roll genom att stödja de rättsliga myndigheternas arbete, vilket i sin tur bidrar betydligt till rättssystemens kvalitet. Om domare, åklagare och domstolspersonal har tillgång till olika digitala verktyg kan arbetsprocesserna rationaliseras, en rättvis arbetsfördelning garanteras och tidsfristerna minskas betydligt.

Diagram 42: Domstolars och åklagarmyndigheters användning av digital teknik, 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 80 )

(*) Högsta möjliga poäng: 7 poäng. För varje kriterium gavs en poäng om domstolar respektive åklagarmyndigheter använder en viss teknik, och 0,5 poäng om de inte alltid använder tekniken.

Säker elektronisk kommunikation kan bidra till att förbättra rättssystemens kvalitet. Om domstolar har möjlighet att kommunicera elektroniskt sinsemellan och med rättstillämpare och andra institutioner kan förfarandena rationaliseras och behovet av pappersbaserad kommunikation och fysisk närvaro begränsas, vilket i sin tur minskar tidsåtgången för förundersökningar och domstolsförhandlingar.

Diagram 43: Domstolar: elektroniska kommunikationsverktyg, 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 81 )

(*) Högsta möjliga poäng: 5 poäng. För varje kriterium gavs en poäng om domstolarna har tillgång till säker elektronisk kommunikation. Om möjligheten inte alltid finns gavs 0,5 poäng. Finland: Notariers uppgifter har inte samband med domstolsförfaranden. Det finns därför ingen anledning att ge dem tillgång till säkra anslutningar.

Åklagarmyndigheter är avgörande för att det straffrättsliga systemet ska fungera smidigt. De kan också vinna på att ha tillgång till säkra elektroniska kommunikationskanaler, eftersom detta kan underlätta deras arbete och förbättra domstolsförfarandenas kvalitet. Möjligheten till säker elektronisk kommunikation mellan åklagarmyndigheter och utredande myndigheter, försvarsadvokater och domstolar skulle göra det möjligt att förbereda domstolsförfaranden både snabbare och mer effektivt.



Diagram 44: Åklagarmyndigheter: elektroniska kommunikationsverktyg, 2022 (*) (källa: Europeiska kommissionen 82 )

 (*) Högsta möjliga poäng: 5 poäng. För varje kriterium gavs en poäng om åklagarmyndigheterna har tillgång till säker elektronisk kommunikation. Om möjligheten inte alltid finns gavs 0,5 poäng. Åklagarmyndigheters tillgång till elektroniska kommunikationsverktyg inbegriper kommunikation med advokater som är anställda hos åklagarmyndigheten.



– Möjlighet att kommunicera med domstolar via internet –

Möjligheten att genomföra särskilda steg i ett rättsligt förfarande på elektronisk väg är en viktig aspekt av rättssystemens kvalitet. Elektroniskt ingivande av fordringar, möjlighet att övervaka och driva ett förfarande på nätet och möjlighet till elektronisk delgivning av handlingar kan påtagligt förenkla tillgången till rättvisa för såväl privatpersoner som företag (eller deras rättsliga ombud) och minska förseningar och kostnader. Tillgång till sådana digitala offentliga tjänster skulle bidra till att föra domstolarna närmare människorna och företagen, vilket i förlängningen ökar allmänhetens förtroende för rättssystemet.

Diagram 45: Digitala lösningar för att inleda och följa förfaranden i civilrättsliga/handelsrättsliga mål och förvaltningsmål, 2022(*) (källa: Europeiska kommissionen 83 )

(*) Högsta möjliga poäng: 9 poäng. För varje kriterium gavs en poäng om möjligheten finns i alla civilrättsliga/handelsrättsliga mål och förvaltningsmål. Om möjligheten inte alltid finns gavs 0,5 poäng. För de medlemsstater som inte skiljer mellan civilrättsliga mål och förvaltningsmål har samma poäng getts för båda områdena.



Användning av digitala verktyg för att genomföra och följa domstolsförhandlingar i straffrättsliga mål kan även bidra till att garantera brottsoffrens och de svarandes rättigheter. Digitala lösningar kan till exempel möjliggöra konfidentiell distanskommunikation mellan svarande och deras advokater, ge häktade svarande möjlighet att förbereda sig inför domstolsförhandlingen och bidra till att undvika sekundär viktimisering av brottsoffer.

Diagram 46: Digitala lösningar för att genomföra och följa domstolsförfaranden i straffrättsliga mål, 2022(*) (källa: Europeiska kommissionen 84 )

 (*) Högsta möjliga poäng: 6 poäng. För varje kriterium gavs en poäng om möjligheten finns i alla straffrättsliga mål. Om möjligheten inte alltid finns gavs 0,5 poäng.

– Tillgång till domar –

Genom en garanterad tillgång till domar på internet kan man öka rättssystemens öppenhet, hjälpa medborgare och företag att få bättre kännedom om sina rättigheter och bidra till samstämmighet i rättspraxis. Lämpliga former för offentliggörandet av domar på internet är nödvändiga för att skapa användarvänliga sökmöjligheter 85 , som gör rättspraxis mer tillgänglig för rättstillämpare och för allmänheten. Smidig tillgång till rättspraxis som är lätt att använda gör rättssystemet algoritmvänligt och möjliggör innovativa tekniska rättsliga tillämpningar som hjälper rättstillämparna.

Offentliggörande av domstolsbeslut på internet kräver en avvägning mellan olika intressen inom de gränser som fastställs genom rättsliga och politiska ramar. Den allmänna dataskyddsförordningen 86 är fullständigt tillämplig på domstolarnas behandling av uppgifter. I bedömningen av vilka uppgifter som ska offentliggöras är det viktigt att hitta en rättvis jämvikt mellan rätten till dataskydd och skyldigheten att offentliggöra domstolsbeslut för att säkerställa rättssystemets öppenhet. Så är i synnerhet fallet om det finns ett rådande allmänintresse som motiverar att uppgifterna lämnas ut. I många länder kräver lagen eller praxis att domstolsbeslut ska avidentifieras 87 eller pseudonymiseras innan de offentliggörs, antingen systematiskt eller på begäran. Uppgifter som produceras av rättsväsendet regleras även av EU:s lagstiftning om öppna data och återanvändning av information från den offentliga sektorn 88 .

Tillgången till domstolsbeslut i ett maskinläsbart format 89 , som visas i diagram 48, underlättar användningen av algoritmer i inom rättssystemen 90 .

Diagram 47: Allmänhetens tillgång till offentliggjorda domar på internet 2022 (*) (civilrättsliga/handelsrättsliga mål, förvaltningsmål och straffrättsliga mål, alla instanser) (källa: Europeiska kommissionen 91 )

 (*) Högsta möjliga poäng: 9 poäng. För varje domstolsinstans gavs 1 poäng om alla domar i civil- och handelsrättsliga samt förvaltningsrättsliga mål och straffrättsliga mål var tillgängliga för allmänheten, 0,75 poäng om de flesta domar (mer än 50 %) var tillgängliga och 0,5 poäng om endast vissa domar (mindre än 50 %) var tillgängliga. För medlemsstater som endast har två instanser har poäng getts för tre instanser genom att avspegla respektive högre instans av den icke-existerande instansen. För de medlemsstater som inte skiljer mellan de båda rättsområdena (civilrätt/handelsrätt resp. förvaltningsrätt) har samma poäng getts för båda områdena. Belgien: I civilrättsliga och handelsrättsliga mål avgör varje domstol om domarna ska offentliggöras. Tyskland: Varje delstat beslutar huruvida domar i första instans ska finnas på internet. Österrike: I första och andra instans avgör domaren vilka domar som ska offentliggöras. Beslut från Högsta domstolen om att avvisa ett överklagande utan närmare motivering offentliggörs inte. Beslut från Högsta förvaltningsdomstolen som fattas av en enda domare offentliggörs om den berörda domaren beslutar att göra det. Beslut som endast rör rättsliga frågor som omfattas av etablerad rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen och enklare beslut om avbrytande av förhandlingar offentliggörs inte. Nederländerna: Domstolen beslutar om offentliggörande enligt offentliggjorda kriterier. Portugal: En nämnd vid domstolen beslutar om offentliggörande. Slovenien: Processuella beslut som har liten eller ingen betydelse för rättspraxis offentliggörs inte. Av avgöranden i mål som är identiska i sak (t.ex. bulkmål) offentliggörs endast det ledande avgörandet (jämte en förteckning över ärendeakter med samma innehåll). Överrätterna beslutar individuellt om vilka domar som kan offentliggöras. Slovakien: Beslut om flera typer av civilrättsliga mål, t.ex. rörande arvsfrågor eller fastställande av faderskap, offentliggörs inte. Finland: Domstolarna beslutar vilka domar som ska offentliggöras.

Diagram 48: Arrangemang för att producera maskinläsbara domstolsavgöranden, 2022 (*) (civilrättsliga mål, handelsrättsliga mål, förvaltningsmål samt straffrättsliga mål, alla instanser) (källa: Europeiska kommissionen 92 )

(*) Högsta möjliga poäng: 24 poäng per typ av mål. För var och en av de tre instanserna (första, andra och tredje instans) ges en poäng om alla domstolsbeslut omfattas. Om endast vissa domstolsbeslut omfattas i en given instans ges endast en halv poäng. Om en medlemsstat endast har två instanser har poäng getts för tre instanser genom att avspegla respektive högre instans av den icke-existerande instansen. För de medlemsstater som inte gör åtskillnad mellan förvaltningsmål respektive civilrättsliga/handelsrättsliga mål har samma poäng tilldelats för båda rättsområdena. Spanien: Användning av den databas som domstolarnas allmänna råd driver för kommersiella ändamål eller massiv nedladdning av information är inte tillåten. Vidareutnyttjande av denna information för att upprätta databaser eller för kommersiella ändamål måste följa det förfarande och de villkor som domstolarnas allmänna råd har fastställt via sitt rättsliga dokumentationscentrum. Irland: Domar anonymiseras i familjerätt, barnomsorgsärenden och andra områden när lagen kräver detta eller en domare beordrar att parternas eller personernas identitet inte ska röjas.


3.2.5 Sammanfattning om rättssystemens kvalitet

Enkel tillgång till rättssystemet samt tillräckliga resurser, effektiva analysverktyg och digitalisering bidrar till rättssystem av hög kvalitet. Allmänheten och företag förväntar sig beslut som håller hög kvalitet från effektiva rättssystem. I resultattavlan för 2023 görs en jämförande analys av dessa faktorer.

Tillgänglighet

I 2023 års resultattavla undersöks återigen ett antal aspekter som bidrar till ett människovänligt rättssystem.

1)Tillgången till rättshjälp och domstolsavgifternas storlek har stor påverkan på tillgången till rättslig prövning, i synnerhet för människor som lever i fattigdom eller som löper risk för fattigdom. Diagram 24 visar att människor med inkomster som understiger Eurostats fattigdomströskel inte får rättshjälp i fem medlemsstater. Domstolsavgifternas storlek (diagram 25) har i stort sett varit densamma sedan 2016, även om avgifterna var lägre än 2021 i fem medlemsstater, särskilt för små fordringar. Avgifterna för små fordringar är fortsatt högre proportionellt sett. Svårigheter vid begäran om rättshjälp i kombination med höga domstolsavgifter i fyra medlemsstater kan avskräcka personer som lever i fattigdom från att försöka vända sig till domstol.

2)I resultattavlan för 2023 fortsätter undersökningen av hur medlemsstaterna främjar frivillig användning av alternativa tvistlösningsmetoder (diagram 26), bland annat möjligheten att använda digital teknik. Den övergripande bilden är densamma som för 2021, med tre medlemsstater som förbättrar sina insatser, men även tre som minskar antalet främjande åtgärder. Överlag tenderar antalet olika åtgärder som används för att främja alternativa tvistlösningsmetoder att vara lägre för förvaltningsrättsliga tvister jämfört med civilrättsliga, arbetsrättsliga och handelsrättsliga tvister.

3)År 2023 innehåller resultattavlan för rättskipningen i EU 2023 för första gången en överblick över särskilda arrangemang för att hjälpa personer som riskerar diskriminering och äldre personer att få tillgång till rättslig prövning. Av diagram 27 framgår att 17 medlemsstater tillhandahåller information om rättigheter för personer som riskerar diskriminering och 22 tillhandahåller god fysisk tillgänglighet till domstolsbyggnader. I 14 medlemsstater kan icke-statliga organisationer inleda eller delta i rättegångar som stöd för personer som riskerar diskriminering eller för sådana personers räkning. Dessutom har äldre personers deltagande i domstolsförfaranden underlättats. En tredjedel av medlemsstaterna har även vidtagit åtgärder för att göra rättshjälp mer tillgängligt för äldre personer, men endast fyra medlemsstater ställde frågor om behov och nivå av tillfredsställelse hos personer som riskerar diskriminering i sina undersökningar bland användare av domstolens tjänster år 2021.

4)I diagram 29 visas att medlemsstater även har gett likabehandlingsorgan befogenhet att hjälpa offer att få tillgång till rättslig prövning. I årets resultattavla visas för första gången en översikt över detta. I en tredjedel av medlemsstaterna kan likabehandlingsorgan fatta bindande beslut i diskrimineringsärenden. I 22 medlemsländer kan de erbjuda parterna möjligheten att använda sig av alternativa tvistlösningsmetoder (t.ex. medling eller förlikningsförfaranden). I 18 medlemsstater kan likabehandlingsorgan agera i domstolsförfaranden som rör diskrimineringsärenden, antingen på offrens vägnar eller i eget namn, och i 16 medlemsstater kan de ge in yttranden till domstolen som sakkunnig eller som amicus curiae (dvs. inte som part i målet utan för att bistå domstolen med uppgifter, sakkunskap eller insikter som har ett samband med sakförhållandena i målet).

5)För första gången ingår också en kartläggning av utvalda särskilda arrangemang för personer som utsatts för våld mot kvinnor och våld i hemmet. I diagram 28 visas hur många av de granskade skyddsåtgärderna som finns i varje medlemsstat. I tolv av medlemsstaterna finns alla skyddsåtgärder, t.ex. särskilt skydd för brottsoffer eller tillgång till specifik information online. I nästan en fjärdedel av medlemsstaterna ges dock ingen tillgång online till specifik information om förebyggande av våld i hemmet, stöd- och skyddstjänster eller rättslig information om våld mot kvinnor/våld i hemmet och brottsoffers rättigheter.

6)I resultattavlan för rättskipningen i EU 2023 utvidgas kartläggningen av vissa aspekter av domstolskontrollen över offentliga förvaltningars handlingar och underlåtelser, baserat på särskilda affärsscenarier (diagram 30). Diagrammet visar erkännande och tillämpning av de specifika formerna av statligt ansvar enligt medlemsstaternas lagstiftning när statliga handlingar som strider mot EU-rätten orsakar skada, eller när överträdelsen av EU-rätten härrör från ett avgörande som fattats av en domstol som dömer i sista instans. Detta tillämpades redan i konkreta mål vid nationella domstolar i fem medlemsstater för statliga handlingar som orsakat skada, och i tio för avgöranden som fattats av domstolar i sista instans.  Förutom dessa specifika garantier kan andra, mer allmänna, former av statligt ansvar förekomma. I 24 medlemsstater kan företag få ekonomisk ersättning för skador som orsakats av administrativa beslut eller avsaknad av svar, och domstolarna kan förklara verkställigheten av administrativa beslut vilande. Detta kan påverka investerarnas förtroende, företagsklimatet och den inre marknadens funktion, och kräver närmare övervakning.

7)Resultattavlan för 2023 innehåller en djupare översikt över utvalda åtgärder som medlemsstaterna har infört för ett barnvänligt rättssystem. I diagram 31 undersöks de särskilda arrangemang som finns tillgängliga när ett barn är involverat som offer eller är misstänkt eller tilltalad. Läget i stort tycks ha förbättrats jämfört med 2021. Totalt rapporteras nu 17 medlemsstater tillhandahålla audiovisuell inspelning av förhör med barn, säkerställa en barnvänlig miljö och barns effektiva medverkan vid förhör, ge information på ett barnvänligt sätt och ordna biträde av advokat. Trots dessa rapporterade förbättringar, särskilt vad gäller rättsligt bistånd till barn, finns det fortfarande färre särskilda skyddsåtgärder tillgängliga för barn som deltar i förfaranden som misstänkta eller tilltalade än för dem som är involverade som offer.

Resurser

Högkvalitativa rättssystem kräver tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser. Detta kräver i sin tur tillräckliga investeringar i fysisk och teknisk infrastruktur, grundutbildning och fortutbildning och mångfald bland domare, däribland en jämn könsfördelning. Resultattavlan för 2023 visar följande:

8)När det gäller de ekonomiska resurserna ligger den offentliga förvaltningens utgifter för domstolarna generellt sett kvar på en oförändrad nivå 2021. Skillnaderna mellan medlemsstaterna är dock fortfarande betydande, både räknat per invånare och som andel av BNP (diagrammen 32 och 33). Utgifterna mätt som andel av BNP ökade i 21 av medlemsstaterna under 2021 (en ökning jämfört med 2020) och tre medlemsstater ökade även sina utgifter per capita.

9)I detta års resultattavla visas för första gången förhållandet mellan domares och åklagares årslöner och den genomsnittliga årslönen i landet (diagram 34).

10)Kvinnor utgör fortfarande mindre än 50 % av domarna i de högsta domstolarna i 20 medlemsstater (diagram 36), och i sju medlemsstater är hälften eller fler av domarna i de högsta domstolarna kvinnor. Siffrorna för treårsperioden 2020–2022 visar att antalet och tendenserna skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

11)För att förbättra kommunikationen med utsatta grupper (diagram 38) tillhandahåller alla medlemsstater utbildning i kommunikation med asylsökande och/eller med personer med olika kulturell, religiös, etnisk eller språklig bakgrund. Utbildning i användning av sociala medier och kommunikation med medier tillhandahålls av 15 medlemsstater, och 15 arbetar med att öka medvetenheten om och tillhandahålla utbildning i hur man hanterar desinformation.

Utvärderingsverktyg

12)Antalet undersökningar bland användare av domstolarnas tjänster och rättstillämpare (diagram 39) var högre 2021 jämfört med tidigare år, med endast tio medlemsstater som inte genomför några undersökningar (15 år 2020). Tillgänglighet, kundbemötande, rättegångar och det övergripande förtroendet för rättssystemet är återkommande områden i undersökningarna, men endast åtta av medlemsstaterna undersökte önskemålen hos grupper med särskilda behov och enskildas medvetenhet om sina rättigheter.

Digitalisering

Sedan 2021 innehåller resultattavlan för rättsskipningen i EU ett större, detaljerat avsnitt om aspekter i samband med digitaliseringen av rättssystemen. Trots att medlemsstaterna redan använder digitala lösningar i olika sammanhang och i varierande grad finns ett betydligt utrymme för förbättringar.

13)I 26 medlemsstater tillhandahålls någon form av information på internet om rättssystemen, bland annat via webbplatser med tydlig information om tillgång till rättshjälp, om domstolsavgifter och om vilka villkor som måste uppfyllas för nedsatta avgifter (diagram 40). Situationen har förbättrats jämfört med föregående år, men vissa skillnader finns mellan medlemsstaterna när det gäller mängden information och i hur stor grad den tillgodoser människors behov. Till exempel tillhandahåller 14 medlemsstater ett interaktivt nätverktyg där man kan ta reda på om man har rätt till rättshjälp, eller tillhandahåller utbildning om lagstadgade rättigheter via nätbaserade interaktiva läromedel. I 24 av medlemsstaterna tillhandahålls en webbplats med begriplig information om processuella rättigheter, inbegripet onlineformulär för företag och privatpersoner, och information för personer med ett annat modersmål.

14)Åtta av medlemsstaterna har förfaranderegler som kan digitaliseras (diagram 41), som möjliggör fullständig eller huvudsaklig användning av distanskommunikation och endast tillåter bevisning i digitalt format. I 19 medlemsstater är detta endast möjligt i ett begränsat antal situationer. Sedan 2020 har dock framstegen när det gäller detta varit kontinuerliga generellt sett.

15)I diagram 42 visas domstolars och åklagarmyndigheters användning av digital teknik. Det framgår att med två undantag använder medlemsstaterna inte de möjligheter som tillåts enligt deras handläggningsregler (se diagram 41). Domstolar, åklagare och domstolspersonal i medlemsstaterna har redan tillgång till olika typer av digitala verktyg, t.ex. ärendehanteringssystem, videokonferenssystem och arrangemang för distansarbete. Däremot kan ytterligare framsteg fortfarande göras när det gäller elektroniska system för ärendetilldelning, där fördelningen sker automatiskt utifrån objektiva kriterier.

16)Alla medlemsstater har också infört någon form av säkra elektroniska kommunikationsverktyg för domstolarna. Dessa verktyg används för kommunikation mellan domstolar och mellan domstolar och jurister. I tio medlemsstater saknas dock fortfarande verktyg för digital kommunikation med notarius publicus, interneringsanstalter och exekutionstjänstemän/rättsvårdstjänstemän (diagram 43). Alla medlemsstater tillhandahåller nu säker elektronisk kommunikation inom åklagarmyndigheterna, samt mellan åklagarmyndigheterna och domstolarna. Detta är en förbättring jämfört med 2021 (diagram 44). En tredjedel av medlemsstaterna saknar dock fortfarande verktyg för elektronisk kommunikation mellan åklagarmyndigheterna och försvarsadvokater.

17)I civilrättsliga/handelsrättsliga mål och förvaltningsmål ger 21 av medlemsstaterna privatpersoner och företag (eller deras juridiska ombud) tillgång till pågående eller avslutade mål på internet (diagram 45), om än i varierande grad. I 25 medlemsstater är det nu möjligt att inleda förfaranden eller att inge en fordran via internet, vilket är en betydande förbättring jämfört med 2021. I straffrättsliga mål (diagram 46) har emellertid tilltalade och offer endast begränsade möjligheter att följa eller driva delar av sina mål elektroniskt i 21 medlemsstater, och en tredjedel av medlemsstaterna tillhandahåller inga eller mycket få digitala lösningar i straffrättsliga mål.

18)Tillgången till offentliggjorda domar på internet (diagram 47) har förbättrats något jämfört med 2021, särskilt när det gäller offentliggörande av domar från första och andra instans. När det gäller högsta instans har tillgången till offentliggjorda domar på internet förblivit stabil.

19)På samma sätt som för tidigare år innehåller resultattavlan för rättsskipningen i EU 2023 en analys av arrangemang för att bidra till maskinläsbara domstolsbeslut (diagram 48). Alla medlemsstater har åtminstone infört några arrangemang för civilrättsliga/handelsrättsliga mål, förvaltningsmål och brottmål, men det finns stora variationer mellan dem. I allmänhet finns en tendens att införa fler arrangemang, särskilt för att ladda ned domarna gratis (databaser och andra automatiserade lösningar), för att modellera domarna i syfte att göra dem maskinläsbara och för att anonymisera/pseudonymisera domar med hjälp av algoritmer. Åtta medlemsstater rapporterade förbättringar för 2022 jämfört med föregående år, och i tio medlemsstater förblev situationen stabil. Rättssystem med arrangemang för modellering av domar i enlighet med standarder som gör dem maskinläsbara förefaller ha möjligheter att förbättra sina resultat i framtiden.



3.3 Oberoende

Rättsväsendets oberoende, som är en integrerad del av det rättsliga beslutsfattandet, är ett unionsrättsligt krav som följer av den princip om effektivt domstolsskydd som avses i artikel 19 i EU-fördraget och av den rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 47) 93 . Detta krav förutsätter

a) ett externt oberoende, som förutsätter att den aktuella domstolsinstansen fullgör sina uppgifter helt självständigt, utan att vara underställd någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll och att den således är skyddad mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning och påverka deras avgöranden, samt

b) ett internt oberoende och opartiskhet, som handlar om att avståndet gentemot parterna och deras respektive intressen vad gäller saken i målet ska vara detsamma 94 och att individuella domare ska vara skyddade mot interna påtryckningar inom domstolsväsendet( 95 ).

Rättsväsendets oberoende säkerställer att alla rättigheter som enskilda har till följd av EU-lagstiftningen skyddas och att de värden som är gemensamma för medlemsstaterna och som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, särskilt rättsstatsprincipen, kommer att skyddas 96 . Bevarandet av EU:s rättsordning är grundläggande för alla medborgare och företag vars rättigheter och friheter är skyddade enligt EU-lagstiftningen. 

En hög nivå av domstolsväsendets upplevda oberoende är avgörande för det förtroende som enskilda ska kunna hysa för domstolsväsendet i en rättsstat, och bidrar till ett tillväxtfrämjande företagsklimat eftersom en uppfattad brist på oberoende kan avskräcka från investeringar. Resultattavlan omfattar indikatorer för domstolsväsendets oberoende med avseende på investeringsskyddets effektivitet. Utöver indikatorer från olika källor på hur rättssystemets oberoende uppfattas visar resultattavlan ett antal indikatorer på hur rättssystemen är organiserade för att skydda det rättsliga oberoendet i vissa typer av situationer där oberoendet skulle kunna äventyras 97 . Med stöd av underlag från det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ), nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen (EUSJC), expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism (EGMLTF) och från de nationella kontaktpunkterna i kampen mot korruption visar denna utgåva av resultattavlan indikatorer som rör befogenheter som tillfaller tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet, myndigheterna som deltar i utnämningen av ordförande för Högsta domstolen och riksåklagare, och en första överblick över organ som deltar i förebyggande och lagföring av korruption samt deras olika specialiseringsgrader.

3.3.1 Uppfattning om rättssystemets oberoende och investeringsskyddets effektivitet

Diagram 49: Allmänhetens uppfattning om domstolars och domares oberoende (*) (källa: Eurobarometern 98 – ljusa färger: 2016, 2021 och 2022, mörka färger: 2023)

(*) Medlemsstaterna visas i första hand i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket bra eller ganska bra (total andel positiva svar). Om medlemsstater har samma totala andel positiva svar visas de i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är ganska dålig eller mycket dålig (total andel negativa svar). Om medlemsstater har samma totala andel positiva svar och samma totala andel negativa svar visas de i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket bra. Om medlemsstater har samma totala andel positiva svar, samma totala andel negativa svar och samma andel svar som anger att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket bra, visas de i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket dålig.

Diagram 50 visar de faktorer som de svarande angav som huvudorsaker till den uppfattade bristen i fråga om domstolars och domares oberoende ställning. De respondenter bland allmänheten som bedömde att rättssystemets oberoende var ”ganska dåligt” eller ”mycket dåligt” kunde välja bland tre orsaker för sin bedömning. Medlemsstaterna förtecknas i samma ordning som i diagram 49.

Diagram 50: Huvudorsaker till allmänhetens uppfattade brist i fråga om oberoende ställning (andel av alla svarande – en högre siffra innebär mer inflytande) (källa: Eurobarometern 99 )

Diagram 51: Företagens uppfattning om domstolars och domares oberoende ställning (*) (källa: Eurobarometern 100 – ljusa färger: 2016, 2021 och 2022, mörka färger: 2023)

 (*) Medlemsstaterna visas i första hand i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket bra eller ganska bra (total andel positiva svar). Om medlemsstater har samma totala andel positiva svar visas de i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är ganska dålig eller mycket dålig (total andel negativa svar). Om medlemsstater har samma totala andel positiva svar och samma totala andel negativa svar visas de i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket bra. Om medlemsstater har samma totala andel positiva svar, samma totala andel negativa svar och samma andel svar som anger att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket bra, visas de i ordningsföljd efter andelen svarande som uppgav att domstolarnas och domarnas oberoende ställning är mycket dålig.

Diagram 52 visar de faktorer som de svarande angav som huvudorsaker till den uppfattade bristen i fråga om domstolars och domares oberoende ställning. De svarande företagen som bedömde att rättssystemets oberoende var ”ganska dåligt” eller ”mycket dåligt” kunde välja bland tre orsaker till sin bedömning. Medlemsstaterna förtecknas i samma ordning som i diagram 51.

Diagram 52: Huvudorsaker till företagens uppfattade brist på oberoende ställning (andel av alla svarande – en högre siffra innebär mer inflytande) (källa: Eurobarometern 101 )



I diagram 53 visas för andra gången indikatorn om hur företag uppfattar investeringsskyddets effektivitet i lag och domstol när det gäller, enligt deras åsikt, omotiverade beslut eller underlåtenhet att handla från statens sida.

Diagram 53: Hur företagen uppfattar investeringsskyddets effektivitet i lag och domstol (*) (källa: Eurobarometern 102 – ljusa färger: 2022, mörka färger: 2023)

(*) Medlemsstaterna anges i ordningsföljd enligt den kombinerade procentandelen respondenter som uppgav att de är mycket eller ganska nöjda med investeringsskyddet enligt lag och av domstolar (totalt förtroende).

Diagram 54 visar de faktorer som de svarande angav som huvudorsaker till den uppfattade bristen i fråga om investeringsskyddets effektivitet. De svarande företagen som bedömde att de hade ett ”ganska lågt” eller ”mycket lågt” förtroende, kunde välja fyra orsaker till sin bedömning (vissa företag uppgav ”annat”). Medlemsstaterna förtecknas i samma ordning som i diagram 53.

Diagram 54: Huvudorsaker till företagens uppfattade brist i fråga om investeringsskyddets effektivitet (andel av alla svarande – en högre siffra innebär mer inflytande) (källa: Eurobarometern 103 )


3.3.2 Strukturellt oberoende

För att säkerställa strukturellt oberoende krävs regler, särskilt om domstolens sammansättning och om utnämningar, tjänsternas varaktighet och grunder för medlemmarnas röstnedläggelse, jäv och avsättning. Dessa regler utesluter allt rimligt tvivel som enskilda skulle kunna hysa beträffande domstolens förmåga att inte låta sig påverkas av yttre omständigheter och dess neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras 104 . De ska särskilt göra det möjligt att utesluta inte bara all direkt påverkan i form av instruktioner utan även mer indirekt påverkan som kan inverka på domarnas beslutsfattande 105 .

Europeiska standarder har tagits fram framför allt av Europarådet, till exempel i Europarådets rekommendation från 2010 om domares oberoende, effektivitet och ansvar 106 . Resultattavlan visar vissa indikatorer för frågor som är relevanta för bedömningen av hur rättssystemen är organiserade för att skydda deras oberoende.

Denna upplaga av resultattavlan innehåller nya indikatorer för i) myndigheter som deltar i utnämningen av ordförande för Högsta domstolen (diagram 56 och 57) 107 ; ii) vissa organ som deltar i förebyggande av korruption, avseende vissa av deras centrala befogenheter (diagram 58) och myndigheter som deltar i utnämningen av dem (diagram 59); iii) specialiseringen hos myndigheter som deltar i korruptionsbekämpning (diagram 60); iv) myndigheter som deltar i utnämningen av chefer för särskilda åklagarmyndigheter som hanterar korruption (diagram 61) 108 ; v) myndigheter som deltar i utnämningen av riksåklagare (diagram 62) 109 ; vi) en första översikt över de olika lösningar som medlemsstaterna har antagit för att säkerställa skydd av konstitutionella rättigheter i högsta instans och över utvalda behörigheter hos dessa organ (diagrammen 63 och 64) 110 . Den innehåller även en uppdaterad översikt över vissa centrala befogenheter hos tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet (diagram 55) 111 och uppdaterade uppgifter om advokatsamfunds och advokaters oberoende (diagram 65) 112 . I diagrammen ges en bild av de nationella lagstiftningarna per december 2022.

I diagrammen i resultattavlan görs det inte någon bedömning eller presentation av kvantitativa uppgifter avseende de rättsliga skyddsåtgärdernas effektivitet. Syftet är inte att de ska återspegla komplexiteten och detaljerna i förfarandena och de åtföljande säkerhetsåtgärderna. Genomförandet av politik och praxis som främjar integritet och förebygger korruption inom rättssystemet är också centralt för att garantera rättssystemets oberoende. Ett effektivt skydd av domstolarnas oberoende kräver i slutändan, utöver nödvändiga normer, även en anda av integritet och opartiskhet som delas av domarna och respekteras av samhället i stort.

– Befogenheter för tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet –

I diagram 55 ges en uppdatering av den översikt som först visades i resultattavlan för rättsskipningen i EU 2016 angående vissa centrala befogenheter hos tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet (som är medlemmar i ENCJ), såsom befogenheter gällande utnämningar av domare och befogenheter som påverkar domares karriärer. Den har utvidgats till att omfatta befogenheter att utvärdera domstolarnas uppgifter (t.ex. kvalitet och effektivitet), handlägga klagomål från användare av domstolens tjänster samt fastställa antalet domartjänster i varje domstol.



Diagram 55: Befogenheter som tillfaller tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet (källa: det europeiska nätverket för domstolsadministrationer och nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen 113 )

* I diagrammet anges endast vissa befogenheter och det är inte uttömmande. Tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet har ytterligare befogenheter som inte anges här. För Danmark, Irland, Ungern och Polen är uppgifterna från 2021 års enkät om rättsväsendets oberoende och det finns ingen information om den potentiella befogenhet dessa tillsynsmyndigheter har att handlägga klagomål från användare av domstolens tjänster eller fastställa antalet domartjänster i varje domstol. Grekland: Kolumnen visar befogenheter för båda tillsynsmyndigheter: högsta rättsrådet för civilrätt och straffrätt och högsta rättsrådet för förvaltningsrätt. Det högsta rättsrådet för förvaltningsrätt har en ytterligare befogenhet att besluta om införande och användning av IKT i domstolar. Italien: Kolumnen visar befogenheter för båda tillsynsmyndigheter: CSM (myndigheten för tvistemåls- och brottmålsdomstolar) och CPGA (myndigheten för förvaltningsdomstolar); CPGA har en ytterligare befogenhet att anslå budgetmedel till särskilda domstolar. Lettland: Andra självstyrande rättsliga myndigheter utövar vissa befogenheter, t.ex. vad gäller disciplin och etik.

– Utnämning av ordförande för högsta domstolar –

Som sista instans är högsta domstolar avgörande för att säkerställa en enhetlig tillämpning av lagen i medlemsstaterna. Ordförande för högsta domstolar spelar en viktig roll eftersom de ofta ges befogenhet att förvalta Högsta domstolen. Det är medlemsstaternas ansvar att organisera förfaranden för utnämning av Högsta domstolens domare och ordförande på ett sätt som säkerställer deras oberoende och opartiskhet. I detta avseende kräver EU-lagstiftningen att medlemsstaterna ska säkerställa att domare – när de väl tillsatts – inte blir föremål för påtryckningar och inte mottar några instruktioner för sin tjänsteutövning från tillsättningsmyndigheten 114 . Det är också nödvändigt att försäkra sig om att materiella rekvisit och handläggningsregler som är tillämpliga då sådana tillsättningsbeslut ska fattas är utformade på ett sådant sätt att de utesluter allt rimligt tvivel som enskilda skulle kunna hysa beträffande de aktuella domarnas förmåga att inte låta sig påverkas av yttre omständigheter och deras neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras 115 . Deltagande av oberoende organ, t.ex. domstolsråd, i förfarandet för utnämning av domare kan i princip bidra till att förfarandet blir mer objektivt, förutsatt att organet i fråga i sig är tillräckligt oberoende av den lagstiftande och den verkställande makten och av den myndighet till vilken det ska avge ett yttrande 116 .

Diagram 56 visar en översikt av de organ och myndigheter som nominerar kandidater för utnämning till ordförande för Högsta domstolen och de myndigheter som tillsätter dem, samt vilka myndigheter som rådfrågas (t.ex. domare vid Högsta domstolen och domstolsråd).

Diagram 56: Utnämning av ordförande för högsta domstolar: myndigheter som nominerar och utnämner (*) (källa: det europeiska nätverket för domstolsadministrationer och nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen 117 )

 

(*) Belgien: Förslag: domstolsrådet efter obligatoriskt samråd med Högsta domstolen. Utnämning: statschefen (kungen). Bulgarien: Preliminära förslag till kandidater läggs fram av minst tre medlemmar av domstolsrådets domarkammare, justitieministern och Högsta kassationsdomstolens och Högsta förvaltningsdomstolens plenarförsamlingar. Efter ett urvalsförfarande lägger domstolsrådets plenarförsamling fram det officiella förslaget till kandidat till presidenten, som sedan utser ordföranden för Högsta kassationsdomstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen. Tjeckien: Presidenten utser en av domarna i Högsta domstolen till ordförande för Högsta domstolen. Presidenten utser en av domarna i Högsta förvaltningsdomstolen till Högsta förvaltningsdomstolens ordförande med kontrasignering av premiärministern. Danmark: Högsta domstolens ordförande väljs av de andra domarna i Högsta domstolen. Irland: Förslag: Nämnden för domarutnämning (Judicial Appointments Advisory Board) väljer kandidater som inte redan innehar ett domarämbete och rekommenderar dem till regeringen som lämpliga kandidater för domarämbete. Regeringen kan välja tjänstgörande domare för utnämning till högre domarämbeten. Utnämning: Presidenten på inrådan från regeringen. Österrike: Förslag: justitieministern, på grundval av ett förslag från en ”personalpanel” som består av domare. Utnämning: förbundspresidenten. Luxemburg: Förslag och utnämning: Cour supérieure de justice (Högsta domstolen). Tyskland: Förslag: justitieministern. Utnämning: Hela förbundsregeringen, efter samråd med Präsidialrat (Högsta domstolens domarråd, som består av rådets ordförande och domare som valts av alla domare i domstolen, avger ett motiverat yttrande om varje kandidats personliga och yrkesmässiga lämplighet), och med obligatoriskt samtycke från Richterwahlausschuss (domarvalsutskottet, som består av justitieministrarna i de 16 delstaterna och 16 ledamöter som valts av förbundsdagen [Bundestag]); formell utnämning av presidenten. För att kunna utnämnas till ordförande för den federala högsta domstolen måste man även väljas till domare i samma federala domstol. I detta avseende finns inga särskilda bestämmelser för valet av en federal domare. Estland: Förslag: presidenten. Utnämning: parlamentet. Grekland: Ordförande för de tre högsta domstolarna (Högsta förvaltningsdomstolen, Högsta domstolen och Revisionsrätten) utnämns enligt samma förfarande. Förslag: regeringen, på grundval av ett förslag från justitieministern och ett yttrande från en parlamentsinstans. Utnämning: presidenten, genom ett presidentdekret. Nederländerna: Förslag: Högsta domstolen. Utnämning: regeringen. Polen: Högsta domstolens ordförande utnämns av Polens president för en period av tre år, efter att första ordföranden för Högsta domstolen har avgivit sitt yttrande. Ordföranden väljs bland tre kandidater som har valts av domarförsamlingen i en av Högsta domstolens kammare. Portugal: Högsta domstolens ordförande väljs av de andra domarna i Högsta domstolen. Rumänien: Ordföranden, vice ordförandena och ordförandena för enheter vid Högsta domstolen utses av högsta rättsrådet (avdelningen för domare) efter en intervju som består av en presentation av ledningsplan och kontroll av ledningsförmåga och kommunikationsförmåga, med fokus på organisatorisk kapacitet, snabbhet i beslutsfattande, motståndskraft mot stress, självutveckling, kapacitet för analys, syntes, prognos, strategi på kort, medellång och lång sikt samt planering, initiativ, förmåga till snabb anpassning, nätverkande och kommunikationskapacitet tillsammans med en kontroll av specifik kunskap om den roll/befattning som kandidaten har sökt. Cypern: Utnämningar görs av presidenten på inrådan av det rådgivande domstolsrådet (lagen om domstolssystemet nr 145(I)/2022). Spanien: Högsta domstolens ordförande utses av kungen genom kungligt dekret och kontrasigneras av regeringens ordförande på domstolsrådets inrådan. Kandidaten avlägger en ed eller ett löfte inför kungen och tillträder ämbetet inför Högsta domstolen i plenum. En ordförande som innehar ett domarämbete vid utnämningen ges tjänstledighet för fullgörande av annat uppdrag (artiklarna 351 a och 593 i lagen om domstolsväsendet). Mandatperioden sammanfaller med mandatperioden för rådet som valde ordföranden och de kan endast omväljas och utses för en ny mandatperiod en gång (artikel 587 i lagen om domstolsväsendet). Litauen: Tabellen visar förfarandet för Högsta domstolens ordförande. Förslag: presidenten (kandidaterna utses av urvalskommittén). Utnämning: parlamentet. Ordförande för Högsta förvaltningsdomstolen utses av presidenten. Lettland: Förslag: Högsta domstolen i plenum efter obligatoriskt samråd med domstolsrådet. Utnämning: parlamentet. Luxemburg: Förslag och utnämning: Cour supérieure de justice (Högsta domstolen). Förfarandet kommer att ändras från den 1 juli 2023 när domstolsrådet inleder sin verksamhet. Italien: Förslag: högsta rättsrådet (CSM) eller domstolsrådet för förvaltningsdomare (CPGA). Utnämning: presidenten. Frankrike: Förslag: högsta rättsrådet (CSM). Utnämning: presidenten. Rådet utfärdar en infordran av intresseanmälningar och alla domare kan ansöka. Ordförande för Högsta förvaltningsdomstolen (Conseil d’Etat) utses av presidenten. Kroatien: Förslag: presidenten, efter att ha tagit emot en förteckning över behöriga kandidater som sökt tjänsten. Högsta domstolens generalförsamling och behörigt parlamentsutskott yttrar sig om kandidaterna antingen före eller efter det att presidenten föreslår kandidaten. Såsom klargjorts av författningsdomstolen (U-I-1039/2021) är dessa yttranden, som måste avges om alla kandidater, inte bindande för presidenten. Utnämning: parlamentet. Ungern: Förslag: presidenten, på grundval av en förteckning över lämpliga kandidater som upprättats av OBT (det nationella rättsliga rådet). Parlamentsutskottet för rättsliga frågor intervjuar kandidaten. Utnämning: Parlamentet väljer kandidaten med två tredjedelars majoritet för en nioårsperiod. Omval är inte möjligt. Malta: Högsta domstolens ordförande utnämns av presidenten i enlighet med en resolution från parlamentet som stöds av minst två tredjedelar av ledamöterna. Slovenien: Förslag: justitieministern, efter att ha inhämtat ett yttrande från domstolsrådet. Domstolsrådet intervjuar sökande som har sökt tjänsten och begär ett yttrande från Högsta domstolen i plenum. Justitieministern kan också vara närvarande vid intervjun och har rätt att ställa frågor. Utnämning: parlamentet. Slovakien: Förslag: domstolsrådet. Utnämning: presidenten. Finland: Förslag: Högsta domstolen. Utnämning: presidenten. Sverige: Förslag: domarnämnden. Utnämning: regeringen.

Av diagram 57 framgår den verkställande maktens och parlamentets befogenheter vad gäller att utse kandidater till ordförande för Högsta domstolen på förslag från behöriga myndigheter (t.ex. ett domstolsråd eller en domstol). Kolumnernas höjd beror på om den verkställande makten eller parlamentet kan avvisa en kandidat till Högsta domstolens ordförande, om den bara kan välja mellan de föreslagna kandidaterna, eller om den får välja och utse någon annan kandidat även om denna inte har föreslagits av den behöriga myndigheten. En viktig skyddsåtgärd om en kandidat inte utses är skyldigheten att ange skälen till detta 118 och möjligheten till rättslig prövning av beslutet 119 . Diagrammet illustrerar hur rättssystemen ser ut; det görs ingen kvalitetsvärdering avseende de rättsliga skyddsåtgärdernas effektivitet. I 13 medlemsstater kan t.ex. den verkställande makten eller parlamentet avvisa en kandidat till ämbetet som Högsta domstolens ordförande. Den befogenheten har dock aldrig utövats eller inte utövats under de senaste fem åren (2018–2022) (i Belgien, Bulgarien, Tyskland, Estland, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Slovakien, Finland och Sverige), eller utövats i enstaka fall (i Grekland, Ungern, Slovakien och Litauen).

Diagram 57: Utnämning av ordförande för högsta domstolar: den verkställande maktens och parlamentens befogenheter (*) (källa: det europeiska nätverket för domstolsadministrationer och nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen 120 )

 (*) Bulgarien: Presidenten har vetorätt mot den föreslagna kandidaten. I sådana fall måste domstolsrådets plenarförsamling rösta ytterligare en gång på de kandidater som föreslagits till dem. Om plenarförsamlingen återväljer samma kandidat måste presidenten utse honom eller henne. Irland: Diagrammet visar regeringens befogenheter. Enligt artikel 13.9 i konstitutionen (dvs. ett konstitutionellt krav snarare än praxis) kan presidenten endast utöva sin utnämningsbefogenhet i enlighet med råd från regeringen. När regeringen framför ett förslag till presidenten som gäller utnämning till ämbetet som Högsta domstolens ordförande måste den först beakta kvalifikationer och lämplighet bland dem som redan tjänstgör som domare. Grekland: Högsta domstolen (handlägger civilrättsliga och handelsrättsliga mål) och Högsta förvaltningsdomstolen (handlägger förvaltningsmål): valet görs bland Högsta domstolens vice ordförande och domare (som har tjänstgjort som sådana i minst fyra år) och bland Högsta förvaltningsdomstolens medlemmar (vice ordförande och ledamöter). Ordförande för Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen: beslutsfattandet är helt regeringens (kabinettets) befogenhet. Ingen motivering krävs. När det gäller ordförande och vice ordförande för Högsta domstolen tillåts inte överklaganden eller omprövningar. När det gäller vice ordförande och ordförande för Högsta förvaltningsdomstolen är möjligheten till rättslig prövning väldigt begränsad. Spanien: Som tillsättningsmyndighet måste statschefen (kungen) följa domstolsrådets förslag om utnämning och befordran av domare. Kungen har därför ingen beslutsrätt och är inte skyldig att motivera utnämningar. Kungens beslut avges i form av ett kungligt dekret, offentliggörs i det officiella kungörelseorganet och kan inte överklagas. Det är domstolsrådets föregående beslut att föreslå en domarkandidat eller befordran av domare som kan överklagas, först genom ett administrativt överklagande (som avgörs av rådet i plenum), och därefter via rättslig prövning inför Högsta domstolens förvaltningsavdelning. Italien: På förslag av högsta rättsrådet (CSM) eller domstolsrådet för förvaltningsdomare (CPGA), som i praktiken är bindande förslag, utfärdar presidenten ett dekret om utnämning till Högsta domstolens ordförande eller Högsta förvaltningsdomstolens ordförande, utan att ha någon beslutsrätt i detta avseende. Cypern: När presidenten utser Högsta domstolens ordförande har han eller hon ingen författningsenlig eller rättslig skyldighet att ta hänsyn till Högsta domstolens åsikt, men gör i regel detta. Hittills har den domare som suttit längst i Högsta domstolen utnämnts till Högsta domstolens ordförande. Malta: Den behöriga myndigheten är parlamentet. Högsta domstolens ordförande utnämns av presidenten i enlighet med en resolution från parlamentet som stöds av minst två tredjedelar av ledamöterna. Nederländerna: Förslag: Högsta domstolen. Utnämning: regeringen, på förslag av justitieministern. Österrike: Förbundspresidenten kan avvisa den kandidat som föreslås av justitieministern, men får inte utse en person som inte har föreslagits. Litauen: Kandidaten kan begära en särskild rättslig prövning av urvalsförfarandet inför Högsta domstolen, men enbart på förfarandemässig grund baserat på urvalskommitténs yttrande (yttrandet är inte bindande för presidenten). Luxemburg: Det finns inga bindande bestämmelser om detta, men hittills har tillsättningsmyndigheten aldrig vägrat att nominera en kandidat som föreslagits av domstolen. Kroatien: I ett beslut av den 23 mars 2021 (U-I-1039/2021) klargjorde författningsdomstolen att presidenten enbart kan välja bland kandidaterna som har sökt den lediga tjänsten. Presidenten kan däremot besluta att inte föreslå någon av kandidaterna som ansökt, och informera parlamentet om detta. En avvisad kandidat kan begära en omprövning av parlamentets beslut vid författningsdomstolen. Polen: Presidenten har ingen lagstadgad skyldighet att ange skälen till att inte utse Högsta domstolens ordförande. En kandidat till posten som Högsta domstolens ordförande eller posten som ordförande för en av Högsta domstolens avdelningar kan inte bestrida beslutet. Presidenten kan inte vägra att utse Högsta domstolens första ordförande eller en ordförande för en avdelning bland kandidaterna som har valts av generalförsamlingen för domare vid Högsta domstolen. Slovenien: Varken justitieministern eller parlamentet är skyldiga att ange skälen till att inte föreslå/utse kandidaten. Domstolsrådet är inte skyldigt att ge en motivering till sitt yttrande om kandidaterna. Det finns ingen rättslig prövning att tillgå för beslut eller yttranden i förfarandet. Slovakien: Även om det aldrig har hänt gäller att om en kandidat till posten som Högsta domstolens ordförande inte utses har tillsättningsmyndigheten eller -organet en skyldighet att meddela skälen till detta, och det finns en möjlighet till omprövning i Högsta förvaltningsdomstolen. Finland: Presidenten skulle ange skälen till beslutet, även om detta inte nämns i lagen. Sverige: Regeringen kan besluta att inte utse en kandidat till Högsta domstolens ordförande och kan välja vilken annan kandidat som helst, även om den förslagsställande myndigheten inte har framfört deras namn. Däremot måste den valda kandidatens ansökan vara en av de ansökningar som domarnämnden har handlagt för tillsättningen av ämbetet.

– Korruptionsbekämpning –

Korruption är en mångfasetterad företeelse som finns både i den offentliga och i den privata sektorn. Den har negativa konsekvenser för välstånd och ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och hållbar utveckling. De nationella regelverken för korruptionsbekämpning övervakas av kommissionen inom ramen för den årliga rapporten om rättsstatsprincipen, och även inom ramen för den europeiska planeringsterminen och planerna för återhämtning och resiliens. Den 3 maj 2023 lade kommissionen fram ett meddelande om kampen mot korruption tillsammans med ett förslag till direktiv om bekämpande av korruption genom straffrättsliga bestämmelser 121 . I resultattavlan för rättsskipningen i EU 2023 redovisas för första gången uppgifter om organ som är specialiserade på förebyggande av korruption med en översikt över deras olika befogenheter (diagram 58) och reglerna för utnämning av dessa organ (diagram 59). De flesta medlemsstater har ett eller flera organ som spelar en roll i förebyggandet av korruption. Nio medlemsstater lämnade ingen information om ett organ som är specialiserat på förebyggande, utan snarare om myndigheter som utöver sina andra uppgifter även arbetar med förebyggande av korruption. Förutom befogenheterna hos de specialiserade organ som redovisas i diagrammet kan andra nationella myndigheter ha andra befogenheter inom området förebyggande av korruption.

Diagram 58: Befogenheter för specialiserade organ som arbetar med förebyggande av korruption (*) (Källa: Europeiska kommissionen och de nationella kontaktpunkterna för korruptionsbekämpning 122 )

 (*) Medlemsstaterna har ett eller flera organ som har åtminstone en viss roll i arbetet med förebyggande av korruption. För att göra diagrammet tydligt och jämförbart visas endast befogenheterna för en myndighet i varje medlemsstat, som är specialiserad på förebyggande av korruption. Myndigheterna vars befogenheter ingår förtecknas nedan. Vissa medlemsstater har inga sådana myndigheter, och andra har flera, med olika behörigheter. Belgien: enheten för integritet inom den federala förvaltningen för politik och stöd (FOD BOSA/FPS BOSA). Bulgarien: kommissionen för bekämpning av korruption och förverkande av olagligt förvärvad egendom (CCCFIAP). Tjeckien: avdelningen för intressekonflikter och korruptionsbekämpning (justitieministeriet). Irland: kommissionen för normer i offentlig förvaltning. Garda National Economic Crime Bureau spelar också en roll för att förebygga korruption. Grekland: nationella myndigheten för transparens. Spanien: byrån för intressekonflikter. Frankrike: Det finns två organ för korruptionsbekämpning – L’Agence française anticorruption (AFA) och la Haute Autorité pour la transparence de la vie publique (HATVP). Dessa organ kompletterar varandra i arbetet med att förebygga korruption. I diagrammet visas AFA:s befogenheter. Kroatien: kommissionen för hantering av intressekonflikter. Italien: nationella myndigheten för korruptionsbekämpning. Cypern: oberoende myndigheten mot korruption. Lettland: byrån för förebyggande och bekämpning av korruption. Litauen: Det finns två myndigheter som arbetar med att förebygga korruption – särskilda utredningstjänsten (STT), som visas i diagrammet, och huvudkommittén för etiska frågor (COEC). Ungern: integritetsmyndigheten. Behörigheten att kontrollera tillgångsredovisningar från högre politiska befattningshavare överfördes till integritetsmyndigheten 2022. I förfarandet enligt villkorlighetsförordningen och Ungerns plan för återhämtning och resiliens ingår dessutom reformer för att utvidga integritetsmyndighetens befogenheter till att direkt kontrollera offentliga redovisningar av tillgångar från alla högrisktjänstemän vars redovisningar av tillgångar har offentliggjorts, och när det gäller icke-offentliga redovisningar av tillgångar att begära att behöriga organ genomför kontrollen och erhålla resultatet av denna kontroll. Det finns ytterligare två myndigheter som fyller en funktion i arbetet med att förebygga korruption: den nationella säkerhetstjänsten och myndigheten för grundlagsskydd. Österrike: federala byrån för korruptionsbekämpning (BAK). Polen: den centrala byrån för korruptionsbekämpning. Portugal: nationella korruptionsbekämpande mekanismen. RO: den nationella integritetsbyrån. Slovenien: kommissionen för förebyggande av korruption. Sverige: Strategin för att förebygga korruption är decentraliserad och Sverige har anförtrott uppgiften till många olika myndigheter och organ.

Diagram 59: Utnämning av specialiserade organ som arbetar med förebyggande av korruption (*) (Källa: Europeiska kommissionen och de nationella kontaktpunkterna för korruptionsbekämpning 123 )

(*) Medlemsstaterna har ett eller flera organ som spelar en viss roll i arbetet med förebyggande av korruption. För att göra diagrammet tydligt och jämförbart visas endast befogenheterna för en myndighet i varje medlemsstat, som är specialiserad på förebyggande av korruption. Myndigheterna vars befogenheter ingår förtecknas nedan. Vissa medlemsstater har inga sådana myndigheter, och andra har flera. Belgien: enheten för integritet inom den federala förvaltningen för politik och stöd (FOD BOSA/FPS BOSA). Bulgarien: kommissionen för bekämpning av korruption och förverkande av olagligt förvärvad egendom (CCCFIAP). Tjeckien: avdelningen för intressekonflikter och korruptionsbekämpning (justitieministeriet). Irland: kommissionen för normer i offentlig förvaltning. Garda National Economic Crime Bureau spelar också en roll för att förebygga korruption. Grekland: nationella myndigheten för transparens. Spanien: byrån för intressekonflikter. Frankrike: Det finns två organ för korruptionsbekämpning – L’Agence française anticorruption (AFA) och la Haute Autorité pour la transparence de la vie publique (HATVP). Dessa organ kompletterar varandra i arbetet med att förebygga korruption. I diagrammet visas utnämningen av AFA. Kroatien: kommissionen för hantering av intressekonflikter. Italien: nationella myndigheten för korruptionsbekämpning. Cypern: oberoende myndigheten mot korruption. Lettland: byrån för förebyggande och bekämpning av korruption. Litauen: Det finns två myndigheter som arbetar med att förebygga korruption – särskilda utredningstjänsten (STT), som visas i diagrammet, och huvudkommittén för etiska frågor (COEC). Ungern: integritetsmyndigheten. Presidenten utnämner integritetsmyndighetens ordförande och vice ordförande för en period av sex år, på förslag av ordföranden för den statliga revisionsmyndigheten. Österrike: federala byrån för korruptionsbekämpning (BAK). Polen: den centrala byrån för korruptionsbekämpning. Portugal: nationella korruptionsbekämpande mekanismen. RO: den nationella integritetsbyrån. Slovenien: kommissionen för förebyggande av korruption. Sverige: Strategin för att förebygga korruption är decentraliserad och Sverige har anförtrott uppgiften till en rad olika myndigheter och organ.

De allmänna åklagarmyndigheterna spelar en viktig roll i det straffrättsliga systemet samt för samarbete mellan medlemsstaterna i straffrättsliga frågor. Välfungerande nationella åklagarmyndigheter är viktiga för att bekämpa brottslighet, inbegripet ekonomisk och finansiell brottslighet, såsom penningtvätt och korruption. Enligt EU-domstolens rättspraxis om rambeslutet om en europeisk arresteringsorder 124 kan åklagarmyndigheten betraktas som en av de rättsliga myndigheter i en medlemsstat som ansvarar för att utfärda och verkställa en europeisk arresteringsorder när myndigheten kan agera på ett oavhängigt sätt, utan att riskera att direkt eller indirekt påtvingas påbud eller anvisningar i ett specifikt ärende från den verkställande makten, t.ex. en justitieminister 125 . Åklagarmyndigheterna är organiserade på olika sätt runt om i EU, och ingen enhetlig modell tillämpas för samtliga medlemsstater. Europarådet har dock konstaterat att den allmänna trenden är att det finns en mer oberoende åklagarmyndighet i stället för en som är underordnad eller kopplad till den verkställande makten 126 . Enligt rådgivande rådet för europeiska åklagare är en effektiv och oberoende åklagarmyndighet som verkar för att upprätthålla rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna i rättsskipningen en av grundstenarna i en demokratisk stat 127 .

Korruption är ofta ett komplext brott och kan kräva specialisering för att utredas och lagföras. Detta erkänns också i kommissionens förslag till direktiv om bekämpande av korruption genom straffrättsliga bestämmelser och FN:s konvention mot korruption 128 . Diagram 60 visar en kartläggning av organ som är specialiserade på utredning och lagföring av korruption. Alla medlemsstater tillåter att de allmänna polis- och åklagarmyndigheterna utreder och lagför vissa former av korruption. Dessutom har alla medlemsstater utom två också någon form av specialiserad polis för att utreda specifika korruptionsfall, till exempel när de är av allvarligare, mer komplex natur eller rör en viss kategori av misstänkta. När det gäller lagföring av korruption har alla medlemsstater utom sju specialiserade åklagare för att hantera sådana fall.

Diagram 60: Myndigheter som deltar i utredning och lagföring av korruption – en översikt (*) (Källa: Europeiska kommissionen och de nationella kontaktpunkterna för korruptionsbekämpning 129 )

 

(*) Spanien: Det finns två brottsbekämpande myndigheter som är specialiserade på utredning av korruption – den nationella polisens centralenhet för ekonomiska brott och skattebrott (Cuerpo Nacional de Policía, Unidad Central de Delincuencia Económica y Fiscal, UDEF) och Guardia Civils centrala operativa enhet (Unidad Central Operativa, UCO). Italien: Det finns inga åklagarmyndigheter som enbart är specialiserade på att utreda och lagföra korruption, däremot har vissa av dem arbetsgrupper som specialiserar sig på brott inom offentlig förvaltning, som även kan omfatta korruption.

Diagram 61 visar förfarandena för utnämning av chefer för särskilda åklagarmyndigheter som hanterar korruption (där sådana finns). I tolv medlemsstater finns det inga sådana särskilda åklagarmyndigheter, eller om det finns en sådan utnämns dess chef genom det normala utnämningsförfarandet för chefer för åklagarmyndigheter.



Diagram 61: Förfaranden för utnämning av chefer för särskilda åklagarmyndigheter som hanterar korruption (*) (Källa: Europeiska kommissionen och de nationella kontaktpunkterna för korruptionsbekämpning 130 )

 (*) Diagrammet fokuserar enbart på medlemsstater som har en särskild åklagarmyndighet som arbetar med korruptionsbekämpning, oavsett graden av specialisering. Det visar andra uppgifter än kartläggningen i föregående diagram och därmed ges en mer allmän översikt över specialiseringen. Tjeckien: överåklagarmyndigheten. Danmark: nationella enheten för särskild brottslighet. Irland: enheten för bekämpning av mutor och korruption vid Garda National Economic Crime Bureau. Grekland: finansiella åklagarmyndigheten. Spanien: särskilda allmänna åklagarenheten mot korruption och organiserad brottslighet. Kroatien: åklagarmyndigheten, enheten för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet (USKOK). Kroatiens minister för justitiefrågor och offentlig förvaltning och de statliga åklagarnas råd avger yttranden i utnämningsförfarandet. Frankrike: Parquet national financier (PNF). Cypern: arbetsgrupp för korruptionsbekämpning, instiftad under åklagarmyndighetens behörighet, med specialiserade tjänstemän från relevanta institutioner. Lettland: avdelningar för samordning av korruptionsbekämpning vid riksåklagarmyndigheten och åklagarmyndigheten för utredning av offentliganställdas tjänstefel. Nederländerna: Allmänna åklagare kopplade till åklagarmyndighetens korruptionsbekämpningsgrupp arbetar självständigt på operativ och funktionell nivå. Åklagarmyndigheten väljer ut (och föreslår) alla allmänna åklagare. De utses genom kunglig dekret, men detta är en formalitet (kungen är inte delaktig i förfarandet för val av allmänna åklagare). Österrike: centrala åklagarmyndigheten för bekämpning av ekonomisk brottslighet och korruption (WKStA). Polen: avdelningen för organiserad brottslighet och korruption vid nationella åklagarmyndigheten. Portugal: allmänna åklagarmyndigheten – centralavdelningen för brottsutredning och lagföring (DCIAP). Rumänien: det nationella direktoratet för korruptionsbekämpning. Slovenien: Sloveniens särskilda statsåklagarmyndighet. Slovakien: särskilda åklagarmyndigheten. Sverige: Riksenheten mot korruption.

Diagram 62 visar en översikt över de organ och myndigheter som nominerar kandidater för utnämning till riksåklagare, de myndigheter som tillsätter dem samt vilka myndigheter som rådfrågas.

Diagram 62: Förslag till och utnämning av riksåklagare (*) (Källa: Europeiska kommissionen och expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism 131 )

(*) Bulgarien: Preliminära förslag till kandidater läggs fram av minst tre medlemmar av domstolsrådets åklagarkammare och justitieministern. Efter ett urvalsförfarande lägger domstolsrådets plenarförsamling fram det officiella förslaget till kandidat till presidenten, som sedan utser riksåklagaren. Presidenten har vetorätt mot den föreslagna kandidaten. I sådana fall måste domstolsrådets plenarförsamling rösta ytterligare en gång på förteckningen över kandidater som föreslagits till dem. Om de återväljer samma kandidat måste presidenten utse honom eller henne. Tjeckien: Justitieministeriet/justitieministern föreslår riksåklagare och regeringen utnämner honom eller henne. Danmark: Justitieministeriet/justitieministern föreslår riksåklagare och regeringens rekryteringsutskott utnämner honom eller henne. Tyskland: Förbundsrepublikens riksåklagare utnämns av Tysklands president på förslag av förbundsjustitieministern; detta måste godkännas av förbundsrådet. Estland: Regeringen utnämner riksåklagaren på förslag av ansvarig minister på området efter att först ha beaktat yttrandet från Riigikogus utskott för rättsliga frågor. Irland: En kommitté bestående av Högsta domstolens ordförande, ordförandena för advokatsamfunden Bar Council och Law Society, regeringens generalsekreterare och generaldirektören för riksåklagarens kansli väljer kandidater för utnämning efter ett allmänt uttagningsförfarande och en intervju. Grekland: Justitieministeriet/justitieministern förslår riksåklagare och domstolsrådet utnämner dem, följt av ett presidentdekret. Frankrike: Förslag om utnämning: Justitieministern fattar beslutet efter att ha inhämtat ett icke bindande yttrande från domstolsrådet. Kroatien: Förslag: regeringen. Utnämning: parlamentet, baserat på ett yttrande från behörigt parlamentsutskott. Italien: Beslut om utnämning: Efter förslag från rådet utfärdar justitieministern ett ministerdekret utan utrymme att själv bestämma om den föreslagna kandidaten till riksåklagare ska utnämnas eller inte. Cypern: Statschefen föreslår och utnämner riksåklagaren. Lettland: Förslag om utnämning: domstolsrådet. Beslut om utnämning: parlamentet. Litauen: Förslag om utnämning: urvalskommittén för åklagare (som består av två åklagare utsedda av kollegierådet, två åklagare utsedda av riksåklagaren och tre ytterligare ledamöter, utsedda av var och en av presidenten, parlamentets talman och premiärministern). Luxemburg: Justitieministeriet/justitieministern föreslår riksåklagare och storhertigen utnämner honom eller henne. Förfarandet kommer att ändras från den 1 juli 2023 när domstolsrådet blir verksamt. Nederländerna: Beslut om utnämning antas genom kungligt dekret (med skyldighet att följa förslaget att utnämna kandidaten till tjänsten som åklagare). Beslut om avskedande antas genom kungligt dekret. Österrike: Förslag om utnämning: oberoende personalnämnd. Beslut om utnämning: Förbundspresidenten delegerar beslutet till justitieministern. Polen: Justitieministern är även riksåklagare. De utnämns och avsätts av Polens president på förslag av premiärministern. Rumänien: Justitieministeriet/justitieministern föreslår riksåklagare och statschefen utnämner honom eller henne. Slovenien: Förslag: statliga åklagarrådet. Utnämning: parlamentet, efter att ha mottagit ett yttrande från regeringen. Slovakien: Ett förslag till val av kandidat till posten som riksåklagare kan lämnas till det nationella rådet av en parlamentsledamot, justitieministern, den offentliga försvararen av rättigheter, Slovakiens åklagarråd, yrkesorganisationen för advokater, en juridisk fakultet vid ett universitet beläget i Slovakien eller den slovakiska vetenskapsakademins institut för stat och rätt. Sverige: Det finns ingen förslagsställande myndighet.

– Författningsrättslig behörighet –

Författningsrätt är en viktig del av kontrollerna och motvikterna i en konstitutionell demokrati. Författningsdomstolarna spelar en avgörande roll för en effektiv tillämpning av EU-rätten, för att säkerställa integriteten i EU:s rättsordning och för att fastställa de grundläggande principer som utgör rättsstatsprincipen. Redan 1970 slog domstolen fast att medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner ligger till grund för det europeiska skyddet av grundläggande rättigheter 132 . På senare tid har domstolen påpekat att de principer som utgör rättsstatsprincipen, på det sätt som har utvecklats i domstolens praxis på grundval av EU-fördragen, har sin grund i gemensamma värden som också erkänns och tillämpas av medlemsstaterna i deras egna rättssystem 133 .

Hur rättsväsendet organiseras, inbegripet inrättande av en författningsdomstol och dess sammansättning och funktion, omfattas av medlemsstaternas behörighet 134 . Dessutom kan författningsdomstolar, där sådana finns, antingen vara en del av domstolsväsendet eller inte. Såsom domstolen har påpekat är dock medlemsstaterna vid utövandet av denna behörighet skyldiga att iaktta de skyldigheter som åligger dem enligt EU-rätten och framför allt vad gäller de värden som EU bygger på 135 . Venedigkommissionen har också noterat att det inte finns något allmänt krav på att inrätta en författningsdomstol 136 . Diagram 63 visar en första översikt över de olika lösningar som medlemsstaterna har antagit för att säkerställa skydd av konstitutionella rättigheter i högsta instans.



Diagram 63: Högsta instans som utövar författningsrättslig behörighet (*) (källa: Europeiska kommissionen)

(*) Domstolarna som beaktas i detta diagram är följande: Belgien: Cour Constitutionnelle, Grondwettelijk Hof (Belgiens författningsdomstol). Bulgarien: Конституционен съд на Република България (Bulgariens författningsdomstol). Tjeckien: Ústavní soud (Tjeckiens författningsdomstol). Danmark: Højesteret (Danmarks Högsta domstol). Tyskland: Bundesverfassungsgericht (federala författningsdomstolen). Alla domstolar är behöriga att pröva lagars författningsenlighet. Vid granskningen kontrolleras om en rättsakt är antagen i enlighet med det förfarande som fastställs i författningen och parlamentets arbetsordning, och om rättsaktens innehåll är författningsenligt. Estland: Riigihokus (Högsta domstolens kammare för författningsgranskning och Högsta domstolen i plenum). Irland: Cúirt Uachtarach na hÉireann (Irlands Högsta domstol). Grekland: Areios Pagos (Högsta domstolen) och Symvoulio Tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen). Det finns ingen författningsdomstol. Varje domare har behörighet att kontrollera lagens författningsenlighet (i artikel 87.2 i konstitutionen anges att domarna endast är underställda författning och lagar och ska inte i något fall vara skyldiga att följa bestämmelser som bryter mot författningen). Spanien: Tribunal Constitucional de España (Spaniens författningsdomstol). Frankrike: Conseil Constitutionnel (författningsdomstolen). Kroatien: Ustavni sud Republike Hrvatske (Kroatiens författningsdomstol) Italien: Corte Costituzionale (författningsdomstolen). Cypern: Ανώτατο Δικαστήριο (Cyperns Högsta domstol). Lettland: Latvijas Republikas Satversmes tiesa (Lettlands författningsdomstol). Litauen: Lietuvos Respublikos Konstitucinis Teismas (Litauens författningsdomstol). Luxemburg: Cour constitutionnelle de Luxembourg (Luxemburgs författningsdomstol). Ungern: Alkotmánybíróság (Ungerns författningsdomstol). Alla domstolar kan genomföra en decentraliserad form av prövning av författningsenligheten hos direkt tillämpliga fördrag. Malta: Constitutional Court (författningsdomstolen). Nederländerna: Hoge Raad der Nederlanden (Nederländernas Högsta domstol). Nederländernas Högsta domstol fungerar som kassationsdomstol för civilrättsliga mål, brottmål och skattemål. Österrike: Verfassungsgerichtshof (Österrikes författningsdomstol). Polen: Trybunał Konstytucyjny (Polens författningsdomstol). Portugal: Tribunal Constitucional (författningsdomstol). Rumänien: Curtea Constituțională (Rumäniens författningsdomstol). Slovenien: Upravno sodišče Republike Slovenije (Sloveniens författningsdomstol.) Slovakien: Ústavný súd Slovenskej republiky (Slovakiens författningsdomstol). Finland: Korkein oikeus ja Korkein hallinto-oikeus (Finlands Högsta domstol och Högsta förvaltningsdomstol). Finland har ingen författningsdomstol. Alla domstolar kan göra efterhandskontroller av författningsenligheten i konkreta fall, där Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen är den högsta instansen inom vardera delen av rättsväsendet. Sverige: Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Alla domstolar kan granska om lagar är förenliga med grundlagen eller med överordnad lagstiftning när de dömer i konkreta mål och måste avstå från att tillämpa bestämmelser som inte uppfyller kraven på förenlighet.

Befogenheterna i dessa system för författningsrättslig behörighet varierar också, och det finns inga tillämpliga europeiska standarder i detta avseende. Praxis visar att i vissa medlemsstater åtföljs författningsdomstolarnas huvudsakliga roll när det gäller att granska lagar och normer av en roll vid granskningen av lagförslag 137 . I vissa fall ges även enskilda och juridiska personer möjlighet enligt nationell rätt att överklaga till de författningsrättsliga instanserna. Denna rätt kan begränsas till fall där allmänt tillämplig lagstiftning påstås vara författningsstridig, eller även omfatta rätten att överklaga enskilda rättsakter. Diagram 64 ger en översikt över de olika befogenheter som utövas av medlemsstaternas högsta författningsrättsliga instanser, med fokus på en rad utvalda befogenheter som vanligen tilldelas dessa.

Diagram 64: Utvalda befogenheter hos den högsta instans som utövar författningsrättslig behörighet (*) (källa: Europeiska kommissionen)

(*) Tjeckien: Författningsdomstolen utför endast förhandskontroller vid bedömningen av huruvida ett internationellt fördrag är förenligt med författningen och författningslagar. Enskilda kan endast föra talan mot en allmän norm vid författningsdomstolen under begränsade omständigheter. Danmark: Alla domstolar kan pröva lagars författningsenlighet. Vid granskningen kontrolleras om en rättsakt är antagen i enlighet med det förfarande som fastställs i författningen och parlamentets arbetsordning, och om rättsaktens innehåll är författningsenligt. Irland: I artikel 26 i författningen anges att Irlands president kan hänskjuta lagförslag till Högsta domstolen för ett yttrande om dess författningsenlighet. Grekland: Det finns ingen författningsdomstol. Domare har rätt och skyldighet att kontrollera lagars författningsenlighet (decentraliserad författningskontroll). En domstol kan endast förklara den granskade lagen som ”ej tillämplig” i det förevarande målet. Spanien: Författningsdomstolen kan göra preliminära överklaganden om författningsvidrighet när det gäller förslag till reformer av autonomistadgar. Italien: Ordinarie domare och förvaltningsdomare kan ta upp frågan om författningsenlighet med avseende på normer som de måste tillämpa i målet som prövas. Staten och regionala myndigheter kan hänskjuta författningsrelaterade frågor direkt till domstolen och hävda att deras författningsenliga behörighet har inskränkts. Luxemburg: En kontroll av författningsenligheten kan påbörjas när en part väcker talan om en lags förenlighet med författningen vid en allmän domstol eller författningsdomstol. Cypern: Cypern kommer att ha en författningsdomstol (Ανώτατο Συνταγματικό Δικαστήριο) från och med juli 2023. I lagstiftningen föreskrivs ett system där allmänna domstolar hänskjuter frågor relaterade till en lags författningsenlighet till författningsdomstolen. Enskilda personer kan inte väcka talan i författningsdomstolen. Ungern: Parlamentet eller presidenten kan begära en förhandskontroll av lagförslag. En efterhandskontroll av lagar kan inledas av regeringen, en fjärdedel av parlamentets ledamöter, kommissionären för grundläggande rättigheter (ombudsman), ordföranden för Kúria (Högsta domstolen) eller riksåklagaren. Nederländerna: I avsaknad av en centraliserad författningsdomstol kan allmänna domstolar genomföra en decentraliserad form av prövning av författningsenligheten. Lagar antagna av parlamentet kan inte granskas mot bakgrund av författningen, men däremot är en granskning möjlig mot bakgrund av direkt tillämpliga fördrag. Högsta förvaltningsdomstolens rådgivande avdelning tillhandahåller oberoende rådgivning om lagförslag, inbegripet vad gäller dess förenlighet med författningen. Portugal: I efterhandsgranskningen ingår en författningskontroll av underlåtenheten att anta sådana lagstiftningsåtgärder som krävs för genomförandet av konstitutionella normer. Slovenien: På förslag av presidenten, regeringen eller en tredjedel av nationalförsamlingens ledamöter avger författningsdomstolen ett yttrande om ett internationellt fördrags författningsenlighet. Detta görs under ratificeringsprocessen. Nationalförsamlingen är bunden av författningsdomstolens yttrande.

– Advokatsamfunds och advokaters oberoende i EU –

Advokater och deras yrkessammanslutningar spelar en central roll genom att säkerställa att de grundläggande rättigheterna skyddas och rättsstatsprincipen stärks 138 . Ett rättvist rättskipningssystem kräver att advokaterna är fria att utöva sin verksamhet att råda och företräda sina klienter. Advokaters medlemskap i sammanslutningar för fria yrken och den auktoritet som de får genom medlemskapet upprätthåller deras oberoende, och advokatsamfund fyller en viktig funktion genom att bidra till att säkerställa advokaternas oberoende. Europeiska normer kräver bland annat att advokater ska vara fria att utöva sitt yrke och att advokatsamfunden ska vara oberoende. I dessa normer fastställs även de grundläggande principerna för disciplinära förfaranden mot advokater 139 .



Diagram 65: Advokatsamfunds och advokaters oberoende 2022 ((*) (källa: Europeiska kommissionen med CCBE 140 )

 (*) På grundval av resultaten från frågeformulären kunde medlemsstaterna få högst nio poäng. Undersökningen gjordes i början av 2023. När det gäller frågan om garantier för konfidentialitet rörande förhållandet mellan advokat och klient gavs 0,5 poäng för vart och ett av de scenarier där alla kriterier var uppfyllda (sökning efter och beslagtagande av elektroniska uppgifter som innehas av advokater, husrannsakan i advokaters lokaler, avlyssning av kontakter mellan advokat och klient, övervakning av advokater eller deras lokaler, skatterevision av advokatbyrån och andra administrativa kontroller). För alla andra kriterier som var helt uppfyllda gavs 1 poäng. Om kriteriet inte var uppfyllt gavs ingen poäng. Malta: Svar från 2020, anpassade till den nya metoden. Estland: Justitieministeriet har omfattande tillsynsbefogenheter över rättshjälpssystemets organisation. Litauen: Enligt lagen om advokatsamfundet kan advokatsamfundet vidta disciplinära åtgärder mot advokater. Det föreskrivs dock att även justitieministern har rätt att göra detta. Om justitieministern beslutar sig för att inleda ett disciplinärt förfarande mot en advokat har advokatsamfundet ingen talan i förfarandet och ärendet går direkt till den disciplinära domstolen, som består av fem advokater som är medlemmar i advokatsamfundet. Tre av de fem utses av advokatsamfundets generalförsamling och två av justitieministern. Polen: Justitieministeriet har tillsynsbefogenheter över advokatsamfundet, anordnar advokatexamen och kontrollerar systemet för lägsta arvoden. Slovenien: Disciplinära förfaranden sköts helt och hållet av advokatsamfundet. Beslut som fattats av disciplinkommittén i första instans kan överklagas och ärendet behandlas då av disciplinkommittén i andra instans. Beslut som fattats av disciplinkommittén i andra instans kan däremot inte överklagas. I artikel 65 i advokatlagen fastställs att beslut som fattats av advokatsamfundets disciplinära organ ska vara verkställbara. Slovakien: Det är i första hand det slovakiska advokatsamfundets oberoende tillsynskommitté som på grundval av klagomålet inger en framställning. Även justitieministern kan inleda disciplinära förfaranden om en advokat har utfört en handling som kan betraktas som ett allvarligt fel i yrkesutövningen enligt hittills gällande rättsregler. Tillsynskommitténs ordförande eller justitieministern kan inge en ansökan om att ett disciplinärt förfarande ska inledas enligt denna lag till behörigt advokatsamfunds ledningsorgan. Detta ska ske inom den tidsfrist som gäller för inledande av ett disciplinärt förfarande enligt den hittills gällande rättsregeln.

3.3.3 Sammanfattning om rättsväsendets oberoende

Rättsväsendets oberoende är en grundläggande del av ett effektivt rättssystem. Oberoendet är av avgörande betydelse för att upprätthålla rättsstatsprincipen, rättvisa rättsliga förfaranden och människors och företags förtroende för rättssystemet. Därför bör alla rättsliga reformer återspegla rättsstatsprincipen och överensstämma med europeiska normer för rättsväsendets oberoende. Resultattavlan för 2023 visar trender i allmänhetens och företagens uppfattning om rättsväsendets oberoende. I denna upplaga visas även några nya indikatorer för utnämning av ordförande för Högsta domstolen och riksåklagare, för organ som deltar i förebyggande och bekämpning av korruption samt de högsta instanser som utövar författningsrättslig behörighet. De strukturella indikatorerna möjliggör inte i sig några slutsatser om rättsväsendets oberoende i medlemsstaterna men kan eventuellt användas som en potentiell utgångspunkt för en sådan analys.

a)Resultattavlan 2023 visar hur det uppfattade oberoendet har utvecklats enligt undersökningar bland allmänheten (Eurobarometern FL519) och företag (Eurobarometern FL520):

oDen åttonde Eurobarometerundersökningen bland allmänheten (diagram 49) visar att uppfattningen om oberoendet har förbättrats i 15 medlemsstater jämfört med 2016. I de medlemsstater som står inför särskilda utmaningar har allmänhetens uppfattning om oberoendet förbättrats i åtta av dem jämfört med 2016. Jämfört med förra året har allmänhetens uppfattning om oberoendet förbättrats i tolv medlemsstater och i åtta av de medlemsstater som står inför särskilda utmaningar, även om den uppfattade graden av oberoende fortfarande är anmärkningsvärt låg i två medlemsstater.

oDen åttonde Eurobarometerundersökningen bland företag (diagram 51) visar att uppfattningen om oberoendet har förbättrats i tolv medlemsstater jämfört med 2016. Jämfört med förra året har dock företagens uppfattning om oberoende försämrats i 13 medlemsstater och i nio av de medlemsstater som står inför särskilda utmaningar. I två medlemsstater är den uppfattade graden av oberoende fortfarande anmärkningsvärt låg.

oDen vanligaste uppgivna orsaken till uppfattningen att domstolar och domare inte är oberoende är inblandning eller påtryckningar från staten och politiker. Därnäst kommer påtryckningar från ekonomiska eller andra särskilda intressen. Jämfört med tidigare år är båda dessa orsaker fortsatt framträdande i de två medlemsstater där det upplevda oberoendet är mycket lågt (diagrammen 50 och 52).

oEn anledning till att man har en positiv uppfattning om domstolars och domares oberoende är, enligt nästan fyra femtedelar av företagen och allmänheten (motsvarande 38 % respektive 42 % av alla respondenter), de garantier som domarnas status och ställning ger.

b)Resultattavlan för rättskipningen i EU har sedan 2022 presenterat resultaten av en Eurobarometerundersökning av hur företag uppfattar investeringsskyddets effektivitet i lag och domstol när det gäller, enligt deras åsikt, omotiverade beslut eller underlåtenhet att handla från statens sida (diagram 53).  Viktiga faktorer med jämförbar betydelse för förtroendet för investeringsskyddet är fortsatt förvaltningars agerande, lagstiftningsförfarandets stabilitet och kvalitet samt domstolars effektivitet och skydd av tillgångar (diagram 54). Jämfört med förra året förbättrades förtroendet för investeringsskyddet i 16 medlemsstater.

c)Diagram 55 visar en uppdaterad översikt över domstolsrådens huvudbefogenheter i länder där sådana organ finns.

d)Diagrammen 56–57 visar situationen för utnämning av ordförande för Högsta domstolen i samtliga medlemsstater. I diagram 56 anges de myndigheter som föreslår kandidater för utnämning till ordförande för Högsta domstolen och de myndigheter som utnämner dem. Av diagram 57 framgår den verkställande maktens och parlamentets befogenheter för att utse ordförande för Högsta domstolen på förslag från behöriga myndigheter.

e)För första gången visas i resultattavlan för rättsskipningen i EU en rad indikatorer som är särskilt inriktade på korruptionsbekämpning. Diagrammen 58 och 59 visar en jämförande bild av befogenheterna hos och utnämningen av specialiserade organ som arbetar med att förebygga korruption. Diagrammen 60 och 61 redovisar en första överblick över organens specialisering när det gäller korruptionsbekämpning och förfarandena för utnämning av chefer för särskilda åklagarmyndigheter som hanterar korruption.

f)Av diagram 62 framgår för första gången vilka myndigheter som deltar i utnämningen av riksåklagare.

g)Diagrammen 63 och 64 är nyheter i denna upplaga av resultattavlan och redovisar en första överblick över de olika lösningar som medlemsstaterna tillämpar för att säkerställa skydd av konstitutionella rättigheter i högsta instans och över utvalda behörigheter hos dessa organ.

h)Diagram 65 visar att advokaternas oberoende generellt sett garanteras och att de fritt kan råda och företräda sina klienter, även om den verkställande makten i nio medlemsstater har vissa tillsynsbefogenheter över advokatsamfund.

   4.    SLUTSATSER

Resultattavlan för rättskipningen i EU 2023 ger en varierande bild av effektiviteten i medlemsstaternas rättssystem. Den visar att insatser pågår i många jurisdiktioner för att förbättra rättssystemens effektivitet, kvalitet och oberoende. Utmaningar kvarstår emellertid när det gäller att säkerställa ett fullständigt förtroende för rättssystemen bland invånarna i alla medlemsstater. Uppgifterna i resultattavlan för rättskipningen i EU bidrar till övervakningen inom ramen för den europeiska rättsstatsmekanismen och utgör underlag för kommissionens årliga rapporter om rättsstatsprincipen.

(1)    COM(2022) 780 final.
(2)    Se meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Kartlägga och åtgärda hinder på den inre marknaden (COM(2020) 93 final) och det åtföljande arbetsdokumentet SWD(2020) 54 final.
(3)    Se meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Digitalisering av rättskipningen i Europeiska unionen: En verktygslåda med möjligheter (COM(2020) 710 final) och det åtföljande arbetsdokumentet SWD(2020) 540 final.
(4)    Den 3 maj 2023 antog Europeiska kommissionen ett paket för korruptionsbekämpning som omfattar ett förslag till direktiv om bekämpande av korruption genom straffrättsliga bestämmelser – Förslag till direktiv om bekämpande av korruption COM(2023) 234 och Gemensamt meddelande om kampen mot korruption JOIN(2023) 12 final.
(5)     https://commission.europa.eu/publications/2022-rule-law-report-communication-and-country-chapters_en (inte översatt till svenska).
(6)    T.ex. Europaparlamentets resolution av den 29 maj 2018 om resultattavlan för rättskipningen i EU 2017 (P8_TA(2018)0216).
(7)     https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/policies/justice-and-fundamental-rights/upholding-rule-law/eu-justice-scoreboard_sv .
(8)    För att hjälpa till med att utarbeta resultattavlan och främja utbytet av bästa praxis avseende rättssystemens effektivitet uppmanade kommissionen medlemsstaterna att utse två kontaktpersoner, en från rättsväsendet och en från justitieministeriet. Denna informella grupp träffas regelbundet.
(9)    ENCJ sammanför de nationella institutioner i medlemsstaterna som är oberoende av de verkställande och lagstiftande organen och som ansvarar för att stödja rättssystemet i den oberoende rättskipningen: https://www.encj.eu/ .
(10)    EUSJC tillhandahåller ett forum som ger de europeiska institutionerna möjlighet att begära yttranden av de högsta domstolarna och komma dem närmare genom att uppmuntra till diskussioner och utbyte av idéer: http://network-presidents.eu/ .
(11)    ACA-Europe består av EU-domstolen och de högsta förvaltningsdomstolarna i varje EU-medlemsstat: http://www.juradmin.eu/index.php/en/ .
(12)    CCBE företräder europeiska advokatsamfunds gemensamma intressen gentemot EU-institutioner och andra internationella institutioner. CCBE agerar ofta som en kontaktpunkt mellan sina medlemmar och EU-institutioner, internationella organisationer och andra rättsliga organisationer i världen: https://www.ccbe.eu/ .
(13)    Europeiska konkurrensnätverket inrättades som ett forum för diskussioner och samarbete mellan europeiska konkurrensmyndigheter i ärenden där artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillämpas. ECN är ramen för de mekanismer för nära samarbete som nämns i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Genom ECN samarbetar kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna i alla EU:s medlemsstater med varandra: http://ec.europa.eu/competition/ecn/index_en.html .
(14)    Kommunikationskommittén består av företrädare för EU:s medlemsstater. Dess huvudsakliga uppgift är att yttra sig om utkast till åtgärder som kommissionen planerar att fatta beslut om i frågor som rör den digitala inre marknaden: https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/communications-committee .
(15)    Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter är ett nätverk av experter och särskilda berörda parter på området. Det består av företrädare för den offentliga och den privata sektorn som samarbetar i aktiva arbetsgrupper. https://euipo.europa.eu/ohimportal/en/web/observatory/home .
(16)    CPC är ett nätverk av nationella myndigheter som ansvarar för att förstärka EU-lagstiftningen om konsumentskydd i EU- och EES-länderna: http://ec.europa.eu/internal_market/scoreboard/performance_by_governance_tool/consumer_protection_cooperation_network/index_en.htm .
(17)    EGMLTF träffas regelbundet för att föra diskussioner och hjälpa kommissionen att utarbeta sin politik och ta fram förslag till ny lagstiftning mot penningtvätt och finansiering av terrorism: http://ec.europa.eu/justice/civil/financial-crime/index_en.htm .
(18)    Eurostat är EU:s statistikkontor: http://ec.europa.eu/eurostat/about/overview .
(19)    EJTN är den viktigaste plattformen och pådrivande kraften för utbildning och kunskapsutbyte inom det europeiska rättsväsendet. https://www.ejtn.eu/en/ .
(20)    Kommissionen har en informell grupp av kontaktpersoner som arbetar med att bekämpa korruption. Se även https://home-affairs.ec.europa.eu/policies/internal-security/corruption/how-eu-helps-member-states-fight-corruption_en.
(21)    Inom ramen för den europeiska planeringsterminen 2019 riktade rådet, på förslag av kommissionen, landsspecifika rekommendationer till sju medlemsstater avseende deras rättssystem (Kroatien, Italien, Cypern, Ungern, Malta, Portugal och Slovakien) och till åtta medlemsstater 2020 (Kroatien, Italien, Cypern, Ungern, Malta, Polen, Portugal och Slovakien). Kommissionen övervakar även reformer av rättsväsendena i Bulgarien och Rumänien inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen. På grund av de pågående förfarandena inom faciliteten för återhämtning och resiliens utfärdades inga landsspecifika rekommendationer under 2021. År 2022 hade två medlemsstater (Polen och Ungern) landsspecifika rekommendationer som rör rättsväsendets oberoende.
(22)    Artiklarna 19.3 b, 24.3 och 24.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).
(23)      IMF, Regional Economic Outlook, november 2017, Europe: Europe Hitting its Stride, s. xviii, 40, 70: https://www.imf.org/~/media/Files/Publications/REO/EUR/2017/November/eur-booked-print.ashx?la=en .
(24)    ECB, Structural policies in the euro area, juni 2018, ECB:s Occasional Paper Series, nr 210: https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/scpops/ecb.op210.en.pdf?3db9355b1d1599799aa0e475e5624651 .
(25)    Det europeiska nätverket för domstolsadministrationer samt Montaigne Centre for the Rule of Law and Administration of Justice vid Utrechts universitet, ”Economic value of the judiciary – A pilot study for five countries on volume, value and duration of large commercial cases”, juni 2021: https://pgwrk-websitemedia.s3.eu-west-1.amazonaws.com/production/pwk-web-encj2017-p/Reports/Economic%20value%20of%20te%20judiciary%20-%20pilot%20study.pdf  
(26)    Se t.ex. ”What makes civil justice effective?” OECD:s Economics Department Policy Note, nr 18, juni 2013 och ”The Economics of Civil Justice: New Cross-Country Data and Empirics”, OECD Economics Department Working Papers, nr 1060.
(27)    Världsekonomiskt forum, ”The Global Competitiveness 2019”, oktober 2019: https://www.weforum.org/reports/global-competitiveness-report-2019 .
(28)    Världsbanken, ”World Development Report 2017: Governance and the Law, kapitel 3: The role of law”, s. 83, 140: http://www.worldbank.org/en/publication/wdr2017 .
(29)    Indikatorn för ”målgenomströmning” är antalet ännu ej avgjorda mål dividerat med antalet avgjorda mål vid årets utgång multiplicerat med 365 (dagar). Det är en standardindikator som har tagits fram av Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej): http://www.coe.int/t/dghl/cooperation/cepej/evaluation/default_en.asp .
(30)    Vincenzo Bove och Leandro Elia, The judicial system and economic development across EU Member States, JRC Technical Report, EUR 28440 EN, Publikationsbyrån, Luxemburg, 2017: http://publications.jrc.ec.europa.eu/repository/bitstream/JRC104594/jrc104594__2017_the_judicial_system_and_economic_development_across_eu_member_states.pdf .
(31)    Idem.
(32)    The Economist Intelligence Unit, Risk and Return – Foreign Direct Investment and the Rule of Law, 2015, http://www.biicl.org/documents/625_d4_fdi_main_report.pdf , s. 22.
(33)    EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Intellectual Property (IP) SME Scoreboard 2016: https://euipo.europa.eu/tunnel-web/secure/webdav/guest/document_library/observatory/documents/sme_scoreboard_study_2016/Executive-summary_en.pdf .
(34)    COM(2020) 93 final och SWD(2020) 54 final.
(35)    Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Långsiktig handlingsplan för bättre genomförande och efterlevnad av inremarknadsreglerna, COM(2020) 94 final, särskilt åtgärderna 4, 6 och 18.
(36)    https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/funding-opportunities/funding-programmes/overview-funding-programmes/structural-reform-support-programme-srsp_sv. Förordningen om instrumentet för tekniskt stöd antogs i mars 2021. Enligt artikel 5 i förordningen är målsättningen att stödja ”institutionella reformer samt en effektiv och serviceinriktad offentlig förvaltning och e-förvaltning, förenkling av regler och förfaranden, revision, förbättring av kapaciteten att tillgodogöra sig unionsmedel, främjande av administrativt samarbete, upprätthållande av rättsstatsprincipen, reformer av rättssystem, kapacitetsuppbyggnad hos konkurrens- och antitrustmyndigheter, förstärkt finansiell tillsyn samt kraftigare insatser mot bedrägeri, korruption och penningtvätt” (fetstil tillagd).
(37)    COM(2020) 710 final.
(38)    Informationen har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen i 26 medlemsstater. Tyskland förklarade att ett antal reformer av rättsväsendet höll på att genomföras, men att reformprocessens inriktning och omfattning kan variera mellan de 16 delstaterna.
(39)    Verkställigheten av domstolsavgöranden är också viktigt för ett effektivt rättssystem. Jämförbara uppgifter är dock inte allmänt tillgängliga.
(40)    I Italien påverkades målgenomströmningen av den tillfälligt minskade rättsliga verksamheten till följd av de mycket restriktiva åtgärderna för att hantera covid-19-pandemin. Närmare uppgifter om situationen i respektive medlemsstat redovisas i 2021 års undersökning om rättssystemens funktion i EU:s medlemsstater – landsprofiler, utarbetad av Cepejs sekretariat på uppdrag av Europeiska kommissionen: https://ec.europa.eu/info/strategy/justice-and-fundamental-rights/effective-justice/eu-justice-scoreboard_sv .
(41)    2021 års undersökning om rättssystemens funktion i EU:s medlemsstater, utarbetad av Cepejs sekretariat på uppdrag av Europeiska kommissionen: https://ec.europa.eu/info/strategy/justice-and-fundamental-rights/effective-justice/eu-justice-scoreboard_sv .
(42)    Handläggningstid, avslutandegrad och antal pågående mål är standardindikatorer som fastställs av Cepej: http://www.coe.int/t/dghl/cooperation/cepej/evaluation/default_en.asp .
(43)    Dessa år har valts för att behålla åttaårsperspektivet med 2012 som referensår utan att överbelasta diagrammen. Uppgifter för 2010, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018 finns i Cepejs rapport.
(44)    Handläggningstiden inom specifika områden beräknas i kalenderdagar från den dag då en talan eller ett överklagande lämnades in till domstolen (eller ett åtal blev slutgiltigt) fram till den dag då domstolen fattade sitt beslut (diagrammen 16–23). Värdena rankas på grundval av ett vägt genomsnitt av uppgifterna för 2013 och 2019–2021 i diagram 16,18, 19 och 20, för 2013 och 2019–2021 i diagram 20, för 2014 och 2019–2021 i diagram 21. I diagram 17 gäller uppgifterna 2020 och 2021. I diagram 23 gäller uppgifterna endast 2021. Där det inte fanns tillgängliga uppgifter för alla åren återspeglar genomsnittet tillgängliga uppgifter som visas i diagrammet beräknade utifrån samtliga ärenden, ett urval ärenden eller – för några få länder – uppskattningar.
(45)    Förslag till direktiv om bekämpande av korruption COM(2023) 234 och Gemensamt meddelande om kampen mot korruption JOIN(2023) 12 final.
(46)    Diagram 18 i Retention and Expansion of Foreign Direct Investment, Political Risk and Policy Responses, Världsbanksgruppen, 2019.
(47)    Se rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (Text av betydelse för EES) (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1), särskilt artiklarna 3 och 5.
(48)    Beräkningen har gjorts på grundval av handläggningstiden för överklaganden av beslut från nationella regleringsmyndigheter vid tillämpning av nationella lagar varigenom regleringsramen för elektronisk kommunikation införlivats: direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet), direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet), direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet), direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster), samt övrig relevant EU-lagstiftning, exempelvis programmet för radiospektrumpolitik och kommissionens beslut om spektrum, med undantag av direktiv 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation.
(49)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 16.6.2017, s. 1).
(50)    Diagram 20 och 21 avser tillämpningen av direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/13/EEG), direktivet om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (1999/44/EG), direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2005/29/EG), direktivet om konsumenträttigheter (2011/83/EU) samt de nationella genomförandebestämmelserna.
(51)    Skäl 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
(52)    IMF:s faktablad av den 8 mars 2018: https://www.imf.org/en/About/Factsheets/Sheets/2016/08/01/16/31/Fight-Against-Money-Laundering-the-Financing-of-Terrorism .
(53)    Artikel 44.1 i direktiv (EU) 2015/849. Se även den ändrade artikel 44 i direktiv (EU) 2018/843 som trädde i kraft i juni 2018 och skulle ha införlivats av medlemsstaterna senast i januari 2020.
(54)    Förslag till direktiv om bekämpande av korruption COM(2023) 234 och Gemensamt meddelande om kampen mot korruption JOIN(2023) 12 final.
(55)    Denna första uppgiftsinsamling var inriktad på brottmålsdomstolar i första instans, som vanligtvis bidrar till största delen av handläggningstiden för brottmål fram till dess att domen vinner laga kraft.
(56)    Kroatien, Italien, Cypern, Ungern, Malta, Polen, Portugal och Slovakien, som mottog landsspecifika rekommendationer under den europeiska planeringsterminen 2020, och Belgien, Bulgarien, Irland, Grekland, Spanien, Rumänien och Slovenien, vars utmaningar återspeglades i skälen i de landsspecifika rekommendationerna för 2020 och i respektive landsrapport. Variationerna mellan resultaten för de tio analyserade åren kan förklaras med sammanhangsberoende faktorer (det är inte ovanligt att antalet inkommande mål varierar med över 10 %) eller systembrister (bristande flexibilitet och reaktionsförmåga eller inkonsekvenser i reformarbetet).
(57)

     Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser undanröjs rättsliga hinder som kan fördröja lagföring, såsom en regel att lagföring av penningtvättbrott kan inledas först när förfarandet gällande förbrottet har avslutats. Medlemsländerna skulle ha införlivat direktivet senast den 8 december 2020.

(58)      Domstolsavgifter avser det belopp som ska betalas för att inleda andra förfaranden än straffrättsliga förfaranden vid en domstolsinstans.
(59)

     Juridiska kostnader är det arvode som advokater tar ut av sina klienter.

(60)    Artikel 47.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(61)    Medlemsstaterna använder olika metoder för att fastställa gränsen för att vara berättigad till rättshjälp, t.ex. olika referensperioder (månatliga/årliga inkomster). I 14 av medlemsstaterna finns också gränser för de sökandes förmögenhet. Detta beaktas inte i diagrammet. I Belgien, Bulgarien, Irland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Ungern, Litauen, Luxemburg, Nederländerna och Portugal är vissa grupper av personer (t.ex. personer som får vissa förmåner) automatiskt berättigade till rättshjälp i civilrättsliga och handelsrättsliga tvister. Ytterligare kriterier som medlemsstaterna kan använda, såsom sakförhållandena i målet, återspeglas inte i diagrammet. Även om det inte direkt rör detta diagram bör det noteras att rättshjälpen i flera medlemsstater (Österrike, Tjeckien, Tyskland, Danmark, Italien, Nederländerna, Polen och Slovenien) inte är begränsad till fysiska personer.
(62)    För att samla in jämförbara data har Eurostats tröskelvärde för fattigdomsrisk för varje medlemsstat räknats om till månadsinkomst. Gränsen för fattigdomsrisk har fastställts till 60 % av den nationella jämförliga disponibla medianinkomsten. Europeisk undersökning om inkomst- och levnadsvillkor, Eurostats tabell ilc_li01, https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/ilc_li01/default/table?lang=en .
(63)    Uppgifterna för 2022 har samlats in med hjälp av ett frågeformulär som har besvarats av CCBE:s medlemmar och som grundade sig på följande specifika scenario: en tvist mellan en konsument och ett företag (med två olika fordringsbelopp: 6 000 euro respektive Eurostats gräns för risk för fattigdom i varje medlemsstat). Eftersom villkoren för rättshjälp är beroende av den sökandes situation användes följande scenario: den sökande är en ensamstående 35-åring utan underhållsberättigade personer eller rättsskyddsförsäkring som har en fast inkomst och hyr en lägenhet.
(64)    Uppgifterna avser gällande inkomsttrösklar 2022 och har samlats in med hjälp av ett frågeformulär som har besvarats av CCBE:s medlemmar och som grundade sig på följande specifika scenario: en konsumenttvist mellan en privatperson och ett företag (med två olika fordringsbelopp: 6 000 euro respektive Eurostats gräns för risk för fattigdom i varje medlemsstat).
(65)    Sätten att främja och skapa incitament för att använda alternativa tvistlösningsmetoder omfattar inte obligatoriska krav på alternativ tvistlösning innan ett ärende kan behandlas i domstol. Det är tveksamt om sådana krav är förenliga med rätten till ett effektivt rättsmedel som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.
(66)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(67)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen och det europeiska nätverket för rättslig utbildning.
(68)    Våld mot kvinnor: genusbaserat våld som riktas mot kvinnor eller flickor på grund av att de är kvinnor eller flickor, eller som i oproportionerlig grad drabbar kvinnor eller flickor, inbegripet alla våldshandlingar som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang. Våld i hemmet: alla våldshandlingar som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande som förekommer inom familjen eller i hemmiljön, oavsett om det föreligger biologiska eller juridiska familjeband eller inte, eller mellan makar eller partner eller före detta makar eller partner, oavsett om gärningspersonen delar eller har delat bostad med brottsoffret eller inte.
(69)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen och det europeiska nätverket för rättslig utbildning.
(70)    I det första scenariot ålägger myndigheterna under expropriationsförfarandet i domstolen ett gruvbolag att omedelbart upphöra med sin gruvdrift. Myndigheterna stöder sig på tidigare klagomål från husägare i det angränsande samhället, som gruvbolaget redan har löst. Gruvbolaget skulle dra på sig dagliga förluster på 8 000 euro i utebliven vinst om det hörsammade det administrativa beslutet. Bolaget överklagar det administrativa beslutet i domstol, som upphäver beslutet som ogrundat. I det andra scenariot ansöker ett företag som är etablerat i medlemsstat ”B” om tillstånd från den behöriga myndigheten i medlemsstat ”A” för att bygga en butik på 800 kvadratmeter i medlemsstat A:s huvudstad. Företaget får inget svar från myndigheten inom den lagstadgade tidsfristen eller en rimlig svarstid (avsaknad av svar). I diagrammet undersöks även om företaget kan begära ekonomisk ersättning för sina förluster på grund av försenat (avsaknad av svar från den behöriga myndigheten) bygglov (med antagande av att bygglovet slutligen beviljas).
(71)    Uppgifterna för 2021 och 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(72)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(73)    Mål C-64/16, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, punkt 45: ”I likhet med det förhållandet att den aktuella instansens ledamöter är oavsättliga (se, bland annat, dom av den 19 september 2006, Wilson, C-506/04, EU:C:2006:587, punkt 51), är den omständigheten att de erhåller en lön vars storlek motsvarar vikten av de funktioner de utövar en garanti som är grundläggande för domarnas oavhängighet.”
(74)    Europeiska jämställdhetsinstitutet, databasen för jämställdhetsstatistik: https://eige.europa.eu/gender-statistics/dgs/indicator/wmidm_jud_natcrt__wmid_natcrt_supcrt/datatable .
(75)    2022 års uppgifter har samlats in i samarbete med det europeiska nätverket för rättslig utbildning.
(76)    Uppgifterna för 2021 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(77)    Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Digitalisering av rättskipningen i Europeiska unionen: En verktygslåda med möjligheter (COM(2020) 710 final) och det åtföljande arbetsdokumentet SWD(2020)540.
(78)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(79)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(80)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(81)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(82)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(83)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(84)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(85)    Se Best practice guide for managing Supreme Courts (vägledning om bästa praxis för förvaltning av högsta domstolar), som är en del av projektet Supreme Courts as guarantee for effectiveness of judicial systems, s. 29.
(86)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen), (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(87)    Avidentifiering/pseudonymisering blir effektivare med hjälp av en algoritm. Processen måste dock övervakas av människan, eftersom algoritmer inte förstår sammanhang.
(88)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 172, 26.6.2019, s. 56).
(89)    Domar som modelleras enligt standarder (t.ex. Akoma Ntoso) och tillhörande metadata kan laddas ned utan kostnad i form av en databas eller genom andra automatiserade hjälpmedel (t.ex. applikationsprogrammeringsgränssnitt (API)).
(90)    Se även kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En EU-strategi för data (COM(2020) 66 final), kommissionens vitbok om artificiell intelligens En EU-strategi för spetskompetens och förtroenden (COM(2020) 65 final) och Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om bästa praxis för offentliggörande online av domstolsbeslut (EUT C 362, 8.10.2018, s. 2).
(91)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(92)    Uppgifterna för 2022 har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.
(93)    Se http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012P/TXT&from=SV .
(94)    Domstolens dom av den 16 november 2021, straffrättsliga förfaranden mot WB m.fl., de förenade målen C-748/19–C-754/19, dom av den 6 oktober 2021, W. Ż., C-487/19, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen, C-791/13, dom av den 2 mars 2021, AB, C-824/18, dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl., C-585/18, C-624/18 och C-625/18, ECLI:EU:C:2019:982, punkterna 121 och 122; dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen, C-192/18, dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen, C-619/18, ECLI:EU:C:2019:531, punkterna 73 och 74; dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 44; dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality, C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 65.
(95)    Som sista instans är högsta domstolar, och överdomstolar/appellationsdomstolar i allmänhet, avgörande för att säkra en enhetlig tillämpning av lagen i medlemsstaterna. Hierarkiska rättsliga organisationer får dock inte undergräva det individuella oberoendet (rekommendation CM/Rec(2010)12, punkt 22). Överdomstolar bör inte utfärda anvisningar till domare om hur de bör besluta i enskilda ärenden, förutom i nationella förhandsavgöranden eller när de beslutar om rättsmedel enligt lagen (rekommendation CM/Rec(2010)12, punkt 23). Venedigkommissionen anser att en hierarkisk organisation av rättsväsendet där domarna är underställda högre instanser i sina juridiska beslut utgör en tydlig överträdelse av principen om internt oberoende (Venedigkommissionen, Report on the independence of the judicial system, Part I: the independence of courts, studie nr 494/2008, 16 mars 2010, CDL-AD(2010)004, punkterna 68–72). Alla förfaranden för gemensam rättspraxis måste uppfylla de grundläggande maktfördelningsprinciperna. Även i händelse av sådana beslut från en överdomstol/högsta domstol måste alla domstolar och domare fortfarande vara behöriga att bedöma sina ärenden på ett oberoende och opartiskt sätt och skilja nya ärenden från tolkningar som tidigare har slagits ihop av en överdomstol/högsta domstol (Resultattavlan för rättsskipningen i EU 2022, s. 45).
(96)    Domstolens dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen, C-619/18, ECLI:EU:C:2019:531, punkt 44.
(97)    Världsekonomiskt forum har inte publicerat rankningen i det globala konkurrenskraftsindexet sedan 2020.
(98)    Eurobarometerundersökning FL519, som genomfördes den 16–24 januari 2023. Svar på följande fråga: ”Hur poängsätter du rättssystemet i (ditt land) vad gäller domstolarnas och domarnas oberoende ställning? Tycker du att det är mycket bra, ganska bra, ganska dåligt eller mycket dåligt?”, se: https://ec.europa.eu/info/strategy/justice-and-fundamental-rights/effective-justice/eu-justice-scoreboard_sv FL 503 (2022), FL 489 (2021), FL 435 (2016), även tillgängliga på Eurobarometerns webbplats: https://europa.eu/eurobarometer/screen/home .
(99)    Eurobarometerundersökning FL519, svar på frågan: ”I vilken utsträckning förklarar vart och ett av följande skäl din bedömning av rättssystemets oberoende i (vårt land): mycket, något, egentligen inte, inte alls?” om svaret på fråga 1 är ”ganska dåligt” eller ”mycket dåligt”.
(100)    I Eurobarometerundersökning FL520, som genomfördes den 16–30 januari 2023 ställdes följande fråga: ”Hur poängsätter du rättssystemet i (vårt land) vad gäller domstolarnas och domarnas oberoende ställning? Tycker du att det är mycket bra, ganska bra, ganska dåligt eller mycket dåligt?”, se: https://ec.europa.eu/info/strategy/justice-and-fundamental-rights/effective-justice/eu-justice-scoreboard_sv ; från 2021 utökades storleken på urvalet av undersökta företag till 500 för alla medlemsstater utom Malta, Cypern och Luxemburg, där det var 250. Under föregående år var urvalsstorleken 200 för alla medlemsstater utom Tyskland, Spanien, Frankrike, Polen och Italien, där det var 400. FL 504 (2022), FL 490 (2021), FL 436 (2016) finns även tillgängliga på Eurobarometerns webbplats: Eurobarometerundersökning – allmän opinion i Europeiska unionen (europa.eu) .
(101)    Eurobarometerundersökning FL520. Svar på följande fråga: ”I vilken utsträckning förklarar vart och ett av följande skäl din bedömning av rättssystemets oberoende i (ditt land): mycket, något, egentligen inte, inte alls?” om svaret på fråga 1 är ”ganska dåligt” eller ”mycket dåligt”.
(102)    Eurobarometerundersökning FL520. Svar på följande fråga: ”I vilken utsträckning litar du på att dina investeringar skyddas av lagen och domstolarna i (ditt land) om något går fel?” I undersökningen definierades investeringar som varje form av tillgång som ett företag äger eller kontrollerar och som har en investerings egenskaper, såsom bindande av kapital eller andra resurser, förväntan om förtjänst eller vinst och risktagande.
(103)    Eurobarometerundersökning FL520. Svar på följande fråga: ”Vilka är de viktigaste skälen till att du är oroad över investeringsskyddets effektivitet?” om svaret på fråga 3 är ”ganska lågt förtroende” eller ”mycket lågt förtroende”.
(104)      Se domstolens dom av den 16 november 2021, straffrättsliga förfaranden mot WB m.fl., de förenade målen C-748/19–C-754/19 punkt 67; dom av den 6 oktober 2021, W.Ż., C-487/19, punkt 109; dom av den 15 juli 2021, kommissionen mot Polen, C-791/19, punkt 59; dom av den 2 mars 2021, A.B., C-824/18, punkt 117, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (oberoende av den disciplinära avdelningen vid Högsta domstolen), C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982, punkterna 121 och 122; dom av den 24 juni 2019, kommissionen mot Polen C-619/18, EU:C:2019:531, punkterna 73 och 74; dom av den 25 juli 2018, LM, C-216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 66; dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 44. Se även punkterna 46 och 47 i rekommendation CM/Rec(2010)12 om domares oberoende, effektivitet och ansvar (antagen av Europarådets ministerkommitté den 17 november 2010) och dess motivering. Där anges att den myndighet som fattar beslut om urval av domare och deras karriärer bör vara oberoende av den verkställande och den lagstiftande makten. För att säkerställa oberoendet bör minst hälften av myndighetens ledamöter vara domare som utses av sina likar. När bestämmelser i konstitutionen eller annan lagstiftning anger att statschefen, regeringen eller den lagstiftande makten ska fatta beslut om urval av domare och deras karriärer bör emellertid en oberoende och behörig myndighet vars ledamöter till stor del har hämtats från domarkåren (utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om domstolsråd i kapitel IV) ha befogenheter att göra rekommendationer eller avge yttranden som tillsättningsmyndigheten i fråga ska följa enligt praxis.
(105)    Se domstolens dom av den 2 mars 2021, A.B., C-824/18, punkt 119; dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (oberoende av den disciplinära avdelningen vid Högsta domstolen), C-585/18, C-624/18 och C-625/18, EU:C:2019:982, punkt 123; dom av den 24 juni 2019, kommissionen mot Polen, C-619/18, EU:C:2019:531, punkt 112.
(106)    Se rekommendation CM/Rec(2010)12 om domares oberoende, effektivitet och ansvar, antagen av Europarådets ministerkommitté den 17 november 2010, och dess motivering (rekommendation CM/Rec(2010)12).
(107)      Uppgifterna baseras på svaren på ett aktualiserat frågeformulär som kommissionen har tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren på det uppdaterade formuläret från de medlemsstater där det inte finns något domstolsråd eller som inte är medlemmar i ENCJ (Tjeckien, Tyskland, Estland, Cypern, Luxemburg, Österrike och Polen) har erhållits i samarbete med nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen.
(108)      Diagrammen 58–61 baseras på svaren från ett frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med de nationella kontaktpunkterna i kampen mot korruption.
(109)    Diagram 62 baseras på svaren på ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen har tagit fram i nära samarbete med expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism.
(110)    Diagrammen 63 och 64 har tagits fram av kommissionen.
(111)      Diagram 55 baseras på svaren på ett aktualiserat frågeformulär som kommissionen har tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren på det uppdaterade formuläret från medlemsstater som inte är medlemmar i ENCJ (Polen) har erhållits i samarbete med nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen.
(112)    Diagram 65 baseras på svaren på ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen har tagit fram i nära samarbete med Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE).
(113)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. För Polen har uppgifterna samlats in med hjälp av EUSJC.
(114)    Sedan 2019 har EU-domstolen utfärdat ett antal avgöranden om utnämning av domare och EU-lagstiftningens krav i det avseendet (se dom av den 20 april 2021 i mål C-896/19, Repubblika och Il-Prim Ministru, punkt 56; dom av den 2 mars 2021, AB, C-824/18, punkt 122; dom av den 19 november 2019, AK m.fl., de förenade målen C-585/18, C-624/18 och C-625/18, punkt 133.
(115)    Dom av den 20 april 2021 i mål C-896/19, Repubblika och Il-Prim Ministru, ECLI:EU:C:2021:311, punkt 57; dom av den 2 mars 2021, i mål C-824/18, AB, ECLI:EU:C:2021:153, punkt 123; dom av den 19 november 2019, AK m.fl., de förenade målen C-585/18, C-624/18 och C-625/18, ECLI:EU:C:2019:982, punkterna 134 och 135.
(116)    Dom av den 20 april 2021, Repubblika och Il-Prim Ministru, C-896/19, punkt 66; dom av den 2 mars 2021, AB, C-824/18, AB, punkterna 66, 124 och 125; dom av den 19 november 2019, AK m.fl., de förenade målen C-585/18, C-624/18 och C-625/18, punkterna 137 och 138.
(117)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren på det aktualiserade frågeformuläret från de medlemsstater som saknar domstolsråd eller som inte är medlemmar i ENCJ har erhållits i samarbete med EUSJC.
(118)    Dom av den 20 april 2021, Repubblika och Il-Prim Ministru, C-896/19, punkt 71.
(119)    Dom av den 19 november 2019, AK m.fl., de förenade målen C-585/18, C-624/18 och C-625/18, punkt 145.
(120)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren på det aktualiserade frågeformuläret från de medlemsstater som saknar domstolsråd eller som inte är medlemmar i ENCJ har erhållits i samarbete med EUSJC.
(121)    Förslag till direktiv om bekämpande av korruption COM(2023) 234 och Gemensamt meddelande om kampen mot korruption JOIN(2023) 12 final.
(122)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med de nationella kontaktpunkterna i kampen mot korruption.
(123)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med de nationella kontaktpunkterna i kampen mot korruption.
(124)    Rådets rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).
(125)    Domstolens dom av den 27 maj 2019, OG och PI (allmänna åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau) i de förenade målen C-508/18 och C-82/19 PPU, ECLI:EU:C:2019:456, punkterna 73, 74 och 88; dom av den 27 maj 2019, C‑509/18, punkt 52, ECLI:EU:C:2019:457; se även domstolens domar av den 12 december 2019, Parquet général du Grand-Duché de Luxembourg och Openbaar Ministerie (allmänna åklagare i Lyon och Tours), C-566/19 PPU och C-626/19, ECLI:EU:C:2019:1077; Openbaar Ministerie (åklagarmyndigheten i Sverige), C-625/19 PPU, ECLI:EU:C:2019:1078, och Openbaar Ministerie (allmänna åklagaren i Bryssel), C-627/19 PPU, ECLI:EU:C:2019:1079; dom av den 24 november 2020, AZ, C-510/19, ECLI:EU:C:2020:953, punkt 54. Se även domstolens dom av den 10 november 2016, Kovalkovas, C-477/16 PPU, ECLI:EU:C:2016:861, punkterna 34 och 36, och domstolens dom av den 10 november 2016, Poltorak, C-452/16 PPU, ECLI:EU:C:2016:858, punkt 35, om ordet ”rättslig”, som ”enligt principen om maktdelning, som är kännetecknande för hur en rättsstat fungerar, ska särskiljas från den verkställande makten.” Se även yttrande nr 13(2018) om åklagares oberoende, ansvar och etik, som antagits av rådgivande rådet med europeiska åklagare (CCPE), rekommendation xii.
(126)    CDL-AD(2010)040-e, Report on European Standards as regards the Independence of the Judicial System: Part II – the Prosecution Service, antagen av Venedigkommissionen vid dess 85:e plenarsammanträde (Venedig den 17–18 december 2010), punkt 26.
(127)      I en demokratisk stat måste dessutom både domstolar och utredande myndigheter vara fria från politiska påtryckningar. Begreppet oavhängighet innebär att åklagare inte utsätts för olagliga ingripanden när de utövar sina arbetsuppgifter för att säkerställa full respekt för och tillämpning av lagen och rättsstatsprincipen. Åklagare får inte heller utsättas för politiska påtryckningar eller olagligt inflytande av något slag. Principen om oberoende gäller inte bara åklagarmyndigheten som helhet, utan även avdelningar och enskilda åklagare inom myndigheten. Oavsett hur det nationella rättssystemet är utformat eller vilken rättstradition det är förankrat i, är medlemsstaterna enligt de europeiska standarderna skyldiga att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att de allmänna åklagarna kan fullgöra de skyldigheter och det ansvar som ämbetet kräver på lämpliga rättsliga och organisatoriska villkor och utan otillbörlig inblandning.
Se rådgivande rådet med europeiska åklagare (CCPE), Opinion No. 15 (2020) on the role of prosecutors in emergency situations, in particular when facing a pandemic, Opinion No. 16 (2021) on the Implications of the decisions of international courts and treaty bodies as regards the practical independence of prosecutors, punkt 13. Se även rekommendation Rec(2000)19, The role of public prosecution in the criminal justice system, antagen av Europarådets ministerkommitté den 6 oktober 2000 (2000 års rekommendation), punkterna 4, 11 och 13. yttrande nr 13(2018) om åklagares oberoende, ansvar och etik, som antagits av rådgivande rådet för europeiska åklagare (CCPE), rekommendationerna i och iii, Gruppen av stater mot korruption (Greco), fjärde utvärderingsomgången ”Förebyggande av korruption – ledamöter av parlamentet, domare och åklagare”, ett stort antal rekommendationer gäller införandet av åtgärder för att skydda åklagarmyndigheten från otillbörlig påverkan och inblandning i utredningen av brottmål.
(128)    Artikel 36 i Uncac: ”Varje konventionsstat skall, i enlighet med grundprinciperna i sin nationella lagstiftning, tillse att det finns organ eller personer som är specialiserade på brottsbekämpning avseende korruption. Dessa organ eller personer skall åtnjuta den självständighet som fordras i enlighet med grundprinciperna i konventionsstatens rättsordning för att kunna utöva sina funktioner effektivt och fritt från obehörig påtryckning. Dessa personer eller personalen i dessa organ bör ha tillräcklig utbildning och tillräckliga ekonomiska resurser för att lösa sina uppgifter.”
(129)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med de nationella kontaktpunkterna i kampen mot korruption.
(130)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med de nationella kontaktpunkterna i kampen mot korruption.
(131)    Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med expertgruppen för frågor som rör penningtvätt och finansiering av terrorism.
(132)    EU-domstolens dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft, 11/70, EU:C:1970:114.
(133)    EU-domstolens dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet, C-156/21, EU:C:2022:97, punkt 237, och av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet , C-157/21, EU:C:2022:98, punkt 291.
(134)    EU-domstolens dom av den 20 april 2021, Repubblika, C-896/19, EU:C:2021:31.
(135)    EU-domstolens dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av avgöranden från en författningsdomstol) , C-430/21, EU:C:2022:99, punkt 38.
(136)    Venedigkommissionen, Compilation of Venice Commission opinions, reports and studies on constitutional justice, s. 6 (inte översatt till svenska).
(137)    Venedigkommissionen, CDL-AD(2011)001 Hungary – Opinion on three legal questions arising in the process of drafting the New Constitution, punkt 37 (inte översatt till svenska).
(138)    ”Advokater spelar en viktig roll när det gäller att skydda rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende, samtidigt som maktfördelningsprincipen och de grundläggande rättigheterna respekteras”, Tillgång till advokat och rättsstatsprincipen, ordförandeskapets diskussionsunderlag för mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 3–4 mars 2022: https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-6319-2022-INIT/sv/pdf .
(139)    Rekommendation nr CM/Rec(2000)21 från Europarådets ministerkommitté.
(140)    Uppgifterna för 2022 har samlats in med hjälp av ett frågeformulär som har besvarats av CCBE:s medlemmar.