(1)

Att säkerställa en rättvis och effektiv beskattning på den inre marknaden och bekämpa skatteflykt och skatteundandragande förblir viktiga politiska prioriteringar i unionen. Även om betydande framsteg har gjorts på detta område under de senaste åren, särskilt genom antagandet av rådets direktiv (EU) 2016/1164 (10) om bekämpning av skatteflykt och utvidgningen av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2011/16/EU (11) om administrativt samarbete, krävs ytterligare åtgärder för att ta itu med särskilt identifierade metoder för skatteflykt och skatteundandragande, som inte till fullo omfattas av unionens befintliga rättsliga ram. I synnerhet skapar multinationella koncerner ofta företag utan minimal substans för att sänka sin totala skattskyldighet, bland annat genom att flytta vinster från vissa högskattemedlemsstater där de bedriver ekonomisk och värdeskapande verksamhet. Detta förslag kompletterar de framsteg som gjorts i fråga om insyn i företag genom de krav på verkligt huvudmannaskap som införts genom ramen för bekämpning av penningtvätt, som behandlar situationer där företag bildas för att dölja verkligt ägande, oavsett om det gäller själva företagen eller de tillgångar de förvaltar och äger, såsom fastigheter eller egendom av högt värde.

(1)

Att säkerställa en rättvis och effektiv beskattning på den inre marknaden och bekämpa skatteflykt och skatteundandragande förblir viktiga politiska prioriteringar i unionen. Även om betydande framsteg har gjorts på detta område under de senaste åren, särskilt genom antagandet av rådets direktiv (EU) 2016/1164 (10) om bekämpning av skatteflykt och utvidgningen av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2011/16/EU (11) om administrativt samarbete i fråga om beskattning , krävs ytterligare åtgärder för att ta itu med särskilt identifierade metoder för skatteflykt och skatteundandragande, bland annat genom missbruk av skalbolag, som inte till fullo omfattas av unionens befintliga rättsliga ram. I  detta avseende rapporterades det i samband med avslöjandena i Pandoradokumenten att skalbolag bildas i syfte att flytta pengar mellan bankkonton, undvika skatter och begå ekonomisk brottslighet, inklusive penningtvätt, och för att kringgå unionens sanktioner mot ryska oligarker. I synnerhet skapar multinationella koncerner ofta företag utan minimal ekonomisk substans för att sänka sin totala skattskyldighet, bland annat genom att flytta vinster från vissa högskattemedlemsstater där de bedriver ekonomisk och värdeskapande verksamhet. Detta förslag kompletterar de framsteg som gjorts i fråga om insyn i företag genom de krav på verkligt huvudmannaskap som införts genom ramen för bekämpning av penningtvätt, som behandlar situationer där företag bildas för att dölja verkligt ägande, oavsett om det gäller själva företagen eller de tillgångar de förvaltar och äger, såsom fastigheter eller egendom av högt värde.

(1a)

Det kan finnas giltiga skäl för att använda företag med minimal ekonomisk substans. Det är därför viktigt att garantera en proportionerlig rättslig ram som skyddar ställningen för små och medelstora företag som använder rättsliga strukturer för att främja investeringar, efterleva nationell lagstiftning eller verka på olika nationella marknader, samtidigt som det konkret lagstiftas om missbruk av skalbolag för att undvika beskattning. Uppgifternas kvalitet och fullständighet är därför avgörande för att man ska kunna dra största möjliga nytta av detta direktiv.

(1b)

Avsaknaden av ett internationellt instrument om missbruk av skalbolag för skatteändamål skapar ett betydande kryphål i de globala insatserna för att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Dessutom skapar det ojämlika konkurrensvillkor mellan företagen. Avsaknaden av ett sådant instrument bekräftar vikten av de rättsliga standarder som fastställs i detta direktiv. Det är viktigt att säkerställa att de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv är proportionerliga och effektiva i skattehänseende för att bevara konkurrenskraften för företag i unionen.

(1c)

Missbruk av skalbolag för skatteändamål leder till en minskning av skattskyldigheten och en skatteförlust inom unionen. Det är därför viktigt att i detta direktiv fastställa ambitiösa och proportionella standarder för fastställandet av gemensamma krav på minimal substans, för ett förbättrat informationsutbyte mellan nationella skattemyndigheter och för att avskräcka från användning av skalbolag vilket främjas av vissa förmedlare.

(2)

Det kan konstateras att företag som saknar minimal substans kan etableras i en medlemsstat med det huvudsakliga syftet att erhålla en skattefördel, vilket urholkar skattebasen i en annan medlemsstat. Visserligen har vissa medlemsstater utvecklat en rättslig eller administrativ ram för att skydda sina skattebaser från sådana system, men de relevanta reglerna får ofta en begränsad effekt eftersom de endast gäller på en enda medlemsstats territorium och inte fungerar för att fånga upp situationer som berör fler än en medlemsstat. Dessutom skiljer sig de nationella regler som gäller på detta område avsevärt åt inom unionen, då vissa medlemsstater saknar regler för att ta itu med missbruk av företag med minimal eller ingen substans för skatteändamål.

(2)

Det kan konstateras att företag som saknar minimal substans kan etableras i en medlemsstat med det huvudsakliga syftet att erhålla en skattefördel, vilket urholkar skattebasen i en annan medlemsstat och skapar en möjlighet till aggressiv skatteplanering . Visserligen har vissa medlemsstater utvecklat en rättslig eller administrativ ram för att skydda sina skattebaser från sådana system, men de relevanta reglerna får ofta en begränsad effekt eftersom de endast gäller på en enda medlemsstats territorium och inte fungerar för att fånga upp situationer som berör fler än en medlemsstat. Dessutom skiljer sig de nationella regler som gäller på detta område avsevärt åt inom unionen, då vissa medlemsstater saknar regler för att ta itu med missbruk av företag med minimal eller ingen substans för skatteändamål. Det är därför viktigt att utarbeta en unionsomfattande rättslig strategi för att säkerställa en ram till skydd för den inre marknadens integritet, med full respekt för högsta standarder när det gäller tillgänglighet, enkelhet och transparens.

(3)

Det är nödvändigt att fastställa en gemensam ram för att stärka medlemsstaternas förmåga att motarbeta skatteundandragande och skatteflykt i samband med användning av företag som inte bedriver ekonomisk verksamhet, även om de förmodligen har koppling till ekonomisk verksamhet och därför har minimal eller ingen substans för skatteändamål. Detta görs för att säkerställa att företag som saknar minimal substans inte används som instrument för skatteundandragande eller skatteflykt. Eftersom dessa företag kan vara etablerade i en medlemsstat men kan användas för att urholka skattebasen i en annan medlemsstat, är det viktigt att komma överens om en gemensam uppsättning regler för att fastställa vad som bör betraktas som otillräcklig substans i skattehänseende på den inre marknaden och för att fastställa särskilda skattekonsekvenser som är kopplade till sådan otillräcklig substans. Om ett företag har befunnits ha tillräcklig substans enligt detta direktiv bör detta inte hindra medlemsstaterna från att fortsätta att tillämpa regler mot skatteflykt och skatteundandragande, förutsatt att dessa är förenliga med unionsrätten.

(3)

Det är nödvändigt att fastställa en gemensam ram för att stärka medlemsstaternas förmåga att motarbeta skatteundandragande och skatteflykt i samband med användning av företag som inte bedriver ekonomisk verksamhet, även om de förmodligen har koppling till ekonomisk verksamhet och därför har minimal eller ingen substans för skatteändamål. Detta görs för att säkerställa att företag som saknar minimal substans inte används som instrument för skatteundandragande eller skatteflykt. Eftersom dessa företag kan vara etablerade i en medlemsstat men kan användas för att urholka skattebasen i en annan medlemsstat, är det viktigt att komma överens om en gemensam uppsättning regler för att fastställa vad som bör betraktas som otillräcklig substans i skattehänseende på den inre marknaden och för att fastställa särskilda skattekonsekvenser som är kopplade till sådan otillräcklig substans. Om ett företag har befunnits ha tillräcklig substans enligt detta direktiv bör detta inte hindra medlemsstaterna från att fortsätta att tillämpa strängare regler för minimisubstans och andra regler mot skatteflykt och skatteundandragande, förutsatt att dessa är förenliga med unionsrätten.

(3a)

För att uppnå målen med detta direktiv är det av yttersta vikt att öka skattemyndigheternas kapacitet och förbättra informationsutbytet i hela unionen. Det är nödvändigt att medlemsstaterna delar relevanta upplysningar som de har tillgång till, genomför system som stöder utbytet av dessa upplysningar och som ett sista steg verkställer föreslagna sanktioner mot företag som inte uppfyller kraven. Till stöd för detta direktiv bör kommissionen föreslå särskilda åtgärder inom Fiscalisprogrammet.

(4)

För att säkerställa en heltäckande strategi bör reglerna gälla för alla företag i unionen som är beskattningsbara i en medlemsstat, oavsett rättslig form och rättslig status, så länge de har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat och har rätt att erhålla ett intyg om skatterättslig hemvist i den medlemsstaten.

(4)

För att säkerställa en heltäckande och proportionerlig strategi bör reglerna gälla för företag i unionen som är beskattningsbara i en medlemsstat, oavsett rättslig form och rättslig status, så länge de har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat och har rätt att erhålla ett intyg om skatterättslig hemvist i den medlemsstaten. Detta breda tillämpningsområde begränsas därför av en uppsättning standarder för den ekonomiska verksamheten inom de företag som omfattas av detta direktiv.

(5)

För att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och att eventuella regler är proportionella och effektiva är det önskvärt att begränsa reglernas tillämpningsområde till företag som riskerar att antas sakna minimal substans och som används för att uppnå en skattefördel. Det är därför viktigt att fastställa kriterier för upptagning till bedömning, i form av tre kumulativa, indikativa villkor, för att kunna fastställa vilka företag som är tillräckligt utsatta för risker enligt ovan för att motivera att de ska omfattas av rapporteringskrav. Ett första villkor bör göra det möjligt att identifiera företag som sannolikt huvudsakligen bedriver geografiskt rörlig ekonomisk verksamhet, eftersom den plats där sådan verksamhet faktiskt bedrivs vanligtvis är svårare att identifiera. Sådan verksamhet ger normalt upphov till betydande passiva inkomstflöden. Företag, vars inkomster huvudsakligen består av passiva inkomstflöden skulle således uppfylla detta villkor. Hänsyn bör också tas till att bolag som innehar tillgångar för privat bruk, såsom fastigheter, yachter, jetflygplan, konstverk eller eget kapital, kan sakna inkomst under längre tid, men tack vare sådant ägande ändå ha möjlighet till betydande skattefördelar. Eftersom rent inhemska situationer inte skulle utgöra en risk för en väl fungerande inre marknad och bäst hanteras på nationell nivå, bör ett andra villkor inriktas på företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Deltagande i gränsöverskridande verksamhet bör fastställas med beaktande av, å ena sidan, arten av företagets inhemska eller utländska transaktioner och, å andra sidan, dess egendom, eftersom bolag som endast innehar tillgångar för privat, icke-yrkesmässig användning kanske inte utför transaktioner under en längre tid. Dessutom bör ett tredje villkor ringa in de företag som saknar eller inte har tillräckliga egna resurser för att sköta sina grundläggande ledningsfunktioner. I detta avseende tenderar företag som inte har tillräckliga egna resurser att anlita utomstående leverantörer av tjänster för administration, förvaltning, korrespondens och regelefterlevnad eller ingå relevanta avtal med närstående företag om tillhandahållande av sådana tjänster i syfte att upprätta och upprätthålla en juridisk och skattemässig närvaro. Att lägga ut endast vissa hjälptjänster på entreprenad, såsom enbart bokföringstjänster, medan huvudverksamheten ligger kvar hos företaget, räcker inte i sig för att ett företag ska uppfylla detta villkor. Även om sådana tjänsteleverantörer kan vara reglerade för andra icke-skattemässiga ändamål, kan deras skyldigheter för sådana andra ändamål inte alltid minska risken för att de möjliggör etablering och drift av företag som missbrukas för skatteflykt och skatteundandragande.

(5)

För att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och att eventuella regler är proportionella och effektiva är det önskvärt att begränsa reglernas tillämpningsområde till företag som riskerar att antas sakna minimal substans och som främst används för att uppnå en skattefördel. Det är därför viktigt att fastställa kriterier för upptagning till bedömning, i form av tre kumulativa, indikativa villkor, för att kunna fastställa vilka företag som är tillräckligt utsatta för risker enligt ovan för att motivera att de ska omfattas av rapporteringskrav . Företagen bör själva utföra testet för huruvida de uppfyller kriterierna för upptagning till bedömning i form av en självbedömning . Ett första villkor bör göra det möjligt att identifiera företag som sannolikt huvudsakligen bedriver geografiskt rörlig ekonomisk verksamhet, eftersom den plats där sådan verksamhet faktiskt bedrivs vanligtvis är svårare att identifiera. Sådan verksamhet ger normalt upphov till betydande passiva inkomstflöden. Företag, vars inkomster huvudsakligen består av passiva inkomstflöden skulle således uppfylla detta villkor. Hänsyn bör också tas till att bolag som innehar tillgångar för privat bruk, såsom fastigheter, yachter, jetflygplan, konst eller eget kapital, kan sakna inkomst under längre tid, men tack vare sådant ägande ändå ha möjlighet till betydande skattefördelar. Eftersom rent inhemska situationer inte skulle utgöra en risk för en väl fungerande inre marknad och bäst hanteras på nationell nivå, bör ett andra villkor inriktas på företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Deltagande i gränsöverskridande verksamhet bör fastställas med beaktande av, å ena sidan, arten av företagets inhemska eller utländska transaktioner och, å andra sidan, dess egendom, eftersom bolag som endast innehar tillgångar för privat, icke-yrkesmässig användning kanske inte utför transaktioner under en längre tid. Dessutom bör ett tredje villkor ringa in de företag som saknar eller inte har tillräckliga egna resurser för att sköta sina grundläggande ledningsfunktioner. I detta avseende tenderar företag som inte har tillräckliga egna resurser att anlita utomstående leverantörer av tjänster för administration, förvaltning, korrespondens och regelefterlevnad eller ingå relevanta avtal med närstående företag om tillhandahållande av sådana tjänster i syfte att upprätta och upprätthålla en juridisk och skattemässig närvaro. Att lägga ut endast vissa hjälptjänster på entreprenad, såsom enbart bokföringstjänster, medan huvudverksamheten ligger kvar hos företaget, räcker inte i sig för att ett företag ska uppfylla detta villkor. Även om sådana tjänsteleverantörer kan vara reglerade för andra icke-skattemässiga ändamål, kan deras skyldigheter för sådana andra ändamål inte alltid minska risken för att de möjliggör etablering och drift av företag som missbrukas för skatteflykt och skatteundandragande.

(6)

Det vore rimligt att från de planerade reglerna utesluta företag vars verksamhet är föremål för tillräcklig transparens och därför inte utgör en risk i fråga om brist på substans i skattehänseende. Företag som har överlåtbara värdepapper som är upptagna till handel, eller som är noterade på en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform, samt vissa finansiella företag som är strängt reglerade i unionen, direkt eller indirekt, och som omfattas av ökade krav på transparens och tillsyn, bör också undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Rena holdingbolag som är belägna inom samma jurisdiktion som det operativa dotterföretaget och deras verkliga huvudmän kommer sannolikt inte heller att bidra till att erhålla en skattefördel. Det samma gäller underordnade holdingbolag som är belägna inom samma jurisdiktion som bolagets aktieägare eller yttersta moderföretag. Även de bör uteslutas på grundval av detta. Företag som har ett tillräckligt antal personer anställda, på heltid och som bara arbetar för företaget, för att bedriva företagets verksamhet bör inte heller anses sakna minimal substans. Även om de inte rimligen kan förväntas uppfylla kriterierna för upptagning till bedömning, bör de uttryckligen uteslutas av rättssäkerhetsskäl.

(6)

Det är rimligt och proportionerligt att från de planerade reglerna utesluta företag vars verksamhet är föremål för tillräcklig transparens och skattekontroll och därför inte utgör en risk i fråga om brist på substans i skattehänseende. Företag som har överlåtbara värdepapper som är upptagna till handel, eller som är noterade på en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform, samt vissa finansiella företag som är strängt reglerade i unionen, direkt eller indirekt, och som omfattas av ökade krav på transparens och tillsyn, bör också undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Rena holdingbolag som är belägna inom samma jurisdiktion som det operativa dotterföretaget och deras verkliga huvudmän kommer sannolikt inte heller att bidra till att erhålla en skattefördel. Det samma gäller underordnade holdingbolag som är belägna inom samma jurisdiktion som bolagets aktieägare eller yttersta moderföretag. Även de bör uteslutas på grundval av detta. Detta undantag tillämpas uttryckligen på företag som är reglerade eller som löper liten risk att sakna substans. Undantaget bör tillämpas enhet-för-enhet och inte utvidgas till att omfatta en hel grupp.

(8)

För att underlätta genomförandet av detta direktiv bör företag som riskerar att anses sakna substans, och som huvudsakligen används i syfte att erhålla en skattefördel, i sin årliga skattedeklaration förklarar att de förfogar över en miniminivå av resurser, exempelvis personer och lokaler, i den medlemsstat där de har sin skatterättsliga hemvist, och om så är fallet tillhandahålla handlingar som styrker detta. Även om det finns en insikt om att olika verksamheter kan kräva en annan nivå eller typ av resurser, skulle under alla omständigheter en gemensam miniminivå av resurser förväntas. Denna bedömning bör endast syfta till att identifiera substansen i företag för skatteändamål och ifrågasätter inte den roll som ”tjänsteleverantörer till truster eller bolag”, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (12), har när det gäller att identifiera penningtvätt, förbrott och finansiering av terrorism. Omvänt kan avsaknaden av en miniminivå av resurser anses tyda på en brist på substans om ett företag redan riskerar att anses sakna substans för skatteändamål. För att säkerställa förenlighet med relevanta internationella standarder bör en gemensam miniminivå bygga på befintliga unionsstandarder och internationella standarder för väsentlig ekonomisk verksamhet inom ramen för förmånliga skattesystem eller i avsaknad av företagsbeskattning (13), såsom de utvecklats inom ramen för forumet om skadliga beskattningsmetoder. Det är nödvändigt att föreskriva att styrkande handlingar ska lämnas in tillsammans med skattedeklarationen till stöd för företagets förklaring om att det förfogar över ett minimum av resurser. Det är också nödvändigt att göra det möjligt för skattemyndigheten att bilda sig en uppfattning som grundar sig på fakta om företaget och dess övriga omständigheter och besluta huruvida en revision ska inledas.

(8)

För att underlätta genomförandet av detta direktiv bör företag som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde och som riskerar att anses sakna substans, och som huvudsakligen används i syfte att erhålla en skattefördel, i sin årliga skattedeklaration förklara att de förfogar över en miniminivå av resurser, nämligen personer och lokaler, i den medlemsstat där de har sin skatterättsliga hemvist, och om så är fallet tillhandahålla handlingar som styrker detta . När det gäller kravet på lokaler i en medlemsstat bör hänsyn tas till den ökande förekomsten av distansarbete, som gör att legitima företag minskar sitt kontorsutrymme och väljer att inte ha lokaler som uteslutande används av företaget . Även om det finns en insikt om att olika verksamheter kan kräva en annan nivå eller typ av resurser, skulle under alla omständigheter en gemensam miniminivå av resurser förväntas. Denna bedömning bör endast syfta till att identifiera substansen i företag för skatteändamål och ifrågasätter inte den roll som ”tjänsteleverantörer till truster eller bolag”, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (12), har när det gäller att identifiera penningtvätt, förbrott och finansiering av terrorism. Omvänt kan avsaknaden av en miniminivå av resurser anses tyda på en brist på substans om ett företag redan riskerar att anses sakna substans för skatteändamål. För att säkerställa förenlighet med relevanta internationella standarder bör en gemensam miniminivå bygga på befintliga unionsstandarder och internationella standarder för väsentlig ekonomisk verksamhet inom ramen för förmånliga skattesystem eller i avsaknad av företagsbeskattning (13), såsom de utvecklats inom ramen för forumet om skadliga beskattningsmetoder. Det är nödvändigt att föreskriva att styrkande handlingar ska lämnas in tillsammans med skattedeklarationen till stöd för företagets förklaring om att det förfogar över ett minimum av resurser. Det är också nödvändigt att göra det möjligt för skattemyndigheten att bilda sig en uppfattning som grundar sig på fakta om företaget och dess övriga omständigheter och besluta huruvida en revision ska inledas.

(9)

För att säkerställa skattesäkerhet är det absolut nödvändigt att fastställa gemensamma regler för innehållet i företagens förklaringar. Företag som uppfyller kriterierna för upptagning till bedömning och följaktligen omfattas av rapporteringskrav bör antas sakna tillräcklig substans för skatteändamål om de också förklarar att de inte uppfyller en eller flera av de faktorer som tillsammans utgör en miniminivå av substans, eller inte lämnar de styrkande handlingar som krävs. Företag som deklarerar att de innehar alla delar av miniminivån av substans och tillhandahåller den styrkande dokumentation som krävs, bör i stället antas ha minimal substans för skatteändamål och bör inte åläggas några ytterligare skyldigheter eller drabbas av konsekvenser enligt detta direktiv. Detta bör dock inte påverka tillämplig lagstiftning eller skattemyndighetens rätt att utföra en revision, även på grundval av styrkande handlingar, och eventuellt komma fram till en annan slutsats .

(9)

För att säkerställa säkerhet och stabilitet på skatteområdet är det absolut nödvändigt att fastställa gemensamma regler för innehållet i företagens förklaringar. Företag som uppfyller kriterierna för upptagning till bedömning och följaktligen omfattas av rapporteringskrav bör antas sakna tillräcklig substans för skatteändamål om de också förklarar att de inte uppfyller en eller flera av de faktorer som tillsammans utgör en miniminivå av substans, eller inte lämnar de styrkande handlingar som krävs. Företag som deklarerar att de innehar alla delar av miniminivån av substans och tillhandahåller den styrkande dokumentation som krävs, bör i stället antas ha minimal substans för skatteändamål och bör inte åläggas några ytterligare skyldigheter eller drabbas av konsekvenser enligt detta direktiv. Detta bör dock inte påverka tillämplig lagstiftning eller skattemyndighetens rätt att utföra en revision, även på grundval av styrkande handlingar . För att medlemsstaterna ska kunna fördela skattemyndigheternas resurser på ett effektivt sätt bör de kunna fastställa en period under vilken företaget antas ha minimisubstans, under förutsättning att företagets faktiska och rättsliga förhållanden förblir oförändrade under denna period.

(10)

Huruvida ett företag faktiskt bedriver ekonomisk verksamhet för skatteändamål eller huvudsakligen tjänar syftet att möjliggöra skatteflykt eller skatteundandragande är i slutändan en fråga om fakta och omständigheter. Detta bör bedömas från fall till fall för varje enskilt företag. Företag som inte antas ha en minimal substans för skatteändamål bör därför ha rätt att bevisa motsatsen, inbegripet att bevisa att de inte i första hand tjänar skatteändamål, och motbevisa ett sådant antagande. Efter att ha fullgjort sina rapporteringsskyldigheter enligt detta direktiv bör de lämna ytterligare information till skattemyndigheten i den medlemsstat där de har sin skatterättsliga hemvist. Även om de kan lämna ytterligare information som de anser vara lämplig, är det viktigt att fastställa gemensamma krav för vad som kan utgöra lämpliga ytterligare bevis och därför alltid bör krävas. Om medlemsstaten på grundval av sådana ytterligare bevis anser att ett företag på ett tillfredsställande sätt har motbevisat ett antagande om avsaknad av substans, bör den kunna utfärda ett beslut om att intyga att företaget har minimal substans för skatteändamål i enlighet med detta direktiv. Ett sådant beslut får gälla under den period då de faktiska och rättsliga omständigheterna för företaget inte ändras och upp till sex år från den tidpunkt då beslutet utfärdades. Detta kommer att göra det möjligt att begränsa de resurser som anslås till fall som bevisligen inte är ett skalbolag i den mening som avses i direktivet.

(10)

Bedömningen av huruvida ett företag faktiskt bedriver ekonomisk verksamhet för relevanta skatteändamål eller huvudsakligen tjänar syftet att möjliggöra skatteflykt eller skatteundandragande är i slutändan en fråga om fakta och omständigheter. Detta bör bedömas från fall till fall för varje enskilt företag. Företag som inte antas ha en minimal substans för skatteändamål bör därför ha rätt att bevisa motsatsen, inbegripet att bevisa att de inte i första hand tjänar skatteändamål, och motbevisa ett sådant antagande. Efter att ha fullgjort sina rapporteringsskyldigheter enligt detta direktiv bör de lämna nödvändig information till skattemyndigheten i den medlemsstat där de har sin skatterättsliga hemvist. Även om de kan lämna ytterligare information som de anser vara lämplig, är det viktigt att fastställa gemensamma krav för vad som kan utgöra lämpliga ytterligare bevis och därför alltid bör krävas. Om medlemsstaten på grundval av sådana ytterligare bevis anser att ett företag på ett tillfredsställande sätt har motbevisat ett antagande om avsaknad av substans, bör den kunna utfärda ett beslut om att intyga att företaget har minimal substans för skatteändamål i enlighet med detta direktiv. Ett sådant beslut får gälla under den period då de faktiska och rättsliga omständigheterna för företaget inte ändras och upp till fem år från den tidpunkt då beslutet utfärdades. Detta kommer att göra det möjligt att begränsa de resurser som anslås till fall som bevisligen inte är ett skalbolag i den mening som avses i direktivet.

(11)

Eftersom syftet med detta direktiv är att förhindra skatteflykt och skatteundandragande som sannolikt kommer att öka genom åtgärder från företag som saknar minimal substans, och för att säkerställa skattesäkerhet och förbättra den inre marknadens funktion, är det av största vikt att föreskriva en möjlighet till undantag för företag som uppfyller kriteriet för upptagning till bedömning, men vars mellanställning inte har någon faktisk gynnsam inverkan på den totala skatteställningen för den koncern företaget ingår i eller för den eller de verkliga huvudmännen. Sådana företag bör därför ha rätt att begära att skattemyndigheten i den medlemsstat där de har sin skattemässiga hemvist utfärdar ett beslut som på förhand helt och hållet befriar dem från skyldigheten att följa de föreslagna reglerna. Ett sådant undantag bör också vara tidsbegränsat, så att skattemyndigheten regelbundet kan kontrollera att de faktiska och rättsliga omständigheter som motiverar beslutet om undantag fortfarande är giltiga. Samtidigt kommer en eventuell förlängd giltighetstid för ett sådant beslut att göra det möjligt att begränsa de resurser som anslås till fall som bör undantas från direktivets tillämpningsområde.

(11)

Eftersom syftet med detta direktiv är att förhindra skatteflykt och skatteundandragande genom åtgärder från företag som saknar minimal substans, och för att säkerställa skattesäkerhet och förbättra den inre marknadens funktion, är det av största vikt att föreskriva en möjlighet till undantag för företag som uppfyller kriteriet för upptagning till bedömning, men vars mellanställning inte har någon faktisk gynnsam inverkan på den totala skatteställningen för den koncern företaget ingår i eller för den eller de verkliga huvudmännen. Sådana företag bör därför ha rätt att begära att skattemyndigheten i den medlemsstat där de har sin skattemässiga hemvist utfärdar ett beslut som på förhand helt och hållet befriar dem från skyldigheten att följa de föreslagna reglerna , utan krav på att företaget ska utföra substanstestet, om det kan bevisa att den berörda enheten inte har någon skattefördel . Ett sådant undantag bör också vara tidsbegränsat, så att skattemyndigheten regelbundet kan kontrollera att de faktiska och rättsliga omständigheter som motiverar beslutet om undantag fortfarande är giltiga. Samtidigt kommer en eventuell förlängd giltighetstid för ett sådant beslut att göra det möjligt att begränsa de resurser som anslås till fall som bör undantas från direktivets tillämpningsområde.

(13)

För att säkerställa att den föreslagna ramen är effektiv är det nödvändigt att fastställa lämpliga skattekonsekvenser för företag som saknar minimal substans för skatteändamål. Företag som har uppfyllt kriterierna för upptagning till bedömning och som antas sakna substans av skatteskäl, samtidigt som de dessutom inte har lagt fram bevis för motsatsen eller bevis för att de inte tjänar syftet att uppnå en skattefördel, bör inte kunna omfattas av bestämmelserna i avtal och konventioner som föreskriver undanröjande av dubbelbeskattning av inkomst och, i tillämpliga fall, kapital, i vilka den medlemsstat där de har skatterättslig hemvist är part, och av andra avtal, inbegripet bestämmelser i internationella avtal om främjande och skydd av investeringar, med motsvarande syfte. Sådana företag bör inte kunna omfattas av rådets direktiv 2011/96/EU (14) och rådets direktiv 2003/49/EG (15). I detta syfte bör dessa företag inte ha rätt till ett intyg om skatterättslig hemvist i den utsträckning det bidrar till att erhålla dessa fördelar. Den medlemsstat där företaget har skatterättslig hemvist bör därför vägra att utfärda ett intyg om skatterättslig hemvist . Alternativt bör den medlemsstaten kunna utfärda ett sådant intyg samtidigt som den genom en varning anger att det inte får användas av företaget för att erhålla skattefördelar enligt ovan . Denna vägran att utfärda ett intyg om skatterättsligt hemvist, alternativt utfärdandet av ett särskilt intyg om skatterättslig hemvist, bör inte åsidosätta de nationella bestämmelserna i företagets medlemsstat när det gäller skatterättsligt hemvist och tillhörande relevanta skyldigheter. Det skulle snarare tjäna till att informera andra medlemsstater och tredjeländer om att inga lättnader eller återbetalningar bör beviljas för transaktioner som involverar detta företag på grundval av ett fördrag med företagets medlemsstat eller på grundval av unionsdirektiv, i förekommande fall.

(13)

För att säkerställa att den föreslagna ramen är effektiv är det nödvändigt att fastställa lämpliga skattekonsekvenser för företag som saknar minimal substans för skatteändamål. Företag som har uppfyllt kriterierna för upptagning till bedömning och som antas sakna substans av skatteskäl, samtidigt som de dessutom inte har lagt fram bevis för motsatsen eller bevis för att de inte tjänar syftet att uppnå en skattefördel, bör inte kunna omfattas av bestämmelserna i avtal och konventioner som föreskriver undanröjande av dubbelbeskattning av inkomst och, i tillämpliga fall, kapital, i vilka den medlemsstat där de har skatterättslig hemvist är part, och av andra avtal, inbegripet bestämmelser i internationella avtal om främjande och skydd av investeringar, med motsvarande syfte. Sådana företag bör inte kunna omfattas av rådets direktiv 2011/96/EU (14) och rådets direktiv 2003/49/EG (15). I detta syfte bör dessa företag inte ha rätt till ett intyg om skatterättslig hemvist i den utsträckning det bidrar till att erhålla dessa fördelar. Den medlemsstat där företaget har skatterättslig hemvist bör därför vägra att utfärda ett intyg om skatterättslig hemvist och utfärda ett uttalande där de skäl som ligger till grund för beslutet anges . Denna vägran att utfärda ett särskilt intyg om skatterättslig hemvist, bör inte åsidosätta de nationella bestämmelserna i företagets medlemsstat när det gäller skatterättsligt hemvist och tillhörande relevanta skyldigheter. Det skulle snarare tjäna till att informera andra medlemsstater och tredjeländer om att inga lättnader eller återbetalningar bör beviljas för transaktioner som involverar detta företag på grundval av ett fördrag med företagets medlemsstat eller på grundval av unionsdirektiv, i förekommande fall.

(13a)

Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa att dessa skattekonsekvenser formuleras på ett konsekvent sätt i förhållande till befintliga bilaterala skatteavtal som ingåtts mellan medlemsstater och tredjeländer.

(15)

Direktiv 2011/16/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

Med hänsyn till att det i direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete (DAC) fastställs regler och förfaranden för samarbete mellan medlemsstaterna vad gäller utbyte av upplysningar mellan medlemsstaternas skattemyndigheter, särskilt automatiskt informationsutbyte på skatteområdet, bör detta direktiv därför ändras i enlighet med detta så att medlemsstaterna automatiskt kan utbyta de upplysningar som mottagits inom ramen för detta direktiv .

(16)

För att förbättra effektiviteten bör medlemsstaterna fastställa sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. För att säkerställa skattesäkerhet och en miniminivå av samordning mellan alla medlemsstater är det nödvändigt att fastställa minimiböter, även med beaktande av situationen för varje enskilt företag. De planerade reglerna bygger på företagens självbedömning av huruvida de uppfyller kriterierna för upptagning till bedömning eller inte. För att bestämmelserna ska bli effektiva, för att uppmuntra till adekvat efterlevnad i hela unionen och med beaktande av att ett företag utan substans i en medlemsstat kan användas för att urholka en annan medlemsstats skattebas, är det viktigt att varje medlemsstat har rätt att begära att en annan medlemsstat genomför skatterevisioner av företag som riskerar att inte uppfylla kraven på minimisubstans enligt definitionen i detta direktiv. För att öka effektiviteten är det därför viktigt att den anmodade medlemsstaten är skyldig att utföra en sådan revision och att utbyta information om resultatet, även om det inte är fastställt att det rör sig om ett företag utan substans.

(16)

För att förbättra effektiviteten bör medlemsstaterna fastställa sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. För att säkerställa skattesäkerhet och en miniminivå av samordning mellan alla medlemsstater är det nödvändigt att fastställa minimiböter, även med beaktande av situationen för varje enskilt företag. De planerade reglerna bygger på en självbedömning som utförs av företagen i syfte att avgöra huruvida de uppfyller kriterierna för upptagning till bedömning eller inte. För att bestämmelserna ska bli effektiva, för att uppmuntra till adekvat efterlevnad i hela unionen och med beaktande av att ett skalbolag i en medlemsstat kan användas för att urholka en annan medlemsstats skattebas, är det viktigt att varje medlemsstat har rätt att begära att en annan medlemsstat genomför gemensamma skatterevisioner av företag som riskerar att inte uppfylla kraven på minimisubstans enligt definitionen i detta direktiv. Gemensamma revisioner gör det möjligt att samla sakkunskap och därigenom säkerställa en fullständig bedömning av fakta och främja acceptansen av revisionsresultaten. Genom rådets direktiv (EU) 2021/514  (16) skapades en enhetlig ram för gemensamma revisioner och därför bör de i lämpliga fall användas.

(18)

För att utvärdera hur effektiva de föreslagna nya reglerna är bör kommissionen göra en utvärdering på grundval av information från medlemsstaterna och andra tillgängliga uppgifter. Kommissionens rapport bör offentliggöras.

(18)

För att utvärdera hur effektiva de föreslagna nya reglerna är samt deras inverkan på skatteintäkterna i medlemsstaterna och skattemyndigheternas kapacitet, bör kommissionen göra en utvärdering på grundval av information från medlemsstaterna och andra tillgängliga uppgifter. Kommissionens rapport bör offentliggöras och, vid behov, åtföljas av en översyn i syfte att öka direktivets effektivitet och av ett lagstiftningsförslag om ändring av detta direktiv .

(5)

verklig huvudman: verklig huvudman enligt definitionen i artikel 3 . 6 i  Europaparlamentets och rådets direktiv ( EU ) 2015/849 .

(5)

verklig huvudman: verklig huvudman enligt definitionen i artikel  2 . 22 i  [infoga hänvisning – förslag till förordning om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism – COM ( 2021 ) 0420] .

(6a)

a)

Mer än 75  % av företagets intäkter under de två föregående beskattningsåren är relevanta inkomster.

a)

Mer än 65  % av företagets intäkter under de två föregående beskattningsåren är relevanta inkomster.

i)

Mer än 60  % av det bokförda värdet av företagets tillgångar som omfattas av artikel 4 e och f var lokaliserade utanför företagets medlemsstat under de två föregående beskattningsåren.

i)

Mer än 55  % av det bokförda värdet av företagets tillgångar som omfattas av artikel 4 e och f var lokaliserade utanför företagets medlemsstat under de två föregående beskattningsåren.

ii)

Minst 60  % av företagets relevanta inkomst intjänas eller betalas ut genom gränsöverskridande transaktioner.

ii)

Mer än 55  % av företagets relevanta inkomst intjänas eller betalas ut genom gränsöverskridande transaktioner.

c)

Under de två föregående beskattningsåren lade företaget ut förvaltningen av den dagliga verksamheten och beslutsfattandet om viktiga funktioner på entreprenad .

c)

Under de två föregående beskattningsåren lade företaget ut förvaltningen av den dagliga verksamheten och beslutsfattandet om viktiga funktioner till en tredje part .

e)

Företag med minst fem egna heltidsanställda eller anställda som uteslutande bedriver den verksamhet som ger upphov till den relevanta inkomsten.

a)

Företaget har egna lokaler i medlemsstaten, eller lokaler som uteslutande används av företaget.

a)

Företaget har egna lokaler i medlemsstaten, lokaler som uteslutande används av företaget eller lokaler som delas med enheter inom samma koncern .

b)

Företaget har minst ett eget och aktivt bankkonto i unionen.

b)

Företaget har minst ett eget och aktivt bankkonto eller konto för elektroniska pengar i unionen genom vilket de relevanta inkomsterna erhålls .

(2)

är kvalificerade och har behörighet att fatta beslut om den verksamhet som genererar relevanta inkomster för företaget eller i förhållande till företagets tillgångar,

(2)

har behörighet att fatta beslut om den verksamhet som genererar relevanta inkomster för företaget eller i förhållande till företagets tillgångar,

(3)

(4)

ii)

Majoriteten av de heltidsanställda i företaget har skatterättslig hemvist i företagets medlemsstat, eller inte längre bort från den medlemsstaten än att ett sådant avstånd är förenligt med ett korrekt utförande av deras uppgifter, och dessa anställda är kvalificerade att bedriva den verksamhet som genererar relevanta inkomster för företaget.

ii)

Majoriteten av de heltidsanställda i företaget har sin vanliga vistelseort enligt vad som fastställs i förordning (EG) nr 593/2008 i företagets medlemsstat, eller inte längre bort från den medlemsstaten än att ett sådant avstånd är förenligt med ett korrekt utförande av deras uppgifter, och dessa anställda är kvalificerade att bedriva den verksamhet som genererar relevanta inkomster för företaget.

ga)

En översikt över företagets och de närstående företagens struktur och alla betydande utkontrakteringsarrangemang, inklusive motiven för denna struktur, i ett standardiserat format.

gb)

En sammanfattande rapport över de styrkande handlingar som lämnats in enligt denna punkt, som särskilt ska innehålla

a)

Ett dokument som gör det möjligt att fastställa de affärsmässiga motiven för företagets etablering.

a)

Ett dokument som gör det möjligt att fastställa de affärsmässiga motiven för företagets etablering i den medlemsstat där verksamheten bedrivs .

b)

Information om de anställdas profiler, inbegripet deras erfarenhetsnivå, deras beslutanderätt i den övergripande organisationen, roll och befattning i organisationsplanen, typ av anställningsavtal, kvalifikationer och anställningens varaktighet.

b)

Information om de anställdas profiler, både heltid, deltid och frilans, nämligen deras erfarenhetsnivå, deras beslutanderätt i den övergripande organisationen, roll och befattning i organisationsplanen, typ av anställningsavtal, kvalifikationer och anställningens varaktighet , med beaktande av ett högt data- och integritetsskydd,

a)

avslå en begäran om intyg om skatterättslig hemvist från företaget för användning utanför denna medlemsstats jurisdiktion, eller

b)

bevilja ett intyg om skatterättsligt hemvist som anger att företaget inte har rätt till förmåner enligt avtal och konventioner som föreskriver undanröjande av dubbelbeskattning av inkomst och, i förekommande fall, kapital, och internationella avtal med liknande syfte eller verkan samt artiklarna 4, 5 och 6 i direktiv 2011/96/EU och artikel 1 i direktiv 2003/49/EG.

b)

Momsregistreringsnummer, om sådant finns, för det företag som är skyldigt att rapportera enligt artikel 6 i direktiv [Publikationsbyrån].

b)

Om skatteregistreringsnummer saknas, momsregistreringsnummer, om sådant finns, för det företag som är skyldigt att rapportera enligt artikel 6 i direktiv [Publikationsbyrån].

g)

Sammanfattning av de bevis som företaget lagt fram i enlighet med artikel 7.2.

g)

Sammanfattning av deklarationen och, i förekommande fall, de bevis som företaget lagt fram i enlighet med artikel 7.2.

f)

Antal revisioner hos företag som uppfyller villkoren i artikel 6.1.

f)

Antal revisioner hos företag som uppfyller villkoren i artikel 6.1 , fördelade på gemensamma revisioner och ordinarie revisioner .