EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 14.3.2023

COM(2023) 146 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning

Europeiska rådet tog vid sitt extra möte den 9 februari 2023 igen upp vikten av att säkerställa en ändamålsenlig kontroll av EU:s yttre land- och sjögränser som en del av en övergripande migrationsstrategi. I det sammanhanget uppmanade Europeiska rådet kommissionen att snabbt slutföra strategin för europeisk integrerad gränsförvaltning.

Detta meddelande är ett svar på den uppmaningen och fastställer den första fleråriga strategiska policyn (för europeisk integrerad gränsförvaltning) i syfte att tillhandahålla en gemensam politisk ram och vägledning för genomförandet av en ändamålsenlig europeisk integrerad gränsförvaltning 1 under perioden 2023–2027.

De politiska prioriteringarna och strategiska riktlinjerna för den europeiska integrerade gränsförvaltningens 15 komponenter i bilaga I bygger på det policydokument från den 24 maj 2022 2 som lanserade den första femåriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning. Där integreras de synpunkter som inkommit från berörda parter i samrådsprocessen. Särskilt de interinstitutionella diskussionerna har gett värdefulla bidrag som resultat från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) 3 och från rådet, vars slutsatser 4 också har beaktats i detta meddelande med bilagor, där den gemensamma europeiska visionen för europeisk integrerad gränsförvaltning fastställs för de kommande fem åren.

Med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen 5 som grund kommer denna strategi att styra arbetet vid medlemsstaternas nationella myndigheter som har ansvar för gränsförvaltning 6 och vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (byrån eller Frontex), som tillsammans utgör den europeiska gräns- och kustbevakningen. På operativ nivå är strategin den gemensamma ram som vägleder det dagliga arbetet för över 120 000 europeiska gräns- och kustbevakningstjänstemän vid medlemsstaternas nationella myndigheter och vid Frontex i syfte att uppnå en ändamålsenlig och effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning.

 

Strategiskt sammanhang

I den strategiska riskanalys 7 som Frontex har utarbetat identifieras flera trender som påverkar det sammanhang som den europeiska integrerade gränsförvaltningen verkar i. De omfattar megatrender, som ökad global ojämlikhet, klimatförändringar, befolkningstillväxt och eventuella framtida pandemier, men även mer kortvariga geopolitiska och operativa förhållanden. Man tror att de utmaningarna kommer att ha en betydande inverkan på migrationshanteringen och återvändanden, och på hur EU:s yttre gränser måste skyddas, även med tanke på att olika typer av gränser (land, sjö och luft) kräver olika åtgärder och att gränsavsnitten kommer att påverkas på olika sätt, inte bara beroende av migrationsströmmarnas storlek utan även av deras riktning.

Den senaste tidens geopolitiska händelser har påverkat EU:s yttre gränser i grunden och kommer att fortsätta göra det. Det ryska anfallskriget mot Ukraina har bekräftat det fientliga geopolitiska sammanhanget igen som en realitet vid Europas östra gränser. Förutom den traditionella rollen inom gränskontroll och gränsövervakning har europeiska gräns- och kustbevakningstjänstemän spelat en avgörande roll i att underlätta gränsövergångar för människor som flyr från Rysslands anfallskrig samtidigt som de har skyddat integriteten och säkerheten vid EU:s yttre gränser.

EU har också ställts inför den nya verkligheten där migrationen har instrumentaliserats för politiska ändamål; en ny trend som utmanar traditionella strategier för förvaltningen av de yttre gränserna och riskerar att leda till nya utmaningar i framtiden. Förutom de statliga aktörernas avsiktliga instrumentalisering präglas situationen vid de yttre sjö- och landgränserna av den fortsatta organiserade brottsligheten som ökar och blir allt mer sofistikerad, vilket skapar ytterligare utmaningar för en ändamålsenlig förvaltning av de yttre gränserna.

EU:s återvändandepolitik kommer också att kräva fortsatta åtgärder, både i dess inre och i dess yttre dimension. Återvändandepolitikens effektivitet och ändamålsenlighet påverkas negativt av såväl bristen på samordning mellan myndigheter inom Europeiska unionen som det begränsade samarbetet från tredjeländers sida. Enligt Eurostat verkställdes endast 21 % av de 340 515 besluten om återvändande som utfärdades 2021. Dessutom var det bara fem medlemsstater som stod för 80 % av de återvändanden som Frontex underlättade. En sådan begränsad effektivitet urholkar EU-medborgarnas långsiktiga stöd till och förtroende för integriteten i det europeiska migrations- och gränsförvaltningssystemet.

På global nivå ifrågasätts respekten för de mänskliga rättigheterna och de internationella skyldigheterna regelbundet av både statliga och icke-statliga aktörer, vilket skapar långsiktiga påtryckningar på det globala skyddssystemet. I det sammanhanget behöver EU på nytt bekräfta åtagandet att sträva efter en effektiv och säker förvaltning av de yttre gränserna, i full överensstämmelse med unionsrätten och internationell rätt, medräknat de grundläggande rättigheter som omfattas av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Europeiska unionen måste fortsätta vara attraktivt för talangfulla individer, företag och turister som bidrar till välstånd och tillväxt på längre sikt. Med tanke på den ökande ekonomiska konkurrensen måste de yttre gränsernas och den motsvarande it-infrastrukturens roll fortsätta att utvecklas när det gäller att underlätta resor för miljontals resenärer med ärligt uppsåt samtidigt som möjliga säkerhetsrisker identifieras, i syfte att bidra till Europas långsiktiga ekonomiska tillväxt och säkerhet.

Att den integrerade gränsförvaltningen har blivit mer komplex och sofistikerad på en mer operativ nivå riskerar slutligen också att leda till en splittrad och illa samordnad strategi med för många aktörer som leder till dubbelarbete och kryphål som kan utnyttjas av kriminella nätverk. Det kommer att krävas samordning mellan alla aktörer inom ramen för europeisk integrerad gränsförvaltning för att förhindra att detta sker och för att utnyttja de möjligheter som följer av ett ökat antal system och aktörer inom detta område.

Europeisk integrerad gränsförvaltning – en flerårig strategisk policy

Dessa strategiska utmaningar kräver ett strategiskt svar från EU. Europeisk integrerad gränsförvaltning är ett verktyg för att hantera sådana utmaningar genom att säkerställa att unionens yttre gränser förvaltas effektivt, vilket skapar synergier mellan EU och medlemsstaterna.

I det syftet eftersträvas flera parallella mål med den europeiska integrerade gränsförvaltningen, nämligen att underlätta lagliga gränspassager och effektivisera unionens återvändandepolitik, säkerställa ett effektivt förebyggande av otillåtna passager av de yttre gränserna, förebygga och upptäcka grov brottslighet med en gränsöverskridande dimension (bl.a. smuggling av migranter, terrorism, människohandel, vapenhandel och narkotikahandel), uppnå ett effektivt samarbete med tredjeländer samt att säkerställa snabb registrering och vård av personer som behöver eller ansöker om internationellt skydd. Sammanfattningsvis måste europeisk integrerad gränsförvaltning bidra till en hög nivå av inre säkerhet i unionen, på ett sätt som respekterar de grundläggande rättigheterna fullt ut och skyddar den fria rörligheten för personer inom unionen.

Principer för europeisk integrerad gränsförvaltning

Målen återspeglas i ett antal nyckelprinciper som kommer direkt från förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen och stöder de politiska riktlinjer och strategiska prioriteringar för europeisk integrerad gränsförvaltning som anges i bilaga I till detta meddelande.

För det första utgör europeisk integrerad gränsförvaltning ett delat ansvar mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för gränsförvaltning och återvändande samt Frontex, vilka tillsammans bildar den europeiska gräns- och kustbevakningen. Även om de nationella gränsförvaltningsmyndigheterna behåller huvudansvaret för förvaltningen av sina respektive yttre gränsavsnitt är alla som ingår i den europeiska gräns- och kustbevakningen skyldiga att samarbeta lojalt och utbyta information inom den europeiska gräns- och kustbevakningen.

För det andra bygger den europeiska gränsförvaltningen på den fyrdelade modellen för tillträdeskontroll 8 , som omfattar åtgärder i tredjeländer, åtgärder i samarbete med angränsande tredjeländer, gränskontrollåtgärder vid de yttre gränserna samt åtgärder med avseende på Schengenområdet och återvändande. Frontex och medlemsstaterna bör vidta åtgärder och anpassa dem på alla nivåer på grundval av en riskanalys.

För det tredje är en omfattande situationsmedvetenhet i nära realtid oumbärlig för att den europeiska gräns- och kustbevakningen ska kunna reagera snabbt och adekvat på framväxande hot. Det kräver en omfattande europeisk situationsbild som utvecklas och uppdateras ständigt av Frontex på EU-nivå och av medlemsstaterna på nationell nivå. Som huvudsaklig grund för att illustrera situationen vid EU:s yttre gränser bör Eurosur genomföras effektivt och nya verksamhetstillämpningar bör tas fram med gemensamma standarder för informationshantering som Frontex, medlemsstaterna och kommissionen utvecklar tillsammans 9 .

För det fjärde bygger genomförandet av europeisk integrerad gränsförvaltning på en ständig beredskap att reagera på framväxande hot och ställa nödvändiga verktyg till förfogande för att bemöta och hantera sådana hot vid de yttre gränserna. För att säkerställa att den europeiska gräns- och kustbevakningen fungerar väl krävs ett väletablerat system för samordning, kommunikation och integrerad planering mellan Frontex och de nationella myndigheter som ansvarar för integrerad gränsförvaltning. Därför innehåller strategin för samarbete mellan organ i detta meddelande strategiska riktlinjer för att säkerställa en effektiv nationell samordning mellan gränsförvaltningsmyndigheter och andra behöriga myndigheter vid de yttre gränserna, bland annat tullmyndigheter, så att de kan hantera strömmen av människor och varor vid de yttre gränserna.

Slutligen kräver en europeisk integrerad gränsförvaltning en hög grad av specialisering och professionalism. Den europeiska gräns- och kustbevakningen bör utveckla en gemensam gränsbevakningskultur och en hög grad av professionalism med höga etiska värden och integritet. Samtliga grundläggande utbildningsprogram och även riktade kurser bör utformas så att de säkerställer full respekt för de grundläggande rättigheterna i all gränsförvaltningsverksamhet.

Från principer till praktik: den europeiska integrerade gränsförvaltningens komponenter

På grundval av Europeiska rådets slutsatser, rådets slutsatser och Europaparlamentets värdefulla bidrag som en uppföljning av kommissionens policydokument fastställs i detta meddelande följande komponenter av europeisk integrerad gränsförvaltning som särskilt viktiga:

Gränskontroll

Kontroll av de yttre gränserna genom övervakning av landgränserna och sjögränserna och kontroller vid gränsövergångsställen är en grundläggande komponent av europeisk integrerad gränsförvaltning. Det krävs politiska och organisatoriska åtgärder för att förbättra migrationsstyrningen och krisberedskapen och bidra till att säkerställa den inre säkerheten i EU. Den europeiska gräns- och kustbevakningen, där medlemsstaternas behöriga myndigheter samarbetar med Frontex, är det centrala verktyget för att uppnå det målet. Det kräver ett nära och smidigt samarbete mellan alla berörda aktörer.

Gränsövervakningen kräver att de nationella myndigheterna som har ansvar för gränsförvaltning verkar effektivt. Det kräver också en ökad närvaro av den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka i områden nära gränserna samt förstärkt kapacitet och infrastruktur för gränsskydd, övervakningsmetoder (inklusive flygövervakning) och utrustning. Gränsövervakningen måste stödjas av sammanhängande och omfattande nationella och europeiska situationsbilder, ett effektivt genomförande av Eurosur och en sund riskanalys. När migranter instrumentaliseras kräver de berörda gränsavsnitten för att vara säkrade en ökad uppmärksamhet och insatser från de berörda medlemsstaternas sida, i linje med de tillämpliga reglerna i kodexen om Schengengränserna 10 .

När det gäller in- och utresekontroller har det senaste förslaget till ändring av kodexen om Schengengränserna till mål att införa en definition av instrumentalisering av migranter och tydliga regler som bör följas vid hanteringen av instrumentalisering när den förekommer. Syftet med förslaget till en förordning om screening 11 är att säkerställa en bättre överblick över vem som reser in på nationella territorium och en bättre koppling mellan gränskontroller och återvändande- och asylförfaranden. Samtidigt bör ett smidigt flöde av resenärer med ärligt uppsåt prioriteras både när det gäller säkerhet och beredskapsplanering.

I det avseendet kommer EU:s informationssystem för att förvalta de yttre gränserna (Schengens informationssystem SIS, in- och utresesystemet, informationssystemet för viseringar VIS och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd Etias) och deras interoperabilitet att säkerställa smidiga och säkra flöden vid gränsövergångsställena, vilket inte bara leder till mer information, utan även till en lämplig utformning och utrustning av gränsövergångsställen, enhetliga tillvägagångssätt vid gränsövergångar och ökad effektivitet.

 

Ett gemensamt EU-system för återvändande 

Precis som förvaltningen av de yttre gränserna bygger EU:s återvändandepolitik på ett nära samarbete mellan EU och medlemsstaterna. Frontex har mandat och de verktyg som krävs för att vara den operativa grenen av ett sådant system.

I det övergripande syftet att öka antalet verkningsfulla återvändanden måste medlemsstaterna begära och utnyttja det stöd som finns tillgängligt från byrån för alla faser av återvändandeprocessen, och då särskilt möjligheten att organisera Frontex stödinsatser för återvändande, Frontex stöd till digitalisering av nationella system för hantering av återvändandeärenden (som bygger på det system som utvecklats av Frontex), stöd till utbildning och utplacering av Frontex återvändandeexperter och deltagande i Frontex gemensamma återanpassningstjänster.

Medlemsstaterna bör därför se till att det i deras nationella strategier för europeisk integrerad gränsförvaltning anges i detalj hur det samarbetet ska ske i praktiken. Medlemsstaterna bör också använda sig av de nya verktyg som finns tillgängliga för dem, som den nya funktionen i Schengens informationssystem som kräver att registreringar skapas om personer som är föremål för beslut om återvändande.

I policydokumentet Med sikte på en operativ strategi för effektivare återvändanden som antogs av kommissionen den 24 januari 2023 12 fastställs konkreta områden och åtgärder för att underlätta en smidig och sammanlänkad återvändandeprocess, med det övergripande målet att öka antalet effektiva återvändanden från EU. Den operativa strategin måste slutföras snabbt av högnivånätverket för återvändande. Genomförandet kommer att samordnas av återvändandesamordnaren och högnivånätverket.

Kommissionens rekommendation om ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande och om påskyndande av återvändanden som antas parallellt med detta meddelande 13 är ett viktigt steg mot ett gemensamt EU-system för återvändanden. Syftet är att öka konvergensen mellan medlemsstaterna i fråga om hanteringen av migration, för att underlätta och påskynda återvändanden.

Samarbete med tredjeländer

Den europeiska integrerade gränsförvaltningen kräver att medlemsstaterna och byrån intensifierar samarbetet med tredjeländer och bidrar till att bygga upp tredjeländers operativa kapacitet och samarbetskapacitet inom gränskontroll, riskanalys, återvändande och återtagande.

Att i det sammanhanget ingå statusavtal och samarbetsavtal som möjliggör samarbete mellan Frontex och tredjeländer, i linje med unionsrätten, blir ett viktigt bidrag till en effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning. Statusavtal gör att Frontex kan placera ut gränsbevakningstjänstemän som arbetar tillsammans med gränsbevakningstjänstemän från tredjeländer, vilket bidrar till att förebygga irreguljär migration och bekämpa smuggling och brottslig verksamhet.

Europeiska kommissionen har på mindre än tolv månader förhandlat fram fyra statusavtal 14 som gör det möjligt för Frontex att operativt utplacera gränsförvaltningsenheter i mottagande tredjeländer. Kommissionen har fått mandat av rådet att förhandla om liknande avtal med ytterligare fyra länder.

Sedan kommissionens mall för Frontex samarbetsavtal med gränsförvaltningsmyndigheter i tredjeländer antogs 15 har byrån inlett förhandlingar om tio sådana avtal 16 , som alla förväntas slutföras i år.

Frontex har också utvidgat sitt nätverk av sambandsmän i tredjeländer, inklusive senast med en sambandsman till regionen för det östliga partnerskapet. Man har också föreslagit att en sambandsman ska placeras ut som täcker tre länder i Västafrika. Det har kommissionen bedömt som positivt.

På det hela taget kan det bli ett effektivt verktyg att utveckla konkreta åtgärder i tredjeländer (inklusive angränsande tredjeländer), t.ex. europeiska sambandsmän för migration och återvändande och operativt ekonomiskt stöd till gränsförvaltning. Det kan bidra till hanteringen av irreguljära migrationsströmmar till EU, i linje med EU:s övergripande strategi för migration. I det avseendet förtjänar det östra och södra grannskapet särskild uppmärksamhet, liksom de tredjeländer från och genom vilka de viktigaste migrationsrutterna till EU går.

Samarbete mellan organen

Det är en viktig del i en effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning att öka samarbetet och förbättra informationsutbytet mellan alla relevanta myndigheter på nationell nivå och EU-nivå för att bättre kunna förstå, upptäcka och bemöta hoten mot EU:s yttre gränser.

I den bemärkelsen inbegriper de största organen på EU-nivå Frontex, Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol), Europeiska unionens asylbyrå (EUAA) och Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa).

Det bör dessutom finnas tydliga kommunikationskanaler och ett förstärkt samarbete mellan gränsförvaltningsmyndigheter och andra behöriga nationella myndigheter i medlemsstaterna, såsom tullmyndigheter, med en väldefinierad arbetsfördelning och funktionella samarbetsstrukturer.

Användning av den senaste tekniken, däribland storskaliga informationssystem

I hela EU måste åtgärder stärkas för att mer exakt och konsekvent övervaka förflyttningen av passagerare och varor till eller genom EU, bland annat genom underrättelseledd verksamhet (dvs. på grundval av riskbedömning).

Dessutom måste medlemsstaterna säkerställa ett framgångsrikt genomförande av EU:s förnyade och nyinförda informationssystem för gränser och säkerhet (SIS, VIS, in- och utresesystemet och Etias) och systemens interoperabilitet, i enlighet med de överenskomna tidsfristerna. När informationssystemen tas i bruk kommer det att leda till att gränsförvaltningen stärks och att EU:s förmåga att övervaka sina yttre gränser ökar. Dessutom bör nya funktioner i den gemensamma databasen för rapportering och statistik, som ska inrättas av eu-Lisa 2024, användas till att stödja en situationsmedvetenhet och identifiera trender i förflyttningar.

Respekt för och skydd och främjande av grundläggande rättigheter

Den europeiska gräns- och kustbevakningen är skyldig att garantera skyddet av de grundläggande rättigheterna när gränsförvaltningsuppgifter utförs, som en övergripande komponent. De åtgärder som vidtas av EU-aktörer och nationella aktörer inom den europeiska gräns- och kustbevakningen bör, även i tredjeländer, genomföras helt i överensstämmelse med relevant unionsrätt, bland annat Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och relevant internationell rätt.

Frontex och medlemsstaterna bör främja en kultur för europeisk integrerad gränsförvaltning som kännetecknas av en efterlevnad av EU-rätt och internationell rätt (inbegripet principen om non-refoulement) och av fullständig respekt för de grundläggande rättigheterna. Skyddet av de grundläggande rättigheterna bör även integreras i all verksamhet.

Övervakare av de grundläggande rättigheterna ska skydda och främja respekten för grundläggande rättigheter som en central del av all verksamhet vid den europeiska gräns- och kustbevakningen, inom ramen för varje komponent av europeisk integrerad gränsförvaltning. Dessutom kan nationella övervakningsmekanismer för de grundläggande rättigheterna, enligt kommissionens förslag för screening av tredjelandsmedborgare 17 , bidra väsentligt till att öka öppenheten och ansvarsskyldigheten när det gäller händelser vid EU:s yttre gränser.

En sammanhängande och omfattande mekanism för kvalitetskontroll

Bedömningen av Schengenregelverkets genomförande på nationell nivå och EU-nivå kommer att bidra till att stärka förvaltningen av de yttre gränserna och till att på ett effektivt sätt genomföra åtgärder inom europeisk integrerad gränsförvaltning som kompenserar för avsaknaden av gränskontroller inom Schengenområdet.

Kvalitetskontrollmekanismen består framför allt av utvärderings- och övervakningsmekanismen för Schengen och Frontex sårbarhetsbedömning. Kvalitetskontroll utgör en viktig grund för att Schengens förvaltningscykel ska ge en övergripande situationsmedvetenhet på nationell nivå och EU-nivå och fungera som utgångspunkt för en dialog om Schengenområdets funktion.

EU:s finansieringsinstrument 

EU:s finansieringsinstrument, särskilt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik och Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), spelar en avgörande roll för det effektiva genomförandet av strategin för europeisk integrerad gränsförvaltning. EU-medel kommer att stödja åtgärder inom europeisk integrerad gränsförvaltning på EU-nivå och nationell nivå.

När EU:s finansieringsinstrument används är det avgörande att medlemsstaterna strävar efter att fastställa sina prioriteringar i linje med målen för europeisk integrerad gränsförvaltning, med ett maximalt EU-mervärde som syfte. Frontex verksamhet stöds av byråns särskilda budget som kan härledas till EU:s sammanlagda budget.

Stöd till tredjeländer kommer att ges genom instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen och instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III). Det sker som ett komplement till relevanta åtgärder inom ramen för instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik och Amif.

Dessutom behöver en del viktiga yttre gränser stärkas genom riktade unionsåtgärder, bland annat mobilisering av EU-medel för att hjälpa medlemsstaterna att stärka gränskontrollkapaciteten och infrastrukturen, resurser för övervakning och utrustning och bilateral finansiering.

Slutligen gör instrumentet för tekniskt stöd 18 det möjligt för medlemsstaterna att begära stöd för genomförandet av relevanta komponenter av de nationella strategierna för europeisk integrerad gränsförvaltning.

Nästa steg

Det här meddelandet är en policystyrning av den europeiska gräns- och kustbevakningens genomförande av europeisk integrerad gränsförvaltning under de kommande fem åren. Som ett nästa steg måste byrån och medlemsstaterna effektivt omsätta meddelandet i operativa mål och operativ verksamhet i enlighet med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

Byrån måste i nära samarbete med medlemsstaterna och kommissionen fastställa en ny teknisk och operativ strategi för europeisk integrerad gränsförvaltning 19 . Denna tekniska och operativa strategi bör antas av Frontex styrelse inom sex månader efter att meddelandet har antagits. Strategin bör överensstämma med och genomföra den politiska riktning som EU-institutionerna ger, närmare bestämt de krav som anges i bilaga II till det här meddelandet.

Genomförandet av europeisk integrerad gränsförvaltning förutsätter också att den strategi som fastställts på EU-nivå integreras effektivt i medlemsstaternas nationella strategier för europeisk gränsförvaltning 20 . Medlemsstaterna bör anpassa sina nationella strategier för europeisk integrerad gränsförvaltning till den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning inom tolv månader efter att meddelandet har antagits. För att uppnå bästa resultat inom den europeiska gräns- och kustbevakningen bör medlemsstaterna sträva efter att uppfylla kraven i bilaga II till det här meddelandet.

Trots att det finns ett behov av en långsiktig strategisk planering för europeisk integrerad gränsförvaltning, kräver den dynamiska och känsliga operativa miljön samtidigt en ständig övervakning av utvecklingen och en flexibel anpassning till de föränderliga behoven. Schengencykeln kommer att göra övervakningen möjlig samt säkerställa att lämplig hänsyn tas till framväxande utmaningar under genomförandet av europeisk integrerad gränsförvaltning och att prioriteringarna vid behov kan anpassas till de föränderliga behoven så att cykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning kan genomföras framgångsrikt i hela unionen.

Förutom Schengencykeln kan Europaparlamentet och rådet tillhandahålla Frontex en årlig strategisk vägledning och lägesrapport genom att gå igenom byråns programdokument. Det interparlamentariska samarbete som föreskrivs i artikel 112 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen, och möten som äger rum till följd av detta samarbete, är viktiga verktyg för att säkerställa att kontrollfunktionerna för Europaparlamentets kontroll över byrån och för de nationella parlamentens kontroll av respektive nationella myndigheter utövas på ett effektivt sätt vid genomförandet av den europeiska integrerade gränsförvaltningen.

Kommissionen kommer att inleda utvärderingen av den strategiska policyn fyra år efter att meddelandet har antagits 21 . Resultaten av den utvärderingen kommer att beaktas när nästa fleråriga strategiska policycykel ska utarbetas. Fram till dess kommer den pågående utvärderingen av förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen, som ska fullföljas till årets slut 22 , att ge ett första tillfälle att inventera den processen.

Kommissionen kommer att gå vidare genom att fortsätta se till att alla berörda parters röster beaktas när en gemensam europeisk strategi för förvaltningen av de yttre gränserna fastställs. Förvaltningen av de yttre gränserna är ett kollektivt ansvar, för ett bärkraftigt område utan kontroll vid de inre gränserna, ett ansvar som kräver engagemang och stöd från oss alla.

(1)

Artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624, EUT L 295, 14.11.2019, s 1.

(2)

Policydokument om utveckling av en flerårig strategisk policy för europeisk integrerad gränsförvaltning i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EU) 2019/1896, COM(2022) 303 final.

(3)

Skrivelse från ordföranden för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor av den 17 januari 2023, IPOL-COM-LIBE D(2023) 1361.

(4)

 Den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning – rådets slutsatser (14 oktober 2022) 13585/22.

(5)

Se fotnot 1.

(6)

Inklusive kustbevakningen i den mån den utför gränskontrolluppgifter samt de nationella myndigheter som ansvarar för återvändande (artikel 4 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen).

(7)

https://prd.frontex.europa.eu/document/strategic-risk-analysis-2022.

(8)

 Skäl 11 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(9)

Tekniska standarder för informationsutbyte kommer att göra det lättare att ansluta olika kommunikationsnätverk till varandra och utveckla gränssnitt mellan byråns och medlemsstaternas system för informationsutbyte. Det kommer att öka möjligheterna att dela respektive situationsbilder inom den europeiska gräns- och kustbevakningen och till tredjeländer inom operativt samarbete och att rapportera läget för byråns egna tillgångar i den europeiska situationsbilden via det satellitnavigeringssystem som inrättats inom ramen för Galileoprogrammet. Det kommer att leda till att medlemsstaterna och byrån får tillgång till nära realtidsdata och bättre möjligheter att förutse migrationsströmmar.

(10)

Artikel 13.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

(11)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av screening för tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna och om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/817, COM(2020)612 final.

(12)

Policydokument Med sikte på en operativ strategi för effektivare återvändanden, 24.1.2023, COM(2023) 45 final.

(13)

Kommissionens rekommendation om ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande och om påskyndande av återvändanden vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG, C(2023) 1763.

(14)

Med Moldavien, Nordmakedonien, Albanien och Montenegro.

(15)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, Mall för statusavtal i enlighet med artikel 54.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning, COM(2021) 747final.

(16)

Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo [den benämningen påverkar inte ståndpunkterna om status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring], Moldavien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien, Mauretanien, Niger och Senegal.

(17)

Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av screening av tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna och om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240 och (EU) 2019/817, COM(2020) 612 final.

(18)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd, EUT L 57, 18.2.2021, s. 1.

(19)

Artikel 8.5 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(20)

Artikel 8.6 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(21)

Artikel 8.7 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(22)

Artikel 121 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 14.3.2023

COM(2023) 146 final

BILAGOR

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning

BILAGA I 
DEN EUROPEISKA INTEGRERADE GRÄNSFÖRVALTNINGENS KOMPONENTER

Politiska prioriteringar och strategiska riktlinjer för den europeiska integrerade gränsförvaltningens komponenter

I förordning (EU) 2019/1896 förtecknas 15 komponenter 1 för inrättande av europeisk integrerad gränsförvaltning. I enlighet med artikel 8.2 i förordningen, med beaktande av den strategiska riskanalysen 2022 och på grundval av resultaten av den tematiska utvärderingen av de nationella strategierna för integrerad gränsförvaltning 2019 och 2020 2 , och efter samråd med Europaparlamentet och rådet, har kommissionen identifierat följande politiska prioriteringar och strategiska riktlinjer för dessa 15 komponenter 3 .  

Politiska prioriteringar

Gränskontroll (in- och utresekontroller vid gränsövergångsställen och gränsövervakning mellan gränsövergångsställen) på grundval av riskanalys ligger i centrum för europeisk integrerad gränsförvaltning. Frontex och medlemsstaternas gränsförvaltningsmyndigheter, som tillsammans utgör den europeiska gräns- och kustbevakningen, bör ha rättslig, institutionell, administrativ och operativ kapacitet samt nödvändiga resurser för att utföra effektiv och ändamålsenlig gränskontroll under alla omständigheter 5 .

Gränskontrollen har flera mål. För det första underlättar in- och utresekontroller vid utvalda gränsövergångsställen lagliga gränspassager för människor och gränsöverskridande trafik. Samtidigt förhindrar gränsövervakningen i gränsområdena mellan gränsövergångsställena att de yttre gränserna passeras utan tillstånd. Den stärker EU:s inre säkerhet genom att bidra till att förebygga, upptäcka och bekämpa olika former av gränsöverskridande brottslighet, såsom terrorism, handel med skjutvapen eller människohandel. Den gör det möjligt att vidta åtgärder mot personer som olagligen har passerat gränsen.

När screeningförordningen 6 väl har antagits bör den i framtiden säkerställa att gränskontrollen även omfattar en förhandsscreening av alla tredjelandsmedborgare som befinner sig vid de yttre gränserna utan att uppfylla inresevillkoren eller har landsatts efter en sök- och räddningsinsats. Alla personer som passerar de yttre gränserna utan att uppfylla inresevillkoren kommer därför att omfattas av hänvisningsmekanismer (dvs. åtgärder för screening och intervjuer, identifiering, tagning av fingeravtryck).

När medlemsstaterna utför sina uppgifter i enlighet med den europeiska gräns- och kustbevakningens behov bör de stödjas av Frontex, enligt överenskommelser med medlemsstaterna var för sig.

Enligt unionsrätten ska gränskontroller utföras på ett sätt som respekterar alla människors grundläggande rättigheter, oberoende av om de söker internationellt skydd. Personer som söker internationellt skydd måste ges faktisk tillgång till förfarandena för beviljande av sådant skydd, även vid medlemsstaternas yttre gränser eller transitzoner. Personer som inte söker skydd omfattas ändå av skyddet av tillämplig EU-rätt och internationell rätt, inklusive principen om non-refoulement.

Strategiska riktlinjer

1.Medlemsstaterna bör i utgångsläget ha rättslig, strukturell, administrativ och teknisk kapacitet att genomföra in- och utresekontroller i linje med kodexen om Schengengränserna 7 och att underlätta lagliga gränspassager för människor och fordon. För antalet gränsövergångsställen vid de yttre gränserna bör hänsyn tas till kapacitet (resurser och infrastruktur), gränstyper (land, sjö och luft) och horisontella utmaningar (t.ex. passagerarflöde, gränsöverskridande brottslighet eller instrumentalisering av migration).

2.Medlemsstaterna bör garantera säkra och smidiga gränspassager för passagerare och fordon vid gränsövergångsställen.

3.Förhandsinsamling av information för in- och utresekontroller (information före ankomst som en grundläggande del av in- och utresekontrollfunktionen) bör användas systematiskt och utvecklas ytterligare med hjälp av en effektiv användning av systemet för förhandsinformation om passagerare (API-uppgifter).

4.In- och utresekontrollförfarandet bör genomföras effektivt i enlighet med kodexen om Schengengränserna. Det bör förbättras och optimeras genom ett vidsträckt införande av EU:s informationssystem för migration, gränser och säkerhet (in- och utresesystemet, Etias, VIS, Eurodac, Schengens informationssystem och Ecris-TCN) och deras interoperabilitet. Det kommer att öka mängden av och kvaliteten på den information som finns tillgänglig för in- och utresekontrolländamål. Med en möjlig framtida digitalisering av resehandlingar kommer processen för gränsövergångar vid de yttre gränserna att förbättras ytterligare. Medlemsstaterna bör se till att de nya och förnyade informationssystemen införs i tid och på rätt sätt vid deras gränser. Personal i den stående styrkan bör ha tillgång till Schengens informationssystem medan de är operativt utplacerade.

5.En tillförlitlig och omfattande situationsmedvetenhet vid gränserna bör upprätthållas på samtliga nivåer för att garantera en hög kapacitet att vidta nödvändiga åtgärder på EU-nivå och nationell nivå. Omfattande nationella och europeiska situationsbilder i nära realtid bör upprätthållas, delas och vidareutvecklas på EU-nivå och nationell nivå, i linje med den rättsliga ramen och de operativa behoven.

6.En kontinuerlig (dygnet runt alla dagar i veckan) situationsmedvetenhet bör ligga till grund för en lämplig reaktionsförmåga som möjliggör effektiva insatser vid alla gränsincidenter, inklusive oförutsedda förändringar vid de yttre gränserna och situationer med storskalig irreguljär immigration. Den kapaciteten bör säkerställas under alla omständigheter på EU-nivå och nationell nivå. Nationell kapacitet och EU-kapacitet bör utvecklas för att skyndsamt stärka gränskontrollen, där så krävs, vid alla gränsövergångsställen och yttre gränsavsnitt. Reaktionsförmåga och beredskapsplaner bör regelbundet testas och vidareanpassas till situationen, i synnerhet i händelse av instrumentalisering av migranter. Frontex närvaro och utplacering vid de yttre gränserna bör regelbundet ses över i enlighet med detta.

7.Frontex bör inom en snar framtid säkerställa ett smidigt övertagande av Fado: falska och äkta handlingar online, från rådets generalsekretariat. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör, som en del av den europeiska gräns- och kustbevakningen, fullt ut stödja Frontex i denna strävan och bidra till vidareutvecklingen av systemet och kompetenscentrumet för bekämpning av dokumentbedrägeri genom att aktivt utbyta information om upptäckta totalförfalskningar och förfalskade handlingar med centrumet. Frontex bör också till fullo göra bruk av sitt mandat på dokumentsäkerhetsområdet genom att stärka sin förmåga att hjälpa kommissionen och medlemsstaterna att genomföra bedömningar och provning avseende överensstämmelse vad gäller resehandlingar som utfärdats av medlemsstaterna.

8.Ett integrerat nationellt gränsövervakningssystem som leds av riskanalys bör ha en stabil kapacitet (organisatorisk, administrativ och teknisk) och ligga i ständig beredskap. Detta krävs för att kunna förebygga och upptäcka obehöriga gränspassager, gripa personer som olagligen har passerat gränsen och säkerställa att dessa personer omfattas av sammanhängande och heltäckande hänvisningsförfaranden (dvs. screeningförfaranden) som respekterar deras grundläggande rättigheter. Det krävs också för att stoppa transportmedel, såsom fartyg, som används för olaglig gränspassage, bekämpa gränsöverskridande brottslighet, såsom smuggling, människohandel och terrorism, samt för att reagera på hot av hybrid karaktär.

9.En ökad övervakningsverksamhet vid och nära alla yttre sjö- och landgränser bör överensstämma med den påverkansgrad respektive gränsavsnitt tilldelas, bör utföras med hjälp av integrerade övervakningssystem, mobil utrustning och mobila patruller (enheter) och bör bygga på riskanalys. Påverkansgrader bör fastställas på ett harmoniserat sätt i hela EU.

10.Den yttre gränsen bör ständigt övervakas (dygnet runt alla dagar i veckan). Övervakningsverksamhet vid gränser och områden nära gränserna bör genomföras med hjälp av olika verktyg, för att inrätta en mekanism för tidig varning, utbyta direkt användbar information och förbättra reaktionsförmågan, inklusive genom en skalbar fördelning av resurser.

11.Nationella integrerade övervakningssystem bör stödjas av en gemensam och interoperabel europeisk övervakningskapacitet. Gränsövervakning (inbegripet områden nära gränserna) bör organiseras i linje med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen och kodexen om Schengengränserna. Om mer än en myndighet deltar i gränsövervakningen på nationell nivå bör den berörda medlemsstaten fastställa vilken behörig nationell myndighet som ansvarar för den allmänna tillsynen och nödvändiga lednings-, samarbets- och samordningsmekanismer och säkerställa att de olika organens och byråernas ansvarsområden regleras i lagstiftning eller samarbetsavtal. Den nationella övervakningskapaciteten vid olika myndigheter bör fungera i linje med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen och Eurosurs uppdaterade handbok.

12.På EU-nivå och nationell nivå bör uppgifter som samlas in av olika myndigheter, om den behövs av myndigheter i andra medlemsstater, delas genom de nationella samordningscentralerna.

13.Systemet för sjögränsövervakning måste kunna upptäcka, identifiera och, om så krävs, spåra och ingripa mot alla fartyg som kommer in på territorialvatten och bidra till att säkerställa skydd och livräddning till havs i alla väderförhållanden och minska irreguljära ankomster till EU. Medlemsstaterna bör utnyttja den övervakningskapacitet som Frontex erbjuder för att öka den nationella kapaciteten och allmänna situationsmedvetenheten. Ett nära samarbete mellan behöriga nationella myndigheter inom den europeiska gräns- och kustbevakningen, Frontex, Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) och Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA) liksom ett samarbete med centrum för samordning av sjöräddningen är avgörande för att säkerställa en ökad samordning i det avseendet.

14.Systemet för landgränsövervakning måste kunna avslöja alla otillåtna gränspassager och ingripa mot personer som passerar gränsen olagligt i högriskområden, under alla omständigheter. System för övervakning av landgränser kan omfatta mobil eller stationär kapacitet och infrastruktur samt specialistutbildad personal. Den senaste tekniken och olika tekniska utrustningar och lösningar bör främjas (dvs. användning av drönare). Insamling och annan behandling av personuppgifter med hjälp av sådan teknik måste föreskrivas i lag och ske i enlighet med EU-lagstiftning och nationell lagstiftning, inbegripet vid skydd av personuppgifter.

15.Screening av personer som har passerat den yttre gränsen utan att ha varit föremål för in- och utresekontroller bör genomföras systematiskt. Screening syftar bland annat till att identifiera personer, genomföra säkerhets- och hälsokontroller och hänvisa personer som genomgått screening till lämpliga förfaranden.

16.Kapaciteten att upptäcka och bekämpa gränsöverskridande brottslighet och terrorism vid yttre gränser bör stärkas på EU-nivå och nationell nivå. De behöriga gränskontrollmyndigheterna kan, i samarbete med andra relevanta brottsbekämpande myndigheter och EU-organ som Europol och Frontex, bidra till att upptäcka och förebygga gränsöverskridande brottslighet vid de yttre gränserna, i synnerhet upptäcka utländska terrorstridande och personer som begår gränsöverskridande brott, som smugglare och vapenhandlare.

17.Frontex handbok om detektering av skjutvapen är ett viktigt verktyg i utbildningen av gränsbevakningstjänstemän och tullmyndigheter, inte bara i EU utan även i angränsande länder.

18.Gränsbevakningstjänstemän bör även vara beredda att identifiera och ge en första hjälp till brottsoffer, i synnerhet offer för människohandel, och hänvisa dem till lämpliga tjänster.

19.Gränsbevakningstjänstemän bör ha tillräcklig kapacitet och utbildning, liksom mekanismer och förfaranden till hands, för identifiering av utsatta personer och ensamkommande barn, och för identifiering av personer som är i behov av internationellt skydd eller som önskar ansöka om sådant skydd, så att dessa personer kan hänvisas till relevanta förfaranden och myndigheter.

20.I händelse av ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat gör kodexen om Schengengränserna det möjligt för den berörda medlemsstaten att tillfälligt återinföra kontroller vid de inre gränserna, som en sista utväg. Medlemsstaterna är dock först skyldiga att säkerställa att sådana åtgärder är nödvändiga och proportionerliga, bland annat genom att först undersöka alternativa åtgärder som skulle kunna vidtas, som genomförandet av poliskontroller i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis. Om det är nödvändigt att tillfälligt återinföra gränskontroller bör medlemsstaterna vidta begränsningsåtgärder för att minimera de negativa effekterna på resor inom Schengenområdet.

Politiska prioriteringar

Att skydda och rädda liv vid de yttre gränserna är en central prioritering för europeisk integrerad gränsförvaltning. Kapacitet och operativ beredskap att genomföra sök- och räddningsinsatser liksom samarbete mellan alla som deltar bör vara en viktig och integrerad del av sjögränsövervakningen vid yttre sjögränser, så att medlemsstaterna kan uppfylla sök- och räddningsskyldigheterna i EU-lagstiftningen och i internationell rätt 9 .

Strategiska riktlinjer

1.Samarbetet mellan medlemsstaternas sök- och räddningsmyndigheter och med andra myndigheter som eventuellt kan vara delaktiga i sök- och räddningsverksamhet bör stärkas, bland annat genom att dialogen främjas med alla relevanta aktörer på området. Detta syftar till att minska antalet dödsfall till sjöss, upprätthålla navigationssäkerheten och sörja för effektiv migrationshantering, i linje med relevanta rättsliga skyldigheter och i enlighet med kommissionens rekommendation (EU) 2020/1365 10 .

2.Sök- och räddningsinsatser bör hanteras på ett mer samordnat sätt, och den europeiska kontaktgruppen för sök- och räddningsinsatser bör förbättra metoderna för samarbete och samordning mellan flagg- och kuststater och utveckla bästa praxis om lägligt och fullständigt informationsutbyte 11 .

3.EU och medlemsstaternas myndigheter bör stärka sitt samarbete med prioriterade tredjeländer och internationella organisationer, bland annat genom att förbättra det operativa samarbetet mellan myndigheter i tredjeländer och EU-organ.

4.Medlemsstaternas sök- och räddningsansvar bör till fullo beaktas i alla skeden av byråns och medlemsstaternas operativa planering och genomförande av sjögränsövervakningsinsatser. Standardiserade arrangemang och operativa standardförfaranden för medlemsstater och räddningstjänster (nationella samordningscentraler för sjöräddning), den nationella samordningscentralen och den internationella samordningscentralen bör fastställas och testas regelbundet. Möjligheten att inrätta liknande samordningsmekanismer mellan medlemsstater och partnerländer bör också undersökas. Alla patruller och tekniska tillgångar som ingår i sjögränsövervakning, däribland gemensamma insatser och snabba gränsinsatser till sjöss som samordnas av Frontex, bör få lämplig utbildning, inbegripet i grundläggande rättigheter, och utrustning för eventuella sök- och räddningsinsatser, inbegripet kapaciteten att agera som samordnare på plats om så krävs.

5.Kapaciteten att stödja sök- och räddningsinsatser bör stärkas ytterligare genom att personal som deltar i sjögränsövervakning på EU-nivå och nationell nivå erbjuds nödvändig utbildning. Byrån bör göra behovsbedömningar och i enlighet med sitt mandat ge ett ökat operativt och tekniskt stöd till medlemsstaterna, inbegripet utplacering av tillgångar, för att förbättra deras kapacitet och därmed bidra till att rädda liv till havs.

6.Eurosurs kapacitet att stödja sök- och räddningsinsatser och livräddning till sjöss i situationer som kan uppstå i samband med sjögränsövervakning bör till fullo genomföras och tillämpas i enlighet med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/581 12 .

Politiska prioriteringar

Europeisk integrerad gränsförvaltning bör ledas av riskanalys. Tillförlitliga, heltäckande och integrerade riskanalyser bör finnas tillgängliga på EU-nivå och nationell nivå och användas inom politisk, strategisk och operativ planering samt vid beslutsfattande. Riskanalyserna bör innehålla analytiska slutsatser och rekommendationer om upplägg och konkreta åtgärder (rättsliga, tekniska och operativa) för att i god tid hantera aktuella och potentiella risker och sårbarheter på hela området för europeisk integrerad gränsförvaltning på EU-nivå och nationell nivå.

Strategiska riktlinjer

1.Den europeiska gemensamma integrerade modellen för riskanalys, som antagits av Frontex styrelse 14 , måste uppdateras regelbundet och tillämpas av alla medlemsstaterna samt på EU-nivå och nationell nivå.

2.För att stödja samordnade EU-åtgärder i syfte att förbättra förvaltningen av yttre gränser och upprätthålla inre säkerhet bör medlemsstaterna inrätta den nationella kapacitet som krävs (organisatorisk, administrativ och teknisk) för att göra enhetliga riskanalyser, beredskapsplanering och sårbarhetsbedömningar. Frontex riskanalysprodukter och riskanalysförfaranden bör vara integrerade i den nationella processen för att sammanställa riskanalyser för integrerad gränsförvaltning som omfattar samtliga delar av den fyrdelade modellen för tillträdeskontroll.

3.Specialiserade riskanalysstrukturer, som har befogenhet att samla in, behandla och sammanställa relevanta data från alla nationella myndigheter som deltar i en integrerad gränsförvaltning, bör inrättas och drivas av ett tillräckligt antal specialiserade och utbildade anställda.

4.Riskbedömningar bör alltid genomföras före och under en gemensam operativ verksamhet som samordnas av Frontex, men byrån bör vidareutveckla kapaciteten att utfärda särskilda riskanalysprodukter som omfattar framväxande hot och stöder krishanteringsprocesser.

5.Samarbetet mellan relevanta EU-organ och nationella organ, såsom tullmyndigheter, bör stärkas ytterligare på området riskanalys, särskilt med och mellan Frontex, Europol, Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), EU:s asylbyrå och kommissionen (inklusive Olaf, där så är lämpligt). Detta syftar till att garantera en mer heltäckande analys med koppling till riskerna för de yttre gränsernas integritet, och för inre säkerhet, inbegripet ett välfungerande Schengenområde. Ett närmare samarbete mellan Europol och Frontex bör upprättas vid utarbetandet av EU:s hotbildsbedömning avseende grov och organiserad brottslighet (Socta) 15 och andra rapporter, med tanke på det mervärde som Frontex riskanalys kan ge när det gäller att identifiera och utreda gränsöverskridande brottslighet vid de yttre gränserna. I EU:s handlingsplan för olaglig handel med skjutvapen 2020–2025 tillkännagavs en översyn av förordning (EU) 258/2012 16 . I oktober 2022 antog kommissionen ett förslag till omarbetning av denna förordning för att bättre hantera import, export och transitering av civila skjutvapen. Förslaget till omarbetning är bland annat inriktat på en bättre riskanalys genom ett informationsutbyte mellan olika myndigheter som är involverade i import, export och transitering av civila skjutvapen, väsentliga delar och ammunition. EU:s strategi och handlingsplan för narkotika 2021–2025 bygger på evidensbaserade, integrerade, balanserade och tvärvetenskapliga strategier för narkotikafenomenet på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå, och lägger fram kraftfulla åtgärder för att minska tillgången, bland annat för att öka upptäckten av olaglig storskalig handel med narkotika och narkotikaprekursorer vid EU:s in- och utresepunkter, och för att ta itu med kopplingar till andra säkerhetshot.

6.Byrån bör ytterligare stärka prognoskapaciteten genom att använda bredast möjliga källor till nödvändig, tillförlitlig och relevant information.

7.I ett mer strategiskt sammanhang är den strategiska riskanalysen vartannat år ett viktigt verktyg som bör göra det möjligt för byrån att utveckla en långsiktig förståelse av migrationsflöden mot och inom EU när det gäller trender, volym och rutter. Den kommer även att bidra till att identifiera problem, inbegripet användning av falska och förfalskade resehandlingar, vid de yttre gränserna och inom Schengenområdet, och på området återvändanden, och således stödja politiskt beslutsfattande och utveckling av långsiktig kapacitet. Identifieringen av problem bör även fokusera på fenomen med låg sannolikhet men omfattande konsekvenser, som pandemier och de hälsohot som de för med sig. Den senaste tillgängliga analysen bör alltid återspeglas i genomförandet av den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning, som byrån ska beakta i den tekniska och operativa strategin och medlemsstaterna ska beakta i sina nationella strategier.

8.Efter offentliggörandet av varje strategisk riskanalys bör byrån inleda en diskussion med medlemsstaterna och kommissionen om hur kvaliteten och funktionen i denna analys vartannat år kan förbättras.

9.En formell mekanism för utbyte av information och underrättelser med tredjeländer bör inrättas, i synnerhet med potentiella ursprungsländer och relevanta transitländer, i enlighet med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen och med full respekt för kraven i EU:s dataskyddslagstiftning. Den bör upprätthållas och vidareutvecklas av medlemsstaterna och Frontex för att förbättra riskanalyserna och mer riktade operativa åtgärder.

Politiska prioriteringar

Europeisk och nationell kapacitet bör byggas upp, användas och utvecklas på ett samordnat och integrerat sätt för att garantera ett effektivt och enhetligt genomförande av samtliga aspekter av europeisk integrerad gränsförvaltning under alla omständigheter och inom alla delar av den fyrdelade modellen för tillträdeskontroll. Den europeiska gräns- och kustbevakningen, som består av byrån och medlemsstaternas gränsbevaknings- och återvändandemyndigheter, bör ha en ständig och prövad beredskap att svara på alla möjliga incidenter vid de yttre gränserna och nya fenomen som påverkar hur gränskontroller och återvändanden fungerar. Det bör finnas kapacitet för snabba insatser och en nödvändig förmåga att effektivt genomföra olika typer av gemensamma insatser vid alla yttre gränsavsnitt. Informationsutbytet, som avses i denna komponent, bör ske i god tid.

Strategiska riktlinjer

1.Medlemsstaterna bör inrätta en effektiv nationell samordningsmekanism och arbetsprocesser för den europeiska gräns- och kustbevakningens samtliga verksamhet och funktioner, för att säkerställa effektivitet på nationell nivå och i samarbetet med Frontex. Medlemsstaterna bör ha en ansvarig nationell kontaktpunkt (dygnet runt alla dagar i veckan) för alla frågor som rör byråns verksamhet, så som fastställs i artikel 13.1 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen. Den nationella kontaktpunkten bör representera alla nationella myndigheter som deltar i gränsförvaltning och återvändande. Den nationella kontaktpunkten bör vara åtskild från den nationella samordningscentral som ansvarar för informationsutbytet i Eurosur.

2.Situationsmedvetenhet, reaktionsförmåga och den nationella samordningscentralens roll bör stärkas ytterligare och integreras i linje med förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/581. Varje medlemsstat måste ha en fullt fungerande nationell samordningscentral, i enlighet med artikel 21 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

3.Den information som samlas in av övervakningsverktyg, och sammanställs och sprids vidare av de nationella samordningscentralerna, bör användas både för att stärka reaktionsförmågan i realtid (t.ex. ingripanden) och för riskanalysändamål.

4.Befintliga och framtida verktyg för informationsutbyte bör utnyttjas fullt ut, särskilt Eurosur. I detta sammanhang bör effektivt samarbete och effektiv samordning säkerställas mellan de nationella myndigheter som deltar i den europeiska gräns- och kustbevakningens verksamhet och med Frontex själv. Det samarbetet och den samordningen bör ombesörjas inom ramen för Eurosur, i synnerhet av varje nationell samordningscentral.

5.Medlemsstaterna ska regelbundet förse byrån med all nödvändig information om situationen, trender och möjliga hot vid de yttre gränserna samt i fråga om återvändande. Den informationen ska inte dupliceras. Därför bör det finnas en mekanism som säkerställer interoperabiliteten mellan olika informationskanaler, i syfte att underlätta informationsutbytet och öka situationsmedvetenheten.

6.Medlemsstaterna bör avsätta nödvändiga mänskliga och ekonomiska resurser och ha en ständig operativ beredskap till att fullgöra sina lagliga skyldigheter att tillhandahålla obligatoriska och frivilliga bidrag till den gemensamma europeiska kapacitet som samordnas av Frontex. Det gäller i synnerhet den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka och reserven för teknisk utrustning.

7.Medlemsstaterna och byrån bör säkerställa en gradvis ökning av den stående styrkan för att se till att den uppnår full kapacitet med 10 000 tjänstemän senast 2027. En lämplig personal- och reaktionskapacitet är avgörande för att effektivt kunna hantera irreguljär migration och hot mot gränssäkerheten och för att möjliggöra snabba insatser och ytterligare kapacitet vid de berörda gränsavsnitten.

8.Byrån bör utveckla ett övergripande operativt upplägg som åtminstone bör omfatta upplägget med utplacering av den stående styrkan, dess operativa prestanda och kapacitetskrav i förhållande till olika hot och operativa miljöer, tydliga lednings- och förvaltningsstrukturer, logistiskt stöd och en intern kvalitetskontrollmekanism i enlighet med artikel 62.10 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

9.För att säkerställa att byrån effektiviseras bör Frontex styrelse anta och regelbundet se över det operativa upplägget med den stående styrkan. Detta kommer att göra det möjligt att förbättra genomförandet av byråns operativa och tekniska uppgifter, särskilt för att inleda snabba gränsinsatser i speciella krissituationer, även i fall av instrumentalisering, och säkerställa att utplaceringen av den stående styrkan och dess utrustning sker i god tid när en sådan kris inträffar. 

10.Medlemsstaterna bör ha en testad förmåga att hysa stöd i form av utplacering av den europeiska gräns- och kustbevakningens stående styrka om så krävs.

11.Medlemsstaterna och byrån bör ha effektiv planerings-, samordnings- och genomförandekapacitet för att organisera insatser, som leds av riskanalys, vid de yttre gränserna och/eller i tredjeländer, i enlighet med de villkor som fastställs i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen. Den underrättelsebaserade planeringsprocessen bör samordnas och synkroniseras mellan byrån och medlemsstaterna för att säkerställa effektiv resursanvändning.

12.Byrån bör vidareutveckla upplägget med gemensamma insatser samt säkerställa tillräcklig flexibilitet och kapacitet att använda olika modeller beroende på det specifika operativa scenariot.

13.Frontex bör ytterligare förbättra integreringen av sårbarhetsbedömningarnas resultat i beredskap, beredskapsplanering och behovsbedömningar. Det kommer att säkerställa att medlemsstaterna har kapacitet att både säkra de yttre gränserna och bidra med sin del till den stående styrkan, inbegripet bidrag till snabba insatser och reserven för teknisk utrustning. I samband med den processen bör byrån också ta hänsyn till synergin mellan Schengenutvärderingsmekanismen och sårbarhetsbedömningen.

14.Utbyte av information är en av de viktigaste delarna av det operativa samarbetet bland medlemsstater och mellan medlemsstater och Frontex. Det måste ske på ett säkert sätt via det särskilda kommunikationsnätverket, framför allt när detta utbyte omfattar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter upp till nivån CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL. Medlemsstaterna och Frontex måste alltid uppfylla kraven i EU:s dataskyddslagstiftning och säkerställa informationssäkerheten fullt ut i enlighet med de säkerhetsbestämmelser som fastställts av byrån.

15.Byrån måste säkerställa ständig övervakning och situationsmedvetenhet och dela sådan information med de nationella samordningscentralerna genom Eurosur, särskilt för att tillhandahålla rapportering i realtid om gränsområden och motsvarande områden nära gränserna med koppling till krissituationer.

16.Den fleråriga strategin för utveckling och förvärv av byråns tekniska kapacitet och tillhörande genomförandeplan ska fungera som ett flexibelt verktyg i syfte att ge långsiktiga lösningar för att utrusta den stående styrkan med tekniska tillgångar, däribland möjligheten att aktivera alternativa åtgärder för de mest kritiska behoven (dvs. övervakning från luften).

17.Upplägget med fokalpunkter bör vidareutvecklas genom att man fokuserar på att se till att operativa insatser blir effektiva, särskilt i hotspot-områden vid de yttre gränserna och gränsövergångsställen, bland annat med en kapacitetsuppbyggnadsdel.

18.Byråns framtagna tekniska standarder för utrustning och informationsutbyte, bland annat för sammankoppling av system och nätverk, bör tillämpas på ett enhetligt sätt av alla aktörer i den europeiska gräns- och kustbevakningen. Den europeiska gräns- och kustbevakningen bör gemensamt arbeta med en standardiseringsprocess för att säkerställa interoperabilitet och kompatibilitet mellan den utrustning som används och relevanta informations- och kommunikationssystem samt Eurosur.

19.Inom ramen för sina respektive befogenheter bör Frontex och medlemsstaterna, med stöd av eu-Lisa, utveckla lämpliga metoder (statistik, profiler, utbyte av arbetssätt) i syfte att förhindra missbruk av lagliga kanaler och övervaka situationen efter viseringsliberalisering, bland annat genom att effektivt använda relevanta verktyg i de nya informationssystemen (VIS, Etias, in- och utresesystemet osv.).

Politiska prioriteringar

Europeisk integrerad gränsförvaltning bör vara samarbetsstyrd. Samarbetet mellan organen bör vara väletablerat på nationell nivå för att garantera ett heltäckande, sektorsövergripande, samordnat och kostnadseffektivt genomförande av integrerad gränsförvaltning. Det inbegriper nationella organ som ansvarar för att skydda de grundläggande rättigheterna, såsom nationella människorättsinstitutioner, ombudsmannainstitutioner, nationella förebyggande mekanismer och, i tillämpliga fall, nationella övervakningsmekanismer. Arbetsfördelning, samarbetsstrukturer, gemensam användning av kapacitet, kommunikationskanaler och synkroniserade arbetsförfaranden bör vara väldefinierade och konsoliderade.

Strategiska riktlinjer

1.Samarbetet mellan alla relevanta nationella myndigheter som deltar i gränsförvaltningen bör ske i enlighet med tydligt definierade regler och förfaranden. Ramen för ett sådant samarbete bör ta hänsyn till respektive medlemsstats institutionella och administrativa särdrag. Den bör genomföras genom samarbetsavtal som fastställer konkreta samarbetsformer och konkreta åtgärder.

2.De viktigaste samarbetsområdena bör inbegripa ett effektivt informationsutbyte, gemensam riskanalys, gemensamma insatser och delad användning av europeisk och nationell kapacitet i överensstämmelse med kompetens, utbildning samt skydd och främjande av grundläggande rättigheter i gränsförvaltningens hela verksamhet och alla åtgärder. När det gäller sjögränser är inrättandet av en operativ gemensam miljö för informationsutbyte (CISE) för 2024 också relevant för att upprätthålla medvetenheten om havsområdet. CISE kommer att möjliggöra ett sektorsövergripande och gränsöverskridande säkert informationsutbyte mellan olika havsövervakningsmyndigheter i medlemsstaterna i EU och Efta, såsom kustbevakning, gränsbevakning, tull, allmän brottsbekämpning, fiskerikontroll osv.

3.Varje nationell strategi bör införa en centraliserad mekanism för att säkerställa en effektiv samordning mellan den nationella myndighet som ansvarar för den allmänna tillsynen av integrerad gränsförvaltning och alla nationella myndigheter med ansvarsområden inom gränsförvaltning och deras motsvarigheter i andra medlemsstater.

Ett bilateralt regionalt och multilateralt operativt samarbete mellan medlemsstater bör vidareutvecklas när ett sådant samarbete är förenligt med byråns uppgifter. Stödet från byrån och europeiska gemensamma kapaciteter och instrument (t.ex. Eurosur) bör utnyttjas till fullo.

4.Tullkontroll är inte en del av Schengenregelverket, och inte alla Schengenassocierade länder är medlemmar i tullunionen. Därför är tullkontroll inte en direkt del av upplägget med europeisk integrerad gränsförvaltning. Tulluppgifter på området inre säkerhet, och andra myndigheter som arbetar vid de yttre gränserna, är dock involverade i den europeiska integrerade gränsförvaltningen genom komponenten samarbete mellan organ. Samarbetet mellan gränsbevakningstjänstemän och tullen, som strategiska partner, bör vidareutvecklas på samtliga nivåer för att få till stånd bättre integrering av kontrollen av personer och varor, i syfte att garantera smidiga och säkra gränspassager. Konkret innebär detta att det bör finnas en klart fastställd rättslig ram för samarbete mellan gränsbevakningstjänstemän och tullmyndigheter som inbegriper en väldefinierad arbetsuppdelning, fungerande samarbetsstrukturer och en interoperabel teknisk miljö som säkerställer nära och praktiskt samarbete på alla nivåer.

5.Brottsbekämpande samarbete för att stödja gränsförvaltning och bekämpa gränsöverskridande brottslighet bör vidareutvecklas på nationell nivå. Detta kommer att garantera en bättre samordning liksom effektiv och kostnadseffektiv användning av information, kapacitet och system. Det krävs för att förhindra och upptäcka gränsöverskridande brottslighet, terrorism och irreguljär invandring och för att bidra till att rädda migranters liv. Samarbetet bör ha en tydlig rättslig grund, genom samarbetsavtal, andra avtal och operativa standardförfaranden. Gränskontrolluppgifter bör alltid utföras av den behöriga nationella myndigheten.

6.Samarbetet bör också underlättas och utvecklas inom ramen för Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) 19 , ett permanent instrument och en robust ram som sammanför medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, EU:s institutioner, organ och byråer och ett brett spektrum av sektorsövergripande partner i kampen mot allvarlig och organiserad brottslighet.

Politiska prioriteringar

Europeisk integrerad gränsförvaltning bör vara samarbetsstyrd. Samarbete mellan organ, dvs. mellan den europeiska gräns- och kustbevakningen och andra europeiska aktörer, bör vara väletablerat för att garantera ett heltäckande, sektorsövergripande, sammanhängande och kostnadseffektivt genomförande av europeisk integrerad gränsförvaltning.

Strategiska riktlinjer

1.Samarbete mellan organ på EU-nivå bör äga rum genom samarbetsavtal, särskilt samarbetsavtal som Frontex sluter med unionens institutioner, organ och byråer som avses i artikel 68 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen. Centrala samarbetsområden är kopplade till effektivt informationsutbyte, gemensamma riskanalyser, gemensamma insatser och gemensam användning av europeisk kapacitet i linje med givna befogenheter. Upplägget med multifunktionella insatser på EU-nivå, som grundas på riskanalys, bör vidareutvecklas samtidigt som full hänsyn tas till grundläggande uppgifter och ansvarsområden för de aktörer på EU-nivå som deltar i sådana insatser.

2.Den fulla potentialen när det gäller befintliga och framtida verktyg för informationsutbyte, särskilt Eurosur, bör utnyttjas operativt på EU-nivå. Den insamling av information som görs av Eurosurs fusionstjänster bör vidareutvecklas genom tillämpning av samarbetsavtal mellan Frontex och EU:s respektive institutioner, organ och byråer i syfte att ge medlemsstaterna och Frontex informationstjänster med ett mervärde som är kopplat till europeisk integrerad gränsförvaltning.

3.Europeiskt samarbete kring kustbevakningsuppgifter bör vidareutvecklas för att öka kunskaperna om den maritima situationsmedvetenheten och reaktionsförmågan samt stödja samstämmiga och kostnadseffektiva åtgärder på EU-nivå och nationell nivå. En praktisk handbok om europeiskt samarbete kring kustbevakningsuppgifter bör tillämpas allmänt för att främja ett harmoniserat genomförande av det samarbetet på EU-nivå och nationell nivå 21 .

4.Interoperabilitet mellan relevanta EU-omfattande informationssystem (in- och utresesystemet, Etias, Schengens informationssystem, VIS, Eurodac och Ecris-TCN) bör lägligt säkerställas och, om så krävs, vidareutvecklas för att garantera en effektivare användning av olika instrument. Fyra nya interoperabilitetskomponenter − den europeiska sökportalen (ESP), den delade biometriska matchningstjänsten (sBMS), den gemensamma databasen för identitetsuppgifter (CIR) och detektorn för multipla identiteter (MID) − kommer att integrera systemens arkitektur för att stödja deras mål samtidigt som man säkerställer en korrekt identifiering av personer, bekämpar identitetsbedrägerier och rationaliserar åtkomstvillkoren för vissa utvalda myndigheter.

5.Hotspot-upplägget, inbegripet operativa standardförfaranden, bör användas när så är relevant. Alla relevanta byråer (Frontex, Europeiska unionens asylbyrå, Europol och FRA) bör ha ständig beredskap att stödja hotspot-områden i linje med det antagna upplägget 22 . Medlemsstater bör ha rättslig och operativ beredskap att stå värd för eller stödja europeiska hotspot-områden. När stödenheter för migrationshantering kan inrättas och blir inrättade i enlighet med artikel 40 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen kommer kommissionen att samordna dessa enheter i enlighet med förordningen.

6.Samordning och samarbete mellan Europol, Eurojust, Frontex och behöriga nationella myndigheter, inom ramen för Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact) 23 , bör stärkas i alla skeden av processen. Samarbetet mellan Frontex och Europol bör syfta till att underlätta identifieringen av misstänkta för gränsöverskridande brottslighet, med full respekt för bestämmelserna om fastställande av de båda byråernas uppgifter och EU-lagstiftningen om skydd av personuppgifter.

7.Det huvudsakliga fokuset för Frontex och nationella gränsbevakningsmyndigheters aktiva deltagande bör ligga på de strategiska prioriterade områden som är direkt knutna till yttre gränser och kopplade till gränskontrolluppgifter, alltid i överensstämmelse med deras respektive mandat och giltiga förordningar.

8.Frontex bör samarbeta med kommissionen (inbegripet Olaf), i synnerhet för att ge råd om utvecklingen av gränsförvaltningsåtgärder i tredjeländer och i relevanta fall med medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten i samband med verksamhet med anknytning till tullområdet, däribland riskhantering och bedrägeribekämpning, när dessa olika typer av verksamhet kompletterar varandra.

Politiska prioriteringar

Medlemsstater och byrån bör samarbeta med tredjeländer till förmån för europeisk integrerad gränsförvaltning och EU:s migrationspolitik. Det praktiska samarbetet på området europeisk integrerad gränsförvaltning med tredjeländer på EU-nivå och nationell nivå bör vara förenligt med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och till fullo överensstämma med unionsrätten och internationell rätt, inbegripet de grundläggande rättigheterna och principen om non-refoulement, för att förhindra och bekämpa irreguljär invandring, stärka effektiva återvändanden, förhindra gränsöverskridande brottslighet och underlätta lagliga resor.

Samarbetet med tredjeländer för att främja europeisk integrerad gränsförvaltning syftar särskilt till att bygga upp deras strategiska, operativa och samarbetsmässiga kapacitet på områdena gränskontroll, riskanalys, återvändande och återtagande, med beaktande av EU:s övergripande förbindelser med dessa länder. I det sammanhanget är det avgörande att främja europeiska värden och normer i tredjeländer. Prioritet bör ges till angränsande länder samt ursprungs- och transitländer för irreguljär invandring. Dessa länders förmåga och vilja att förhindra irreguljär migration, upprätthålla en effektiv gränsförvaltning och kontroll av migrationsströmmar till EU är avgörande för att migrationen ska hanteras på ett effektivt sätt. Detta bidrar till utvecklingen av ömsesidiga och omfattande migrationspartnerskap med ursprungs- och transitländer.

Strategiska riktlinjer

1.Samarbetet med tredjeländer på området europeisk integrerad gränsförvaltning bör grundas på avtal och/eller arrangemang och ska vara helt i linje med unionsrätten, inbegripet skyddet av personuppgifter, respekten för de grundläggande rättigheterna och internationell rätt, inbegripet principen om non-refoulement. Dessa avtal (inbegripet statusavtal och samarbetsavtal) bör identifiera behöriga myndigheter, samarbetsstrukturer och samarbetets omfattning samt regler om ansvarsfördelning.

2.Operativt samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer uppmuntras när samarbetet är förenligt med Frontex mandat och funktion och med Frontex mål samt med EU:s övergripande förbindelser med dessa länder.

3.Informationsutbytet, särskilt i Eurosur, mellan medlemsstater och tredjeländer bör fastställas inom ramen för bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang. För det ändamålet bör medlemsstaterna följa kommissionens rekommendation om standardbestämmelser för informationsutbyte inom ramen för Eurosur, som har antagits i enlighet med artikel 76.2 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen 25 .

4.För att öka öppenheten bör Frontex alltid utarbeta en översikt på EU-nivå över det befintliga operativa samarbetet med tredjeländer på området gränsförvaltning och återvändande, i linje med byråns internationella samarbetsstrategi. Den bör grundas på information framför allt från medlemsstaterna, kommissionen och EU-organ.

5.När medlemsstaterna och Frontex upprättar specifika situationsbilder med tredjeparter till Eurosur bör de följa och främja de tekniska och operativa standarder för informationsutbyte som utarbetats av Frontex.

6.Frontex operativa verksamhet i tredjeländer ska planeras och genomföras i enlighet med statusavtal mellan EU och relevant tredjeland och/eller i linje med samarbetsavtal som sluts av Frontex och behöriga myndigheter i tredjelandet. Både statusavtal och samarbetsavtal bör grundas på respektive mallar som antagits av kommissionen 26 .

7.Ett samarbete med tredjeländer måste vara förenligt med unionsrätten och internationell rätt, inbegripet normer och standarder som ingår i EU-rätten, även när samarbetet med tredjeländer sker utanför Europeiska unionens territorium. Utbyte av personuppgifter med tredjeländer måste överensstämma med kraven i EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter.

8.Multilateralt och regionalt samarbete med tredjeländer bör stärkas. Medlemsstaternas nationella samordningscentraler bör användas som kontaktpunkter för utbyte av information med grannländer och andra berörda länder.

9.I linje med EU:s förnyade handlingsplan mot smuggling av migranter 27 bör samarbetet för att förebygga och bekämpa smuggling av migranter med viktiga tredjeländer stärkas, bland annat genom en lansering av operativa partnerskap mot smuggling 28 . Det samarbetet stöds av EU-byråer, särskilt Frontex, Europol, Eurojust och Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol), i linje med deras mandat, samt operativt samarbete som främjas av EU:s ekonomiska bistånd.

10.När nätverk av sambandsmän har en fastställd potential att bidra till olika uppgifter med koppling till integrerad gränsförvaltning på EU-nivå och nationell nivå bör de samordnas effektivt och ges gott stöd av byrån för att maximera sin operativa kapacitet och effektivitet. Samarbets- och rapporteringskanaler liksom samarbets- och rapporteringsformer bör vara tydliga på samtliga nivåer. Det bör finnas ständig och flexibel kapacitet att utplacera sambandsmän med relevant kompetens eller expertgrupper till olika platser om det finns operativa behov. Frontex bör ha en fullständig situationsbild av olika typer av europeiska sambandsmän (Frontex sambandsmän, europeiska sambandsmän för migration, europeiska sambandsmän för återvändande, sambandsmän från andra byråer) och nationella sambandsmän för invandring på grundval av information från medlemsstater och andra relevanta EU-organ. Den insamlade informationen bör stärka riskanalyser och situationsmedvetenhet på EU-nivå och nationell nivå, däribland underrättelsebilden av områden nära gränserna. Frontex sambandsmän bör även utbyta all relevant information med EU-delegationen i det land där de är utplacerade, inom ramen för den allmänna samordningen av EU:s politik i det landet. Nätverket av sambandsmän för invandring bör utnyttjas fullt ut för att förbättra samarbetet och samordningen mellan sambandsmän för invandring i tredjeländer.

11.Kapacitetsuppbyggnad med koppling till integrerad gränsförvaltning, tjänsteresor till tredjeländer, teknisk rådgivning, utbildning och stöd i form av teknisk utrustning, bör vara väl samordnade och övervakade av EU. Frontex bör fortsätta att genomföra och informera kommissionen om EU-finansierade projekt för kapacitetsuppbyggnad och program med koppling till integrerad gränsförvaltning i EU-kandidatländer och andra prioriterade tredjeländer, i synnerhet där dessa projekt och program syftar till att bygga upp tredjeländers kapacitet på områdena gränskontroll, riskanalys, återvändande 29 och återtagande. Frontex bör även föra ett nära samarbete med kommissionens genomförandepartner och ge råd under genomförandet av gränsförvaltningsåtgärder i grannskapet och andra prioriterade tredjeländer, och kommissionens genomförandepartner rekommenderas att samråda med byrån i dessa frågor under hela projektet. Projekt som leds av medlemsstater bör genomföras i nära samarbete med Frontex. Byråns expertis bör utnyttjas till fullo i alla projektfaser. Byrån bör även utarbeta en heltäckande översikt över pågående och planerade projekt för kapacitetsuppbyggnad och tjänsteresor med koppling till integrerad gränsförvaltning i tredjeländer.

12.Samarbete och komplementaritet mellan Frontex och civila uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken med en gränsförvaltningskomponent bör vidareutvecklas för att säkerställa situationsmedvetenhet och stödja riskanalyser och främjandet av den europeiska integrerade gränsförvaltningens normer samtidigt som åtgärder vidtas för att undvika överlappande verksamheter. Den bör också säkerställa regelbundet informationsutbyte och samordning i samband med finansieringen från alla berörda aktörer, såsom kommissionen, Frontex, Europeiska utrikestjänsten och de civila GSFP-aktörerna på plats.

Politiska prioriteringar

Operativ kontinuitet och interoperabilitet mellan yttre gränskontroll och tekniska och operativa åtgärder inom Schengenområdet bör vara väletablerade för att garantera ett effektivt motverkande av otillåtna sekundära förflyttningar, irreguljär migration och gränsöverskridande brottslighet med koppling till yttre gränser.

Nationell kapacitet (beredskap) bör införas för att intensifiera poliskontroller med koppling till irreguljär migration inom territoriet, inbegripet inlandsgränsområden, tillsammans med andra alternativa åtgärder som medlemsstaterna har till sitt förfogande, så att behovet av att återinföra kontroller vid de inre gränserna begränsas till ett minimum.

Strategiska riktlinjer

1.På både EU-nivå och nationell nivå bör det finnas en övergripande situationsbild och riskanalys av tredjelandsmedborgares irreguljära ankomster och sekundära förflyttningar inom EU, som grund för de riktade och proportionerliga åtgärder som ska vidtas. En europeisk situationsbild förbereds av Frontex, med medlemsstaternas fulla stöd och i samarbete med andra berörda EU-byråer. Eurosur bör användas som huvudsaklig plattform för denna uppgift, tillsammans med andra effektiva och enhetliga system för datainsamling. Ett fördjupat samarbete, såsom det mellan Frontex, Europol och EUAA för att utarbeta regelbundna rapporter, och den samordningen bör vidareutvecklas, inbegripet gemensam riskanalys, operativ praxis och ett smidigt informationsutbyte mellan gränsbevakningstjänstemän och andra myndigheter som arbetar vid de yttre gränserna, i linje med deras respektive mandat och med full respekt för dataskyddslagstiftningen. Det inbegriper de nationella samordningscentralerna, myndigheter som arbetar inom Schengenområdet, centrum för polis- och tullsamarbete och andra berörda centrum. Olika EU-omfattande informationssystem bör användas effektivt av alla ansvariga myndigheter som lagligen har beviljats åtkomst till dessa system.

2.Operativt samarbete mellan gemensamma insatser som samordnas av Frontex och berörda centrum för polis- och tullsamarbete bör vidareutvecklas och konsolideras.

3.Det bör finnas tillräcklig kapacitet på nationell nivå för att intensifiera poliskontroller med koppling till irreguljär invandring på hela territoriet och för att genomföra poliskontroller och migrationskontroller vid huvudsakliga transportleder, bland annat i gränsområden på grundval av riskanalyser.

Politiska prioriteringar

Effektivt genomförda återvändanden av tredjelandsmedborgare som omfattas av ett beslut om återvändande bör säkerställa att alla som inte har rätt att vara kvar i EU faktiskt lämnar EU. Europeisk integrerad gränsförvaltning bör även säkerställa att återvändandeförfarandet genomförs av välutbildade experter på ett humant, värdigt och hållbart sätt, helt i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna för återvändande – särskilt principen om non-refoulement – och i linje med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, internationell rätt och unionsrätten.

Det bör finnas administrativ, teknisk och operativ kapacitet på EU-nivå och nationell nivå att genomföra återvändandeprocesser, både påtvingade och frivilliga återvändanden, på ett effektivt och enhetligt sätt som bidrar till ett gemensamt EU-system för återvändande i enlighet med migrations- och asylpakten 32 . Starkare strukturer inom EU ska kombineras med effektivare samarbete med tredjeländer. Detta inbegriper även att följa riktningen och genomföra de åtgärder som anges i EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning från april 2021 33 för att främja frivilligt återvändande och effektiv återanpassning som en integrerad del av återvändandesystemet.

Medlemsstaterna bör fullt ut använda det operativa, tekniska och praktiska stöd som Frontex kan tillhandahålla när det gäller återvändande, särskilt med hjälp av Frontex ansökan om återvändande (FAR) för reguljära flygningar och charterflygningar, ärendehanteringssystem för återvändande med digitala verktyg (RECAMAS), Frontex gemensamma återanpassningstjänster (JRS) och Frontex stöd till rådgivning om återvändande och återanpassning.

Strategiska riktlinjer

1.Frontex kapacitet och roll som operativ gren för att stödja medlemsstaterna i alla faser av återvändandeprocessen bör stärkas ytterligare i praktiken och medlemsstaternas nyttjande av Frontex tjänster bör öka.

2.Medlemsstaternas kapacitet att ensidigt eller gemensamt genomföra återvändanden av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna bör ökas genom framtagandet av integrerade och samordnade nationella digitala återvändandesystem. De ska grundas på den modell för de nationella ärendehanteringssystemen för återvändande (RECAMAS) som utarbetats av byrån för att utbyta uppgifter samt vara förenliga med den europeiska återvändandepolitiken. De kvarstående utmaningarna med integration och interoperabilitet på grund av de olika typer av teknik som används i nationella återvändandesystem bör hanteras och länkar bör tillhandahållas till digitala verktyg på EU-nivå.

3.EU:s applikation för hantering av irreguljär migration (IRMA) bör vidareutvecklas för att förbättra datainsamlingen om återvändandeinsatser och återtagande. Det kommer att underlätta medlemsstaternas planering, utbyte av relevant operativ information samt organisering och genomförande av återvändande-, återtagande- och återanpassningsverksamhet. Det kommer även att göra det möjligt för Frontex att inta en mer proaktiv roll i att stödja planering och organisering av återvändandeinsatser, däribland stöd inför återvändande och återanpassning.

4.Frontex applikation för hantering av irreguljär migration bör utvecklas till att bli interoperabel med medlemsstaternas it-system för återvändande och andra relevanta it-verktyg för genomförande av återvändande, återtagande och återanpassning.

5.Alla berörda parter (kommissionen, Frontex och medlemsstaterna) bör arbeta för att förbättra insamlingen av uppgifter om återvändande, återanpassning och återtagande och för att utveckla ändamålsenliga analyser av och situationsmedvetenhetsprodukter om återvändandets funktion, i syfte att möjliggöra en proaktiv planering av återvändande och återtagande.

6.Medlemsstaterna bör investera i rådgivningsstrukturer för återvändande och återintegrering och säkerställa att rådgivning finns tillgänglig i alla skeden av återvändandeprocessen och att rådgivarna har lämplig utbildning. Rådgivningen bör, i linje med EU:s ram för återvändanderådgivning, göras tillgänglig under förfaranden för frivilligt återvändande och påtvingat återvändande (även i förvar) för att uppmuntra och organisera återvändanden. Frontex har utarbetat en arbetsplan för att stödja medlemsstaterna när det gäller rådgivning om återvändande och återanpassning, som ska genomföras i nära samarbete med medlemsstaterna.

7.Främjande och en ökad tillämpning av frivilligt återvändande och återanpassning är en integrerad del av ett gemensamt EU-system för återvändande, i linje med EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning 34 . Stödet till återanpassning kommer att uppmuntra till samarbete från de återvändandes sida och även främja samarbetet med tredjeländer, vilket främjar deras egenansvar för återvändande, återtagande och återanpassning av deras medborgare.

8.Frontex har utvecklat de gemensamma återanpassningstjänsterna (JRS) som tillhandahåller gemensamma återvändande- och återanpassningstjänster till medlemsstaterna. Antalet länder som omfattas av JRS bör utökas för att tillgodose medlemsstaternas behov. Medlemsstaterna bör också utnyttja dessa tjänster fullt ut och göra dem tillgängliga för personer som återvänder frivilligt eller under påtvingade former. Synergier och kontinuitet bör eftersträvas mellan de återanpassningstjänster som tillhandahålls av Frontex JRS och relevanta tredjeländers nationella strukturer och mekanismer, när sådana finns tillgängliga.

9.Medlemsstaterna bör till fullo säkerställa sin kapacitet att bidra till europeiska återvändandeinsatser som samordnas eller organiseras av Frontex, inbegripet på området övervakning av återvändande. Medlemsstaterna och Frontex bör vidareutveckla sin kapacitet att övervaka alla återvändandeinsatser.

10.Medlemsstaterna måste säkerställa tillräcklig kapacitet för att samla in uppgifter om risken för avvikande och utveckla riskanalyser i syfte att använda sig av förvar och alternativ till förvar för att minska sekundära förflyttningar samt utveckla teknisk kapacitet för förvar och alternativ till förvar. Förvarsförhållandena bör vara i linje med internationell rätt och EU-rätt. För att underlätta och påskynda återvändandeprocessen uppmuntras medlemsstaterna att se till att de erkänner varandras beslut om återvändande 35 .

11.På grundval av policydokumentet Med sikte på en operativ strategi för effektivare återvändanden som antogs av kommissionen den 24 januari 2023 36 bör alla berörda parter fullt ut dra nytta av återvändandesamordnaren och återvändandenätverket på hög nivå för att framhålla och främja ett praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Frontex.

12.Det förnyade Schengens informationssystem kommer att innehålla registreringar av tredjelandsmedborgare som är föremål för beslut om återvändande, vilket kommer att bli ett viktigt nytt verktyg för medlemsstaterna när de ska övervaka och verkställa beslut om återvändande, vilket banar väg för ytterligare samarbete, bland annat om ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande. Det kommer också att verka avskräckande på irreguljära sekundära förflyttningar inom Schengen. Medlemsstaterna bör se till att denna åtgärd genomförs korrekt i enlighet med kommissionens rekommendation.

Politiska prioriteringar

Europeisk integrerad gränsförvaltning, särskilt in- och utresekontroller och gränsövervakning, bör stödjas genom avancerade, mobila och interoperabla europeiska tekniska system och lösningar som är kompatibla med stora it-system i EU. Det syftar till att garantera mer effektiva och tillförlitliga gränskontroller. Den europeiska gräns- och kustbevakningen bör ha kapacitet att på bästa sätt använda den senaste tekniken, bland annat mekanismer för att säkra data.

Strategiska riktlinjer

1.Kvaliteten på den information som används för in- och utresekontroller i de befintliga systemen bör höjas genom att praktiska åtgärder vidtas för att säkerställa uppgifternas exakthet, bland annat regelbunden utvärdering och införande av den senaste tekniken.

2.Såsom anges i den strategiska riktlinjen 5 för komponenten samarbete på EU-nivå bör interoperabiliteten mellan befintliga och nya stora it-system (in- och utresesystemet, VIS, Etias, det förnyade Schengens informationssystem) säkerställas, särskilt ett fullständigt och omfattande genomförande av de nyligen förnyade systemen.

3.Utveckling, underhåll och drift av de centrala komponenterna i stora informationssystem är det främsta målet med eu-Lisa, Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa.

4.Potentialen hos de nya smarta tekniska lösningarna (t.ex. automatiska in- och utresekontrollspärrar) och interoperabiliteten hos olika gräns- och säkerhetsrelaterade informationssystem (t.ex. FADO och Frontex-Interpols elektroniska biblioteksdokumentsystem) bör utnyttjas för att förbättra medborgarnas säkerhet, underlätta in- och utresekontroller och passager vid de yttre gränserna samt bekämpa gränsöverskridande brottslighet och terrorism, på ett sätt som säkerställer en fullständig respekt för både medborgares och tredjelandsmedborgares rättigheter.

5.Modern tekniks fulla potential bör utnyttjas för att stärka europeisk övervakningskapacitet och reaktionsförmåga vid de yttre gränserna. Användning av europeisk övervakningskapacitet (t.ex. satellittjänster) bör vidareutvecklas för att skapa en heltäckande situationsbild.

6.Övervakningskapaciteten hos integrerade, interoperabla och anpassningsbara tekniska övervakningssystem (stationära och mobila) som används vid sjö- och landgränser bör vidareutvecklas. Detta bör inbegripa tekniska lösningar och arbetsprocesser som används inom olika operativa centraler (nationella samordningscentraler, räddningscentraler och lokala samordningscentraler) och mobila enheter.

7.I samband med bidraget till ett europeiskt oberoende när det gäller kritisk teknik 38 ska den europeiska gräns- och kustbevakningen säkerställa att dess planering av kapacitetsutveckling tar hänsyn till målet att minska beroendet av kritisk teknik från tredjeländer, inklusive genom att dra nytta av resultat från europeisk forskning och innovation rörande gränsförvaltning.

8.Behandling av personuppgifter genom användning av den nya tekniken måste uppfylla kraven i EU-lagstiftningen om skydd av personuppgifter, även när det gäller användning av den senaste tekniken, för att skydda personuppgifter. Kommissionen bör i samarbete med eu-Lisa utarbeta en handlingsplan och tekniska lösningar för att ge stöd till medlemsstaterna så att de kan hantera och behandla stora datamängder med hjälp av ny och modern teknik.

Politiska prioriteringar

Ett heltäckande europeiskt system för kvalitetskontroll bör införas för att garantera en ständig medvetenhet om genomförandet av och kvaliteten på europeisk integrerad gränsförvaltning på strategisk och operativ nivå. Kvalitetskontrollens resultat bör användas som grund när europeiska och nationella system och funktioner vidareutvecklas.

Strategiska riktlinjer

1.En europeisk mekanism för kvalitetskontroll, som särskilt består av utvärderings- och övervakningsmekanismen för Schengen, de sårbarhetsbedömningar som utförs av Frontex och nationella mekanismer för kvalitetskontroll, bör vara fullt operativ. Inom den ramen bör Frontex utveckla teknisk kapacitet att utföra bedömningar och kontroller av att kraven är uppfyllda för resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att säkerhetsdetaljerna överensstämmer med de standarder som fastställts på EU-nivå.

2.Utifrån det regelbundna informationsutbytet bör synergier mellan sårbarhetsbedömningen och utvärderingsmekanismen för Schengen maximeras i syfte att få en bättre bild av hur Schengenområdet fungerar. I samband med detta bör man i möjligaste mån undvika dubbelarbete från medlemsstaternas sida och säkerställa en bättre samordnad användning av relevanta EU-finansieringsinstrument som stöder förvaltning av yttre gränser och återvändande.

3.Resultaten från mekanismen för kvalitetskontroll bör användas i samband med utvecklingen av nationella gränsförvaltningssystem och prioriteringen av användningen av relevanta EU-finansieringsinstrument (t.ex. asyl- migrations- och integrationsfonden (Amif), nationella program inom instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (BMVI), inom fonden för integrerad gränsförvaltning eller tillfälligtvis de tematiska enheterna i BMVI), särskild vid bedömning av annan finansiering som tillhandahålls av kommissionen.

4.Medlemsstaterna bör inrätta en nationell mekanism för kvalitetskontroll (nationell ”Schengenutvärdering”) som omfattar alla delar och funktioner inom det nationella systemet för integrerad gränsförvaltning och inbegriper alla myndigheter som deltar i integrerad gränsförvaltning.

5.Medlemsstaterna ska, i linje med sina skyldigheter enligt förordningen om Schengenutvärdering 40 och förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen, delta aktivt i de Schengenutvärderingsbesök som samordnas av kommissionen och lägligt tillhandahålla uppgifter av hög kvalitet till de sårbarhetsbedömningar som utförs av Frontex.

6.I linje med förordningen om Schengenutvärdering bör Schengenutvärderingarna omfatta det operativa resultatet av hela den europeiska gräns- och kustbevakningen och därmed även utvärderingen av byråns operativa verksamhet i medlemsstaterna.

Politiska prioriteringar

Ett effektivt genomförande av strategin för europeisk integrerad gränsförvaltning kommer att uppnås med stöd av särskild EU-finansiering, särskilt från instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (BMVI) och Amif. EU-medel kommer att stödja åtgärder för europeisk integrerad gränsförvaltning på EU-nivå och nationell nivå, i linje med de rättsliga bestämmelserna för respektive EU-fond. Medlemsstaterna bör sträva efter att fastställa sina finansieringsprioriteringar för att säkerställa att de omfattar alla delar av den europeiska integrerade gränsförvaltningen som härrör från EU:s jurisdiktion och definieras i EU-lagstiftningen, i syfte att ge maximalt EU-mervärde. Komponenter av europeisk integrerad gränsförvaltning som regleras av nationell rätt bör i princip omfattas av nationella resurser.

Frontex verksamhet stöds av byråns särskilda budget som kommer från EU:s allmänna budget. Byrån kan också få EU-finansiering till projekt för tekniskt stöd i tredjeländer, i enlighet med dess mandat och bestämmelserna i relevanta finansieringsinstrument (instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, instrumentet för stöd inför anslutningen, IPA III) till stöd för genomförandet av den externa dimensionen av EU:s migrationspolitik.

Strategiska riktlinjer

1.Användningen av EU:s finansieringsinstrument (t.ex. nationella program inom ramen för instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik) bör överensstämma med nationella strategier, handlingsplaner och kapacitetsplanering. Det bör finnas tydliga och väl beskrivna nationella prioriteringar (t.ex. Eurosur, kapacitetsutveckling) som grundas på EU:s prioriteringar, en maximerad komplementaritet och ett mervärde från EU-fonder.

2.Resultat från utvärderingsmekanismen för Schengen och sårbarhetsbedömningen bör tas i beaktande för att prioritera användningen av EU-medel på nationell nivå.

3.Nära samarbete mellan kommissionen och Frontex bör säkerställa samverkanseffekter mellan Frontex verksamhet och åtgärder som finansieras genom andra EU-finansieringsinstrument och undvika dubbelfinansiering.

4.Särskild EU-finansiering för specifika åtgärder inom ramen för instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik bör stödja medlemsstaterna i att förvärva nödvändig utrustning att ställa till Frontex förfogande, i enlighet med artikel 64.14 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen. Det kommer att konsolidera byråns kapacitet att stödja de medlemsstater som behöver stöd.

Politiska prioriteringar

Respekten för, skyddet och främjandet av de grundläggande rättigheterna står i centrum för den europeiska integrerade gränsförvaltningen. Den europeiska gräns- och kustbevakningen måste garantera skyddet av de grundläggande rättigheterna när den utför sina arbetsuppgifter, som en övergripande laglig skyldighet, i enlighet med sitt mandat, när europeisk integrerad gränsförvaltning genomförs.

De åtgärder som vidtas av EU-aktörer och nationella aktörer inom den europeiska gräns- och kustbevakningen bör genomföras helt i överensstämmelse med unionsrätten, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och relevant internationell rätt. Den senare inbegriper Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 och tillhörande protokoll från 1967 samt konventionen om barnets rättigheter. Skyldigheter som avser tillgång till internationellt skydd, i synnerhet principen om non-refoulement, måste likaså respekteras till fullo.

I förslaget till en förordning om screening av tredjelandsmedborgare 43 föreslog kommissionen att varje medlemsstat borde införa en oberoende övervakningsmekanism för att säkerställa att grundläggande rättigheter respekteras i samband med screening vid yttre gränser och att alla eventuella anklagelser om kränkningar av de grundläggande rättigheterna utreds ordentligt. Denna övervakningsmekanism skulle ingå i den styrning och bevakning av migrationssituationen som föreskrivs i kommissionens förslag till en ny förordning om asyl- och migrationshantering 44 .

Strategiska riktlinjer

1.Strategin för de grundläggande rättigheterna 45 och tillhörande handlingsplan 46 som antagits av Frontex styrelse bör iakttas strikt i samband med den europeiska gräns- och kustbevakningens all verksamhet på EU-nivå och nationell nivå. På nationell nivå kan detta uppnås genom att en skräddarsydd nationell strategi och handlingsplan för grundläggande rättigheter utvecklas, eller genom att dessa inkluderas helt i den nationella strategin för europeisk integrerad gränsförvaltning.

2.Frontex och medlemsstaterna bör främja en kultur för europeisk integrerad gränsförvaltning som kännetecknas av efterlevnaden av skyldigheter enligt EU-lagstiftningen och internationell rätt, inbegripet principen om non-refoulement, med full respekt för de grundläggande rättigheterna och skydd och främjande av principerna om jämlikhet och icke-diskriminering, ömsesidig respekt, öppenhet och god förvaltning och ömsesidigt samarbete. Eftersom respekten för de grundläggande rättigheterna är en horisontell eller övergripande komponent i den europeiska integrerade gränsförvaltningen bör Frontex och de berörda myndigheterna i medlemsstaterna integrera skyddsåtgärder för de grundläggande rättigheterna i all sin verksamhet, inbegripet i den operativa verksamheten, i analyser och riskbedömningar, planeringsverksamhet, återvändandeverksamhet, utbildning och utveckling samt i åtaganden och samarbeten med externa partner. Dessutom bör Frontex och medlemsstaterna agera i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna under hela den operativa cykeln för all gränsförvaltning och återvändandeverksamhet.

3.Särskild uppmärksamhet bör ägnas rättigheter och behov hos utsatta personer eller grupper och personer i utsatta situationer, inbegripet barn och ensamkommande barn. Tonvikten bör läggas på kapacitetsutveckling inom tidig identifiering, stöttning, kulturell medling, tolkning och lämplig hänvisning till prövnings- eller skyddsmekanismer, när det är relevant. När det gäller barn bör Frontex och medlemsstaterna alltid ta hänsyn till barnets bästa som den viktigaste frågan i allt beslutsfattande som rör barn. Medlemsstaterna bör utveckla och operativt upprätthålla en nationell övervakningsmekanism för grundläggande rättigheter i förhållande till gränsförvaltning och återvändanden. Denna mekanism bör vara försedd med resurser och kapacitet för att kunna ge råd om efterlevnad av de grundläggande rättigheterna, genomföra utredningar av påstådda överträdelser, tillhandahålla utbildning i grundläggande rättigheter, övervaka eller bidra till befintliga prövningsmekanismer (t.ex. mekanismer för incidentrapportering eller klagomål) och säkerställa den övergripande operativa efterlevnaden av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, EU-lagstiftningen och internationell rätt, inbegripet grundläggande rättigheter. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör uppmuntras att utse kontaktpunkter för grundläggande rättigheter inom alla avdelningar för att säkerställa god effektivitet, samordning och effektivisering av rådgivning, utbildning och tillsyn avseende grundläggande rättigheter.

4.Övervakare av grundläggande rättigheter ska aktivt delta i skyddet och främjandet av respekten för grundläggande rättigheter som en central del av all verksamhet inom den europeiska gräns- och kustbevakningen, inom varje komponent av europeisk integrerad gränsförvaltning. Övervakarna bör beviljas samma tillträde till operativa områden som all utplacerad personal. Alla övervakare bör vara tillgängliga och proaktiva källor till rådgivning, återkoppling och stöd i den europeiska gräns- och kustbevakningens gemensamma insatser för att upprätthålla respekten för EU-rätt och internationell rätt, inbegripet grundläggande rättigheter.

5.Grundläggande rättigheter bör utgöra en viktig del av studieprogrammet på europeisk och nationell nivå för alla personer som deltar i gränskontrolls- och återvändandeverksamhet. Dessa utbildningsinsatser bör ha särskilt fokus på skydd av utsatta personer, däribland barn och ensamkommande minderåriga.

6.Under de utvärderingar som genomförs inom ramen för Schengens reviderade utvärderings- och övervakningsmekanism bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att kontrollera respekten för de grundläggande rättigheterna vid tillämpningen av Schengenregelverket.

 

Politiska prioriteringar

Tillgången till ett behövligt antal kompetenta och särskilt utbildade anställda på alla områden av den europeiska integrerade gränsförvaltningen bör säkerställas på europeisk och nationell nivå genom ett nära samarbete mellan medlemsstaternas utbildningsakademier och Frontex.

 

Utbildningen bör grundas på harmoniserade och högkvalitativa gemensamma utbildningsstandarder för den stående styrkan, med hänsyn till operativa behov, uppgifter och rättslig behörighet och med tonvikt på god förståelse av de värden som innesluts av fördragen. Den bör främja högsta standard och bästa praxis vid genomförandet av unionens gräns- och återvändandelagstiftning, med särskild tonvikt på relevant information om internationellt skydd, skyddet av utsatta personer, bland annat barn och ensamkommande barn, och respekt för de grundläggande rättigheterna, och bör skapa en gemensam kultur som grundas på respekt för de grundläggande rättigheterna.

 Strategiska riktlinjer

1.Gemensamma läroplaner och nödvändiga utbildningsverktyg för gränsförvaltning och återvändande, bland annat om skydd av barn och andra personer i utsatta situationer, kunskap hos gränskontrolltjänstemän under in- och utresekontroller för upptäckt av falska och förfalskade handlingar liksom bedragare och dubbelgångare, bör vidareutvecklas och grundas på en gemensam allmän referensram för kvalifikationer som tagits fram för sektorn (sektorsspecifik referensram för kvalifikationer hos gräns- och kustbevakning). Dessa produkter bör ta hänsyn till den europeiska gräns- och kustbevakningens kapacitetsfärdplan som godkänns varje år av styrelsen. Det bör även erbjudas extra utbildningskurser och seminarier med koppling till integrerad gränsförvaltning, både för den stående styrkan och för tjänstemän vid de nationella behöriga myndigheterna.

2.Ett särskilt utbildningsverktyg för den europeiska gräns- och kustbevakningen bör vidare utvecklas och kompletteras av Frontex, inbegripet dess ombud för grundläggande rättigheter, i nära samarbete med medlemsstaterna, kommissionen, FRA, andra berörda EU-byråer och andra aktörer, med beaktande av relevanta forskningsresultat och bästa praxis.

3.Specialiserade utbildningsåtgärder som har relevans för uppgifter och befogenheter hos medlemmar i den stående styrkan, för övervakare vid återvändande med tvång och övervakare av de grundläggande rättigheterna bör vidareutvecklas i syfte att behandla operativa behov. Övningar bör regelbundet genomföras med gränsbevakningstjänstemän och andra medlemmar i arbetsgrupperna, i enlighet med det specialiserade utbildningsschemat.

4.En likvärdig nivå när det gäller utbildning för gränsbevakningstjänstemän och återvändanderelaterad utbildning bör tillhandahållas på EU-nivå och nationell nivå till alla medlemmar i den stående styrkan som ska utplaceras i operativa verksamhet, oavsett vilken kategori de tillhör. Det syftar till att säkerställa att alla europeiska gränskontroll- och kustbevakningstjänstemän är professionella och har fått ordentlig utbildning inom sin specialisering.

5.En intern kvalitetskontrollmekanism, i linje med europeiska standarder och riktlinjer för utbildning, bör genomföras av Frontex för att säkerställa utbildning på hög nivå, expertis och professionalism bland den ordinarie personal som deltar i byråns operativa verksamhet. Status för genomförandet av mekanismen bör rapporteras i den årliga utvärderingsrapporten och bifogas den årliga verksamhetsrapporten.

6.Förvärv av kunskap och särskild expertis från erfarenhet och god praxis utomlands under uppdrag och återvändanderelaterade insatser i en annan medlemsstat bör uppmuntras. Detta bör i synnerhet erbjudas genom ett utbytesprogram för gränsbevakningstjänstemän som deltar i Frontex återvändandeinsatser.

7.Byrån bör utveckla ett hållbart och heltäckande utbildningskoncept som beaktar ett eventuellt inrättande av ett utbildningscentrum inom Frontex och ta vederbörlig hänsyn till och bygga vidare på ökade samarbeten och synergier med medlemsstaternas nationella utbildningsinstitut. Syftet är att samordna och effektivisera utveckling, tillhandahållande och certifiering av gräns- och kustbevakningsutbildning, på grundval av europeiska standarder för kvalitetssäkring, och att ytterligare underlätta införlivandet av en gemensam europeisk kultur i den utbildning som tillhandahålls.

Politiska prioriteringar

Forskning och innovation (FoI) är avgörande för att stödja integrerad gränsförvaltning med moderna lösningar, teknik och kunskap.

Europeisk forskning och innovation som finansieras genom klustret ”Civilsäkerhet för samhället” i Horisont Europa har redan utvecklat och fortsätter att utveckla kapacitet till stöd för de tolv tematiska komponenterna av den europeiska integrerade gränsförvaltningen, t.ex. förmågan att utföra identitets-, hälso- och säkerhetskontroller vid gränserna, värna om Schengenområdets funktion och samtidigt underlätta resenärers resor och respektera enskilda personers rättigheter och möjliga sårbarheter 49 . FoI utvecklar också kapacitet att tillhandahålla gränsövervakning och situationsmedvetenhet 50 , bekämpa identitets- och dokumentbedrägerier 51 , stödja moderna lösningar för den europeiska gräns- och kustbevakningen, interoperabilitet och prestanda för utbyte och analys av data inom EU 52 , öka riskupptäckt, incidenthantering och brottsförebyggande åtgärder 53 och förbättra den europeiska civila kapaciteten för sjöfartsskydd, inbegripet sök- och räddningsinsatser 54 . Det är också avgörande för att motverka organiserade kriminella grupper och terrorister, som ofta själva är innovativa tidiga teknikanvändare.

FoI för gränsförvaltning är dessutom relevant med tanke på det europeiska öppna strategiska oberoendet, bland annat på områden med kritisk teknik som beskrivs i EU:s handlingsplan för synergier mellan civil industri, försvarsindustri och rymdindustri och som utvärderas av den EU-omfattande observationsgruppen för kritisk teknik.

Lägliga och väl samordnade investeringar i forskning och innovation om gränsförvaltning bör säkerställas på EU-nivå och nationell nivå. Detta gäller särskilt Horisont Europa, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Frontex forskningsstudier och pilotprojekt och nationella FoI-program. Möjligheterna till synergier bör nyttjas mellan EU:s forskning och innovation om gränsförvaltning och andra EU-instrument och nationella instrument som stöder europeiska leverantörer och användare i syfte att ta i bruk innovativa lösningar för gränsförvaltning. Detta innebär i första hand instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (BMVI), men även sådana instrument som instrumentet för tekniskt stöd eller det digitala Europa.

Strategiska riktlinjer

1.Gränsförvaltningsinsatser bör dra nytta av och engagera sig i forskning och innovation för att bli mer driftskompatibla, kostnadseffektiva och hållbara. Medlemsstaternas gränsmyndigheter, Frontex och eu-Lisa bör övervaka forskning och innovation (som genomförs på nationell nivå, EU-nivå och industrinivå samt av tredjeländer och andra organisationer) på de områden som omfattas av integrerad gränsförvaltning, teknisk utveckling och förutsedda utmaningar samt utnyttja tillgängliga innovativa lösningar.

2.Samarbetet mellan EU:s byråer och enheter för forskning och innovation vid medlemsstaternas gränsmyndigheter bör vidareutvecklas på prioriterade områden, bland annat genom det arbete som utförs av den europeiska innovationsknutpunkten för inre säkerhet, som är ett samarbetsnätverk av innovationslaboratorier som stöder arbetet hos aktörer inom inre säkerhet i EU och dess medlemsstater.

3.Vid planeringen av forskning och innovation om gränsförvaltning kommer kommissionen och medlemsstaterna att beakta de långsiktiga komponenterna av den europeiska gräns- och kustbevakningens kapacitetsfärdplan.

4.Frontex bör bistå medlemsstaterna och kommissionen med att utarbeta och genomföra unionens relevanta ramprogram för forsknings- och innovationsverksamhet med anknytning till integrerad gränsförvaltning, dvs. ”Civilsäkerhet för samhället” i Horisont Europa.

5.Frontex bör hjälpa medlemsstaterna att identifiera, bedöma och främja anammandet (validering, testning, överföring, integration och/eller spridning) av innovativa lösningar från FoI, bland annat genom att engagera medlemsstaterna i nätverk för innovation.

6.Kommissionen kommer att främja resultaten av EU:s forskning och innovation om gränsförvaltning, bland annat inom ramen för Community of European Research and Innovation for Security (CERIS) och det årliga evenemanget kring säkerhetsforskning.

7.Den EU-omfattande observationsgruppen för kritisk teknik bör tillhandahålla övervakning och analys av kritisk teknik för europeisk integrerad gränsförvaltning, dess potentiella tillämpningar, värdekedjor, nödvändig testinfrastruktur, befintliga luckor och beroendeförhållanden samt bidra till tekniska färdplaner.

8.Innovativa lösningar för gränsförvaltning som tas i drift efter forskning och innovation måste uppfylla kraven i unionsrätten och nationell lagstiftning. De bör främja och respektera de grundläggande rättigheterna hos resenärer (både EU-medborgare och tredjelandsmedborgare), inbegripet skydd av personuppgifter och forskningsetik och kunna förstås och accepteras av samhället.

9.Möjligheter som erbjuds av artificiell intelligens bör utnyttjas, och lösningar och bästa praxis bör utbytas. Lösningar med artificiell intelligens kan uppfattas som känsliga, komplexa och potentiellt riskbärande. Etik och tillförlitlighet hos verktyg för artificiell intelligens bör ha högsta prioritet i EU-finansierad forskning och innovation om gränsförvaltning, och lösningar för gränsförvaltning där artificiell intelligens används bör inbegripa alla nödvändiga skyddsåtgärder, även de som fastställs i den föreslagna rättsakten om artificiell intelligens, när medlagstiftarna har nått en överenskommelse om den.

BILAGA II 
Genomförandet av den fleråriga policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning

Den strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning måste genomföras med hjälp av den tekniska och operativa strategi för europeisk integrerad gränsförvaltning som antagits av Frontex styrelse samt genom de nationella strategier som ska fastställas av medlemsstaterna 55 . Figur 1 visar de olika stegen i den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning.

Figur 1: Den fleråriga strategiska policycykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning

a) Frontex tekniska och operativa strategi för europeisk integrerad gränsförvaltning

Enligt artikel 8.5 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen har Frontex i uppdrag att fastställa en teknisk och operativ strategi för europeisk integrerad gränsförvaltning, genom ett styrelsebeslut och på grundval av ett förslag från Frontex verkställande direktör. Den strategin ska utarbetas i nära samarbete med medlemsstaterna och kommissionen och vara i linje med artikel 3 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen. Byrån ska ta hänsyn till medlemsstaternas specifika situation, när det är motiverat, särskilt deras geografiska läge. Den tekniska och operativa strategin måste bygga på detta meddelande men även beakta relevanta krav i gällande Schengenlagstiftning.

Krav rörande den tekniska och operativa strategin för europeisk integrerad gränsförvaltning

·Frontex styrelse och den särskilda arbetsgruppen om europeisk integrerad gränsförvaltning ska vägleda och övervaka utarbetandet av strategin och genomförandeprocessen. ·I enlighet med rådets slutsatser från 2020 bör den tekniska och operativa strategin för europeisk integrerad gränsförvaltning bygga på resultaten och rekommendationerna i den tematiska Schengenutvärderingen av de nationella strategierna för europeisk integrerad gränsförvaltning 2019–2020. ·Strategin bör vara strukturerad kring de 15 komponenterna i artikel 3 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen. ·Strategin bör vara i linje med EU-institutionernas politiska riktning. ·En enhetlig strategi för den europeiska gräns- och kustbevakningen bör rikta sig till både Frontex och medlemsstaternas nationella gränsförvaltningsmyndigheter. ·Strategin bör omfatta åtgärder på både EU-nivå och nationell nivå, däribland åtgärder som syftar till att harmonisera praxis, standardisera tekniska medel och operativ interoperabilitet. ·Strategin bör omfatta fem år, med hänsyn till perioden av programplanering för den fleråriga budgetramen. ·Den bör åtföljas av en handlingsplan som fastställer de viktigaste åtgärderna, tidsramen, delmålen, de nödvändiga resurserna och övervakningsarrangemangen.

b) Nationella strategier för europeisk integrerad gränsförvaltning

Medlemsstaterna behåller det främsta ansvaret för att förvalta sina yttre gränser, i eget och alla medlemsstaters intresse. Det innebär att ett effektivt genomförande av europeisk integrerad gränsförvaltning förutsätter att de strategier som fastställs på EU-nivå omsätts på nationell nivå. Av den anledningen kräver artikel 8.6 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen att medlemsstaterna fastställer nationella strategier för europeisk integrerad gränsförvaltning.

Krav på nationella strategier för europeisk integrerad gränsförvaltning

·Det bör finnas en nationell strategi för varje medlemsstat. ·Det bör fastställas en nationell centraliserad ledningsstruktur för europeisk integrerad gränsförvaltning som samordnar alla relevanta myndigheter som deltar i gränsförvaltning och återvändanden, med hänsyn till konsekvenserna av annan EU-politik som genomförs vid medlemsstaternas yttre gränser av behöriga nationella myndigheter inom ramen för deras respektive mandat, t.ex. polis, tullmyndigheter och myndigheter för sanitetskontroll. ·Den nationella strategin måste utvecklas i linje med den politiska strategi som EU-institutionerna har beslutat om, byråns tekniska och operativa strategi och kraven i Schengenregelverket. ·Den ska bygga på resultaten och rekommendationerna i den tematiska Schengenutvärderingen 2019–2020 av de nationella strategierna. ·Den nationella strategin bör baseras på de 15 komponenterna i artikel 3 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen, men kan också omfatta nationella behörighetsområden, om detta anses lämpligt. ·Den nationella strategin bör fastställa nationella strukturer för samordning av gränsförvaltningen och medlemsstatens deltagande i relevanta EU-system som samordnas av Frontex och andra relevanta EU-aktörer. ·Den bör tydligt fastställa nuvarande och planerad fördelning av mänskliga och ekonomiska resurser samt de huvudsakliga stegen för utveckling av nödvändig infrastruktur. ·Den bör inrätta en gransknings- och övervakningsmekanism. ·Den nationella strategin bör vara flerårig, helst med beaktande av programplaneringscykeln för den fleråriga budgetramen. ·Den bör åtföljas av en handlingsplan som fastställer de viktigaste åtgärderna, tidsramen, delmålen, de nödvändiga resurserna och övervakningsarrangemangen.

c) Utvärdering av cykeln för europeisk integrerad gränsförvaltning

Fyra år efter antagandet av detta meddelande avser kommissionen att genomföra en grundlig utvärdering av hur alla berörda parter har genomfört policyn på EU-nivå och nationell nivå, inför utarbetandet av nästa fleråriga strategiska policycykel. Utvärderingen kommer att bedöma hur effektivt byrån och medlemsstaterna genomför den fleråriga strategiska policyn för europeisk integrerad gränsförvaltning på ett sammanhängande, integrerat och systematiskt sätt som ger EU-mervärde. Graden av konvergens med de politiska prioriteringarna och strategiska riktlinjerna för den europeiska integrerade gränsförvaltningens komponenter kommer att vara avgörande. Arbetet med Schengencykeln, inklusive rapporten om Schengenläget, kommer att bidra till den utvärderingen, och kompletteras med information från medlemsstaterna och byrån.

(1)

Följande tolv komponenter är tematiska: 1) gränskontroll, inbegripet bekämpning av gränsöverskridande brottslighet, 2) efterforsknings- och räddningssituationer som kan uppstå under gränsövervakningsinsatser till havs, 3) riskanalys, 4) informationsutbyte mellan medlemsstater och mellan medlemsstaterna och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), 5) samarbete mellan olika organ på nationell nivå, 6) samarbete mellan relevanta unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer, 7) samarbete med tredjeländer, 8) åtgärder inom Schengenområdet, 9) återvändande av tredjelandsmedborgare utan rätt att stanna, 10) användning av den senaste tekniken, 11) en Schengenmekanism för kvalitetskontroll samt 12) solidaritetsmekanismer, särskilt instrument för unionsfinansiering. Dessutom fastställs tre övergripande komponenter, nämligen 13) grundläggande rättigheter, 14) forskning och innovation samt 15) utbildning.

(2)

Utvärdering som utförs av kommissionen och medlemsstaterna med stöd av Frontex och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

(3)

När det är relevant för genomförandet av komponenterna kan tekniskt stöd begäras inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd, EUT L 57, 18.2.2021, s. 1.

(4)

Artikel 3.1 a i förordning (EU) 2019/1896.

(5)

Enligt artikel 15 i kodexen om Schengengränserna ska medlemsstaterna ”sätta in lämplig personal i tillräckligt antal och tillräckliga resurser för genomförandet av kontroll vid de yttre gränserna […] för att säkerställa en effektiv, hög och enhetlig nivå på kontrollen vid sina yttre gränser”.

(6)

COM(2020) 612 final.

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna).

(8)

Artikel 3.1 b i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(9)

Den internationella sjöräddningskonventionen (SAR-konventionen) från 1979.

(10)

Kommissionens rekommendation (EU) 2020/1365 om samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller insatser som utförs av fartyg som ägs eller används av privata enheter för sök- och räddningsverksamhet.

(11)

EU:s handlingsplan för centrala Medelhavsområdet, kommissionens förslag av den 21 november 2022.

(12)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/581 av den 9 april 2021 om situationsbilder för det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur).

(13)

Artikel 3.1 c i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(14)

    Frontex styrelses beslut nr 50/2021 av den 21 september 2021 om antagande av den gemensamma integrerade modellen för riskanalys.

(15)

  EU:s hotbildsbedömning avseende grov och organiserad brottslighet (Socta) | Europol (europa.eu) .

(16)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, EUT L 94, 30.3.2012, s. 1.

(17)

Artikel 3.1 d i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(18)

Artikel 3.1 e i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(19)

  https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/eu-fight-against-crime/ . 

(20)

Artikel 3.1 f i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(21)

Kommissionens rekommendation om inrättande av en praktisk handbok om europeiskt samarbete om kustbevakningsuppgifter, C(2021) 5310 final.

(22)

Meddelande från kommissionen, En europeisk migrationsagenda, COM(2015) 240 final.

(23)

Rådets slutsatser om en permanent fortsättning av EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet: EMPACT 2022+, 6481/21.

(24)

Artikel 3.1 g i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(25)

C(2022) 300 final.

(26)

COM(2021) 829 final och COM(2021) 830 final.

(27)

COM(2021) 591 final

(28)

Operativa partnerskap mot smuggling har hittills inletts med Marocko, Niger och västra Balkan.

(29)

T.ex. projekt för tekniskt bistånd till tredjeländer på området återvändande, återtagande och återanpassning – TAP4RRR.

(30)

Artikel 3.1 h i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(31)

Artikel 3.1 i i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(32)

COM(2020) 609 final, 23.9.2020.

(33)

COM(2021) 120 final.

(34)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning, COM(2021) 120 final.

(35)

Kommissionens rekommendation om ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande och om påskyndande av återvändanden vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG, C(2023) 1763.

(36)

Policydokument Med sikte på en operativ strategi för effektivare återvändanden, 24.1.2023, COM(2023) 45 final.

(37)

Artikel 3.1 j i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(38)

  Uttalande från Europeiska rådets medlemmar, 26.2.2021 .

(39)

Artikel 3.1 k i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(40)

Rådets förordning (EU) 2022/922 av den 9 juni 2022 om inrättande och användning av en utvärderings- och övervakningsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av förordning (EU) nr 1053/2013, EUT L 160, 15.6.2022, s. 1.

(41)

Artikel 3.1 l i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(42)

Artikel 3.2 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(43)

COM(2020) 612, 23.9.2020.

(44)

COM(2020) 610, 23.9.2020.

(45)

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns strategi för grundläggande rättigheter, 2021.

(46)

Styrelsens beslut 61/2021 av den 9 november 2021 om antagande av handlingsplanen för grundläggande rättigheter för genomförandet av strategin för grundläggande rättigheter.

(47)

Artikel 3.2 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(48)

Artikel 3.2 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.

(49)

T.ex. ABC4EU ( https://cordis.europa.eu/project/id/312797 ), BODEGA ( https://cordis.europa.eu/project/id/653676 ), D4FLY ( https://cordis.europa.eu/project/id/833704 ), FASTPASS ( https://cordis.europa.eu/project/id/312583 ), XP-DITE ( https://cordis.europa.eu/project/id/285311 )

(50)

T.ex. ALFA ( https://cordis.europa.eu/project/id/700002 ), EWISA ( https://cordis.europa.eu/project/id/608174 ), FOLDOUT ( https://cordis.europa.eu/project/id/787021 )

(51)

T.ex. FIDELITY ( https://cordis.europa.eu/project/id/284862 ), iMARS ( https://cordis.europa.eu/project/id/607379 )

(52)

 T.ex. ANDROMEDA ( https://cordis.europa.eu/project/id/833881 )

(53)

 T.ex. TRESSPASS ( https://cordis.europa.eu/project/id/787120 ) 

(54)

T.ex. CLOSEYE ( https://cordis.europa.eu/project/id/313184 ), COMPASS2020 ( https://cordis.europa.eu/project/id/833650 ), EFFECTOR ( https://cordis.europa.eu/project/id/883374 ), EUCISE2020 ( https://cordis.europa.eu/project/id/883374 ), MARISA ( https://cordis.europa.eu/project/id/740698 ), SAFESHORE ( https://cordis.europa.eu/project/id/700643 ) 

(55)

Artikel 8.5–8.6 i förordningen om den europeiska gräns- och kustbevakningen.