P9_TA(2022)0268

Framtiden för EU:s politik för internationella investeringar

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 över framtiden för EU:s politik för internationella investeringar (2021/2176(INI))

(2023/C 32/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 207.2,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1219/2012 av den 12 december 2012 om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeland (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2014 av den 23 juli 2014 om upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar (3),

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis, särskilt dess yttrande 2/15 av den 16 maj 2017 om frihandelsavtalet mellan EU och Republiken Singapore, dess dom av den 6 mars 2018 i mål C-284/16 (förhandsavgörandet om Slovakien mot Achmea BV), dess yttrande 1/17 av den 30 april 2019 om det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada och EU och dess medlemsstater, dess dom av den 2 september 2021 i mål C-741/19 (förhandsavgörandet om Republiken Moldavien mot Komstroy LLC) och dess dom av den 26 oktober 2021 i mål C-109/20 (förhandsbesked om Republiken Polen mot PL Holdings Sàrl),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 december 2011 om hinder för handel och investeringar (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2015 om de externa effekterna av EU:s handels- och investeringspolitik för offentlig-privata initiativ i länder utanför EU (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar (7),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	beaktande av kommissionens rapport av den 6 april 2020 om tillämpningen av förordning (EU) nr 1219/2012 om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (COM(2020)0134),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 februari 2021Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066),

—	med beaktade av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 12 november 2020 om genomförandet av EU:s handelsavtal: 1 januari 2019–31 december 2019 (COM(2020)0705),

—	med beaktande av Parisavtalet om klimatförändring som antogs den 12 december 2015,

—	med beaktande av avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (8), som trädde i kraft den 1 maj 2021, särskilt avdelning II om tjänster och investeringar,

—	med beaktande av FN:s konvention från 2014 om transparens i avtalsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stat, som trädde i kraft den 18 oktober 2017 (Mauritius-konventionen),

—	med beaktande av de handels- och investeringsavtal som EU har ingått, särskilt ”andra generationens” avtal med länder som Kanada, Singapore, Vietnam och Japan,

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs 2015, särskilt de 17 målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011,

—	med beaktande av den allmänna kommentaren nr 24 av den 10 augusti 2017 från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om staters skyldigheter, inom ramen för kommersiell verksamhet, enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

—	med beaktande av 2019, 2020 och 2021 års rapporter om globala investeringar från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad),

—	med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling från 2015,

—	med beaktande av Unctads meddelanden om tvistlösningsfall mellan investerare och stater enligt internationella investeringsavtal för 2019 och 2020 med fakta och siffror,

—

med beaktande av 2018 års arbetsdokument från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om internationella investeringars samhälleliga fördelar och kostnader ”Societal benefits and costs of International Investment Agreements: a critical review of aspects and available empirical evidence”,

—	med beaktande av OECD:s arbetsdokument från 2014 om internationella investeringar Investment Treaty and Shareholder Claims for Reflective Loss: Insights from Advanced Systems of Corporate Law,

—	med beaktande av mandatet för arbetsgrupp III inom FN:s kommission för internationell handelsrätt (Uncitral) 2017 som består i att arbeta med en eventuell reform av tvistlösningen mellan investerare och stat,

—

med beaktande av de förhandlingsdirektiv som rådet utfärdade 2018 om bemyndigande för kommissionen att på EU:s vägnar och inom ramen för Uncitral förhandla om en konvention om inrättande av en multilateral investeringsdomstol för biläggande av investeringstvister, och det efterföljande EU-förslaget om detta,

—	med beaktande av den moderniseringsprocess för energistadgefördraget som inleddes 2017 och EU:s textförslag till detta,

—	med beaktande av Italiens beslut av den 1 januari 2015 att dra sig ur energistadgefördraget,

—	med beaktande av avtalet om uppsägning av bilaterala investeringsavtal mellan Europeiska unionens medlemsstater (9),

—	med beaktande av förklaringen av representanterna för medlemsstaternas regeringar, av den 15 januari 2019, avseende de rättsliga konsekvenserna av domen Achmea som meddelades av domstolen och skydd för investeringar inom Europeiska unionen,

—	med beaktande av avtalet mellan Förenta staterna, Mexiko och Kanada som trädde i kraft den 1 juli 2020, särskilt kapitel 14 om investeringar,

—	med beaktande av avtalet om det regionala övergripande ekonomiska partnerskapet mellan Sydostasiatiska nationers förbund, som trädde i kraft den 1 januari 2022, särskilt kapitel 10 om investeringar,

—	med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för frågor om mänskliga rättigheter och transnationella företag och andra företag, som lades fram för FN:s generalförsamling den 27 juli 2021, om människorättsförenliga internationella investeringsavtal,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandet från utskottet för utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0166/2022), och av följande skäl:

Sedan Lissabonfördraget trädde ikraft har utländska direktinvesteringar varit en exklusiv befogenhet för Europeiska unionen, i enlighet med artikel 3.1 e, artikel 206 och artikel 207 i EUF-fördraget. EU:s reformbana för den internationella investeringspolitiken måste bli ännu snabbare och förstärkas för att ta itu med de nuvarande utmaningarna.

EU är världens största mål och källa för inkommande och utgående internationella investeringar. De bidrar till en hållbar ekonomisk tillväxt i EU och till skapandet av arbetstillfällen, även om tillgängliga empiriska belägg inte har visat på ett direkt orsakssamband mellan internationella investeringsavtal och utländska direktinvesteringar.

De globala flödena av utländska direktinvesteringar, som redan varit på nedgång sedan 2015, sjönk dramatiskt under 2020 (-38 %) (10) på grund av covid-19-krisen. Att öka de utgående och inkommande utländska direktinvesteringarna är en avgörande faktor på vägen mot återhämtning för EU och för många andra ekonomier.

D.	Enligt domstolens rättspraxis är vissa delar av EU:s politik för internationella investeringar, nämligen icke-direkta utländska investeringar (portföljinvesteringar) och systemet för tvistlösning mellan investerare och stater, en delad befogenhet mellan EU och dess medlemsstater.

Det finns fortfarande omkring 1 500 bilaterala investeringsavtal som medlemsstaterna ratificerade före Lissabonfördraget och som föreskriver den äldre metoden för att lösa tvister mellan stater och investerare, vilket energistadgefördraget gör. Inget av de internationella investeringsavtal som EU har förhandlat fram efter Lissabonfördraget har trätt i kraft.

Den europeiska gröna given syftar till att möta de utmaningar som klimatförändringarna och miljöförstöringen innebär. All EU-politik måste bidra till dessa mål, inbegripet investeringspolitiken. Det behövs betydande investeringar världen över för att uppnå målen i den europeiska gröna given, uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling och återhämta sig från covid-19-pandemin. Att arbeta mot klimatförändringar och miljöförstöring och skapa attraktivare investeringsvillkor och stödja företag hör till EU:s sex prioriteringar (11) mellan 2019 och 2024.

Utländska direktinvesteringar och EU:s investeringspolitik bör också spela en central roll när det gäller att uppnå målen om öppen strategisk autonomi, diversifiera leveranskedjorna och bidra till hållbar ekonomisk tillväxt, jobbskapande och integration i globala värdekedjor, samt för att försöka främja villkor för EU-investerare utomlands som återspeglar den grad av öppenhet som utländska investerare åtnjuter i EU, samtidigt som hänsyn tas till tredjeländers utvecklingsnivåer och behovet av att tillhandahålla differentierad behandling.

För utvecklingsländerna fattas det just nu 2,5 biljoner US-dollar i årlig finansiering för att uppnå målen för hållbar utveckling senast 2030. Utländska direktinvesteringar är ett instrument för att finansiera Agenda 2030 för hållbar utveckling och de tillhörande målen för hållbar utveckling. Sådant kapital kan vara till stöd för att skapa arbetstillfällen och för sociala och miljömässiga förbättringar i enlighet med målen för hållbar utveckling. Målet att locka till sig investeringar bör gå hand i hand med erkännandet, inom ramen för de internationella investeringsavtalen, att parterna i dessa avtal bör sträva efter att förbättra sina miljö- eller arbetarskyddsnivåer och inte försvaga eller minska dem.

I.	EU-taxonomin syftar till att det ska bli lättare att övergå från investeringar i ohållbara ekonomiska verksamheter till investeringar i verksamheter som behövs för att uppnå miljömässig hållbarhet, och mer specifikt klimatneutralitet under närmaste 30 åren.

Investeringspolitiken omfattar åtgärder såsom undanröjande av onödiga hinder för investeringar, övervakning av utländska investeringars inverkan på den strategiska autonomin, nationell säkerhet och realekonomin samt utarbetande av andra verktyg för att uppmuntra och underlätta direktinvesteringar inom sektorer och på platser där de behövs mest. De flesta internationella investeringsavtal är inriktade på investeringsskydd, med eller utan avgöranden i fall mellan investerare och stat.

K.	Antalet tvistlösningsfall mellan investerare och stat ökar varje år, även mellan medlemsstaterna. Omkring 15 % av de ärenden som enligt uppgift har ingivits mot medlemsstaterna under 2020 var tvister inom EU.

I de flesta investeringsavtal specificeras inte hur begreppen ”full ersättning” och ”rättvist marknadsvärde” ska säkerställas för en investering. Panelerna har under det senaste årtiondet främst tolkat sådana begrepp genom att använda ”framåtblickande” värderingstekniker baserade på diskonterade kassaflödesmetoder, vilket i många fall har lett till att paneler har beslutat om ersättningsbelopp som är mycket högre än de sammanlagda utgifter som investerare faktiskt ådragit sig i värdländerna.

EU är världsledande när det gäller investeringspolitiska reformer. Det har sedan Lissabonfördraget trädde i kraft genomförts betydande reformer av investeringspolitiken på EU-nivå och internationellt, på parlamentets enträgna begäran och med dess stöd. EU har inlett och ingått internationella investeringsavtal med tredjeländer, reformerat bestämmelserna om investeringsskydd, ersatt tvistlösningen mellan investerare och stat (ISDS) med systemet för investeringsdomstolar (ICS), inlett multilaterala förhandlingar för en investeringsdomstol, föreslagit lagstiftning för att reglera utländska subventioner samt antagit lagstiftning om granskning av ingående utländska direktinvesteringar. Denna utveckling utgör betydande steg i rätt riktning för en moderniserad och hållbar investeringspolitik. Dock är det mycket kvar att göra för att gå vidare med denna reformagenda.

För att finansiera sin rättstvist använder sig investerarna i allt högre grad av tredje part som får en del av utfallet från eller har annat ekonomiskt intresse i en tvist (tredjepartsfinansiering), och detta har förvärrat de obalanser som ligger bakom ersättningsmetoderna i rättstvister, genom att riskerna minskas ytterligare för investerarna när ett ärende drivs, något som därmed skapar incitament för fler ärenden. Tredjepartsfinansiering kan öka kärandens förhandlingsstyrka, till skada för stater med begränsade resurser och svagare regelverk.

Europaparlamentet understryker att investeringar kan och bör ha en positiv inverkan på hållbar ekonomisk tillväxt, jobbskapande och hållbar utveckling och bidra till målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar därför investeringarnas betydelse för omvandlingen av EU:s ekonomi. Parlamentet påpekar att denna positiva inverkan beror på regeringarnas förmåga att reglera utländska investeringar. Parlamentet påpekar att inkommande och utgående investeringar måste tillgodose realekonomins behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s investeringspolitik för att säkerställa överensstämmelse med den europeiska gröna given och målen för hållbar utveckling samt med EU:s värden, inbegripet respekten för mänskliga rättigheter och de sociala standarder som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Europaparlamentet anser att EU:s investeringspolitik måste uppfylla investerarnas och mottagarstaternas förväntningar, men även EU:s bredare ekonomiska intressen och utrikespolitiska mål. Parlamentet påminner om sin begäran om en integrerad och sammanhållen politisk ram, som främjar hållbara investeringar av hög kvalitet. Parlamentet välkomnar de insatser som kommissionen utfört sedan 2010 för att reformera unionens investeringspolitik i den riktningen. Parlamentet anser att EU:s politik för internationella investeringar måste reformeras ytterligare för att man på ett bättre sätt ska kunna ta itu med en rad olika utmaningar och fortsatta att omvandla den till en integrerad och sammanhängande politisk ram.

Europaparlamentet anser att internationella investeringsavtal bör underlätta gröna, jämställdhetsmedvetna och inkluderande hållbara investeringar, på lämpligt sätt skydda investerare, bidra till den inre marknadens motståndskraft och samtidigt skydda det politiska utrymmet i värdstaterna, och uppmuntra till utbyte av bästa praxis, kompetens och know-how, i enlighet med OECD:s riktlinjer för multinationella företag om företagens sociala ansvar.

Europaparlamentet är bekymrat över att utvecklingsländer enligt OECD år 2020, p.g.a. den kris som covid-19 har orsakat, drabbades av ett bortfall på 1,7 biljoner US-dollar utöver det redan befintliga finansieringsgapet på 2,5 biljoner US-dollar. Parlamentet betonar att EU:s investeringspolitik bör hjälpa utvecklingsländer, särskilt afrikanska länder, att locka till sig utländska direktinvesteringar och minska finansieringsgapet för att uppnå målen för hållbar utveckling.

Europaparlamentet anser att EU-företag behöver tillräckligt skydd för sina investeringar utomlands. Parlamentet påpekar att skyddade investeringar, som kodifierats i EU:s internationella investeringsavtal, inte bör omfatta spekulativa former av investeringar, finansiella instrument eller portföljinvesteringar som kan innehas i spekulativt syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på de senaste internationella investeringsavtalen (12) för att undanta offentliga skuldinstrument från deras tillämpningsområde. Parlamentet anser att finansieringsinstrument som när som helst kan dras tillbaka inte behöver skydd. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att förbättra definitionen av skyddade investeringar för att se till att internationella investeringsavtal endast skyddar investeringar som ingår ett betydande åtagande i kapital eller andra resurser under minst ett visst antal år, för vilka det finns ett risktagande och en förväntad vinst. Parlamentet anser att skyddade investeringar på ett effektivt sätt bör bidra till utvecklingen i värdlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta detta kriterium såsom det fastställs i internationell rätt vid definitionen av skyddade investeringar för framtida avtal.

Marknadstillträde

Europaparlamentet välkomnar att den senaste tidens investeringsavtal har ett positivt fokus på marknadstillträde och liberalisering av investeringar och syftar till att undanröja hinder för EU-investerares etablering och funktion på utländska marknader.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att söka villkor för EU-investerare utomlands som återspeglar den grad av öppenhet som utländska investerare åtnjuter i EU, samtidigt som hänsyn tas till tredjeländers utvecklingsnivå och behovet av differentierad behandling. Parlamentet betonar behovet av internationella investeringsavtal för att skydda staternas förmåga att reglera utländska investeringar inom sin jurisdiktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka hindren för EU-investerares etablering och verksamhet på utländska marknader, inbegripet diskriminerande praxis. Parlamentet välkomnar kommissionens fokus på att verkställa befintliga åtaganden, och understryker att detta också bör gälla för investeringsrelaterade åtaganden.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt skydda EU:s och medlemsstaternas politikområden, särskilt när det gäller energi, jordbruk, fiske, audiovisuella frågor, telekommunikation och digitala frågor samt offentliga tjänster, när investeringar liberaliseras. Parlamentet betonar att liberaliseringen av investeringar bör gå hand i hand med skyddsåtgärder för att inte förvärra den ekonomiska instabiliteten, särskilt i utvecklingsländerna.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att upprätthålla, stärka och genomföra de klausuler i alla investeringsavtal som förbjuder att standarder sänks, då dessa paragrafer är kritiska för att undvika en ”kapplöpning mot botten” i länder som strävar efter att locka till sig utländska investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare analysera hur effektiva sådana klausuler är, särskilt i utvecklingsländerna, för att se till att skattepolitiken och utvecklingsfinansieringen anpassas till stöd för en ”kapplöpning mot toppen”.

Underlättande av investeringar

10.

Europaparlamentet påpekar att underlättande av investeringar kan bidra till att frigöra investeringsmöjligheter i utvecklingsländer, särskilt för små och medelstora företag, och till att uppnå målen för hållbar utveckling genom att bidra till högre investeringsnivåer för att främja inkluderande och hållbar tillväxt och fattigdomsminskning, eftersom det stöder en mer långsiktig närvaro av utländska investerare i värdekonomin och förbättrar kopplingarna mellan utländska investerare och lokala företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingsländerna i arbetet med att förbättra investeringsklimatet i deras jurisdiktion, både genom verktyg för utvecklingssamarbete och genom bilaterala avtal. Parlamentet anser att underlättande av investeringar är ett bra instrument för att förbättra EU:s konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt.

11.

Europaparlamentet betonar att internationella avtal om underlättande av investeringar bör stödja och ge incitament till investeringar som främjar hållbar utveckling och bör undvika incitament för investeringar som skadar miljön, klimatet eller samhället. Parlamentet konstaterar att skatteintäkter är avgörande för att utvecklingsländerna ska kunna tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att arbeta på multilateral nivå för att främja hållbara investeringsunderlättande åtgärder som görs genom konkurrensmässiga skattelättnader. Parlamentet betonar att införandet av innovativa åtgärder för att underlätta investeringar kan bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling genom högre investeringsnivåer som främjar hållbar tillväxt för alla och minskad fattigdom, eftersom det ger en mer långsiktig närvaro av utländska investerare i värdekonomin och bättre förbindelser mellan utländska investerare och lokala företag.

12.

Europaparlamentet erkänner den roll som EU spelar i Världshandelsorganisationens (WTO) förhandlingar om det gemensamma initiativet för underlättande av investeringar för utveckling. Parlamentet understryker att mer än två tredjedelar av WTO:s medlemmar deltar i dessa förhandlingar. Parlamentet anser att försiktighet måste iakttas med tanke på det mycket breda tillämpningsområdet för det avtal som håller på att förhandlas fram. Parlamentet betonar behovet av att se till att dessa förhandlingar följer reglerna i WTO:s Marrakechavtal, som kräver samförstånd och övergripande transparens.

13.

Europaparlamentet understryker vikten av en allmän EU-strategi för underlättande av investeringar på både bilateral och multilateral nivå, med en övergripande inriktning på samarbete, inbegripet kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd, särskilt när det gäller stöd till digitalisering i utvecklingsländer. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med nya fristående avtal om underlättande av investeringar, med fokus på att stödja hållbara och inkluderande investeringar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att föra förhandlingar med afrikanska partner för att undvika att skapa administrativa bördor för utvecklingsländerna, samtidigt som man anger vilken typ av hållbara investeringar som kommer att underlättas. Parlamentet noterar att liknande bestämmelser om underlättande av investeringar håller på att förhandlas fram i det framtida investeringsprotokollet för det kontinentala frihandelsområdet i Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja sådana förhandlingar.

14.

Europaparlamentet stöder kommissionen i dess strategi på WTO-nivå att med hjälp av en stark brandvägg säkerställa att bestämmelser om underlättande av investeringar inte kan föras in i tvister mellan investerare och stat. Parlamentet anser att tvister som uppstår inom ramen för det gemensamma initiativet för underlättande av investeringar för utveckling bör lösas genom medling och samarbete.

15.

Europaparlamentet understryker att bestämmelser om underlättande av investeringar på både bilateral nivå och WTO-nivå inte bara bör fokusera på att skapa skyldigheter för offentliga myndigheter i värdländerna, utan också bör klargöra hemländernas och deras nationella investerares skyldigheter när det gäller deras investeringar utomlands. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att i ramarna för underlättande av investeringar integrera verkställbara bestämmelser om företagens sociala ansvar, mänskliga rättigheter och tillbörlig aktsamhet på miljöområdet samt skyddsåtgärder mot korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera ett verkställbart kapitel om hållbar utveckling i alla avtal om underlättande av investeringar med tredjeländer, samt övervakningsmekanismer för den verksamhet som stöds av utländska direktinvesteringsflöden.

16.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett instrument för att ta itu med snedvridningar som orsakas av utländska subventioner som utgör en orättvis form av investeringar, och vill se att det snabbt antas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut delta i de multilaterala förhandlingarna på WTO-nivå för att bekämpa snedvridningarna av konkurrensen, i synnerhet när det gäller industrisubventioner.

Skärpt granskning av utländska direktinvesteringar i EU

17.

Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet 2019 av förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar. Parlamentet påpekar att denna granskningsmekanism syftar till att upprätta samarbete och potentiellt begränsa utländska investeringar i strategiska sektorer för att skydda unionen och dess medlemsstater, samt att analysera och granska fall där förvärv eller kontroll av ett visst företag, en viss infrastruktur eller en viss teknik kan skapa en säkerhetsrisk eller en risk mot allmän ordning i EU.

18.

Europaparlamentet understryker vikten av denna mekanism som ett steg mot en bättre övervakning av de utländska direktinvesteringarnas bidrag till Europas strategiska intressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med sin kommande översynsprocess tillhandahålla mer detaljerade uppgifter om huruvida inkommande flöden av utländska direktinvesteringar stöder hållbar ekonomisk verksamhet och nyetableringsinvesteringar, att bedöma olika alternativ för att övervaka den verksamhet som stöds av utgående flöden och att bedöma möjligheten att ytterligare specificera huruvida andra sektorer bör betraktas som strategiska sektorer. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka möjligheten att stärka EU:s granskningssystem för utländska direktinvesteringar för att, med medlemsstaternas samtycke, ge den befogenhet att blockera en investering som skulle utgöra en risk för säkerhet och allmän ordning.

19.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har en sådan nationell mekanism för granskning av utländska direktinvesteringar att skaffa en för att säkerställa att det europeiska samarbetet är effektivt.

De internationella investeringsavtalens förenlighet med EU:s prioriteringar

20.

Europaparlamentet noterar att allt fler rättsliga förfaranden vid investeringstribunaler är inriktade på miljöåtgärder. Parlamentet beklagar djupt att olika länder, däribland EU-medlemsstater, blir stämda i samband med klimatpolitiken, utfasningen av fossila bränslen eller den rättvisa omställningen.

21.

Europaparlamentet betonar att de globala insatserna för att bekämpa klimatförändringarna kommer att kräva en snabb omställning till förnybar energi och snabba statliga åtgärder för att minska beroendet av fossila bränslen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med kraft att säkerställa samstämmighet mellan internationella investeringsavtal och den europeiska gröna given, miljöpolitik, arbetstagares rättigheter och mänskliga rättigheter, genom att från fördragsskyddet utesluta investeringar i fossila bränslen eller annan verksamhet som medför betydande skada för miljön och de mänskliga rättigheterna, och genom att i kapitlen om hållbar utveckling inkludera bestämmelser som bidrar till efterlevnaden av Parisavtalet, internationella fördrag om arbetsförhållanden och jämställdhet samt bestämmelser som syftar till att förbättra den inhemska ram som reglerar utländska investeringar.

22.

Europaparlamentet noterar med oro asymmetrin i vissa internationella investeringsavtal som innebär att endast investerare kan driva investeringstvister mot stater, medan regeringar, arbetstagare och berörda samhällen inte kan inleda ett skiljeförfarande mot transnationella företag som inte respekterar mänskliga rättigheter, folkhälsa eller arbetsrätt och miljölagstiftning. Parlamentet betonar på samma sätt att den multilaterala investeringsdomstolen (MIC) endast är avsedd att döma i mål där utländska investerare väcker talan mot stater.

23.

Europaparlamentet påpekar att även i avsaknad av rättsliga förfaranden kan det explicita eller implicita hotet om att använda sig av skiljedomsförfarande för investeringar stärka investerarnas ställning i förhandlingar med stater (”avkylningseffekten”). Parlamentet betonar i detta avseende att EU:s senaste internationella investeringsavtal fastställer principen att regeringar har rätt att reglera legitima allmänpolitiska mål (13), även på ett sätt som kan inverka negativt på hur en investering fungerar eller på en investerares vinstförväntningar. Parlamentet understryker dock att denna rätt inte hindrar stater från att behöva uppfylla de skyldigheter som fastställs i internationella investeringsavtal och inte heller utesluter anspråk eller skadestånd i samband med investeringar till följd av utövandet av denna rättighet. Parlamentet är bekymrat över att det politiska beslutsfattandet därför kan försenas eller att beslut urvattnas.

24.

Europaparlamentet understryker att till följd av detta kan mer offentliga medel användas för att kompensera sektorn för fossila bränslen än vad som skulle vara fallet utan hot om en investeringstvist, vilket gör det dyrare och därmed svårare för stater att vidta åtgärder för energiomställning, och utgör ett övergripande bidrag från skattebetalarna till sektorn för fossila bränslen.

25.

Europaparlamentet noterar att företag i åtskilliga skiljeförfaranden mellan investerare och stat har bestridit åtgärder som stater påstått sig ha vidtagit för att ta sig an lokala bekymmer eller oro för ett projekts konsekvenser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera en talerätt för berörda tredje parter i framtida internationella investeringsavtal. Parlamentet anser att tribunalerna bör följa Internationella domstolens rättspraxis och avvisa fall när fastställande av faktiska eller rättsliga omständigheter skulle kunna skada berörda lokala samhällen eller ursprungsbefolkningar som inte är parter i investeringsförfarandet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa transparens och stödja deltagande av sårbara lokalsamhällen, särskilt urbefolkningar som påverkas av utvinningsverksamhet eller avverkning, i förhandlingarna om och genomförandet av internationella investeringsavtal, eftersom utländska investeringar kan få långtgående konsekvenser för lokalsamhällena.

Reformerad strategi

26.

Europaparlamentet välkomnar den nya modell för investeringsskyddsavtal som kommissionen utarbetade 2015 som ett steg i rätt riktning. Parlamentet noterar dock att inget avtal som innehåller det ännu har trätt i kraft. Parlamentet påminner om sin ståndpunkt att EU och dess medlemsstater inte bör underteckna nya avtal om investeringsskydd som omfattar mekanismen för tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet understryker vikten av att reformera förfarandena för tvistlösning mellan investerare och stat. Parlamentet välkomnar att ICS omfattar inrättandet av en fast lista över skiljemän, en överklagandemekanism, en uppförandekod för skiljemän och förbättrad transparens i skiljeförfaranden. Parlamentet noterar att ICS fortfarande utgör ett internationellt skiljeförfarande och betonar att skiljemännen på ICS-listan, till skillnad från fallet i nationella domstolar, skulle ha rätt att inte nödvändigtvis ta hänsyn till relevanta lagar av allmänt intresse vid tolkningen av de materiella bestämmelserna i internationella investeringsavtal. Parlamentet beklagar att skiljemännen fortfarande skulle få betalt från fall till fall.

27.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fullt ut stödja och påskynda förhandlingarna för att utöka investerarnas skyldigheter och se till att de efterlevs. Parlamentet anser att investerarskyldigheter inte bara bör ingå i EU:s internationella investeringsavtal, utan även bör gälla via separata bindande och verkställbara internationella instrument och via robusta inhemska ramar för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och miljö. Parlamentet noterar att framsteg på dessa områden och fortsatt skärpta bestämmelser i EU:s internationella investeringsavtal bör säkerställa att EU-investerare i tredjeländer, i synnerhet i utvecklingsländer, på ett transparent sätt uppvisar strategier för att aktivt bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet, och att de underställs mekanismer för ansvarsskyldighet, i synnerhet genom att offer i tredjeländer får tillgång till rättslig prövning.

28.

Europaparlamentet välkomnar bestämmelser i internationella investeringsavtal om staters och investerares miljö-, arbets- och företagsansvar samt klausuler om den övergripande principen att standarder inte bör sänkas för att locka till sig investeringar. Parlamentet beklagar dock att reformen av investerarnas skyldigheter inte har hållit jämna steg med reformen av ISDS.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ikraftträdandet av det instrument för transnationella bolag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter som för närvarande utarbetas av FN:s råd för mänskliga rättigheter (14) och som syftar till att reglera transnationella företags och företags verksamhet.

30.

Europaparlamentet välkomnar att EU:s internationella investeringsavtal som innehåller klausuler om investeringsskydd sedan 2016 innehåller mer exakta formuleringar för vissa skyddsstandarder samt rätten att reglera. Parlamentet understryker att EU:s internationella investeringsavtal inte bör tillåta att breda skyddsstandarder används för att ifrågasätta legitim offentlig politik. Parlamentet anser att skyddsstandarderna särskilt bör inriktas på att skapa lika spelregler mellan utländska och inhemska investerare, förebygga och erbjuda gottgörelse i fall där EU-investerare i tredjeländer diskrimineras, nekas tillgång till rättslig prövning eller helt förlorar möjligheten att utnyttja sina investeringar till förmån för värdstaten, även i krigstid, och på motsvarande sätt för investerare från tredjeländer i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undvika att införa tvetydiga termer i materiella klausuler och att fortsätta att se över skyddsstandarderna på grundval av tillgängliga belägg.

31.

Europaparlamentet understryker att EU:s internationella investeringsavtal som förhandlats fram efter 2009 fortfarande innehåller tidsfristklausuler som förhindrar enkel uppsägning. Parlamentet noterar de senaste förhandlingarna där parterna enades om en tidsfristsklausul på fem år med möjlighet att enas om en förlängning med ytterligare fem år om ingen ersättning hittas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och övriga avtalsslutande parter att neutralisera tidsfristklausuler i aktuella avtal och att avsevärt förkorta tiden i nya investeringsavtals tidsfristklausuler.

32.

Europaparlamentet betonar att enskilda personer enligt både internationell sedvanerätt och internationell människorättslagstiftning är skyldiga att söka gottgörelse inför nationella domstolar innan de inleder internationella förfaranden mot staten för felaktiga handlingar. Parlamentet beklagar att internationell investeringsrätt däremot vanligtvis inte kräver att inhemska rättsmedel är uttömda. Parlamentet anser att internationella investeringsavtal bör kräva att rättsmedel genom nationella rättssystem uttöms innan utländska investerare kan vända sig till en skiljedomstol, vilket är fallet i internationell människorättslagstiftning. Parlamentet betonar att utländska investerare i händelse av grov rättsvägran i nationella domstolar direkt bör kunna söka internationell tvistlösning.

Ratificering av internationella investeringsavtal

33.

Europaparlamentet påpekar att förseningar i medlemsstaternas ratificering av EU:s internationella investeringsavtal gör att det tar längre tid att ersätta bilaterala investeringsavtal med transparenta och moderna bestämmelser som ger lika skydd åt alla EU-investerare i tredjeländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera EU:s ingångna investeringsavtal. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med partnerländerna för att kontinuerligt se över och förbättra sina internationella investeringsavtal, när de väl har trätt i kraft, i enlighet med de riktlinjer som utvecklats i detta betänkande. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna säkerställer att de internationella investeringsavtalen är förenliga med EU:s värden och mål.

Ersättning

34.

Europaparlamentet påpekar att diskonterade kassaflödesmetoder, som i allmänhet används för att beräkna ersättning i internationella investeringsavtal, inte är en tillförlitlig värderingsmetod för investeringsprojekt som befinner sig i ett tidigt skede eller för projekt med osäkra framtida inkomstflöden. Parlamentet understryker att skiljenämndernas användning av sådana metoder utgör ett betydande avsteg från väletablerade principer och praxis för ersättning i nationella och internationella rättssystem utanför internationella investeringsavtal, som medger avsevärt mer begränsat utrymme för skönsmässig bedömning vid avgöranden. Parlamentet understryker att de betydande skadestånd som tillerkänts av investeringstribunaler har inneburit en betydande finansiell börda för svarandestaterna. Parlamentet påpekar att användningen av värderingsmetoder som vanligtvis används av skiljedomare är mycket kontroversiell på grund av deras mycket stora utrymme för skönsmässig bedömning och att de förlitar sig på mycket komplexa och till sin natur spekulativa antaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingående bedöma och tillhandahålla korrigerande och transparensorienterade regler och skyddsåtgärder i förhållande till bestämmelserna om ersättning i EU:s internationella investeringsavtal, inbegripet användningen av kraftfullare klausuler som förhindrar användning av straffskadestånd. Parlamentet begär att ersättningen begränsas till icke-återvinningsbara kostnader, vilket återspeglar de godtagbara utgifter som investerarna faktiskt ådragit sig. Parlamentet understryker att det bör finnas balanserade strategier där ersättningarna på lämpligt sätt fastställs ligga under ett sådant tak, med beaktande av kontextuella faktorer som att företag inte efterlever sina juridiska eller avtalsmässiga skyldigheter eller åtaganden.

35.

Europaparlamentet noterar att investerarna för att finansiera sin rättstvist i allt högre grad använder sig av tredje part som får en del av utfallet från en skiljedom (tredjepartsfinansiering) och att detta skapar incitament för ett ökat antal ärenden. Parlamentet noterar de framsteg som gjorts för att göra tredjepartsfinansiering av tvister mellan investerare och stat mer transparent. Parlamentet välkomnar i detta avseende de insatser som kommissionen gjort i EU:s senaste internationella investeringsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare bestämmelser som reglerar tredjepartsfinansiering av tvister mellan investerare och stat i samband med internationella förhandlingar, för att strikt begränsa denna praxis, som uppmuntrar till orimligt stora tilldelningar.

Bilaterala investeringsavtal

36.

Europaparlamentet uppmärksammar de tusentals befintliga bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstaterna som fortfarande skyddar investeringar i fossila bränslen, innehåller föråldrade bestämmelser som strider mot EU:s mål och värden, inbegripet alltför breda skyddsstandarder, svaga krav på transparens och tvistlösning mellan investerare och stat, och är inte i linje med EU:s förslag om en multilateral investeringsdomstol. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att upphäva eller modernisera sina bilaterala investeringsavtal så att de överensstämmer med en reformerad modell för EU:s internationella investeringsavtal och i linje med detta betänkande.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaters alla bilaterala investeringsavtal är fullt förenliga med EU-rätten och med unionens mål och värden. Parlamentet stöder kommissionens strikta tillämpning av villkoren för att bemyndiga medlemsstaterna att förhandla om, underteckna och ingå nya avtal, i linje med en moderniserad EU-investeringspolitik och EU-domstolens domar. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att ändra sina bilaterala investeringsavtal i enlighet med artikel 351 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka efterlevnaden av dessa skyldigheter och att regelbundet informera parlamentet om de framsteg som gjorts. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov inleda överträdelseförfaranden för att säkerställa att medlemsstaternas bilaterala investeringsavtal är förenliga med EU-rätten.

38.

Europaparlamentet stöder kommissionen i utarbetandet av tolkningsriktlinjer som medlemsstaterna ska följa i linje med de innehållsmässiga och förfarandemässiga reformer som avses i detta betänkande, i syfte att säkerställa en enhetlig tolkning av en moderniserad EU-investeringspolitik och garantera full överensstämmelse med målen för den europeiska gröna given. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda denna uppdaterade modell som grund för godkännande av medlemsstaters nya bilaterala investeringsavtal.

Energistadgefördraget (ECT)

39.

Europaparlamentet påpekar att energistadgefördraget är det investeringsavtal i världen som idag blir föremål för flest tvister. Parlamentet stöder insatserna för att modernisera energistadgefördraget och EU:s ståndpunkt att utesluta skydd för de flesta investeringar i fossila bränslen. Parlamentet anser dock att EU:s ståndpunkt bör vara att inte skydda investeringar i ekonomisk verksamhet som anses orsaka ”avsevärd skada” enligt EU-rätten, och att tidsramen för utfasning av skyddet av befintliga investeringar i fossila bränslen bör förkortas avsevärt för att inte undergräva uppnåendet av EU:s klimatmål. Parlamentet kräver ett slut på tvistlösningen mellan investerare och stat i energistadgefördraget. Parlamentet understryker att en ändring av energistadgefördraget kräver enhällighet bland alla avtalsslutande parter som röstar vid den årliga konferensen. Parlamentet är bekymrat över att parlamentet inte har samma tillgång till förhandlingstexterna från förhandlingarna om modernisering av energistadgefördraget som det har haft under förhandlingarna om andra fördrag.

40.

Europaparlamentet oroas av att många avtalsslutande parter, trots att de alla också har undertecknat Parisavtalet, inte verkar dela EU:s ambitioner när det gäller begränsning av klimatförändringar, hållbar utveckling och energiomställning. Parlamentet vädjar till kommissionen att säkerställa att energistadgefördraget anpassas till Parisavtalet och målen i den europeiska gröna given, samtidigt som man bevarar EU:s förmåga att utarbeta politiska åtgärder i allmänhetens intresse som är förenliga med åtagandet att bli den första klimatneutrala världsdelen senast 2050.

41.

Europaparlamentet noterar att Italien anmälde sitt beslut att dra sig ur energistadgefördraget från och med den 1 januari 2015. Parlamentet noterar att länder som har ratificerat eller anslutit sig till energistadgefördraget kan avsluta sitt medlemskap 12 månader efter att ha anmält tillbakadragande. Parlamentet beklagar att investeringar som förverkligas före utträdesdagen fortfarande är skyddade i 20 år, men välkomnar att skyddet genast upphör för alla nya investeringar.

42.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att ett reviderat energistadgefördrag skyddar staternas rätt att lagstifta, är i linje med EU-rätten och EU:s investeringspolitik, att det omedelbart förbjuder investerare som investerar i fossila bränslen att stämma de avtalsslutande parterna för att de bedriver en politik för att fasa ut fossila bränslen i linje med sina åtaganden enligt Parisavtalet, och att investeringsskydd endast ges till reala investerare och inte till rent finansiella eller spekulativa investerare. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra sin rättsliga studie med en analys av de potentiella effekterna av ett tillbakadragande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att börja förbereda ett samordnat utträde ur energistadgefördraget och ett avtal som utesluter tillämpningen av tidsfristklausulen frivilligt mellan avtalsslutande parter, så att detta formellt kan föreläggas rådet och parlamentet om förhandlingsmålen inte uppnås senast i juni 2022.

43.

Europaparlamentet välkomnar domstolens klargörande genom Komstroy-domen att ISDS-bestämmelserna i energistadgefördraget inte är tillämpliga vid tvister inom EU. Parlamentet noterar att minst 73 EU-interna ärenden pågår just nu, däribland över 40 EU-interna skiljedomsförfaranden om investeringar på grundval av energistadgefördraget. Parlamentet noterar med stor oro att Achmea-domen inte har avskräckt skiljedomstolar från att fortsätta att pröva EU-interna investeringstvister. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra sitt bästa för att göra dessa domar gällande i de befintliga EU-interna skiljedomsförfarandena. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att anta ett inbördes avtal om att energistadgefördraget inte ska tillämpas på tvister inom EU. Parlamentet stöder åtskilliga medlemsstaters begäran om avgörande från Europeiska unionens domstol, och anser att detta definitivt borde klargöra frågan och förebygga att eventuella framtida EU-interna skiljedomsförfaranden blir tillåtliga enligt energistadgefördraget.

44.

Europaparlamentet påpekar att även om det kommer att bli svårt att verkställa eventuella skiljedomar i EU-interna mål i EU:s domstolar, kan mål enligt reglerna från det internationella centralorganet för biläggande av investeringstvister fortfarande kan verkställas vid domstolar i tredjeländer. Parlamentet noterar att dessa domstolar kan beordra att EU:s eller medlemsstaters statliga (15) tillgångar beslagtas.

45.

Europaparlamentet understryker att respekten för avgöranden från EU:s domstolar, särskilt från Europeiska unionens domstol, bör beaktas under urvalsprocessen för skiljemän för framtida ICS-listor.

Multilaterala insatser för att reformera investeringsskyddet

46.

Europaparlamentet välkomnar att Uncitrals arbetsgrupp III har deltagit i överläggningar om en eventuell multilateral reform av tvistlösningen mellan investerare och stat sedan 2017. Parlamentet noterar att 60 stater enhälligt enades om att frågan om alternativ till strukturreformer måste ingå i Uncitrals arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att på ett konstruktivt sätt delta i Uncitrals diskussioner och att uppmuntra till förhandlingar om frågor såsom dämpning av lagstiftningsarbetet, uttömning av rättsmedel, tredje parters rättigheter och skadestånd, som har fått begränsad uppmärksamhet, och att beakta dem i EU:s framtida internationella investeringsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt arbete inom Uncitral för att skydda statens förmåga att reglera och säkerställa full transparens.

47.

Europaparlamentet stöder de pågående förhandlingarna i Uncitrals arbetsgrupp III, där EU och dess medlemsstater strävar efter att inrätta en permanent mekanism för att lösa investeringstvister: den multilaterala investeringsdomstolen (MIC). Parlamentet välkomnar att EU tar en roll som global ledare i dessa förhandlingar. Parlamentet betonar dock att detta förslag inte omfattar modernisering av materiella skyddsstandarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det regelverk som tillämpas av domare från MIC utgör en avvägning mellan å ena sidan tolkningen av materiella bestämmelser och rättigheter i internationella investeringsavtal och å andra sidan relevanta nationella lagar i allmänhetens intresse som har antagits på ett demokratiskt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att domare inte avlönas per fall. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja reformering och modernisering av dessa standarder i lämpliga internationella forum.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förhandlingarna om MIC införa regler som på ett transparent sätt fastställer den ersättning som staterna ska betala, och att förespråka strikta värderingsmetoder som endast tillåter ersättning för icke återvinningsbara kostnader i de pågående förhandlingarna om reformen av Uncitral.

49.

Europaparlamentet kritiserar skarpt den betydande förseningen i ratificeringen och genomförandet av Mauritius-konventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål anta förslaget till rådets beslut om ingående, på EU:s vägnar, av denna konvention. Parlamentet framhåller EU-domstolens senaste avgöranden om exklusiva och delade befogenheter angående ratificering av internationella fördrag, som kan ge vägledning om hur ratificeringen av denna konvention kan återupptas.

En investeringspolitik för EU som går längre än investeringsavgöranden mellan investerare och stat

50.

Europaparlamentet noterar att det 2017, 2019 och 2020 på global nivå var fler investeringsavtal som avslutades än nya internationella investeringsavtal som ingicks. Parlamentet betonar att man i vissa nyligen ingångna megaregionala internationella investeringsavtal tillämpar en alltmer försiktig strategi för avgöranden i fall mellan investerare och stater.

51.

Europaparlamentet uppmanar EU att stärka stödet till de inhemska rättssystemen och rättsstatsprincipen i partnerländer med hjälp av mekanismer på EU-nivå och tekniskt stöd, vilket skulle säkerställa en gynnsam miljö för utländska investeringar och samtidigt ta itu med systembrister som har en negativ inverkan på den hållbara utvecklingen i partnerländerna.

52.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla en EU-strategi för utländska investeringar för att stimulera och skydda hållbara investeringar, utan att nödvändigtvis förlita sig på avgöranden i fall mellan investerare och stater, och även uppdatera sin modell för investeringsskydd som antogs 2015 i enlighet med kraven i denna resolution, så att detta blir vägledande för förhandlingarna om nya eller uppdaterade EU-avtal.

o o

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 351, 20.12.2012, s. 40.

(2) EUT L 257, 28.8.2014, s. 121.

(3) EUT L 198, 22.6.2020, s. 13.

(4) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 34.

(5) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 1.

(6) EUT C 265, 11.8.2017, s. 17.

(7) EUT C 101, 16.3.2018, s. 30.

(8) EUT L 149, 30.4.2021, s. 10.

(9) EUT L 169, 29.5.2020, s. 1.

(10) OECD:s statistik om utländska direktinvesteringar ”FDI in Figures”, april 2021.

(11) En europeisk grön giv, ett Europa rustat för den digitala tidsåldern, en ekonomi för människor, ett starkare Europa i världen, främjande av vår europeiska livsstil, en ny satsning på demokrati i Europa.

(12) Såsom det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (punkt 4 i bilaga 8b där statsskulden definieras som ett skuldinstrument på någon förvaltningsnivå i en part), CPTPP och 2009 års investeringsavtalet mellan den ekonomiska unionen Belgien-Luxemburg (BLEU) och Colombia.

(13) Inbegripet folkhälsa, sociala tjänster, offentlig utbildning, säkerhet, miljö eller allmän moral, socialt skydd eller konsumentskydd, integritetsskydd och dataskydd, eller främjande och skydd av kulturell mångfald.

(14) Rättsligt bindande instrument för att reglera internationell människorättslagstiftning, transnationella företags och andra företags verksamhet https://www.ohchr.org/en/hr-bodies/hrc/wg-trans-corp/igwg-on-tnc.

(15) Konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar, även kallad New York-skiljemannakonventionen.