EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 24.1.2023

COM(2023) 45 final

POLICYDOKUMENT

Med sikte på en operativ strategi för effektivare återvändanden

Det här policydokumentet är kommissionens bidrag till arbetet med att utveckla den operativa strategi för effektivare återvändanden som aviseras i den nya migrations- och asylpakten. Det bygger på bidrag och gemensamma synpunkter från diskussionerna i återvändandenätverket på hög nivå, under ledning av EU:s återvändandesamordnare. Tanken är också att dokumentet ska utgöra underlag för diskussionerna i Europaparlamentet och rådet om genomförandet av det gemensamma EU-systemet för återvändande. På grundval av detta kommer EU:s återvändandesamordnare och återvändandenätverket på hög nivå att inom kort färdigställa den operativa strategin, se till att den genomförs och regelbundet rapportera om den.

Inrättandet av ett effektivt och gemensamt EU-system för återvändande är centralt för välfungerande och trovärdiga migrations- och asylsystem och för den övergripande ansatsen i den nya migrations- och asylpakten 1 . Det är också en del av strategin för ett fullt fungerande och motståndskraftigt Schengenområde 2 för att kompensera för att det inte förekommer kontroller vid de inre gränserna och är därmed också en integrerad del av Schengenpolicycykeln, liksom en del av den europeiska integrerade gränsförvaltningen. Ett effektivt och gemensamt EU-system för återvändande ska också fungera avskräckande för att minska den riskabla och irreguljära migrationen, förhindra exploatering av migranter genom att motverka de kriminella smugglingsnätverkens affärsmodell och främja säkra lagliga vägar.

Ett av de främsta nya inslagen som lanseras i den nya pakten för att målen ska kunna uppnås är utnämningen av EU:s återvändandesamordnare som sammanför de olika delarna av EU:s återvändandepolitik och underlättar ett smidigt och sammanlänkat genomförande av återvändandeprocessen, med stöd av ett återvändandenätverk på hög nivå 3 .

Enligt den nya pakten kommer en operativ strategi för återvändande att ge ett strategiskt fokus för det arbete som utförs av EU:s återvändandesamordnare och högnivånätverket. På grundval av de ingående diskussionerna, värdefulla bidragen och gemensamma synpunkterna från samråden med återvändandenätverket på hög nivå hittills fastställer kommissionen i detta policydokument centrala mål och fyra konkreta och praktiska prioriterade områden för den operativa strategin för att åtgärda brister och öka den ömsesidiga samstämmigheten i genomförandet av EU:s återvändandepolitik. I bilagan till detta policydokument anges de särskilda åtgärder som skulle kunna genomföras på de fyra prioriterade områdena.

Arbetet med återvändande har utvecklats avsevärt under de senaste åren. Det pågår förhandlingar om att revidera EU:s rättsliga ram för asyl och migration, även på området återvändande (omarbetningen av återvändandedirektivet 4 , förordningen om asylförfaranden 5 och förordningen om asyl- och migrationshantering 6 ). Dessa bör fortsätta i samma snabba takt. EU har för närvarande 24 återtagandeavtal och återtagandearrangemang med tredjeländer. Vissa av dem ger goda resultat, medan andra behöver genomföras bättre. Den mekanism som infördes genom artikel 25a i viseringskodexen 7 etablerade en formell koppling mellan viseringspolitiken och återtagandesamarbetet. Förordningen om Schengens informationssystem 8 har trätt i kraft och kommer att börja tillämpas i mars 2023. Till framstegen hör också att man på nationell nivå infört mer strukturer för och satt ett större fokus på återvändande, att Frontex fått ett utvidgat mandat och ökad kapacitet och att mer gjorts för att skapa ett effektivt och gemensamt EU-system för återvändande. Detta visar positiv riktning, beslutsamhet och konkreta framsteg som EU bör bygga vidare på.

Vid utarbetandet av den operativa strategin för återvändande är det viktigt att ta en kritisk titt på vad som fungerar och vad som inte fungerar, dra lärdom av det arbete som redan gjorts och utforma en operativ strategi för att ytterligare genomföra våra gemensamma politiska prioriteringar på återvändandeområdet.

1.Positiv utveckling på återvändandeområdet

Det gemensamma EU-systemet för återvändande, som kombinerar stabilare strukturer inom EU med ett effektivare samarbete med tredjeländer, håller på att ta form. Parallellt med att EU:s rättsliga ram för återvändande har stärkts har operativa och praktiska verktyg införts för att man tillsammans bättre ska kunna öka återvändandena från EU.

Tack vare Schengens utvärderingsmekanism 9 är medlemsstaternas nationella lagstiftning och praxis nu bättre anpassade till målen och kraven i det reviderade återvändandedirektivet. De riktade rekommendationerna och den individuella uppföljningen med varje medlemsstat har lett till en rad förbättringar, allt från effektivare nationella förfaranden till ökat skydd av de grundläggande rättigheterna. Medlemsstaterna får dessutom tips om god praxis i andra medlemsstater.

På den externa sidan är den helhetssyn på migration som beskrivs i den nya migrations- och asylpakten fokuserad på att bygga upp partnerskap med tredjeländer som alla vinner på och som främjar bättre samarbete om återtagande. I den nya pakten framställs samarbete om migration med tredjeländer som en integrerad del av EU:s övergripande förbindelser. Detta stöds av handlingsplaner med prioriterade ursprungs- och transitländer, mål, stödåtgärder och förväntade tidsramar, även på återvändandeområdet.

Den process och mekanism som inrättades genom artikel 25a i viseringskodexen, genom vilken återtagandesamarbete och viseringspolitik kopplas samman, och den årliga bedömning som utarbetas av kommissionen har varit avgörande för att identifiera konkreta utmaningar i samarbetet med vissa länder och att ta itu med dem. Den har också fungerat som en katalysator för att stärka dialogen om återtagande med tredjeländer i de fall där samarbetet måste förbättras. Ökad samordning mellan EU och medlemsstaterna när det gäller gemensamma budskap, även i berörda rådsgrupper, och fastställande av konkreta uppgifter för att förbättra samarbetet om återtagande har visat sig ge resultat. EU:s befintliga återtagandeavtal och återtagandearrangemang underlättar det praktiska samarbetet. Tredjeländernas handläggning av återtagandeärenden har förbättrats avsevärt tack vare digitaliseringen via ärendehanteringssystem för återtagande.

Frontex spelar en viktig roll när det gäller att stödja medlemsstaterna i alla faser av frivilligt och påtvingat återvändande, även när det gäller återanpassning. Detta stöds av en ny vice verkställande direktör för återvändande och en avdelning för återvändande.

Genom den första EU-strategin för frivilligt återvändande och återanpassning 10 främjar EU som en del av målet att öka återvändandena överlag en bredare och bättre användning av frivilligt återvändande och återanpassning för att säkerställa humant, effektivt och hållbart återvändande för personer som inte har någon laglig rätt att stanna i EU. Genomförandet framskrider väl: sedan april 2022 tillhandahåller Frontex EU-standardiserade återanpassningspaket till tredjeländer genom de gemensamma återanpassningstjänsterna för att ytterligare stödja ett enhetligt tillvägagångssätt. Det finns också centrala verktyg för att förbättra återvändanderådgivningen (särskilda it-verktyg, en kvalitetsram för rådgivning och Frontex utbildningsmoduler som används för att utbilda rådgivare i ständiga kåren och som även ska användas för medlemsstaternas rådgivare). EU fortsätter att stödja återvändanden från transitländer, framför allt Turkiet och länder i Nordafrika och på västra Balkan, till ursprungsländer, i syfte att minska migrationstrycket på partnerländer och komma till rätta med den irreguljära migrationen med ett helhetsperspektiv där hela rutten beaktas. I detta sammanhang är arbetet inriktat på att stärka partnerländernas kapacitet att återsända migranter som inte uppfyller kraven för internationellt skydd och hjälpa dem att sluta återtagandeavtal med ursprungsländerna. Detta kompletteras av EU-finansierade initiativ i tredjeländer för att stärka migrationshanteringen, stödja irreguljära migranters frivilliga återvändande från transitländer samt individuella och samhällsbaserade återanpassningsinitiativ. Det är ännu tidigt att mäta effekterna av strategin, men Frontex rapporterar att i genomsnitt omkring 58 % av alla återvändanden från EU under de senaste två åren har varit frivilliga.

Betydande resultat har uppnåtts genom stark samordning på EU-nivå och användningen av Frontex stöd. Tack vare fullständig samordning mellan alla nationella aktörer, kommissionen, Frontex och relevanta EU-delegationer genom en särskilt inrättad arbetsgrupp har exempelvis Cypern på kort tid blivit en av de tre medlemsstaterna med flest Frontex-stödda återvändanden, då över 2 000 tredjelandsmedborgare återvände under 2022. Arbetet med att stödja de medlemsstater som drabbades mest i samband med den belarusiska regimens instrumentalisering av irreguljär migration visar också mervärdet av att alla aktörer arbetar tillsammans på ett samstämmigt sätt.

Den fleråriga budgetramen 2021–2027 stärker avsevärt det ekonomiska stödet på migrationsområdet för genomförandet av den nya migrations- och asylpakten. Det är viktigt att finansiering på både EU-nivå och medlemsstatsnivå, särskilt inom ramen för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, instrumentet för stöd inför anslutningen och instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, används för att bland andra mål främja effektivt återvändande och återtagande samt hållbar återanpassning.

Sist men inte minst är den nya funktionen i Schengens informationssystem med registreringar om personer som omfattas av beslut om återvändande, vilken börjar användas i mars 2023, en annan viktig del av det gemensamma EU-systemet för återvändande. Det banar väg för ett närmare samarbete, även när det gäller ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande som utfärdats av medlemsstaterna, för en snabbare och effektivare återvändandeprocess.

2.Utmaningar och hinder

Återvändandepolitiken är ett komplext område. En väsentlig svaghet är bristen på tillförlitliga uppgifter om hur EU:s återvändandesystem fungerar. Detta gör det i sin tur svårt att fastställa hur dess effektivitet kan förbättras.

Förfarandena i varje medlemsstat måste rationaliseras och optimeras, i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, även skyddet av personuppgifter, så att återvändandena blir snabbare och effektivare. Mycket har gjorts, men medlemsstaterna stöter fortfarande på betydande flaskhalsar och bristande samordning mellan aktörerna i processen. Beslut om att avsluta en laglig vistelse leder inte alltid till ett beslut om återvändande. Bristande efterlevnad av en tidsfrist för frivilligt återvändande leder inte alltid till påtvingat återvändande. Centralt för att förbättra effektiviteten är att täppa till dessa luckor. Enligt Eurostat verkställdes 21 % av de 340 515 beslut om återvändande som utfärdades 2021. Dessutom stod blott fem medlemsstater för 80 % av de återvändanden som underlättades av Frontex. Medlemsstaterna har upprepade gånger uppmanat till ökat stöd från Frontex på återvändandeområdet, så det är viktigt att de också utnyttjar Frontex stöd fullt ut, bland annat genom att myndigheterna ser till att de återvändande infinner sig för att återvända med flygningar som organiseras av byrån. Som anges i kommissionens meddelande om att stärka samarbetet kring återvändande och återtagande 11 och som också konstaterats under Schengenutvärderingsprocessen varierar medlemsstaternas rättsliga och administrativa återvändanderamar avsevärt, med både god praxis och brister i varje nationellt system. Några av de största hindren för en effektiv återvändandepolitik är de betydande klyftorna mellan asyl- och återvändandeförfarandena, de långa administrativa och rättsliga förfarandena, svårigheterna med att förhindra avvikande, otillräckliga resurser, otillräcklig infrastruktur och begränsad administrativ kapacitet att följa upp beslut om återvändande, bland annat genom ansökningar om återtagande till tredjeländer, då antalet ansökningar om återtagande för närvarande är mycket litet jämfört med antalet beslut om återvändande som utfärdats (16 % år 2021). Bättre användning av den befintliga rättsliga ramen för ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande skulle också kunna påskynda återvändandeprocessen och kan utgöra ytterligare ett steg mot ett gemensamt EU-system för återvändande.

En annan utmaning är otillräcklig samarbetsvilja från ursprungsländernas sida. Det är av avgörande betydelse för återvändandet att identifiering och utfärdande av resehandlingar sker effektivt och lägligt: långa och oklara förfaranden ökar risken för avvikande och motverkar återvändanden. Dessutom accepterar inte vissa tredjeländer icke-frivilliga återvändanden eller gör det bara för vissa kategorier (t.ex. brottslingar) medan andra inte vidkänns ansökningar om återtagande, vilket i praktiken minskar antalet återvändanden.

Ur ett operativt perspektiv är identifiering och åtgärdande av sådana luckor och utmaningar och främjande av befintlig god praxis det första steget mot att göra återvändandeförfarandena effektivare och snabbare. Detta kommer att ge effektivitetsvinster i den övergripande processen och trygga migranternas grundläggande rättigheter, i enlighet med EU-rätten och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Den operativa strategin bör ta hänsyn till behovet av att förbättra de nationella förfarandena så att de stämmer överens med både nationella och europeiska insatser för att stärka samarbetet kring återvändande och återtagande med internationella partner.

Med en Team Europe-anda bör man främja ett nära samspel mellan intern och extern politik, verktyg och intressenter. Den operativa strategin bör kompletteras med mer konsekventa och enhetliga nationella tillvägagångssätt och genom att bygga upp närmare samarbete och solidaritet mellan alla medlemsstater, ytterligare stärka det stöd som Frontex ger och främja medlemsstaternas användning av det.

3.Vägledande principer och mål för den operativa strategin

Utgående från en kritisk granskning av vad som fungerar i dagsläget och vad som inte gör det, samt samråden med högnivånätverkets medlemmar, anser kommissionen att strategin bör inriktas på att eftersträva ett tillvägagångssätt som är konsekvent och enhetligt mellan medlemsstatsnivån och EU-nivån, för att säkerställa effektiva återvändanden som en del av de allmänna målen för EU:s övergripande migrations- och asylpolitik.

EU:s återvändandesamordnare och högnivånätverket kommer, med stöd av Frontex och i tillämpliga fall i samarbete med andra EU-institutioner, att arbeta för att stärka medlemsstaternas samstämmighet och insatser för att med gemensamma krafter stödja varandra vid omedelbara behov och hinder och för att operativt bistå de gemensamma kontakterna med tredjeländer när det gäller att genomföra återvändanden.

Den operativa strategin måste återspegla EU:s politiska mål för återvändande 12 . Strategin måste också vara ett flexibelt verktyg som kontinuerligt kan reagera på förändringar i politiska prioriteringar och omständigheter.

Den operativa strategins centrala mål bör vara att få återvändandet att fungera bättre så att

·det totala antalet faktiska återvändanden ökar, med betydligt fler återvändanden till tredjeländer där det inte finns några större politiska hinder, baserat på mål som fastställts av medlemsstaterna,

·återvändanden genomförs snabbare, vilket stöder integriteten och trovärdigheten i medlemsstaternas asylsystem och avskräcker från irreguljära gränspassager, och

·återvändandena är hållbara och stämmer överens med europeiska värden och grundläggande rättigheter.

Detta centrala mål skulle kunna delas upp ytterligare i följande operativa mål:

·Rationalisera och optimera återvändandeprocessen i varje medlemsstat, i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, även skyddet av personuppgifter, så att återvändandena blir snabbare och effektivare.

·Öka de frivilliga återvändandena (både i absoluta termer och som andel av det totala antalet återvändanden) och återanpassningen, vilket främjar mer hållbara återvändanden inom ramen för det allmänna målet att öka återvändandena totalt.

·Främja en mer samarbetsinriktad och enhetlig EU-syn på återvändande bland medlemsstaterna, kommissionen och Frontex, i en Team Europe-anda, samtidigt som de övergripande förbindelserna med partner i tredjeländer beaktas.

·Förbättra de statistiska evidensbaserade uppgifterna om återvändande, för att skapa en mer målinriktad, planlagd och effektiv återvändandepolitik och en gemensam operativ insatskapacitet.

De operativa målen skulle kräva gemensamt arbete av medlemsstaterna, kommissionen och Frontex i samarbete med Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer, vid behov på fokusområden där gemensamma åtgärder behövs, i en anda av solidaritet och praktiskt samarbete. Den operativa strategin bör också ge Frontex tydlig vägledning för att konkret bidra till att dessa mål uppnås.

4.Fyra fokusområden för effektivare och mer ändamålsenliga återvändanden

På grundval av diskussionerna vid de två första mötena i högnivånätverket och bilaterala samråd med medlemsstaterna har kommissionen identifierat fyra fokusområden som kan ligga till grund för den operativa strategin: 

·Vidta riktade åtgärder för att hantera omedelbara behov och hinder på ett samordnat sätt.

·Effektivisera det övergripande återvändandesystemet genom att påskynda processen och täppa till kryphål.

·Främja återvändanderådgivning och återanpassning som centrala inslag i EU-återvändandesystemet, för både frivilligt och påtvingat återvändande.

·Digitalisera återvändandehanteringen och förbättra dataanalysen.

Dessa områden utgör en blandning av insatser för att hantera såväl omedelbara behov och hinder som kräver samordning och gemensamma åtgärder som långsiktigt strukturellt arbete för att effektivisera EU:s återvändandesystem. I bilagan till detta policydokument anges huvudåtgärder som föreslås för att uppnå resultat på de fyra fokusområdena samt mål och indikatorer som skulle kunna användas för att övervaka framstegen.

Arbetet bör snabbt gå in i en sant operativ fas. Det bör bidra till genomförandet av ett antal flaggskeppsarbetsflöden.

Komplexiteten, känsligheten och det stora antalet berörda parter och myndigheter som arbetar med återvändande kräver bättre samordning och öppna och strategiska diskussioner i en anda av tillit för att överbrygga luckorna. EU-återvändandesamordnarens och högnivånätverkets arbete ger möjlighet att använda ett praktiskt och konkret tillvägagångssätt som bygger på medlemsstaternas positiva erfarenheter för att främja närmare praktiskt samarbete och samstämmighet i syfte att vidareutveckla och främja målen för denna operativa strategi. Det finns olika styrkor och svagheter både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Prioriteringarna och behoven skiljer sig åt. Arbetet med de olika aspekterna kommer att behöva gå framåt parallellt med sikte på ett gemensamt och effektivt EU-system för återvändande.

(1)    COM(2020) 609 final.

(2)    COM(2021) 277 final.

(3)    Återvändandenätverket på hög nivå leds av EU:s återvändandesamordnare och består av företrädare för alla medlemsstaterna och Frontex.

(4)    COM(2018) 634 final.

(5)    COM(2020) 611 final.

(6)    COM(2020) 610 final.

(7)    Förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1155 av den 20 juni 2019, EUT L 188, 12.7.2019, s. 25.

(8)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, EUT L 312, 7.12.2018, s. 1.

(9)    Rådets förordning (EU) 2022/922 av den 9 juni 2022 om inrättande och användning av en utvärderings- och övervakningsmekanism för att kontrollera tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av förordning (EU) nr 1053/2013, EUT L 160, 15.6.2022, s. 1.

(10)    COM(2021) 120 final.

(11)    COM(2021) 56 final.

(12)    COM(2021) 56 final.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 24.1.2023

COM(2023) 45 final

BILAGA

till

POLICYDOKUMENTET

Med sikte på en operativ strategi för effektivare återvändanden

Föreslagna fokusområden för den operativa strategin för effektivare återvändanden

1)Riktade åtgärder för att hantera omedelbara behov och hinder

Att hantera omedelbara behov och hinder med hjälp av riktade åtgärder är en viktig aspekt av det arbete som utförs av EU:s återvändandesamordnare och högnivånätverket. Målet på det här föreslagna fokusområdet är att se till att medlemsstaterna samarbetar och att samordningen mellan alla aktörer är smidig och samstämmig, så att de kollektiva insatserna inriktas på återvändande till fastställda tredjeländer i enlighet med politiska prioriteringar. Hinder bör snabbt flaggas och åtgärdas. Arbetet på detta område kan blottlägga mer strukturella problem (t.ex. samarbete mellan nationella myndigheter, resurser och utbildningsbehov) som måste hanteras på längre sikt och som kan tangera andra fokusområden.

·Kvartalsvisa gemensamma fokuserade insatser för att genomföra återvändanden till ett begränsat antal prioriterade tredjeländer ska diskuteras vid varje möte i högnivånätverket och genomföras under följande kvartal. Vilka nationaliteter man ska fokusera på bör baseras på relevanta EU-handlingsplaner, uppföljningen av mekanismen i artikel 25a i viseringskodexen och diskussionerna i rådets arbetsgrupper. Dessa nationaliteter bör också omfatta sådana som är undantagna från viseringskrav. Sådana gemensamma insatser ska samordnas med kommissionens insatser för att öka återvändandena till specifika tredjeländer, särskilt i samband med genomförandet av EU:s återtagandeavtal och återtagandearrangemang och med uppföljningen av mekanismen i artikel 25a i viseringskodexen.

·Samarbetet mellan medlemsstater med liknande behov ska underlättas, så att de med gemensamma krafter kan stödja varandra med återvändanderelaterad operativ verksamhet och ställa platser till förfogande för varandra i nationella program för frivilligt återvändande och återanpassning. Frontex kommer vid behov att anpassa sin verksamhet för att tillhandahålla allt nödvändigt bistånd.

·Medlemmar i högnivånätverket ska arbeta med relevanta nationella myndigheter för att inrikta åtgärderna på specifika tredjeländer som identifierats – särskilt på att uppnå effektivitet i fråga om att se till att dessa återvändanden prioriteras, utarbeta identifieringsakter (dokument, individuell bedömning, biometriska uppgifter), säkerställa att de återvändande är tillgängliga för intervjuer och identifieringsuppdrag, följa upp beslut om återvändande med ansökningar om återtagande, ombesörja tillräcklig kapacitet för förvar vid behov, inrätta identifieringsrutiner med ambassader och fylla charterflygningar.

·Ad hoc-problem, såsom covid-19-krav, ska snabbt anmälas till EU:s återvändandesamordnare så att en lösning kan hittas.

·Medlemsstaterna, medlemmarna i högnivånätverket, Frontex och andra relevanta aktörer, såsom europeiska sambandsmän för migration och europeiska sambandsmän för återvändande, bör engagera sig för att tillhandahålla relevant information och underlag för kontakter med tredjeländer. Detta skulle göra det lättare att anordna gemensamma uppdrag där kommissionen och berörda medlemsstater åker till tredjeländer, i samarbete med Europeiska utrikestjänsten, för att lägga fram ett gemensamt och konsekvent tillvägagångssätt.

2)Långsiktiga och strukturella behov

Brister i samarbetet och kontakterna mellan de myndigheter som deltar i återvändandeprocessen är ett väsentligt strukturellt hinder för en effektivare återvändandeprocess. Arbetet inom detta föreslagna område är avsett att inriktas på att identifiera dessa brister och åtgärda dem, för att säkerställa att ett beslut om att avsluta en laglig vistelse i EU leder till ett beslut om återvändande, att sådana beslut om återvändande verkställs och att återvändanden genomförs så snabbt som möjligt.

a)Effektivisera det övergripande återvändandesystemet genom att påskynda processen och täppa till kryphål

·Fokusera på viktiga punkter och särskilda hinder som medlemsstaterna har angett eller som identifierats under Schengenutvärderingarna för att påskynda återvändandeprocessen.

·Säkerställa att ett beslut om att avsluta en laglig vistelse omedelbart följs av ett beslut om återvändande, bland annat genom att koppla resultatet av asylförfarandet till återvändandeförfarandet, även i samarbete med Frontex och som en uppföljning av lärdomar och kunskap från EU:s asylbyrå och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

·Täppa till luckan i överföringen från frivilligt till påtvingat återvändande, dvs. luckor mellan behöriga myndigheter, för att förbättra effektiviteten och minska risken för avvikande.

·Komma till rätta med förfaranderelaterade luckor och hinder kopplade till de olika befogenheterna för de myndigheter och organ som ansvarar för de olika faserna i återvändandeprocessen. I denna fråga ska högnivånätverket utforska praktiska lösningar som bygger på medlemsstaternas erfarenheter och goda praxis.

·Arbeta med hinder som specifikt rör situationer där tredjelandsmedborgare förhindrar förfarandet och vägrar att samarbeta.

·Arbeta med hinder som specifikt rör dömda brottslingars återvändande.

·Åtgärda hinder i medlemsstaternas system när det gäller inlämning av ansökningar om återtagande (inbegripet, i tillämpliga fall, problem som rör ärendehanteringssystemet för återtagande med tredjeländer).

·Fastställa praktiska behov och åtgärder för att på bästa sätt utnyttja den nya funktionen i Schengens informationssystem för skapande av registreringar om personer som omfattas av ett beslut om återvändande för att underlätta ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande.

·Utveckla ett mer konsekvent sätt att fastställa risken för avvikande, åtgärda avsaknaden av tillräcklig kapacitet och mer effektivt använda ändamålsenliga alternativ till förvar. Arbeta för att skapa en bättre koppling mellan olika typer av risker för avvikande och de lämpligaste och mest relevanta alternativen till förvar.

b)Främja återvändanderådgivning och återanpassning som centrala inslag i återvändandesystemen, för både frivilligt och påtvingat återvändande

Återvändanderådgivare spelar en central roll i återvändandeprocessen, då de ledsagar den återvändande i varje steg av förfarandet, även genom att säkerställa full respekt för de grundläggande rättigheterna i alla skeden av återvändandeprocessen. Med utgångspunkt i det pågående arbetet inom ramen för EU:s strategi för frivilligt återvändande och återanpassning, inbegripet diskussioner i relevanta rådsgrupper och expertforum, är arbetet inom detta föreslagna område tänkt att inriktas på att se till att alla medlemsstater har välutbildade återvändanderådgivare med de verktyg som krävs för att stödja en effektivare process, bland annat möjligheter i återvändandelandet och hänvisning till initiativ som lanserats av internationella organisationer, lokala aktörer, nationella myndigheter eller utvecklingssamarbetsprojekt. Dessutom kommer arbetet att inriktas på att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för hållbar återanpassning och finansiering av denna, vilket har potential att ytterligare uppmuntra både de återvändande och myndigheter i tredjeländer att samarbeta genom hela återvändandeprocessen.

·Hjälpa medlemsstaterna att inrätta effektivare system för stöd till frivilligt återvändande och strukturer för återvändanderådgivning som bygger på det arbete som pågår bland yrkesverksamma och med stöd av Frontex. Alla medlemsstater bör före årets slut börja använda Frontex gemensamma återanpassningstjänster. Målet bör vara att öka det absoluta antalet frivilliga återvändanden för alla medlemsstater.

·Se till att alla medlemsstater har återvändanderådgivning som en yrkesprofil, genom vilken användningen av frivilligt återvändande främjas som en del av det allmänna målet att öka återvändandena.

·Sörja för full medvetenhet på alla nivåer om tillgängliga verktyg och utbildningar (även om grundläggande rättigheter) för att komma till rätta med strukturella utmaningar.

·Mer erfarna medlemsstater uppmuntras att stödja de som har mindre erfarenhet genom ett mer målinriktat och strategiskt utbyte mellan högnivånätverkets medlemmar.

·Främja samstämmigheten mellan medlemsstaternas stöd till frivilligt återvändande och återanpassning gentemot specifika tredjeländer vid behov och säkerställa samordning av relevanta befintliga program i tredjeländer.

·Se till att medlemsstaternas och Frontex återvändanderådgivare känner till – och kan använda – de möjligheter till hänvisning och återanpassning som gjorts tillgängliga för återvändande i återvändandeländerna genom initiativ som lanserats av internationella organisationer, lokala aktörer, nationella myndigheter eller projekt för utvecklingssamarbete.

·Fördubbla antalet tredjeländer som omfattas av Frontex gemensamma återanpassningstjänster senast i slutet av 2023.

c)Digitalisera återvändandehanteringen och förbättra dataanalysen

Avsaknaden av regelbundna och tillförlitliga uppgifter om återvändande är en betydande brist som måste åtgärdas. En viktig pusselbit är att se till att varje medlemsstat har ett digitalt ärendehanteringssystem för återvändande som kan anslutas till andra it-system som är relevanta för återvändandeprocessen och som kan stödja en effektivare och mer tillförlitlig analys av relevanta uppgifter.

·Fastställa tydliga tidsfrister för att stödja digitaliseringen av medlemsstaternas ärendehanteringssystem för återvändande med hjälp av Frontexmodellen. Frontex ska slutföra analysen av brister för alla medlemsstater senast i slutet av 2023 och sedan utveckla och genomföra en plan tillsammans med medlemsstaterna i syfte att uppnå full digitalisering så snart som möjligt men senast 2026. Tillgängliga medel från Asyl-, migrations- och integrationsfonden ska användas för dessa projekt.

·Ytterligare analysera möjligheten att upprätta interoperabilitet mellan it-system som är relevanta för återvändandeprocessen, inbegripet hur nödvändiga och proportionerliga sådana sammanlänkningar är.

·Öka användningen av verktyget för återanpassningsstöd och det befintliga ärendehanteringssystemet för återtagande med tredjeländer.

·Säkerställa medvetenhet om läget när det gäller uppladdningar och uppdateringar av registreringar om återvändande i SIS II, åtkomst till SIS II för olika medlemsstatsmyndigheter, övervakning av återvändanden och etablerad praxis när det gäller träffar.

·Identifiera nya möjligheter som in- och utresesystemet erbjuder för att effektivt använda uppgifter om personer som överskridit den tillåtna vistelseperioden vilka genereras automatiskt av systemet.

·Med utgångspunkt i den nya funktionen i Schengens informationssystem om skapande av registreringar om personer som är föremål för beslut om återvändande, identifiera och utnyttja möjligheterna att underlätta ömsesidigt erkännande av beslut om återvändande för en snabbare och effektivare återvändandeprocess.

·Samarbeta med alla berörda parter (kommissionen, Frontex, medlemsstaterna) i syfte att förbättra insamlingen av statistik om återvändande och utveckla ändamålsenliga analysprodukter och ändamålsenlig situationsmedvetenhet om hur återvändandet fungerar, så att det blir möjligt att proaktivt planera gemensamma insatser för att åtgärda identifierade utmaningar.

·Utveckla en gemensam uppfattning om goda resultat på återvändandeområdet utöver andelen återvändande och fastställa lämpliga indikatorer för rapportering och effektivitet.

* * *

Framstegen och resultaten av den operativa strategin bör övervakas med hjälp av en tydligt definierad uppsättning indikatorer. Följande indikatorer ska beaktas:

·Antal beslut om återvändande som utfärdats efter avslag på asylansökningar.

·Antal ansökningar om återtagande som gjorts på grundval av beslut om återvändande.

·Andel frivilliga återvändanden i förhållande till det totala antalet återvändanden.

·Antal medlemsstater med ett elektroniskt ärendehanteringssystem för återvändande.

·Antal medlemsstater med ett återvändanderådgivningssystem.

·Antal medlemsstater som regelbundet använder Frontex återvändanderelaterade tjänster (före och efter återvändandet och återanpassning) och deltar i återvändandeinsatser.

·Antal tredjeländer som omfattas av Frontex gemensamma återanpassningstjänster.

EU:s återvändandesamordnare kommer att till högnivånätverket lämna regelbundna lägesrapporter som också ska bidra till Schengenbarometern. Samtidigt som indikatorerna fungerar som en solid grund för att övervaka framstegen kan de utvecklas i och med utvecklingen och genomförandet av den operativa strategin.