EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 26.10.2022
COM(2022) 542 final/2
2022/0347(COD)
This document corrects COM(2022) 542 final.
Concerns all languages versions.
Formatting adjustments which do not affect the substance of the text.
The text shall read as follows:
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om luftkvalitet och renare luft i Europa
(omarbetning)
{SEC(2022) 542}
{SWD(2022) 345, 542, 545}
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
Ren luft är avgörande för människors hälsa och för att bevara miljön. Stora förbättringar av luftkvaliteten har uppnåtts i Europeiska unionen (EU) under de senaste tre årtiondena tack vare gemensamma insatser från EU och nationella, regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna för att minska luftföroreningarnas skadliga effekter 1 . Omkring 300 000 förtida dödsfall per år (jämfört med upp till 1 miljoner per år i början av 1990-talet) och ett betydande antal icke-överförbara sjukdomar. t.ex. astma, hjärt- och kärlproblem och lungcancer, orsakas dock fortfarande av luftföroreningar (särskilt partiklar, kvävedioxid och ozon) 2 3 . Luftförorening är fortfarande den främsta miljöorsaken till tidig död i EU. Den drabbar i oproportionerligt hög grad utsatta grupper såsom barn, äldre och personer med befintliga tillstånd samt socioekonomiskt missgynnade grupper 4 . Det finns också allt fler belägg för att luftförorening kan kopplas till förändringar i nervsystemet, t.ex. demens 5 .
Dessutom utgör luftföroreningar ett miljöhot eftersom de leder till försurning, övergödning och ozonskador, som skadar skogar, ekosystem och grödor. Eutrofiering till följd av kvävenedfall överskrider de kritiska belastningsgränserna i två tredjedelar av ekosystemområdena i EU, med betydande påverkan på biologisk mångfald 6 . Denna föroreningspåverkan kan förvärra situationer med kväveöverskott via vattenförorening.
I november 2019 offentliggjorde kommissionen sin kontroll av luftkvalitetsdirektivens ändamålsenlighet (direktiven 2004/107/EG och 2008/50/EG) 7 . Kommissionen drog slutsatsen att direktiven delvis har varit ändamålsenliga när det gäller att förbättra luftkvaliteten och uppnå luftkvalitetsnormer, men att alla deras mål hittills inte har uppfyllts.
I december 2019 åtog sig kommissionen i den europeiska gröna given 8 att ytterligare förbättra luftkvaliteten och att bättre anpassa EU:s luftkvalitetsnormer till Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer. WHO:s rekommendationer reviderades senast i september 2021 9 och är föremål för regelbunden vetenskaplig översyn, vanligtvis vart tionde år. Detta mål om en närmare anpassning till de senaste vetenskapliga rönen bekräftades i handlingsplanen för nollförorening 10 , som innehöll en vision för 2050 om att minska föroreningen av luft (och vatten och mark) till nivåer som inte längre anses skadliga för hälsan och de naturliga ekosystemen, och som respekterar de gränser som vår planet kan hantera och på så sätt skapa en giftfri miljö. Dessutom infördes mål för 2030, varav två gäller luft: att minska luftföroreningarnas hälsoeffekter (förtida dödsfall) med mer än 55 % och att minska andelen ekosystem i EU där luftföroreningar hotar den biologiska mångfalden med 25 %. Strängare luftkvalitetsnormer skulle också bidra till målen i Europas plan mot cancer 11 . Kommissionen tillkännagav också i den europeiska gröna given att den skulle skärpa bestämmelserna om övervakning, modellering och luftkvalitetsplaner.
Rysslands militära aggression mot Ukraina, som inleddes i februari 2022, ledde till att EU:s ledare enades om behovet av att skyndsamt påskynda övergången till ren energiproduktion, i syfte att minska EU:s beroende av gas och andra fossila bränslen som importeras från Ryssland. Den 18 maj 2022 antogs det ambitiösa åtgärdspaketet RePowerEU som bland annat syftar till att hjälpa medlemsstaterna att påskynda utbyggnaden av förnybar energiproduktion. Om paketet genomförs snabbt i enlighet med kommissionens meddelande 12 kan det ha betydande sidovinster ur ett luftföroreningsperspektiv.
Luftkvalitetsdirektiven ingår i en övergripande policyram för ren luft som bygger på tre huvudpelare. Den första består av luftkvalitetsdirektiven i sig och fastställer kvalitetsnormer för koncentrationsnivåer av tolv luftföroreningar. Den andra är direktivet om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar (direktivet om nationella utsläppstak), som innehåller åtaganden per medlemsstat om att minska utsläppen av viktiga luftföroreningar och deras prekursorer inom EU för att uppnå en gemensam minskning av gränsöverskridande föroreningar 13 . Till detta kommer internationella insatser, särskilt genom Uneces luftvårdskonvention, för att minska gränsöverskridande utsläpp från länder utanför EU 14 . Den tredje pelaren består av lagstiftning som fastställer utsläppsnormer för viktiga källor till luftföroreningar, t.ex. vägtransportfordon, värmeanläggningar i bostäder och industrianläggningar 15 .
Mängden föroreningar från sådana källor påverkas också av andra policyer som påverkar viktiga verksamheter och sektorer på områden som transport, industri, energi och klimat samt jordbruk. Ett antal av dessa policyer ingår i nyligen antagna initiativ inom ramen för den europeiska gröna given , t.ex. handlingsplanen för nollförorening , den europeiska klimatlagen 16 och 55 %-paketet 17 med initiativ om energieffektivitet och förnybar energi, metanstrategin 18 , strategin för hållbar och smart mobilitet 19 , den tillhörande nya ramen för mobilitet i städer från 2021 20 , the strategin för biologisk mångfald 21 och från jord till bord-initiativet 22 . Dessutom väntas betydande minskningar av förorenande utsläpp från personbilar, skåpbilar, lastbilar och bussar bli resultatet av antagandet och genomförandet av det kommande Euro 7-förslaget (jfr PLAN/2020/6308).
Översynen av luftkvalitetsdirektiven skulle slå samman direktiven till ett enda och syfta till att
·anpassa EU:s luftkvalitetsnormer närmare till WHO:s rekommendationer,
·ytterligare förbättra den rättsliga ramen (t.ex. när det gäller sanktioner och information till allmänheten),
·bättre stödja lokala myndigheter i att uppnå renare luft genom att stärka övervakning, modellering och planer avseende luftkvalitet.
Konsekvensbedömningen visar att fördelarna med den föreslagna översynen för samhället är betydligt större än kostnaderna. De största förväntade fördelarna är kopplade till hälsa (däribland minskad dödlighet och sjuklighet, minskade utgifter för hälso- och sjukvård, minskad frånvaro från arbetet på grund av sjukdom och ökad produktivitet i arbetet) och miljö (däribland minskade ozonrelaterade skördeförluster).
1.1.Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Detta initiativ är en del av kommissionens arbetsprogram för 2022 och en nyckelåtgärd i handlingsplanen för nollförorening. Liksom alla initiativ inom ramen för den europeiska gröna given syftar det till att säkerställa att målen uppnås på det mest effektiva och minst betungande sättet och är förenliga med principen om att inte orsaka betydande skada. Förslaget bidrar till att genomföra nollföroreningsambitionen och målen i handlingsplanen för nollförorening för luftkvalitet för att skydda hälsa och miljö. Många policyer och prioriteringar inom den europeiska gröna given är relevanta för ett framgångsrikt genomförande av förslaget och kan främjas av den höjda ambitionsnivån i det föreslagna direktivet. Det handlar om följande:
·Klimatlagen och 55 %-paketet med deras höjda klimatambition kommer att främja användningen av utsläppssnål eller utsläppsfri teknik med sidovinster för luftkvaliteten (t.ex. icke-brännbara förnybara energikällor, energieffektivitetsåtgärder och elektromobilitet). Förslag om höjda ambitioner omfattar en högre ambitionsnivå för EU:s utsläppshandelssystem, en högre ambitionsnivå i EU:s förordning om ansvarsfördelning och strängare utsläppsnormer för koldioxid för personbilar och skåpbilar som kräver att alla nyregistrerade personbilar och skåpbilar ska vara utsläppsfria från och med 2035. Strängare luftkvalitetsnormer enligt detta förslag kommer att medföra sidovinster för klimatet i form av minskade utsläpp av växthusgaser, särskilt koldioxid, från förbränning av fossila bränslen och minskning av sot, ett kortlivat klimatpåverkande ämne (SLCF).
·I REPowerEU-planen föreslås åtgärder för att snabbt minska Europas beroende av ryska fossila bränslen, däribland en övergripande minskning av energiförbrukningen, diversifiering av energiimporten, ersättning av fossila bränslen och påskyndande av omställningen till förnybar energi inom elproduktion, industri, byggnader och transporter samt smarta investeringar. Att påskynda dessa åtgärder kan också gynna luftkvaliteten.
·Ökad användning av icke-brännbara förnybara energikällor kommer att minska beroendet av fossila bränslen och kommer därigenom att minska utsläppen av luftföroreningar och förbättra luftkvaliteten. Bland initiativen för att främja förnybara energikällor finns 2021 års förslag till översyn av direktivet om förnybar energi (RED II) 23 , som innehåller mer ambitiösa mål för 2030, samt kommissionens meddelande från 2022 om RePowerEU med dess betoning på tidigareläggning av investeringar i förnybara energikällor, särskilt solenergi och vindkraft, och i värmepumpar, som alla också gynnar luftkvaliteten.
·En högre ambitionsnivå när det gäller energieffektivitet och införandet av ett bindande EU-energieffektivitetsmål genom förslaget om ett reviderat energieffektivitetsdirektiv 24 kommer att minska det sammantagna energibehovet, inbegripet av fossila bränslen, och därigenom leda till minskade utsläpp av luftföroreningar och förbättrad luftkvalitet.
·Åtgärder inom ramen för strategin för hållbar och smart mobilitet och den därmed sammanhängande nya ramen för mobilitet i städer från 2021 till stöd för övergången till utsläppssnål kollektivtrafik kommer att ge positiva sidovinster för luftkvaliteten. Några åtgärder av särskild betydelse för luftkvaliteten inbegriper strängare normer för utsläpp av luftföroreningar från fordon med förbränningsmotorer (i det kommande Euro 7-förslaget) 25 . Förslaget till förordning om infrastruktur för alternativa bränslen 26 : ett omfattande nät av laddnings- och tankningsinfrastruktur behövs för att underlätta en ökad användning av förnybara och koldioxidsnåla bränslen, inbegripet e-mobilitet, vilket skulle medföra betydande sidovinster för luftkvaliteten. Förslagen om ReFuelEU Aviation och FuelEU Maritime omfattar åtgärder som främjar renare bränslen, med potential att minska utsläppen av luftföroreningar, och förbättra luftkvaliteten nära hamnar och flygplatser genom att kräva användning av landströmsförsörjning eller utsläppsfri energi i hamn för specifika fartygstyper och hållbara flygbränslen i luftfartyg. Luftkvalitetsdirektiven leder i sin tur till ökade insatser i tätortsmiljö för att övergå till utsläppssnål mobilitet, införande av lågutsläppszoner, ökad användning av kollektivtrafik och aktiv mobilitet för att uppnå gränsvärden.
·Miljöanpassningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och från jord till bord-strategin kan bidra till att minska ammoniakutsläppen från jordbruket, till exempel genom att främja åtgärder för att minska ammoniakutsläppen via strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken eller förbättra förvaltningen av näringsämnen.
·Strängare luftkvalitetsnormer enligt detta förslag kommer att bidra till att skydda biodiversitet i linje med strategin för biologisk mångfald, samtidigt som politik för att förbättra ekosystemens hälsa, t.ex. den föreslagna lagen om restaurering av natur, också kan bidra till en bättre luftkvalitet.
1.2.Rättslig grund
Den rättsliga grunden för EU:s åtgärder i fråga om luftkvalitet är artiklarna 191 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som handlar om miljö. Dessa artiklar ger EU befogenhet att agera för att bevara, skydda och förbättra miljön, skydda människors hälsa och främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem. De nuvarande luftkvalitetsdirektiven har samma rättsliga grund. Eftersom detta är ett område med delad befogenhet mellan EU och medlemsstaterna måste EU:s åtgärder respektera subsidiaritetsprincipen.
1.3.Subsidiaritet och proportionalitet
Målen för detta initiativ kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås på medlemsstatsnivå. Detta beror för det första på luftföroreningarnas gränsöverskridande karaktär: atmosfäriska modeller och mätningar av luftföroreningar visar att det inte råder något tvivel om att utsläppen av föroreningar i en medlemsstat bidrar till de föroreningshalter som uppmäts i andra medlemsstater 27 . När luftföroreningar släpps ut eller bildas i atmosfären kan de transporteras över tusentals kilometer. Problemets omfattning kräver EU-omfattande åtgärder för att se till att alla medlemsstater vidtar åtgärder för att minska riskerna för befolkningen i varje medlemsstat.
För det andra kräver EUF-fördraget en politik som syftar till en hög skyddsnivå, med beaktande av de olikartade förhållandena i olika delar av EU 28 . I de befintliga direktiven fastställs miniminormer för luftkvalitet i hela EU, men medlemsstaterna får själva välja åtgärder så att de kan anpassa dessa åtgärder till specifika nationella, regionala och lokala förhållanden. Denna princip bibehålls i det föreslagna direktivet, som skulle slå samman de två befintliga luftkvalitetsdirektiven till ett.
För det tredje måste rättvisa och jämlikhet säkerställas när det gäller de ekonomiska konsekvenserna av luftvårdsåtgärder och den luftkvalitet som människor i olika delar av EU upplever.
1.4.Proportionalitetsprincipen
Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen genom att det
·slår samman två direktiv och konsoliderar och förenklar de befintliga direktivens bestämmelser i ett direktiv,
·överlåter detaljerna i genomförandet till de medlemsstater som känner till nationella, regionala och lokala förhållanden och därför bättre kan välja de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att uppnå luftkvalitetsnormerna,
·ger betydande hälsomässiga och ekonomiska fördelar som förväntas klart uppväga kostnaderna för de åtgärder som ska vidtas,
·kräver en mer exakt utvärdering av luftkvaliteten genom särskilda övervaknings- och modelleringskrav, vilket kan förväntas främja mer målinriktade och kostnadseffektiva åtgärder för att uppfylla luftkvalitetsnormerna.
1.5.Val av instrument
Det föreslagna instrumentet är fortfarande ett direktiv, liksom tidigare. Andra medel skulle inte vara lämpliga, eftersom förslaget är att fortsätta att fastställa mål på EU-nivå, men att överlåta valet av åtgärder för efterlevnad till medlemsstaterna, som kan anpassa dessa åtgärder till olika nationella, regionala och lokala förhållanden, dvs. med beaktande av variationer och specifika förhållanden i olika delar av EU. Kontinuiteten i valet av instrument underlättar också sammanslagningen och förenklingen av de två befintliga direktiven till ett enda instrument.
2.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
2.1.Utvärdering/kontroll av ändamålsenligheten och tillhörande yttranden från nämnden för lagstiftningskontroll
Kontrollen av luftkvalitetsdirektivens ändamålsenlighet 29 visade att de hade väglett inrättandet av en representativ och högkvalitativ övervakning av luftkvaliteten, fastställt tydliga luftkvalitetsnormer och underlättat utbytet av tillförlitlig, objektiv och jämförbar information om luftkvalitet, inbegripet information till en bredare allmänhet. De hade varit mindre framgångsrika när det gällde att se till att tillräckliga åtgärder vidtogs för att uppfylla luftkvalitetsnormerna och hålla överskridandenas varaktighet så kort som möjligt. De tillgängliga uppgifterna tyder dock på att luftkvalitetsdirektiven har bidragit till en nedåtgående trend för luftföroreningar och minskat antalet och omfattningen av överskridanden. Mot bakgrund av detta delvis lyckade resultat var slutsatsen att luftkvalitetsdirektiven i stort sett hade varit ändamålsenliga, samtidigt som man pekade på utrymme för förbättringar av det befintliga regelverket för att uppnå god luftkvalitet i hela EU. Vid kontrollen av ändamålsenligheten framkom att ytterligare vägledning eller tydligare krav i luftkvalitetsdirektiven i sig skulle kunna bidra till att göra övervakningen, modelleringen och bestämmelserna om planer och åtgärder mer ändamålsenliga och effektiva.
Luftkvalitetsnormerna visade sig ha bidragit till att få ned koncentrationerna och minska överskridandenivåerna. EU:s luftkvalitetsnormer är dock inte helt i linje med väletablerade hälsorekommendationer 30 , och det har förekommit och förekommer fortfarande betydande förseningar med att vidta lämpliga och ändamålsenliga åtgärder för att uppfylla luftkvalitetsnormerna.
På det hela taget visade sig övervakningsnätverket i stort sett följa bestämmelserna i de befintliga luftkvalitetsdirektiven och säkerställa att tillförlitliga och representativa luftkvalitetsdata finns tillgängliga. Det konstaterades dock att kriterierna för övervakning ger alltför stort spelrum och kan vara oklara för de berörda myndigheterna.
Efter rekommendationer från nämnden för lagstiftningskontroll gav kontrollen av ändamålsenligheten ytterligare förtydliganden på flera områden, bland annat om skillnader mellan EU:s luftkvalitetsnormer och WHO:s rekommendationer, luftkvalitetstrender och övervakning av luftkvalitet, lagstiftningens ändamålsenlighet när det gäller att uppnå luftkvalitetsnormer, återkoppling från berörda parter och allmänhetens uppfattning om luftkvaliteten.
2.2.Samråd med berörda parter
Syftet med samrådet med berörda parter var att samla in stödjande information, data, kunskap och synpunkter från ett brett spektrum av berörda parter, att få synpunkter på de olika politiska alternativen för översyn av luftkvalitetsdirektiven och att få hjälp med bedömningen av deras genomförbarhet.
Det öppna offentliga samrådet pågick i tolv veckor, i form av ett webbenkät med 13 inledande och 31 specifika frågor, med hjälp av verktyget EU Survey. Frågeformuläret innehöll frågor som skulle tas upp i konsekvensbedömningen och samlade in inledande synpunkter på ambitionsnivån och de potentiella effekterna av vissa alternativ för översyn av luftkvalitetsdirektiven. Totalt 934 svar inkom och 116 ståndpunktsdokument lämnades in. Öppna frågor fick mellan 11 och 406 enskilda svar – i genomsnitt 124. Svaren kom från 23 olika medlemsstater.
Den riktade enkäten offentliggjordes i två delar (del 1 om politikområde 1 ”luftkvalitetsnormer” den 13 december 2021 och del 2 om politikområdena 2 och 3 ”styrning; övervakning, modellering och luftkvalitetsplaner” den 13 januari 2022), båda med en tidsfrist för bidrag den 11 februari 2022. I den riktade enkäten inhämtades ingående synpunkter från organisationer som är intresserade av eller arbetar med EU:s regler om luftkvalitet. Enkäten skickades därför ut till berörda parter, däribland berörda myndigheter på olika förvaltningsnivåer, organisationer i den privata sektorn, akademiker och det civila samhällets organisationer i alla EU:s medlemsstater. I del 1 av den riktade enkäten för berörda parter inkom totalt 139 svar från 24 medlemsstater. I del 2 av enkäten inkom 93 svar från 22 medlemsstater.
Det första mötet med berörda parter ägde rum den 23 september 2021 och deltog med 315 externa deltagare, antingen på plats eller online, från 27 medlemsstater. Syftet med det första mötet med berörda parter var att samla in synpunkter på de brister som konstaterats i de nuvarande luftkvalitetsdirektiven samt på ambitionsnivån för den reviderade lagstiftningen.
Vid det andra mötet med berörda parter den 4 april 2022 deltog 257 externa deltagare, antingen på plats eller online, från 23 medlemsstater. Syftet med mötet var att samla in synpunkter från berörda parter för slutförandet av konsekvensbedömningen.
Riktade intervjuer genomfördes för att komplettera de andra samråden, särskilt med företrädare för regionala och nationella myndigheter, icke-statliga organisationer, det civila samhället samt akademi och forskning. Det främsta syftet med intervjuerna var att fylla de återstående informationsluckor som identifierats i utvärderingen av den riktade enkäten för berörda parter. Följaktligen inriktades intervjuerna på politikområde 2, särskilt på genomförbarheten, genomförandemedlen och effekterna av de olika alternativ som övervägdes.
I konsekvensbedömningen beaktades dessutom följande: 30 ad hoc-bidrag (ståndpunktsdokument, vetenskapliga studier och andra dokument) från 25 olika intressenter; diskussioner vid det tredje EU-forumet för ren luft den 18–19 november 2021; återkoppling om den inledande konsekvensbedömningen från 63 berörda parter från 12 medlemsstater; och Fit for Future-plattformens yttrande om luftkvalitetslagstiftningen.
Dessutom visade rapporten om slutresultatet av konferensen om Europas framtid att medborgarna kräver åtgärder för att minska luftföroreningarna 31 .
2.3.Användning av expertutlåtanden
Kunskaper inom följande expertområden har utnyttjats vid utarbetandet av detta förslag: 1) analys av kopplingarna mellan luftföroreningar och människors hälsa, 2) uppskattning av hälsoeffekter, inklusive monetär kvantifiering, 4) skattning av ekosystempåverkan, 5) makroekonomiska modeller och 6) expertkunskap om utvärdering och förvaltning av luftkvalitet.
Denna expertkunskap har huvudsakligen samlats in genom tjänstekontrakt och bidragsavtal med bland annat WHO, Europeiska miljöbyrån, Gemensamma forskningscentrumet och olika konsulter. Alla rapporter från experter och kontrakt har rutinmässigt laddats upp på internet för offentlig distribution.
2.4.Konsekvensbedömning och yttrande från nämnden för lagstiftningskontroll
I konsekvensbedömningen analyserades 19 alternativ (omfattande 69 policyåtgärder) för att åtgärda de brister som identifierats i de nuvarande luftkvalitetsdirektiven när det gäller miljö och hälsa, styrning och verkställighet, övervakning och bedömning samt information och kommunikation.
Vart och ett av dessa alternativ bedömdes med avseende på dess miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser, dess förenlighet med andra politiska prioriteringar och dess förväntade nytto–kostnadsförhållande.
Det rekommenderade policypaketet anges nedan.
1.Om luftkvalitetsnormer:
a. Fastställa tydliga EU-luftkvalitetsnormer, definierade som gränsvärden för 2030, på grundval av ett politiskt val mellan alternativen ”fullständig anpassning” (I-1), ”närmare anpassning” (I-2) och ”partiell anpassning” (I-3), med ett begränsat antal tillfälliga undantag när det är tydligt motiverat.
b. Peka på ett perspektiv för tiden efter 2030 för en fullständig anpassning till WHO:s luftkvalitetsriktlinjer från 2021, och samtidigt komma på rätt kurs mot en anpassning även till WHO:s framtida riktlinjer för att uppnå nollföroreningsvisionen senast 2050.
c. En mekanism för regelbunden översyn för att säkerställa att senaste vetenskapliga kunskaper om luftkvalitet vägleder framtida beslut.
2.Om styrning och verkställighet
a. Uppdatera minimikraven för luftkvalitetsplaner.
b. Införa gränsvärden för luftföroreningar som för närvarande omfattas av målvärden, för att möjliggöra en effektivare minskning av koncentrationerna av dessa föroreningar.
c. Ytterligare klargöra hur överskridanden av luftkvalitetsnormerna måste åtgärdas, hur de kan förebyggas och när luftkvalitetsplanerna ska uppdateras.
d. Ytterligare definiera den typ av åtgärder som de behöriga myndigheterna måste vidta för att hålla perioderna av överskridande så korta som möjligt och utvidga bestämmelserna om sanktioner vid överträdelser av luftkvalitetsnormerna.
e. Stärka medlemsstaternas skyldighet att samarbeta när gränsöverskridande föroreningar leder till överträdelser av luftkvalitetsnormerna.
f. Förbättra direktivens verkställbarhet genom nya bestämmelser om tillgång till rättslig prövning och kompensation och en förstärkt bestämmelse om sanktioner.
3.Om utvärderingar av luftkvalitet
a. Ytterligare förbättra, förenkla och i viss mån utöka övervakning och utvärdering av luftkvaliteten, inbegripet att
i. övervaka föroreningar med framväxande potentiella risker,
ii. begränsa flyttningar av provtagningspunkter för luftkvalitet till sådana platser där gränsvärdena har respekterats i minst tre år,
iii. ytterligare förtydliga och effektivisera kriterierna för placering av provtagningspunkter,
iv. uppdatera de största tillåtna mätosäkerheterna i linje med de strängare luftkvalitetsnormer som föreslås.
b. Bättre användning av luftkvalitetsmodeller
i. För att upptäcka överträdelser av luftkvalitetsnormerna, informera om luftkvalitetsplaner och placering av provtagningspunkter.
ii. Förbättra kvaliteten på och jämförbarheten hos luftkvalitetsmodeller.
4.Om information till allmänheten om luftkvalitet
a. Varje timme rapportera om alla tillgängliga uppdaterade luftkvalitetsmätningar för viktiga föroreningar, och göra informationen tillgänglig för medborgarna med ett luftkvalitetsindex.
b. Informera allmänheten om möjliga hälsoeffekter och lämpligt beteende när luftkvalitetsnormerna överträds.
Sammantaget väntas de största fördelarna vara minskad dödlighet och sjuklighet, minskade hälso- och sjukvårdsutgifter, minskade ozonrelaterade skördeförluster, minskad frånvaro från arbetet på grund av sjukdom och ökad produktivitet i arbetet.
De olika politiska alternativen med olika nivåer av anpassning till WHO:s luftkvalitetsriktlinjer har miljömässiga, ekonomiska, sociala och hälsomässiga konsekvenser. Alla tre alternativen, dvs. ”fullständig anpassning” (I-1), ”närmare anpassning” (I-2) och ”partiell anpassning” (I-3), skulle medföra betydande hälso- och miljöfördelar – om än i varierande grad. För alla tre alternativen visar dock konsekvensbedömningen att samhällsnyttan är betydligt större än kostnaderna.
De årliga kostnaderna och fördelarna har beräknats för 2030 som en central skattning, eftersom merparten av de nya luftkvalitetsnormerna skulle behöva uppnås för första gången det året. Kostnader för begränsningsåtgärder skulle uppstå redan under tidigare år för att säkerställa att de nya standarderna uppfylls 2030, men efter 2030 kommer de sannolikt att minska eftersom engångsinvesteringar som krävs för att uppnå målen redan kommer att ha gjorts.
Alternativ I-3 (”partiell anpassning” till WHO:s luftkvalitetsriktlinjer från 2021 senast 2030) har det högsta nytto–kostnadsförhållandet (mellan 10:1 och 28:1). De flesta provtagningspunkter för luftkvalitet i EU kan väntas uppfylla motsvarande luftkvalitetsnormer med små ytterligare insatser. Enligt den centrala skattningen uppgår nettovinsterna till mer än 29 miljarder euro, jämfört med motsvarande kostnader för begränsningsåtgärder på 3,3 miljarder euro 2030.
För alternativ I-2 (”närmare anpassning” till WHO:s luftkvalitetsriktlinjer från 2021 fram till 2030) väntas nytto–kostnadsförhållandet bli något lägre (mellan 7,5:1 och 21:1). Omkring 6 % av provtagningspunkterna väntas inte uppfylla motsvarande luftkvalitetsnormer utan ytterligare insatser på lokal nivå (eller kan behöva förlängda tidsfrister eller undantag). Enligt den centrala skattningen uppgår nettovinsterna till mer än 36 miljarder euro, dvs. 25 % mer än alternativ I-3. Motsvarande totala kostnader för begränsningsåtgärder och därmed sammanhängande administrativa kostnader uppskattas till 5,7 miljarder euro 2030.
Enligt alternativ I-1 (”fullständig anpassning” till WHO:s luftkvalitetsriktlinjer från 2021 senast 2030) är nytto–kostnadsförhållandet också betydligt positivt (mellan 6:1 och 18:1). 71 % av provtagningspunkterna skulle dock inte väntas uppfylla motsvarande luftkvalitetsnormer utan ytterligare insatser på lokal nivå (och i många av dessa fall skulle de inte alls kunna uppfylla dessa normer med enbart tekniska genomförbara minskningar). Enligt den centrala skattningen uppgår nettovinsterna till mer än 38 miljarder euro, dvs. 5 % mer än alternativ I-2. Motsvarande kostnader för begränsningsåtgärder uppskattas till 7 miljarder euro 2030.
De administrativa kostnaderna beräknas uppgå till mellan 75 och 106 miljoner euro per år 2030. Detta inbegriper kostnader för utarbetande av luftkvalitetsplaner, utvärderingar av luftkvaliteten och ytterligare provtagningspunkter. Framför allt väntas kostnaderna för att utarbeta luftkvalitetsplaner minska med tiden, allteftersom de löser överskridanden av luftkvaliteten och gör sig själva överflödiga. På samma sätt blir kraven i systemet för utvärdering av luftkvaliteten mindre stränga i takt med att luftkvaliteten förbättras, med en förväntad minskning av kostnaderna för övervakning av luftkvaliteten. De ovannämnda skattningarna, inklusive engångsinvesteringar, har dock beräknats på årsbasis. Observera att alla dessa kostnader bärs av offentliga myndigheter.
Det är viktigt att notera att luftkvalitetsdirektiven inte medför några direkta administrativa kostnader för konsumenter och företag. De potentiella kostnaderna för dem härrör främst från åtgärder som vidtagits av medlemsstaternas myndigheter för att uppnå de luftkvalitetsnormer som fastställs i direktiven. Dessa är en del av de totala kostnaderna för begränsning/anpassning som nämns ovan.
Den föreslagna sammanslagningen av de nuvarande luftkvalitetsdirektiven 2008/50/EG och 2004/107/EG till ett enda direktiv förväntas minska den administrativa bördan för offentliga myndigheter, särskilt berörda myndigheter i medlemsstaterna, genom att förenkla reglerna, öka enhetligheten och tydligheten och effektivisera genomförandet.
Konsekvensbedömningen kontrollerade också samstämmigheten med klimatpolitiken, särskilt den europeiska klimatlagen . Med tanke på de många gemensamma källorna till utsläpp av växthusgaser och föroreningar kommer den föreslagna översynen av EU:s luftkvalitetsnormer att stödja klimatmålen, eftersom åtgärder för att uppnå ren luft också kommer att leda till minskade växthusgasutsläpp.
Förslagets bedömda effekter på luftkvaliteten är också förenliga med handlingsplanen för nollförorening , särskilt dess mål för 2030 att minska luftföroreningarnas hälsoeffekter (förtida dödsfall) med mer än 55 % och visionen för 2050 i handlingsplanen om att minska luft-, vatten- och markföroreningar till nivåer som inte längre anses vara skadliga för hälsan. Det finns också viktiga synergier med policyer för att förebygga utsläpp av föroreningar vid källan och som också ingår i handlingsplanen. Detta gäller till exempel det nyligen framlagda förslaget om översyn av direktivet om industriutsläpp och det kommande förslaget om utsläppsnormer enligt Euro 7 för vägfordon, som kommer att stödja uppnåendet av strängare luftkvalitetsnormer.
Efter yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll förbättrades konsekvensbedömningen med ytterligare analyser och klargöranden av 1) förslagets samverkan med andra initiativ, såsom effekterna av den föreslagna översynen av direktivet om industriutsläpp, 2) de olika parametrar som analyserades för olika alternativ, inbegripet deras respektive genomförbarhet, och 3) orsakerna till de problem som identifierats i samband med genomförandet av de nuvarande luftkvalitetsdirektiven.
Parallellt med den konsekvensbedömning som gjorts för detta förslag har en bredare analys av temaområdet ren luft och dess framtidsutsikter genomförts och kommer att offentliggöras som en regelbunden utsiktsrapport om ren luft 32 och som en del av den övervaknings- och prognosrapport om nollförorening som planeras till slutet av 2022. Den tredje utsiktsrapporten om ren luft kommer att komplettera den analys som görs för konsekvensbedömningen inför översynen av direktiven och belysa ytterligare aspekter såsom de regionala effekterna av de åtgärder som föreslås i REPowerEU-paketet för ren luft, de positiva utsikterna att uppnå nollföroreningsmålen för 2030 enligt det rekommenderade policypaketet för översyn av direktiven, och effekten av att inkludera icke-tekniska (t.ex. kostrelaterade) åtgärder på prognoserna för ren luft för 2030. Dessa effekter tillkommer utöver eventuella större långsiktiga positiva effekter.
2.5.Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling (Refit)
Mot bakgrund av agendan för bättre lagstiftning (och Refit-programmet) föreslår kommissionen att direktiv 2008/50/EG och direktiv 2004/107/EG slås samman till ett enda direktiv som reglerar alla berörda luftföroreningar.
När direktiv 2008/50/EG antogs ersatte det ett antal rättsakter: rådets direktiv 96/62/EG om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten, rådets direktiv 99/30/EG om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften, direktiv 2000/69/EG om gränsvärden för bensen och kolmonoxid i luften, direktiv 2002/3/EG om ozon i luften och rådets beslut 97/101/EG om inrättande av ett ömsesidigt utbyte av information och uppgifter från nätverk och enskilda stationer som mäter luftförorening i medlemsstaterna. De slogs samman till ett enda direktiv för ökad tydlighet, förenkling och förvaltningseffektivitet. Vid den tidpunkten föreskrev Europaparlamentet och rådet också att en sammanslagning av direktiv 2004/107/EG och direktiv 2008/50/EG skulle övervägas så snart det fanns tillräcklig erfarenhet av genomförandet av direktiv 2004/107/EG.
Efter mer än tio års parallellt genomförande av direktiv 2008/50/EG och direktiv 2004/107/EG ger översynen av luftkvalitetsdirektiven en möjlighet att införliva de senaste vetenskapliga rönen och erfarenheterna av genomförandet genom att slå samman dem i ett enda direktiv. Detta kommer att konsolidera lagstiftningen om luftkvalitet och samtidigt förenkla de regler som gäller för berörda myndigheter, öka den övergripande samstämmigheten och tydligheten och därmed effektivisera genomförandet.
Förslaget rationaliserar och förenklar också ett antal bestämmelser, särskilt när det gäller luftkvalitetsövervakning av olika luftföroreningar, typer av luftkvalitetsnormer för dessa föroreningar och de krav som följer av dem, t.ex. utarbetandet av luftkvalitetsplaner.
Förslagen i Fit for Future-plattformens yttrande av den 12 november 2021 om lagstiftning om luftkvalitet 33 beaktades under hela konsekvensbedömningen, inbegripet rekommendationer om luftkvalitetsnormer, genomförande, övervakning, sammanslagning av de befintliga direktiven till ett, samstämmighet med relaterad politik.
2.6.Grundläggande rättigheter
Det föreslagna direktivet respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns särskilt i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Avsikten med detta förslag är att undvika, förebygga och minska luftföroreningars skadliga effekter på människors hälsa och miljön, i enlighet med artikel 191.1 i EUF-fördraget. Det syftar alltså till att integrera en hög miljöskyddsnivå och förbättring av miljöns kvalitet i unionens politik i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Det konkretiserar även skyldigheten att skydda den enskildes rätt till liv och integritet i enlighet med artiklarna 2 och 3 i stadgan.
Det bidrar dessutom till rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol som fastställs i artikel 47 i stadgan, med avseende på skyddet av människors hälsa, genom detaljerade bestämmelser om tillgång till rättslig prövning, kompensation och påföljder.
3.BUDGETKONSEKVENSER
Finansieringsöversikten för budgetkonsekvenserna och de personalresurser och administrativa resurser som krävs för detta förslag ingår i finansieringsöversikten för nollföroreningspaketet, som läggs fram som en del av förslaget till översyn av förteckningarna över förorenande ämnen som påverkar yt- och grundvatten.
Förslaget kommer att få budgetkonsekvenser för kommissionen, Gemensamma forskningscentrumet (JRC) och Europeiska miljöbyrån (EEA) när det gäller de personalresurser och administrativa resurser som krävs.
Kommissionens arbete med genomförande och efterlevnadskontroll kommer att öka något till följd av förteckningen över nya standarder och fler ämnen som ska övervakas, behovet av att se över och uppdatera befintliga riktlinjer och genomförandebeslut samt utkast till nya vägledningsdokument.
Kommissionen kommer dessutom att behöva ökat stöd från JRC för att stärka luftkvalitetsövervakning och luftkvalitetsmodellering. Detta kommer särskilt att innebära att utarbeta riktlinjer, leda två viktiga expertnätverk och ta fram standarder för övervakning och modellering av luftkvaliteten i samarbete med Europeiska standardiseringskommittén (CEN). Detta vetenskapliga stöd skulle erhållas genom införandet av administrativa arrangemang.
Europeiska miljöbyrån kommer att ha en ökad arbetsbörda till följd av behovet av att utöka infrastrukturen och stödja kontinuerlig rapportering, som skulle utvidgas till att omfatta luftföroreningar med framväxande potentiella risker, samt skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning för föroreningarna PM2,5 och NO2; behovet av att utvidga infrastrukturen för rapportering av aktuell information från ytterligare provtagningspunkter, modelleringsdata och luftkvalitetsplaner; behovet av att öka stödet för pålitliga bedömningar av rapporterade luftkvalitetsdata; samt behovet av att stärka kopplingarna mellan analysen av och stödet till policyer om luftförorening, klimatförändring, människors hälsa och ekosystemens hälsa. Detta kommer att kräva ytterligare en heltidsekvivalent och två omplaceringar av anställda, utöver den nuvarande gruppen av EEA-kollegor som redan stöder EU:s politik för ren luft.
4.ÖVRIGA INSLAG
Den nuvarande ram som inrättats genom luftkvalitetsdirektiven ger redan en högkvalitativ och representativ luftkvalitetsövervakning, såsom framgår av kontrollen av direktivens ändamålsenlighet . Medlemsstaterna har inrättat ett nätverk för övervakning av luftkvaliteten i hela EU, med cirka 16 000 provtagningspunkter för specifika föroreningar (många provtagningspunkter är grupperade tillsammans vid mer än 4 000 övervakningsstationer), med provtagning på grundval av gemensamma kriterier som fastställs i direktiven. På det hela taget uppfyller övervakningsnätverket i stort sett direktivens krav och säkerställer att tillförlitliga och representativa luftkvalitetsdata finns tillgängliga. Övervakningsramen kommer att förbättras ytterligare genom detta förslag, vilket förklaras närmare nedan.
De befintliga bestämmelserna om rapportering i kommissionens beslut 2011/850 vägledde utvecklingen av ett ändamålsenligt och effektivt digitalt e-rapporteringssystem som sköts av Europeiska miljöbyrån 34 . Dessutom omfattar detta förslag övervakning av föroreningar med framväxande potentiella risker. Detta kommer att göra det möjligt att observera flera luftföroreningar för vilka det ännu inte finns någon harmoniserad EU-omfattande övervakning av luftkvaliteten.
Förbättringar av systemen för övervakning, modellering och utvärdering av luftkvaliteten ingår också i detta förslag. De kommer att ge ytterligare jämförbar och objektiv information som gör det möjligt att regelbundet övervaka och utvärdera luftkvalitetens utveckling i EU. Tillsammans med mer exakta krav på information som ska ingå i luftkvalitetsplanerna, i enlighet med detta förslag, kommer detta att göra det möjligt att fortlöpande se över hur effektiva specifika (ofta lokala) luftkvalitetsåtgärder är. Tydligare specifika krav på offentlig information kommer att göra det lättare och snabbare för allmänheten att få tillgång till resultaten av övervakning och utvärdering av luftkvalitetsdata och relaterade policyåtgärder.
Allt detta kommer att ligga till grund för framtida utvärderingar av ett reviderat luftkvalitetsdirektiv.
5.INGÅENDE REDOGÖRELSE FÖR DE SPECIFIKA BESTÄMMELSERNA I FÖRSLAGET
De ändringar som görs genom förslaget att slå samman de nuvarande luftkvalitetsdirektiven (2008/50/EG och 2004/107/EG) syftar till att konsolidera och förenkla lagstiftningen.
Följande förklaringar fokuserar på ändringar jämfört med de nuvarande direktiven. Den artikelnumrering som anges här motsvarar förslaget.
Genom artikel 1 införs nollföroreningsmålet för luftkvalitet 2050 för att säkerställa att luftkvaliteten senast 2050 är så förbättrad att föroreningarna inte längre anses vara skadliga för människors hälsa och miljön.
I artikel 3 föreskrivs en regelbunden översyn av vetenskapliga belägg för att kontrollera om gällande luftkvalitetsnormer fortfarande är tillräckliga för att skydda människors hälsa och miljön och om ytterligare luftföroreningar bör regleras. Översynen kommer att ligga till grund för utarbetandet av planer för anpassning till WHO:s riktlinjer för luftkvalitet senast 2050 på grundval av en mekanism för regelbunden översyn för att ta hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen.
Artikel 4 innehåller uppdateringar och tillägg av nya definitioner av delar som ändras eller läggs till i direktivet.
I artikel 5 åläggs medlemsstaterna att säkerställa att modelleringstillämpningarna är korrekta, i syfte att möjliggöra ökad användning av modeller för utvärdering av luftkvaliteten och bättre användning av modelleringen.
Genom artikel 7 förenklas reglerna för utvärderingströsklar. De tröskelvärden som ligger till grund för vilka metoder för utvärdering av luftkvaliteten som bör tillämpas vid olika föroreningsnivåer. Genom förslaget ersätts det nuvarande nedre och övre tröskelvärdet med en enda utvärderingströskel per förorening.
Genom artikel 8 säkerställs att luftkvaliteten övervakas vid fasta provtagningspunkter där luftföroreningsnivåerna överskrider WHO:s rekommendationer. Om gränsvärdena eller målvärdet för ozon i detta direktiv överskrids måste luftkvaliteten också bedömas med hjälp av modelleringstillämpningar. Modellering kommer också att göra det lättare att upptäcka eventuella ytterligare platser där gränsvärdena eller målvärdet för ozon överskrids. Syftet med detta är att utnyttja framstegen med modelleringstillämpningar för att vägleda effektiva, målinriktade och kostnadseffektiva luftkvalitetsåtgärder i syfte att så snart som möjligt sätta stopp för överträdelser av luftkvalitetsnormerna.
Genom artikel 9 uppdateras och förtydligas reglerna för provtagningspunkternas antal och placering, inbegripet strängare regler för flyttning av provtagningspunkter. De reviderade reglerna sammanför och förenklar också kraven på provtagningspunkter för olika luftföroreningar och luftkvalitetsnormer, som för närvarande är spridda över direktiven.
Artikel 10 inför superstationer för övervakning och reglerar deras antal och placering. Dessa superstationer för övervakning kombinerar flera provtagningspunkter för att samla in långsiktiga uppgifter om luftföroreningar som omfattas av detta direktiv samt om framväxande problematiska luftföroreningar och andra relevanta mått. Att kombinera flera provtagningspunkter i en superstation i stället för att placera dem separat kan i vissa fall leda till kostnadsbesparingar. Införandet av ytterligare provtagningspunkter för oreglerade luftföroreningar med framväxande potentiella risker, såsom ultrafina partiklar (UFP), sot (BC), ammoniak (NH3) eller partiklars oxidationspotential, kommer att stödja den vetenskapliga förståelsen av deras effekter på hälsa och miljö. I tillämpliga fall kan medlemsstaterna inrätta gemensamma superstationer för övervakning, vilket kan minska kostnaderna.
Artikel 11 förtydligar datakvalitetsmålen för luftkvalitetsmätning och inför kvalitetsmål för modellering. Det läggs till ett nytt krav på att alla data ska rapporteras och användas för bedömning av överensstämmelse, även om de inte uppfyller datakvalitetsmålen.
Bestämmelser om bedömning av ozon integreras med bestämmelser om bedömning av andra föroreningar för att förenkla och rationalisera bestämmelserna.
Artikel 12 sammanför befintliga krav på att luftföroreningsnivåerna ska hållas under gränsvärdena och inför nya krav för genomsnittliga exponeringskoncentrationer.
Genom artikel 13 anpassas EU:s luftkvalitetsnormer närmare till WHO:s 2021 rekommendationer, med beaktande av genomförbarhet och kostnadseffektivitet som analyserats i den konsekvensbedömning som åtföljer detta förslag. Dessutom införs gränsvärden för alla luftföroreningar som för närvarande omfattas av målvärden, utom för ozon (O3). Erfarenheterna av de nuvarande direktiven visar att detta kommer att öka effektiviteten när det gäller att minska koncentrationerna av luftföroreningar. Ozon undantas från denna förändring på grund av komplexiteten i bildandet av ozon i atmosfären, vilket försvårar bedömningen av om det är möjligt att iaktta strikta gränsvärden. De reviderade gräns- och målvärdena kommer att träda i kraft 2030, som en avvägning mellan behovet av snabba förbättringar och behovet av att säkerställa tillräcklig ledtid och samordning med viktig relaterad politik som kommer att ge resultat 2030, såsom 55 %-paketet med åtgärder för att begränsa klimatförändringarna. För att EU ska kunna uppnå nollföroreningsvisionen för luften 2050 införs en ny bestämmelse som kräver en minskning av allmänhetens genomsnittliga exponering för fina partiklar (PM2,5) och kvävedioxid (NO2) på regional nivå (territoriella enheter på Nuts 1-nivå), i riktning mot de nivåer som WHO rekommenderar. Detta kompletterar skyldigheten att uppfylla de gräns- och målvärden som gäller i luftkvalitetszoner. För att ge information till politiken för ren luft på EU-nivå måste medlemsstaterna snabbt underrätta kommissionen om de inför strängare luftkvalitetsnormer än EU:s normer.
Artikel 14 förkortas, eftersom kraven på provtagningspunkter är desamma som i artikel 7.
Innehållet i flera artiklar (tidigare artiklarna 15–18 i direktiv 2008/50/EG) om luftkvalitetsnormer och därmed sammanhängande krav för fina partiklar (PM2,5) och ozon (O3) har integrerats med normerna för andra föroreningar i artiklarna 12, 13 och 23, och kraven på provtagningspunkter har integrerats i artikel 7.
Genom artikel 15 införs tröskelvärden för larm för kortsiktiga åtgärder vid höga föroreningshalter av partiklar (PM10 och PM2,5), utöver de befintliga tröskelvärdena för larm för kvävedioxid (NO2) och svaveldioxid (SO2), med tanke på partikelföroreningarnas betydande hälsopåverkan.
Genom artikel 16 utvidgas reglerna om avdrag av naturliga källors bidrag till överskridanden av luftkvalitetsnormer till att omfatta överskridanden av skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning. Luftföroreningar från naturliga källor såsom stoft från Sahara kan inte påverkas genom förvaltning av luftkvalitet. Det är därför som artiklarna 19 och 20 säkerställer att överskridanden av luftkvaliteten till följd av dessa källor inte räknas som bristande efterlevnad av luftkvalitetsnormer, inbegripet skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning, och inte kräver luftkvalitetsplaner.
Artikel 17 om avdrag för sandning och saltning under vintern utvidgas till att omfatta fina partiklar (PM2,5). Sandning och saltning under vintern är viktiga för trafiksäkerheten, även om resuspension av partiklar från dessa åtgärder också kan bidra till luftföroreningar med partiklar av olika storlek. Överskridanden av luftkvaliteten enbart till följd av dessa källor kommer inte att leda till ett krav på att upprätta luftkvalitetsplaner enligt artikel 19.
I artikel 18 om senareläggning av tidsfrister för att uppnå gränsvärdena för partiklar (PM10 och PM2,5) och kvävedioxid (NO2) fastställs ytterligare villkor för senareläggning, i syfte att öka effektiviteten i de luftkvalitetsåtgärder som vidtas för att respektera gränsvärdena. Luftkvalitetsplanerna måste exempelvis ange hur ytterligare finansiering kommer att sökas för att snabbare uppfylla kraven, och hur allmänheten kommer att informeras om senareläggningens konsekvenser för människors hälsa och miljön. Dessutom kommer det att vara möjligt att senarelägga uppnåendet av ett gränsvärde endast om skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning för den berörda luftföroreningen har uppfyllts i minst tre år innan senareläggningen inleds. Syftet är att säkerställa att senareläggning endast beviljas vid lokala överskridanden av gränsvärden på grund av platsspecifika förhållanden, och inte kommer att användas för att försena lokala, regionala eller nationella luftkvalitetsåtgärder.
Artikel 19 ökar luftkvalitetsplanernas effektivitet för att säkerställa att luftkvalitetsnormerna uppfylls så snart som möjligt. Detta kommer att uppnås genom att a) det krävs att luftkvalitetsplaner utarbetas innan luftkvalitetsnormerna träder i kraft i fall av bristande efterlevnad före 2030, b) det anges att luftkvalitetsplanerna ska syfta till att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt, och under alla omständigheter inte längre än tre år för gränsvärden, och c) det krävs regelbundna uppdateringar av luftkvalitetsplanerna om de inte uppfyller kraven.
Luftkvalitetsplaner görs obligatoriska när gränsvärdena, målvärdet för ozon eller skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning överskrids. Planerna kommer också att vara obligatoriska när det förutses att dessa normer kommer att överskridas. Detta bidrar till att säkerställa att perioderna av överskridande hålls så korta som möjligt. Det främjar också synergier mellan hantering av olika luftföroreningar och mellan åtgärder för att uppnå olika normer. Exempelvis kommer åtgärder för att uppnå skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning för fina partiklar (PM2,5) också att stödja uppnåendet av gränsvärdet för PM2,5.
Genom en sista ändring införs krav på att luftkvalitetsplanerna ska innehålla en analys av risken för att tröskelvärdena för larm överskrids. Detta kommer att leda till en större integrering av kortsiktiga åtgärdsplaner – vilka krävs för att hantera överskridanden av tröskelvärdet för larm – med mer långsiktiga åtgärdsplaner, vilket sparar resurser och förbättrar de åtgärder som vidtas.
Enligt artikel 20 ska medlemsstaterna visa varför en kortsiktig åtgärdsplan inte skulle vara effektiv, om de beslutar att inte anta en kortsiktig åtgärdsplan trots en risk för att tröskelvärdet för larm för ozon överskrids. Artikeln gör också ett offentligt samråd om kortsiktiga åtgärdsplaner obligatoriskt, för att säkerställa att all relevant information beaktas vid utformningen av dem.
Artikel 21 förtydligar och stärker ytterligare arrangemangen för samarbete mellan medlemsstaterna för att hantera överträdelser av luftkvalitetsnormer på grund av gränsöverskridande luftföroreningar, särskilt krav på snabbt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och med kommissionen.
Artikel 22 förbättrar allmänhetens medvetenhet om luftföroreningar genom att ålägga medlemsstaterna att fastställa ett luftkvalitetsindex som ger timvisa uppdateringar av luftkvaliteten för de skadligaste luftföroreningarna.
I artikel 23 föreskrivs att kommissionen ska anta genomförandeakter om rapportering av information om luftkvalitetsdata och förvaltning av luftkvalitet. Dessa genomförandeakter kommer att anpassas till det reviderade direktivet.
I artikel 27 fastställs detaljerade bestämmelser för att säkerställa tillgång till rättslig prövning för dem som vill ifrågasätta genomförandet av detta direktiv, till exempel när en luftkvalitetsplan inte har upprättats trots att relevanta luftkvalitetsnormer har överskridits.
Artikel 28 syftar till att fastställa en faktisk rätt för människor att få ersättning om deras hälsa helt eller delvis har skadats till följd av överträdelser av regler om gränsvärden, luftkvalitetsplaner, kortsiktiga åtgärdsplaner eller i samband med gränsöverskridande föroreningar. Berörda personer har rätt att kräva och få kompensation för denna skada. Detta inbegriper möjligheten till grupptalan.
Artikel 29 ändras för att mer i detalj klargöra hur medlemsstaterna måste fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för dem som bryter mot de åtgärder som antagits i medlemsstaterna för att genomföra detta direktiv, inbegripet avskräckande ekonomiska sanktioner, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2008/99/EG om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser 35 .
I bilaga I, jämförd med artiklarna 13 och 15, sammanförs luftkvalitetsnormer för olika föroreningar och fastställs a) nya gränsvärden för skydd av människors hälsa, b) uppdaterade målvärden för ozon och långsiktiga mål, c) nya tröskelvärden för larm för partiklar (PM10 och PM2,5), och d) skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning för fina partiklar (PM2,5) och kvävedioxid (NO2) i riktning mot en skyldighet för genomsnittlig exponeringskoncentration på den nivå som anges i WHO:s rekommendationer.
I bilaga II fastställs utvärderingströsklar för övervakning och modellering av luftkvaliteten.
I bilaga III, jämförd med artikel 9, förenklas kriterierna för fastställande av minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar och sammanförs dessa kriterier för alla luftföroreningar som omfattas av olika luftkvalitetsnormer (gränsvärden, målvärde för ozon, skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning, tröskelvärden för larm och kritiska nivåer).
I bilaga IV sammanförs kriterier för placeringen av provtagningspunkter för alla luftföroreningar som omfattas av olika luftkvalitetsnormer.
Genom bilaga V uppdateras och skärps kraven avseende datakvalitet och osäkerhet för fasta och indikativa mätningar av luftkvaliteten, modellering och objektiv skattning för att säkerställa en precis utvärdering mot bakgrund av de strängare luftkvalitetsnormer som föreslagits och de tekniska framsteg som gjorts sedan de befintliga direktiven antogs.
I bilaga VI uppdateras reglerna för de metoder som ska användas för att utvärdera koncentrationerna av olika föroreningar i luften och för att utvärdera hur snabbt vissa föroreningar kommer in i ekosystemen.
I bilaga VII införs övervakning av ultrafina partiklar (UFP) på platser där höga koncentrationer av UFP är sannolika, t.ex. vid eller i närheten av flygplatser, hamnar, vägar, industrimiljöer eller bostadsuppvärmning. Tillsammans med den information från övervakningen av bakgrundskoncentrationerna för UFP vid superstationer för övervakning vilka krävs enligt artikel 10 kommer detta att göra det lättare att förstå hur olika källor bidrar till UFP-koncentrationerna. I bilaga VII uppdateras också förteckningen över flyktiga organiska föreningar (VOC) för vilka mätningar rekommenderas i syfte att förbättra förståelsen för ozonbildning och hantering av ozon.
I bilaga VIII, jämförd med artikel 19, sammanförs krav på luftkvalitetsplaner som behandlar överskridanden av gränsvärden, målvärdet för ozon och skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning. En förenkling av dessa krav kommer att främja synergier mellan hantering av olika luftföroreningar och uppnåendet av olika luftkvalitetsnormer. I bilaga VIII krävs också att luftkvalitetsplanerna ska innehålla en mer exakt analys av de förväntade effekterna av luftkvalitetsåtgärder. Detta kommer att bidra till att göra luftkvalitetsplanerna mer effektiva.
Bilaga IX förbättrar den information om luftkvalitet som ska lämnas till allmänheten, inbegripet obligatoriska timvisa uppdateringar för fasta mätningar av viktiga luftföroreningar, samt uppdaterade modelleringsresultat om sådana finns tillgängliga.
🡻 2008/50 (anpassad)
2022/0347 (COD)
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om luftkvalitet och renare luft i Europa
(omarbetning)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av ⌦ fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ⌫ fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel ⌦ 192 ⌫ 175,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 36 ,
med beaktande av Regionkommitténs yttrande 37 ,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
⇩ ny
(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG 38 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG 39 har ändrats väsentligt. Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör dessa direktiv av tydlighetsskäl omarbetas.
(2)I december 2019 lade kommissionen i sitt meddelande Den europeiska gröna given 40 fram en ambitiös färdplan för att ställa om unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, som syftar till att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och effekter. När det gäller ren luft innehöll den europeiska gröna given åtagandet att ytterligare förbättra luftkvaliteten och att bättre anpassa EU:s luftkvalitetsnormer till Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendationer. Kommissionen aviserade också skärpta bestämmelser om övervakning, modellering och planer avseende luftkvalitet.
(3)I maj 2021 antog kommissionen ett meddelande om en handlingsplan för nollförorening 41 som bland annat behandlar föroreningsaspekterna i den europeiska gröna given och som innehåller åtagandet att senast 2030 minska luftföroreningarnas hälsoeffekter med mer än 55 % och de ekosystem i EU där luftföroreningar hotar den biologiska mångfalden med 25 %.
(4)Handlingsplanen för nollförorening innehåller också en vision för 2050, där luftföroreningarna minskas till nivåer som inte längre anses vara skadliga för hälsan och de naturliga ekosystemen. I detta syfte bör man eftersträva en stegvis strategi för att fastställa EU:s nuvarande och framtida luftkvalitetsnormer, fastställa mellanliggande luftkvalitetsnormer för 2030 och framåt och utveckla ett perspektiv för anpassning till WHO:s luftkvalitetsriktlinjer senast 2050 på grundval av en mekanism för regelbunden översyn för att ta hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen. Med tanke på kopplingarna mellan minskning av föroreningar och utfasning av fossila bränslen bör det långsiktiga målet att uppnå nollföroreningsambitionen eftersträvas parallellt med en minskning av växthusgasutsläppen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 42 .
(5)När medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen vidtar relevanta åtgärder på unionsnivå och nationell nivå för att uppnå nollföroreningsmålet för luftföroreningar bör de vägledas av försiktighetsprincipen och principen att förorenaren betalar, som fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och den europeiska gröna givens princip om att inte vålla skada. De bör bland annat ta hänsyn till den förbättrade luftkvalitetens bidrag till folkhälsan, miljöns kvalitet, medborgarnas välbefinnande, samhällets välmående, sysselsättningen och ekonomins konkurrenskraft; energiomställningen, ökad energitrygghet och bekämpning av energifattigdom; livsmedelstrygghet och överkomliga priser; utveckling av hållbara och smarta mobilitets- och transportlösningar; effekterna av beteendeförändringar; rättvisa och solidaritet mellan och inom medlemsstaterna mot bakgrund av deras ekonomiska möjligheter, nationella förhållanden, till exempel öars särdrag, och behovet av konvergens över tid; behovet av att göra omställningen rättvis och socialt jämlik genom lämpliga utbildningsprogram; bästa tillgängliga och mest aktuella vetenskapliga belägg, särskilt de resultat som rapporterats av WHO; behovet av att integrera luftföroreningsrelaterade risker i investerings- och planeringsbeslut; kostnadseffektivitet och teknikneutralitet när det gäller att minska utsläppen av luftföroreningar; och framsteg över tid när det gäller miljöintegritet och ambitionsnivå.
(6)I det åttonde allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2030, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 den 6 april 2022 43 , fastställs målet att uppnå en giftfri miljö som skyddar människors, djurs och ekosystems hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och negativa konsekvenser, och i detta syfte anges att det krävs ytterligare förbättringar av övervakningsmetoderna, bättre information till allmänheten och tillgång till rättslig prövning. Detta vägleder de mål som fastställs i detta direktiv.
(7)Kommissionen bör regelbundet gå igenom de vetenskapliga beläggen i fråga om föroreningar, deras effekter på människors hälsa och miljön samt den tekniska utvecklingen. På grundval av genomgången bör kommissionen utvärdera om tillämpliga luftkvalitetsnormer fortfarande är lämpliga för att uppnå målen i detta direktiv. Den första genomgången bör göras senast den 31 december 2028 för att utvärdera om luftkvalitetsnormerna behöver uppdateras på grundval av de senaste vetenskapliga rönen.
🡻 2008/50 skäl 5 (anpassad)
(8)Gemensamma metoder för utvärdering av luftkvaliteten bör användas i enlighet med ⌦ genom tillämpning av ⌫ gemensamma utvärderingskriterier. Vid utvärderingen av luftkvaliteten bör hänsyn tas till storleken på den befolkning och de ekosystem som exponeras för luftföroreningarna. Varje medlemsstats territorium bör därför delas in i zoner eller tätbebyggelse som ska spegla befolkningstätheten.
🡻 2008/50 skäl 14 (anpassad)
⇨ ny
(9)Fasta mätningar bör vara obligatoriska i zoner och tätbebyggelse där de långsiktiga målen för ozon eller utvärderingströsklarna för andra föroreningar överskrids. Uppgifter från fasta mätningar kan kompletteras med beräkningsmodeller och/eller indikativa mätningar så ⌦ Modelleringstillämpningar och indikativa mätningar, utöver uppgifter från fasta mätningar, gör⌫ att geografisk fördelning av koncentrationer kan utläsas ur punktdata. Användningen av ⌦ sådana ⌫kompletterande utvärderingsmetoder bör även göra det möjligt att minska det erforderliga minimiantalet fasta provtagningspunkter.⇨ i zoner där utvärderingströsklarna inte överskrids. I zoner där gränsvärden eller målvärden överskrids bör både fasta mätningar och modelleringstillämpningar vara obligatoriska. Ytterligare övervakning av bakgrundskoncentrationer och nedfall av föroreningar från luft bör också genomföras för att möjliggöra bättre förståelse av nivåer och spridning av föroreningar.⇦
🡻 2008/50 skäl 6 (anpassad)
⇨ ny
(10)Beräkningsmodeller bör när så är möjligt ⇨ Modelleringstillämpningar bör användas ⇦ för att koncentrationernas geografiska fördelning ska kunna utläsas ur punktdata ⇨ , för att bidra till att upptäcka överträdelser av luftkvalitetsnormer, och för att ge underlag för luftkvalitetsplaner och placering av provtagningspunkter ⇦. Detta skulle kunna tjäna som underlag för beräkningen av den kollektiva exponeringen hos befolkningen i ett område. ⇨ Utöver de krav för övervakning av luftkvaliteten som fastställs i detta direktiv uppmanas medlemsstaterna att i övervakningssyfte utnyttja informationsprodukter och kompletterande verktyg (t.ex. regelbundna utvärderings- och kvalitetsbedömningsrapporter, onlinetillämpningar) som tillhandahålls av jordobservationskomponenten i EU:s rymdprogram, särskilt Copernicus atmosfärövervakningstjänst (CAMS). ⇦
⇩ ny
(11)Det är viktigt att föroreningar med framväxande potentiella risker, såsom ultrafina partiklar, sot och elementärt kol, samt ammoniak och partiklars oxidationspotential, övervakas för att stödja den vetenskapliga förståelsen av deras effekter på hälsa och miljö, i enlighet med WHO:s rekommendationer.
🡻 2008/50 skäl 8 (anpassad)
⇨ ny
(12)Detaljerade mätningar av fina partiklar i regional bakgrundpå bakgrundsplatser på landsbygden bör utföras så att man får bättre kunskaper om effekterna av denna typ av förorening och så att lämpliga strategier kan utarbetas. Sådana mätningar bör överensstämma med dem som görs inom samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (EMEP) som upprättats i enlighet med ⌦ den av Unece (FN:s ekonomiska kommission för Europa) antagna ⌫ 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som godkänts genom rådets beslut 81/462/EEG av den 11 juni 1981 44 ⇨ och dess protokoll, däribland protokollet från 1999 om minskning av försurning, övergödning och marknära ozon, som reviderades 2012 ⇦ .
🡻 2008/50 skäl 7 (anpassad)
(13)För att den information som samlas in om luftföroreningar ska vara tillräckligt representativ och jämförbar i hela ⌦ unionen ⌫ gemenskapen är det viktigt att man vid utvärderingen av luftkvaliteten använder standardiserade mätmetoder och gemensamma kriterier för antalet mätstationer och deras placering. Luftkvaliteten kan också utvärderas med hjälp av andra metoder än mätningar och det är därför nödvändigt att fastställa kriterier för användningen av sådana metoder och för deras noggrannhet.
🡻 2004/107 skäl 12
⇨ ny
(14)Standardiserade och tillförlitliga mätmetoder och gemensamma kriterier för placeringen av mätstationer är av stor betydelse för bedömningen av luftkvaliteten, om man vill att uppgifterna skall vara jämförbara över hela gemenskapen. Det är erkänt viktigt att fastställa referensmätmetoder. Kommissionen har redan gett mandat till utarbetande av CEN-standarder för mätning av ⇨polycykliska aromatiska kolväten och för utvärdering av prestandan hos sensorsystem för bestämning av koncentrationer av gasformiga föroreningar och partiklar i luften⇦ de beståndsdelar i luften för vilka målvärden har fastställts (arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren) samt för nedfall av tungmetaller med syftet att de skall utarbetas och antas snabbt. I avsaknad av CEN-standardmetoder bör användningen av internationella eller nationella standardreferensmätmetoder tillåtas.
🡻 2008/50 skäl 2 (anpassad)
⇨ ny
(15)För att skydda människors hälsa och miljön som helhet är det särskilt viktigt att bekämpa utsläpp av föroreningar vid källan samt att fastställa och genomföra de mest effektiva åtgärderna för minskning av utsläpp på lokal och nationell nivå samt på gemenskap⌦ union⌫snivå⇨ , särskilt från jordbruk, industrier, transporter och energiproduktion ⇦. Utsläpp av skadliga luftföroreningar bör därför undvikas, förebyggas eller minskas och lämpliga ⇨ normer ⇦ mål för luftkvalitet fastställas, med beaktande av Världshälsoorganisationens normer, riktlinjer och program.
🡻 2004/107 skäl 3 (anpassad)
⇨ ny
(16)De vetenskapliga rönen visar att ⇨ svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar, bly, bensen, kolmonoxid, ⇦ arsenik, kadmium, nickel, och vissa polycykliska aromatiska kolväten ⇨ och ozon ⇦ är ⇨ ansvariga för betydande negativa effekter på människors hälsa ⇦ genotoxiska och cancerframkallande hos människan, och att det inte finns något fastställbart tröskelvärde under vilket ämnena inte utgör någon sådan risk. Inverkan på människors hälsa och miljön beror på koncentrationer i luften och på nedfall. Med tanke på kostnadseffektiviteten är det inom vissa områden inte möjligt att uppnå sådana koncentrationer i luften av arsenik, kadmium, nickel och polycykliska aromatiska kolväten som inte skulle utgöra någon betydande risk för människors hälsa.
🡻 2004/107 skäl 11 (anpassad)
⇨ ny
(17)Effekterna av ⇨ bly, ⇦ arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten på människors hälsa, bland annat genom näringskedjan, och på miljön i dess helhet, uppkommer ⌦ även ⌫ genom koncentrationerna i luften och genom nedfall, varvid hänsyn bör tas till ackumuleringen av dessa ämnen i marken samt grundvattenskyddet. För att underlätta översynen av detta direktiv under 2010 bör kommissionen och medlemsstaterna överväga att främja forskning om effekterna av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten på människors hälsa och miljön, särskilt till följd av nedfall.
⇩ ny
(18)Befolkningens genomsnittliga exponering för de föroreningar som har störst dokumenterad inverkan på människors hälsa, fina partiklar (PM2,5) och kvävedioxid (NO2) bör minskas på grundval av WHO:s rekommendationer. I detta syfte bör det införas en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning för dessa föroreningar, utöver gränsvärden.
🡻 2004/107 skäl 4
⇨ ny
(19)⇨Kontrollen av luftkvalitetsdirektivens ändamålsenlighet (direktiven 2004/107/EG och 2008/50/EG) 45 har visat att gränsvärden är mer ändamålsenliga för att sänka föroreningshalterna än målvärden. ⇦ I syfte att minimera de skadliga effekterna på människors hälsa, med särskilt beaktande av känsliga ⇨ och utsatta grupper ⇦ befolkningsgrupper , och på miljön i dess helhet, av arsenik, kadmium, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften, bör det fastställas ⇨ gränsvärden för koncentrationen av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar, bly, bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luft ⇦ målvärden som i möjligaste mån bör uppnås. Bens(a)pyren bör användas som markör för den cancerrisk som polycykliska aromatiska kolväten i luften utgör.
⇩ ny
(20)För att göra det möjligt för medlemsstaterna att förbereda sig för reviderade luftkvalitetsnormer som fastställs i detta direktiv och för att säkerställa rättslig kontinuitet bör gränsvärdena under en övergångsperiod vara identiska med dem som fastställs i de upphävda direktiven fram till dess att de nya gränsvärdena börjar gälla.
🡻 2008/50 skäl 13 (anpassad)
⇨ ny
(21)Ozon är en gränsöverskridande förorening som bildas i atmosfären från utsläpp av de primära föroreningar som behandlas i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284direktiv 2001/81/EG 46 av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar 47 . Framstegen när det gäller att uppnå de luftkvalitetsmål och långsiktiga mål för ozon som fastställs i det här direktivet bör bedömas i förhållande till målen och ⇨ åtagandena om utsläppsminskning ⇦ utsläppstaken i direktiv (EU) 2016/2284direktiv 2001/81/EG och i förekommande fall genom genomförande av de ⇨ kostnadseffektiva åtgärder och ⇦ luftkvalitetsplaner som fastställs i det här direktivet.
🡻 2008/50 skäl 12 (anpassad)
⇨ ny
(22)De nuvarande gGränsvärdena ⇨ för ozon ⇦och de långsiktiga målen för att säkerställase till att människors hälsa, växtligheten och ekosystemen på ett effektivt sätt skyddas mot skadliga effekter till följd av exponering för ozon bör förbli oförändrade ⇨ uppdateras mot bakgrund av Världshälsoorganisationens senaste rekommendationer ⇦.
(23)Tröskelvärden för larm ⇨ för svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2,5) och ozon, ⇦och ett tröskelvärde för information bör fastställas för ozon bör fastställas för att skydda befolkningen som helhet⇨ respektive känsliga och utsatta grupper ⇦ och känsliga befolkningsgrupper från kortvarig exponering för höga ozonkoncentrationer. Om något av dessa tröskelvärden överskrids bör allmänheten få information om riskerna för exponering, och om tröskelvärdet för larm överskrids bör i förekommande fall åtgärder på kort sikt vidtas för att minska ozon ⇨förorenings⇦nivåerna.
🡻 2004/107 skäl 7 (anpassad)
(24)Enligt artikel ⌦ 193 ⌫ 176 i fördraget får medlemsstaterna behålla eller införa strängare skyddsåtgärder i fråga om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten, förutsatt att åtgärderna är förenliga med fördraget och anmäls till kommissionen.
🡻 2008/50 skäl 9
⇨ ny
(25)I de fall där luftkvaliteten redan är god bör den upprätthållas eller förbättras. Om de ⇨ normer ⇦ mål för luftkvalitet som fastställs i detta direktiv inte är uppfyllda ⇨ riskerar att inte uppfyllas, eller inte har uppfyllts, ⇦ bör medlemsstaterna vidta ⇨ omedelbara ⇦ åtgärder för att iaktta gränsvärden ⇨ , skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning ⇦ och kritiska nivåer och, där det är möjligt, för att uppnå målvärden⇨ för ozon ⇦ och långsiktiga mål.
🡻 2004/107 skäl 9
(26)Kvicksilver är ett ämne som är mycket farligt för människors hälsa och för miljön. Det förekommer överallt i miljön och har, i form av metylkvicksilver, förmågan att ackumuleras i organismer och särskilt att koncentreras i organismer högre upp i näringskedjan. Kvicksilver som släpps ut i atmosfären kan transporteras långa sträckor.
🡻 2004/107 skäl 10 (anpassad)
⇨ ny
(27)Kommissionen har för avsikt att 2005 lägga fram en enhetlig strategi, som skall omfatta åtgärder för ⌦ Europaparlamentets och rådets förordning 2017/852 48 syftar till ⌫att skydda människors hälsa och miljön mot kvicksilverutsläpp, på grundval av en livscykelansats, med beaktande av produktion, användning, avfallshantering och utsläpp. I detta sammanhang bör kommissionen överväga alla lämpliga åtgärder i syfte att minska mängden kvicksilver i ekosystemen i vatten och på land och därigenom intaget av kvicksilver genom födan samt undvika kvicksilver i vissa produkter. ⇨ Bestämmelserna om övervakning av kvicksilver i detta direktiv kompletterar och bidrar med information till den förordningen. ⇦
🡻 2008/50 skäl 10
⇨ ny
(28)Växtligheten och de naturliga ekosystemen löper störst risk att skadas av luftföroreningar utanför stadsområdenatätortsmiljöer. Vid bedömning av denna risk och iakttagandet av kritiska nivåer för skydd av växtligheten bör uppmärksamheten därför inriktas på platser som ligger utanför bebyggda områden. ⇨ Denna bedömning bör beakta och komplettera kraven i direktiv (EU) 2016/2284 på att övervaka luftföroreningarnas effekter på terrestra och akvatiska ekosystem och rapportera dessa effekter. ⇦
🡻 2008/50 skäl 15
⇨ ny
(29)Bidragen från naturliga källor kan utvärderas men inte begränsas. Om naturliga bidrag till luftföroreningar kan fastställas med tillräcklig säkerhet och om överskridandena helt eller delvis kan hänföras till sådana naturliga bidrag, kan man därför enligt de villkor som anges i detta direktiv räkna bort dessa vid utvärderingen av om gränsvärdena för luftkvalitet ⇨ och skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning ⇦iakttas. De överskridanden av gränsvärdena för PM10-partiklar som beror på sandning eller saltning av vägar under vintern kan också räknas bort vid utvärderingen av om gränsvärdena för luftkvalitet iakttas, under förutsättning att rimliga åtgärder har vidtagits för att minska koncentrationerna.
🡻 2008/50 skäl 16
(30)I zoner och tätbebyggelse med särskilt svåra förutsättningar bör det vara möjligt att förlänga den tidsfrist inom vilken gränsvärdena för luftkvalitet måste vara uppfyllda vid akuta problem med att efterleva kraven i en specifik zon eller tätbebyggelse, trots att lämpliga åtgärder genomförts för att minska föroreningarna. Vid en eventuell förlängning av tidsfristen för en viss zon eller tätbebyggelse bör man upprätta en detaljerad plan som ska utvärderas av kommissionen för att säkerställase till att gränsvärdena iakttas senast då den reviderade tidsfristen löper ut. Det är viktigt att de nödvändiga gemenskapsåtgärderna, som återspeglar den valda ambitionsnivån i den tematiska strategin för luftförorening när det gäller att minska utsläpp vid källan, är tillgängliga för att utsläppen ska kunna minskas effektivt inom den tidsfrist inom vilken gränsvärdena måste vara uppfyllda enligt detta direktiv, och detta bör beaktas när ansökningar om att förlänga tidsfristen bedöms.
🡻 2008/50 skäl 18
⇨ ny
(31)Luftkvalitetsplaner bör utarbetas för zoner och tätbebyggelse där koncentrationerna av luftföroreningar överskrider de relevanta målvärdena eller gränsvärdena för luftkvalitet ⇨ , målvärdena för ozon eller skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning ⇦ inklusive eventuella tillfälliga toleransmarginaler i förekommande fall. Luftföroreningar släpps ut från många olika källor och verksamheter. För att uppnå samstämmighet mellan olika strategier bör sådana luftkvalitetsplaner där så är möjligt samordnas och införlivas med planer och program som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv direktiv 2010/75/EU2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar 49 50 , Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284direktiv 2001/81/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller 51 52 . Luftkvalitetsmålen i detta direktiv kommer även att beaktas fullt ut när tillstånd beviljas för industriell verksamhet i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar 53 .
⇩ ny
(32)Luftkvalitetsplaner bör också utarbetas före 2030 om det finns risk för att medlemsstaterna inte kommer att uppnå gränsvärdena eller målvärdet för ozon senast den tidpunkten, för att säkerställa att föroreningsnivåerna minskas i enlighet därmed.
🡻 2008/50 skäl 19
⇨ ny
(33)Åtgärdsplaner bör upprättas i vilka det anges vilka åtgärder som ska vidtas på kort sikt när det finns risk för att ett eller flera tröskelvärden för larm överskrids, så att denna risk minskas och ett eventuellt överskridande blir så kortvarigt som möjligt. När risken gäller ett eller flera gränsvärden eller målvärden kan medlemsstaterna när så är lämpligt upprätta sådana kortsiktiga åtgärdsplanerhandlingsplaner på kort sikt. När det gäller ozon bör sådana handlingsplaner upprättas med beaktande av bestämmelserna i kommissionens beslut 2004/279/EG av den 19 mars 2004 om riktlinjer för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG om ozon i luften.
🡻 2008/50 skäl 20
⇨ ny
(34)Om nivån av en viss förorening överskrider eller riskerar att överskrida gällande luftkvalitetsmål, inklusive i förekommande fall toleransmarginalen ⇨ ett gränsvärde, ett målvärde för ozon, en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning ⇦eller ett tröskelvärdet för larm till följd av en betydande förorening med ursprung i en annan medlemsstat bör medlemsstaterna samråda ⇨ samarbeta ⇦ med varandra. Eftersom vissa föroreningar, såsom ozon och partiklar, sprids över gränserna kan det krävas samordning mellan angränsande medlemsstater när de upprättar och genomför luftkvalitetsplaner och kortsiktiga åtgärdsplanerhandlingsplaner på kort sikt och när de informerar allmänheten. Medlemsstaterna bör vid behov fortsätta att samarbeta med tredjeländer och det är särskilt viktigt att kandidatländerna får möjlighet att medverka i ett tidigt skede. ⇨ Kommissionen bör i tid informeras om och uppmanas att bistå i sådant samarbete. ⇦
🡻 2008/50 skäl 21
⇨ ny
(35)Det är nödvändigt att medlemsstaterna och kommissionen samlar in, utbyter och sprider information om luftkvaliteten för att få en bättre förståelse för luftföroreningarnas effekter och för att kunna utarbeta ändamålsenliga strategier. Det bör vara lätt för allmänheten att få tillgång till aktuell information om alla reglerade föroreningars koncentrationer i luften ⇨ samt luftkvalitetsplaner och kortsiktiga åtgärdsplaner ⇦.
🡻 2008/50 skäl 22
⇨ ny
(36)⇨ Information om de reglerade föroreningarnas koncentrationer och nedfall bör lämnas till kommissionen som grundval för regelbundna rapporter. ⇦ För att underlätta hanteringen och jämförelsen av information om luftkvaliteten bör data lämnas till kommissionen i standardiserad form.
🡻 2008/50 skäl 23
(37)Det är nödvändigt att anpassa förfarandena för uppgiftslämnande, utvärdering och rapportering så att det är möjligt att i första hand använda elektroniska metoder och Internet för att göra information om luftkvaliteten tillgänglig och så att sådana förfaranden är förenliga med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) 54 .
🡻 2008/50 skäl 24
(38)Det bör finnas möjlighet att anpassa de kriterier och metoder som används för att utvärdera luftkvaliteten till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt att till denna anpassa vilken information som ska lämnas.
⇩ ny
(39)Såsom klargjorts i domstolens rättspraxis 55 får medlemsstaterna inte begränsa talerätten att bestrida ett beslut av en offentlig myndighet till de personer av den berörda allmänheten som deltog i det föregående administrativa förfarandet för att anta det beslutet. Såsom också klargjorts i domstolens rättspraxis 56 kräver effektiv tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och effektiva rättsmedel bland annat att den berörda allmänheten har rätt att yrka att domstolen eller ett oberoende och opartiskt organ som är behörigt ska förordna om interimistiska åtgärder till förebyggande av en viss förorening. Det bör därför preciseras att talerätten inte bör vara beroende av den roll som medlemmen av den berörda allmänheten hade under en deltagande fas i beslutsförfarandena inom ramen för detta direktiv. Prövningsförfarandet bör dessutom vara objektivt, rättvist, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt, och det bör där ombesörjas lämpliga och ändamålsenliga prövningsmekanismer som innefattar förbudsföreläggande enligt vad som är lämpligt.
🡻 2008/50 skäl 30
⇨ ny
(40)Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet med detta direktiv är framför allt att främja att en hög miljöskyddsnivå och förbättring av miljöns kvalitet integreras i unionens politik i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. ⇨ Om skada på människors hälsa har inträffat till följd av en överträdelse av artiklarna 19, 20, 21 i detta direktiv bör medlemsstaterna säkerställa att de personer som påverkas av sådana överträdelser kan kräva och få kompensation för denna skada från den berörda behöriga myndigheten. Reglerna om kompensation, tillgång till rättslig prövning och sanktioner i detta direktiv syftar till att undvika, förebygga och minska luftföroreningars skadliga effekter på människors hälsa och miljön, i enlighet med artikel 191.1 i EUF-fördraget. De syftar således till att i unionens politik integrera en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet i enlighet med principen om hållbar utveckling i artikel 37 i stadgan, och konkretiserar skyldigheten att skydda rätten till liv och människans integritet enligt artiklarna 2 och 3 i stadgan. Det bidrar också till rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan när det gäller skydd av människors hälsa. ⇦
🡻 2008/50 skäl 28 (anpassad)
Skyldigheten att införliva detta direktiv med den nationella lagstiftningen bör begränsas till de bestämmelser som medför betydande ändringar jämfört med de tidigare direktiven.
🡻 2008/50 skäl 29 (anpassad)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning 57 uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.
⇩ ny
(41)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av medlemsstaternas krav på överföring av information och rapportering om luftkvalitet enligt detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller i) fastställande av regler om information om luftkvalitet som medlemsstaterna ska göra tillgänglig för kommissionen samt tidsramar inom vilka denna information ska lämnas och ii) rationalisering av det sätt på vilket data rapporteras och ömsesidigt utbyte av information och data från nätverk och enskilda provtagningspunkter som mäter luftföroreningar inom medlemsstaterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 58 .
(42)För att säkerställa att detta direktiv fortsätter att uppfylla sina mål, särskilt att undvika, förebygga och minska skadliga effekter av luftkvalitet på människors hälsa och på miljön, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till detta direktiv för att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i fråga om luftföroreningar, utvärdering och förvaltning av luftkvalitet, deras påverkan på människors hälsa och miljön samt lämplig information till allmänheten. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning 59 . För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(43)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.
(44)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av direktiven som anges i del B i bilaga X.
🡻 2004/107 skäl 1 (anpassad)
I enlighet med principerna i artikel 175.3 i fördraget hänvisas i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, antaget genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG 60 , till behovet av att minska föroreningar till nivåer som minimerar de skadliga effekterna på människors hälsa, med särskilt beaktande av känsliga befolkningsgrupper, och på miljön i dess helhet, att förbättra övervakningen och bedömningen av luftkvaliteten och nedfallet av föroreningar samt att tillhandahålla information till allmänheten.
🡻 2004/107 skäl 2 (anpassad)
Enligt artikel 4.1 i rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten 61 skall kommissionen lägga fram förslag om reglering av de föroreningar som räknas upp i bilaga I till det direktivet, med hänsyn tagen till bestämmelserna i punkterna 3 och 4 i samma artikel.
🡻 2004/107 skäl 5
Målvärdena skulle inte leda till att det krävs åtgärder som orsakar oproportionerliga kostnader. I fråga om industrianläggningar skulle kraven på åtgärder inte gå längre än tillämpning av bästa tillgängliga teknik (best available techniques, BAT) i enlighet med rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar 62 , och kraven skulle framför allt inte leda till någon nedläggning av anläggningar. Medlemsstaterna bör emellertid åläggas att i de relevanta sektorerna vidta alla kostnadseffektiva åtgärder som krävs.
🡻 2004/107 skäl 6
Särskilt bör målvärdena i detta direktiv inte betraktas som miljökvalitetsnormer enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 96/61/EG och vilka, enligt artikel 10 i det direktivet, ställer högre krav än vad som kan uppnås genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik.
🡻 2004/107 skäl 8
Om koncentrationerna överskrider vissa utvärderingströsklar bör det vara obligatoriskt att övervaka arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren. Kompletterande metoder för utvärdering kan komma att minska antalet fasta provtagningspunkter. Man bör dessutom övervaka bakgrundskoncentrationerna i luften och nedfallet.
🡻 2004/107 skäl 13
Information om de reglerade föroreningarnas koncentrationer och nedfall bör lämnas till kommissionen som grundval för regelbundna rapporter.
🡻 2004/107 skäl 14
Uppdaterad information om de reglerade föroreningarnas koncentrationer och nedfall bör hållas lättillgänglig för allmänheten.
🡻 2004/107 skäl 15
Medlemsstaterna bör fastställa regler för påföljder för överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv, och se till att reglerna genomförs. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.
🡻 2004/107 skäl 16
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter 63 .
🡻 2004/107 skäl 17
De ändringar som krävs för att anpassa detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör endast gälla kriterier och metoder för utvärdering av de reglerade föroreningarnas koncentrationer och nedfall respektive arrangemangen för överlämnande av information till kommissionen. Anpassningarna bör inte leda till en direkt eller indirekt ändring av målvärdena.
🡻 2008/50 skäl 1 (anpassad)
I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, antaget genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 64 , fastställs att det är nödvändigt att minska föroreningarna till en nivå som minimerar de skadliga effekterna på människors hälsa, varvid känsliga befolkningsgrupper särskilt ska beaktas, och på miljön som helhet, att förbättra övervakningen och bedömningen av luftkvaliteten och nedfallet av föroreningar samt att tillhandahålla information till allmänheten.
🡻 2008/50 skäl 2
För att skydda människors hälsa och miljön som helhet är det särskilt viktigt att bekämpa utsläpp av föroreningar vid källan samt att fastställa och genomföra de mest effektiva åtgärderna för minskning av utsläpp på lokal och nationell nivå samt på gemenskapsnivå. Utsläpp av skadliga luftföroreningar bör därför undvikas, förebyggas eller minskas och lämpliga mål för luftkvalitet fastställas, med beaktande av Världshälsoorganisationens normer, riktlinjer och program.
🡻 2008/50 skäl 3 (anpassad)
Det är nödvändigt att följande rättsakter genomgår en omfattande revidering så att den senaste utvecklingen på hälsoområdet, de senaste vetenskapliga rönen och medlemsstaternas erfarenheter kan beaktas: rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten 65 , rådets direktiv 1999/30/EG av den 22 april 1999 om gränsvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar och bly i luften 66 , Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/69/EG av den 16 november 2000 om gränsvärden för bensen och kolmonoxid i luften 67 , Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/3/EG av den 12 februari 2002 om ozon i luften 68 och rådets beslut 97/101/EG av den 27 januari 1997 om inrättande av ett ömsesidigt utbyte av information och uppgifter från nätverk och enskilda stationer som mäter luftförorening i medlemsstaterna 69 . Av tydlighetsskäl och enkelhetsskäl och för att förbättra den administrativa effektiviteten bör dessa fem rättsakter ersättas av ett enda direktiv och, när så är lämpligt, av genomförandeåtgärder.
🡻 2008/50 skäl 4 (anpassad)
Så snart tillräckliga erfarenheter har erhållits beträffande genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften 70 bör möjligheten att sammanföra bestämmelserna i det direktivet med bestämmelserna i det här direktivet undersökas närmare.
🡻 2008/50 skäl 11
Fina partiklar (PM2,5) har stora negativa effekter på människors hälsa. Vidare har det ännu inte gått att fastställa ett tröskelvärde under vilket PM2,5 inte utgör någon risk. Denna förorening bör därför regleras på ett annat sätt än andra luftföroreningar. För att stora delar av befolkningen ska få en bättre luftkvalitet gäller det att överlag minska koncentrationerna i stadsområden. För att garantera en viss lägsta hälsoskyddsnivå överallt bör emellertid denna åtgärd kombineras med ett gränsvärde som i ett första skede måste föregås av ett målvärde.
🡻 2008/50 skäl 17
Nödvändiga gemenskapsåtgärder för att minska utsläpp vid källan, särskilt åtgärder för att förbättra effektiviteten i gemenskapslagstiftningen om industriutsläpp, begränsa avgasutsläpp från motorer i tunga fordon, ytterligare minska medlemsstaternas tillåtna nationella utsläpp av viktiga föroreningar och utsläpp i samband med tankning av bensinbilar på bensinstationer, och för att hantera svavelinnehållet i bränsle, inbegripet marina bränslen, bör behandlas med prioritet av alla berörda institutioner.
🡻 2008/50 skäl 18
Luftkvalitetsplaner bör utarbetas för zoner och tätbebyggelse där koncentrationerna av luftföroreningar överskrider de relevanta målvärdena eller gränsvärdena för luftkvalitet inklusive eventuella tillfälliga toleransmarginaler i förekommande fall. Luftföroreningar släpps ut från många olika källor och verksamheter. För att uppnå samstämmighet mellan olika strategier bör sådana luftkvalitetsplaner där så är möjligt samordnas och införlivas med planer och program som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar 71 , direktiv 2001/81/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller 72 . Luftkvalitetsmålen i detta direktiv kommer även att beaktas fullt ut när tillstånd beviljas för industriell verksamhet i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar 73 .
🡻 2008/50 skäl 25 (anpassad)
Eftersom målen i detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av luftföroreningarnas gränsöverskridande karaktär, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
🡻 2008/50 skäl 26
Medlemsstaterna bör fastställa regler om de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv och se till att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.
🡻 2008/50 skäl 27 (anpassad)
Vissa bestämmelser i de rättsakter som upphävs genom detta direktiv bör fortsätta att gälla för att säkerställa fortsatt tillämpning av de nuvarande gränsvärdena för kvävedioxid tills de ersätts från och med den 1 januari 2010 och av bestämmelserna om rapportering om luftkvaliteten tills nya genomförandebestämmelser antas samt fortsatt tillämpning av de skyldigheter om en preliminär utvärdering av luftkvaliteten som föreskrivs enligt direktiv 2004/107/EG.
🡻 2008/50 skäl 31
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter 74 .
🡻 2008/50 skäl 32
Kommissionen bör ges befogenhet att ändra bilagorna I–VI, bilagorna VIII–X och bilaga XV. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
🡻 2008/50 skäl 33 (anpassad)
Införlivandeklausulen kräver att medlemsstaterna säkerställer att de urbana bakgrundsmätningarna genomförs i tillräckligt god tid för att definiera indikatorn för genomsnittlig exponering för att garantera att kraven i samband med utvärderingen av det nationella exponeringsminskningsmålet och beräkningen av indikatorn för genomsnittlig exponering uppfylls.
🡻 2008/50
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
🡻 2004/107
Artikel 1
Syfte
Syftet med detta direktiv är
a) att fastställa ett målvärde för koncentrationen i luften av arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren för att undvika, förebygga eller minska skadliga verkningar av arsenik, kadmium, nickel och polycykliska aromatiska kolväten på människors hälsa och på miljön i dess helhet,
b) att med avseende på arsenik, kadmium, nickel och polycykliska aromatiska kolväten se till att luftkvaliteten bibehålls där den är god och att förbättra den i övriga fall,
c) att fastställa gemensamma metoder och kriterier för utvärderingen av koncentrationerna i luften av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten, samt av nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten,
d) att se till att relevant information om koncentrationerna i luften av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten, samt om nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten finns tillgänglig i tillräcklig omfattning och att allmänheten informeras om den.
⇩ ny
Artikel 1
Mål
1.I detta direktiv fastställs ett nollföroreningsmål för luftkvalitet, så att luftkvaliteten inom unionen gradvis förbättras till nivåer som inte längre anses skadliga för människors hälsa och naturliga ekosystem, fastställt genom vetenskapliga belägg, och därigenom bidrar till en giftfri miljö senast 2050.
2.I detta direktiv fastställs mellanliggande gränsvärden, målvärden, skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning, mål för genomsnittlig exponeringskoncentration, kritiska nivåer, tröskelvärden för information, tröskelvärden för larm och långsiktiga mål (luftkvalitetsnormer) som ska uppfyllas senast 2030 och regelbundet ses över därefter i enlighet med artikel 3.
3.Dessutom bidrar detta direktiv till att uppnå unionens mål för minskning av föroreningar, för biologisk mångfald och för ekosystem i enlighet med det åttonde miljöhandlingsprogrammet, som fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 75 .
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 2
⌦ Innehåll ⌫
I detta direktiv fastställs ⌦ följande ⌫ åtgärder som syftar till att:
5.⌦ Åtgärder i syfte att ⌫ utforma och fastställa mål för luftkvaliteten, så att skadliga effekter på människors hälsa och på miljön som helhet kan undvikas, förebyggas eller minskas,.
6.⌦ Åtgärder i syfte att fastställa gemensamma metoder och kriterier för utvärdering av ⌫ utvärdera luftkvaliteten i medlemsstaterna på grundval av gemensamma metoder och kriterier,.
7.⇨ Åtgärder för övervakning av ⇦ erhålla information om luftkvalitetens för att bidra till att bekämpa luftföroreningar och olägenheter och övervaka långsiktiga tendenser och förbättringar som är en följd av ⇨ effekter av ⇦ nationella åtgärder och gemenskapens ⌦ unionsåtgärder och nationella ⌫ åtgärder ⇨ i fråga om luftkvalitet ⇦,.
8.⌦ Åtgärder i syfte att säkerställa att ⌫ se till att sådan ⌦ denna ⌫information om luftkvaliteten görs tillgänglig för allmänheten,.
9.⌦ Åtgärder i syfte att ⌫ upprätthålla luftkvaliteten där den är god och förbättra den i övriga fall,.
10.⌦ Åtgärder i syfte att ⌫ främja ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna för att minska luftföroreningarna.
⇩ ny
Artikel 3
Regelbunden översyn
1. Senast den 31 december 2028 och därefter vart femte år, och oftare om väsentliga nya vetenskapliga belägg visar att det behövs, ska kommissionen se över de vetenskapliga belägg i fråga om luftföroreningar och deras effekter på människors hälsa och miljön som är relevanta för att uppnå målet i artikel 1 och lägga fram en rapport med de viktigaste resultaten för Europaparlamentet och rådet.
2. Vid översynen ska det bedömas om tillämpliga luftkvalitetsnormer fortfarande är lämpliga för att uppnå målet att undvika, förebygga eller minska skadliga effekter på människors hälsa och miljön och om ytterligare luftföroreningar bör omfattas.
För att uppnå de mål som fastställs i artikel 1 ska det vid översynen bedömas om detta direktiv behöver ses över i syfte att säkerställa överensstämmelse med Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer för luftkvalitet och senaste vetenskapliga information.
Vid översynen ska kommissionen bland annat beakta följande:
(a)Den senaste vetenskapliga informationen från WHO och andra berörda organisationer.
(b)Teknisk utveckling som påverkar luftkvaliteten och bedömningen av den.
(c)Luftkvalitetssituationer och därmed sammanhängande effekter på människors hälsa och miljön i medlemsstaterna.
(d)Framsteg med genomförandet av nationella åtgärder och unionsåtgärder för att minska föroreningarna och förbättra luftkvaliteten.
3. Europeiska miljöbyrån ska bistå kommissionen vid genomförandet av översynen.
4. Om kommissionen anser det lämpligt till följd av översynen ska den lägga fram ett förslag om att ändra luftkvalitetsnormer eller om att inkludera andra luftföroreningar.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 42
Definitioner
I detta direktiv avses med ⌦ gäller följande definitioner:⌫
(1)luft: utomhusluften i troposfären med undantag för arbetsplatser, enligt definitionen i ⌦ artikel 2 i rådets ⌫ direktiv 89/654/EEG 76 , där bestämmelser om hälsa och säkerhet på arbetsplatser tillämpas och dit allmänheten normalt inte har tillträde,.
(2)förorening: ämne i luften som kan ha skadliga effekter på människors hälsa och/eller på miljön som helhet,.
(3)nivå: koncentration av en förorening i luften eller deposition av en förorening på ytor, vid en given tidpunkt,.
🡻 2004/107 (anpassad)
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv används definitionerna i artikel 2 i direktiv 96/62/EG, med undantag för definitionen av ”målvärde”.
Dessutom avses i detta direktiv med
a) målvärde: en koncentration i luften som bestäms i syfte att undvika, förebygga eller minska skadliga effekter på människors hälsa och på miljön i dess helhet, och som i största möjliga mån skall uppnås inom en viss tid,
(4)b) totalt nedfall: den totala mängden föroreningar som överförs från atmosfären till ytor ⌦ , såsom ⌫ (t.ex. mark, växtlighet, vatten och byggnader) inom ett visst område under en viss tid,.
🡻 2008/50
(5)18)PM10: partiklar som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i referensmetoden för provtagning och mätning av PM10, EN 12341, som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 10 μm,.
(6)19) PM2,5: partiklar som passerar genom ett storleksselektivt intag enligt definitionen i referensmetoden för provtagning och mätning av PM2,5, EN 14907, som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 2,5 μm,.
(7)24) kväveoxider: summan av det volymmässiga blandningsförhållandet (ppbv) mellan kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) uttryckt som masskoncentrationen av kvävedioxid (μg/m3),.
🡻 2004/107 (anpassad)
c) övre utvärderingströskel: den nivå som anges i bilaga II under vilken en kombination av mätningar och modelleringsmetoder får användas för att utvärdera luftkvaliteten, i enlighet med artikel 6.3 i direktiv 96/62/EG,
d) nedre utvärderingströskel: en nivå som anges i bilaga II, under vilken det är tillåtet att enbart använda modelleringsmetoder eller objektiva skattningsmetoder för att utvärdera luftkvaliteten, i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 96/62/EG,
e) fasta mätningar: mätningar som utförs på fasta punkter, antingen kontinuerligt eller genom stickprover, i enlighet med artikel 6.5 i direktiv 96/62/EG,
(8)f) arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren: respektive grundämnes och förenings totala mängd i PM10-fraktionen,.
g) PM10: partiklar (”particulate matter”) som passerar genom ett selektivt intag enligt definitionen i EN 12341, som med 50 % effektivitet skiljer av partiklar med en aerodynamisk diameter av 10 μm,
(9)h) polycykliska aromatiska kolväten: organiska föreningar i form av minst två ihopsittande aromatiska ringar som består av bara kol och väte,.
(10)i) gasformigt totalkvicksilver: elementärt kvicksilver i gasfas (Hg0) och reaktivt kvicksilver i gasfas, dvs. vattenlösliga kvicksilverföreningar med tillräckligt högt ångtryck för att befinna sig i gasfas.
🡻 2008/50
(11)27) flyktiga organiska föreningar (VOC): alla organiska föreningar från antropogena och biogena källor, utom metan, som kan bilda fotokemiska oxidanter genom reaktioner med kväveoxider i närvaro av solljus,.
(12)28) ozonbildande ämnen: ämnen som bidrar till bildandet av marknära ozon, varav några är förtecknade i bilaga X.
⇩ ny
(13)sot (BC): ekvivalent sot (eBC) bestämd med hjälp av optiska metoder.
(14)ultrafina partiklar (UFP): partikelantalskoncentrationerna i cm³ för ett storleksintervall med en nedre gräns på ≤ 10 nm och för ett storleksintervall utan övre begränsning.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
(15)16) zon: del av en medlemsstats territorium som har avgränsats av medlemsstaten i avsikt att utvärdera och förvaltasäkerställa luftkvaliteten,.
(16)17) tätbebyggelse: zon som utgör ett tätortsområde med mer än 250 000 invånare eller, om befolkningen uppgår till högst 250 000 invånare, med en viss befolkningstäthet per km2 som fastställs av medlemsstaterna,.
(17)4) utvärdering: metod som används för att mäta, beräkna, förutsäga eller uppskatta nivåer,.
(18)12) övre utvärderingströskel: en ⌦ den ⌫ nivå under vilken en kombination av fasta mätningar och beräkningsmodeller och/eller indikativa mätningar får ⇨ som bestämmer vilket utvärderingssystem som ska ⇦ användas för att utvärdera luftkvaliteten,.
13) nedre utvärderingströskel: en nivå under vilken det är tillräckligt att använda enbart beräkningsmodeller eller objektiva skattningsmetoder för att utvärdera luftkvaliteten,
(19)25) fasta mätningar: mätningar som utförs påvid ⇨ provtagningspunkter ⇦ fasta platser, antingen kontinuerligt eller genom stickprover, ⇨ på samma plats under minst ett kalenderår ⇦ för att bestämma nivåerna i enlighet med de relevanta kvalitetsmålen för mätdata,.
(20)26) indikativa mätningar: mätningar som uppfyller mindre stränga kvalitetsmål för mätdata än de som krävs för fasta mätningar,.
⇩ ny
(21)objektiv skattning: en utvärderingsmetod för att erhålla kvantitativ eller kvalitativ information om koncentrations- eller depositionsnivån för en förorening genom expertbedömning, vilket kan inbegripa användning av statistiska verktyg, fjärranalys och in situ-sensorer.
(22)rumslig representativitet: en utvärderingsmetod där de värden för luftkvalitet som uppmätts vid en provtagningspunkt är representativa för ett tydligt avgränsat geografiskt område i den mån värdena för luftkvalitet inom det området inte avviker från de värden som uppmätts vid provtagningspunkten med mer än en på förhand fastställd toleransnivå.
🡻 2008/50
(23)23) urbana bakgrundsplatser: platser i stadtätortsmiljö där nivåer är representativa för den allmänna stadtätortsbefolkningens exponering,.
⇩ ny
(24)regional bakgrund: platser i landsbygdsmiljö där nivåer är representativa för den allmänna landsbygdsbefolkningens exponering.
(25)superstation för övervakning: en mätstation i urban bakgrund eller regional bakgrund som kombinerar flera provtagningspunkter för att samla in långsiktiga data om många olika luftföroreningar.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
(26)5) gränsvärde: en nivå, ⌦ som inte får överskridas och som är ⌫ fastställd på vetenskaplig grund i syfte att undvika, förebygga eller minska de skadliga effekterna på människors hälsa och/eller på miljön som helhet, som ska uppnås inom en viss tid och som därefter inte får överskridas,.
(27)9) målvärde⇨ för ozon ⇦: en nivå som fastställts ⇨ på grundval av vetenskaplig kunskap, ⇦ i syfte att undvika, förebygga eller minska skadliga effekter ⇨ av ozon ⇦ på människors hälsa och/eller på miljön i dess helhet, och som i största möjliga mån ska ⌦ uppfyllas ⌫ uppnås inom en viss tid,.
(28)20) indikator för genomsnittlig exponering: en genomsnittlig nivå som bestämts genom mätningar påi urbana bakgrundsplatser över en medlemsstats hela territorium ⇨ territoriell enhet på Nuts 1-nivå såsom beskrivs i förordning (EG) nr 1059/2003, eller, om det inte finns någon tätortsmiljö inom den territoriella enheten, i regional bakgrund, ⇦ och som utgör ett mått på befolkningens exponering,. denvilket används för att beräkna ⇨ kontrollera om ⇦ det nationella ⇨ skyldigheten för genomsnittlig ⇦ exponeringsminskningsmålet och ⇨ målet för genomsnittlig ⇦ exponeringskoncentrationsskyldigheten ⇨ för den territoriella enheten har uppfyllts ⇦,.
(29)22) nationellt ⇨ skyldighet för genomsnittlig ⇦ exponeringsminskning⇨⇦ smål: en procentuell minskning av den genomsnittliga exponeringen för en medlemsstats befolkning, ⇨ uttryckt som en indikator för genomsnittlig exponering, av befolkningen i en territoriell enhet på Nuts 1-nivå enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 77 ⇦ som fastställts för referensåret i syfte att minska skadliga effekter för människors hälsa och som om möjligt ska uppnås inom en viss tid,.
(30)21) ⇨ mål för genomsnittlig ⇦ exponeringskoncentrationsskyldighet: en nivå som fastställs på grundval av på indikatorn för genomsnittlig exponering ⌦ som ska uppnås ⌫ i syfte att minska skadliga effekter på människors hälsa, och som ska uppnås inom en viss tid,.
(31)6) kritisk nivå: en nivå, fastställd på vetenskaplig grund, över vilken direkta skadliga effekter kan uppkomma på vissa receptorer såsom träd, andra växter eller naturliga ekosystem, men inte på människor,.
(32)11) tröskelvärde för information: en nivå över vilken en kortvarig exponering utgör en hälsorisk för särskilt känsliga befolkningsgrupper ⌦ och utsatta grupper ⌫, och vid vilken omedelbar och adekvat information är nödvändig,.
(33)10) tröskelvärde för larm: en nivå över vilken en kortvarig exponering för befolkningen som helhet utgör en hälsorisk och vid vilken medlemsstaterna omedelbart ska vidta åtgärder,.
7) toleransmarginal: det procenttal med vilket gränsvärdet får överskridas på de villkor som fastställs i detta direktiv,
(34)14) långsiktigt mål: en nivå som ska uppnås på lång sikt i syfte att ge ett effektivt skydd av människors hälsa och av miljön, utom i de fall detta inte kan ske genom rimliga åtgärder,.
(35)15) bidrag från naturliga källor: utsläpp av föroreningar som inte direkt eller indirekt orsakas av mänsklig verksamhet, inklusive naturfenomen såsom vulkanutbrott, seismisk aktivitet, geotermisk aktivitet, skogs- och gräsbränder, hårda vindar, partiklar med havssalt eller atmosfärisk resuspension eller transport av naturliga partiklar från torra områden,.
(36)8) luftkvalitetsplaner: planer där åtgärder fastställs för att uppnå ⌦ efterleva ⌫ gränsvärden,- eller målvärdena ⇨ för ozon eller skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning ⇦ ,.
⇩ ny
(37)kortsiktiga åtgärdsplaner: planer med nödåtgärder som ska vidtas på kort sikt för att minska den omedelbara risken för eller varaktigheten av överskridande av tröskelvärden för larm.
(38) den berörda allmänheten: den allmänhet som berörs eller sannolikt kommer att beröras av överskridanden av luftkvalitetsnormer eller som har ett intresse av beslutsförfarandena för genomförandet av skyldigheterna enligt detta direktiv, inbegripet icke-statliga organisationer som främjar skyddet av människors hälsa eller miljön och som uppfyller kraven i nationell lagstiftning.
(39)känsliga och utsatta grupper: de befolkningsgrupper som är mer utsatta för exponering för luftföroreningar än genomsnittsbefolkningen, eftersom de är känsligare eller har en lägre tröskel för hälsoeffekter eller har nedsatt förmåga att skydda sig själva.
🡻 2008/50
Artikel 53
Ansvarsfördelning
Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter och organ på lämplig nivå som ska vara ansvariga för att
a)utvärdera luftkvaliteten,
b)godkänna mätsystem (metoder, utrustning, nätverk och laboratorier),
c)garantera mätnoggrannheten,
⇩ ny
d) säkerställa modelleringstillämpningars noggrannhet,
🡻 2008/50 (anpassad)
ed)analysera utvärderingsmetoder,
fe)inom sitt territorium samordna de eventuella gemenskaps⌦ unions⌫ omfattande program för kvalitetssäkring som organiseras av kommissionen,
gf)samarbeta med de andra medlemsstaterna och kommissionen,.
⇩ ny
h)upprätta luftkvalitetsplaner,
i)upprätta kortsiktiga åtgärdsplaner.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
De behöriga myndigheterna och organen ska i förekommande fall uppfylla kraven i avsnitt C i bilaga I.
Artikel 64
Fastställande av zoner och tätbebyggelse
Medlemsstaterna ska fastställa zoner och tätbebyggelse inom hela sitt territorium ⇨ , inbegripet, där det är lämpligt för att utvärdera och förvalta luftkvaliteten, på tätbebyggelsenivå ⇦. Luftkvaliteten ska utvärderas och förvaltassäkerställas i alla zoner och all tätbebyggelse.
KAPITEL II
UTVÄRDERING AV LUFTKVALITETEN ⌦ OCH NEDFALL ⌫
AVSNITT 1
Utvärdering av luftkvaliteten med avseende på svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar, bly, bensen och kolmonoxid
Artikel 75
Utvärderingssystem
1. När det gäller svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen , och kolmonoxid ⌦ , arsenik, kadmium, nickel, bens(a)pyren och ozon i luft ⌫ ska de övre och nedre utvärderingströsklar som anges i avsnitt A i bilaga II tillämpas.
Varje zon och tätbebyggelse ska klassificeras med avseende på dessa utvärderingströsklar.
2. ⌦ Medlemsstaterna ska se över ⌫ dDen klassificering som avses i punkt 1 ska ses över åtminstone vart femte år i enlighet med förfarandet i ⌦ denna punkt ⌫ avsnitt B i bilaga II. Klassificeringen ska emellertid ses över oftare vid väsentliga förändringar av verksamheter som är relevanta ⌦ släpper ut luftföroreningar och påverkar resultaten ⌫ för koncentrationerna av svaveldioxid, kvävedioxid ⌦ och ⌫ (eller, i förekommande fall, kväveoxider), partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen , eller kolmonoxid ⌦ , arsenik, kadmium, nickel, bens(a)pyren eller ozon ⌫ i luften.
B. Fastställande av överskridanden av de övre och nedre utvärderingströsklarna
Överskridanden av de övre och nedre utvärderingströsklarna ska fastställas på grundval av koncentrationerna under de fem föregående åren, om tillräckliga data finns tillgängliga. En utvärderingströskel ska anses ha överskridits om den har överskridits under minst tre separata år av dessa fem föregående år.
Om det inte finns uppgifter tillgängliga för alla fem åren ⌦ uppgifter finns tillgängliga för mindre än fem år ⌫ får medlemsstaterna kombinera resultat från korta mätperioder under året på platser som sannolikt är typiska för den högsta föroreningsnivån , med resultat från uppgifter i utsläppsinventeringar och från modellering för att fastställa om de övre och nedre utvärderingströsklarna har överskridits.
Artikel 86
Utvärderingskriterier
1. Medlemsstaterna ska utvärdera luftkvaliteten med avseende på de föroreningar som anges i artikel 75 i alla sina zoner och all tätbebyggelse, i enlighet med kriterierna i punkterna 2, 3 och 4 ⇨ 2–6 ⇦ i den här artikeln och i enlighet med kriterierna i bilaga IVIII.
2. I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån av de föroreningar som avses i punkt 1 överskrider den övre utvärderingströskel som fastställs för dessa föroreningar ska luftkvaliteten utvärderas genom fasta mätningar. För att ⇨ utvärdera luftkvaliteten och för att ⇦ tillräcklig information om den rumsliga fördelningen av luftkvaliteten ⇨ luftföroreningar ⇦ ⇨ och om de fasta mätningarnas rumsliga representativitet ⇦ ska erhållas får dessa fasta mätningar kompletteras med beräkningsmodeller ⇨ modelleringstillämpningar ⇦ och/eller indikativa mätningar.
3. I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån av de föroreningar som avses i punkt 1 underskrider den övre utvärderingströskel ⇨ överskrider ett gränsvärde ⇦ som fastställts för dessa föroreningar ⇨ i tabell 1 i avsnitt 1 i bilaga I eller ett målvärde för ozon som fastställts i avsnitt 2 i bilaga I ⇦ ⇨ ska ⇦ får en kombination av fasta mätningar och beräkningsmodeller ⇨ modelleringstillämpningar ⇦ och/eller indikativa mätningar användas ⇨ utöver fasta mätningar ⇦för att utvärdera luftkvaliteten.
⇩ ny
Dessa modelleringstillämpningar ska också ge information om föroreningarnas rumsliga fördelning och om de fasta mätningarnas rumsliga representativitet.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
4. I alla zoner och all tätbebyggelse där nivån av de föroreningar som avses i punkt 1 underskrider den nedre utvärderingströskel som fastställts för dessa föroreningar ska det vara tillåtet att enbart använda beräkningsmodeller ⇨ modelleringstillämpningar, indikativa mätningar, ⇦ eller objektiva skattningsmetoder , eller ⇨ en kombination av dessa ⇦ båda för att utvärdera luftkvaliteten.
⇩ ny
5. Om modelleringen visar på ett överskridande av ett gränsvärde eller ett målvärde för ozon i en del av zonen som inte omfattas av fasta mätningar, ska ytterligare fasta eller indikativa mätningar göras under minst ett kalenderår efter det att överskridandet registrerades för att bedöma koncentrationsnivån för den berörda föroreningen.
🡻 2004/107
⇨ ny
Artikel 4
Utvärdering av koncentrationer i luften och nedfall
1. Luftkvaliteten med avseende på arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren skall utvärderas i medlemsstaternas hela territorium.
2. I enlighet med de kriterier som anges i punkt 7 är mätningar obligatoriska i följande zoner:
a) Zoner och tätbebyggelse där nivåerna ligger mellan den övre och den nedre utvärderingströskeln.
b) Övriga zoner och övrig tätbebyggelse där nivåerna överstiger den övre utvärderingströskeln.
Mätningarna får kompletteras med modelleringsmetoder för att tillräcklig information om luftkvaliteten skall kunna erhållas.
3. En kombination av mätningar, inklusive indikativa mätningar i enlighet med avsnitt I i bilaga IV, och modelleringsmetoder får användas för utvärdering av luftkvaliteten i zoner och tätbebyggelse där nivåerna under en representativ tidsrymd ligger mellan den övre och den nedre utvärderingströskeln, i enlighet med avsnitt II i bilaga II.
4. I zoner och tätbebyggelse där nivåerna understiger den nedre utvärderingströskeln, vilket skall fastställas i enlighet med avsnitt II i bilaga II, skall det vara möjligt att enbart använda modelleringsmetoder eller objektiva skattningsmetoder för att utvärdera nivåerna.
5. När föroreningar skall mätas skall mätningarna utföras på fasta punkter, antingen kontinuerligt eller enligt slumpvist urval. Mätningarna skall vara så många att det går att fastställa nivåerna.
6. De övre och nedre utvärderingströsklarna för koncentrationen av arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren i luften skall vara de som fastställs i avsnitt I i bilaga II. Klassificeringen av varje zon eller tätbebyggelse för tillämpningen av denna artikel skall ses över åtminstone vart femte år i enlighet med det förfarande som fastställs i avsnitt II i bilaga II. Klassificeringen skall ses över tidigare, om den verksamhet som är relevant för koncentrationerna av arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren i luften ändras väsentligt.
7. Kriterierna för fastställande av placeringen av provtagningspunkterna för mätning av koncentrationerna av arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren i luften för utvärdering av om målvärdena uppfylls skall vara de som anges i avsnitten I och II i bilaga III. Antalet provtagningspunkter för fasta koncentrationsmätningar av varje förorening skall uppgå till minst det antal som fastställs i avsnitt IV i bilaga III, och de skall installeras i varje zon eller tätbebyggelse där det krävs mätningar, om fasta mätningar är den enda uppgiftskällan för koncentrationer i zonen eller tätbebyggelsen i fråga.
68. För utvärdering av bidraget av bens(a)pyren i luften skall varje medlemsstat övervaka andra relevanta polycykliska aromatiska kolväten på ett begränsat antal mätpunkter ⇨ provtagningspunkter⇦ . Åtminstone följande föreningar skall omfattas: bens(a)antracen, bens(b)fluoranten, bens(j)fluoranten, bens(k)fluoranten, inden(1,2,3-cd)pyren och dibens(a,h)antracen. Övervakningspunkterna ⇨ Provtagningspunkterna ⇦ för dessa polycykliska aromatiska kolväten skall samordnas samlokaliseras med provtagningspunkterna för bens(a)pyren och skall väljas så att geografiska variationer och långsiktiga tendenser kan fastställas. Avsnitten I, II och III i bilaga III skall tillämpas.
⇩ ny
7. Utöver den övervakning som krävs enligt artikel 10 ska medlemsstaterna i tillämpliga fall övervaka nivåer av ultrafina partiklar i enlighet med punkt D i bilaga III och avsnitt 3 i bilaga VII.
🡻 2008/50
5. Utöver den utvärdering som avses i punkterna 2, 3 och 4 ska mätningar utföras på bakgrundsplatser på landsbygden som inte befinner sig i närheten av några större föroreningskällor i syfte att åtminstone ge information om den totala masskoncentrationen och kemisk speciering av fina partiklar (PM2,5) uttryckt som årsmedelvärde, och dessa mätningar ska utföras i enlighet med följande kriterier:
a)Det ska finnas en provtagningspunkt per 100 000 km2.
b)Varje medlemsstat ska upprätta minst en mätstation eller får, genom överenskommelse med angränsande medlemsstater, upprätta en eller flera gemensamma mätstationer som täcker de ifrågavarande närbelägna zonerna, för att den nödvändiga rumsliga upplösningen ska uppnås.
c)Där så är lämpligt ska övervakningen samordnas med den övervakningsstrategi och det mätprogram som används inom det gemensamma programmet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (EMEP).
d)Avsnitten A och C i bilaga I ska tillämpas när det gäller datakvalitetsmål för mätning av masskoncentration av fina partiklar (partikelfraktioner) och bilaga IV ska tillämpas i sin helhet.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de mätmetoder som används för att bestämma den kemiska sammansättningen av fina partiklar (PM2,5).
🡻 219/2009 artikel 1 och bilaga 3.8 (anpassad)
9. Oberoende av koncentrationsnivåerna ska en bakgrundsprovtagningspunkt per 100000 km2 installeras för indikativ mätning i luften av arsenik, kadmium, nickel, gasformigt totalkvicksilver, bens(a)pyren och de andra polycykliska aromatiska kolväten som anges i punkt 8, samt av det totala nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel, bens(a)pyren och de andra polycykliska aromatiska kolväten som anges i punkt 8. Varje medlemsstat ska installera minst en mätstation. Medlemsstaterna får dock, genom överenskommelse och i överensstämmelse med riktlinjer som ska utarbetas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 6.2, upprätta en eller flera gemensamma mätstationer som täcker närbelägna zoner i angränsande medlemsstater, för att den nödvändiga rumsliga upplösningen ska uppnås. Mätning av tvåvärt kvicksilver i partikel- och gasform rekommenderas också. Där så är lämpligt bör övervakningen samordnas med det gemensamma programmet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (Emep). Provtagningspunkterna för dessa föroreningar bör väljas så att geografiska variationer och långsiktiga tendenser kan fastställas. Avsnitten I, II och III i bilaga III skall tillämpas.
🡻 2004/107
⇨ ny
8.10. För utvärdering av regionala mönster när det gäller effekter på ekosystem ⇨ , inbegripet i enlighet med den övervakning som görs enligt direktiv (EU) 2016/2284 ⇦ kan ⇨ ska ⇦ användningen av bioindikatorer övervägas.
11. För zoner och tätbebyggelse där uppgifter från fasta mätstationer kompletteras med uppgifter från andra källor, t.ex. utsläppsinventeringar, indikativa mätmetoder och luftkvalitetsmodellering, skall det antal fasta mätstationer som skall installeras och den rumsliga upplösningen i andra metoder vara tillräckliga för att göra det möjligt att fastställa koncentrationerna av luftföroreningar i enlighet med avsnitt I i bilaga III och avsnitt I i bilaga IV.
12. Kvalitetsmål för uppgifterna fastställs i avsnitt I i bilaga IV. Om man använder luftkvalitetsmodeller för utvärderingen, gäller bestämmelserna i avsnitt II i bilaga IV.
13. Referensmetoderna för provtagning och analys av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften skall vara de som fastställs i avsnitten I, II och III i bilaga V. I avsnitt IV i bilaga V fastställs referensmetoder för mätning av totalt nedfall av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten och i avsnitt V i bilaga V hänvisas till referensmetoder för luftkvalitetsmodellering, när sådana metoder finns tillgängliga.
14. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de metoder som används för den preliminära utvärderingen av luftkvaliteten enligt artikel 11.1 d i direktiv 96/62/EG senast den dag som anges i artikel 10 i det här direktivet.
🡻 219/2009 artikel 1 och bilaga 3.8
15. Kommissionen ska anta ändringar som är nödvändiga för att anpassa bestämmelserna i denna artikel och i avsnitt II i bilaga II samt i bilagorna III, IV och V till vetenskapliga och tekniska framsteg. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 6.3. De får inte leda till direkta eller indirekta ändringar av målvärdena.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 97
Provtagningspunkter
1. Vid mätning av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen, och kolmonoxid ⌦ , arsenik, kadmium, nickel, bens(a)pyren ⌫ i luften ska provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med kriterierna i bilaga IVIII.
⌦ Vid mätning av ozon ska provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med bilaga IV. ⌫
2. I zoner eller tätbebyggelse där ⇨ nivån av föroreningar överskrider den utvärderingströskel som anges i bilaga II, ⇦ utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på fasta mätningar får antalet provtagningspunkter för varje förorening som mäts inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt A tabellerna 3 och 4 i punkterna A och C i bilaga IIIV.
3. I zoner och tätbebyggelse ⇨ där nivån av föroreningar överskrider den tillämpliga utvärderingströskel som anges i bilaga II, men inte de respektive gränsvärden som anges i tabell 1 i avsnitt 1 i bilaga I, gränsvärden för ozon som anges i avsnitt 2 i bilaga I eller kritiska nivåer som anges i avsnitt 3 i bilaga I ⇦ där information från provtagningspunkter för fasta mätningar kompletteras med information från modellberäkningar och/eller indikativa mätningar , får emellertid det sammanlagda ⇨ minsta ⇦antalet provtagningspunkter enligt avsnitt A i bilaga V minskas med upp till 50 %, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
a)De kompletterande metoderna ⇨ Indikativa mätningar och modellering ⇦ måste ge så mycket information att det är möjligt att utvärdera luftkvaliteten med avseende på gränsvärden ⇨ , målvärden för ozon, kritiska nivåer, tröskelvärden för information och ⇦ eller tröskelvärden för larm, och även tillhandahålla adekvat information som kan vidarebefordras till allmänheten ⇨ , utöver den information som de fasta provtagningspunkterna ger ⇦.
b)Antalet provtagningspunkter som ska upprättas och de andra metodernas ⇨ indikativa mätningars och modelleringsmetoders ⇦ rumsliga upplösning måste räcka till för att koncentrationen av den berörda föroreningen ska kunna bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt punkterna A och B i bilaga VI och måste leda till utvärderingsresultat som uppfyller kriterierna ⌦ kraven ⌫ i punkt Davsnitt B i bilaga VI. I
⇩ ny
c) Antalet indikativa mätningar är detsamma som antalet fasta mätningar som ersätts, och de indikativa mätningarna har en varaktighet på minst två månader per kalenderår.
d) Kvävedioxid måste mätas vid alla återstående provtagningspunkter utom i regional bakgrund för ozonutvärdering som avses i punkt B i bilaga IV.
4. En eller flera provtagningspunkter som är anpassade till det övervakningsmål som anges i avsnitt 2 punkt A i bilaga VII ska placeras på en medlemsstats territorium för att tillhandahålla uppgifter om koncentrationerna av de ozonbildande ämnen som förtecknas i punkt B i det avsnittet på platser som fastställts i enlighet med punkt C i det avsnittet.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
5.4. Medlemsstaterna ska i enlighet med bilaga IVIII säkerställase till att de provtagningspunkter som ligger till grund för bestämningen av indikatorn för genomsnittlig PM2,5-exponering har en sådan spridning och uppgår till ett sådant antal att indikatorn ⌦ den spridning som används för bestämningen av indikatorerna för genomsnittlig exponering för PM2,5 ⌫ ⇨ och kvävedioxid ⇦ ger en korrekt uppfattning om allmänhetens exponering. Antalet provtagningspunkter får inte vara mindre än vid tillämpning av punkt avsnitt B i bilaga IIIV.
6. Resultaten från ⇨ modelleringstillämpningar ⇦modellberäkningar och/eller indikativa mätningar ska beaktas vid utvärdering av luftkvaliteten med avseende på gränsvärden ⇨ och målvärden för ozon ⇦.
⇩ ny
7. Provtagningspunkter där överskridanden av något av de gränsvärden som anges i avsnitt 1 i bilaga I har registrerats under de föregående tre åren får inte flyttas, såvida inte en flyttning är nödvändig på grund av särskilda omständigheter, inbegripet fysisk planering. Flyttning av provtagningspunkter ska ske inom det område där de är rumsligt representativa och ska baseras på modelleringsresultat.
🡻 2008/50
4. Kommissionen ska övervaka hur medlemsstaterna tillämpar kriterierna för val av provtagningsplatser, för att underlätta en harmoniserad tillämpning av dessa kriterier i hela Europeiska unionen.
⇩ ny
Artikel 10
Superstationer för övervakning
1. Varje medlemsstat ska inrätta minst en superstation för övervakning per 10 miljoner invånare i urban bakgrund. Medlemsstater med färre än 10 miljoner invånare ska inrätta minst en superstation för övervakning i urban bakgrund.
Varje medlemsstat ska inrätta minst en superstation för övervakning per 100 000 km2 i regional bakgrund. Medlemsstater vars territorium är mindre än 100 000 km2 ska inrätta minst en superstation för övervakning i regional bakgrund.
2. Placeringen av superstationer för övervakning ska fastställas för urban bakgrund och regional bakgrund i enlighet med punkt B i bilaga IV.
3. Alla provtagningspunkter som uppfyller kraven i punkterna B och C i bilaga IV och som är placerade vid superstationer för övervakning får beaktas för att uppfylla de krav på minsta antal provtagningspunkter för berörda föroreningar som anges i bilaga III.
4. En medlemsstat får i samförstånd med en eller flera angränsande medlemsstater inrätta en eller flera gemensamma superstationer för övervakning för att uppfylla kraven i punkt 1. Detta påverkar inte varje medlemsstats skyldighet att inrätta minst en superstation för övervakning i urban bakgrund och en superstation för övervakning i regional bakgrund.
5. Mätningar vid alla superstationer för övervakning i urban bakgrund ska omfatta fasta eller indikativa mätningar av ultrafina partiklars storleksfördelning och partiklars oxidationspotential.
6. Mätningar vid alla superstationer för övervakning i urban bakgrund och regional bakgrund ska minst omfatta följande:
a) Fasta mätningar av partiklar (PM10 och PM2,5), kvävedioxid (NO2), ozon (O3), sot (BC), ammoniak (NH3) och ultrafina partiklar (UFP).
b) Fasta eller indikativa mätningar av fina partiklar (PM2,5) i syfte att åtminstone tillhandahålla information om deras totala masskoncentration och kemiska speciering som årsmedelvärde i enlighet med avsnitt 1 i bilaga VII.
c) Fasta eller indikativa mätningar av arsenik, kadmium, nickel, gasformigt totalkvicksilver, bens(a)pyren och de andra polycykliska aromatiska kolväten som avses i artikel 8.6, samt av det totala nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel, bens(a)pyren och de andra polycykliska aromatiska kolväten som avses i artikel 8.6, oberoende av koncentrationsnivåer.
7. Mätningar av partikelformigt och gasformigt divalent kvicksilver får också utföras vid superstationer för övervakning i urban bakgrund och regional bakgrund.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
8.c) Där så är lämpligt ska övervakningen samordnas med den övervakningsstrategi och det mätprogram som används inom det gemensamma programmet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (EMEP), ⇨forskningsinfrastrukturen för aerosoler, moln och spårgaser (ACTRIS) och den övervakning av luftföroreningseffekter som genomförs i enlighet med direktiv (EU) 2016/2284⇦.
Artikel 118
Referensmätmetoder ⌦ och datakvalitetsmål ⌫
1. Medlemsstaterna ska använda de referensmätmetoder och tillämpa de kriterier som anges i avsnitten punkterna A och C i bilaga VI.
2. Andra mätmetoder får ⌦ dock ⌫ användas under förutsättning att de uppfyller kraven i punkternaavsnitt B, C, D och E i bilaga VI.
⇩ ny
2. Luftkvalitetsdata ska uppfylla de datakvalitetsmål som fastställs i bilaga V.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
AVSNITT 2
Utvärdering av luftkvaliteten med avseende på ozon
Artikel 9
Utvärderingskriterier
1. Fasta mätningar ska göras i zoner och tätbebyggelse där ozonkoncentrationerna under något av de föregående fem år då mätningar utförts har överskridit de långsiktiga mål som anges i avsnitt C i bilaga VII.
2. Om det inte finns data för alla fem åren får medlemsstaterna, för att avgöra om de långsiktiga mål som avses i punkt 1 har överskridits under dessa fem år, kombinera resultat från kortvariga mätkampanjer, som genomförts vid de tidpunkter och på de platser där nivåerna kan antas vara högst, med resultat från utsläppsinventeringar och modellberäkningar.
Artikel 10
Provtagningspunkter
1. Vid mätning av ozon ska provtagningspunkternas placering fastställas i enlighet med kriterierna i bilaga VIII.
2. Vid fasta mätningar av ozon i zoner eller tätbebyggelse där utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på mätningar får antalet provtagningspunkter inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt A i bilaga IX.
3. I zoner och tätbebyggelse där information från provtagningspunkter för fasta mätningar kompletteras med information från modellberäkningar och/eller indikativa mätningar, får antalet provtagningspunkter enligt avsnitt A i bilaga IX minskas, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
a) De kompletterande metoderna måste ge så mycket information att det är möjligt att utvärdera luftkvaliteten med avseende på målvärden, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm.
b) Antalet provtagningspunkter som ska upprättas och de andra metodernas rumsliga upplösning måste räcka till för att ozonkoncentrationen ska kunna bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I och måste leda till utvärderingsresultat som uppfyller kriterierna i avsnitt B i bilaga I.
c) I varje zon eller tätbebyggelse måste det finnas minst en provtagningspunkt per två miljoner invånare eller en provtagningspunkt per 50 000 km2, beroende på vilket som ger flest provtagningspunkter, men det måste dock finnas minst en provtagningspunkt i varje zon eller tätbebyggelse.
d) Kvävedioxid måste mätas vid alla återstående provtagningspunkter utom vid bakgrundsstationer på landsbygden enligt avsnitt A i bilaga VIII.
Resultaten från modellberäkningar och/eller indikativa mätningar ska beaktas vid utvärdering av luftkvaliteten med avseende på målvärden.
5. I zoner och tätbebyggelse där koncentrationerna under vart och ett av de fem föregående år då mätningar utförts underskrider de långsiktiga målen ska antalet provtagningspunkter för fasta mätningar fastställas i enlighet med avsnitt B i bilaga IX.
6. Medlemsstaterna ska se till att provtagning sker vid åtminstone en provtagningspunkt på deras territorium som kan tillhandahålla data om koncentrationer av de ozonbildande ämnen som förtecknas i bilaga X. Medlemsstaterna ska fastställa antalet stationer för mätning av ozonbildande ämnen och deras placering, med beaktande av de mål och metoder som anges i bilaga X.
Artikel 11
Referensmätmetoder
1. Medlemsstaterna ska använda den referensmetod för mätning av ozon som anges i punkt 8 i avsnitt A i bilaga VI. Andra mätmetoder får användas under förutsättning att de uppfyller kraven i avsnitt B i bilaga VI.
2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de metoder som de använder för provtagning och mätning av de VOC som förtecknas i bilaga X.
KAPITEL III
SÄKERSTÄLLANDEFöRVALTNING AV LUFTKVALITETEN
Artikel 12
Krav där nivåerna underskrider gränsvärdena ⌦ , målvärdet för ozon och målen för genomsnittlig exponeringskoncentration, men överskrider utvärderingströsklarna ⌫
1. I zoner och tätbebyggelse där nivåerna av svaveldioxid, kvävedioxid, ⌦ partiklar (⌫ PM10 och PM2,5), bly, bensen, och kolmonoxid ⇨ , arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren ⇦ i luften underskrider respektive gränsvärde enligt avsnitt 1 i bilaga I bilagorna XI och XIVska medlemsstaterna hålla nivåerna av dessa föroreningar under gränsvärdena och sträva efter att bevara den bästa luftkvalitet som är förenlig med en hållbar utveckling.
Artikel 18
Krav i zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna uppfyller de långsiktiga målen
2. I zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna ⇨ ligger under gränsvärdet för ozon ⇦ uppfyller de långsiktiga målen ska medlemsstaterna ⇨ vidta nödvändiga åtgärder för att bibehålla dessa nivåer under gränsvärdet för ozon och eftersträva att uppnå de långsiktiga mål som anges i avsnitt 2 i bilaga I ⇦ upprätthålla en nivå som ligger under de långsiktiga målen, i den utsträckning detta är möjligt med hänsyn till faktorer såsom ozonföroreningens gränsöverskridande karaktär och de meteorologiska förhållandena, ⇨ och under förutsättning att nödvändiga åtgärder inte medför en oproportionerlig kostnad.⇦
⇩ ny
3. I territoriella enheter på Nuts 1-nivå enligt beskrivningen i förordning (EG) nr 1059/2003 där indikatorerna för genomsnittlig exponering för PM2,5 och kvävedioxid ligger under respektive värde för de mål för genomsnittlig exponeringskoncentration för dessa föroreningar som anges i avsnitt 5 i bilaga I, ska medlemsstaterna hålla nivåerna för dessa föroreningar under målen för genomsnittlig exponeringskoncentration.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
4. och de ⌦ medlemsstaterna ⌫ ska ⇨ eftersträva att uppnå och ⇦ med hjälp av rimliga åtgärder bevara den bästa luftkvalitet som är förenlig med en hållbar utveckling och en hög miljö- och hälsoskyddsnivå ⇨ , i enlighet med de riktlinjer för luftkvalitet som offentliggörs av WHO och under de utvärderingströsklar som anges i bilaga II ⇦.
Artikel 13
Gränsvärden⌦ , målvärden för ozon ⌫ och ⌦ skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning ⌫ tröskelvärden för larm för skydd av människors hälsa
1. Medlemsstaterna ska säkerställase till att nivåerna av svaveldioxid, ⇨ kvävedioxid, partiklar (⇦ PM10, ⇨ och PM2,5), ⇦ bly, ⇨ bensen, ⇦ och kolmonoxid ⇨ , arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren⇦ i luften , inte i någon av deras zoner och tätbebyggelse överskrider gränsvärdena i avsnitt 1 i bilaga IXI.
Gränsvärdena för kvävedioxid och bensen i bilaga XI får inte överskridas från och med de datum som anges där.
Artikel 17
Krav i zoner och tätbebyggelse där ozonnivåerna överskrider målvärdena och de långsiktiga målen
21. Medlemsstaterna ska ⇨ För ozon ska medlemsstaterna ⇦ ⌦ säkerställa, genom att ⌫ vidta alla nödvändiga åtgärder, om detta inte medför oproportionerliga kostnader, för att se till att ⌦ nivåerna i hela zonen inte överskrider ⌫ målvärdena ⇨ för ozon ⇦ och de långsiktiga målen uppnås ⌦ , i enlighet med avsnitt 2 punkt B i bilaga I ⌫ .
Artikel 15
Nationella exponeringsminskningsmål för PM2,5 till skydd för människors hälsa
31. Medlemsstaterna ska ⌦ säkerställa att de ⌫ vidta alla nödvändiga åtgärder, om detta inte medför oproportionerliga kostnader, för att begränsa exponering för PM2,5 för att uppnå det nationella exponeringsminskningsmål ⇨ skyldigheter för PM2,5 och NO2 ⇦ som fastställs i avsnitt ⌦ 5 punkt B i bilaga I, ⌫B i bilaga XIV, ⇨ uppfylls i alla deras territoriella enheter på Nuts 1-nivå, där de överskrider de mål för genomsnittlig exponeringskoncentration som anges i avsnitt 5 punkt C i bilaga I. ⇦ senast det år som anges där.
4. Efterlevnaden av dessa krav ⌦ punkterna 1, 2 och 3 ⌫ ska bedömas i enlighet med bilaga IV III.
5. Indikatorn ⌦ Indikatorerna ⌫för genomsnittlig exponering för PM2,5 ska utvärderas i enlighet med avsnitt 5 punkt A i bilaga IXIV.
6. ⇨ Den tidsfrist för att uppnå gränsvärdena ⇦ De toleransmarginaler som anges i tabell 1 i avsnitt 1 i bilaga IXI ska tillämpas ⇨ får förlängas ⇦i enlighet med artikel 18artiklarna 22.3 och 23.1.
⇩ ny
7. Medlemsstater som inför strängare luftkvalitetsnormer i enlighet med artikel 193 i EUF-fördraget ska anmäla dem till kommissionen inom tre månader efter antagandet. En sådan anmälan ska åtföljas av en förklaring av hur luftkvalitetsnormerna har fastställts och den vetenskapliga information som använts.
🡻 2008/50 (anpassad)
Artikel 14
Kritiska nivåer ⌦ för skydd av växtlighet och naturliga ekosystem ⌫
1. Medlemsstaterna ska säkerställase till att de kritiska nivåer som anges i avsnitt 3 i bilaga IXIII inte överskrids, enligt utvärderingen i avsnittpunkt A i bilaga IVIII.
2. När utvärderingen av luftkvaliteten grundas enbart på fasta mätningar, får antalet provtagningspunkter inte understiga det minsta antal som anges i avsnitt C i bilaga V. Om dessa data kompletteras med indikativa mätningar eller beräkningsmodeller, får det minsta antalet provtagningspunkter minskas med upp till 50 %, under förutsättning att koncentrationerna av de berörda föroreningarna kan bestämmas i enlighet med de datakvalitetsmål som anges i avsnitt A i bilaga I.
🡻 2004/107
Artikel 3
Målvärden
1. Medlemsstaterna skall, utan att ådra sig oproportionerliga kostnader, vidta alla åtgärder som krävs för att se till att, från och med den 31 december 2012, koncentrationerna i luften av arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren, som används som markör för den cancerrisk som polycykliska aromatiska kolväten utgör, utvärderade i enlighet med artikel 4, inte överskrider de målvärden som fastställts i bilaga I.
2. Medlemsstaterna skall upprätta en förteckning över de zoner och den tätbebyggelse där nivåerna för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren understiger de respektive målvärdena. I dessa zoner och denna tätbebyggelse skall medlemsstaterna hålla kvar nivåerna för dessa föroreningar under de respektive målvärdena och sträva efter att bevara den bästa luftkvalitet som är förenlig med en hållbar utveckling.
3. Medlemsstaterna skall upprätta en förteckning över de zoner och den tätbebyggelse där nivåerna överskrider målvärdena i bilaga I.
För dessa zoner och denna tätbebyggelse skall medlemsstaterna uppge de områden där överskridandet har inträffat och de källor som bidrar till överskridandet. Medlemsstaterna skall visa att de i områdena i fråga, utan att ådra sig oproportionerliga kostnader, har vidtagit alla åtgärder som krävs, framför allt med inriktning på de viktigaste utsläppskällorna, för att målvärdena skall uppnås. För industrianläggningar som omfattas av direktiv 96/61/EG innebär detta tillämpning av bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i artikel 2.11 i det direktivet.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 16
Målvärde och gränsvärde för PM2,5 till skydd för människors hälsa
1. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder, om detta inte medför oproportionerliga kostnader, för att se till att koncentrationerna av PM2,5 i luften inte överskrider det målvärde som anges i avsnitt D i bilaga XIV från och med det datum som anges där.
2. Medlemsstaterna ska se till att koncentrationen av PM2,5 i luften inte överskrider det gränsvärde som anges i avsnitt E i bilaga XIV i någon av deras zoner och tätbebyggelse från och med det datum som anges där. Huruvida detta krav uppfylls ska utvärderas i enlighet med bilaga III.
3. Den toleransmarginal som fastställs i avsnitt E i bilaga XIV ska tillämpas i enlighet med artikel 23.1.
Artikel 1519
Åtgärder om tröskelvärdena för information eller ⌦ Överskridanden av tröskelvärdena för ⌫ larm ⌦ eller för information ⌫
1.2. Tröskelvärdena för larm med avseende på koncentrationerna av svaveldioxid, och kvävedioxid ⇨ , och partiklar (PM10 och PM2,5) ⇦ i luften är de som anges i avsnitt 4 punkt A i bilaga IXII.
⇩ ny
2. Tröskelvärdet för larm och tröskelvärdet för information för ozon är det som fastställs i avsnitt 4 punkt B i bilaga I.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
3. Om det tröskelvärde för information som anges i bilaga XII eller något av de där angivna tröskelvärdena för larm ⌦ tröskelvärde för larm eller tröskelvärde för information som anges i avsnitt 4 i bilaga I ⌫ överskrids ska medlemsstaterna vidta erforderliga åtgärder för att informera allmänheten ⇨ senast inom ett fåtal timmar, genom användning av olika medier och kommunikationskanaler och med säkerställande av bred tillgänglighet för allmänheten ⇦ via radio, TV, tidningar eller Internet.
⇩ ny
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att information om faktiska eller förväntade överskridanden av ett tröskelvärde för larm eller ett tröskelvärde för information lämnas till allmänheten så snart som möjligt i enlighet med punkterna 2 och 3 i bilaga IX.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 1620
Bidrag från naturliga källor
1. Medlemsstaterna ⇨ får ⇦ ska för ett visst år till kommissionen översända förteckningar över sådana ⇨ identifiera ⇦
a) zoner och tätbebyggelse där överskridanden av gränsvärdena för en viss förorening kan tillskrivas naturliga källor,.⌦ och ⌫
⇩ ny
b) territoriella enheter på Nuts 1-nivå där överskridanden av den nivå som fastställs genom skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning beror på naturliga källor.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
2. Medlemsstaterna ska förse ⇨ kommissionen med förteckningar över sådana zoner och territoriella enheter på Nuts 1-nivå som avses i punkt 1, tillsammans med ⇦ uppgifter om koncentrationer och källor samt bevis som visar att överskridandena beror på naturliga källor.
32. Om kommissionen har underrättats om ett överskridande som beror på naturliga källor enligt punkt 21 ska detta överskridande inte betraktas som ett överskridande med avseende på detta direktiv.
3. Kommissionen ska senast den 11 juni 2010 offentliggöra riktlinjer för demonstration och subtraktion av överskridanden som beror på naturliga källor.
Artikel 1721
Överskridanden som beror på sandning eller saltning av vägar under vintern
1. Medlemsstaterna får ⇨ för ett visst år ⇦ ange ⌦ identifiera ⌫ zoner eller tätbebyggelse där överskridanden av gränsvärdena för PM10 i luften beror på resuspension av partiklar efter sandning eller saltning av vägar under vintern.
2. Medlemsstaterna ska till⌦förse ⌫ kommissionen översända ⌦ med ⌫ förteckningar över sådana zoner ⇨ som avses i punkt 1 ⇦ eller sådan tätbebyggelse tillsammans med uppgifter om de PM10-koncentrationer och PM10-källor ⇨ i dessa zoner. ⇦ som förekommer där.
3. När medlemsstaterna underrättar kommissionen i enlighet med artikel 27 ska de ⌦ Medlemsstaterna ska också ⌫ lämna det underlag som krävs för att visa ⌦ visar ⌫ att eventuella överskridanden beror på resuspenderade partiklar och att rimliga åtgärder har vidtagits för att sänka ⌦ sådana ⌫ koncentrationerna.
34. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1620 ska medlemsstaterna, i de zoner och den tätbebyggelse som avses i punkt 1 i den här artikeln, upprätta den luftkvalitetsplan som föreskrivs i artikel 1923 om överskridandena beror på andra PM10-källor än sandning eller saltning av vägar under vintern.
5. Kommissionen ska senast den 11 juni 2010 offentliggöra riktlinjer för bestämning av bidrag från resuspension av partiklar på grund av sandning eller saltning av vägar under vintern.
Artikel 1822
Förlängning av tidsfristen för att uppfylla kraven och undantag från skyldigheten att tillämpa vissa gränsvärden
1. Om det i en viss zon eller tätbebyggelse inte är möjligt att klara gränsvärdena för ⇨ partiklar (PM10 och PM2,5) eller ⇦ kvävedioxid eller bensen inom ⌦ den tidsfrist ⌫ de tidsfrister som anges i tabell 1 i avsnitt 1 ibilaga IXI, ⇨ på grund av platsspecifika spridningsförhållanden, särskilda orografiska förhållanden, ogynnsamma klimatförhållanden eller bidrag från gränsöverskridande luftföroreningar, ⇦ får en medlemsstat förlänga dessa tidsfrister ⇨ den tidsfristen en gång ⇦ med högst fem år i den berörda zonen eller tätbebyggelsen på villkor ⌦ om följande villkor är uppfyllda: ⌫
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
(e) att eEn luftkvalitetsplan i enlighet med artikel 19.4, ⌦ som uppfyller alla kraven i artikel 19.5–19.7, ⌫ enligt artikel 23 upprättas för den zon eller tätbebyggelse för vilken den förlängda tidsfristen ska gälla.
(f)⌦ Den luftkvalitetsplan som avses i led a åtföljs ⌫ En sådan luftkvalitetsplan ska åtföljas av den information som förtecknas i avsnitt B i bilaga VIIIXV, beträffande de berörda föroreningarna och ska visa ⌦ visar ⌫ hur ⇨ perioderna för överskridande av gränsvärdena kommer att hållas så korta som möjligt ⇦ överensstämmelse med gränsvärdena kommer att uppnås före den nya tidsfristen.
⇩ ny
(g)I den luftkvalitetsplan som avses i led a beskrivs hur allmänheten, och i synnerhet känsliga och utsatta grupper, kommer att informeras om förlängningens konsekvenser för människors hälsa och miljön.
(h)I den luftkvalitetsplan som avses i led a beskrivs hur ytterligare finansiering, bland annat genom relevanta finansieringsprogram på nationell nivå och unionsnivå, kommer att mobiliseras för att påskynda förbättringen av luftkvaliteten i den zon där förlängningen ska gälla.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
2. Om det på grund av platsspecifika spridningsförhållanden, ogynnsamma klimatförhållanden eller bidraget från gränsöverskridande luftföroreningar inte är möjligt att klara gränsvärdena i bilaga XI för PM10 i en viss zon eller tätbebyggelse, ska en medlemsstat undantas från skyldigheten att tillämpa dessa gränsvärden till senast den 11 juni 2011, under förutsättning att villkoren i punkt 1 är uppfyllda och medlemsstaten visar att alla lämpliga åtgärder har vidtagits på nationell, regional och lokal nivå för att uppfylla tidsfristerna.
3. En medlemsstat som tillämpar punkt 1 eller 2 ska se till att gränsvärdet för varje förorening inte överskrids med mer än den maximala toleransmarginal som anges för var och en av de berörda föroreningarna i bilaga XI.
24. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de anser att punkt 1 eller 2 är tillämplig och ska överlämna den luftkvalitetsplan som avses i punkt 1 inklusive ⌦ och ⌫ all information som kommissionen behöver för att kunna bedöma om ⇨ det angivna skälet för förlängningen är giltigt och ⇦ villkoren ⌦ i den punkten ⌫ är uppfyllda. I sin bedömning ska kommissionen beakta beräknade effekter på både den nuvarande och den framtida luftkvaliteten i medlemsstaterna, av åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna och även beräknade effekter på luftkvaliteten av nuvarande gemenskaps⌦ unions⌫åtgärder och planerade gemenskapsåtgärder som ska föreslås av kommissionen.
Om kommissionen inte framfört några invändningar inom nio månader efter det att denna underrättelse mottagits ska villkoren för tillämpning av punkt 1 eller 2 anses vara uppfyllda.
Om invändningar framförs får kommissionen kräva att medlemsstaten ändrar eller lämnar in nya luftkvalitetsplaner.
KAPITEL IV
PLANER
Artikel 1923
Luftkvalitetsplaner
1. Om luftens föroreningsnivåer i vissa zoner eller viss tätbebyggelse överskrider något gränsvärde ⇨ som anges i avsnitt 1 i bilaga I, ⇦ eller målvärde, inklusive den toleransmarginal som eventuellt är tillämplig, ska medlemsstaterna ⌦ upprätta ⌫ se till att det upprättas luftkvalitetsplaner för dessa zoner och denna tätbebyggelse ⇨ så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet av ett gränsvärde registrerades. Dessa luftkvalitetsplaner ska ange lämpliga åtgärder för ⇦ i syfte att klara det ⌦ berörda ⌫ gränsvärdet eller målvärde som anges i bilagorna XI och XIV. ⇨ och hålla perioden av överskridande så kort som möjligt, och under inga omständigheter längre än tre år från utgången av det kalenderår då det första överskridandet rapporterades.⇦
⇩ ny
När överskridanden av gränsvärden kvarstår under det tredje kalenderåret efter det att luftkvalitetsplanen upprättats, ska medlemsstaterna uppdatera luftkvalitetsplanen och åtgärderna i den och vidta ytterligare och mer effektiva åtgärder under det påföljande kalenderåret för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt.
2. När luftföroreningsnivåerna i en viss territoriell enhet på Nuts 1-nivå överskrider det målvärde för ozon som anges i avsnitt 2 i bilaga I, ska medlemsstaterna upprätta luftkvalitetsplaner för dessa territoriella enheter på Nuts 1-nivå så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet av målvärdet för ozon registrerades. Dessa luftkvalitetsplaner ska ange lämpliga åtgärder för att uppnå målvärdet för ozon och för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt.
När överskridanden av målvärdet för ozon kvarstår under det femte kalenderåret efter det att luftkvalitetsplanen upprättats i den relevanta territoriella enheten på Nuts 1-nivå, ska medlemsstaterna uppdatera luftkvalitetsplanen och åtgärderna i den och vidta ytterligare och mer effektiva åtgärder under det påföljande kalenderåret för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt.
För territoriella enheter på Nuts 1-nivå där målvärdet för ozon överskrids ska medlemsstaterna säkerställa att det relevanta nationella luftvårdsprogram som utarbetats i enlighet med artikel 6 i direktiv (EU) 2016/2284 innehåller åtgärder för att komma till rätta med dessa överskridanden.
3. När skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning enligt avsnitt 5 i bilaga I överskrids i en viss territoriell enhet på Nuts 1-nivå, ska medlemsstaterna upprätta luftkvalitetsplaner för dessa territoriella enheter på Nuts 1-nivå så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet av skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning registrerades. Dessa luftkvalitetsplaner ska innehålla lämpliga åtgärder för att uppfylla skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning och för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt.
När överskridanden av skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning kvarstår under det femte kalenderåret efter det att luftkvalitetsplanen upprättats, ska medlemsstaterna uppdatera luftkvalitetsplanen och åtgärderna i den och vidta ytterligare och mer effektiva åtgärder under det påföljande kalenderåret för att hålla perioden av överskridande så kort som möjligt.
4. När föroreningsnivåerna från och med [ange året 2 år efter detta direktivs ikraftträdande] till och med den 31 december 2029 i en zon eller en territoriell enhet på Nuts 1-nivå ligger över något gränsvärde som ska uppnås senast den 1 januari 2030 i enlighet med tabell 1 i avsnitt 1 i bilaga I, ska medlemsstaterna upprätta en luftkvalitetsplan för den berörda föroreningen så snart som möjligt och senast två år efter det kalenderår under vilket överskridandet av gränsvärdena eller målvärdet för ozon registrerades för att uppnå respektive gränsvärden eller målvärde för ozon inom tidsfristen.
När medlemsstaterna, för samma förorening, är skyldiga att upprätta en luftkvalitetsplan i enlighet med denna punkt samt en luftkvalitetsplan i enlighet med artikel 19.1, får de upprätta en kombinerad luftkvalitetsplan i enlighet med artikel 19.5, 19.6 och 19.7 och lämna information om den förväntade effekten av åtgärder för att uppnå efterlevnad för varje gränsvärde som omfattas av planen, i enlighet med kraven i punkterna 5 och 6 i bilaga VIII. Alla sådana kombinerade luftkvalitetsplaner ska innehålla lämpliga åtgärder för att klara alla tillhörande gränsvärden och för att hålla alla perioder av överskridande så korta som möjligt.
5. Luftkvalitetsplanerna ska innehålla minst följande information:
(i)Den information som anges i punkterna A.1–A.6 i bilaga VIII.
(j)I tillämpliga fall, den information som anges i punkterna A.7 och A.8 i bilaga VIII.
(k)I förekommande fall, information om de utsläppsbegränsande åtgärder som anges i punkt B.2 i bilaga VIII.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
⇨ Medlemsstaterna ska överväga att inkludera åtgärder som avses i artikel 20.2 och ⇦ Luftkvalitetsplanerna får även innehålla särskilda åtgärder för att skydda känsliga befolknings ⇨ och utsatta ⇦ grupper, däribland barn ⌦, i sina luftkvalitetsplaner ⌫.
⇩ ny
När det gäller de berörda föroreningarna ska medlemsstaterna, när de utarbetar luftkvalitetsplaner, bedöma risken för att respektive tröskelvärden för larm överskrids. Denna analys ska i tillämpliga fall användas för att upprätta kortsiktiga åtgärdsplaner.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Om luftkvalitetsplaner måste ⌦ ska upprättas ⌫ utarbetas eller genomföras med avseende på flera föroreningar ⌦ eller luftkvalitetsnormer ⌫, ska medlemsstaterna vid behov utarbeta och genomföra ⌦ upprätta ⌫ integrerade luftkvalitetsplaner som omfattar alla berörda föroreningar ⇨ och luftkvalitetsnormer ⇦.
2. För att uppnå de tillämpliga miljömålen ska medlemsstaterna, i den utsträckning det är möjligt, sörja för säkerställa att dessa planer eller program överensstämmer med andra planer ⇨ som har en betydande påverkan på luftkvaliteten, inbegripet de planer ⇦ som krävs enligt direktiv 2001/80/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU 78 , direktiv (EU) 2016/22842001/81/EG eller ⌦ och ⌫ direktiv 2002/49/EG ⇨ samt enligt klimat-, energi-, transport- och jordbrukslagstiftningen ⇦ .
⇩ ny
6. Medlemsstaterna ska, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG 79 , och de behöriga myndigheter som på grund av sitt ansvar i fråga om luftföroreningar och luftkvalitet sannolikt kommer att beröras av genomförandet av luftkvalitetsplanerna, samråda med allmänheten om utkast till luftkvalitetsplaner och eventuella betydande uppdateringar av luftkvalitetsplaner innan de färdigställs.
När medlemsstaterna utarbetar luftkvalitetsplaner ska de säkerställa att berörda parter vars verksamhet bidrar till överskridandet uppmuntras att föreslå åtgärder som de kan vidta för att få ett slut på överskridandena och att icke-statliga organisationer, såsom miljöorganisationer, konsumentorganisationer, organisationer som företräder känsliga och utsatta gruppers intressen, andra relevanta hälso- och sjukvårdsorgan och relevanta industriförbund, tillåts delta i dessa samråd.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
7. Planerna ⌦ Luftkvalitetsplanerna ⌫ ska överlämnas till kommissionen ⇨ inom två månader efter det att de antagits ⇦ utan dröjsmål, men inte senare än två år efter utgången av det år då det första överskridandet observerades.
Artikel 2024
Handlingsplaner på kort siktKortsiktiga åtgärdsplaner
1. Om det i en viss zon eller tätbebyggelse finns risk för att föroreningsnivån kommer att överskrida ett eller flera av de tröskelvärden för larm som anges i avsnitt 4 i bilaga IXII, ska medlemsstaterna upprätta ⌦ kortsiktiga åtgärdsplaner ⌫ handlingsplaner där det anges vilka ⇨ nöd ⇦åtgärder som ska vidtas på kort sikt för att minska risken för överskridanden och deras varaktighet. Om risken omfattar ett eller flera gränsvärden eller målvärden enligt bilagorna VII, XI och XIV, får medlemsstaterna vid behov upprätta sådana handlingsplaner på kort sikt.
Om det finns risk för att ⌦ tröskelvärdet för larm för ozon ⌫ det tröskelvärde för larm för ozon som anges i avsnitt B i bilaga XII kommer att överskridas, ska ⇨ får dock medlemsstaterna avstå från att ⇦ medlemsstaterna emellertid endast upprätta sådana kortsiktiga åtgärdsplaner handlingsplaner när de anser att det, med hänsyn till de geografiska, meteorologiska och ekonomiska förhållandena i landet, ⇨ inte ⇦ finns goda förutsättningar för att minska risken för, varaktigheten av eller graden av ett sådant överskridande. När medlemsstaterna upprättar sådana handlingsplaner på kort sikt ska de beakta beslut 2004/279/EG.
2. ⌦ Vid upprättande av de ⌫ De kortsiktiga åtgärdsplanerhandlingsplaner på kort sikt som avses i punkt 1 får ⌦ medlemsstaterna ⌫, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, angeomfatta effektiva åtgärder för att begränsa och vid behov tillfälligt avbryta verksamhet som bidrar till risken för att respektive gräns- eller målvärden eller tröskelvärde för larm kommer att överskridas. Handlingsplanerna får ⇨ Beroende på hur mycket de huvudsakliga föroreningskällorna bidrar till de överskridanden som ska åtgärdas, ska man i dessa kortsiktiga åtgärdsplaner ⇦ ⇨ överväga att inkludera ⇦ omfatta åtgärder som avser ⇨ transporter ⇦ motorfordonstrafik, byggnadsarbeten, fartyg som ligger i hamn och användningen av industrianläggningar eller industriprodukter samt ⇨ användning av produkter och ⇦ uppvärmning av bostäder. Särskilda åtgärder för att skydda känsliga befolkningsgrupper ⇨ och utsatta grupper ⇦ , däribland barn, ⇨ ska ⇦ får även behandlas inom ramen för dessa planer.
⇩ ny
3. Medlemsstaterna ska samråda med allmänheten i enlighet med direktiv 2003/35/EG, och med de behöriga myndigheter som på grund av sitt ansvar i fråga om luftföroreningar och luftkvalitet sannolikt kommer att beröras av genomförandet av den kortsiktiga åtgärdsplanen, om utkast till kortsiktiga åtgärdsplaner och eventuella betydande uppdateringar av dessa innan de färdigställs.
🡻 2008/50
⇨ ny
43. När medlemsstaterna har utarbetat en kortsiktig åtgärdsplanhandlingsplan på kort sikt ska de göra resultaten av sina genomförbarhetsstudier, innehållet i de särskilda kortsiktiga åtgärdsplanernahandlingsplanerna på kort sikt och information om dessa planers genomförande tillgängliga för allmänheten och för berörda organisationer, däribland miljöorganisationer, konsumentorganisationer och organisationer som företräder känsliga befolknings ⇨ och utsatta ⇦ gruppers intressen, samt för andra berörda organ inom hälso- och sjukvård samt berörda näringslivsorganisationer.
⇩ ny
5. Medlemsstaterna ska lämna in kortsiktiga åtgärdsplaner till kommissionen inom två månader efter det att de antagits.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
4. För första gången senast den 11 juni 2010 och därefter regelbundet ska kommissionen offentliggöra exempel på bästa praxis för upprättande av handlingsplaner på kort sikt, inbegripet exempel på bästa praxis för att skydda känsliga befolkningsgrupper, däribland barn.
Artikel 2125
Gränsöverskridande luftföroreningar
1. Om ⇨ gränsöverskridande transport av luftföroreningar från en eller flera medlemsstater bidrar avsevärt till överskridandet av ⇦ , på grund av betydande gränsöverskridande luftföroreningar eller ämnen som bidrar till bildandet av sådana, ett tröskelvärde för larm, ett gränsvärde, eller ett målvärde ⌦ för ozon ⌫, inklusive den toleransmarginal som eventuellt är tillämplig⇨ en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning eller ⇦ ⌦ ett tröskelvärde för larm ⌫ , eller ett långsiktigt mål överskrids,⇨ i en annan medlemsstat, ska den senare underrätta de medlemsstater där luftföreningen har sitt ursprung och kommissionen om detta. ⇦
Deska de berörda medlemsstaterna ska samarbeta ⇨ för att identifiera källorna till luftförorening och de åtgärder som ska vidtas för att hantera dessa källor, och ⇦ vid behov utforma gemensamma insatser, såsom utarbetande av gemensamma eller samordnade luftkvalitetsplaner enligt artikel 1923 för att komma till rätta med sådana överskridanden genom lämpliga men rimliga åtgärder.
⇩ ny
Medlemsstaterna ska svara varandra i god tid och senast tre månader efter det att de underrättats av en annan medlemsstat i enlighet med första stycket.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
2. Kommissionen ska ⇨ informeras om och ⇦ beredas möjlighet att medverka i det samarbete som avses i punkt 1 ⌦ i denna artikel ⌫ . Vid behov ska kommissionen, med beaktande av de rapporter som utarbetas enligt artikel 119 i direktiv (EU) 2016/2284 2001/81/EG, överväga om det är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder på gemenskaps⌦ unions⌫nivå för att minska utsläppen av de ämnen som bidrar till bildandet av gränsöverskridande föroreningar.
3. Medlemsstaterna ska vid behov i enlighet med artikel 2024 utarbeta och genomföra gemensamma kortsiktiga åtgärdsplanerhandlingsplaner på kort sikt som omfattar angränsande zoner i andra medlemsstater. Medlemsstaterna ska säkerställase till att angränsande zoner i andraolika medlemsstater som har utarbetat sådana handlingsplaner får all nödvändig information ⇨ om dessa kortsiktiga åtgärdsplaner utan onödigt dröjsmål ⇦ .
4. Om tröskelvärdet för information eller tröskelvärdet för larm överskrids i zoner eller tätbebyggelse som ligger nära nationsgränser, ska de behöriga myndigheterna i de berörda angränsande medlemsstaterna informeras ⌦ om dessa överskridanden ⌫ så snart som möjligt. Denna information ska göras tillgänglig för allmänheten.
5. När medlemsstaterna utarbetar de planer som avses i punkterna 1 och 3 och när de informerar allmänheten i enlighet med punkt 4 ska de när så är lämpligt sträva efter att samarbeta med tredjeland, i synnerhet med kandidatländer.
KAPITEL V
INFORMATION OCH RAPPORTERING
Artikel 2226
Information till allmänheten
1. Medlemsstaterna ska säkerställase till att allmänheten och berörda organisationer, däribland miljöorganisationer, konsumentorganisationer, organisationer som företräder känsliga befolknings ⇨ och utsatta ⇦ gruppers intressen, andra berörda hälso- och sjukvårdsorgan och berörda näringslivsorganisationer, i god tid får tillräcklig information om följande:
(l)Luftkvaliteten i enlighet med punkterna 1 och 3 i bilaga IXXVI.
🡻 2008/50
⇨ ny
(m)Alla beslut att förlänga tidsfristerna enligt artikel 1822.1.
c) Alla undantag enligt artikel 22.2.
(n)d) Sådana luftkvalitetsplaner som avses i artikel 22.1 och artikel 1923 samt sådana program som avses i artikel 17.2.
⇩ ny
(o) Kortsiktiga åtgärdsplaner enligt artikel 20.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
(p)2. Medlemsstaterna ska ge allmänheten tillgång till årsrapporter om alla föroreningar som omfattas av detta direktiv.
Dessa rapporter ska innehålla en sammanfattande redogörelse för de nivåer som överskrider gränsvärden, målvärden, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm under de berörda genomsnittliga perioderna. Denna information ska kombineras med en sammanfattande utvärdering av Eeffekterna av dessa överskridanden ⇨ av gränsvärden, målvärden för ozon, skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning, tröskelvärden för information och tröskelvärden för larm i en sammanfattande utvärdering ⇦. Rapporterna får också ⇨ Den sammanfattande utvärderingen ska ⇦ vid behov innehålla ytterligare information och utvärderingar av skogsskydd samt information om andra föroreningar ⇨ som omfattas av artikel 10 och bilaga VII. ⇦ för vilka bestämmelser om tillsyn anges i detta direktiv, däribland vissa av de icke-reglerade ozonbildande ämnen som förtecknas i avsnitt B i bilaga X.
⇩ ny
2. Medlemsstaterna ska fastställa ett luftkvalitetsindex som omfattar svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2,5) och ozon och göra det tillgängligt via en offentlig källa med uppdatering varje timme. Luftkvalitetsindexet ska beakta WHO:s rekommendationer och bygga på de luftkvalitetsindex på europeisk nivå som tillhandahålls av Europeiska miljöbyrån.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
3. Medlemsstaterna ska informera allmänheten om vilken behörig myndighet eller vilket behörigt organ som utsetts att utföra de uppgifter som anges i artikel 53.
4. Informationen ⇨ som avses i denna artikel ⇦ ska tillhandahållas ⌦ göras tillgänglig för allmänheten ⌫ kostnadsfritt via lättillgängliga medier ⇨ och kommunikationskanaler ⇦ , exempelvis Internet eller andra lämpliga telekommunikationsmedel, och bestämmelserna i ⌦ i enlighet med ⌫ direktiv 2007/2/EG ska beaktas 80 ⇨ och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)2019/1024 81 ⇦ .
🡻 2004/107
Artikel 7
Information till allmänheten
1. När det gäller koncentrationerna i luften av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och bens(a)pyren och de andra polycykliska aromatiska kolväten som finns omnämnda i artikel 4.8, samt nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och bens(a)pyren och de andra polycykliska aromatiska kolväten som finns omnämnda i artikel 4.8, skall medlemsstaterna se till att tydlig och begriplig information finns att tillgå och rutinmässigt hålls tillgänglig för allmänheten och berörda organisationer, t.ex. miljö- och konsumentorganisationer, sådana organisationer som företräder känsliga befolkningsgruppers intressen samt andra behöriga organ inom hälso- och sjukvård.
2. Informationen skall också omfatta uppgifter om varje årligt överskridande av målvärdena för arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren enligt bilaga I. I så fall skall orsakerna till överskridandet och det berörda området anges. Informationen skall även omfatta en kort utvärdering med avseende på målvärdena och relevanta uppgifter om hälsoeffekter och miljöpåverkan.
Information om varje åtgärd som vidtas i enlighet med artikel 3 skall göras tillgänglig för de organisationer som nämns i punkt 1.
3. Informationen skall göras tillgänglig med hjälp av Internet, pressen och andra lättåtkomliga medier.
Artikel 5
Överlämnande av information och rapportering
1. Med avseende på de zoner och den tätbebyggelse där något av målvärdena i bilaga I överskrids skall medlemsstaterna lämna följande uppgifter till kommissionen:
a) En förteckning över zonerna och tätbebyggelsen i fråga.
b) Områdena där värdena överskrids.
c) De utvärderade koncentrationsvärdena.
d) Orsakerna till överskridandet och framför allt alla källor som bidrar till detta.
e) Befolkningen som exponeras för sådana överskridanden.
Medlemsstaterna skall också rapportera alla uppgifter som utvärderats enligt artikel 4, om de inte redan rapporterats i enlighet med rådets beslut 97/101/EG av den 27 januari 1997 om inrättande av ett ömsesidigt utbyte av information och uppgifter från nätverk och enskilda stationer som mäter luftförorening i medlemsstaterna om ömsesidigt utbyte av information 82 .
Uppgifterna skall lämnas för varje kalenderår senast den 30 september det påföljande året, och skall för första gången hänföra sig till det kalenderår som följer efter den 15 februari 2007.
2. Utöver vad som krävs enligt punkt 1 skall medlemsstaterna också rapportera om alla åtgärder som vidtas enligt artikel 3.
3. Kommissionen skall se till att all information som lämnats enligt punkt 1 snabbt görs tillgänglig för allmänheten på lämpligt sätt, till exempel med hjälp av internet, pressen och andra lättåtkomliga medier.
ê 219/2009 artikel 1 och bilaga 3.8
4. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 6.2 fastställa alla arrangemang för överlämnandet av den information som ska lämnas enligt punkt 1 i den här artikeln.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 2327
Överlämnande av information och rapportering
1. Medlemsstaterna ska säkerställase till att information om luftkvaliteten överlämnas till kommissionen inom begärd tidsfrist ⇨ i enlighet med de genomförandeakter som avses i punkt 5, och oberoende av överensstämmelsen med de datakvalitetsmål som anges i bilaga V⇦ i enlighet med de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2.
2. För det särskilda ändamålet att bedöma om gränsvärdena, och ⇨ målvärdena för ozon, skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning och ⇦ de kritiska nivåerna överskridits och målvärdena uppnåtts och inte senare än ⇨ fyra ⇦ nio månader efter utgången av varje år ska sådan ⌦ den ⌫ information ⇨ som avses i punkt 1 ⇦ överlämnas till kommissionen och den ska omfatta
a)de ändringar som gjorts under året i förteckningen över och den gränsdragning av zoner och tätbebyggelse som fastställs i artikel 64 ⇨ eller en territoriell enhet på Nuts 1-nivå ⇦ ,
b)förteckningen över zoner och tätbebyggelse ⇨ och territoriella enheter på Nuts 1-nivå samt de föroreningsnivåer som bedömts. För zoner ⇦ där en eller flera föroreningsnivåer är högre än gränsvärdena plus toleransmarginalen i förekommande fall eller högre än målvärdena eller de kritiska nivåerna ⇨ , samt för territoriella enheter på Nuts 1-nivå där en eller flera föroreningsnivåer är högre än gränsvärdena eller skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning: ⇦ och för dessa zoner och denna tätbebyggelse:
i)Utvärderade nivåer och, vid behov, De datum och perioder under vilka sådana nivåer observerades.
ii)Vid behov, en utvärdering av bidrag från naturliga källor och från resuspension av partiklar efter sandning eller saltning av vägar under vintern till de bedömda nivåerna enligt förklaringen till kommissionen enligt artiklarna 16 och 1720 och 21.
3. Punkterna 1 och 2 ska gälla information som samlats in från och med andra kalenderåret efter ikraftträdandet av de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2.
3. Medlemsstaterna ska också vidarebefordra ⌦ rapportera ⌫ preliminära uppgifter till kommissionen ⇨ i enlighet med punkt 1 ⇦om de nivåer som registrerats och om hur länge tröskelvärdet för larm eller tröskelvärdet för information överskridits.
⇩ ny
4. Medlemsstaterna ska lämna den information som anges i punkt D i bilaga IV till kommissionen inom tre månader efter det att de har anmodats att göra detta.
5. Kommissionen ska, när så är lämpligt, genom genomförandeakter anta åtgärder för att
a) besluta vilken ytterligare information som medlemsstaterna ska lämna enligt denna artikel liksom inom vilken tidsfrist sådan information ska lämnas,
b) identifiera sätt att effektivisera rapporteringen av data och det ömsesidiga utbytet av information och data från nätverk och enskilda provtagningspunkter som mäter luftföroreningar i medlemsstaterna.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 26.2.
KAPITEL VI
DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER
🡻 2008/50 (anpassad)
Artikel 2428
Genomförandebestämmelser ⌦ Ändringar av bilagorna ⌫
⇩ ny
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25 med avseende på ändring av bilagorna II–IX för att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen när det gäller utvärdering av luftkvaliteten, information som ska ingå i luftkvalitetsplaner och information till allmänheten.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
De åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, nämligen bilagorna I–VI, bilagorna VIII–X och bilaga XV, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 29.3.
Ändringarna får emellertid inte, vare sig direkt eller indirekt, leda till ändringar av
a) de gränsvärden, ⇨ målvärden för ozon ⇦ ⌦ och långsiktiga mål ⌫ mål för minskad exponering, kritiska nivåer, målvärden, tröskelvärden för information eller för larm ⌦ och information ⌫ ⇨ , skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning och mål för genomsnittlig exponeringsminskning ⇦ eller av de långsiktiga mål som anges i bilaga IVII och bilagorna XI–XIV,
b) de datum då överensstämmelse med de parametrar som avses i a ska ha uppnåtts.
2. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 29.2 besluta vilken ytterligare information som medlemsstaterna ska lämna enligt artikel 27 liksom inom vilken tidsfrist sådan information ska lämnas.
Kommissionen ska också, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 29.2, undersöka om det är möjligt att rationalisera det sätt på vilket informationen lämnas och det ömsesidiga utbytet av information och data från nätverk och enskilda stationer som mäter luftföroreningar i medlemsstaterna.
3. Kommissionen ska ta fram riktlinjer för de överenskommelser om utplacering av gemensamma mätstationer som avses i artikel 6.5.
4. Kommissionen ska offentliggöra riktlinjer för styrkande av likvärdighet enligt avsnitt B i bilaga VI.
⇩ ny
Artikel 25
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 24 ges till kommissionen tills vidare från och med den ... [dag då detta direktiv träder i kraft].
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 24 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
En delegerad akt som antas enligt artikel 24 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 2629
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté kallad ”kommittén för luftkvalitet”. ⇨ Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.⇦
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG ⇨ artikel 5 i förordning (EU) 182/2011 ⇦ tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
🡻 2004/107
Artikel 6
Kommitté
1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 12.2 i direktiv 96/62/EG.
2. När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
ê 219/2009 artikel 1 och bilaga 3.8
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
⇩ ny
KAPITEL VII
TILLGÅNG TILL RÄTTSLIG PRÖVNING, ERSÄTTNING OCH SANKTIONER
Artikel 27
Tillgång till rättslig prövning
1. Medlemsstaterna ska inom ramen för sin nationella lagstiftning säkerställa att den berörda allmänheten har möjlighet att få den materiella eller formella giltigheten av medlemsstatens alla beslut, handlingar eller underlåtenheter avseende luftkvalitetsplaner som avses i artikel 19, och kortsiktiga åtgärdsplaner som avses i artikel 20, prövad i domstol eller något annat oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, om något av följande villkor är uppfyllt:
a) Allmänheten, i betydelsen en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa, har ett tillräckligt intresse.
b) Allmänheten hävdar kränkning av en rättighet, om detta krävs som en förutsättning i den tillämpliga lagstiftningen i medlemsstaten.
Medlemsstaterna ska fastställa vad som utgör ett tillräckligt intresse och kränkning av en rättighet i överensstämmelse med målet att ge den berörda allmänheten en omfattande möjlighet till rättslig prövning.
Intresset hos en icke-statlig organisation som ingår i den berörda allmänheten ska anses vara tillräckligt i den mening som avses i första stycket led a. Sådana organisationer ska också anses ha rättigheter som kan kränkas i den mening som avses i första stycket led b.
2. Rätten att delta i prövningsförfarandet får inte vara beroende av den roll som den berörda allmänheten spelade under en deltagandefas i de beslutsförfaranden som rör artikel 19 eller 20.
3. Prövningsförfarandet ska vara objektivt, rättvist, snabbt och inte oöverkomligt kostsamt, och ska omfatta lämpliga och ändamålsenliga prövningsmekanismer som innefattar förbudsföreläggande enligt vad som är lämpligt.
4. Denna artikel hindrar inte medlemsstaterna att kräva ett preliminärt prövningsförfarande inför en förvaltningsmyndighet och påverkar inte kravet att de administrativa prövningsförfarandena ska vara uttömda innan rättsliga prövningsförfaranden får användas, om detta krav finns enligt den nationella lagstiftningen.
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att praktisk information om rätten till rättslig prövning i domstol och i administrativ ordning enligt denna artikel görs tillgänglig för allmänheten.
Artikel 28
Ersättning för skador på människors hälsa
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att fysiska personer som drabbas av hälsoskador till följd av en överträdelse av artiklarna 19.1–19.4, 20.1 och 20.2, 21.1 andra stycket och 21.3 i detta direktiv av de behöriga myndigheterna har rätt till ersättning i enlighet med den här artikeln.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att icke-statliga organisationer som främjar skydd av människors hälsa eller miljön och uppfyller eventuella krav enligt nationell lagstiftning, tillåts att företräda de drabbade fysiska personer som avses i punkt 1 och att väcka grupptalan för ersättning. Kraven i artikel 10 och artikel 12.1 i direktiv (EU) 2020/1828 ska i tillämpliga delar gälla för sådan grupptalan.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett ersättningsanspråk för en överträdelse endast kan väckas en gång av en fysisk person som avses i punkt 1 och av de icke-statliga organisationer som företräder personen som avses i punkt 2. Medlemsstaterna ska fastställa regler för att säkerställa att berörda personer inte får ersättning mer än en gång för samma sak mot samma behöriga myndighet.
4. Om ett ersättningsanspråk stöds av bevis som visar att den överträdelse som avses i punkt 1 är den mest sannolika förklaringen till att den personen lidit skada, ska orsakssambandet mellan överträdelsen och uppkomsten av skadan presumeras.
Den svarande offentliga myndigheten ska kunna motbevisa denna presumtion. Svaranden ska särskilt ha rätt att bestrida relevansen av den bevisning som den fysiska personen åberopar och trovärdigheten i den framlagda förklaringen.
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella regler och förfaranden för ersättningsanspråk utformas och tillämpas på ett sådant sätt att de inte gör det omöjligt eller alltför svårt att utöva rätten till ersättning för skada till följd av en överträdelse i enlighet med punkt 1.
6. Medlemsstaterna ska säkerställa att preskriptionstiderna för att väcka sådan talan för ersättning som avses i punkt 1 inte understiger fem år. Dessa preskriptionstider ska inte börja löpa förrän överträdelsen har upphört och personen som gör anspråk på ersättningen känner till eller rimligen kan förväntas känna till att han eller hon orsakats en skada till följd av en överträdelse som avses i punkt 1.
🡻 2004/107 (anpassad)
Artikel 9
Påföljder
Medlemsstaterna skall fastställa påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och de skall vidta de åtgärder som behövs för att se till att de genomförs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 2930
Sanktioner
⇨ 1. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG 83 , ska ⇦ mMedlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse ⇨ fysiska och juridiska personers ⇦ ⌦ överträdelser ⌫ av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och ⌦ säkerställa att dessa regler ⌫ vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. ⇨ Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen om dessa regler och om eventuella ändringar av dem.⇦
⇩ ny
2. De sanktioner som avses i punkt 1 ska innefatta böter som är proportionerliga mot omsättningen för den juridiska person eller inkomsten för den fysiska person som har begått överträdelsen. Nivån på böterna ska beräknas på ett sådant sätt att det säkerställs att de på ett ändamålsenligt sätt berövar den person som är ansvarig för överträdelsen de ekonomiska fördelar som härrör från överträdelsen. Om en överträdelse begås av en juridisk person ska böterna stå i proportion till den juridiska personens årsomsättning i den berörda medlemsstaten, med beaktande av bland annat de små och medelstora företagens särdrag.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i de sanktioner som avses i punkt 1 tas vederbörlig hänsyn till följande omständigheter, enligt vad som är tillämpligt:
a) Överträdelsens art, allvar, omfattning och varaktighet.
b) Om överträdelsen skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.
c) Den befolkning, inbegripet känsliga och utsatta grupper, eller den miljö som påverkas av överträdelsen, med beaktande av målet att uppnå en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön.
d) Om överträdelsen skett med uppsåt eller genom oaktsamhet.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
KAPITEL VIII
KOMMITTÉ-, ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 3031
Upphävande och övergångsbestämmelser
1. Direktiven 96/62/EG, 1999/30/EG, 2000/69/EG och 2002/3/EG ⌦ 2004/107/EG och 2008/50/EG, i deras ändrade lydelse enligt de direktiv som anges i del A i bilaga X, upphör ⌫ ska upphöra att gälla ⌦ med verkan ⌫ från och med den ⇨ [för in datum 1 dag efter sista dagen för införlivande] ⇦ den 11 juni 2010 utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter i fråga om tidsfristerna för ⌦ införlivande i nationell lagstiftning ⌫ genomförande eller tillämpning av dessa av de direktiv ⌦ som anges i del B i bilaga X ⌫ .
Från och med den 11 juni 2008 ska emellertid följande gälla:
a) I direktiv 96/62/EG ska artikel 12.1 ersättas med följande:
”1. Regler för överlämnandet av information i enlighet med artikel 11 ska fastställas enligt det förfarande som avses i punkt 3.”
b) I direktiv 1999/30/EG ska artikel 7.7, punkt 1 fotnot 1 i bilaga VIII och punkt VI i bilaga IX utgå.
c) I direktiv 2000/69/EG ska artikel 5.7 och punkt III i bilaga VII utgå.
d) I direktiv 2002/3/EG ska artikel 9.5 och punkt II i bilaga VIII utgå.
2. Trots vad som sägs i punkt 1 första stycket ska följande artiklar fortsätta att gälla:
a) Artikel 5 i direktiv 96/62/EG fram till och med den 31 december 2010.
b) Artikel 11.1 i direktiv 96/62/EG samt artikel 10.1, 10.2 och 10.3 i direktiv 2002/3/EG, till och med utgången av det andra kalenderåret efter den dag då de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2 i det här direktivet träder i kraft.
c) Artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 1999/30/EG fram till och med den 31 december 2009.
23. Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XIXVII.
4. Beslut 97/101/EG ska upphöra att gälla från och med utgången av det andra kalenderåret efter den dag då de genomförandebestämmelser som avses i artikel 28.2 i detta direktiv träder i kraft.
Artikel 7 tredje, fjärde och femte strecksatserna i beslut 97/101/EG ska emellertid utgå från och med den 11 juni 2008.
🡻 2004/107 (anpassad)
Artikel 8
Rapport och översyn
1. Kommissionen skall senast den 31 december 2010 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport
a) om de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av detta direktiv
b) särskilt om resultaten av den senaste forskningen beträffande vilka effekter på människors hälsa som härrör från exponering för arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten, med särskild hänsyn till känsliga befolkningsgrupper och till miljön i dess helhet,
c) om den tekniska utvecklingen, inbegripet framsteg i fråga om metoder för mätning och annan utvärdering av dessa föroreningars koncentrationer i luften och nedfall.
2. Den rapport som avses i punkt 1 skall ta hänsyn till följande:
a) Den nuvarande luftkvaliteten, tendenserna och prognoser fram till 2015 och därefter.
b) Möjligheterna till ytterligare minskningar av förorenande utsläpp från alla relevanta källor, samt den potentiella nyttan av att det införs gränsvärden för de förorenande ämnen som förtecknats i bilaga I, för att minska de risker de medför för människors hälsa, med beaktande av teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet samt med hänsyn tagen till vilka eventuella påtagliga förbättringar för skyddet av hälsan och miljön detta kunde medföra.
c) Förhållandet mellan föroreningar och möjligheter till kombinerade strategier för att förbättra gemenskapens mål i fråga om luftkvalitet och liknande mål.
d) Nuvarande och framtida krav i fråga om information till allmänheten och utbyte av information mellan medlemsstaterna och kommissionen.
e) De erfarenheter som gjorts i medlemsstaterna vid tillämpningen av detta direktiv, i synnerhet de förhållanden under vilka mätningarna utförts enligt föreskrifterna i bilaga III.
f) Sekundära ekonomiska fördelar för miljön och människors hälsa genom minskning av utsläppen av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten, i den utsträckning de kan utvärderas.
g) Lämpligheten av den partikelstorleksfraktion som används för provtagning med avseende på allmänna krav för mätning av partiklar.
h) Lämpligheten av bens(a)pyren som markör för den samlade cancerframkallande effekten av polycykliska aromatiska kolväten, med beaktande av de aromatiska polycykliska kolväten som företrädesvis förekommer i gasform, t.ex. fluoranten.
Mot bakgrund av den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall kommissionen också undersöka effekterna av arsenik, kadmium och nickel på människors hälsa i syfte att kvantifiera ämnenas genotoxiska cancerogenitet. Med beaktande av de åtgärder som vidtagits enligt strategin för kvicksilver skall kommissionen också överväga om det skulle vara fördelaktigt att vidta ytterligare åtgärder när det gäller kvicksilver, med beaktande av teknisk genomförbarhet och kostnadseffektivitet samt de eventuella väsentliga bidrag till skyddet av människors hälsa och miljön som detta skulle medföra.
3. För att man skall uppnå sådana koncentrationer i luften som ytterligare minskar de skadliga hälsoeffekterna och som skulle ge en hög nivå på miljöskyddet överlag kan rapporten enligt punkt 1 vid behov kompletteras med förslag till ändringar av detta direktiv, dock med beaktande av de ytterligare åtgärdernas tekniska genomförbarhet och kostnadseffektivitet, med särskild hänsyn tagen till de resultat som nåtts i enlighet med punkt 2. Kommissionen skall dessutom undersöka möjligheten att reglera nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och vissa polycykliska aromatiska kolväten.
🡻 2008/50 (anpassad)
Artikel 32
Översyn
1. Kommissionen ska 2013 se över bestämmelserna om PM2,5, och vid behov om andra föroreningar, och ska lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.
Beträffande PM2,5 ska översynen göras i syfte att fastställa en rättsligt bindande nationell skyldighet till exponeringsminskningar för att ersätta det nationella målet för exponeringsminskningar och för att ompröva den exponeringskoncentrationsskyldighet som anges i artikel 15 med beaktande av, bland annat, följande faktorer:
– Den senaste vetenskapliga informationen från WHO och andra berörda organisationer.
– Luftkvalitetssituationen och medlemsstaternas möjligheter att minska exponeringen.
– Översynen av direktiv 2001/81/EG.
– Framstegen med genomförandet av gemenskapens åtgärder för minskning av luftföroreningar.
2. Kommissionen ska beakta möjligheten att införa mer ambitiösa gränsvärden för PM2,5, ompröva det vägledande gränsvärdet för PM2,5 i den andra fasen och överväga om man ska hålla fast vid värdet eller ändra det.
3. Som en del av översynen ska kommissionen även utarbeta en rapport om erfarenheterna och nödvändigheten av övervakningen av PM10 och PM2,5 med beaktande av tekniska framsteg med automatisk mätningsteknik. Vid behov ska nya referensmetoder för mätning av PM10 och PM2,5 föreslås.
🡻 2004/107
Artikel 10
Genomförande
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 15 februari 2007. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
🡻 2008/50 (anpassad)
⇨ ny
Artikel 3133
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv ⌦ artiklarna 1, 2 och 3, artikel 4.2, 4.13, 4.14, 4.16, 4.18, 4.19, 4.21, 4.22, 4.24–4.30, 4.36, 4.37, 4.38 och 4.39, artiklarna 5–12, artikel 13.1, 13.2, 13.3, 13.6 och 13.7, artikel 15, artikel 16.1 och 16.2, artiklarna 17–21, artikel 22.1, 22.2 och 22.4, artiklarna 23–29 och bilagorna I–IX ⌫ ⇨ senast den [för in datum: två år efter ikraftträdandet] ⇦före den 11 juni 2010.
När en medlemsstat antar dessa ⌦ de ⌫ bestämmelser ⌦ som avses i denna punkt ⌫ ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. ⌦De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom det här direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.⌫ Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska ⌦underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt⌫ till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3234
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft ⌦den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts⌫ samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
⇩ ny
Artikel 4.1, 4.3–4.12, 4.15, 4.17, 4.20, 4.23 och 4.31–4.35, artikel 13.4 och 13.5, artikel 14, artikel 16.3 och artikel 22.3 ska tillämpas från och med [dagen efter den dag som anges i artikel 31.1 första stycket].
🡻 2008/50
Artikel 3335
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 26.10.2022
COM(2022) 542 final
BILAGOR
till
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om luftkvalitet och renare luft i Europa (omarbetning)
{SEC(2022) 542 final} - {SWD(2022) 345 final} - {SWD(2022) 542 final} - {SWD(2022) 545 final}
⇩ ny
BILAGA I
LUFTKVALITETSNORMER
Avsnitt 1 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa
Tabell 1 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa som ska uppnås senast den 1 januari 2030
|
Period (medelvärde under) |
Gränsvärde |
|
|
PM2,5 |
||
|
1 dag |
25 μg/m3 |
får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
|
Kalenderår |
10 µg/m³ |
|
|
PM10 |
||
|
1 dag |
45 μg/m3 |
får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
|
Kalenderår |
20 μg/m3 |
|
|
Kvävedioxid (NO2) |
||
|
1 timme |
200 μg/m3 |
får inte överskridas mer än en gång per kalenderår |
|
1 dag |
50 µg/m3 |
får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
|
Kalenderår |
20 μg/m3 |
|
|
Svaveldioxid (SO2) |
||
|
1 timme |
350 μg/m3 |
får inte överskridas mer än en gång per kalenderår |
|
1 dag |
50 μg/m3 |
får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
|
Kalenderår |
20 μg/m3 |
|
|
Bensen |
||
|
Kalenderår |
3,4 μg/m3 |
|
|
Kolmonoxid (CO) |
||
|
Högsta 8-timmarsmedelvärdet
|
10 mg/m3 |
|
|
1 dag |
4 mg/m3 |
får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
|
Bly (Pb) |
||
|
Kalenderår |
0,5 μg/m3 |
|
|
Arsenik (As) |
||
|
Kalenderår |
6,0 ng/m³ |
|
|
Kadmium (Cd) |
||
|
Kalenderår |
5,0 ng/m³ |
|
|
Nickel (Ni) |
||
|
Kalenderår |
20 ng/m³ |
|
|
Bens(a)pyren |
||
|
Kalenderår |
1,0 ng/m³ |
|
|
(1)Det högsta 8-timmarsmedelvärdet för koncentrationen under ett dygn ska beräknas genom att analysera glidande 8-timmarsmedelvärden beräknade från timmedelvärden och uppdaterade varje timme. Varje 8-timmarsmedelvärde som beräknas på detta sätt hör till den dag då medelvärdet slutar, dvs. det första medelvärdet för en dag är värdet från kl. 17.00 föregående dag till kl. 01.00 den aktuella dagen, och det sista medelvärdet för dagen är det som sträcker sig från kl. 16.00 till kl. 24.00. |
||
Tabell 2 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa som ska uppnås senast den [FÖR IN SISTA DAGEN FÖR INFÖRLIVANDE]
|
Period (medelvärde under) |
Gränsvärde |
|
|
PM2,5 |
||
|
Kalenderår |
25 µg/m³ |
|
|
PM10 |
||
|
1 dag |
50 μg/m3 |
får inte överskridas mer än 35 ggr per kalenderår |
|
Kalenderår |
40 μg/m3 |
|
|
Kvävedioxid (NO2) |
||
|
1 timme |
200 μg/m3 |
får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
|
Kalenderår |
40 μg/m3 |
|
|
Svaveldioxid (SO2) |
||
|
1 timme |
350 μg/m3 |
får inte överskridas mer än 24 ggr per kalenderår |
|
1 dag |
125 μg/m3 |
får inte överskridas mer än 3 ggr per kalenderår |
|
Bensen |
||
|
Kalenderår |
5 μg/m3 |
|
|
Kolmonoxid (CO) |
||
|
Högsta 8-timmarsmedelvärdet
|
10 mg/m3 |
|
|
Bly (Pb) |
||
|
Kalenderår |
0,5 μg/m3 |
|
|
Arsenik (As) |
||
|
Kalenderår |
6,0 ng/m³ |
|
|
Kadmium (Cd) |
||
|
Kalenderår |
5,0 ng/m³ |
|
|
Nickel (Ni) |
||
|
Kalenderår |
20 ng/m³ |
|
|
Bens(a)pyren |
||
|
Kalenderår |
1,0 ng/m³ |
|
|
(1)Det högsta 8-timmarsmedelvärdet för koncentrationen under ett dygn ska beräknas genom att analysera glidande 8-timmarsmedelvärden beräknade från timmedelvärden och uppdaterade varje timme. Varje 8-timmarsmedelvärde som beräknas på detta sätt hör till den dag då medelvärdet slutar, dvs. det första medelvärdet för en dag är värdet från kl. 17.00 föregående dag till kl. 01.00 den aktuella dagen, och det sista medelvärdet för dagen är det som sträcker sig från kl. 16.00 till kl. 24.00. |
||
Avsnitt 2 – Målvärden för ozon och långsiktiga mål för zonen
A. Definitioner och kriterier
Den ”ackumulerade ozonexponeringen över ett tröskelvärde på 40 ppb” (AOT40), uttryckt i ”(μg/m3) × h” beräknas genom att man summerar skillnaden mellan timkoncentrationer över 80 μg/m3 (= 40 ppb) och 80 μg/m3 varvid man endast använder de timvärden som uppmätts mellan kl. 8.00 och 20.00 medeleuropeisk tid (MET) varje dag.
B. Målvärden för ozon
|
Mål |
Period (medelvärde under) |
Målvärde |
|
|
Skydd av människors hälsa |
Högsta 8-timmarsmedelvärdet under ett dygn (1) |
120 μg/m3, |
får inte överskridas under mer än 18 dagar per kalenderår (treårsmedelvärde) [2] |
|
Skydd av miljön |
Maj–juli |
AOT40 (beräknat från timvärden) |
18 000 μg/m3 × h medelvärde under fem år (2) |
|
1) Det högsta 8-timmarsmedelvärdet för koncentrationen under ett dygn ska beräknas genom att analysera glidande 8-timmarsmedelvärden beräknade från timmedelvärden och uppdaterade varje timme. Varje 8-timmarsmedelvärde som beräknas på detta sätt hör till den dag då medelvärdet slutar, dvs. det första medelvärdet för en dag är värdet från kl. 17.00 föregående dag till kl. 01.00 den aktuella dagen, och det sista medelvärdet för dagen är det som sträcker sig från kl. 16.00 till kl. 24.00.
|
|||
C. Långsiktiga mål för ozon (O3)
|
Mål |
Period (medelvärde under) |
Långsiktigt mål |
|
|
Skydd av människors hälsa |
Dygnets högsta 8-timmarsmedelvärde under ett kalenderår |
100 μg/m3 (1) |
|
|
Skydd av växtligheten |
Maj–juli |
AOT40 (beräknat från timvärden) |
6 000 μg/m3 × h |
|
1) 99-percentil (dvs. tre överskridandedagar per år). |
|||
Avsnitt 3 – Kritiska nivåer för skydd av växtlighet och naturliga ekosystem
|
Period (medelvärde under) |
Kritisk nivå |
|
Svaveldioxid (SO2) |
|
|
Kalenderår och vinter (1 oktober–31 mars) |
20 μg/m3, |
|
Kväveoxider (NOx) |
|
|
Kalenderår |
30 μg/m3 NOx |
Avsnitt 4 – Tröskelvärden för varning och information
A. Tröskelvärden för larm – andra föroreningar än ozon
Ska mätas under tre timmar i följd för svaveldioxid och kvävedioxid, under tre dagar i följd för PM10 och PM2,5, på platser som är representativa för luftkvaliteten över minst 100 km2 eller en hel zon, beroende på vilket som är minst.
|
Förorening |
Tröskelvärde för larm |
|
Svaveldioxid (SO2) |
500 μg/m3, |
|
Kvävedioxid (NO2) |
400 μg/m3, |
|
PM2,5 |
50 μg/m3 |
|
PM10 |
90 μg/m3 |
B. Tröskelvärden för information och för larm – ozon
|
Mål |
Period (medelvärde under) |
Tröskelvärde |
|
Information |
1 timme |
180 μg/m3, |
|
Larm |
1 timme (1) |
240 μg/m3 |
|
(1)För genomförandet av artikel 20 ska överskridandet av tröskelvärdet mätas eller förutsägas under tre timmar i följd. |
||
Avsnitt 5 – Skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning för PM2,5 och NO2
A. Indikator för genomsnittlig exponering
Indikatorn för genomsnittlig exponering (AEI) uttryckt i μg/m3 ska baseras på mätningar i urban bakgrund i territoriella enheter på Nuts 1-nivå inom medlemsstatens hela territorium. Den ska utvärderas som ett glidande treårsmedelvärde för koncentration omfattande alla de provtagningspunkter för den relevanta föroreningen som upprättats i enlighet med punkt B i bilaga III inom varje territoriell enhet på Nuts 1-nivå. AEI för ett visst år ska vara medelkoncentrationen för samma år och de föregående två åren.
Om medlemsstaterna upptäcker överskridanden som kan tillskrivas naturliga källor ska bidrag från naturliga källor dras av innan AEI beräknas.
AEI används för granskning av om skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning har uppfyllts.
B. Skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning
Från och med 2030 får AEI inte överstiga en nivå som är
–för PM2,5, 25 % lägre än AEI tio år tidigare, om nivån inte redan ligger på högst det mål för genomsnittlig exponeringskoncentration för PM2,5 som fastställs i punkt C,
–för NO2, 25 % lägre än AEI tio år tidigare, om nivån inte redan ligger på högst det mål för genomsnittlig exponeringskoncentration för NO2 som fastställs i punkt C.
C. Mål för genomsnittlig exponeringskoncentration
Målet för genomsnittlig exponeringskoncentration ska vara följande AEI-nivå:
|
Förorening |
Mål för genomsnittlig exponeringskoncentration |
|
PM2,5 |
AEI = 5 µg/m3 |
|
NO2 |
AEI = 10 µg/m3 |
BILAGA II
Utvärderingströsklar
Avsnitt 1 – Utvärderingströsklar för hälsoskydd
|
Förorening |
Utvärderingströskel (årsmedelvärde, om inte annat anges) |
|
PM2,5 |
5 µg/m3 |
|
PM10 |
15 µg/m3 |
|
Kvävedioxid (NO2) |
10 µg/m3 |
|
Svaveldioxid (SO2) |
40 µg/m³ (24-timmarsmedelvärde)(1) |
|
Bensen |
1,7 µg/m3 |
|
Kolmonoxid (CO) |
4 µg/m³ (24-timmarsmedelvärde)(1) |
|
Bly (Pb) |
0,25 µg/m3 |
|
Arsenik (As) |
3,0 ng/m3 |
|
Kadmium (Cd) |
2,5 ng/m3 |
|
Nickel (Ni) |
10 ng/m3 |
|
Bens(a)pyren |
0,12 ng/m3 |
|
Ozon (O3) |
100 µg/m3 (högsta 8-timmarsmedelvärde)(1) |
|
(1) 99-percentil (dvs. tre överskridandedagar per år). |
|
Avsnitt 2 – Utvärderingströsklar för skydd av växtlighet och naturliga ekosystem
|
Förorening |
Utvärderingströskel (årsmedelvärde, om inte annat anges) |
|
Svaveldioxid (SO2) |
8 μg/m3 (medelvärde mellan 1 oktober och 31 mars) |
|
Kväveoxider (NOx) |
19,5 μg/m3, |
BILAGA III
Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning
A. Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av gränsvärden för skydd av människors hälsa, målvärden för ozon, långsiktiga mål, tröskelvärden för information och tröskelvärden för larm
1. Diffusa källor
Tabell 1 – Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av gränsvärden för skydd av människors hälsa och tröskelvärden för larm i zoner där fasta mätningar är den enda informationskällan (för alla föroreningar utom ozon)
|
Zonens befolkning (tusental) |
Minsta antal provtagningspunkter om koncentrationerna överskrider utvärderingströskeln |
|||||
|
NO2, SO2, CO, bensen |
Summa
|
PM10 |
PM2,5 |
Pb, Cd, As, Ni
|
Bens(a)pyren i PM10 |
|
|
0–249 |
2 |
4 |
2 |
2 |
1 |
1 |
|
250–499 |
2 |
4 |
2 |
2 |
1 |
1 |
|
500–749 |
2 |
4 |
2 |
2 |
1 |
1 |
|
750–999 |
3 |
4 |
2 |
2 |
2 |
2 |
|
1 000–1 499 |
4 |
6 |
2 |
2 |
2 |
2 |
|
1 500–1 999 |
5 |
7 |
3 |
3 |
2 |
2 |
|
2 000–2 749 |
6 |
8 |
3 |
3 |
2 |
3 |
|
2 750–3 749 |
7 |
10 |
4 |
4 |
2 |
3 |
|
3 750–4 749 |
8 |
11 |
4 |
4 |
3 |
4 |
|
4 750–5 999 |
9 |
13 |
5 |
5 |
4 |
5 |
|
6 000+ |
10 |
15 |
5 |
5 |
5 |
5 |
|
(1)Antalet provtagningspunkter för PM2,5 och NO2 i urban bakgrund i tätortsmiljö ska uppfylla de krav som ange i punkt B. |
||||||
Tabell 2 – Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av målvärden för ozon, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm i zoner där fasta mätningar är den enda informationskällan (endast för ozon)
|
Befolkning
|
Minsta antal provtagningspunkter om antalet provtagningspunkter minskas med upp till 50 % (1) |
|
< 250 |
1 |
|
< 500 |
2 |
|
< 1 000 |
2 |
|
< 1 500 |
3 |
|
< 2 000 |
4 |
|
< 2 750 |
5 |
|
< 3 750 |
6 |
|
≥ 3 750 |
En ytterligare provtagningspunkt per 2 miljoner invånare |
|
(1)Minst en provtagningspunkt i områden där befolkningen troligen exponeras för de högsta koncentrationerna av ozon. I tätbebyggelse ska minst 50 % av provtagningspunkterna ligga i förortsområden. |
|
Tabell 3 – Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av gränsvärden för skydd av människors hälsa och tröskelvärden för larm i zoner där fasta mätningar är den enda informationskällan (för alla föroreningar utom ozon)
|
Zonens befolkning (tusental) |
Minsta antal provtagningspunkter om antalet provtagningspunkter minskas med upp till 50 % |
|||||
|
NO2, SO2, CO, bensen |
Summa
|
PM10 |
PM2,5 |
Pb, Cd, As, Ni
|
Bens(a)pyren i PM10 |
|
|
0–249 |
1 |
2 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
250–499 |
1 |
2 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
500–749 |
1 |
2 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
750–999 |
2 |
2 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
1 000–1 499 |
2 |
3 |
1 |
1 |
1 |
1 |
|
1 500–1 999 |
3 |
4 |
2 |
2 |
1 |
1 |
|
2 000–2 749 |
3 |
4 |
2 |
2 |
1 |
2 |
|
2 750–3 749 |
4 |
5 |
2 |
2 |
1 |
2 |
|
3 750–4 749 |
4 |
6 |
2 |
2 |
2 |
2 |
|
4 750–5 999 |
5 |
7 |
3 |
3 |
2 |
3 |
|
6 000+ |
5 |
8 |
3 |
3 |
3 |
3 |
|
(1)Antalet provtagningspunkter för PM2,5 och NO2 i urban bakgrund i tätortsmiljö ska uppfylla de krav som ange i punkt B. |
||||||
Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av målvärden för ozon, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm i zoner där en 50-procentig minskning av fasta mätningar tillämpas (endast för ozon)
|
Zonens befolkning
|
Minsta antal provtagningspunkter om antalet provtagningspunkter minskas med upp till 50 % (1) |
|
< 250 |
1 |
|
< 500 |
1 |
|
< 1 000 |
1 |
|
< 1 500 |
2 |
|
< 2 000 |
2 |
|
< 2 750 |
3 |
|
< 3 750 |
3 |
|
≥ 3 750 |
En ytterligare provtagningspunkt per 4 miljoner invånare |
|
(1)Minst en provtagningspunkt i områden där befolkningen troligen exponeras för de högsta koncentrationerna av ozon. I tätbebyggelse ska minst 50 % av provtagningspunkterna ligga i förortsområden. |
|
För varje zon ska det minsta antal provtagningspunkter för fast mätning som anges i tabellerna i denna punkt omfatta minst en provtagningspunkt för bakgrundsnivåer och en provtagningspunkt i det område som har de högsta koncentrationerna enligt punkt B i bilaga IV, förutsatt att detta inte ökar antalet provtagningspunkter. För kvävedioxid, partiklar, bensen och kolmonoxid ska detta omfatta minst en provtagningspunkt inriktad på mätning av bidraget från transportutsläpp. I de fall där det endast krävs en provtagningspunkt ska detta dock ligga i det område som har de högsta koncentrationer för vilka befolkningen sannolikt kommer att vara direkt eller indirekt exponerad.
För varje zon, för kvävedioxid, partiklar, bensen och kolmonoxid, får det totala antalet provtagningspunkter i urban bakgrund och det totala antalet provtagningspunkter som krävs i områden där de högsta koncentrationerna förekommer inte skilja sig med mer än en faktor 2. Antalet provtagningspunkter för PM2,5 och kvävedioxid i urban bakgrund ska uppfylla de krav som ange i punkt B.
2. Punktkällor
För att utvärdera föroreningar i närheten av punktkällor ska antalet provtagningspunkter för fast mätning beräknas med beaktande av emissionstäthet, luftföroreningarnas sannolika spridningsmönster och befolkningens potentiella exponering. Sådana provtagningspunkter bör placeras så att tillämpningen av bästa tillgängliga teknik (BAT) enligt definitionen i direktiv 2010/75/EU kan övervakas.
B. Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av skyldigheterna för genomsnittlig exponeringsminskning för PM2,5 och NO2 för skydd av människors hälsa
För PM2,5 respektive NO2 ska det för detta ändamål finnas en provtagningspunkt per territoriell enhet på Nuts 1-nivå som anges i (EG) nr 1059/2003, och minst en provtagningspunkt per miljon invånare beräknat för tätortsmiljöer med mer än 100 000 invånare. Dessa provtagningspunkter får sammanfalla med provtagningspunkterna i punkt A.
C. Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning för att utvärdera efterlevnaden av kritiska nivåer och långsiktiga mål för ozon
1. Kritiska nivåer för skydd av växtlighet och naturliga ekosystem
|
Om de maximala koncentrationerna överskrider de kritiska nivåerna |
En provtagningspunkt per 20 000 km2 |
|
Om de maximala koncentrationerna överskrider utvärderingströskeln |
En provtagningspunkt per 40 000 km2 |
I ö-zoner bör antalet provtagningspunkter för fast mätning bestämmas med hänsyn till det troliga spridningsmönstret för luftföroreningar och ekosystemets eller växtlighetens potentiella exponering.
2. Långsiktigt mål för ozon för skydd av människors hälsa och miljön
För mätning i regional bakgrund ska medlemsstaterna säkerställa minst en provtagningspunkt per 50 000 km2 som genomsnittlig täthet i samtliga zoner per land. För komplex terräng rekommenderas en provtagningspunkt per 25 000 km2.
D. Minsta antal provtagningspunkter för fast mätning av ultrafina partiklar vid höga koncentrationer
Ultrafina partiklar ska övervakas på utvalda platser utöver andra luftföroreningar. Provtagningspunkter för övervakning av ultrafina partiklar ska i förekommande fall sammanfalla med provtagningspunkter för partiklar eller kvävedioxid enligt punkt A och placeras i enlighet med avsnitt 3 i bilaga VII. För detta ändamål ska minst en provtagningspunkt per fem miljoner invånare upprättas på platser där höga UFP-koncentrationer sannolikt förekommer. Medlemsstater med färre än fem miljoner invånare ska inrätta minst en fast provtagningspunkt på en plats där höga UFP-koncentrationer sannolikt förekommer.
Superstationer för övervakning i urban bakgrund eller regional bakgrund som upprättats i enlighet med artikel 10 ska inte medräknas för att uppfylla de krav på minsta antal provtagningspunkter för UFP som anges här.
BILAGA IV
Utvärdering av luftkvalitet
och placering av provtagningspunkter
A. Allmänt
Luftkvaliteten ska utvärderas i alla zoner enligt följande:
1.Luftkvaliteten ska utvärderas på alla platser utom de som anges i punkt 2.
Punkterna B och C ska tillämpas på provtagningspunkternas placering. De principer som fastställs i punkterna B och C ska även gälla i den mån de är relevanta för att identifiera de specifika platser där koncentrationen av de berörda föroreningarna bestäms om luftkvaliteten utvärderas genom indikativa mätningar eller beräkningsmodeller.
2.Överensstämmelse med gränsvärden avsedda för skydd av människors hälsa ska inte utvärderas på följande platser:
a) Varje plats inom områden dit allmänheten inte har tillträde och det inte finns någon fast befolkning.
b) I enlighet med artikel 4.1, industrianläggning eller industrimiljöer där samtliga relevanta bestämmelser om hälsa och säkerhet på arbetsplatser tillämpas.
c) På vägars körbana och mittremsa, utom om fotgängare har normalt tillträde till mittremsan.
B. Hur mätplatsen för provtagningspunkter ska väljas
1.Information
Vid placeringen av provtagningspunkter ska hänsyn tas till nationella rutnätsdata om utsläpp som rapporterats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 1 och utsläppsdata som rapporterats inom ramen för det europeiska registret över utsläpp och överföringar av föroreningar.
2.Skydd av människors hälsa
a) Provtagningspunkter med inriktning på skyddet för människors hälsa ska väljas så att de ger data om allt följande:
i) Koncentrationsnivåer i de områden inom zoner som har de högsta koncentrationerna som befolkningen troligtvis är direkt eller indirekt utsatt för under en period som är betydande i förhållande till genomsnittsperioden för gränsvärdet eller gränsvärdena.
ii) Koncentrationsnivåer i andra områden inom de zoner som är representativa för den exponering som befolkningen i allmänhet är utsatt för.
iii) För arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten: de nedfall som representerar befolkningens indirekta exponering genom livsmedelskedjan.
b) Provtagningspunkterna bör generellt sett förläggas så att mätningar i mikromiljöer i provtagningspunktens omedelbara närhet undviks. I möjligaste mån bör en provtagningspunkt väljas så att den provtagna luften är representativ för luftkvaliteten för en gatsträcka som är minst 100 m lång på platser för mätning av bidraget från vägtrafik och minst 250 m × 250 m på platser för mätning av bidraget från industrimiljöer eller andra källor såsom hamnar eller flygplatser.
c) Provtagningspunkter i urban bakgrund ska placeras så att deras föroreningsnivå påverkas av det samlade bidraget från alla källor som ligger i den förhärskande vindriktningen mot provtagningspunkten. Föroreningsnivån ska inte domineras av enda källa, såvida denna situation inte är typisk för en större tätortsmiljö. Provtagningspunkterna bör generellt sett vara representativa för ett område på flera kvadratkilometer.
d) Om syftet är att mäta bidraget från uppvärmning av bostäder ska minst en provtagningspunkt placeras i dessa källors huvudsakliga vindriktning.
e) Om syftet är att utvärdera regionala bakgrundsnivåer, får provtagningspunkten inte påverkas av tätorts- eller industrimiljöer i närheten, dvs. avståndet bör vara minst fem kilometer.
f) För utvärdering av bidragen från industrikällor, hamnar eller flygplatser ska minst en provtagningspunkt placeras i närmsta bostadsområde i vindriktning från källan. Där bakgrundskoncentrationen är okänd ska ytterligare en provtagningspunkt placeras i den förhärskande vindriktningen. Provtagningspunkterna ska placeras så att man kan övervaka tillämpningen av bästa tillgängliga teknik.
g) Provtagningspunkterna ska om möjligt också vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningspunkternas omedelbara närhet. I de zoner där nivån av luftföroreningar ligger över utvärderingströskeln ska det område som varje provtagningspunkt är representativ för vara tydligt definierat. Hela zonen ska täckas av de olika representativa områden som definierats för varje provtagningspunkt.
h) Behovet av att placera provtagningspunkter på öar ska beaktas om detta är nödvändigt för att skydda människors hälsa.
i) Provtagningspunkter för mätning av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten ska om möjligt samlokaliseras med provtagningspunkter för PM10.
När området för rumslig representativitet definieras ska följande faktorer beaktas:
a) Det geografiska området får omfatta områden som inte gränsar till varandra men dess utsträckning ska hålla sig inom den berörda luftkvalitetszonens gränser.
b) Om utvärderingen görs genom modellering ska ett ändamålsenligt modelleringssystem användas, och modellerade koncentrationer ska användas på stationens plats för att förhindra att systematiska fel i modellvärden snedvrider utvärderingen.
c) Andra mått än absoluta koncentrationer kan övervägas (t.ex. percentiler).
d) Toleransnivåerna och eventuella nedre gränser för de olika föroreningarna kan ändras beroende på stationernas egenskaper.
e) Årsmedelvärdet av den observerade föroreningskoncentrationen ska användas som luftkvalitetsmått för ett visst år.
3.Skydd av växtlighet och naturliga ekosystem
Provtagningspunkter med inriktning på skyddet av växtlighet och naturliga ekosystem ska väljas så att de ligger mer än 20 km från tätortsmiljöer eller mer än 5 km från andra bebyggda områden, industrimiljöer eller motorvägar eller större vägar med trafik på mer än 50 000 fordon par dag. Detta innebär att en provtagningspunkt ska väljas så att den provtagna luften är representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område på minst 1 000 km2. Medlemsstaterna får med hänsyn till de geografiska förhållandena eller möjligheter att skydda särskilt utsatta områden besluta att en provtagningspunkt ska ligga närmare eller vara representativ för luftkvaliteten i ett mindre område.
Hänsyn ska tas till behovet att bedöma luftkvaliteten på öar.
4.Ytterligare kriterier för provtagningspunkter för ozon
Följande avser fasta och indikativa mätningar:
|
Typ av provtagningspunkt |
Mätningarnas syfte |
Mätningarnas representativitet(1) |
Kriterier för val av mätplats |
|
Platser i urban bakgrund för utvärdering av ozon |
Skydd av människors hälsa: Att utvärdera tätortsbefolkningens exponering för ozon, dvs. i områden där befolkningstätheten och ozonkoncentrationerna är relativt höga och representativa för den exponering allmänheten utsätts för. |
1–10 km2 |
På tillräckligt avstånd från påverkan från lokala utsläpp som trafik, bensinstationer osv. Platser med god luftcirkulation där blandade nivåer kan uppmätas. Platser som bostads- och affärsområden i städer, parker (på tillräckligt avstånd från träd), breda gator eller torg med mycket gles eller ingen trafik, öppna områden av den typ som brukar förekomma vid skolor, idrottsanläggningar eller fritidsområden. |
|
Platser i förort för ozonutvärderingar |
Skydd av människors hälsa och växtligheten: Att utvärdera befolkningens och växtlighetens exponering i tätortsmiljöns utkanter, med de högsta ozonnivåer som befolkning och växtlighet kan komma att exponeras för. |
10–100 km2 |
På ett visst avstånd från det område där de största utsläppen uppträder, på läsidan med beaktande av de vanligaste vindarna under perioder som gynnar ozonbildning. I områden där befolkningen, känsliga grödor eller naturliga ekosystem som befinner sig i utkanten av en tätortsmiljö utsätts för höga ozonnivåer. Där så är lämpligt ska några provtagningspunkter även placeras i den förhärskande vindriktningen mot det område där de största utsläppen uppträder för att ge information om halter av ozon i regional bakgrund. |
|
Platser på landsbygden för ozonutvärderingar |
Skydd av människors hälsa och växtligheten: Att utvärdera befolkningens, grödors och naturliga ekosystems exponering för ozonkoncentrationer på subregional nivå. |
Subregionala nivåer 100–1 000 km2 |
Provtagningspunkter får placeras i mindre bostadsområden och/eller områden med naturliga ekosystem, skogar eller grödor. De ska vara representativa för ozonkoncentrationerna och ligga på tillräckligt avstånd från direkta lokala utsläppskällor som industrimiljöer och vägar. I öppna områden, men inte på högre bergstoppar. |
|
Bakgrundsplatser på landsbygden för ozonutvärderingar |
Skydd av människors hälsa och växtligheten: Att utvärdera grödors och naturliga ekosystems exponering för ozonkoncentrationer på regional nivå samt befolkningens exponering. |
Regionala/nationella/ kontinentala nivåer 1 000–10 000 km2 |
Provtagningspunkter i områden med låg befolkningstäthet, t.ex. områden med naturliga ekosystem, skogar, områden som ligger på ett avstånd av minst 20 km från tätbebyggelse och industriområden och tillräckligt långt från lokala utsläppskällor. Undvik placeringar där lokalt förstärkta marknära inversionsförhållanden kan uppstå, samt även högre bergstoppar. Kustnära placeringar på platser med påtagliga dagliga vindcykler av lokal karaktär rekommenderas inte. |
|
(1)Provtagningspunkterna ska om möjligt vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningspunkternas omedelbara närhet. |
|||
Placeringen av provtagningspunkter i landsbygdsmiljö och regional bakgrund för ozonutvärdering ska, när så är lämpligt, samordnas med övervakningskraven i kommissionens förordning (EG) nr 1737/2006 2 .
C. Hur provtagningsutrustningen ska placeras på provtagningspunkter
Följande krav ska uppfyllas om det är praktiskt möjligt:
a) Flödet runt provtagningspunktens intag ska vara fritt (i allmänhet i en båge på minst 270° eller, för provtagningspunkter vid den inre förgårdslinjen, 180°) utan några hinder som påverkar luftflödet i närheten av intaget (minst 1,5 m från byggnader, balkonger, träd och andra hinder, och minst 0,5 m från närmaste byggnad om provtagningspunkterna ska vara representativa för luftkvaliteten vid den inre förgårdslinjen).
b) I allmänhet ska provtagningspunktens intag vara placerat mellan 0,5 m (andningszonen) och 4 m över marknivån. En högre placering (upp till 8 m) kan vara lämplig om provtagningspunkten är representativ för ett större område (en bakgrundsplats) eller under andra särskilda omständigheter, och eventuella avvikelser ska dokumenteras utförligt.
c) Intagssonden får inte placeras i föroreningskällors omedelbara närhet, för att undvika direkt intag av föroreningar som inte har blandats med luft och som allmänheten sannolikt inte exponeras för.
d) Provtagningsutrustningens luftutsläpp ska placeras så att återcirkulation av frånluft till intagssonden undviks.
e) För alla föroreningar gäller att provtagningsutrustningen ska placeras minst 25 m från kanten av större vägkorsningar men högst 10 m från trottoarkanten. I denna punkt avses med ”trottoarkant” den linje som skiljer motortrafik från andra områden. En ”större vägkorsning” är en korsning som avbryter trafikflödet och orsakar olika utsläpp (start och stopp) från vägen i övrigt.
f) För nedfallsmätningar i regional bakgrund ska EMEP:s riktlinjer och kriterier tillämpas så långt det är praktiskt möjligt.
g) För ozonmätning ska medlemsstaterna säkerställa att provtagningspunkten är placerad tillräckligt långt från källor som ugnar och förbränningsgaser, och mer än 10 m från närmaste väg, med ett större avstånd beroende på trafikintensiteten.
Följande faktorer kan också beaktas:
a) Störande källor.
b) Säkerhet.
c) Tillgänglighet.
d) Tillgång till elektricitet och telekommunikationer.
e) Hur synlig platsen är i förhållande till omgivningen.
f) Allmänhetens och den ansvariga personalens säkerhet.
g) Önskvärdheten att samlokalisera provtagningspunkterna för de olika föroreningarna.
h) Planeringskrav.
D. Val av plats, översyn och dokumentation
1.De behöriga myndigheter som ansvarar för utvärderingen av luftkvaliteten ska för alla zoner fullt ut dokumentera förfarandet vid val av plats och registrera information till stöd för nätverksutformningen och valet av plats för samtliga provtagningspunkter. Utformningen av övervakningsnätverket ska grundas på åtminstone modellering eller indikativa mätningar.
2.Dokumentationen ska ange provtagningspunkternas placering genom rumsliga koordinater, detaljerade kartor och ska innehålla information om alla provtagningspunkters rumsliga representativitet.
3.Dokumentationen ska omfatta eventuella avvikelser från kriterierna för placering av provtagningsutrustningen, orsakerna till avvikelser och deras sannolika effekter på uppmätta nivåer.
4.Om indikativa mätningar, modellering eller objektiv skattning, eller en kombination av dessa metoder, används inom en zon ska dokumentationen innehålla uppgifter om dessa metoder och information om hur de kriterier som anges i artikel 9.3 är uppfyllda.
5.Om indikativa mätningar, modellering eller objektiv skattning används ska de behöriga myndigheterna använda rutnätsdata som rapporterats enligt direktiv (EU) 2016/2284 och utsläppsinformation som rapporterats enligt direktiv 2010/75/EU.
6.För ozonmätningar ska medlemsstaterna tillämpa adekvat övervakning och tolkning av övervakningsdata mot bakgrund av de meteorologiska och fotokemiska processer som påverkar de ozonkoncentrationer som mäts på berörda platser.
7.I tillämpliga fall ska förteckningen över ozonbildande ämnen, syftet med att mäta dem och de metoder som används för provtagning och mätning av dem ingå i dokumentationen.
8.I tillämpliga fall ska även information om de mätmetoder som används för att mäta den kemiska sammansättningen av PM2,5 ingå i dokumentationen.
9.Minst vart femte år ska de urvalskriterier, den nätverksutformning och den placering av övervakningsplatser som fastställts av de behöriga myndigheterna mot bakgrund av kraven i denna bilaga ses över för att säkerställa att de förblir giltiga och optimala över tid. Översynen ska grundas på åtminstone modellering eller indikativa mätningar.
10.Dokumentationen ska uppdateras efter varje översyn och andra relevanta ändringar av övervakningsnätverket och ska offentliggöras genom lämpliga kommunikationskanaler.
BILAGA V
Datakvalitetsmål
A. Osäkerhet i mätningar och modellering för utvärdering av luftkvalitet
1. Osäkerhet i mätning och modellering av långsiktiga medelkoncentrationer (årsmedelvärde)
|
Luftförorening |
Maximal osäkerhet i fasta mätningar |
Maximal osäkerhet i indikativa mätningar (1) |
Maximal kvot för osäkerhet i modellering och objektiv skattning i förhållande till osäkerhet i fasta mätningar |
||
|
Absolut värde |
Relativt värde |
Absolut värde |
Relativt värde |
Maximal kvot |
|
|
PM2,5 |
3,0 µg/m3 |
30 % |
4,0 µg/m3 |
40 % |
1,7 |
|
PM10 |
4,0 µg/m3 |
20 % |
6,0 µg/m3 |
30 % |
1,3 |
|
NO2 / NOx |
6,0 µg/m3 |
30 % |
8,0 µg/m3 |
40 % |
1,4 |
|
Bensen |
0,75 µg/m3 |
25 % |
1,2 µg/m3 |
35 % |
1,7 |
|
Bly |
0 125 µg/m3 |
25 % |
0 175 µg/m3 |
35 % |
1,7 |
|
Arsenik |
2,4 ng/m3 |
40 % |
3,0 ng/m3 |
50 % |
1,1 |
|
Kadmium |
2,0 ng/m3 |
40 % |
2,5 ng/m3 |
50 % |
1,1 |
|
Nickel |
8,0 ng/m3 |
40 % |
10,0 ng/m3 |
50 % |
1,1 |
|
Bens(a)pyren |
0,5 ng/m3 |
50 % |
0,6 ng/m3 |
60 % |
1,1 |
|
(1)Vid användning av indikativa mätningar för andra ändamål än bedömning av överensstämmelse, exempelvis utformning eller översyn av övervakningsnätverket, modellkalibrering och modellvalidering, får osäkerheten vara den som fastställts för modelleringstillämpningar. |
|||||
2. Osäkerhet i mätning och modellering av kortsiktiga medelkoncentrationer
|
Luftförorening |
Maximal osäkerhet i fasta mätningar |
Maximal osäkerhet i indikativa mätningar (1) |
Maximal kvot för osäkerhet i modellering och objektiv skattning i förhållande till osäkerhet i fasta mätningar |
||
|
Absolut värde |
Relativt värde |
Absolut värde |
Relativt värde |
Maximal kvot |
|
|
PM2,5 (24-timmarsvärde) |
6,3 µg/m3 |
25 % |
8,8 µg/m3 |
35 % |
2,5 |
|
PM10 (24-timmarsvärde) |
11,3 µg/m3 |
25 % |
22,5 µg/m3 |
50 % |
2,2 |
|
NO2 (dygnsvärde) |
7,5 µg/m3 |
15 % |
12,5 µg/m3 |
25 % |
3,2 |
|
NO2 (timme) |
30 µg/m3 |
15 % |
50 µg/m3 |
25 % |
3,2 |
|
SO2 (dygnsvärde) |
7,5 µg/m3 |
15 % |
12,5 µg/m3 |
25 % |
3,2 |
|
SO2 (timme) |
52,5 µg/m3 |
15 % |
87,5 µg/m3 |
25 % |
3,2 |
|
CO (24 timmar) |
0,6 mg/m3 |
15 % |
1,0 mg/m3 |
25 % |
3,2 |
|
CO (8 timmar) |
1,0 mg/m3 |
10 % |
2,0 mg/m3 |
20 % |
4,9 |
|
Ozon (säsong med högsta halter): osäkerhet för 8-timmarsvärden |
10,5 µg/m3 |
15 % |
17,5 µg/m3 |
25 % |
1,7 |
|
Ozon (8-timmarsmedelvärde) |
18 µg/m3 |
15 % |
30 µg/m3 |
25 % |
2,2 |
|
(1)Vid användning av indikativa mätningar för andra ändamål än bedömning av överensstämmelse, exempelvis utformning eller översyn av övervakningsnätverket, modellkalibrering och modellvalidering, får osäkerheten vara den som fastställts för modelleringstillämpningar. |
|||||
Bedömningsmetodernas mätosäkerhet (uttryckt med en konfidensnivå på 95 %) ska beräknas i enlighet med respektive EN-standard för varje förorening. För metoder där det inte finns någon standard ska bedömningsmetodens osäkerhet utvärderas i enlighet med principerna från Joint Committee for Guidance in Metrology (JCGM) 100:2008 Evaluation of measurement data – Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement och metoden i del 5 i ISO 5725:1998. För indikativa mätningar ska osäkerheten beräknas i enlighet med den vägledning om styrkande av likvärdighet som avses i punkt B i bilaga VI.
Procentsatserna för osäkerhet i tabellerna i detta avsnitt gäller för alla gränsvärden (och målvärdet för ozon) som beräknas som enkla medelvärden av enskilda mätningar, t.ex. timmedelvärden, dygnsmedelvärden eller årsmedelvärden, utan hänsyn till den ytterligare osäkerheten vid beräkningen av antalet överskridanden. Osäkerheten ska anses gälla i det område som berörs av de relevanta gränsvärdena (eller målvärdet för ozon). Osäkerhetsberäkningen gäller inte för AOT40 och värden som omfattar mer än ett år, fler än en station (t.ex. AEI) eller mer än en komponent. Den är inte heller tillämplig på tröskelvärden för information, tröskelvärden för larm och kritiska nivåer för skydd av växtlighet och naturliga ekosystem.
Osäkerheten hos de mätdata som används för utvärdering av luftkvaliteten får varken överstiga det absoluta värde eller det relativa värde som anges i detta avsnitt.
Den maximala osäkerheten i modellering sätts till osäkerheten i fasta mätningar multiplicerad med den tillämpliga maximala kvoten. Kvalitetsmålet för modellering (dvs. en kvalitetsindikator för modellering på högst 1) ska kontrolleras vid minst 90 % av de tillgängliga övervakningspunkterna, inom hela bedömningsområdet och under hela bedömningsperioden. Vid en viss övervakningspunkt ska kvalitetsindikatorn för modelleringen beräknas som den kvot som erhålls genom att kvadratroten ur medelkvadratavvikelsen (RMSE) mellan modellresultaten och mätvärdena divideras med kvadratroten ur kvadratsumman/kvadratsummorna av modellerings- och mätosäkerheterna, under en hel bedömningsperiod. Observera att summan kommer att minska till ett enda värde när årsmedelvärden beaktas. Alla fasta mätningar som uppfyller datakvalitetsmålen (dvs. mätosäkerhet och mätningens datatäckning enligt punkt A respektive B i denna bilaga) och som är utförda inom det utvärderingsområde som omfattas av modelleringen ska användas för att bedöma modelleringens osäkerhet. Observera att den maximala kvoten ska tolkas som tillämplig över hela koncentrationsintervallet.
För korttidsmedelvärden av koncentrationer ska den maximala osäkerheten för mätdata som används för att utvärdera kvalitetsmålet för modelleringen vara den absoluta osäkerheten beräknad med det relativa värde som anges i detta avsnitt över gränsvärdet och sedan minska linjärt från det absoluta värdet vid gränsvärdet till ett tröskelvärde vid nollkoncentration 3 . Både de kortsiktiga och långsiktiga kvalitetsmålen för modellering ska uppfyllas.
Vid modellering av årliga medelkoncentrationer av bensen, bly, arsenik, kadmium, nickel och bens(a)pyren får den maximala osäkerheten i mätdata som används för att utvärdera kvalitetsmålet för modelleringen inte överstiga det relativa värde som anges i detta avsnitt.
Vid modellering av årliga medelkoncentrationer av PM2,5, PM10 och kvävedioxid får den maximala osäkerheten i mätdata som används för att utvärdera kvalitetsmålen för modelleringen inte överstiga antingen det absoluta värde eller det relativa värde som anges i detta avsnitt.
Om man använder en luftkvalitetsmodell för utvärderingen ska hänvisningar till beskrivningar av modellen och information om beräkningen av kvalitetsmålet för modelleringen sammanställas.
Den objektiva skattningens osäkerhet får inte överstiga osäkerheten för indikativa mätningar med mer än den tillämpliga maximala kvoten och får inte överstiga 85 %. Osäkerheten i de objektiva skattningarna definieras som den största avvikelsen mellan de uppmätta och beräknade koncentrationsnivåerna under den period som gränsvärdet avser (eller målvärdet för ozon) utan hänsyn till tidpunkten för händelserna.
B. Datatäckning vid utvärdering av luftkvalitet
”Datatäckning” avser den andel av mätperioden för vilken giltiga mätdata finns tillgängliga, uttryckt i procent.
|
Luftförorening |
Lägsta godtagbara datatäckning |
|||
|
Fasta mätningar |
Indikativa mätningar |
|||
|
Årsmedelvärden |
1-timmars-, 8-timmars- eller 24-timmarsmedelvärden(1) |
Årsmedelvärden |
1-timmars-, 8-timmars- eller 24-timmarsmedelvärden(1) |
|
|
SO2, NO2/NOx, CO, O3 |
85 % (2) |
75 % (3) |
13 % |
50 % (4) |
|
PM10, PM2,5 |
85 % |
75 % |
13 % |
50 % |
|
Bensen |
85 % |
- |
13 % |
- |
|
Bens(a)pyren, polycykliska aromatiska kolväten (PAH), totalt gasformigt kvicksilver |
30 % |
- |
13 % |
- |
|
As, Cd, Ni, Pb |
45 % |
- |
13 % |
- |
|
Sot (BC), ammoniak (NH3), ultrafina partiklar (UFP), partikelstorleksfördelning för UFP |
80 % |
- |
13 % |
- |
|
Totalt nedfall |
- |
- |
30 % |
- |
|
(1)För O3 och CO kräver beräkningen av ”maximalt 8-timmarsmedelvärde per dag” för en viss dag minst 75 % av de glidande åttatimmarsmedelvärdena (dvs. 18 åttatimmarsmedelvärden per dag). (2)För O3 ska minimikraven på datatäckning uppfyllas både för hela kalenderåret och för perioderna april–september respektive oktober–mars. För utvärdering av AOT40-kraven för ozon ska minimikraven på datatäckning uppfyllas under den tidsperiod som fastställts för beräkning av AOT40-värdet. (3)För utvärdering av årsmedelvärden får medlemsstaterna använda slumpvisa mätningar i stället för kontinuerliga mätningar om de kan visa för kommissionen att osäkerheten, inklusive den osäkerhet som beror på slumpvis provtagning, uppfyller kvalitetsmålen i tabellen och om tidstäckningen fortfarande är större än den lägsta godtagbara datatäckningen för indikativa mätningar. För att undvika snedvridning av resultatet måste den slumpvisa provtagningen fördelas jämnt över året. Den osäkerhet som beror på slumpvis provtagning får bestämmas med den metod som anges i ISO 11222 (2002): ”Air Quality – Determination of the Uncertainty of the Time Average of Air Quality Measurements”. (4)För O3 gäller minimikraven på datatäckning för perioden april–september (inget minimikrav på datatäckning gäller under vinterperioden). |
||||
Fasta mätningar av SO2, NO2, CO, O3, PM10, PM2,5 och bensen ska utföras kontinuerligt under hela kalenderåret.
I övriga fall ska mätningarna vara jämnt fördelade över kalenderåret (eller under perioden april–september för indikativa mätningar av O3). För att uppfylla dessa krav och för att säkerställa att eventuella dataförluster inte förvränger resultaten, ska minimikraven på datatäckning uppfyllas för specifika perioder (kvartal, månad, vardagar) under hela året beroende på förorening och mätmetod/frekvens.
För utvärdering av årsmedelvärden via indikativa mätningar får medlemsstaterna använda slumpvisa mätningar i stället för kontinuerliga mätningar om de kan visa att osäkerheten, inklusive den osäkerhet som beror på slumpvis provtagning, uppfyller de erforderliga kvalitetsmålen och den lägsta godtagbara datatäckningen för indikativa mätningar. För att undvika snedvridning av resultatet ska sådan slumpvis provtagning fördelas jämnt över året. Den osäkerhet som beror på slumpvis provtagning får bestämmas med den metod som anges i ISO 11222 (2002): ”Air Quality – Determination of the Uncertainty of the Time Average of Air Quality Measurements”.
Kraven rörande lägsta godtagbara datatäckning omfattar inte förlust(er) av data på grund av regelbunden kalibrering eller normalt underhåll av instrumenten. Sådant underhåll får inte utföras under perioder med de högsta föroreningsnivåerna.
För mätning av bens(a)pyren och andra polycykliska aromatiska kolväten krävs provtagning under 24 timmar. Enskilda prover som tagits under en period på upp till en månad får slås samman och analyseras som ett sammansatt prov, förutsatt att metoden säkerställer att proverna förblir stabila under den perioden. De tre kongenerna bens(b)fluoranten, bens(j)fluoranten och bens(k)fluoranten kan vara svåra att skilja åt vid analys. I sådana fall kan resultaten anges som en summa för de tre tillsammans. Provtagningen måste spridas jämnt över veckans dagar och året. För nedfallsmätningen rekommenderas månatlig, eller veckovis, provtagning under hela året.
Dessa bestämmelser om enskilda prover ska också gälla för arsenik, kadmium, nickel och gasformigt totalkvicksilver. Delprov av PM10-filter för metaller för efterföljande analys är tillåtet, under förutsättning att det finns belägg för att delprovet är representativt för helheten och att detekteringskänsligheten inte påverkas negativt vid jämförelse med de relevanta kvalitetsmålen för uppgifterna. Som ett alternativ till daglig provtagning är veckovis provtagning för metaller i PM10 tillåtet, förutsatt att datainsamlingens karakteristika inte påverkas negativt.
Medlemsstaterna får använda enbart våt provtagning i stället för samlad provtagning, om de kan visa att skillnaden mellan dem inte överstiger 10 %. Nedfallet ska i allmänhet redovisas som μg/m2 per dag.
C. Metoder för att utvärdera efterlevnad och skatta statistiska parametrar för att ta hänsyn till låg datatäckning eller betydande dataförluster
En utvärdering av efterlevnaden av det relevanta gränsvärdet och målvärdet för ozon ska göras oavsett om datakvalitetsmålen uppnås, förutsatt att tillgängliga data möjliggör en slutgiltig utvärdering. När det gäller korttidsgränsvärden och målvärden för ozon kan mätningar som endast omfattar en del av kalenderåret och som inte har gett tillräckliga giltiga data enligt kraven i punkt B fortfarande utgöra bristande efterlevnad. Om så är fallet, och det inte finns några tydliga skäl att betvivla kvaliteten hos de giltiga data som erhållits, ska detta betraktas som ett överskridande av gränsvärdet eller målvärdet och rapporteras som sådant.
D. Resultat från utvärdering av luftkvalitet
Följande information ska sammanställas för zoner där luftkvalitetsmodellering eller objektiv skattning används:
(a)En beskrivning av den utvärderingsverksamhet som bedrivs.
(b)Specifika metoder som används med hänvisning till metodbeskrivningar.
(c)Data- och informationskällor.
(d)En beskrivning av resultaten, inbegripet osäkerhetsfaktorer och särskilt respektive områdes storlek eller, om det är relevant, den sammanlagda väglängden inom den zon där koncentrationerna överskrider ett gränsvärde, ett målvärde för ozon eller ett långsiktigt mål samt varje område där koncentrationerna överskrider utvärderingströskeln.
(e)Den befolkning som kan exponeras för nivåer som överskrider gränsvärdet för skydd av människors hälsa.
E. Kvalitetssäkring vid utvärdering av luftkvaliteten. Datavalidering
1. För att säkerställa mätnoggrannheten och överensstämmelsen med de kvalitetsmål för mätdata som anges i punkt A ska de behöriga myndigheter och organ som utsetts enligt artikel 5 göra följande:
(a)Säkerställa att det är möjligt att spåra alla mätningar som görs för att utvärdera luftkvaliteten enligt artikel 8 i enlighet med de krav som anges i den harmoniserade standarden för provnings- och kalibreringslaboratorier.
(b)Säkerställa att de institutioner som driver nätverk eller enskilda provtagningspunkter har ett etablerat system för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll som omfattar regelbundet underhåll av mätutrustningen för att garantera dess fortsatta noggrannhet. Kvalitetssystemet ska ses över vid behov och minst vart femte år av det berörda nationella referenslaboratoriet.
(c)Säkerställa att det fastställs rutiner för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll av datainsamling och rapportering och att de organisationer som utsetts att utföra dessa uppgifter aktivt medverkar i unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram.
(d)Säkerställa att de nationella referenslaboratorierna utses av den behöriga myndighet eller det behöriga organ som utsetts enligt artikel 5 i detta direktiv och är ackrediterade för de referensmetoder som avses i bilaga VI till detta direktiv, åtminstone för de föroreningar för vilka koncentrationerna ligger över utvärderingströskeln, i enlighet med den relevanta harmoniserade standarden för provnings- och kalibreringslaboratorier, för vilken referensen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 2.9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 4 som fastställer kraven för ackreditering och marknadskontroll. Dessa laboratorier ska i den egna medlemsstaten också ansvara för samordningen av de unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram som kommissionens gemensamma forskningscentrum organiserar och ska också, på nationell nivå, ansvara för att samordna lämplig användning av referensmetoder, och styrkande av likvärdighet hos andra metoder än referensmetoder. Nationella referenslaboratorier som organiserar interkalibrering på nationell nivå ska också vara ackrediterade enligt den relevanta harmoniserade standarden för kvalifikationsprövning.
(e)Säkerställa att de nationella referenslaboratorierna minst vart tredje år deltar i de unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram som anordnas av gemensamma forskningscentrumet för åtminstone de föroreningar för vilka koncentrationerna ligger över utvärderingströskeln. Deltagande avseende andra föroreningar rekommenderas. Om detta deltagande leder till otillfredsställande resultat ska det nationella laboratoriet nästa gång det deltar i interkalibrering uppvisa tillfredsställande avhjälpande åtgärder och lämna en rapport om dessa åtgärder till det gemensamma forskningscentrumet.
(f)Säkerställa att de nationella referenslaboratorierna stöder det arbete som utförs av det europeiska nätverk av nationella referenslaboratorier som upprättats av kommissionens gemensamma forskningscentrum.
(g)Säkerställa att det europeiska nätverket av nationella referenslaboratorier ansvarar för den regelbundna översynen, minst vart femte år, av de mätosäkerheter som förtecknas i de två första kolumnerna i tabellerna 1 och 2 i denna bilaga och efterföljande förslag till kommissionen om nödvändiga ändringar.
2. Alla rapporterade data enligt artikel 23 ska betraktas som giltiga, med undantag av data som har angivits som preliminära.
F. Främjande av harmoniserade metoder för luftkvalitetsmodellering
1. För att främja och stödja de behöriga myndigheternas harmoniserade användning av vetenskapligt sunda metoder för luftkvalitetsmodellering, med tonvikt på modelltillämpningar, ska de behöriga myndigheter och organ som utsetts i enlighet med artikel 5 göra följande:
a) Säkerställa att de utsedda referensinstitutionerna deltar i det europeiska nätverk för luftkvalitetsmodellering som inrättats av kommissionens gemensamma forskningscentrum.
b) Säkerställa att bästa praxis för luftkvalitetsmodellering som identifierats av nätverket genom vetenskaplig konsensus antas i relevanta tillämpningar av luftkvalitetsmodellering i syfte att uppfylla rättsliga krav i enlighet med unionslagstiftningen, utan att det påverkar de modellanpassningar som krävs på grund av särskilda omständigheter.
c) Säkerställa att kvaliteten på relevanta tillämpningar av luftkvalitetsmodellering regelbundet kontrolleras och förbättras genom jämförelsetester som organiseras av kommissionens gemensamma forskningscentrum.
d) Säkerställa att det europeiska nätverket för luftkvalitetsmodellering ansvarar för den regelbundna översynen, minst vart femte år, av kvoten för osäkerheter i modellering som anges i de sista kolumnerna i tabellerna 1 och 2 i denna bilaga och efterföljande förslag till kommissionen om nödvändiga ändringar.
BILAGA VI
Referensmetoder för utvärdering av koncentrationer i luften och nedfall
A. Referensmetoder för utvärdering av koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen, kolmonoxid, arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel, polycykliska aromatiska kolväten, ozon och andra föroreningar i luft och nedfall
1. Referensmetod för mätning av svaveldioxid i luften
Referensmetoden för mätning av svaveldioxid är den metod som beskrivs i EN 14212:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of sulphur dioxide by ultraviolet fluorescence”.
2. Referensmetod för mätning av kvävedioxid och kväveoxider i luften
Referensmetoden för mätning av kvävedioxid och kväveoxider är den metod som beskrivs i EN 14211:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of nitrogen dioxide and nitrogen monoxide by chemiluminescence”.
3. Referensmetod för provtagning och mätning av PM10 i luften
Referensmetoden för provtagning och mätning av PM10 är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – Standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2,5 mass concentration of suspended particulate matter”.
4. Referensmetod för provtagning och mätning av PM2,5 i luften
Referensmetoden för provtagning och mätning av PM2,5 är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – Standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2.5 mass concentration of suspended particulate matter”.
5. Referensmetod för provtagning och mätning av bly, arsenik, kadmium och nickel i luften
Referensmetoden för provtagning av bly, arsenik, kadmium och nickel är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – Standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2.5 mass concentration of suspended particulate matter”. Referensmetoden för mätning av bly, arsenik, kadmium och nickel är den metod som beskrivs i EN 14902:2005 ”Standard method for measurement of Pb/Cd/As/Ni in the PM10 fraction of suspended particulate matter”.
6. Referensmetod för provtagning och mätning av bensen i luften
Referensmetoden för provtagning och mätning av bensen är den metod som beskrivs i delarna 1 (2005), 2 (2005) och 3 (2016) av EN 14662:2005 ”Ambient air quality – Standard method for measurement of benzene concentrations”.
7. Referensmetod för mätning av kolmonoxid i luften
Referensmetoden för mätning av kolmonoxid är den metod som beskrivs i EN 14626:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of carbon monoxide by nondispersive infrared spectroscopy”.
8. Referensmetod för provtagning och mätning av polycykliska aromatiska kolväten i luften
Referensmetoden för provtagning av polycykliska aromatiska kolväten är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2.5 mass concentration of suspended particulate matter”. Referensmetoden för mätning av bens(a)pyren i luften är den metod som beskrivs i EN 15549:2008 ”Air quality – Standard method for the measurement of concentration of benzo[a]pyrene in ambient air”. I avsaknad av en CEN-standardmetod får medlemsstaterna använda nationella standardmetoder eller ISO-standardmetoder, såsom ISO-standarden 12884, för andra polycykliska aromatiska kolväten som avses i artikel 8.6.
9. Referensmetod för provtagning och mätning av kvicksilver i luften
Referensmetoden för mätning av gasformigt totalkvicksilver i luften är den metod som beskrivs i EN 15852:2010 ”Ambient air quality – Standard method for the determination of total gaseous mercury”.
10. Referensmetod för provtagning och analys av nedfallet av arsenik, kadmium, nickel, kvicksilver och polycykliska aromatiska kolväten
Referensmetoden för bestämning av nedfallet av arsenik, kadmium och nickel är den metod som beskrivs i EN 15841:2009 ”Ambient air quality – Standard method for determination of arsenic, cadmium, lead and nickel in atmospheric deposition.”
Referensmetoden för bestämning av nedfallet av kvicksilver är den metod som beskrivs i EN 15853:2010 ”Ambient air quality – Standard method for determination of mercury deposition.”
Referensmetoden för bestämning av nedfallet av bens(a)pyren och de andra polycykliska kolväten som avses i artikel 8.6 är den metod som beskrivs i EN 15980:2011 ”Air quality – Determination of the deposition of benz[a]anthracene, benzo[b]fluoranthene, benzo[j]fluoranthene, benzo[k]fluoranthene, benzo[a]pyrene, dibenz[a,h]anthracene and indeno[1,2,3-cd]pyrene”.
11. Referensmetod för mätning av ozon i luften
Referensmetoden för mätning av ozon är den metod som beskrivs i EN 14625:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of ozone by ultraviolet photometry”.
12. Referensmetod för provtagning och mätning av flyktiga organiska föreningar som är ozonbildande ämnen i luften
I avsaknad av en CEN-standardmetod för provtagning och mätning av flyktiga organiska föreningar som är ozonbildande ämnen i luften, utom bensen, får medlemsstaterna välja de provtagnings- och mätmetoder som de använder, i enlighet med bilaga V och med beaktande av de mätmål som anges i avsnitt 2 punkt A i bilaga VII.
13. Referensmetod för provtagning och mätning av elementärt kol och organiskt kol i luften
Referensmetoden för provtagning av elementärt kol och organiskt kol är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2.5 mass concentration of suspended particulate matter”. Referensmetoden för mätning av elementärt kol och organiskt kol i luften är den metod som beskrivs i EN 16909:2017 ”Ambient air – Measurement of elemental carbon (EC) and organic carbon (OC) collected on filters”.
14. Referensmetod för provtagning och mätning av NO3-, SO4²-, Cl-, NH4+, Na+, K+, Mg²+, Ca²+ in PM2.5 i luften
Referensmetoden för provtagning av elementärt kol och organiskt kol är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2.5 mass concentration of suspended particulate matter”. Referensmetoden för mätning av NO3-, SO4²-, Cl-, NH4+, Na+, K+, Mg²+, Ca²+ in PM2.5 i luften är den metod som beskrivs i EN 16913:2017 ”Ambient air – Standard method for measurement of NO3-, SO4²-, Cl-, NH4+, Na+, K+, Mg²+, Ca²+ in PM2.5 as deposited on filters”.
B. Styrkande av likvärdighet
1. Medlemsstaterna får använda vilken annan metod som helst om de kan visa att den ger likvärdiga resultat som de referensmetoder som avses i punkt A eller, i fråga om partiklar, vilken annan metod som helst om de kan visa att den uppvisar ett stabilt samband i förhållande till referensmetoden. I så fall ska resultaten från den andra metoden korrigeras för att ge resultat som är likvärdiga med dem som skulle ha erhållits med referensmetoden.
2. Kommissionen får kräva att medlemsstaterna utarbetar och överlämnar en rapport om styrkande av likvärdigheten i enlighet med punkt 1.
3. När kommissionen avgör om den rapport som avses i punkt 2 är godtagbar ska den hänvisa till sina riktlinjer om styrkande av likvärdighet. I de fall där medlemsstaterna använt tillfälliga faktorer för att göra en uppskattning av likvärdigheten, ska uppskattningen av likvärdigheten bekräftas eller ändras med hänvisning till dessa riktlinjer.
4. För att underlätta jämförelser av data ska medlemsstaterna vid behov säkerställa att sådana ändringar får retroaktiv verkan så att även tidigare mätdata korrigeras.
C. Standardisering
För gasformiga föroreningar ska volymen standardiseras vid en temperatur på 293 K och ett atmosfärstryck på 101,3 kPa. För partiklar och ämnen som ska analyseras i partikelform (inbegripet bly, arsenik, kadmium och bens(a)pyren) ska provtagningsvolymen avse omgivningsförhållanden vid provtagningen när det gäller temperatur och atmosfäriskt tryck vid tidpunkten för mätningarna.
När det påvisas att utrustningen uppfyller prestandakraven i de referensmetoder som förtecknas i punkt A ska de behöriga myndigheter och organ som har utsetts i enlighet med artikel 5 godta provrapporter som har utförts i andra medlemsstater under förutsättning att provlaboratorierna är ackrediterade enligt den relevanta harmoniserade standard som gäller för provnings- och kalibreringslaboratorier.
De detaljerade provningsrapporterna och alla resultat av provningarna ska vara tillgängliga för andra behöriga myndigheter eller deras utsedda organ. Provningsrapporterna ska visa att utrustningen uppfyller alla prestandakrav, även då vissa förhållanden med avseende på miljö och plats är specifika för en medlemsstat och inte motsvarar de förhållanden för vilka utrustningen redan har provats och typgodkänts i en annan medlemsstat.
D. Ömsesidigt erkännande av data
När det påvisas att utrustningen uppfyller prestandakraven i de referensmetoder som förtecknas i punkt A ska de behöriga myndigheter och organ som har utsetts i enlighet med artikel 5 godta provrapporter som har utförts i andra medlemsstater under förutsättning att provlaboratorierna är ackrediterade enligt den relevanta harmoniserade standard som gäller för provnings- och kalibreringslaboratorier.
De detaljerade provningsrapporterna och alla resultat av provningarna ska vara tillgängliga för andra behöriga myndigheter eller deras utsedda organ. Provningsrapporterna ska visa att utrustningen uppfyller alla prestandakrav, även då vissa förhållanden med avseende på miljö och plats är specifika för en medlemsstat och inte motsvarar de förhållanden för vilka utrustningen redan har provats och typgodkänts i en annan medlemsstat.
E. Referensmetoder för tillämpning av luftkvalitetsmodellering
I avsaknad av en CEN-standard för kvalitetsmål för modellering får medlemsstaterna välja de modelleringstillämpningar som de använder, i enlighet med punkt F i bilaga V.
BILAGA VII
ÖVERVAKNING AV MASSKONCENTRATION OCH KEMISK SAMMANSÄTTNING AV PM2,5, OZONBILDANDE ÄMNEN OCH ULTRAFINA PARTIKLAR
AVSNITT 1 – Mätningar av masskoncentration och kemisk sammansättning av PM2,5
A. Mål
Det främsta syftet med sådana mätningar är att säkerställa att tillräcklig information finns tillgänglig om nivåer i urban bakgrund och regional bakgrund. Denna information är viktig för att man ska kunna bedöma förhöjda nivåer i mer förorenade områden (till exempel urban bakgrund samt industri- och trafikmiljöer), utvärdera det möjliga bidraget från långväga transport av luftföroreningar och få underlag för analysen av olika källors bidrag och få kunskaper om särskilda föroreningar såsom partiklar. Den är också viktig för en ökad användning av beräkningsmodeller även i stadsområden.
B. Ämnen
För att det ska vara möjligt att bestämma partiklarnas kemiska sammansättning ska mätningar av PM2,5 som ett minimum omfatta den totala masskoncentrationen och koncentrationerna av relevanta föreningar. Mätningarna ska åtminstone omfatta följande:
|
SO42– |
Na+ |
NH4+ |
Ca2+ |
elementärt kol (EC) |
|
NO3– |
K+ |
Cl– |
Mg2+ |
organiskt kol (OC) |
C. Placering
Mätningarna ska utföras i urban bakgrund och i regional bakgrund i enlighet med bilaga IV.
Avsnitt 2 – Mätningar av ozonbildande ämnen
A. Mål
Huvudsyftet med mätningarna av ozonbildande ämnen är att analysera trenderna för ozonbildande ämnen, kontrollera hur effektiva strategierna för utsläppsminskning är, kontrollera utsläppsinventeringars samstämmighet, stödja förståelsen av ozonbildning och ozonbildande ämnens spridning och tillämpningen av fotokemiska modeller, samt bidra till att koppla utsläppskällor till observerade föroreningskoncentrationer.
B. Ämnen
Mätning av ozonbildande ämnen ska åtminstone omfatta kväveoxider (NO och NO2) och lämpliga flyktiga organiska föreningar (VOC). Valet av de specifika föreningar som ska mätas, kompletterat med andra föreningar av intresse, beror på det eftersträvade syftet.
a) Medlemsstaterna får använda den metod som den anser lämplig för det eftersträvade syftet.
b) Den referensmetod som anges i bilaga VI gäller för kvävedioxid och kväveoxider.
c) Metoder som standardiseras av CEN ska användas så snart de finns tillgängliga.
En förteckning över flyktiga organiska föreningar (VOC) som rekommenderas för mätning återges nedan:
|
Kemisk familj |
Ämne |
|||
|
Trivialnamn |
IUPAC-namn |
Formel |
CAS-nummer |
|
|
alkoholer |
metanol |
metanol |
CH4O |
67-56-1 |
|
etanol |
etanol |
C2H6O |
64-17-5 |
|
|
aldehyd |
formaldehyd |
metanal |
CH2O |
50-00-0 |
|
acetaldehyd |
etanal |
C2H4O |
75-07-0 |
|
|
metakrolein |
2-metylprop-2-enal |
C4H6O |
78-85-3 |
|
|
alkyner |
acetylen |
etyn |
C2H2 |
74-86-2 |
|
alkaner |
etan |
etan |
C2H6 |
74-84-0 |
|
propan |
propan |
C3H8 |
74-98-6 |
|
|
n-butan |
butan |
C4H10 |
106-97-8 |
|
|
i-butan |
2-metylpropan |
C4H10 |
75-28-5 |
|
|
n-pentan |
pentan |
C5H12 |
109-66-0 |
|
|
i-pentan |
2-metylbutan |
C5H12 |
78-78-4 |
|
|
n-hexan |
hexan |
C6H14 |
110-54-3 |
|
|
i-hexan |
2-metylpentan |
C6H14 |
107-83-5 |
|
|
n-heptan |
heptan |
C7H16 |
142-82-5 |
|
|
n-oktan |
oktan |
C8H18 |
111-65-9 |
|
|
i-oktan |
2,2,4-trimetylpentan |
C8H18 |
540-84-1 |
|
|
alkener |
eten |
eten |
C2H4 |
75-21-8 |
|
propen/propylen |
propen |
C3H6 |
115-07-1 |
|
|
1,3-butadien |
buta-1,3-dien |
C4H6 |
106-99-0 |
|
|
1-buten |
but-1-en |
C4H8 |
106-98-9 |
|
|
trans-2-buten |
(E)-but-2-en |
C4H8 |
624-64-6 |
|
|
cis-2-buten |
(Z)-but-2-en |
C4H8 |
590-18-1 |
|
|
1-penten |
pent-1-en |
C5H10 |
109-67-1 |
|
|
2-penten |
(Z)-pent-2-en |
C5H10 |
627-20-3 (cis-2-penten) |
|
|
(E)-pent-2-en |
646-04-8 (trans-2-penten) |
|||
|
aromatiska kolväten |
bensen |
bensen |
C6H6 |
71-43-2 |
|
toluen/metylbensen |
toluen |
C7H8 |
108-88-3 |
|
|
etylbensen |
etylbensen |
C8H10 |
100-41-4 |
|
|
m + p-xylen |
1,3-dimetylbensen
|
C8H10 |
108-38-3
|
|
|
1,4-dimetylbensen
|
106-42-3
|
|||
|
o-xylen |
1,2-dimetylbensen
|
C8H10 |
95-47-6 |
|
|
1,2,4-trimetylbensen |
1,2,4-trimetylbensen |
C9H12 |
95-63-6 |
|
|
1,2,3-trimetylbensen |
1,2,3-trimetylbensen |
C9H12 |
526-73-8 |
|
|
1,3,5-trimetylbensen |
1,3,5-trimetylbensen |
C9H12 |
108-67-8 |
|
|
ketoner |
aceton |
propan-2-on |
C3H6O |
67-64-1 |
|
metyletylketon |
butan-2-on |
C4H8O |
78-93-3 |
|
|
metylvinylketon |
3-buten-2-on |
C4H6O |
78-94-4 |
|
|
terpener |
isopren |
2-metylbut-1,3-dien |
C5H8 |
78-79-5 |
|
p-cymen |
1-metyl-4-(1-metyletyl)bensen |
C10H14 |
99-87-6 |
|
|
limonen |
1-metyl-4-(1-metyletenyl)-cyklohexen |
C10H16 |
138-86-3 |
|
|
-myrcen |
7-metyl-3-metylen-1,6-oktadien |
C10H16 |
123-35-3 |
|
|
-pinen |
2,6,6-trimetyl-bicyklo[3.1.1]hept-2-en |
C10H16 |
80-56-8 |
|
|
-pinen |
6,6-dimetyl-2-metylen-bicyklo[3,1,1]heptan |
C10H16 |
127-91-3 |
|
|
kamfen |
2,2-dimetyl-3-metylen-bicyklo[2,2,1]heptan |
C10H16 |
79-92-5 |
|
|
3-karen |
3,7,7-trimetyl-bicyklo[4.1.0]hept-3-en |
C10H16 |
13466-78-9 |
|
|
1,8-cineol |
1,3,3-trimetyl-2-oxabicyklo[2,2,2]oktan |
C10H18O |
470-82-6 |
|
C. Placering
Mätningarna ska främst genomföras vid provtagningspunkter som upprättats i enlighet med kraven i detta direktiv och som anses vara lämpliga med tanke på de övervakningsmål som avses i punkt A i detta avsnitt.
AVSNITT 3 – MÄTNING AV ULTRAFINA PARTIKLAR (UFP)
A. Syfte
Syftet med sådana mätningar är att säkerställa att tillräcklig information finns tillgänglig på platser med höga koncentrationer av UFP som främst påverkas av källor från luft-, vatten- eller vägtransporter (t.ex. flygplatser, hamnar, vägar), industrimiljöer eller uppvärmning av bostäder. Informationen ska vara lämplig för att utvärdera förhöjda koncentrationer av UFP från dessa källor.
B. Ämnen
UFP.
C. Placering
Provtagningspunkter ska upprättas i enlighet med bilagorna IV och V på platser där höga UFP-koncentrationer sannolikt förekommer och i den huvudsakliga vindriktningen.
BILAGA VIII
Information som ska ingå i luftkvalitetsplaner för förbättrad luftkvalitet
A. Information som ska tillhandahållas enligt artikel 7.2
1. Plats där ett överskridande inträffat
(a)Region.
(b)Stad (karta).
(c)Provtagningspunkt(er) (karta, geografiska koordinater).
2. Allmän information
(a)Typ av zon (stads-, industri- eller landsbygdsområde) eller egenskaper för den territoriella enheten på Nuts 1-nivå (inbegripet stads-, industri- eller landsbygdsområden).
(b)Beräknad förorenad yta (i km2) och beräknat antal människor som utsatts för föroreningen.
(c)Koncentrationer eller indikator för genomsnittlig exponering för den relevanta föroreningen som observerats minst fem år före överskridandet.
3. Ansvariga myndigheter
Namn och adress på de ansvariga myndigheter som ansvarar för utarbetande och genomförande av luftkvalitetsplanerna.
4. Föroreningarnas ursprung, med beaktande av rapportering enligt direktiv (EU) 2016/2284 och information som lämnas i det nationella luftvårdsprogrammet
(a)Förteckning över de huvudsakliga utsläppskällor varifrån föroreningarna kommer.
(b)Total utsläppsmängd från dessa källor (i ton/år).
(c)Utvärdering av utsläppsnivåerna (t.ex. stadsnivå, regional nivå, nationell nivå och gränsöverskridande bidrag).
(d)Källfördelning på relevanta sektorer som bidrar till överskridandet i det nationella luftvårdsprogrammet.
5. Förväntade effekter av åtgärder för att uppnå efterlevnad inom tre år efter antagandet av luftkvalitetsplanen
(a)Förväntad kvantifierad koncentrationsminskning (i µg/m³) vid varje provtagningspunkt som överskrider gränsvärden, målvärde för ozon eller indikatorn för genomsnittlig exponering vid överskridande av skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning, till följd av de åtgärder som avses i punkt 6.
(b)Uppskattat år för efterlevnad per luftförorening som omfattas av luftkvalitetsplanen, med beaktande av de åtgärder som avses i punkt 6.
6. Bilaga 1: Precisering av åtgärder för att minska luftföroreningarna enligt punkt 5
(a)Förteckning över och beskrivning av alla åtgärder som anges i luftkvalitetsplanen, inbegripet identifiering av den behöriga myndighet som ansvarar för genomförandet.
(b)Kvantifiering av utsläppsminskning (i ton/år) för varje åtgärd enligt led a.
(c)Tidsplan för genomförandet av varje åtgärd och ansvariga aktörer.
(d)Skattning av koncentrationsminskningen till följd av varje luftkvalitetsåtgärd i förhållande till överskridandet i fråga.
(e)Förteckning över information (inklusive resultat av modellering och utvärdering av åtgärder) för att uppnå den berörda luftkvalitetsnormen i enlighet med bilaga I.
7. Bilaga 2: Kompletterande bakgrundsinformation
(a)Väderleksförhållanden.
(b)Topografiska uppgifter.
(c)Information om de objekt i den berörda zonen som särskilt bör skyddas (i tillämpliga fall).
(d)Förteckning över och beskrivning av alla ytterligare åtgärder, som visar på deras fulla inverkan på koncentrationerna av luftföroreningar inom tre år eller mer.
8. Bilaga 3: Utvärdering av åtgärder (vid uppdatering av luftkvalitetsplaner)
(a)Utvärdering av tidsplanen för åtgärder i den tidigare luftkvalitetsplanen.
(b)Uppskattning av inverkan på utsläppsminskning och föroreningskoncentrationer till följd av åtgärder i den tidigare luftkvalitetsplanen.
B. Vägledande förteckning över åtgärder för att minska luftföroreningar
1. Information om genomförandeläget för de direktiv som avses i artikel 14.3 b i direktiv (EU) 2016/2284.
2. Information om alla åtgärder för att minska luftföroreningar som man har övervägt att vidta på lokal, regional eller nationell nivå för att uppnå luftkvalitetsmålen, bl.a.:
(a)Minskning av utsläppen från stationära källor genom att säkerställa att förorenande små och medelstora stationära förbränningskällor (även för biomassa) utrustas med utsläppsbegränsande anordningar eller byts ut, och att byggnaders energieffektivitet förbättras.
(b)Minskning av utsläppen från fordon genom att äldre fordon utrustas med utsläppsfria drivlinor och utsläppsbegränsande anordningar. Användning av ekonomiska incitament för att påskynda införandet av sådana anordningar ska övervägas.
(c)Myndigheterna följer reglerna i handboken om miljöanpassad offentlig upphandling när de köper in vägfordon, bränslen och förbränningsutrustning.
(d)Åtgärder för att minska utsläppen från transporterna genom trafikplanering och trafikstyrning (bl.a. trafikbelastningsstyrd prissättning, differentierade parkeringsavgifter eller andra ekonomiska incitament Införande av system för tillträdesbegränsningar för fordon i städer, inklusive lågutsläppszoner).
(e)Åtgärder för att uppmuntra en övergång till mindre förorenande transportsätt.
(f)Åtgärder för att uppmuntra en övergång till utsläppsfria fordon och utsläppsfria maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, för både privata och kommersiella tillämpningar.
(g)Åtgärder för att säkerställa att lågutsläppsbränslen ges företräde i små, medelstora och stora stationära källor och i mobila källor.
(h)Åtgärder för att minska luftföroreningar från industrikällor enligt direktiv 2010/75/EU och genom användning av ekonomiska styrmedel såsom skatter, avgifter eller handel med utsläppsrätter, samtidigt som hänsyn tas till de små och medelstora företagens särdrag.
(i)Åtgärder för att skydda barns eller andra känsliga gruppers hälsa.
BILAGA IX
INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN
1.Medlemsstaterna ska tillhandahålla åtminstone följande information:
(a)Aktuella timdata från varje provtagningspunkt för svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (PM10 och PM2.5), kolmonoxid och ozon. Detta ska gälla för information från alla provtagningspunkter där aktuell information finns tillgänglig, och åtminstone för information från det minsta antal provtagningspunkter som krävs enligt bilaga III. Aktuell information från modellering ska också tillhandahållas när sådan finns tillgänglig.
(b)Uppmätta koncentrationer av alla föroreningar presenterade enligt de lämpliga tidsperioder som anges i bilaga I.
(c)Information om observerade överskridanden av gränsvärden, målvärden för ozon och skyldigheter för genomsnittlig exponeringsminskning, inbegripet minst följande:
i) Plats eller område där överskridandet inträffat.
ii) Överskridandets starttid och varaktighet.
iii) Den uppmätta koncentrationen jämfört med luftkvalitetsnormerna, eller indikatorn för genomsnittlig exponering vid överskridande av skyldigheten för genomsnittlig exponeringsminskning.
(d)Information om hälsa och vegetation, inbegripet minst följande:
i) Luftföroreningars hälsoeffekter på befolkningen i allmänhet.
ii) Luftföroreningars hälsoeffekter på utsatta grupper.
iii) Beskrivning av möjliga symptom.
iv) Rekommenderade försiktighetsåtgärder som ska vidtas.
v) Uppgift om var man får tillgång till ytterligare information.
(e)Information om förebyggande åtgärder för att minska föroreningen eller exponering för den: uppgifter om de sektorer som svarar för de största utsläppen och rekommenderade åtgärder för att minska utsläppen.
(f)Information om mätkampanjer eller liknande verksamheter och resultaten av dessa.
2.Medlemsstaterna ska säkerställa att allmänheten i god tid får information om faktiska eller förväntade överskridanden av tröskelvärdena för larm och eventuella tröskelvärden för information. Informationen ska innehålla åtminstone följande uppgifter:
a) Uppgifter om iakttagna överskridanden:
–Plats eller område där överskridandet inträffat.
–Vilken typ av tröskelvärde som överskridits (tröskelvärde för information eller för larm).
–Överskridandets starttid och varaktighet.
–För ozon ska även uppgifter om den högsta medelkoncentrationen under 1 timme och 8 timmar ingå.
b) Prognos för den eller de kommande eftermiddagarna/dagarna:
–Geografiskt område där tröskelvärdet för information eller tröskelvärdet för larm förväntas överskridas.
–Förväntade förändringar av föroreningsnivåerna (förbättring, stabilisering eller försämring) och orsaken till dessa förändringar.
c) Information om vilka delar av befolkningen som berörs, möjliga hälsoeffekter och rekommenderade försiktighetsåtgärder:
–Information om riskgrupper i befolkningen.
–Beskrivning av möjliga symptom.
–Rekommenderade försiktighetsåtgärder som den berörda befolkningsgruppen bör vidta.
–Uppgift om var man får tillgång till ytterligare information.
d) Information om förebyggande åtgärder för att minska föroreningen eller exponering för den: uppgifter om de sektorer som svarar för de största utsläppen och rekommenderade åtgärder för att minska utsläppen.
e) När överskridanden förväntas ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att upplysningar om sådana förväntade överskridanden lämnas i största möjliga utsträckning.
3.Om ett överskridande sker eller om det finns risk för överskridande av ett gränsvärde, ett målvärde för ozon, en skyldighet för genomsnittlig exponeringsminskning, ett tröskelvärde för larm eller tröskelvärde för information, ska medlemsstaterna säkerställa att den information som avses i denna bilaga också förmedlas till allmänheten.
BILAGA X
Del A
Upphävda direktiv och förteckningar över ändringar av dessa
(som det hänvisas till i artikel 30)
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG
|
|
|
Europaparlamentets och rådets förordning (EC) nr 219/2009
|
Endast punkt 3.8 i bilagan |
|
Kommissionens direktiv (EU) 2015/1480
|
endast artikel 1 |
|
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG
|
|
|
Kommissionens direktiv (EU) 2015/1480
|
endast artikel 2 |
Del B
Tidsfrister för införlivande med nationell rätt
(som det hänvisas till i artikel 30)
|
Direktiv |
Tidsfrist för införlivande |
|
2004/107/EG |
den 15 februari 2007 |
|
2008/50/EG |
den 11 juni 2010 |
|
(EU) 2015/1480 |
den 31 december 2016 |
_____________
BILAGA XI
JÄMFÖRELSETABELL
|
Detta direktiv |
Direktiv 2008/50/EG |
Direktiv 2004/107/EG |
|
Artikel 1 |
— |
— |
|
Artikel 2 |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
|
Artikel 3 |
Artikel 32 |
Artikel 8 |
|
Artikel 4 |
Artikel 2 |
Artikel 2 |
|
Artikel 5 |
Artikel 3 |
— |
|
Artikel 6 |
Artikel 4 |
Artikel 4.1 |
|
Artikel 7 |
Artiklarna 5 och 9.2 |
Artikel 4.2, 4.3 och 4.6 |
|
Artikel 8 |
Artiklarna 6 och 9 |
Artikel 4.1–4.5 och 4.8 och 4.10 |
|
Artikel 9 |
Artiklarna 7 och 10 |
artiklarna 4.7 och 4.11 |
|
Artikel 10 |
— |
Artikel 4.9 |
|
Artikel 11 |
Artiklarna 8 och 11 |
Artikel 4.12 och 4.13 |
|
Artikel 12 |
Artiklarna 12, 17.1 och 17.3 samt artikel 18 |
Artikel 3.2 |
|
Artikel 13 |
Artiklarna 13, 15 och 17.1 |
Artikel 3.1 och 3.3 |
|
Artikel 14 |
Artikel 14 |
— |
|
Artikel 15 |
Artikel 19 |
— |
|
Artikel 16 |
Artikel 20 |
— |
|
Artikel 17 |
Artikel 21 |
— |
|
Artikel 18 |
Artikel 22 |
|
|
Artikel 19 |
Artiklarna 17.2 och 23 |
Artikel 3.3 |
|
Artikel 20 |
Artikel 24 |
— |
|
Artikel 21 |
Artikel 25 |
— |
|
Artikel 22 |
Artikel 26 |
Artikel 7 |
|
Artikel 23 |
Artikel 27 |
Artikel 5 |
|
Artikel 24 |
Artikel 28 |
Artikel 4.15 |
|
Artikel 25 |
— |
— |
|
Artikel 26 |
Artikel 29 |
Artikel 6 |
|
Artikel 27 |
— |
— |
|
Artikel 28 |
— |
— |
|
Artikel 29 |
Artikel 30 |
Artikel 9 |
|
Artikel 30 |
Artikel 31 |
— |
|
Artikel 31 |
— |
— |
|
Artikel 32 |
Artikel 33 |
Artikel 10 |
|
Artikel 33 |
Artikel 34 |
Artikel 11 |
|
Artikel 34 |
Artikel 35 |
Artikel 12 |
🡻 2004/107
BILAGA IV
Kvalitetsmål för uppgifterna och krav på luftkvalitetsmodeller
I.Datakvalitetsmål
För uppgifterna skall följande kvalitetsmål tjäna som vägledning för kvalitetssäkringen:
🡻2015/1480 artikel 1 och bilaga I.1 a
|
Bens(a)pyren |
Arsenik, kadmium och nickel |
Andra polycykliska aromatiska kolväten än bens(a)pyren, gasformigt totalkvicksilver |
Totalt nedfall |
|
|
— Osäkerhet |
||||
|
Fasta och indikativa mätningar |
50 % |
40 % |
50 % |
70 % |
|
Modellering |
60 % |
60 % |
60 % |
60 % |
|
— Lägsta godtagbara datafångst |
90 % |
90 % |
90 % |
90 % |
|
— Lägsta godtagbara tidstäckning |
||||
|
Fasta mätningar 5 |
33 % |
50 % |
||
|
14 % |
14 % |
14 % |
33 % |
🡻 2004/107/EG
🡺1 2015/1480 artikel 1 och bilaga I.1 b
Osäkerheten (vid en konfidensnivå på 95 %) i metoderna för utvärdering av koncentrationerna i luften kommer att bedömas enligt principerna i CEN:s vägledning för mätosäkerheten (ENV 13005-1999), metoderna enligt ISO 5725:1994 och riktlinjerna i CEN-rapporten ”Air Quality – Approach to uncertainty estimation for ambient air reference measurements methods” (CR 14377:2002E). Procentsatserna för osäkerheter gäller genomsnittet av enskilda mätningar vid typiska provtagningstider, i ett konfidensintervall på 95 %. Osäkerheten i mätningarna bör anses gälla för det område som berörs av det relevanta målvärdet. Fasta och indikativa mätningar skall fördelas jämnt över året så att missvisande resultat kan förhindras.
Kraven på lägsta godtagbara datafångst och tidstäckning omfattar inte förluster av data på grund av regelbunden kalibrering eller normalt underhåll av instrument. Dygnsprovtagning krävs för mätning av bens(a)pyren och andra polycykliska aromatiska kolväten. Med urskiljning kan enskilda prover som tagits under en period på upp till en månad slås samman och analyseras som ett sammansatt prov, förutsatt att metoden säkrar att proverna förblir stabila under den perioden. De tre kongenerna bens(b)fluoranten, bens(j)fluoranten och bens(k)fluoranten kan vara svåra att skilja åt vid analys. I sådana fall kan resultaten för dem anges som en summa.🡺1 --- 🡸 Provtagningen måste spridas jämnt över veckans dagar och året. För nedfallsmätningen rekommenderas månatlig, eller veckovis, provtagning under hela året.
🡻2015/1480 artikel 1 och bilaga I.1 c
Bestämmelserna om enskilda prover i föregående punkt gäller också för arsenik, kadmium, nickel och gasformigt totalkvicksilver. Delprov av PM10-filter för metaller för efterföljande analys är tillåtet, under förutsättning att det finns belägg för att delprovet är representativt för helheten och att detekteringskänsligheten inte påverkas negativt vid jämförelse med de relevanta kvalitetsmålen för uppgifterna. Som ett alternativ till daglig provtagning är veckovis provtagning för metaller i PM10 tillåtet, förutsatt att datainsamlingens karakteristika inte påverkas negativt.
🡻 2004/107/EG
Medlemsstaterna får använda enbart våt provtagning i stället för samlad provtagning, om de kan visa att skillnaden mellan dem inte överstiger 10 %. Nedfallet bör i allmänhet redovisas som μg/m2 per dag.
Medlemsstaterna får tillämpa en lägsta tidstäckning som understiger den som anges i tabellen, dock inte lägre än 14 % för fasta mätningar och 6 % för indikativa mätningar, under förutsättning att de kan visa att den utvidgade osäkerheten på 95 % för det årliga medelvärdet, beräknat utifrån kvalitetsmålen för uppgifterna i tabellen i enlighet med ISO 11222:2002 - ”Determination of the uncertainty of the time average of air quality measurements” kommer att uppfyllas.
II.Krav på luftkvalitetsmodeller
Om man använder en luftkvalitetsmodell för utvärderingen, skall hänvisningar till beskrivningar av modellen och information om osäkerheten sammanställas. Osäkerheten i modellberäkningen definieras som den största avvikelsen för uppmätta och beräknade koncentrationsnivåer under ett helt år utan hänsyn till tidpunkten för händelserna.
III.Krav på objektiva beräkningsmetoder
När objektiva beräkningsmetoder används får osäkerheten inte överstiga 100 %.
IV.Standardisering
För ämnen som skall analyseras i PM10-fraktionen avser provvolymen omgivningsförhållandena.
🡻 2004/107
BILAGA V
Referensmetoder för utvärdering av koncentrationer i luften och nedfall
🡻 2015/1480 artikel 1 och bilaga I.2
I.Referensmetod för provtagning och analys av arsenik, kadmium och nickel i luften
Referensmetoden för provtagning av arsenik, kadmium och nickel i luften beskrivs i EN 12341:2014. Referensmetoden för mätning av arsenik, kadmium och nickel i luften är den metod som beskrivs i EN 14902:2005 ”Ambient air quality – Standard method for the measurement of Pb, Cd, As and Ni in the PM10 fraction of suspended particulate matter.”
Medlemsstaterna får även använda andra metoder som de kan visa ger resultat som motsvarar den ovannämnda metoden.
II.Referensmetod för provtagning och analys av polycykliska aromatiska kolväten i luften
Referensmetoden för provtagning av polycykliska aromatiska kolväten i luften beskrivs i EN 12341:2014. Referensmetoden för mätning av bens(a)pyren i luften är den metod som beskrivs i EN 15549:2008 ”Air quality – Standard method for the measurement of concentration of benzo[a]pyrene in ambient air”. I avsaknad av en CEN-standardmetod får medlemsstaterna använda nationella standardmetoder eller ISO-standardmetoder, såsom ISO-standarden 12884, för andra polycykliska aromatiska kolväten enligt artikel 4.8.
Medlemsstaterna får även använda andra metoder som de kan visa ger resultat som motsvarar den ovannämnda metoden.
III.Referensmetod för provtagning och analys av kvicksilver i luften
Referensmetoden för mätning av kvicksilverkoncentrationerna i luften är den metod som beskrivs i EN 15852:2010 ”Ambient air quality – Standard method for the determination of total gaseous mercury”.
Medlemsstaterna får även använda andra metoder som de kan visa ger resultat som motsvarar den ovannämnda metoden.
IV.Referensmetod för provtagning och analys av nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten
Referensmetoden för bestämning av nedfallet av arsenik, kadmium och nickel är den metod som beskrivs i EN 15841:2009 ”Ambient air quality – Standard method for determination of arsenic, cadmium, lead and nickel in atmospheric deposition.”
Referensmetoden för bestämning av nedfallet av kvicksilver är den metod som beskrivs i EN 15853:2010 ”Ambient air quality – Standard method for determination of mercury deposition.”
Referensmetoden för bestämning av nedfallet av bens(a)pyren och de andra polycykliska kolväten som avses i artikel 4.8 är den metod som beskrivs i EN 15980:2011 ’Air quality. Determination of the deposition of benz[a]anthracene, benzo[b]fluoranthene, benzo[j]fluoranthene, benzo[k]fluoranthene, benzo[a]pyrene, dibenz[a,h]anthracene and indeno[1,2,3-cd]pyrene’.
🡻 219/2009 artikel 1 och bilaga 3.8
V.Referensmetoder för luftkvalitetsmodellering
Inga referensmetoder för luftkvalitetsmodellering kan specificeras för närvarande. Kommissionen får göra ändringar för att anpassa denna punkt till vetenskapliga och tekniska framsteg. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 6.3.
🡻 2008/50
BILAGA I
KVALITETSMÅL FÖR MÄTDATA
A.Kvalitetsmål för mätdata vid utvärdering av luftkvaliteten
|
Svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider samt kolmonoxid |
Bensen |
Partiklar (PM10/PM2,5) |
Ozon och därmed sammanhängande NO och NO2 |
|
|
Fasta mätningar 8 |
||||
|
Osäkerhet |
15 % |
25 % |
25 % |
15 % |
|
Lägsta godtagbara datafångst |
90 % |
90 % |
90 % |
90 % sommartid 75 % vintertid |
|
Lägsta godtagbara tidstäckning: |
||||
|
— urbana bakgrundsplatser och trafik |
— |
35 % 9 |
— |
— |
|
— industrimiljöer |
— |
90 % |
— |
— |
|
Indikativa mätningar |
||||
|
Osäkerhet |
25 % |
30 % |
50 % |
30 % |
|
Lägsta godtagbara datafångst |
90 % |
90 % |
90 % |
90 % |
|
Lägsta godtagbara tidstäckning |
14 % 10 |
14 % 11 |
14 % 12 |
> 10 % sommartid |
|
Modellens osäkerhet |
||||
|
Timmedelvärden |
50 % |
— |
— |
50 % |
|
8-timmarsmedelvärden |
50 % |
— |
— |
50 % |
|
Dygnsmedelvärden |
50 % |
— |
Ännu ej fastställt |
— |
|
Årsmedelvärden |
30 % |
50 % |
50 % |
— |
|
Objektiv skattning |
||||
|
Osäkerhet |
75 % |
100 % |
100 % |
75 % |
Utvärderingsmetodernas osäkerhet (vid en konfidensnivå på 95 %) ska bedömas i enlighet med principerna i CEN:s vägledning ”Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement” (ENV 13005–1999), den metod som beskrivs i ISO 5725:1994 och riktlinjerna i CEN-rapporten ”Air Quality – Approach to Uncertainty Estimation for Ambient Air Reference Measurement Methods” (CR 14377:2002E). Procentsatserna för osäkerhet i tabellen ovan avser medelvärdet av enskilda mätningar under den period som gränsvärdet (eller målvärdet när det gäller ozon) avser för ett konfidensintervall på 95 %. Osäkerheten i de fasta mätningarna ska anses gälla för det område som berörs av det relevanta gränsvärdet (eller målvärdet när det gäller ozon).
Beräkningsmodellens osäkerhet definieras som den största avvikelsen mellan de uppmätta och beräknade koncentrationsnivåerna för 90 % av enskilda övervakningspunkter, under den period som gränsvärdet avser (eller målvärdet när det gäller ozon) utan hänsyn till tidpunkten för händelserna. Beräkningsmodellens osäkerhet ska anses gälla det område som berörs av det relevanta gränsvärdet (eller målvärdet när det gäller ozon). De fasta mätningar som ska väljas för jämförelse med modellresultaten ska vara representativa för den skala som modellen omfattar.
Osäkerheten av de objektiva skattningarna definieras som den största avvikelsen mellan de uppmätta och beräknade koncentrationsnivåerna under den period som gränsvärdet avser (eller målvärdet när det gäller ozon) utan hänsyn till tidpunkten för händelserna.
Kraven rörande lägsta godtagbara datafångst och tidstäckning omfattar inte förlust av data på grund av regelbunden kalibrering eller normalt underhåll av instrumenten.
B.Resultat från utvärdering av luftkvalitet
Följande information ska sammanställas för zoner och tätbebyggelse där andra källor än mätning utnyttjas som komplement till mätdata eller som det enda sättet att utvärdera luftkvaliteten:
–En beskrivning av den utvärderingsverksamhet som bedrivs.
–Specifika metoder som används med hänvisning till metodbeskrivningar.
–Data- och informationskällor.
–En beskrivning av resultaten, inbegripet osäkerhetsfaktorer och särskilt respektive områdes storlek eller, om det är relevant, den sammanlagda väglängden inom den zon eller tätbebyggelse där koncentrationerna överskrider gränsvärdet, målvärdet eller det långsiktiga målet plus tillämpliga toleransmarginaler samt varje område där koncentrationerna överskrider den övre eller nedre utvärderingströskeln.
–Den befolkning som kan exponeras för nivåer som överskrider gränsvärdet för skydd av människors hälsa.
🡻 2015/1480 artikel 2 och bilaga II.1
C.Kvalitetssäkring vid utvärdering av luftkvaliteten. Datavalidering
1. För att säkerställa mätnoggrannheten och överensstämmelsen med de kvalitetsmål för mätdata som anges i avsnitt A ska de behöriga myndigheter och organ som utsetts enligt artikel 3 göra följande:
i)Se till att det är möjligt att spåra alla mätningar som görs för att utvärdera luftkvaliteten enligt artiklarna 6 och 9 i enlighet med de krav som anges i den harmoniserade standarden för provnings- och kalibreringslaboratorier.
ii)Se till att de institutioner som driver nätverk eller enskilda stationer har ett etablerat system för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll som omfattar regelbundet underhåll av mätutrustningen för att garantera dess fortsatta noggrannhet. Kvalitetssystemet ska ses över vid behov och minst vart femte år av det berörda nationella referenslaboratoriet.
iii)Se till att det fastställs rutiner för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll av datainsamling och rapportering och att de institutioner som utsetts att utföra dessa uppgifter aktivt medverkar i unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram.
iv)Se till att de nationella referenslaboratorierna utses av den behöriga myndighet eller det behöriga organ som utsetts enligt artikel 3 och är ackrediterade för de referensmetoder som avses i bilaga VI, åtminstone för de föroreningar för vilka koncentrationerna ligger över den nedre utvärderingströskeln, i enlighet med den relevanta harmoniserade standarden för provnings- och kalibreringslaboratorier, för vilken referensen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 2.9 i förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll. Dessa laboratorier ska i den egna medlemsstaten också ansvara för samordningen av de unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram som kommissionens gemensamma forskningscentrum organiserar och ska också, på nationell nivå, ansvara för att samordna lämplig användning av referensmetoder, och styrkande av likvärdighet hos andra metoder än referensmetoder. Nationella referenslaboratorier som organiserar interkalibrering på nationell nivå bör också vara ackrediterade enligt den relevanta harmoniserade standarden för kvalifikationsprövning.
v)Se till att de nationella referenslaboratorierna åtminstone vart tredje år deltar i unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram som kommissionens gemensamma forskningscentrum organiserar. Om detta deltagande leder till otillfredsställande resultat ska det nationella laboratoriet nästa gång det deltar i interkalibrering uppvisa tillfredsställande avhjälpande åtgärder och lämna en rapport om dessa till det gemensamma forskningscentrumet.
vi)Se till att de nationella referenslaboratorierna stöder det arbete som utförs av det europeiska nätverk av nationella referenslaboratorier som upprättats av kommissionen.
2. Alla rapporterade data enligt artikel 27 ska betraktas som giltiga, med undantag av data som har angivits som preliminära.
🡻 2008/50/EG
BILAGA II
Fastställande av krav för utvärdering av koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen och kolmonoxid i luften inom en zon eller tätbebyggelse
A.Övre och nedre utvärderingströsklar
Följande övre och nedre utvärderingströsklar ska tillämpas:
1.Svaveldioxid
|
Hälsoskydd |
Skydd av växtligheten |
|
|
Övre utvärderingströskel |
60 % av dygnsgränsvärdet (75 μg/m3, får inte överskridas mer än 3 gånger per kalenderår) |
60 % av den kritiska nivån för vinterperioden (12 μg/m3) |
|
Nedre utvärderingströskel |
40 % av dygnsgränsvärdet (50 μg/m3, får inte överskridas mer än 3 gånger per kalenderår) |
40 % av den kritiska nivån för vinterperioden (8 μg/m3) |
2.Kvävedioxid och kväveoxider
|
Timgränsvärde för skydd av människors hälsa (NO2) |
Årsgränsvärde för skydd av människors hälsa (NO2) |
Den kritiska årsnivån för skydd av växtligheten och de naturliga ekosystemen (NOx) |
|
|
Övre utvärderingströskel |
70 % av gränsvärdet (140 μg/m3, får inte överskridas mer än 18 gånger per kalenderår) |
80 % av gränsvärdet (32 μg/m3) |
80 % av den kritiska nivån (24 µg/m3) |
|
Nedre utvärderingströskel |
50 % av gränsvärdet (100 μg/m3, får inte överskridas mer än 18 gånger per kalenderår) |
65 % av gränsvärdet (26 μg/m3) |
65 % av den kritiska nivån (19,5 µg/m3) |
3.Partiklar (PM10/PM2,5)
|
Dygnsmedelvärde PM10 |
Årsmedelvärde PM10 |
Årsmedelvärde PM2,5 13 |
|
|
Övre utvärderingströskel |
70 % av gränsvärdet (35 μg/m3, får inte överskridas mer än 35 gånger per kalenderår) |
70 % av gränsvärdet (28 μg/m3) |
70 % av gränsvärdet (17 μg/m3) |
|
Nedre utvärderingströskel |
50 % av gränsvärdet (25 μg/m3, får inte överskridas mer än 35 gånger per kalenderår) |
50 % av gränsvärdet (20 μg/m3) |
50 % av gränsvärdet (12 μg/m3) |
4.Bly
|
Årsmedelvärde |
|
|
Övre utvärderingströskel |
70 % av gränsvärdet (0,35 μg/m3) |
|
Nedre utvärderingströskel |
50 % av gränsvärdet (0,25 μg/m3) |
5.Bensen
|
Årsmedelvärde |
|
|
Övre utvärderingströskel |
70 % av gränsvärdet (3,5 μg/m3) |
|
Nedre utvärderingströskel |
40 % av gränsvärdet (2 μg/m3) |
6.Kolmonoxid
|
8-timmarsmedelvärde |
|
|
Övre utvärderingströskel |
70 % av gränsvärdet (7 mg/m3) |
|
Nedre utvärderingströskel |
50 % av gränsvärdet (5 mg/m3) |
🡻 2008/50/EG
BILAGA III
Utvärdering av luftkvalitet och placering av provtagningspunkter för mätning av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen och kolmonoxid i luften
A.Allmänt
Luftkvalitet ska utvärderas i alla zoner och all tätbebyggelse i enlighet med följande kriterier:
1. Luftkvaliteten ska utvärderas på alla platser med undantag för dem som förtecknas i punkt 2 i enlighet med de kriterier som fastställs i avsnitt B och C för placering av provtagningspunkter för fast mätning. De principer som fastställs i avsnitt B och C ska även gälla i den mån de är relevanta för att identifiera de specifika platser där koncentrationen av de berörda föroreningarna har fastställts om luftkvaliteten utvärderas genom indikativa mätningar eller beräkningsmodeller.
2. Överensstämmelse med gränsvärden avsedda för skydd av människors hälsa ska inte utvärderas på följande platser:
a)Varje plats inom områden dit allmänheten inte har tillträde och det inte finns någon fast befolkning.
b)I enlighet med artikel 2.1, fabriker eller industrianläggningar där samtliga relevanta bestämmelser om hälsa och säkerhet på arbetsplatser tillämpas.
c)På vägars körbana och mittremsa, utom om fotgängare har normalt tillträde till mittremsan.
B.Hur mätplatsen för provtagningspunkter ska väljas
1. Skydd av människors hälsa
a)Provtagningspunkter med inriktning på skyddet för människors hälsa ska väljas så att de ger data om
–de områden inom en zon eller tätbebyggelse där befolkningen sannolikt direkt eller indirekt exponeras för de högsta koncentrationerna under en tidsperiod som är relevant i förhållande till den period som gränsvärdena avser,
–nivåer på andra platser inom en zon eller tätbebyggelse som är representativa för den exponering som befolkningen i allmänhet är utsatt för.
b)Provtagningspunkterna bör generellt sett förläggas så att mätningar inom mycket små mikromiljöer i deras omedelbara närhet undviks. I möjligaste mån bör en provtagningspunkt väljas så att den provtagna luften är representativ för luftkvaliteten för en gatsträcka som är minst 100 m lång i trafikmiljöer och minst 250 m × 250 m i industrimiljöer.
c)Urbana bakgrundsplatser ska väljas så att deras föroreningsnivå påverkas av det samlade bidraget från alla källor som ligger på lovartssidan i förhållande till stationen. Föroreningsnivån ska inte domineras av enda källa, såvida denna situation inte är typisk för ett större stadsområde. Provtagningspunkterna bör generellt sett vara representativa för ett område på flera kvadratkilometer.
d)Om syftet är att utvärdera bakgrundsnivåer på landsbygden, får provtagningsplatsen inte påverkas av tätbebyggelse eller industrianläggningar i närheten, dvs. avståndet bör vara minst fem kilometer.
e)För utvärdering av bidragen från industrikällor ska åtminstone en provtagningspunkt installeras i närmsta bostadsområde i vindriktning från källan. Där bakgrundskoncentrationen är okänd ska ytterligare en provtagningspunkt placeras i den förhärskande vindriktningen.
f)Provtagningspunkterna ska om möjligt också vara representativa för liknande platser som inte ligger i provtagningsplatsernas omedelbara närhet.
g)Behovet av att placera provtagningspunkter på öar ska beaktas om detta är nödvändigt för att skydda människors hälsa.
2. Skydd av växtlighet och naturliga ekosystem
Provtagningspunkter med inriktning på skyddet av växtlighet och naturliga ekosystem ska väljas så att de ligger mer än 20 km från tätbebyggelse eller mer än 5 km från andra bebyggda områden, industrianläggningar eller motorvägar eller större vägar med trafik på mer än 50 000 fordon par dag. Detta innebär att en provtagningspunkt ska väljas så att den provtagna luften är representativ för luftkvaliteten i ett omgivande område på minst 1 000 km2. Medlemsstaterna får med hänsyn till de geografiska förhållandena eller möjligheter att skydda särskilt utsatta områden besluta att en provtagningspunkt ska ligga närmare eller vara representativ för luftkvaliteten i ett mindre område.
Hänsyn ska tas till behovet att bedöma luftkvaliteten på öar.
C.Hur provtagningsutrustningen ska placeras på provtagningspunkter
Följande krav ska uppfyllas om det är praktiskt möjligt:
🡻2015/1480 artikel 2 och bilaga II.2 a
–Flödet runt intagssonden ska vara fritt (i allmänhet i en båge på minst 270° eller 180° för provtagningspunkter vid den inre förgårdslinjen) utan några hinder som påverkar luftflödet i närheten av intaget (normalt sett på några meters avstånd från byggnader, balkonger, träd och andra hinder samt minst 0,5 m från närmaste byggnad om provtagningspunkterna ska vara representativa för luftkvaliteten vid den inre förgårdslinjen).
–I allmänhet ska intaget till provtagningsutrustningen vara placerat mellan 1,5 m (andningszonen) och 4 m över marknivån. En högre placering kan även vara lämplig om stationen ska representera ett större område, och eventuella avvikelser bör dokumenteras utförligt.
🡻 2008/50/EG
–Intagssonden ska inte placeras alltför nära en föroreningskälla för att undvika direkt intag av föroreningar som inte har blandats med luften.
–Provtagningsutrustningens luftutsläpp ska placeras så att återcirkulation av frånluft till intagssonden undviks.
🡻2015/1480 artikel 2 och bilaga II.2 a
–För alla föroreningar gäller att provtagningsutrustningen för mätning i trafikmiljöer ska ligga minst 25 m från kanten av större vägkorsningar men högst 10 m från trottoarkanten. En ”större vägkorsning” är i detta sammanhang en korsning som avbryter trafikflödet och orsakar olika utsläpp (start och stopp) från vägen i övrigt.
🡻 2008/50/EG
Följande faktorer kan också beaktas:
–Störande källor.
–Säkerhet.
–Tillgänglighet.
–Tillgång till elektricitet och telekommunikationer.
–Hur synlig platsen är i förhållande till omgivningen.
–Allmänhetens och den ansvariga personalens säkerhet.
–Önskvärdheten att samordna de olika föroreningarnas provtagningsplatser.
–Planeringskrav.
🡻 2015/1480 artikel 2 och bilaga II.2 a
Varje avvikelse från de kriterier som anges i detta avsnitt ska dokumenteras fullt ut genom de förfaranden som beskrivs i avsnitt D.
🡻 2015/1480 artikel 2 och bilaga II.2 b
D.Dokumentation och översyn
De behöriga myndigheter som ansvarar för utvärderingen av luftkvaliteten ska för alla zoner och all tätbebyggelse fullt ut dokumentera förfarandet vid val av plats och registrera information till stöd för nätverksutformningen och valet av plats för samtliga provtagningspunkter. Dokumentationen ska innehålla fotografier av omgivningarna kring provtagningspunkterna med angivelse av kompassriktningen och detaljerade kartor. Om kompletterande metoder används inom en zon eller tätbebyggelse ska dokumentationen innehålla uppgifter om dessa metoder och information om hur de kriterier som anges i artikel 7.3 är uppfyllda. Dokumentationen ska uppdateras efter behov och ses över minst vart femte år för att säkerställa att urvalskriterierna, nätverksutformningen och platserna för provtagningspunkter på sikt förblir giltiga och optimala. Dokumentationen ska lämnas till kommissionen inom 3 månader efter det att den har begärts.
🡻 2008/50
BILAGA IV
MÄTNINGAR PÅ BAKGRUNDSPLATSER PÅ LANDBYGDEN OBEROENDE AV KONCENTRATIONEN
A. Mål
Det främsta syftet med sådana mätningar är att ge tillräcklig information om bakgrundsnivåerna. Denna information är viktig för att man ska kunna bedöma förhöjda nivåer i mer förorenade områden (till exempel urbana bakgrundsplatser samt industri- och trafikmiljöer), utvärdera det möjliga bidraget från långväga transport av luftföroreningar och få underlag för analysen av olika källors bidrag och få kunskaper om särskilda föroreningar såsom partiklar. Den är också viktig för en ökad användning av beräkningsmodeller även i stadsområden.
B. Ämnen
För att det ska vara möjligt att bestämma partiklarnas kemiska sammansättning ska mätningar av PM2,5 som ett minimum omfatta den totala masskoncentrationen och koncentrationerna av relevanta föreningar. Mätningarna ska åtminstone omfatta följande:
|
SO42– |
Na+ |
NH4+ |
Ca2+ |
elementärt kol (EC) |
|
NO3– |
K+ |
Cl– |
Mg2+ |
organiskt kol (OC) |
C. Placering
Mätningarna ska i synnerhet utföras på bakgrundsplatser på landsbygden i enlighet med delarna A, B och C i bilaga III.
🡻 2008/50
BILAGA V
Kriterier för fastställande av det minsta antalet provtagningspunkter för fasta mätningar av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10, PM2,5), bly, bensen och kolmonoxid i luften
A. Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar för att utvärdera efterlevnaden av gränsvärden för skydd av människors hälsa och tröskelvärden för larm i zoner och tätbebyggelse där fasta mätningar är den enda informationskällan
1.Diffusa källor
|
Tätbebyggelsens eller zonens befolkning (tusental) |
Om de högsta koncentrationerna överskrider den övre utvärderingströskeln 14 |
Om de högsta koncentrationerna ligger mellan övre och nedre utvärderingströsklarna |
||
|
Föroreningar förutom PM |
PM2 (summan av 15 PM10 och PM2,5) |
Föroreningar förutom PM |
PM2 (summan av 16 PM10 och PM2,5) |
|
|
0–249 |
1 |
2 |
1 |
1 |
|
250–499 |
2 |
3 |
1 |
2 |
|
500–749 |
2 |
3 |
1 |
2 |
|
750–999 |
3 |
4 |
1 |
2 |
|
1 000–1 499 |
4 |
6 |
2 |
3 |
|
1500–1999 |
5 |
7 |
2 |
3 |
|
2 000–2 749 |
6 |
8 |
3 |
4 |
|
2750–3749 |
7 |
10 |
3 |
4 |
|
3750–4749 |
8 |
11 |
3 |
6 |
|
4750–5999 |
9 |
13 |
4 |
6 |
|
≥ 6 000 |
10 |
15 |
4 |
7 |
2.Punktkällor
För att utvärdera föroreningar i närheten av punktkällor ska antalet provtagningspunkter för kontinuerliga mätningar beräknas med beaktande av emissionstäthet, luftföroreningarnas sannolika spridningsmönster och befolkningens potentiella exponering.
B. Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar för att utvärdera efterlevnaden av exponeringsminskningsmålet för PM2,5 för att skydda människors hälsa
I tätbebyggelse och andra urbana områden med mer än 100 000 invånare ska det finnas minst en provtagningspunkt per miljon invånare för dessa mätningar. Dessa provtagningspunkter får sammanfalla med provtagningspunkterna i avsnitt A.
C. Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar för att utvärdera efterlevnaden av kritiska nivåer för skydd av växtligheten i andra zoner än tätbebyggelse
|
Om de högsta koncentrationerna överskrider den övre utvärderingströskeln |
Om de högsta koncentrationerna ligger mellan övre och nedre utvärderingströsklarna |
|
1 station per 20 000 km2 |
1 station per 40 000 km2 |
I ö-zoner bör antalet provtagningspunkter bestämmas med hänsyn till det troliga spridningsmönstret för luftföroreningar och ekosystemets eller växtlighetens potentiella exponering.
🡻 2008/50/EG
BILAGA VI
Referensmetoder för utvärdering av koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen, kolmonoxid och ozon
🡻2015/1480 artikel 2 och bilaga II.3 a
A.Referensmetoder för utvärderingen av koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen, kolmonoxid och ozon
1.Referensmetod för mätning av svaveldioxid
Referensmetoden för mätning av svaveldioxid är den metod som beskrivs i EN 14212:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of sulphur dioxide by ultraviolet fluorescence”.
2.Referensmetod för mätning av kvävedioxid och kväveoxider
Referensmetoden för mätning av kvävedioxid och kväveoxider är den metod som beskrivs i EN 14211:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of nitrogen dioxide and nitrogen monoxide by chemiluminescence”.
🡻 2015/1480 artikel 2 och bilaga II.3 a ändrad genom rättelse, EUT L 72, 14.3.2019, s. 141
3.Referensmetod för provtagning och mätning av bly
Referensmetoden för provtagning av bly är den metod som beskrivs i avsnitt A.4 i denna bilaga. Referensmetoden för mätning av bly är den metod som beskrivs i EN 14902:2005 ”Standard method for the measurement of Pb, Cd, As and Ni in the PM10 fraction of suspended particulate matter”.
🡻2015/1480 artikel 2 och bilaga II.3 a
4.Referensmetod för provtagning och mätning av PM10
Referensmetoden för provtagning och mätning av PM10 är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2,5 mass concentration of suspended particulate matter”.
5.Referensmetod för provtagning och mätning av PM2,5
Referensmetoden för provtagning och mätning av PM2,5 är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ”Ambient Air – standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2,5 mass concentration of suspended particulate matter”.
🡻 2015/1480 artikel 2 och bilaga II.3 a ändrad genom rättelse, EUT L 72, 14.3.2019, s. 141
6.Referensmetod för provtagning och mätning av bensen
Referensmetoden för mätning av bensen är den metod som beskrivs i EN 14662:2005, delarna 1, 2 och 3, ”Ambient air quality – Standard method for measurement of benzene concentrations”.
🡻2015/1480 artikel 2 och bilaga II.3 a
7.Referensmetod för mätning av kolmonoxid
Referensmetoden för mätning av kolmonoxid är den metod som beskrivs i EN 14626:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of carbon monoxide by nondispersive infrared spectroscopy”.
8.Referensmetod för mätning av ozon
Referensmetoden för mätning av ozon är den metod som beskrivs i EN 14625:2012 ”Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of ozone by ultraviolet photometry”.
🡻 2008/50/EG
B.Styrkande av likvärdighet
1. Medlemsstaterna får använda vilken annan metod som helst om de kan visa att den ger likvärdiga resultat som de metoder som avses i avsnitt A eller, i fråga om partiklar, vilken annan metod som helst om de kan visa att den uppvisar ett stabilt samband i förhållande till referensmetoden. I så fall ska resultaten från denna metod korrigeras för att ge resultat som är likvärdiga med dem som skulle ha erhållits med referensmetoden.
2. Kommissionen får kräva att medlemsstaterna utarbetar och överlämnar en rapport om styrkande av likvärdigheten i enlighet med punkt 1.
3. När kommissionen avgör om den rapport som avses i punkt 2 är godtagbar ska den hänvisa till sina riktlinjer om styrkande av likvärdighet (ännu inte offentliggjorda). I de fall där medlemsstaterna använt tillfälliga faktorer för att göra en uppskattning av likvärdigheten ska dessa bekräftas eller ändras med hänvisning till kommissionens riktlinjer.
4. För att underlätta jämförelser av data ska medlemsstaterna vid behov se till att sådana ändringar får retroaktiv verkan så att även tidigare mätdata korrigeras.
C.Standardisering
För gasformiga föroreningar ska volymen standardiseras vid en temperatur på 293 K och ett atmosfärstryck på 101,3 kPa. För partiklar och ämnen som ska analyseras i partikelform (t.ex. bly) ska provtagningsvolymen avse omgivningsförhållanden vid provtagningen när det gäller temperatur och atmosfäriskt tryck vid tidpunkten för mätningarna.
E.Ömsesidigt erkännande av data
🡻 2015/1480 artikel 2 och bilaga II.3 c
När det påvisas att utrustningen uppfyller prestandakraven i de referensmetoder som förtecknas i avsnitt A i denna bilaga ska de behöriga myndigheter och organ som har utsetts i enlighet med artikel 3 godta provrapporter som har utförts i andra medlemsstater under förutsättning att provlaboratorierna är ackrediterade enligt den relevanta harmoniserade standard som gäller för provnings- och kalibreringslaboratorier.
De detaljerade provningsrapporterna och alla resultat av provningarna ska vara tillgängliga för andra behöriga myndigheter eller deras utsedda organ. Provningsrapporterna ska visa att utrustningen uppfyller alla prestandakrav, även då vissa förhållanden med avseende på miljö och plats är specifika för en medlemsstat och inte motsvarar de förhållanden för vilka utrustningen redan har provats och typgodkänts i en annan medlemsstat.
🡻 2008/50/EG
BILAGA VII
MÅLVÄRDEN FÖR OZON OCH LÅNGSIKTIGA MÅL
A.Definitioner och kriterier
1.Definitioner
AOT40 (uttryckt i μg/m3 · h) beräknas genom att man summerar skillnaden mellan timkoncentrationer över 80 μg/m3 (= 40 ppb) och 80 μg/m3 varvid man endast använder de timvärden som uppmätts mellan kl. 8.00 och 20.00 medeleuropeisk tid (MET) varje dag.
2.Kriterier
Följande kriterier ska tillämpas för kontroll av giltighet vid sammanställning av data och beräkning av statistiska parametrar:
|
Parameter |
Erforderlig andel giltiga data |
|
Timvärden |
75 % (dvs. 45 minuter) |
|
8-timmarsvärden |
75 % av värdena (dvs. 6 timmar) |
|
Det högsta glidande 8-timmarsmedelvärdet under ett dygn |
75 % av de glidande 8-timmarsmedelvärdena (dvs. 18 st. 8-timmarsmedelvärden per dag) |
|
AOT40 |
90 % av timvärdena under den tidsperiod som har använts vid beräkning av AOT40-värdet 17 |
|
Årsmedelvärde |
75 % av timvärdena under sommaren (april–september) och 75 % under vintern (januari-mars och oktober-december), separat |
|
Antal överskridanden och maximivärden per månad |
90 % av dygnets högsta 8-timmarsmedelvärden (27 tillgängliga dygnsvärden per månad) 90 % av timvärdena mellan kl. 8.00 och 20.00 MET |
|
Antal överskridanden och maximivärden per år |
Fem av de sex sommarmånaderna (april–september) |
B.Målvärden
|
Mål |
Period (medelvärde under) |
Målvärde |
Datum då målvärdet bör ha uppnåtts 18 |
|
Skydd av människors hälsa |
Det högsta 8-timmarsmedel-värdet under ett dygn 19 |
120 μg/m3, får inte överskridas under mer än 25 dagar per kalenderår (treårsmedelvärde) 20 |
1.1.2010. |
|
Skydd av växtligheten |
Maj–juli |
AOT40 (beräknat från timvärden) 18 000 μg/m3 · h (medelvärde under fem år) 21 |
1.1.2010. |
C.Långsiktiga mål
|
Mål |
Period (medelvärde under) |
Långsiktiga mål |
Datum då det långsiktiga målet ska ha uppnåtts |
|
Skydd av människors hälsa |
Dygnets högsta 8-timmarsmedel-värde under ett kalenderår |
120 μg/m3, |
Ej bestämt |
|
Skydd av växtligheten |
Maj–juli |
AOT40 (beräknat från timvärden) 6000 μg/m3 · h |
Ej bestämt |
🡻 2008/50
BILAGA VIII
Kriterier för klassificering och placering av provtagningspunkter för utvärdering av ozonkoncentrationer
Följande avser fasta mätningar:
A.Hur mätplatsen ska väljas
|
Typ av station |
Mätningarnas syfte |
Mätningarnas representativitet 22 |
Kriterier för val av mätplats |
|
Tätort |
Skydd av människors hälsa: Att utvärdera tätortsbefolkningens exponering för ozon, dvs. i områden där befolkningstätheten och ozonkoncentrationerna är relativt höga och representativa för den exponering allmänheten utsätts för. |
Några km2 |
På tillräckligt avstånd från påverkan från lokala utsläpp som trafik, bensinstationer osv. Platser med god luftcirkulation där blandade nivåer kan uppmätas. Platser som bostads- och affärsområden i städer, parker (på tillräckligt avstånd från träd), större gator eller torg med mycket gles eller ingen trafik, öppna områden av den typ som brukar förekomma vid skolor, idrottsanläggningar eller fritidsområden. |
|
Förort |
Skydd av människors hälsa och växtligheten: Att utvärdera befolkningens och växtlighetens exponering i tätbebyggelsens utkanter, där de högsta ozonnivåer som befolkning och växtlighet kan komma att exponeras för förekommer. |
Några tiotals km2 |
På ett visst avstånd från det område där de största utsläppen uppträder, på läsidan med beaktande av de vanligaste vindarna under perioder som gynnar ozonbildning. I områden där befolkningen, känsliga grödor eller naturliga ekosystem som befinner sig i utkanten av en tätbebyggelse utsätts för höga ozonnivåer. Där så är lämpligt ska några provtagningsstationer även placeras på lovartssidan i förhållande till det område där de största utsläppen uppträder för att bedöma regionala bakgrundsnivåer av ozon. |
|
Landsbygd |
Skydd av människors hälsa och växtligheten: Att utvärdera befolkningens, grödors och naturliga ekosystems exponering för ozonkoncentrationer på subregional nivå. |
Subregionala nivåer Några hundratals km2 |
Provtagningsstationer kan placeras i mindre bostadsområden eller områden med naturliga ekosystem, skogar eller grödor. De ska vara representativa för ozonkoncentrationerna och ligga på tillräckligt avstånd från direkta lokala utsläppskällor som industrianläggningar och vägar. I öppna områden, men inte på högre bergstoppar. |
|
Bakgrundsnivå landsbygd |
Skydd av växtligheten och människors hälsa: Att utvärdera grödors och naturliga ekosystems exponering för ozonkoncentrationer på regional nivå samt befolkningens exponering. |
Regionala/nationella/ kontinentala nivåer (1 000–10 000 km2) |
Provtagningsstation i områden med låg befolkningstäthet, t.ex. områden med naturliga ekosystem, skogar, områden som ligger på ett avstånd av minst 20 km från tätbebyggelse och industriområden och tillräckligt långt från lokala utsläppskällor. Undvik placeringar där lokalt förstärkta marknära inversionsförhållanden kan uppstå, samt även högre bergstoppar. Kustnära placeringar på platser med påtagliga dagliga vindcykler av lokal karaktär rekommenderas inte. |
För stationer på landsbygden och bakgrundsstationer på landsbygden ska placeringen vid behov samordnas med övervakningskraven i kommissionens förordning (EG) nr 1737/2006 av den 7 november 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2152/2003 om övervakning av skogar och miljösamspel i gemenskapen 23 .
B.Hur provtagningsutrustningen ska placeras
Om det är praktiskt möjligt ska provtagningsutrustningen placeras på det sätt som anges i avsnitt C i bilaga III. Intagssonden ska inte placeras alltför nära källor som ugnar och förbränningsskorstenar, och minst 10 m från närmaste väg, med ökande avstånd i proportion till trafiktätheten.
C.Dokumentation och översyn
De metoder som beskrivs i avsnitt D i bilaga III ska användas. Det krävs adekvat övervakning och tolkning av övervakningsdata mot bakgrund av de meteorologiska och fotokemiska processer som påverkar de ozonkoncentrationer som mäts på berörda platser.
🡻 2008/50/EG
BILAGA IX
Kriterier för fastställande av minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar av ozonkoncentrationer
🡻 2015/1480 artikel 2 och bilaga II.4
A.Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar av ozonkoncentrationer
Minsta antal provtagningspunkter för fasta kontinuerliga mätningar för att utvärdera efterlevnaden av målvärden, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm där sådana mätningar är den enda informationskällan.
|
Befolkning (× 1000) |
Tätbebyggelse 24 |
Övriga zoner 25 |
Bakgrundsnivå landsbygd |
|
< 250 |
1 |
En station/50 000 km2 som genomsnittlig täthet i samtliga zoner per land 26 |
|
|
< 500 |
1 |
2 |
|
|
< 1 000 |
2 |
2 |
|
|
< 1500 |
3 |
3 |
|
|
< 2 000 |
3 |
4 |
|
|
< 2750 |
4 |
5 |
|
|
< 3750 |
5 |
6 |
|
|
> 3750 |
1 ytterligare station per 2 milj. invånare |
1 ytterligare station per 2 milj. invånare |
🡻 2008/50/EG
B.Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar i zoner och tätbebyggelse där de långsiktiga målen uppnås
Antalet provtagningspunkter för ozon ska, i kombination med andra metoder för kompletterande utvärdering, t.ex. bestämning av luftkvaliteten med hjälp av beräkningsmodeller eller kvävedioxidmätningar på samma plats, vara tillräckligt för att göra det möjligt att bedöma ozonföroreningens tendens och kontrollera överensstämmelsen med de långsiktiga målen. Antalet stationer i tätbebyggelse och andra zoner får minskas till en tredjedel av det antal som anges i avsnitt A. Där data från fasta mätstationer är den enda informationskällan ska åtminstone en övervakningsstation behållas. Om detta, i zoner där det finns kompletterande utvärdering, leder till att någon zon inte längre har någon station ska man genom samordning med antalet stationer i grannzonerna se till att ozonkoncentrationerna kan utvärderas med avseende på långsiktiga målen. Det ska finnas 1 station per 100 000 km2 för mätning av bakgrundskoncentrationer på landsbygden.
🡻 2008/50
BILAGA X
MÄTNINGAR AV OZONBILDANDE ÄMNEN
A.Mål
Huvudsyftet med dessa mätningar är att analysera tendenserna i fråga om ozonbildande ämnen, kontrollera hur effektiva strategierna för utsläppsminskning är, kontrollera utsläppsinventeringars samstämmighet och bidra till att koppla utsläppskällor till observerade föroreningskoncentrationer.
Ett ytterligare syfte är att öka kunskapen om hur ozon uppstår och hur ozonbildande ämnen sprids, samt hur fotokemiska modeller kan tillämpas.
B.Ämnen
Mätning av ozonbildande ämnen ska åtminstone omfatta kväveoxider (NO och NO2) och lämpliga flyktiga organiska föreningar (VOC). En förteckning över flyktiga organiska föreningar som rekommenderas för mätningar återges nedan:
|
1-buten |
isopren |
etylbensen |
|
|
etan |
trans-2-buten |
n-hexan |
m + p-xylen |
|
eten |
cis-2-buten |
i-hexan |
o-xylen |
|
acetylen |
1,3-butadien |
n-heptan |
1,2,4-trimetylbensen |
|
propan |
n-pentan |
n-oktan |
1,2,3-trimetylbensen |
|
propen |
i-pentan |
i-oktan |
1,3,5-trimetylbensen |
|
n-butan |
1-penten |
bensen |
formaldehyd |
|
i-butan |
2-penten |
toluen |
totalkolväte utom metan |
C.Placering
Mätningarna ska främst genomföras i tätorts- eller förortsområden vid någon av de provtagningspunkter som upprättats i enlighet med kraven i detta direktiv och som anses vara lämpliga med tanke på de övervakningsmål som avses i avsnitt A.
🡻 2008/50
BILAGA XI
GRÄNSVÄRDEN FÖR SKYDD AV MÄNNISKORS HÄLSA
A.Kriterier
Utan att det påverkar tillämpningen av bilaga I ska följande kriterier användas för kontroll av giltighet vid sammanställning av data och beräkning av statistiska parametrar:
|
Parameter |
Erforderlig andel giltiga data |
|
Timvärden |
75 % (dvs. 45 minuter) |
|
8-timmarsvärden |
75 % av värdena (dvs. 6 timmar) |
|
Högsta 8-timmarsmedelvärdet under ett dygn |
75 % av glidande 8-timmarsmedelvärdena (dvs. 18 st. 8-timmarsmedelvärden per dag) |
|
24-timmarsvärden |
75 % av medelvärdena per timme |
|
Årsmedelvärde |
90 % 27 av timvärdena eller (om de inte är tillgängliga) 24-timmarsvärden under året |
B.Gränsvärden
|
Period (medelvärde under) |
Gränsvärde |
Toleransmarginal |
Datum då gränsvärdet bör ha uppnåtts |
|
Svaveldioxid |
|||
|
1 timme |
350 μg/m3, får inte överskridas mer än 24 ggr per kalenderår |
150 μg/m3 (43 %) |
— 28 |
|
1 dag |
125 μg/m3, får inte överskridas mer än 3 ggr per kalenderår |
Ingen |
— 29 |
|
Kvävedioxid |
|||
|
1 timme |
200 μg/m3, får inte överskridas mer än 18 ggr per kalenderår |
50 % den 19 juli 1999, vilket minskas den 1 januari 2001 och därefter var tolfte månad med lika stora årsandelar så att 0 % klaras till den 1 januari 2010 |
1 januari 2010 |
|
Kalenderår |
40 μg/m3, |
50 % den 19 juli 1999, vilket minskas den 1 januari 2001 och därefter var tolfte månad med lika stora årsandelar så att 0 % klaras till den 1 januari 2010 |
1 januari 2010 |
|
Bensen |
|||
|
Kalenderår |
5 μg/m3, |
5 μg/m3 (100 %) den 13 december 2000, vilket minskas med 1 μg/m3 den 1 januari 2006 och därefter var tolfte månad så att 0 % klaras till den 1 januari 2010 |
1 januari 2010 |
|
Kolmonoxid |
|||
|
Det högsta 8-timmarsmedelvärdet under ett dygn 30 |
10 mg/m3 |
60 % |
— 31 |
|
Bly |
|||
|
Kalenderår |
0,5 μg/m3 32 |
100 % |
— 33 |
|
PM10 |
|||
|
1 dag |
50 μg/m3, får inte överskridas mer än 35 ggr per kalenderår |
50 % |
— 34 |
|
Kalenderår |
40 μg/m3, |
20 % |
— 35 |
🡻 2008/50/EG
BILAGA XII
TRÖSKELVÄRDEN FÖR INFORMATION OCH FÖR LARM
A.Tröskelvärden för larm – andra föroreningar än ozon
Ska mätas under tre timmar i följd på platser som är representativa för luftkvaliteten inom ett område på minst 100 km2 eller för en hel zon eller tätbebyggelse, beroende på vilken som är minst.
|
Förorening |
Tröskelvärde för larm |
|
Svaveldioxid |
500 μg/m3, |
|
Kvävedioxid |
400 μg/m3, |
B.Tröskelvärden för information och för larm – ozon
|
Mål |
Period (medelvärde under) |
Tröskelvärde |
|
Information |
1 timme |
180 μg/m3, |
|
Larm |
1 timme 36 |
240 μg/m3, |
🡻 2008/50
BILAGA XIII
KRITISKA NIVÅER FÖR SKYDD AV VÄXTLIGHETEN
|
Period (medelvärde under) |
Kritisk nivå |
Toleransmarginal |
|
Svaveldioxid |
||
|
Kalenderår och vinter (1 oktober–31 mars) |
20 μg/m3, |
Ingen |
|
Kväveoxider |
||
|
Kalenderår |
30 μg/m3 NOx |
Ingen |
🡻 2008/50/EG
BILAGA XIV
NATIONELLT EXPONERINGSMINSKNINGSMÅL, MÅLVÄRDE OCH GRÄNSVÄRDE FÖR PM2,5
A.Indikator för genomsnittlig exponering
Indikatorn för genomsnittlig exponering (AEI) uttryckt i μg/m3 ska baseras på mätningar på urbana bakgrundsplatser i zoner och tätbebyggelse inom medlemsstatens hela territorium. Den ska utvärderas som ett glidande treårsmedelvärde för koncentrationen som omfattar alla provtagningspunkter som upprättats enligt avsnitt B i bilaga V. AEI för referensåret 2010 ska vara medelkoncentrationen för åren 2008, 2009 och 2010.
Medlemsstaterna får, om det inte finns uppgifter för 2008, använda medelvärdet för koncentrationen från åren 2009 och 2010 eller medelvärdet för koncentrationen för åren 2009, 2010 och 2011. Medlemsstater som använder sig av dessa möjligheter ska meddela sina beslut till kommissionen senast den 11 september 2008.
AEI för 2020 ska vara det glidande treårsmedelvärdet för koncentrationen i alla dessa provtagningspunkter för åren 2018, 2019 och 2020. AEI används för granskning av huruvida det nationella exponeringsminskningsmålet har uppnåtts.
AEI för 2015 ska vara det glidande treårsmedelvärdet för koncentrationen i alla dessa provtagningspunkter för åren 2013, 2014 och 2015. AEI används för granskning av huruvida den nationella exponeringskoncentrationsskyldigheten har uppfyllts.
B.Nationellt exponeringsminskningsmål
|
Exponeringsminskningsmål jämfört med AEI för 2010 |
År då exponeringsminskningsmålet bör ha uppnåtts |
|
|
Utgångskoncentrationer i μg/m3 |
Exponeringsminskningsmål i procent |
2020 |
|
< 8,5 = 8,5 |
0 % |
|
|
> 8,5–< 13 |
10 % |
|
|
= 13–< 18 |
15 % |
|
|
= 18–< 22 |
20 % |
|
|
≥ 22 |
Alla lämpliga åtgärder för att uppnå målet på 18 μg/m3 |
|
Om AEI för referensåret är 8,5 μg/m3 eller lägre ska exponeringsminskningsmålet vara noll. Minskningsmålet ska vara noll även i fall då AEI når nivån 8,5 μg/m3 vid någon tidpunkt under perioden 2010–2020 och hålls kvar på eller under den nivån.
C.Exponeringskoncentrationsskyldighet
|
Exponeringskoncentrationsskyldighet |
År då skyldigheten ska ha uppnåtts |
|
20 μg/m3, |
2015 |
D.Målvärde
|
Period (medelvärde under) |
Målvärde |
Datum då målvärdet bör ha uppnåtts |
|
Kalenderår |
25 μg/m3, |
1 januari 2010 |
E.Gränsvärde
|
Period (medelvärde under) |
Gränsvärde |
Toleransmarginal |
Datum då gränsvärdet bör ha uppnåtts |
|
FAS 1 |
|||
|
Kalenderår |
25 μg/m3, |
20 % den 11 juni 2008 vilket minskas den 1 januari följande år och därefter var tolfte månad med lika stora årsandelar så att 0 % klaras till den 1 januari 2015 |
1 januari 2015 |
|
FAS 2 37 |
|||
|
Kalenderår |
20 μg/m3, |
1 januari 2020 |
|
🡻 2008/50
BILAGA XV
Information som ska ingå i lokala, regionala eller nationella luftkvalitetsplaner för förbättrad luftkvalitet
A.Information som ska lämnas enligt artikel 23 (luftkvalitetsplaner)
1.Plats där ett överskridande inträffat
a)Region.
b)Stad (karta).
c)Mätstation (karta, geografiska koordinater).
2.Allmän information
a)Typ av zon (stads-, industri- eller landsbygdsområde).
b)Beräknad förorenad yta (i km2) och beräknat antal människor som utsatts för föroreningen.
c)Viktiga uppgifter om väderleksförhållandena.
d)Topografiska uppgifter av betydelse.
e)Tillräckliga upplysningar om de objekt i den berörda zonen som särskilt bör skyddas.
3.Ansvariga myndigheter
Namn och adress på de personer som ansvarar för utarbetande och genomförande av förbättringsplanerna.
4.Typ av luftföroreningar och utvärdering av dessa
a)Koncentrationer som har uppmätts under tidigare år (innan förbättringsåtgärderna började genomföras).
b)Koncentrationer som har uppmätts sedan projektstarten.
c)Utvärderingsmetoder.
5.Föroreningarnas ursprung
a)Förteckning över de huvudsakliga utsläppskällor varifrån föroreningarna kommer (karta).
b)Total utsläppsmängd från dessa källor (ton/år).
c)Upplysningar om luftföroreningar som har sitt ursprung i andra regioner.
6.Analys av situationen
a)Närmare upplysningar om de faktorer som har orsakat överskridandet (t.ex. transport av luftföroreningar, inbegripet gränsöverskridande transport, bildning av sekundära föroreningar i atmosfären).
b)Precisering av åtgärder som kan vidtas för att förbättra luftkvaliteten.
7.Information om följande åtgärder och projekt för förbättrad luftkvalitet som genomförts före den 11 juni 2008, dvs.
a)lokala, regionala, nationella och internationella åtgärder,
b)konstaterade effekter av dessa åtgärder.
8.Information om sådana åtgärder och projekt med syfte att minska luftföroreningarna som har antagits efter detta direktivs ikraftträdande
a)Förteckning över och beskrivning av alla åtgärder som anges i projektet.
b)Tidsplan för genomförandet.
c)Bedömning av de planerade förbättringarna av luftkvaliteten och angivelse av hur lång tid det beräknas ta att uppnå dessa mål.
9.Information om åtgärder eller projekt som planeras eller förutses på lång sikt.
10.Förteckning över publikationer, dokument, arbeten osv. som kompletterar de upplysningar som krävs enligt denna bilaga.
B.Information som ska lämnas enligt artikel 22.1
1. All den information som anges i avsnitt A.
2. Information om genomförandet av följande direktiv:
1.Rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom utsläpp från motorfordon 38 .
2.Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer 39 .
3.Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar 40 .
4.Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg 41 .
5.Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen 42 .
6.Rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar 43 .
7.Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen 44 .
8.Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall 45 .
9.Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar.
10.Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar.
11.Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering 46 .
12.Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/33/EG av den 6 juli 2005 om ändring av direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen 47 .
13.Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG av den 28 september 2005 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller gasol vilka används i fordon 48 .
14.Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster 49 .
3. Information om alla åtgärder för att minska luftföroreningar som man har övervägt att vidta på lämplig lokal, regional eller nationell nivå för att uppnå luftkvalitetsmålen, bl.a.:
a)Minskning av utsläppen från stationära källor genom att förorenande små och medelstora stationära förbränningskällor (även för biomassa) utrustas med utsläppsbegränsande anordningar eller byts ut.
b)Minskning av utsläppen från fordon genom att äldre fordon utrustas med utsläppsbegränsande anordningar. Användning av ekonomiska incitament för att påskynda införandet av sådana anordningar bör övervägas.
c)Myndigheterna följer reglerna i handboken om miljöanpassad offentlig upphandling när de köper in vägfordon, bränslen och förbränningsutrustning, inbegripet vid inköp av
–nya fordon, även sådana med låga utsläpp,
–renare fordonstransporttjänster,
–stationära förbränningskällor med låga utsläpp,
–lågutsläppsbränslen för stationära och mobila källor.
d)Åtgärder för att minska utsläppen från transporterna genom trafikplanering och trafikstyrning (bl.a. trafikbelastningsstyrd prissättning, differentierade parkeringsavgifter eller andra ekonomiska incitament och införande av ”lågutsläppszoner”).
e)Åtgärder för att främja övergången till mindre förorenande transportmedel.
f)Åtgärder för att se till att lågutsläppsbränslen används i små, medelstora och stora stationära källor och i mobila källor.
g)Åtgärder för att minska luftföroreningarna genom tillståndsgivning enligt direktiv 2008/1/EG, nationella planer enligt direktiv 2001/80/EG och genom användning av ekonomiska styrmedel såsom skatter, avgifter eller utsläppshandel.
h)Vid behov åtgärder för att skydda barns eller andra känsliga gruppers hälsa.
🡻 2008/50/EG
BILAGA XVI
INFORMATION TILL ALLMÄNHETEN
1. Medlemsstaterna ska se till att allmänheten rutinmässigt får tillgång till aktuell information om koncentrationerna av de luftföroreningar som omfattas av detta direktiv.
2. Koncentrationerna i luften ska anges som medelvärden under en lämplig period i enlighet med bilaga VII och bilagorna XI–XIV. Informationen ska åtminstone omfatta uppgifter om eventuella överskridanden av luftkvalitetsmålen, inbegripet gränsvärden, målvärden, tröskelvärden för larm, tröskelvärden för information eller långsiktiga mål för den reglerade föroreningen. Den ska även omfatta en kort utvärdering med avseende på luftkvalitetsmålen och relevanta uppgifter om hälsoeffekter eller, i förekommande fall, effekter på växtligheten.
3. Information om koncentrationerna i luften av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar (minst PM10), ozon och kolmonoxid ska uppdateras åtminstone dagligen, och om möjligt varje timme. Information om koncentrationerna av bly och bensen, som ska anges som ett medelvärde för de senaste 12 månaderna, ska uppdateras åtminstone var tredje månad, och om möjligt varje månad.
4. Medlemsstaterna ska se till att allmänheten i god tid får information om faktiska eller förväntade överskridanden av tröskelvärdena för larm och eventuella tröskelvärden för information. Informationen ska innehålla åtminstone följande uppgifter:
a)Uppgifter om iakttagna överskridanden:
–Plats eller område där överskridandet inträffat.
–Vilken typ av tröskelvärde som överskridits (tröskelvärde för information eller för larm).
–Överskridandets starttid och varaktighet.
–För ozon ska även uppgifter om den högsta medelkoncentrationen under 1 timme och 8 timmar ingå.
b)Prognos för den eller de kommande eftermiddagarna/dagarna:
–Geografiskt område där tröskelvärdet för information eller tröskelvärdet för larm förväntas överskridas.
–Förväntade förändringar av föroreningsnivåerna (förbättring, stabilisering eller försämring) och orsaken till dessa förändringar.
c)Information om vilka delar av befolkningen som berörs, möjliga hälsoeffekter och rekommenderade försiktighetsåtgärder:
–Information om riskgrupper i befolkningen.
–Beskrivning av möjliga symptom.
–Rekommenderade försiktighetsåtgärder som den berörda befolkningsgruppen bör vidta.
–Uppgift om var man får tillgång till ytterligare information.
d)Information om förebyggande åtgärder för att minska föroreningen eller exponering för den: uppgifter om de sektorer som svarar för de största utsläppen och rekommenderade åtgärder för att minska utsläppen.
e)När överskridanden förväntas ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att upplysningar om sådana förväntade överskridanden lämnas i största möjliga utsträckning.
🡻 2008/50 (anpassad)
BILAGA XVII
JÄMFÖRELSETABELL
|
Detta direktiv |
Direktiv 96/62/EG |
Direktiv 1999/30/EG |
Direktiv 2000/69/EG |
Direktiv 2002/3/EG |
|
Artikel 1 |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
Artikel 1 |
|
Artikel 2.1–2.5 |
Artikel 2.1–2.5 |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.6 och 2.7 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.8 |
Artikel 2.8 |
Artikel 2.7 |
— |
— |
|
Artikel 2.9 |
Artikel 2.6 |
— |
— |
Artikel 2.9 |
|
Artikel 2.10 |
Artikel 2.7 |
Artikel 2.6 |
— |
Artikel 2.11 |
|
Artikel 2.11 |
— |
— |
— |
Artikel 2.12 |
|
Artikel 2.12 och 2.13 |
— |
Artikel 2.13 och 2.14 |
Artikel 2 a och 2 b |
— |
|
Artikel 2.14 |
— |
— |
— |
Artikel 2.10 |
|
Artikel 2.15 och 2.16 |
Artikel 2.9 och 2.10 |
Artikel 2.8 och 2.9 |
— |
Artikel 2.7 och 2.8 |
|
Artikel 2.17 och 2.18 |
— |
Artikel 2.11 och 2.12 |
— |
— |
|
Artikel 2.19, 2.20, 2.21, 2.22 och 2.23 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.24 |
— |
Artikel 2.10 |
— |
— |
|
Artikel 2.25 och 2.26 |
Artikel 6.5 |
— |
— |
— |
|
Artikel 2.27 |
— |
— |
— |
Artikel 2.13 |
|
Artikel 2.28 |
— |
— |
— |
Artikel 2.3 |
|
Artikel 3 utom punkt 1 f |
Artikel 3 |
— |
— |
— |
|
Artikel 3.1 f |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 4 |
Artikel 2.9 och 2.10, artikel 6.1 |
— |
— |
— |
|
Artikel 5 |
— |
Artikel 7.1 |
Artikel 5.1 |
— |
|
Artikel 6.1–6.4 |
Artikel 6.1–6.4 |
— |
— |
— |
|
Artikel 6.5 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 7 |
— |
Artikel 7.2 och 7.3 med ändringar |
Artikel 5.2 och 5.3 med ändringar |
— |
|
Artikel 8 |
— |
Artikel 7.5 |
Artikel 5.5 |
— |
|
Artikel 9 |
— |
— |
— |
Artikel 9.1 första och andra styckena |
|
Artikel 10 |
— |
— |
— |
Artikel 9.1–9.3 med ändringar |
|
Artikel 11.1 |
— |
— |
— |
Artikel 9.4 |
|
Artikel 11.2 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 12 |
Artikel 9 |
— |
— |
— |
|
Artikel 13.1 |
— |
Artiklarna 3.1, 4.1, 5.1, artikel 6 |
Artikel 3.1 och artikel 4 |
— |
|
Artikel 13.2 |
— |
Artiklarna 3.2 och 4.2 |
— |
— |
|
Artikel 13.3 |
— |
Artikel 5.5 |
— |
— |
|
Artikel 14 |
— |
Artiklarna 3.1 och 4.1 med ändringar |
— |
— |
|
Artikel 15 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 16 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 17.1 |
— |
— |
— |
Artiklarna 3.1 och 4.1 |
|
Artikel 17.2 |
— |
— |
— |
Artikel 3.2 och 3.3 |
|
Artikel 17.3 |
— |
— |
— |
Artikel 4.2 |
|
Artikel 18 |
— |
— |
— |
Artikel 5 |
|
Artikel 19 |
Artikel 10 med ändringar |
Artikel 8.3 |
— |
Artikel 6 med ändringar |
|
Artikel 20 |
— |
Artiklarna 3.4 och 5.4 med ändringar |
— |
— |
|
Artikel 21 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 22 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 23 |
Artikel 8.1–8.4 med ändringar |
— |
— |
— |
|
Artikel 24 |
Artikel 7.3 med ändringar |
— |
— |
Artikel 7 med ändringar |
|
Artikel 25 |
Artikel 8.5 med ändringar |
— |
— |
Artikel 8 med ändringar |
|
Artikel 26 |
— |
Artikel 8 med ändringar |
Artikel 7 med ändringar |
Artikel 6 med ändringar |
|
Artikel 27 |
Artikel 11 med ändringar |
Artikel 5.2 andra stycket |
— |
Artikel 10 med ändringar |
|
Artikel 28.1 |
Artikel 12.1 med ändringar |
— |
— |
— |
|
Artikel 28.2 |
Artikel 11 med ändringar |
— |
— |
— |
|
Artikel 28.3 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 28.4 |
— |
Bilaga IX med ändringar |
— |
— |
|
Artikel 29 |
Artikel 12.2 |
— |
— |
— |
|
Artikel 30 |
— |
Artikel 11 |
Artikel 9 |
Artikel 14 |
|
Artikel 31 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 32 |
— |
— |
— |
— |
|
Artikel 33 |
Artikel 13 |
Artikel 12 |
Artikel 10 |
Artikel 15 |
|
Artikel 34 |
Artikel 14 |
Artikel 13 |
Artikel 11 |
Artikel 17 |
|
Artikel 35 |
Artikel 15 |
Artikel 14 |
Artikel 12 |
Artikel 18 |
|
Bilaga I |
— |
Bilaga VIII med ändringar |
Bilaga VI |
Bilaga VII |
|
Bilaga II |
— |
Bilaga V med ändringar |
Bilaga III |
— |
|
Bilaga III |
— |
Bilaga VI |
Bilaga IV |
— |
|
Bilaga IV |
— |
— |
— |
— |
|
Bilaga V |
— |
Bilaga VII med ändringar |
Bilaga V |
— |
|
Bilaga VI |
— |
Bilaga IX med ändringar |
Bilaga VII |
Bilaga VIII |
|
Bilaga VII |
— |
— |
— |
Bilaga I, bilaga III avsnitt II |
|
Bilaga VIII |
— |
— |
— |
Bilaga IV |
|
Bilaga IX |
— |
— |
— |
Bilaga V |
|
Bilaga X |
— |
— |
— |
Bilaga VI |
|
Bilaga XI |
— |
Bilaga I avsnitt I, bilaga II avsnitt I och bilaga III (med ändringar); bilaga IV (oförändrad) |
Bilagorna I och II |
— |
|
Bilaga XII |
— |
Bilaga I avsnitt II, bilaga II avsnitt II |
— |
Bilaga II avsnitt I |
|
Bilaga XIII |
— |
Bilaga I avsnitt I, bilaga II avsnitt I |
— |
— |
|
Bilaga XIV |
— |
— |
— |
— |
|
Bilaga XV avsnitt A |
Bilaga IV |
— |
— |
— |
|
Bilaga XV avsnitt B |
— |
— |
— |
— |
|
Bilaga XVI |
— |
Artikel 8 |
Artikel 7 |
Artikel 6 med ändringar |
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
Om inte alla mätdata är tillgängliga ska följande faktor användas för att beräkna AOT40-värdena:
|
AOT40uppskattat = AOT40uppmätt × |
totalt antal möjliga timmar (*) |
|
antalet uppmätta timvärden |
(*) Antal timmar under den tidsperiod som har använts för att beräkna AOT40 (dvs. kl. 8.00 till 20.00 MET från och med den 1 maj till och med den 31 juli varje år för skydd av växtligheten och från och med den 1 april till och med den 30 september varje år för skydd av skogar).
Om medelvärdena för tre eller fem år inte kan fastställas utifrån en fullständig och löpande uppsättning årsdata ska de årliga minimidata som krävs för kontroll av överensstämmelse med målvärdena vara följande:
–För målvärdet för skydd av människors hälsa: giltiga data för ett år.
–För målvärdet för skydd av växtligheten: giltiga data för tre år.
–
Om medelvärdena för tre eller fem år inte kan fastställas utifrån en fullständig och löpande uppsättning årsdata ska de årliga minimidata som krävs för kontroll av överensstämmelse med målvärdena vara följande:
–För målvärdet för skydd av människors hälsa: giltiga data för ett år.
–För målvärdet för skydd av växtligheten: giltiga data för tre år.
–