P9_TA(2022)0267

Framtiden för handelsförbindelserna EU-Afrika

Europaparlamentets resolution av den 23 juni 2022 om framtiden för handelsförbindelserna mellan EU och Afrika (2021/2178(INI))

(2023/C 32/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

—	med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—	med beaktande av Parisavtalet,

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet vid det sjätte toppmötet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen (AU) den 17 och 18 februari 2022 om en gemensam vision för 2030,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 9 mars 2020Mot en övergripande strategi för Afrika (JOIN(2020)0004),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om en ny EU-Afrika-strategi – ett partnerskap för hållbar och inkluderande utveckling (1),

—	med beaktande av AU:s Agenda 2063: det Afrika vi vill ha,

—	med beaktande av de initiativ som AU har inlett för att uppnå Agenda 2063, inbegripet strategin för snabbare industriell utveckling i Afrika, programmet för infrastrukturutveckling i Afrika, främjande av handel inom Afrika och Africa Mining Vision (Afrikanska unionens vision för gruvdrift),

—	med beaktande av partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och medlemmarna i Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (OSAKS), å andra sidan,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 februari 2021Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066),

—	med beaktande av avtalen om ekonomiskt partnerskap, både de som ingåtts och de som är föremål för förhandlingar, mellan EU och 14 afrikanska länder och regioner söder om Sahara, och andra EU-frihandelsavtal med nordafrikanska länder,

—	med beaktande av det beslut om Afrikanska kontinentala frihandelsområdet (AFCFTA) som AU:s stats- och regeringschefers församling fattade den 2 juli 2018 (2),

—	med beaktande av Kigali-beslutet, som AU:s stats- och regeringschefers församling fattade i juli 2016, om resultatet av mötet i AU:s församling, särskilt punkt 5 om finansiering av AU (3),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2018En ny allians mellan Afrika och Europa för hållbara investeringar och arbetstillfällen: Nästa steg i vårt partnerskap för investeringar och arbetstillfällen (COM(2018)0643),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal (4),

—	med beaktande av G7-finansministrarnas uttalande av den 25 september 2020 om initiativet om uppskov av skuldavbetalningar och om skuldlättnader för sårbara länder,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 1 december 2021Global Gateway (JOIN(2021)0030),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 14 juli 2021 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (COM(2021)0564),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 november 2020EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet – En ambitiös agenda för jämställdhet och kvinnors egenmakt i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2020)0017),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 9 februari 2021Förnyat partnerskap med det södra grannskapet: En ny agenda för Medelhavsområdet (JOIN(2021)0002) och det åtföljande gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna (SWD(2021)0023),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2022 om EU:s tredje handlingsplan för jämställdhet (5),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2173/2005 av den 20 december 2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen (6) och de tillhörande frivilliga partnerskapsavtalen mellan EU och partnerländerna,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 17 november 2021 till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse (COM(2021)0706),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2021 med rekommendationer till kommissionen om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet (7),

—	med beaktande av Kimberleyprocessen och sin resolution av den 16 december 2021 om genomförandet av Kimberleyprocessens certifieringssystem (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (9),

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 22 september 2021 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (COM(2021)0579),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021 om från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2021 med rekommendationer till kommissionen om politik och lagstiftning för laglig migration (12),

—	med beaktande av förklaringen som antogs av det afrikansk-europeiska forumet för lokala och regionala myndigheter den 15 februari 2022,

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen vid det sjunde företagarforumet EU–Afrika den 14 februari 2022,

—	med beaktande av slutdokumentet från forumet för det civila samhällets organisationer under Afrika-Europa-veckan i februari 2022 No decision on us without us!,

—	med beaktande av de gemensamma slutdokumenten från ungdomsforumet under Afrika-Europa-veckan i februari 2022,

—	med beaktande av Unctads (FN:s konferens för handel och utveckling) rapport från 2021 om ekonomisk utveckling i Afrika Reaping the potential benefits of the African Continental Free Trade Area for inclusive growth,

—	med beaktande av alliansen mellan Afrika och Europa för hållbara investeringar och arbetstillfällen,

—	med beaktande av rekommendationerna i slutrapporten från sydafrikanska presidentens rådgivande panel för jordreform av den 4 maj 2019,

—	med beaktande av rapporten från AU:s och EU:s arbetsgrupp för den digitala ekonomin av den 13 juni 2019New Africa-Europe Digital Economy Partnership: Accelerating the Achievement of the Sustainable Development Goals,

—	med beaktande av EU:s lägesrapport Aid for Trade från 2021,

—	med beaktande av EU:s flerpartsdialog om hållbar kakao, som är inriktad på kakaosektorn i två stora producentländer, dvs. Elfenbenskusten och Ghana,

—	med beaktande av Ghanas president Nana Akufo-Addos tal den 12 december 2021 till Europaparlamentet i Strasbourg,

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 2 mars 2022 om aggressionen mot Ukraina,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 mars 2022Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen (COM(2022)0133),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 16 december 2021,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A9-0169/2022), och av följande skäl:

Europeiska unionen (EU) och Afrika har viktiga och långvariga politiska, ekonomiska och kulturella förbindelser. Det sjätte toppmötet mellan EU och AU 2022 ledde till en överenskommelse om en gemensam vision för 2030, en ny gemensam och ömsesidigt gynnsam strategi som stärker banden mellan de två unionerna och kommer att möjliggöra närmare samarbete i frågor med gemensam konvergens på områdena handel, utveckling, säkerhet, och goda styrelseformer. Dess syfte är att driva på våra gemensamma prioriteringar genom att tillsammans bevara våra intressen och gemensamma kollektiva nyttigheter, våra medborgares säkerhet och välstånd, skyddet av mänskliga rättigheter för alla, jämställdhet och kvinnors egenmakt på alla områden i livet, respekt för demokratiska principer och rättsstatsprincipen, åtgärder för att bevara miljön och den biologiska mångfalden, hållbar ekonomisk tillväxt för alla, kampen mot ojämlikhet, stöd till barnens rättigheter och inkludering av ungdomar och de mest missgynnade. Båda unionerna noterar vikten av tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Detta förnyade partnerskap kommer att bygga på geografi, erkännande av historia, mänskliga band, respekt för suveränitet, ömsesidig respekt och ansvarighet, delade värderingar, jämlikhet mellan partner och ömsesidiga åtaganden. EU och AU har åtagit sig att stärka sitt strategiska partnerskap för att tillsammans möta nya utmaningar, såsom klimatförändringar, återhämtning efter pandemin och uppbyggnad av motståndskraft mot framtida chocker.

Fred är en förutsättning för hållbar utveckling och för en stabil handels- och investeringsmiljö. Det geopolitiska globala sammanhanget har förändrats avsevärt sedan Ryska federationens olagliga, oprovocerade och omotiverade invasion av Ukraina den 24 februari 2022, även när det gäller förbindelserna mellan EU och Afrika. FN:s generalförsamling fördömde med överväldigande majoritet Rysslands aggression mot Ukraina i sin resolution av den 2 mars 2022, inklusive stöd från AU, där 28 av dess medlemsstater stödde resolutionen. 16 av dess medlemsstater lade ner sin röst och nio valde att inte rösta. Rysslands invasion och konsekvenserna av kriget har förödande konsekvenser för globala värde- och leveranskedjor, särskilt för tillgången till vete och andra råvaror, vilket innebär att många fler miljoner människor riskerar att drabbas av livsmedelsbrist. Livsmedelsförsörjningen på den afrikanska kontinenten påverkas i särskilt hög grad. Nordafrika importerar 60 % av sitt vete och andra livsmedelsgrödor från Ukraina och Ryssland, och flera afrikanska länder lider brist på import av gödselmedel. Avbrott i leveranskedjorna till följd av Rysslands krig mot Ukraina skulle kunna leda till upplopp till följd av livsmedelsbrist och till social oro.

C.	Uppnåendet av målen för hållbar utveckling senast 2030 måste bli den centrala riktlinjen och riktmärket för ett framgångsrikt samarbete mellan EU och Afrika, inbegripet handels- och investeringsförbindelsernas bidrag till att bekämpa fattigdom.

D.	Migration är en del av hållbarhetsmål 10.7, som syftar till att underlätta ordnad, säker, laglig och ansvarsfull migration och rörlighet för personer.

I EU:s översyn av handelspolitiken konstateras den strategiska betydelsen av ett fördjupat engagemang med den afrikanska kontinenten och de afrikanska staterna, och man föreslår flera åtgärdspunkter för att stärka de handelsmässiga och ekonomiska förbindelserna mellan EU och Afrika. Europa och Afrika är grannkontinenter vars välstånd och stabilitet är nära sammanlänkade och behöver stödjas genom en närmare och mer rättvis ekonomisk integration.

EU och dess medlemsstater är världens största givare inom ramen för Aid for Trade med 38 % av de globala bidragen. Afrika fortsatte att motta den största andelen av Aid for Trade-biståndet 2019. EU avser öka andelen EU-finansierat Aid for Trade-bistånd till de minst utvecklade länderna för att bidra till att fördubbla deras andel av globala exporter, eftersom de minst utvecklade ländernas andel av globala exporter fortfarande var 1 % och deras andel av exporterna till EU fortfarande var 2 % år 2020.

G.	EU borde genomföra en ”Team Europe-strategi” i sitt samarbete med Afrika, inkluderat mer samordning mellan kommissionens generaldirektorat, europeiska institut för utvecklingsfinansiering, europeiska exportkreditinsstitut, kommersiella banker och EU-medlemsstater.

EU och dess medlemsstater är Afrikas viktigaste handelspartner, och värdet på handeln ökade under 2021 till 288 miljarder euro från ett lågt belopp på 225 miljarder euro 2020 till följd av covid-19-pandemin. Handelsunderskottet till förmån för EU minskade från 24 miljarder euro 2020 till 4 miljarder euro 2021. Enligt befintliga handelsavtal och EU:s unilaterala förmåner för utvecklingsländer har 90 % av Afrikas export tull- och kvotfritt tillträde till EU:s inre marknad. År 2021 var över 65 % av de varor som importerades till EU från Afrika råvaror såsom livsmedel och dryck, råmaterial och energi, medan 68 % av de varor som exporterades från EU till Afrika var tillverkade varor. Denna handelsstruktur återspeglar den strukturella obalansen och det ömsesidiga beroendet mellan de berörda ekonomierna, och innebär därför att den afrikanska kontinenten blir kvar i den nedre delen av de globala värdekedjorna. EU och dess medlemsstater har länge varit Afrikas största källa till investeringar, offentligt utvecklingsbistånd, humanitärt bistånd och säkerhetsfinansiering.

USA:s handel under 2021 med varor med Afrika uppgick till cirka 26 miljarder US-dollar i exporter och cirka 37,5 miljarder US-dollar i importer. Det kombinerade värdet uppgick således till 64,2 miljarder US-dollar. Trots initiativet Prosper Africa, som inleddes av den föregående amerikanska regeringen, stagnerar USA:s handel med afrikanska länder söder om Sahara och utgör mindre än 1 % av USA:s totala handel med varor.

J.	Afrikas andel av den globala handeln har minskat stadigt under de senaste 50 åren och står för 2,9 % av världshandeln enligt UNCTAD. Kontinenten är starkt beroende av importer och exporter av råvarubaserade naturresurser. Interregional handel står endast för 14,4 % av kontinentens totala handel.

K.	Afrikanska utvecklingsbanken uppskattar den ekonomiska kostnaden för den olagliga handeln med naturresurser till 120 miljarder US-dollar per år, vilket motsvarar 5 % av Afrikas bruttonationalprodukt (BNP) (13).

Nivån på den intrakontinentala handeln i Afrika är långt under sin potential, och det är avgörande att den stärks för kontinentens hållbara ekonomiska och strukturella omvandling. Afrikas och Europas privata sektorer har ett gemensamt intresse av att AFCFTA genomförs på ett framgångsrikt och effektivt sätt, särskilt när det gäller den ekonomiska tillväxt och de arbetstillfällen som det förväntas skapa. Ikraftträdandet av AFCFTA den 30 maj 2019 och inledningen av dess förmånshandel den 1 januari 2021 har, i egenskap av flaggskeppsprojekt för den första tioåriga genomförandeplanen (2014–2023) inom ramen för AU:s agenda 2063, gett ny kraft åt de panafrikanska handels- och investeringsmöjligheterna och har ökat konnektiviteten mellan Europa och Afrika.

AFCFTA kommer att bli världens största frihandelsområde när det gäller deltagande länder, med 54 av 55 AU-medlemsstater, och kommer att skapa en marknad med 1,2 miljarder människor, inbegripet en snabbt växande medelklass, som innebär att det blir det åttonde största ekonomiska blocket i världen med en sammanlagd BNP på 3 biljoner US-dollar, som förväntas mer än fördubblas fram till 2050. Enligt Världsbanken skulle Afrikas BNP varje år kunna öka med 1 %, dess totala sysselsättning med 1,2 % och handeln inom Afrika med 33 %. Inrättandet av AFCFTA utgör en stor möjlighet för EU men dess framgång kommer till stor del att bero på dess förmåga att mobilisera investeringar och främja handelsutbyte och företagsnärvaro i Afrika.

Inom ramen för AFCFTA ska tullarna på 90 % av tullpositionerna avskaffas, och de länder som inte tillhör de minst utvecklade länderna har åtagit sig att liberalisera tullarna på icke-känsliga varor inom fem år och de minst utvecklade länderna inom 10 år. 7 % av tullpositionerna avser känsliga varor, och de länder som inte tillhör de minst utvecklade länderna kommer att liberalisera tullarna på känsliga varor inom 10 år och de minst utvecklade länderna inom 13 år. 3 % av tullpositionerna kan uteslutas från liberalisering. AFCFTA är ett viktigt steg för att lämna den nuvarande modellen för formell handel i Afrika, som kännetecknas av långa väntetider för gränspassage, omfattande regleringskrav och höga skatter.

AFCFTA syftar till att vara ett handelsliberaliserande instrument, men även till att möjliggöra tillväxt för alla och hållbar utveckling, i linje med Agenda 2063. Ett effektivt och samordnat genomförande av AFCFTA som ett kontinentalt system är avgörande för att stärka handeln inom Afrika och kommer att utgöra en stor utmaning, med olika nivåer och åtaganden till följd av handelsavtal, regionala ekonomiska gemenskaper och tullunioner som kräver omfattande åtgärder för utvecklingen av gränsöverskridande transportinfrastruktur och ökade handelslättnader för att bättre möjliggöra gränsöverskridande värdekedjor. Samhällsstyrningsreformer inriktade på underlättande av handeln, icke-tariffära handelshinder, efterlevnad av gemensamma tekniska och hälsorelaterade produktstandarder samt arbetsrätt, handelsåtgärder och skyddsåtgärder är nödvändiga för att uppnå AU:s mål och se till att AFCFTA blir ett effektivt och förutsägbart system. Liksom alla handelsavtal kommer AFCFTA att få både positiva och negativa effekter, och det är viktigt med lämpliga stödåtgärder för att mildra eventuella negativa effekter och se till att AFCFTA kan bidra till att främja små och medelstora företag, och särskilt säkerställa att företag som leds av kvinnor och ungdomar kan dra nytta av nya möjligheter.

P.	När det gäller handel, och särskilt ursprungsregler och kumulation, har EU:s olika arrangemang med afrikanska länder lett till en fragmentering av den afrikanska kontinenten, vilket har skapat tariffära hinder och hindrat uppbyggnaden av gränsöverskridande värdekedjor inom ramen för AFCFTA.

De afrikanska staterna är inte homogena. Den afrikanska kontinenten är särskilt sårbar för externa ”chocker” på grund av sitt stora beroende av externa ekonomiska resurser och intäkter, såsom utländska remitteringar, utländska direktinvesteringar, turism och externt bistånd, men också av import av tillverkade varor.

Afrika är en kontinent av hopp och möjligheter och uppfattas på detta sätt av allt fler bland sin unga befolkning. Afrika är den yngsta kontinenten i världen med en medianålder på 19,8 år och 60 % av befolkningen är under 25 år. 2050 kommer Afrikas befolkning att ha fördubblats, från cirka 1,2 miljarder människor till cirka 2,4 miljarder människor, och samma år kommer 50 % av världens befolkning under 25 år att finnas i Afrika, vilket kommer att utgöra en stor utmaning för de afrikanska ländernas ekonomier och demokratiska styrning och påverka geopolitiken, den globala handeln och migrationen. Det finns idag fyra gånger fler barn i Afrika än i Europa och 70 % av befolkningen i Afrika söder om Sahara är under 30 år. Till följd av befolkningsökningen och en växande medelklass kommer det att behövas en proportionell ökning av livsmedelsförsörjningen och därför måste livsmedelsindustrin skapa ekonomiska möjligheter och arbetstillfällen för unga afrikaner vars deltagande i denna industri dessutom kommer att vara av största vikt för att trygga generationsskiftet och förnya livsmedelssystemet. Afrikas ungdomar behöver utbildning av god kvalitet samt sysselsättnings- och affärsmöjligheter så att de ska kunna bidra till sina länders tillväxt och hållbara utveckling. Europa har en åldrande befolkning och många ekonomiska sektorer rapporterar redan en brist på kvalificerad arbetskraft och problem med att hitta lärlingar. Genom att ge kvinnor och ungdomar i Afrika ekonomisk egenmakt bidrar man både till ekonomisk tillväxt och till att främja deras ställning i samhället.

Målet för hållbar utveckling om ingen hunger syftar till att få ett slut på hungersnöden senast 2030 och uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad näring. Framstegen mot detta mål har saktat ned de senaste åren och över 800 miljoner människor på vår planet går fortfarande till sängs hungriga varje kväll. Livsmedels- och jordbruksorganisationen (FAO) har förutsett att antalet människor i Afrika som lider av svält kommer att öka avsevärt från 280 till 300 miljoner, och kommer år 2030 att tillsammans med Asien utgöra de regioner som har flest undernärda människor. Den osäkra livsmedelsförsörjningen har förvärrats på kontinenten och 21 % av befolkningen var undernärd 2020. Vid FN:s toppmöte om livsmedelssystem 2021 fastställdes det att drivkrafterna för dessa ovälkomna trender är den ökande förekomsten och intensiteten av konflikter, klimatvariationer och extremt klimat, ekonomiska avmattningar och nedgångar och höga nivåer av ojämlikhet, och denna ojämlikhet ökade till följd av ekonomiska nedgångar 2020 som främst var en konsekvens av covid-19-restriktionsåtgärderna över hela världen.

Klimatförändringar och miljöförstöring är existentiella hot mot Afrika, EU och hela världen, och kräver ett gemensamt svar och betydande investeringar i motståndskraft. Handelsförbindelserna mellan EU och Afrika måste spela en avgörande roll för att hantera klimatomställningen och främja gemensamma insatser för att uppnå hållbar tillväxt, ekonomisk utveckling för alla och tillgång till kollektiva nyttigheter, särskilt genom att främja hållbara leveranskedjor och diversifiering av handeln i samband med övergången till en koldioxidsnål ekonomi. EU har åtagit sig att bli den första klimatneutrala kontinenten senast 2050 och att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursanvändning. De afrikanska länderna har hittills bidragit och bidrar i mycket liten utsträckning till växthusgasutsläppen, oavsett om de mäts genom historiska, nuvarande eller förväntade utsläpp och oavsett om de mäts totalt eller per capita, medan EU:s produktions-, livsstils- och konsumtionsvanor bidrar till klimatförändringarna. Effekterna av klimatförändringarna kommer att bli katastrofala, särskilt för många afrikanska stater, varav vissa kommer att vara bland de värst drabbade. I Afrika söder om Sahara beräknas anpassningskostnaderna för att undvika de ännu högre kostnaderna för ytterligare katastrofhjälp uppgå till 30–50 miljarder US-dollar per år under det kommande årtiondet, eller 2–3 % av regionens BNP. Den 27:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP27) kommer att äga rum i den afrikanska staten Egypten 2022. Övergången till en koldioxidsnål värld måste vara rättvis och jämlik. EU har föreslagit att energitillgång ska bli en av huvudpelarna i samarbetet med Afrika inom ramen för den gröna given.

EU och AU har tillkännagett ett investeringspaket för Afrika och Europa på 150 miljarder euro under en sexårsperiod, dvs. ett genomsnitt på 25 miljarder euro per år, som kommer att stödja gemensamma ambitioner för Agenda 2030 och AU:s Agenda 2063, och kommer att bestå av investerings-, hälso- och utbildningsdelar. Dessa investeringar bör inte öka de afrikanska ländernas skuldbörda.

Omkring 34 % av de afrikanska hushållen lever under den internationella fattigdomsgränsen på 1,90 US-dollar per dag, och omkring 40 % av kontinentens totala förmögenhet ägs av cirka 0,0001 % av dess befolkning. Det finns fortfarande stora skillnader i de afrikanska ländernas utveckling. Med tanke på den förväntade snabba tillväxten av Afrikas befolkning är det ännu viktigare att se till att den åtföljs av hållbar utveckling, utbildning av god kvalitet och skapande av anständiga arbetstillfällen.

W.	Endast ett av tre afrikanska länder har landsprogram för anständigt arbete, som har inrättats som det främsta verktyget för tillhandahållande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) stöd, som är anpassat till varje lands prioriteringar och resultat.

Kommissionen har lanserat initiativet för hållbar kakao, som leds gemensamt av dess generaldirektorat för handel och dess generaldirektorat för internationella partnerskap, och inriktar sig på Ghana och Elfenbenskusten, med Kamerun som observatör. Huvudmålen är att säkerställa en hållbar inkomst för jordbrukare, att avskaffa barnarbete i leveranskedjan för kakao och att avskaffa avskogningen i syfte att skapa kakaoodlingar.

Y.	Unicefs/ILO:s rapport från 2021 om barnarbete visar att barnarbete har ökat i Afrika söder om Sahara sedan 2012 och att denna uppåtgående trend kommer att fortsätta på grund av pandemins genomgripande effekter.

Covid-19-pandemin och dess ekonomiska konsekvenser hämmade tillväxten hela i Afrika under 2020 och kan ha lett till att ytterligare 30 miljoner människor hamnat i fattigdom och förvärrat förekomsten av barnarbete. Återhämtningspaketen efter pandemin signalerar en genomgripande förändring i det politiska samförståndet. De offentliga medlens kapacitet att stödja återhämtningen varierar mellan regionerna, vilket leder till en överhängande risk för att ojämlikheten förvärras. Den totala vaccinationsgraden var inte högre än 15 % i Afrika i mars 2022 (jämfört med 73 % i EU). Miljontals vacciner måste förstöras innan de kan användas i fattigare länder på grund av att de snabbt närmar sig utgångsdatumet. EU och AU har åtagit sig att stödja en fullfjädrad afrikansk suveränitet på hälsoområdet för att göra det möjligt för kontinenten att reagera på framtida hot mot folkhälsan, och har åtagit sig att i detta syfte stödja en gemensam agenda för tillverkning av vacciner, läkemedel, diagnostik, behandlingsmetoder och hälsoprodukter i Afrika, bland annat genom investeringar i produktionskapacitet, frivillig tekniköverföring och förstärkning av regelverket för att möjliggöra rättvis tillgång till vacciner, diagnostik och behandlingar. Parlamentet välkomnar alla åtgärder till stöd för det afrikanska hälso- och sjukvårdssystemet och kontinentens hälso- och sjukvårdskapacitet.

AA.

En hållbar och inkluderande återhämtning i Afrika från covid-19 kommer att kräva ytterligare 1 biljon US-dollar per år, utöver det årliga finansieringsgap på 2,5 biljoner US-dollar för målen för hållbar utveckling som föregick krisen. Denna strävan utgör en viktig investeringsmöjlighet. Europeiska investeringsbanken (EIB) har intensifierat sina insatser för att hjälpa afrikanska partner att hantera hälsokrisen och den ekonomiska krisen till följd av covid-19 genom att tillhandahålla 5 miljarder euro för att stödja de över 12 miljarder euro i privata och offentliga investeringar till omställning i hela Afrika under 2020.

AB.

Vid det sjätte toppmötet mellan EU och AU underströks det brådskande behovet av Världshandelsorganisationens (WTO) bidrag till kampen mot pandemin och till återhämtningen av den globala ekonomin, och parterna åtog sig att arbeta konstruktivt för en överenskommelse om ett övergripande WTO-svar på pandemin som omfattar handelsrelaterade och immaterialrättsliga aspekter. Europeiska kommissionen samt USA:s, Indiens och Sydafrikas regeringar har kommit fram till ett kompromissförslag i WTO, som ska läggas fram för WTO:s medlemsstater och som skulle underlätta ett undantag från vissa immaterialrättsliga regler, särskilt vissa kriterier för bestämmelser om tvångslicensiering enligt WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips), samtidigt som det ännu inte innehåller några bestämmelser om diagnosverktyg, utrustning och behandlingar, vilket begärts av de afrikanska staterna. En bredare diskussion inom WTO ska ännu inledas.

AC.

I pressmeddelandet till rapporten från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster om workshoppen om biologisk mångfald och pandemier konstateras det att pandemirisken kan minskas avsevärt genom att minska den mänskliga verksamhet som driver på förlusten av biologisk mångfald, öka bevarandet av skyddade områden och vidta åtgärder som minskar det ohållbara utnyttjandet av regioner med stor biologisk mångfald.

AD.

Enligt Internationella valutafonden löper omkring 60 % av låginkomstländerna hög risk för att få, eller har redan, skuldsättningsproblem på grund av covid-19-krisen, medan denna siffra var under 30 % år 2015. Regeringarna i högt skuldsatta länder i både Europa och Afrika har svårt att mobilisera välbehövliga investeringar i förutsättningarna för ekonomisk utveckling, såsom kvalificerad arbetskraft och modern infrastruktur.

AE.

AFCFTA:s sekretariat har inrättat en AFCFTA-fond för justering på 1 miljard US-dollar, som finansieras av den afrikanska export-importbanken (Afreximbank) och som syftar till att stödja länder som på kort sikt skulle drabbas av inkomstförluster till följd av att deras tullar sänks eller avskaffas. AFCFTA:s sekretariat uppskattar det faktiska behovet till omkring 7 miljarder US-dollar.

AF.

EU är världens största importör och exportör av jordbruksbaserade livsmedelsprodukter. Trots att Afrika har mest åkermark i världen är AU-länderna nettoimportörer av livsmedel, och jordbrukarna producerar mindre än sin potential, delvis på grund av effekterna av viss europeisk inhemsk politik och praxis i samband med de priser som afrikanska jordbrukare kan få för sina produkter på lokala marknader, och som höjs på grund av tullar som leder till att exporten av bearbetade livsmedel från Afrika inte är konkurrenskraftig. Exporten av mjölkpulver från EU till Västafrika, som stöds av den gemensamma jordbrukspolitiken, har ökat, och sedan EU avskaffade sina mjölkkvoter 2015 har tredubblingen av exporten fått allvarliga konsekvenser för många lokala herdar och jordbrukare vars mjölkpriser inte kan konkurrera med de mycket låga priserna på mjölkpulver. Respekten för rättvisa villkor för handeln med jordbruksprodukter mellan EU och Afrika bör vara utgångspunkten för EU:s och Afrikas export och import av livsmedel och andra jordbruksprodukter, utöver behovet av att se till att jordbruksexporten inte strider mot målet att inrätta en mer motståndskraftig livsmedelssektor i Afrika. För att främja ett hållbart jordbruk på båda kontinenterna bör det finnas utrymme för jordbruksreformmodeller i Afrika och Europa som upprätthåller jordbrukarnas värdighet, stärker den inhemska och regionala motståndskraften och kan frigöra potentialen för båda kontinenterna att säkerställa riklig tillgång till livsmedel och bli självförsörjande i fråga om livsmedel samt bidra till livsmedelstryggheten i andra regioner i världen. Familjejordbruk står för upp till 70 % av den livsmedelsförsörjning på kontinenten som faktiskt konsumeras av afrikaner, i stället för att odlas för export. Enligt FN:s utvecklingsprograms rapport om mänsklig utveckling i Afrika 2016 kostar bristande jämställdhet 6 % av regionens BNP i Afrika söder om Sahara, vilket äventyrar kontinentens insatser för att uppnå en inkluderande mänsklig utveckling och ekonomisk tillväxt. En utjämning av kvinnors tillgång till jordbruksinsatsvaror skulle kunna öka produktionen av grödor med upp till 19 %, öka jordbrukets BNP och den totala BNP:n och lyfta hundratusentals människor ur fattigdom (14).

AG.

Under 2020 ökade antalet människor som drabbats av osäker livsmedelsförsörjning med nästan 40 % jämfört med föregående år. Kriget i Ukraina visar att livsmedelstryggheten och den globala marknaden är sammanlänkade och att vissa afrikanska länder är beroende av livsmedelsimport från ett litet antal exporterande länder eller regioner. Ett alltför stort beroende kan göra länder sårbara för externa chocker. Uppdraget för livsmedelssystemens och jordbrukets motståndskraft lades fram vid G7-toppmötet den 24 mars 2022, med konkreta åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen globalt, särskilt i de afrikanska länder som drabbats hårdast av avbrottet i livsmedelsproduktionen till följd av kriget i Ukraina. I hushållsundersökningar utförda av Internationella valutafonden konstaterades att en bredare tillgång till system för tidig varning och information om livsmedelspriser och väder, även genom ett enkelt text- eller röstmeddelande för att informera jordbrukare om när de ska plantera, bevattna eller gödsla sina grödor, kan möjliggöra ett klimatsmart jordbruk och har potential att minska risken för osäker livsmedelsförsörjning med 30 procentenheter.

AH.

Mikroföretag samt små och medelstora företag i låg- och medelinkomstländer i Afrika drabbas, när det gäller handel inom Afrika, av betydande transaktionskostnader och förseningar till följd av begränsade gränsöverskridande förbindelser mellan banker, problem med tillgången på utländsk valuta, höga servicekostnader för mellanhänder och behovet av att beräkna försäljnings- och inköpsvalutorna mot US-dollarn. Teknisk utveckling och samarbete mellan centralbanker, till exempel inom ramen för det panafrikanska betalnings- och avvecklingssystemet, kan vara en väg ut ur detta problem.

AI.

Förhandlingar pågår i AFCFTA om den planerade liberaliseringen av tjänster, till en början inom fem prioriterade sektorer som fastställts av AU, nämligen transport, turism, kommunikationer, finansiella tjänster och företagstjänster. Tjänster står för 54 % av Afrikas BNP och 75 % av utländska direktinvesteringar.

AJ.

I AU:s strategi för digital omställning i Afrika (2020–2030) planeras en säkrad digital inre marknad för Afrika senast 2030, där rörligheten för personer, tjänster och kapital säkerställs och där privatpersoner och företag obehindrat kan få tillgång till och använda sig av onlineverksamhet i linje med AFCFTA. Den digitala ekonomin i Afrika erbjuder möjligheter till ökat jobbskapande, särskilt för små och medelstora företag, som står för uppskattningsvis 80 % av arbetstillfällena på hela kontinenten och utgör ryggraden i den afrikanska ekonomin. Digitaliseringen av handeln och främjandet av papperslösa handelssystem har stor potential att stödja småskaliga handlare, däribland kvinnoledda företag och unga företagare. Det krävs betydande investeringar i internetinfrastruktur för att underlätta det digitala deltagandet hos den afrikanska befolkningen, varav endast 33 % hade tillgång till internet 2021. Våra afrikanska partner söker också aktivt EU:s stöd för att stärka Afrikas digitala infrastruktur och säkerställa ordentlig konnektivitet och tillgång till internet över hela kontinenten. Afrika ligger långt efter Förenta staterna, Kina och, i mindre utsträckning, Europa när det gäller den digitala tekniska utvecklingen. Enligt UNCTAD står Afrika för mindre än 1 % av den globala exporten av digitalt levererbara tjänster.

Europaparlamentet bekräftar att handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Afrika är en del av vår gemensamma strävan att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling senast 2030 och målen i Parisavtalet. Parlamentet betonar att Afrika är en viktig geografisk prioritering i EU:s nya handelsstrategi och understryker vikten av en kraftfullare dialog mellan EU och Afrika. Parlamentet betonar i detta avseende att EU bör satsa mer på att se till att partnerskapet går utöver det traditionella förhållandet mellan givare och mottagare. Parlamentet betonar att moderniseringen av handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och AU kan medföra enorma fördelar när det gäller att stimulera ekonomisk tillväxt, regional integration, fattigdomsminskning och skapande av arbetstillfällen, kan bidra till återhämtningen från covid-19-pandemin och till den gröna och digitala omvandlingen av ekonomierna i länder i både EU och AU samt bland våra globala handelspartner, och måste följa principen om en konsekvent politik för utveckling i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet understryker att den geografiska närheten och långvariga historiska och kulturella band i allt högre grad förstärks av växande handelsutbyten. Parlamentet betonar att deltagandet av det civila samhällets organisationer måste vara en hörnsten i EU:s och AU:s strategi för att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördjupa och bättre strukturera sitt samarbete med våra afrikanska partner och att därför upprätta en regelbunden politisk dialog på hög nivå som omfattar en parlamentarisk dimension som även involverar Europaparlamentet. Parlamentet anser att denna dialog bör kompletteras med ett utbyte mellan regionala grupperingar och enskilda stater och en parallell dialog med aktörer inom det civila samhället i Afrika och EU som viktiga inslag för att främja EU:s jämbördiga partnerskap med Afrika.

Europaparlamentet betonar vikten av att skapa en motståndskraftig, konkurrenskraftig och solid infrastruktur och industribas i Afrika, i enlighet med AU:s Agenda 2063, i syfte att utveckla motståndskraftiga värdekedjor och råvarubearbetning med högt mervärde i Afrika som ett viktigt sätt att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och europeiska företag och investerare, inbegripet EIB, att tillämpa modern, hållbar och, när så är möjligt, klimatneutral produktionsteknik i afrikanska industrialiseringsprojekt. Parlamentet insisterar på att arbetsmarknadens parter ska involveras i alla skeden av främjandet av industrialisering. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av att stödja Afrika så att det kan skräddarsy sin egen oberoende makroekonomiska politik, finanspolitik, penningpolitik och handelspolitik, och uppmanar kommissionen att göra det möjligt för Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (AKS-staternas organisation) att skydda nyetablerade industrier, bland annat genom tekniskt och ekonomiskt stöd, och säkerställa rätten att lagstifta. Parlamentet betonar att insatser för att skydda miljön bör stå i centrum för samarbetspolitiken och samarbetsprogrammen för stöd till industrialisering och skapande av anständiga arbetstillfällen i Afrika, vilka ska inrättas och genomföras av alla ansvariga aktörer från de två kontinenterna.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbara investeringar för att gå vidare mot en koldioxidfri ekonomi, i linje med sitt åtagande i klimatpakten från Glasgow, samtidigt som man säkerställer en ansvarsfull och hållbar anskaffning och förvaltning av naturresurser och råvaror samt en hållbar avfallshantering i linje med målen i den gröna given.

Europaparlamentet understryker den grundläggande roll som fungerande statliga institutioner, myndigheter och infrastruktur spelar, och anser att avsaknaden av sådana kan utgöra ett stort hinder för handeln. Parlamentet betonar i detta sammanhang att alla afrikanska länder måste förbättra rättssäkerheten, eftersom den är mycket viktig för utvecklingen av alla former av handel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ha ett nära samarbete med sina afrikanska motparter för att garantera ett företagsklimat som främjar investeringar.

Europaparlamentet betonar behovet av att anpassa de ekonomiska och handelsmässiga förslagen i den nya agendan för Medelhavsområdet, som antogs av kommissionen den 9 februari 2021, till den rådande krissituationen. Parlamentet efterlyser ett smidigt genomförande av de handelsrelaterade projekten inom ramen för den ekonomiska planen och investeringsplanen så snart som möjligt.

Europaparlamentet understryker att EU behöver en helt ny grund för sitt ekonomiska partnerskap med Afrika, på lika villkor och på grundval av jämlikhet, ömsesidig respekt och förståelse, inbegripet de utmaningar som afrikanska partner står inför i samband med handels- och investeringsförbindelser, samtidigt som man tar hänsyn till den föränderliga dynamiken och åtgärdar kontinuerliga obalanser och brister. Parlamentet anser att detta är ett unikt tillfälle att blåsa nytt liv i handelsförbindelserna mellan de två kontinenterna och att toppmötet har fastställt en väg så att EU och AU ska kunna ingå ett förnyat, ömsesidigt fördelaktigt och hållbart partnerskap som bygger på solidaritet och samarbete, och att omforma de ekonomiska, kommersiella och handelsrelaterade förbindelserna i syfte att stärka Afrika, bland annat genom att säkerställa rättvisa och etiska handelsförbindelser som främjar den afrikanska kontinentala integrationen. Parlamentet understryker att handelsförbindelserna mellan EU och Afrika bör främja mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, goda styrelseformer, rättsstatsprincipen och jämställdhet, och uppmanar kommissionen att främja dessa aspekter inom ramen för handelsförbindelserna mellan EU och Afrika.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bidra till att avskaffa de afrikanska ländernas roll att ”fylla och färdigställa” genom att stödja ett flerpartssystem som gör det möjligt för AU-länderna att producera egna vacciner, en kapacitet som de redan har visat i samband med produktionen av hiv-vacciner, vilket kommer att skapa möjligheter för utvecklingen av den vetenskapliga potentialen och minska beroendet av en handfull företag över hela världen.

Europaparlamentet betonar att EU:s svar på globala vaccinationsinsatser för att mildra covid-19-pandemin ledde till störningar i förbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet understryker att resultatet av det sjätte toppmötet mellan EU och AU måste vara en ny utgångspunkt för att främja förbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med afrikanska partner bilateralt och på ett strukturerat sätt och att eftersträva ett regionalt och multilateralt engagemang för att främja förbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion med parlamentet om den kompromiss om Trips-undantag som förhandlats fram i fyrpartsförhandlingarna mellan EU, USA, Indien och Sydafrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att vara flexibel och pragmatisk i diskussionerna i WTO i syfte att nå en kompromiss om ett riktat och tillfälligt Trips-undantag med andra WTO-medlemmar för att nå fram till en slutsats och meningsfulla resultat om handels- och hälsorelaterade aspekter vid den tolfte ministerkonferensen.

10.

Europaparlamentet upprepar vikten av fred för en positiv social, miljömässig och ekonomisk utveckling. Parlamentet noterar bristen på stöd bland många afrikanska regeringar för FN:s generalförsamlings resolution som fördömer angreppet mot Ukraina, och att afrikanskt stöd för EU:s ståndpunkter inte kan tas för givet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att undersöka de olika orsakerna till skepticismen och att öka de diplomatiska insatserna för att skapa gemensamma ståndpunkter mot militär aggression på båda kontinenterna.

11.

Europaparlamentet stöder AFCFTA:s mål och ambitioner, såsom uttrycks i dess ingress. Parlamentet stöder också strävandena i Agenda 2063 att skapa en kontinental marknad med fri rörlighet för personer, kapital, varor och tjänster, i syfte att fördjupa den ekonomiska integrationen på den afrikanska kontinenten. Parlamentet anser att AFCFTA är ett ambitiöst initiativ för ekonomisk integration, som utgör en stor möjlighet för afrikanska länder att främja tillväxt för alla, möjliggöra hållbar utveckling, minska fattigdomen och förbättra levnadsstandarden, skapa ett stort antal anständiga arbetstillfällen, öka de afrikanska ländernas konkurrenskraft, främja grön teknik och energi, öka de offentliga finansernas hållbarhet, bekämpa korruption och främja goda styrelseformer samt åstadkomma strukturella omvandlingar i de deltagande staterna. Parlamentet uppmanar EU att aktivt stödja AFCFTA. Parlamentet betonar att indikatorerna för att mäta ekonomisk framgång i Afrika och EU bör förbättras och diversifieras utöver BNP-tillväxten, och rekommenderar att man även hänvisar till indikatorer såsom Ginikoefficienten, indikatorn för verkliga framsteg (Genuine Progress Indicator), indexet för mänsklig utveckling och Theils index för att mäta exportdiversifiering, indikatorer som rör könsdiskriminering, och i synnerhet lägesrapporterna om målen för hållbar utveckling.

12.

Europaparlamentet påminner om att EU mellan 2014 och 2020 anslog mer än 74 miljoner euro i finansiering till inrättandet av AFCFTA genom sitt panafrikanska program, och att finansieringen har använts för kapacitetsuppbyggnad i förhandlingarna om, ratificeringen av och genomförandet av AFCFTA. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta sitt ekonomiska och tekniska stöd till genomförandet av AFCFTA. Parlamentet konstaterar att för att AFCFTA ska kunna infria sina löften och gå längre än enbart handelsliberalisering och att lyfta människor ur fattigdom behöver länderna i Afrika politiskt utrymme för att anta en politik som ökar samstämmigheten mellan handelsåtgärder, diversifieringsmål, som tillmötesgår befolkningens behov, hållbarhet och tillväxt för alla.

13.

Europaparlamentet uppmanar både AU:s och EU:s kommissioner att underlätta utvecklingen av regionala värdekedjor och bättre regional infrastruktur i Afrika. Parlamentet betonar behovet av konsekventa investeringar och offentlig tillsyn i utvecklingen av allmän och gränsöverskridande hållbar infrastruktur. Parlamentet påpekar behovet av betydande investeringar i transportinfrastruktur, konnektivitet och digitalisering för att underlätta regional handel och därmed diversifiering och motståndskraft i lokala, regionala och kontinentala värdekedjor. Parlamentet konstaterar att undanröjandet av hinder för handeln inom Afrika kan underlätta tillväxten av regionala värdekedjor, vilket kan underlätta internationaliseringen av afrikanska företag, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet betonar att Global Gateway bör bidra till utvecklingen av infrastruktur för att öka handeln inom Afrika och uppmanar AU:s partner att reagera på Team Europes förslag om gemensamma infrastrukturprojekt. Parlamentet uppmanar både EU och afrikanska partner att utan ytterligare dröjsmål genomföra de gemensamt identifierade prioriterade projekten och skapa projektrelaterade vinstmöjligheter för lokala företag och arbetstillfällen för lokalbefolkningen, samtidigt som höga miljö- och arbetsnormer och Parisavtalet strikt iakttas. Parlamentet understryker behovet av att vidareutveckla infrastrukturen för landsbygdsområden och påpekar att i Afrika söder om Sahara kommer uppskattningsvis 40 % av de baslivsmedel som transporteras inte ut på marknaden på grund av dålig infrastruktur och brist på kyl- och lagringsanläggningar. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen och AU att kartlägga de regionala värdekedjorna mellan EU och Afrika, utöver bilaterala handelsflöden, och att genomföra en swot-analys, särskilt i syfte att identifiera vägar för nearshoring och samarbetsområden såsom den cirkulära ekonomin och miljöanpassningen av leveranskedjorna. Parlamentet betonar vikten av att vidareutveckla infrastrukturen och förbindelserna mellan Afrika söder om Sahara och Nordafrika samt mellan Västafrika och Östafrika.

14.

Europaparlamentet understryker vikten av att inkludera jämställdhet och jämställdhetsintegrering i handelsförbindelserna mellan EU och Afrika som en viktig del för att främja hållbar tillväxt för alla. Parlamentet betonar att handels- och investeringsförbindelser har potential att främja jämställdhet och bidra till kvinnors ekonomiska och sociala egenmakt och till mer jämlika och motståndskraftiga ekonomier och samhällen. Parlamentet anser att partnerskapet mellan EU och Afrika särskilt bör stödja kvinnors och ungdomars företagande på landsbygden och i städerna, bland annat genom små producentorganisationer, och att det därför är viktigt att stödja lika tillgång till ekonomiska och produktionsresurser såsom finansiella tjänster samt till marknader och att skydda markrättigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med datainsamling och dataanalyser för att bättre förstå handelspolitikens konsekvenser för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med afrikanska partner för att främja jämställdhet och kvinnors egenmakt i handelsförbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att jämställdhetsintegrera handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera fristående genuskapitel i avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet betonar den viktiga roll som kvinnor på landsbygden spelar i jordbruks- och landsbygdsekonomierna på den afrikanska kontinenten, särskilt när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet påminner om att nästan hälften av jordbruksarbetet i Afrika utförs av kvinnor. Parlamentet uppmanar till utveckling av utbyten mellan kvinnliga företagare från Afrika och EU med hjälp av plattformar som gör det möjligt att bygga nätverk, utbyta erfarenheter och driva gemensamma projekt. Parlamentet uppmuntrar till främjande av arvsrättigheter för kvinnor och flickor och uppmanar EU att stödja partnerländer, särskilt när det gäller erkännandet av kvinnors fulla rätt till markrättigheter.

15.

Europaparlamentet understryker behovet av att upprätta en konstruktiv offentlig-privat dialog och göra det möjligt för kulturer att utvecklas i syfte att ta fram ett intelligent nätverk av ekosystem, och den eventuella hybridiseringen av den offentliga och privata sfären. Parlamentet betonar att EU mot denna bakgrund måste fortsätta att arbeta med afrikanska länder för att underlätta och främja privata investeringar på kontinenten, eftersom enbart offentliga investeringar inte räcker till. Parlamentet uppmanar till att ytterligare öka de offentliga och privata trilaterala partnerskapen för att utveckla nya handelsförbindelser inom sektorer av gemensamt intresse såsom energi, industri och transport.

16.

Europaparlamentet betonar den centrala roll som EU:s externa investeringsplan, och särskilt Europeiska fonden för hållbar utveckling som är dess första pelare, har för utformningen av EU:s handels- och investeringspolitik gentemot Afrika, parallellt med avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet påminner om sitt fokus på att förbättra investeringsklimatet i partnerländerna. Parlamentet betonar att EU:s åtagande att stimulera den privata sektorns investeringar för att uppnå målen för hållbar utveckling måste innebära att man fastställer obligatoriska skyldigheter avseende mänskliga rättigheter, sociala rättigheter och tillbörlig aktsamhet på miljöområdet, på grundval av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, vilka bör tillämpas på hela värdekedjan och innehålla bestämmelser om tillgång till rättslig prövning.

17.

Europaparlamentet uppmanar både AU:s och EU:s kommissioner att skapa och underlätta de villkor som krävs för att de afrikanska länderna ska kunna ändra sin integration i världsekonomin, från råvarukällor till exportörer av mellanprodukter och slutprodukter, samtidigt som det politiska utrymmet för att skydda nyetablerade industrier bibehålls. Parlamentet rekommenderar ett utökat samarbete med universitet och andra forskningsanläggningar i Afrika för att inrätta en plattform för teknik- och kunskapsutbyte. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den möjlighet som utveckling och investeringar på tillväxtmarknader innebär för båda kontinenterna, särskilt inom tillverkningssektorn. Parlamentet betonar vidare vikten av att stärka banden mellan EU:s och Afrikas företag i detta avseende, för att bidra till att skapa värde och höja standarderna och därmed förbättra konkurrenskraften.

18.

Europaparlamentet betonar att insatser för diversifiering av försörjningskedjan skapar möjligheter för båda kontinenterna och anser att EU och AU bör samarbeta för att skapa de villkor och incitament som krävs för att stödja diversifieringen av investeringar och produktionen i företag i EU och Afrika.

19.

Europaparlamentet upprepar att EU och AU har ett gemensamt intresse av ett stabilt och regelbaserat multilateralt handelssystem som bidrar till att främja den ekonomiska tillväxten i EU och på den afrikanska kontinenten. Parlamentet betonar att reformen och moderniseringen av WTO och WTO:s regelverk är ett viktigt område för samarbete mellan EU och AU, och uppmanar partnerna att samarbeta för att skapa en rättvis och jämlik global struktur för handel och finanser genom att blåsa nytt liv i WTO, inbegripet slutförandet av Doharundan för att bättre ta hänsyn till intressena hos länderna på södra halvklotet, i enlighet med WTO-medlemmarnas överenskommelse.

20.

Europaparlamentet betonar att det WTO-ledda initiativet Aid for Trade syftar till att hjälpa de minst utvecklade länderna, särskilt med att bygga upp den kapacitet på utbudssidan och den handelsrelaterade infrastruktur som de behöver för att genomföra och dra nytta av WTO-avtalen och, mer allmänt, utvidga sin handel. Parlamentet anser i detta avseende att detta initiativ är ett centralt inslag i handelsförbindelserna med Afrika, särskilt i efterdyningarna av covid-19-krisen.

21.

Europaparlamentet påpekar att Aid for Trade-agendan bör spela en roll när det gäller att mobilisera resurser för att ta itu med handelsrelaterade begränsningar, finansiera infrastrukturbehov och bidra till att bygga upp de afrikanska ländernas kapacitet att inrätta lämpliga regleringsstrukturer.

22.

Europaparlamentet understryker vikten av att stärka samarbetet mellan WTO, Unctad, ILO, FN:s miljöprogram, FAO och andra FN-organ för att hålla den multilaterala visionen vid liv genom att driva på en gemensam agenda för delat välstånd och i överensstämmelse med en konsekvent politik för utveckling.

23.

Europaparlamentet betonar att en global styrning som medger ansvarsutkrävande och insyn bör inbegripa ett större deltagande från parlamentsinstansers sida, då direktvalda parlamentsledamöter kan fungera som en avgörande länk mellan medborgarna och det multilaterala systemet. Parlamentet betonar vikten av arbetet vid den parlamentariska konferensen om WTO som anordnas gemensamt av Europaparlamentet och Interparlamentariska unionen, och efterlyser större insatser för att öka deltagandet för parlamentsledamöter från Afrika, särskilt från det panafrikanska parlamentet. Parlamentet understryker behovet av att parlamentsledamöter får större tillträde till handelsförhandlingar och blir involverade i WTO:s beslutsfattande och översynsprocesser. Parlamentet efterlyser en förstärkning av den roll som både Europaparlamentet och det panafrikanska parlamentet samt de nationella parlamenten i alla WTO-medlemsstater spelar under den period som omfattas av mandatet för internationella handels- och investeringsförhandlingar.

24.

Europaparlamentet betonar att de förnyade förbindelserna mellan EU och Afrika bör ha de båda kontinenternas bästa gemensamma intressen i centrum och bör bygga på ett starkt partnerskap. Parlamentet konstaterar att ett AU–EU-partnerskap mellan jämlikar som bygger på fullt samarbete är ett adekvat svar till geopolitiska konkurrenter. Parlamentet är övertygat om att om EU:s geopolitiska konkurrens endast styrs av andra världsmakters gränsdragningar, står en fortsättning av den traditionella politiken för utövande av inflytande i vägen för ett ömsesidigt fördelaktigt samarbete. Parlamentet påpekar att en rättvis konkurrens mellan intressen inte är främmande för marknadsekonomier, och att de afrikanska partnerna förbehåller sig rätten att dra nytta av en efterfrågesituation till egen fördel.

25.

Europaparlamentet är övertygat om att EU:s intressen, såsom tillgång till råvaror, utformning av ekonomiska förbindelser för att främja EU:s ekonomi och hantering av migration, dvs. genom att ta itu med dess bakomliggande orsaker, bäst kan eftersträvas genom ett nytt partnerskap mellan jämlikar. Parlamentet är övertygat om att ett nytt partnerskap mellan jämlikar kan ge EU möjlighet att effektivt stärka sitt strategiska oberoende.

26.

Europaparlamentet betonar att EU bör främja ett konstruktivt engagemang när det gäller alla aspekter av migration, tvångsförflyttning och rörlighet för att säkerställa att migrationen sker på ett säkert och välreglerat sätt. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att bygga upp en långsiktig gemensam strategi för att koppla samman handels-, utvecklings- och migrationspolitik, vilket har fastställts i flera av Europeiska rådets slutsatser, särskilt de som antogs den 16 december 2021, eftersom en sådan strategi skulle kunna spela en nyckelroll för att bekämpa människosmuggling och olagliga migrationsvägar från afrikanska länder till EU.

27.

Europaparlamentet understryker att en förbättring av kvaliteten på den interkontinentala handeln kommer att kräva en reglering av rörligheten och migrationen på den afrikanska kontinenten. Även om handelspolitiken under vissa omständigheter kan minimera påtvingad migration genom att skapa arbetstillfällen, insisterar parlamentet på att varken EU:s handelspolitik eller dess utvecklingsbistånd bör utnyttjas för att säkra migrationssamarbete med länder utanför EU, vilket skulle kunna undergräva EU:s principer och värderingar och det primära målet att minska fattigdomen. Parlamentet påminner i detta avseende om att påtvingad migration endast kan lösas genom att man skapar lagliga vägar, stärker det internationella skyddet och hanterar de bredare utvecklingskriser, politiska kriser, klimatkriser och humanitära kriser som leder till tvångsförflyttningar.

28.

Europaparlamentet noterar covid-19-pandemins inverkan på leveranskedjorna. Parlamentet insisterar på vikten av att bygga mer motståndskraftiga leveranskedjor i världen efter pandemin, i både EU och AU, genom att stärka strategiskt oberoende, identifiera beroenden, bättre hantera sårbarheter och försörjningsavbrott, diversifiera produktionen och investera mer i banbrytande företag som har integrerat sociala, miljömässiga och hälsomässiga mål i sina affärsmodeller. Parlamentet påminner om sitt engagemang för den europeiska gröna given och om handelsinitiativ som syftar till att uppnå dess mål, inbegripet men inte begränsat till en gränsjusteringsmekanism för koldioxid, lagstiftningsförslaget om obligatorisk tillbörlig aktsamhet och förslaget om avskogningsfria produkter. Parlamentet insisterar på att kommissionen noggrant måste övervaka effekterna av dessa initiativ på handeln mellan EU och Afrika och föreslår kompletterande åtgärder för att mildra eventuella störningar på kort sikt. Parlamentet är övertygat om att dessa lagstiftningsinitiativ på lång sikt kommer att leda till mer motståndskraftiga och hållbara globala värdekedjor som gynnar medborgare och företag i både EU och Afrika.

29.

Europaparlamentet beklagar den stora inverkan som Ryska federationens oprovocerade och omotiverade invasion av Ukraina har på det ökade priset på energi, bränslen, råvaror och jordbruksprodukter, vilket leder till en kraftig ökning av produktionskostnaderna, vilket äventyrar produktionskontinuiteten och kan leda till störningar i leveranskedjan. Parlamentet efterlyser förstärkta åtgärder på internationell nivå för att säkerställa att det politiska beslutsfattandet sätter livsmedelstryggheten i centrum, i syfte att undvika livsmedelsbrist och säkra nutritionstrygghet i de mest utsatta länderna, särskilt på den afrikanska kontinenten, och hantera livsmedelsäkerheten genom handelsmedel och förebygga hinder i den internationella handeln med livsmedel och råvaror.

30.

Europaparlamentet anser att EU kan bidra till att avsevärt minska Afrikas nuvarande beroende av import av livsmedel, utsäde, gödselmedel och bekämpningsmedel genom ekonomiskt och tekniskt stöd, politisk dialog, kunskapsutbyte och ny teknik samt genom att främja afrikansk innovation.

31.

Europaparlamentet efterlyser en storskalig europeisk–afrikansk investeringsoffensiv som ger incitament till en betydande ökning av privata investeringar i afrikanska stater och möjliggör omfattande offentliga investeringar i infrastruktur och i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det åtagande som gjordes vid det sjätte toppmötet mellan AU och EU om att mobilisera 150 miljarder euro som en del av Global Gateway. Parlamentet begär att detta investeringsinitiativ utvidgas avsevärt tillsammans med medlemsstaterna.

32.

Europaparlamentet anser att investeringsoffensiven i första hand bör fokusera på projekt för att utveckla och utöka förnybar energi, trygga vattenförsörjningen och säkra klimatanpassningsåtgärder och bygga upp offentlig infrastruktur. Parlamentet förväntar sig att alla investeringsprojekt ska involvera afrikanska partnerföretag och ägna stor uppmärksamhet åt att skapa lokal sysselsättning och fördjupa afrikanska värdekedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera lämpliga investeringsprojekt i samordning med lokala, regionala och statliga partner i Afrika och se till att de genomförs.

33.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att åta sig att stödja afrikanska länder så att de kan genomföra ambitiösa och rättvisa klimatåtgärder. Parlamentet betonar att EU:s finansiering inom ramen för det nya instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete måste användas för att främja en människorättsbaserad strategi som gör lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar centrala för klimat-, miljö- och utvecklingsinsatser, till att börja med genom samråd med det civila samhället och lokalsamhället.

34.

Europaparlamentet noterar att de tidigare mekanismerna för kombinerad finansiering inte har lyckats stimulera tillräckliga privata investeringar. Parlamentet begär därför att investeringsinitiativet ska inkludera lokala små och medelstora företag, som särskilt bidrar till diversifieringen av ekonomin och skapandet av sysselsättning.

35.

Europaparlamentet betonar att EU bör fördjupa sina ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Afrika genom investeringar som skapar anständiga arbetstillfällen och främjar mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter och miljörättigheter. Parlamentet understryker skillnaderna i tillgång till finansiering inom afrikanska regioner och länder, vilket beror på olika faktorer. Parlamentet understryker att tonvikten bör läggas på investeringar i ny infrastruktur, såsom digital och grön infrastruktur, och produktion av förnybar energi. Parlamentet välkomnar det ramavtal om projektsamarbete som undertecknades i oktober 2021 mellan EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD). Parlamentet välkomnar det samförståndsavtal som undertecknades 2021 mellan EBRD och Afrikanska utvecklingsbanken för att främja en hållbar utveckling av den privata sektorn i Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja investeringar i den afrikanska kontinenten genom innovativa finansiella instrument för att öka kapitalflödena och minska riskerna. Parlamentet uppmanar EU och de afrikanska länderna att undersöka möjligheterna att förhandla om avtal om underlättande av hållbara investeringar, i enlighet med vad som tillkännagavs i översynen av EU:s handelspolitik (15), vilka ökar regeringarnas kapacitet att reglera i allmänhetens intresse och skapa balans mellan å ena sidan rättigheter och skyldigheter för investerare och samhällen och å andra sidan miljöhänsyn. Parlamentet påminner om den centrala betydelsen av konsekventa investeringar i offentliga tjänster, i forskningskapacitet och i främjande av ekonomiska sektorer där länder eller regioner har potential att vinna en komparativ fördel. Parlamentet rekommenderar att man ökar investeringsmöjligheterna i Afrika, särskilt genom att tillhandahålla mer riskkapital och garantier som syftar till att underlätta investeringar. Parlamentet välkomnar Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+), som gör det möjligt för institutioner för utvecklingsfinansiering att ta större risker i sina investeringsprogram. Parlamentet påminner om att Addis Abeba-handlingsplanen om utvecklingsfinansiering belyste behovet av att mobilisera mer inhemska resurser för att uppnå målen för hållbar utveckling.

36.

Med tanke på att Unica rapporterar att många av de investeringsavtal som ingicks under 1990-talet och början av 2000-talet nyligen har löpt ut eller snart löper ut, uppmanar Europaparlamentet de afrikanska länderna att se över och reformera sina investerings- och dubbelbeskattningsavtal i enlighet med sina utvecklingsbehov. Parlamentet anser att AFCFTA och de pågående regionala integrationsinsatserna ger en god möjlighet att ombalansera den internationella investeringsordningen så att den bygger på ansvarstagande och rättvisa och främjar hållbar utveckling.

37.

Europaparlamentet betonar att det avtal mellan EU och OSAKS som paraferades i april 2021 saknar mekanismer för att genomdriva tillbörlig aktsamhet när det gäller miljöstandarder, mänskliga rättigheter och principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke, vilket är ännu viktigare med tanke på åtagandena inom ramen för avtalet att främja internationella investeringsavtal. Parlamentet betonar att EU bör beakta de olika utvecklingsnivåerna och se till att dess handelsavtal är förenliga med partnernas prioriteringar för regional ekonomisk integration.

38.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och EIB, i egenskap av EU:s utlåningsorgan, att utarbeta ett effektivt och lättillgängligt mikrokreditsystem och att i detta sammanhang stärka sin kapacitet att stödja utvecklingen av den privata sektorn i Afrika. Parlamentet uppmanar i detta avseende EIB att avsätta mer medel till afrikanska mikroföretag samt små och medelstora företag genom den blandade budgeten för EFHU+. Parlamentet understryker i detta sammanhang även den stora potentialen som mikrofinansiering har när det gäller att ge små och medelstora företag och de lokala jordbrukarna ytterligare egenmakt. Parlamentet rekommenderar att det inrättas mikrokreditsystem som skulle ge tillgång till krediter utan krav på säkerheter eller andra finansiella garantier. Parlamentet betonar vikten av ett sådant system för kvinnors och ungdomars egenmakt, och deras tillgång till finansiering måste förbättras avsevärt. Parlamentet efterlyser i detta avseende lämpliga kompletterande åtgärder, såsom tekniskt och rättsligt bistånd och rådgivning samt allianser med lokala partner på plats, för att göra sådana mikrokrediter verkligt tillgängliga. Parlamentet anser att man genom att stödja den sociala ekonomin och kooperativ samt mikrokreditsystem kommer att bidra till den välbehövliga formaliseringen av den informella ekonomin genom tydliga strategier baserade på ILO:s rekommendation 204.

39.

Europaparlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till de afrikanska länderna och AU för att bekämpa olagliga finansiella flöden och företagens skatteundandragande, och efterlyser initiativ för att se till att företag inte bidrar till sådana kapitalutflöden från afrikanska länder. Parlamentet påminner om att Afrika förlorar omkring 88,6 miljarder US-dollar i olaglig kapitalflykt varje år, vilket motsvarar 3,7 % av kontinentens bruttonationalprodukt. Parlamentet uppmanar till gemensamma insatser för att säkerställa att skatter betalas där vinster och verkligt ekonomiskt värde skapas, i syfte att stoppa fortsatt urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Parlamentet uppmanar till ökat samarbete mellan AU och EU och deras medlemsstater när det gäller att på internationell nivå främja åtgärder som tar upp frågor om transparens för bolagsbeskattningen, inbegripet bättre samarbete i samband med EU:s direktiv om finansiell rapportering (16). Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina program för handelsrelaterat bistånd även ta upp olagliga finansiella flöden och skatteundandragande, och att inkludera respektive kapitel i förhandlingarna om moderniseringen av avtalen om ekonomiskt partnerskap.

40.

Europaparlamentet betonar att de minst utvecklade länderna har ett intresse av och är starka anhängare av regelbaserade multilaterala handelssystem och att deras integration i det internationella handelssystemet bör förbättras. Parlamentet är medvetet om att särskild och differentierad behandling är en grundläggande princip för WTO. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att utvecklingsländerna fullt ut kan utöva sina rättigheter enligt WTO:s bestämmelser om särskild och differentierad behandling, särskilt för att trygga sin livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att ett allt för stort beroende av ett enskilt land eller geografiskt område för en viss produkt kan göra länder sårbara för externa chocker, vilket kan ha en enormt skadlig inverkan på livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna. Parlamentet anser därför att kommissionen bör stödja våra afrikanska partner i arbetet med att diversifiera sina handelsflöden för att öka sin motståndskraft. Parlamentet efterlyser gemensamma insatser tillsammans med EU:s afrikanska partner på WTO-nivå för att finna multilaterala lösningar på stora motsättningar i globala jordbrukspolitiska frågor, vilket diskuterats i WTO:s jordbrukskommitté.

41.

Europaparlamentet betonar behovet av att multilaterala handelsregler som stöder betydande och hållbara jordbruk som bygger på omfattande jordbruksreformer i olika afrikanska stater genomförs för att garantera livsmedelstrygghet över hela kontinenten. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att skydda och främja lokalsamhällenas rätt att få tillgång till och kontrollera naturresurser såsom land och vatten. Parlamentet fördömer omfattningen på markrofferiet i Afrika. Parlamentet är oroat över omfattningen av utländska investerares markförvärv i Afrika, som är koncentrerat till länder med svagare styrningsstrukturer och skulle kunna utgöra ett hot mot livsmedelstryggheten och tillgången till mark och vatten. Parlamentet betonar vikten av att inleda en inkluderande process i syfte att säkerställa effektivt deltagande från organisationer i det civila samhället och lokalsamhällen i utveckling, genomförande och övervakning av politik och åtgärder som avser markrofferi. Parlamentet kräver att de fakultativa riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar ska beaktas i samtliga projekt som främjar skyddet av markrättigheter, även inom handeln, och efterlyser även åtgärder för att säkerställa att projekt inte hotar småskaliga jordbrukares och särskilt kvinnors markrättigheter. Parlamentet uppmanar dessutom EU och Afrika att erkänna urbefolkningars rätt till sedvanerättsligt ägande och kontroll över sin mark och sina naturresurser i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och Internationella arbetsorganisationens konvention 169, och att efterleva principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke.

42.

Parlamentet betonar att handelspartnerskapet mellan EU och Afrika måste säkerställa de afrikanska ländernas rätt till livsmedelssuveränitet, säkerställa att principerna för hållbarhet följs och bör aldrig undergräva livsmedelssäkerhet, livsmedelstrygghet och livsmedelskvalitet eller leda till avskogning eller försämring av miljön. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva större åtaganden på båda kontinenterna och främjande av säkra, motståndskraftiga och hållbara jordbruksbaserade livsmedelssystem för att öka insatserna för att nå hållbarhetsmålet om ingen hunger senast 2030 och stödja gemensamma åtgärder för att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet konstaterar ett behov av omstrukturering av värdekedjor så att mer av de bearbetnings- och värdeskapande delarna av produktionen sker i ursprungsländerna. Parlamentet upprepar vikten av respekt för produkter med skyddad ursprungsbeteckning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att investeringsinstrument, såsom Global Gateway och Europa i världen, bidrar till utvecklingen av en hållbar jordbrukssektor i Afrika, i linje med målen för hållbar utveckling, och att stödja genomförandet av AFCFTA för handel med jordbruksprodukter inom Afrika. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbildning för att främja och stödja hållbara jordbruksmetoder, såsom agroekologi, i Afrika och att främja befintliga initiativ i Afrika. Parlamentet påminner om att agroekologins möjligheter att förena de ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensionerna av hållbarhet har fått erkännande i banbrytande rapporter från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar, den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster liksom Världsbanken och den FAO-ledda globala internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling. Parlamentet uppmanar EU och Afrika att spela en ledande roll för ingåendet av en ambitiös global överenskommelse vid den femtonde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att ett hållbart jordbruk och mer hållbar nutrition i Europa kan ge ett betydande bidrag till att säkerställa livsmedelstrygghet i afrikanska länder.

43.

Europaparlamentet understryker vissa afrikanska länders asymmetriska beroende av import av jordbruksprodukter för livsmedelstrygghet. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över hur Rysslands invasion av Ukraina påverkar försörjningen av vissa jordbruksprodukter, främst spannmål, med tanke på att många av dessa stater är starkt beroende av denna import, samt störningar i den globala försörjningskedjan och prisökningar som leder till global livsmedelsotrygghet, framför allt på den afrikanska kontinenten. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att bedöma effekterna av det rysk-ukrainska kriget på spannmålsimport och livsmedelsförsörjning, och uppmanar kommissionen att vidta tidiga åtgärder mot eventuella humanitära kriser. Parlamentet framhåller dessutom de störningar som den väpnade konflikten orsakar den afrikanska exporten till Ryssland av vissa produkter, såsom citrusfrukter, kaffe och te. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de afrikanska länderna för att säkra tillgången till jordbruksprodukter, använda den befintliga handelsverktygslådan för att ta itu med och underlätta tillgången till jordbruksprodukter för våra afrikanska partners och stödja dem i att öka sin jordbruksproduktion för att förbättra motståndskraften i deras livsmedelssystem.

44.

Europaparlamentet påminner om att EU:s jordbruksbaserade livsmedelsexport till Afrika uppvisade ett värde på 17,6 miljarder euro 2020, medan importen från Afrika uppvisade ett värde på 16,5 miljarder euro. De afrikanska länderna är sålunda viktiga destinationer för EU:s export och EU är fortfarande den största exportmarknaden för jordbruks- och livsmedelsprodukter från Afrika. Parlamentet uppmärksammar att importer från Afrika, särskilt jordbruksbaserade livsmedel, behöver uppfylla EU:s hälso-, säkerhets- och kvalitetsnormer, inbegripet normer som gäller användning av hormoner, antibiotika och genetiskt modifierade organismer. Parlamentet betonar att tekniskt stöd och utbildning bör erbjudas för att säkerställa att afrikanska producenter har möjlighet och kunskaper för att uppfylla dessa standarder. Parlamentet är övertygat om att EU som en viktig global aktör inom jordbruksbaserade livsmedelssektorn bör samarbeta med afrikanska länder för att vidareutveckla riktmärken och internationella standarder för hållbara livsmedelssystem, som grundar sig på respekten för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, rättvis konkurrens, försiktighetsprincipen, miljöskydd och djurskydd i enlighet med WTO-reglerna. Parlamentet påpekar att EU har åtagit sig att tillsammans med alla sina partner stödja och främja den globala övergången till hållbara jordbruksbaserade livsmedelssystem, i linje med målen i från jord till bord-strategin och målen för hållbar utveckling. Parlamentet påpekar att EU och Afrika har ett gemensamt mål att förändra vårt sätt att producera, distribuera och konsumera våra livsmedel. Parlamentet påpekar därför att samarbetet mellan EU och dess afrikanska partner måste inriktas på den centrala frågan om livsmedelsförsörjning genom skräddarsydda program för samarbete mellan EU och afrikanska jordbrukare och små och medelstora företag, riktade investeringar i hållbar jordbruksutveckling, moderna transportnät och lämplig lagringsinfrastruktur som ger afrikanska jordbrukare verktyg för att göra jordbruket motståndskraftigt mot klimatrelaterade utmaningar.

45.

Europaparlamentet förespråkar en starkare politisk samstämmighet på EU-nivå i samband med handeln med jordbruksbaserade livsmedel, med tanke på de globala konsekvenser som den gemensamma jordbrukspolitiken och handeln med jordbruksprodukter har för framstegen mot att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EU att beakta slutsatserna från arbetsgruppen för Afrikas landsbygd om behovet av investeringar i afrikanska livsmedelskedjor med inriktning på förädlade varor. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att aktivt samarbeta med afrikanska partner för att skapa synergieffekter mellan EU–Afrika-strategin och den gröna given, i synnerhet den externa dimensionen av från jord till bord-strategin.

46.

Europaparlamentet understryker vikten av forskning och innovation för att uppmuntra jordbrukare att anta hållbara jordbruksmetoder och produktiva jordbruksekosystem och livsmedelssystem i torra områden. Parlamentet efterlyser i detta avseende mer tillit till bidragen från afrikansk traditionell kunskap till en rättvis omställning, i synnerhet inom jordbrukspraxis, fiskenäring och skogsskydd för att på så sätt ge det afrikanska folket och lokalsamhällena egenmakt.

47.

Europaparlamentet beklagar att betesmarkernas strategiska betydelse inte erkänns, trots att betesmarker täcker runt 43 % av Afrikas landyta och därför utgör viktiga kolsänkor. Parlamentet påminner om vikten av att stödja små jordbruk och betesbruk samt andra traditionella/lokala livsmedelssystem för att stärka deras motståndskraft och uppmuntra deras bidrag till tryggad livsmedelsförsörjning, hållbar resursförvaltning och bevarande av den biologiska mångfalden. Parlamentet konstaterar att exempelvis betesrätter och kollektiva betesmarker utgör traditionella markanvändningsrättigheter som vilar på sedvanerätt och inte på bekräftad äganderätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med lokalsamhällen och lokala intressenter utarbeta en strategi för att på bästa sätt tillvarata denna potential genom hållbart bruk av betesmark, såsom pastoralism. Parlamentet efterlyser åtgärder mot de sociala spänningarna mellan fast boende jordbruksbefolkning och nomadiska pastorala samhällen, i synnerhet i regioner med överlappande etniska och religiösa konflikter.

48.

Europaparlamentet rekommenderar att man vänder denna ovälkomna trend med ett ökande antal personer som lider av en osäker livsmedelsförsörjning i Afrika genom att integrera humanitär politik, utvecklings- och fredsbyggande politik i konfliktdrabbade områden, genom att stärka klimatresiliensen inom livsmedelssystemen, genom att stärka resiliensen för de mest utsatta för ekonomiska motgångar, genom att ingripa längs livsmedelsförsörjningskedjorna för att minska kostnaden för näringsrika livsmedel och öka näringsvärdet hos vissa livsmedelsprodukter, genom att ta itu med fattigdom och strukturella ojämlikheter och se till att insatserna är gynnsamma för fattiga och inkluderande, och genom att stärka livsmedelsmiljöer och ändra konsumentbeteenden för att främja, inklusive genom handelsåtgärder, kostvanor med positiva effekter på människors hälsa och miljön. Parlamentet understryker behovet av en hållbar och innovativ politik som gör det möjligt för afrikanska stater att snabbt överge äldre och mer förorenande teknik och jordbruksmetoder med målet att åstadkomma en ekologisk och social omställning till hållbara jordbruksmetoder. Parlamentet framhåller jordbruks- och livsmedelssektorernas centrala roll för ekonomin och för att skapa anständiga och hållbara arbetstillfällen på landsbygden vid de många småföretagen eller familjejordbruken genom åtgärder för att öka motståndskraften och stödja en hållbar modernisering av jordbruksmetoder, förbättrad produktkvalitet och produktdiversifiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja lokala jordbruksföretag och att öka små och familjeägda jordbruksföretags kapacitet att konkurrera med storskaliga jordbruksföretag. Parlamentet uttrycker oro över att dessa starkt industrialiserade jordbruk som bygger på monokulturer expanderar alltmer, vilket bidrar till att fördjupa de sociala ojämlikheterna och markerosionen och den pågående förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet betonar jordbrukarnas betydelse för att stärka den cirkulära ekonomin i de olika afrikanska regionerna. Parlamentet välkomnar förslaget från arbetsgruppen för Afrikas landsbygd om att inrätta ett program för partnersamverkan mellan EU och Afrika som sammanlänkar jordbruksorgan i EU:s medlemsstater och partnerländer i Afrika genom vilket engagerade och likartade samarbetspartner skulle ha möjlighet att utbyta bästa praxis och kunskap.

49.

Europaparlamentet understryker att användningen av bekämpningsmedel inom det intensiva jordbruket i Afrika kan påverka hälsan hos arbetstagare som har mycket begränsad tillgång till utbildning i växtskydd och hälsovård, och att bekämpningsmedlen därutöver orsakar skador på miljön. Parlamentet efterlyser utbildning i hållbara växtskyddsmetoder och alternativ till bekämpningsmedel och en minimering av exponeringen för farliga ämnen. Parlamentet fördömer den dubbelmoral som EU uppvisar i fråga om bekämpningsmedel genom att tillåta att farliga ämnen som förbjudits i EU exporteras till afrikanska länder och andra tredjeländer. Parlamentet efterlyser därför en ändring av de nuvarande EU-bestämmelserna för att avskaffa denna inkonsekvens i lagstiftningen, eftersom bestämmelserna inte är förenliga med Rotterdamkonventionen från 1998 och den europeiska gröna given.

50.

Europaparlamentet betonar behovet av att hjälpa de afrikanska länderna att minska användningen av bekämpningsmedel som är förbjudna i EU genom att utveckla alternativa system för skadedjursbekämpning. Parlamentet betonar att EU är inkonsekvent när det gäller att tillåta export till afrikanska länder och andra tredjeländer av bekämpningsmedel som inte är tillåtna på EU:s inre marknad. Parlamentet efterlyser ett snabbt slut på denna inkonsekvens, eftersom den helt strider mot andan i den europeiska gröna given.

51.

Europaparlamentet påpekar att i jämförelse med andra regioner i världen är fördelningen av mervärde i jordbrukets värdekedjor mestadels ogynnsam för afrikanska småbrukare, vilket kan observeras i effekterna av marknadskoncentration på jordbrukare och länder som producerar kakao. Parlamentet välkomnar Ghanas och Elfenbenskustens initiativ att införa en metod för skäliga levnadsinkomster för kakao (living income differential for cocoa). Parlamentet välkomnar inrättandet av EU:s initiativ för hållbar kakao, och uppmanar kommissionen att uppmuntra den privata sektorns åtaganden att betala rättvisa priser till kakaojordbrukarna som gör det möjligt för dem att producera hållbart och utan barnarbete. Parlamentet påminner om att handelsförbindelserna och handelsinitiativen mellan EU och Afrika, t.ex. det som rör kakao, måste bygga på öppen och tillförlitlig övervakning och ansvarsskyldighet. Parlamentet kräver att flerpartsstrategin säkerställs genom särskilda mekanismer för att involvera det civila samhället i utarbetandet av strategier och sektorspolitik. Parlamentet delar de åsikter som uttrycks av kakaokoalitionen att den EU-lagstiftning om tillbörlig aktsamhet som håller på att utarbetas, inklusive förordningen om avskogning, bör syfta till att ge kakaojordbrukare levnadsinkomster som ett viktigt steg för att uppnå en hållbar kakaosektor.

52.

Europaparlamentet är oroat över att EU:s handelspolitik gentemot Afrika är mycket fragmenterad. Parlamentet upprepar att de olika avtalen om ekonomiskt partnerskap bör bidra till att utveckla integrationen inom Afrika och till en rättvis och hållbar handelsmodell och till att minska fattigdomen. Parlamentet konstaterar att åsikterna om utvärderingen av hur framgångsrika de ekonomiska partnerskapsavtalen varit skiljer sig åt. Vissa i EU och Afrika hävdar att de avtal om ekonomiskt partnerskap som ingåtts eller förhandlats fram under det senaste årtiondet inte i tillräcklig utsträckning uppfyller kraven för ett nytt partnerskap och i första hand syftar till att tillvarata EU:s intressen, med tanke på att EU:s export till de länder som omfattas av avtalen om ekonomiskt partnerskap har skadat den lokala produktionen, särskilt inom jordbrukssektorn, och man beklagar att viktiga mål för avtalen om ekonomiskt partnerskap, såsom diversifiering av värdekedjor och främjande av regional integration i Afrika, inte har uppnåtts, och konstaterar att detta, eftersom den största delen av exporten fortfarande består av jordbruksprodukter och råvaror, är en av orsakerna till den ofta förekommande kritiken eller till och med förkastandet av avtal om ekonomiskt partnerskap i många afrikanska stater. Andra i EU och AU hävdar att avtalen om ekonomiskt partnerskap bidrar till och främjar hållbar utveckling i linje med målen för hållbar utveckling och Agenda 2030 för hållbar utveckling, minskar fattigdomen, främjar handelsflödena inom Afrika, förbättrar den regionala integrationen, bidrar till att underlätta handeln och undanröjer onödiga handelshinder, ökar företagens marknadstillträde till EU:s och Afrikas marknader, särskilt för små och medelstora företag, främjar offentliga och privata investeringar i Afrika, främjar goda och hållbara jordbruksmetoder och främjar handelsförbindelserna mellan EU och Afrika, med beaktande av resultaten från toppmötet mellan EU och AU, samtidigt som man också anser att avtalen om ekonomiskt partnerskap, för att fullt ut kunna spela denna roll och främja integrationen av EU:s och Afrikas värdekedjor, skulle behöva genomföras och moderniseras så att de omfattar bestämmelser som stöder gränsöverskridande värdekedjor, inbegripet ytterligare områden, såsom handel med tjänster, investeringar, immateriella rättigheter och konkurrens, vilket skulle ge företag och investerare garantier om företagsklimatet i dessa länder,

53.

Europaparlamentet anser att avtalen om ekonomiskt partnerskap bör förbättra de afrikanska ländernas kapacitet att bättre utnyttja handelsmöjligheterna på områdena livsmedelstrygghet, hälso- och sjukvård och fattigdomsminskning.

54.

Europaparlamentet påminner om att EU:s begäran om förbud mot exportavgifter på råvaror har varit ett långvarigt hinder i förhandlingsprocessen om avtal om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet betonar att för de ekonomier som nästan uteslutande baserar sina intäkter på exploatering av naturresurser kan förbud mot sådana skatter låsa dem i biståndsberoende, samtidigt som deras ekonomiska diversifiering hämmas. Parlamentet betonar de afrikanska ländernas rätt att lagstifta om råvaror i allmänhetens intresse, och uppmanar EU att inte föra en handelspolitik som förbjuder utvecklingsländerna att ta ut exportavgifter på råvaror som en allmän regel, i den mån detta är förenligt med WTO:s bestämmelser.

55.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om att en djupgående analys av effekterna av avtal om ekonomiskt partnerskap för lokala ekonomier, regional integration, ekonomisk diversifiering och målen för hållbar utveckling ska utföras innan man förhandlar fram nya avtal om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet efterlyser en modernisering av avtalen om ekonomiskt partnerskap genom tillägg av starka, bindande och verkställbara kapitel om handel och hållbar utveckling som är anpassade till Parisavtalet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att samarbeta med våra afrikanska partner för att främja rättvis och hållbar handel, särskilt genom kapitel om handel och hållbar utveckling i avtal om ekonomiskt partnerskap, och att samarbeta med våra partner i den kommande översynen av kapitlen om handel och hållbar utveckling. Parlamentet betonar dessutom vikten av att inkludera målet att bekämpa tvångs- och barnarbete i kapitlen om handel och hållbar utveckling i unionens handelsavtal med hänsyn till hur vanliga dessa arbetsformer är inom jordbrukssektorn. Parlamentet efterlyser en systematisk, transparent och evidensbaserad övervakning från alla berörda parters sida, inbegripet de civila samhällena och samfunden i EU och i Afrika, lokala myndigheter och nationella parlament, av genomförandet av handelsavtal mellan EU och Afrika och efterlevnaden av principerna om en konsekvent politik för utveckling och en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser en djupgående analys av hur befintliga avtal om ekonomiskt partnerskap och handelsavtal påverkar afrikanska länder för att fastställa i vilken utsträckning de är förenliga med insatserna för att stödja AFCFTA-processen och den kontinentala integrationen i Afrika och behovet av att de är förenliga med målen för hållbar utveckling och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet efterlyser en anpassning av bestämmelserna i avtalen om ekonomiskt partnerskap beroende på resultaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av avtalen om ekonomiskt partnerskap när så är lämpligt hantera, begränsa och undvika eventuella effekter som kan försämra målen för utvecklingen av marknaden inom Afrika, i nära samarbete med våra afrikanska partner. Parlamentet betonar att avtalen om ekonomiskt partnerskap måste stödja den fortsatta utvecklingen av AFCFTA. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att avtalen om ekonomiskt partnerskap utgör en grund för att stärka de ekonomiska förbindelserna mellan parterna på ett ömsesidigt fördelaktigt sätt, med beaktande av parternas respektive utvecklingsnivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora företag och att bistå afrikanska små och medelstora företag som exporterar till EU med tekniskt stöd. Parlamentet noterar att för att göra avtalen om ekonomiskt partnerskap mer attraktiva måste ytterligare områden omfattas av avtalen, såsom kapacitetsuppbyggnad, uppmuntran till kvinnor att delta i ekonomin, även inom jordbruket, och investeringar i möjligheter för unga människor i de afrikanska länderna.

56.

Europaparlamentet påminner om att genomförandet av hållbarhetskapitlen måste åtföljas av kapacitetsuppbyggnad genom EU:s utvecklingsbistånd och andra investeringar för att hjälpa partnerländerna att fullgöra sina åtaganden (17), och att det civila samhällets aktörer bör involveras i övervakningen (18).

57.

Europaparlamentet välkomnar reformen av förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP) (19) och dess roll när det gäller att öka handelsmöjligheterna, underlätta exportdiversifiering för utvecklingsländer, främja hållbar utveckling och säkerställa respekt för mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter, miljöskydd, hållbar utveckling, gott styre och jämställdhet. Parlamentet noterar att flera afrikanska länder inom en snar framtid inte längre kommer att vara minst utvecklade länder och understryker behovet av att stödja deras smidiga övergång till GSP-status. Parlamentet anser att dessa länder skulle dra nytta av GSP plus-status, och uppmuntrar dem att överväga att ansöka, samtidigt som kommissionen uppmanas att proaktivt närma sig dessa potentiella kandidater och erbjuda dem stöd i arbetet mot att uppfylla kriterierna och att säkerställa en smidig övergång från minst utvecklat land till GSP plus-partnerland. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att GSP kompletterar andra handelspolitiska initiativ på den afrikanska kontinenten. Parlamentet uppmanar de länder i regionen som omfattas av GSP och Allt utom vapen att arbeta för att stärka det faktiska genomförandet av sina internationella åtaganden.

58.

Parlamentet efterlyser ökade investeringar i forskning och utveckling med anknytning till gröna varor och grön teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att genomförandet av EU:s framtida regler för tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och regler om avskogningsfria produkter uppmuntrar till långsiktiga anskaffningsrelationer och förbättrade inköpsmetoder, så att man säkerställer en lön som det går att leva på för arbetstagare och en inkomst som det går att leva på för småskaliga jordbrukare samt säkerställer respekt för miljön och ett meningsfullt engagemang för intressenter, inklusive rättighetsinnehavare i alla steg i processen för tillbörlig aktsamhet. Parlamentet påminner om att Afrika rymmer en exceptionell biologisk mångfald. Parlamentet uttrycker djup oro över överutnyttjandet av naturresurser och den minskade biologiska mångfaldens effekter på motståndskraften. Parlamentet är särskilt oroat över den allt snabbare avskogningen i Afrika, i synnerhet i Kongobäckenet, som år 2020 näst efter Brasilien förlorade mest primärskog, samt i Kamerun, och är även oroat över smugglingen av sällsynta arter av vilda djur och växter. Parlamentet påminner om att förstörelsen av regnskogar i Afrika leder till en oåterkallelig förlust av biologisk mångfald och av kolsänkor, samt förlust av ursprungsbefolkningars hem och levnadssätt. Parlamentet påminner om att skogarna avsevärt bidrar till att uppnå klimatmål och skydda den biologiska mångfalden samt till att stoppa ökenspridning och extrem markerosion. Parlamentet framhåller vattnets roll som en viktig byggsten för social och ekonomisk resiliens, särskilt i samband med tryggad livsmedels- och näringsförsörjning, och det faktum att vatten riskerar att bli en bristvara. Parlamentet anser därför att vattenförsörjningen bör ges större vikt. Parlamentet betonar att ökenspridning och gräshoppsinvasioner har förvärrat den redan svåra situationen för livsmedelstryggheten i Afrika, och att covid-19 och de därav följande ekonomiska och logistiska problemen har belyst de lokala och regionala marknadernas potential att hantera sårbarheter och brister i det globala livsmedelssystemet. Parlamentet anser att ett handelspartnerskap måste bygga på modeller och tekniker som är väl anpassade till de afrikanska ländernas jordbruksmodeller, ekonomier och grödor, och på samarbete, särskilt genom utbildning och kunskapsutbyte, vilket ger jordbrukarna egenansvar, oberoende och initiativrätt.

59.

Europaparlamentet betonar vikten av städer och samhällen för att främja andan av rättvis handel. Parlamentet lovordar kommissionen för att ha inrättat priset ”EU-städer för rättvis och etisk handel”. Parlamentet lovordar Valdis Dombrovski, kommissionens vice ordförande och ledamot med ansvar för handel, för dennes åtagande att fortsätta med detta viktiga initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att söka samarbete med AU-kommissionen för att stärka det direkta samarbetet mellan städer och samhällen på båda kontinenterna, för att främja rättvisa och etiska handelsförbindelser och för att öka synligheten för de många respektive kommunala initiativen.

60.

Europaparlamentet anser att det nu efter covid-19-pandemin mer än någonsin bör antas nya strategier på global nivå, och särskilt i förhållande till Afrika, för ekonomiska och kommersiella relationer och handelsrelationer som bygger på rättvis och etisk handel och principerna om solidaritet och samarbete.

61.

Europaparlamentet välkomnar den förklaring som man enades om vid sammanträdet mellan ledare för lokala och regionala myndigheter i AU:s och EU:s medlemsstater den 15 februari 2022 i Bryssel, där det bland annat betonades att utan de lokala och regionala myndigheternas involvering kommer 65 % av de 169 målen som ligger till grund för målen för hållbar utveckling inte att uppnås.

62.

Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen i AFCFTA:s ministerråd om gemensamma ursprungsregler för den andel på 87,7 % av varorna eller de 3 800 tullpositioner som omfattas av AFCFTA. Parlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera ursprungsreglerna och att utarbeta ett förslag till enhetliga ursprungsregler för handel med alla afrikanska länder, baserat på de nyligen överenskomna reglerna inom AFCFTA, för att ersätta lapptäcket av ursprungsregler inom EU:s olika handelsavtal och handelsarrangemang med afrikanska regioner och länder. Parlamentet är övertygat om att detta också skulle vara till fördel för EU:s företag och tullmyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ytterligare möjligheter och åtgärder för att förbättra kopplingarna och synergierna mellan EU:s olika handelsarrangemang med afrikanska länder och AFCFTA. Parlamentet välkomnar AFCFTA:s mål att förbättra regional differentiering och utbyggnad och sammankoppling av infrastruktursystem. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med AFCFTA:s sekretariat för att främja kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd för genomförandet av AFCFTA.

63.

Europaparlamentet välkomnar att EIB i november 2021 öppnade sitt första nav i Afrika, i Kenyas huvudstad Nairobi.

64.

Europaparlamentet uppskattar rådets och kommissionens initiativ att anordna den första Afrika-Europa-veckan, som hölls i februari 2022 i Bryssel. Parlamentet välkomnar det fruktbara arbete som utförts av de flera tusen företrädarna för ungdomsorganisationer, organisationer i det civila samhället, lokala myndigheter, kultursektorn och näringslivet. Parlamentet betonar att ett bättre engagemang från EU:s sida med unga afrikaner och den afrikanska diasporan i EU kan förbättra relationen mellan EU och Afrika strukturellt och på lång sikt. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att parlamentet inte var mer delaktigt och att evenemangen ägde rum under parlamentets sammanträdesvecka i Strasbourg, och understryker vikten av att man inför kommande initiativ främjar ett ökat samarbete mellan alla berörda parter, inbegripet näringslivsorganisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att anordna Afrika-Europa-veckan på årsbasis och att inkludera ungdomar, särskilt kvinnor och flickor, i de diskussioner som anordnas under Afrika-Europa-veckan.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera framtida näringslivstoppmöten mellan EU och Afrika på den potential som lokala ekonomiska och hållbara produktionsalternativ, såsom ekologisk och rättvis handel, småbrukskooperativ och aktörer inom den sociala ekonomin, kan spela för att bygga upp ett mer hållbart och rättvist handelspartnerskap mellan Afrika och EU.

66.

Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att öka engagemanget från intressenter, särskilt sammanslutningar av små och medelstora företag från hela den afrikanska kontinenten och de allt viktigare organisationerna i det civila samhället från både EU och AU i de debatter som ska fastställa den nya dimensionen av handel, investeringar och ekonomiskt samarbete, vars syfte är rättvisa och etiska relationer.

67.

Europaparlamentet konstaterar att transportnäten är avgörande faktorer för handel och välmående ekonomier. Parlamentet betonar behovet av att bättre koppla samman afrikanska landsbygds- och stadsområden för att säkerställa större sammankoppling inom afrikanska länder och på den afrikanska kontinenten. Parlamentet understryker att Team Europes förslag för att förverkliga infrastrukturprojekt måste bygga på de behov som AU identifierat i programmet för infrastrukturutveckling i Afrika. Parlamentet begär i detta sammanhang att lokala och regionala aktörer ska involveras i beslutsprocessen om infrastrukturprojektens art och omfattning. Parlamentet påminner om att för närvarande är uppskattningsvis 53 % av vägarna i Afrika oasfalterade och isolerade från handelsnav, och mindre än hälften av befolkningen på landsbygden har tillgång till fungerande vägar året runt, vilket belyser behovet av att inte bara investera i flaggskeppsprojekt. Parlamentet efterlyser också investeringar i kylkedjelogistik och moderna lagringsanläggningar samt generellt förbättrad logistik mellan produktions- och konsumtionsplatser som gör det möjligt för jordbrukare att leverera sina jordbruksprodukter över vissa avstånd, även med tanke på den snabba urbaniseringen av Afrika, och på så sätt bidra till att få ett slut på den osäkra livsmedelsförsörjningen. Parlamentet konstaterar att ett fungerande transportnätverk och investeringar i infrastrukturprojekt kan bidra till utvecklingen av de afrikanska ekonomierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att via sina handels- och investeringsinstrument för Afrika underlätta investeringar i afrikanska infrastrukturprojekt.

68.

Europaparlamentet uppmuntrar till en bred debatt med målet att ompröva modeller och planer för att utveckla infrastruktur, och att identifiera alternativa mobilitetsmodeller och 2000-talets moderna mobilitetslösningar för alla inom regionerna såväl som över hela kontinenten, baserat på lärdomar från EU och andra industriländer för att undvika misstag som begåtts där.

69.

Europaparlamentet betonar att utbildning och yrkesutbildning som ger människor den kompetens som krävs på arbetsmarknaden är nyckelfaktorer för utveckling. Parlamentet anser att man i detta sammanhang måste stärka samarbetet mellan universitet, forskningsinstitutioner och yrkesutbildningsprogram från båda kontinenterna. Parlamentet anser i detta avseende att privatsektordrivna initiativ som rör yrkesutbildning och entreprenörskap i Afrika bör stödjas och bättre samordnas, eftersom pandemin har betonat vikten av både digitala färdigheter och digitala inlärningsmetoder.

70.

Europaparlamentet delar den långsiktiga visionen om att skapa ett övergripande interkontinentalt avtal för handel, samarbete och utveckling mellan EU och Afrika på grundval av AFCFTA. Parlamentet understryker att ett interkontinentalt handels- och samarbetsavtal måste föregås av en meningsfull utveckling av en robust och motståndskraftig marknad inom Afrika. Parlamentet betonar i detta avseende den roll som EU:s handelspolitiska engagemang med Afrika spelar för utvecklingen av marknaden inom Afrika. Kommissionen uppmanas att regelbundet uppdatera parlamentet om det långsiktiga målet med ett interkontinentalt handels- och samarbetsavtal, särskilt genom de olika politiska instrument som rör Afrika.

71.

Europaparlamentet efterlyser ett ansvarsfullt och snabbt genomförande av de åtaganden om handel och investeringar som man enades om vid toppmötet mellan EU och AU 2022, och uppmanar kommissionen att strukturellt rapportera till parlamentet om genomförandet av åtagandena om handel och investeringar i de relevanta utskotten.

72.

Europaparlamentet välkomnar Afrika-EU-initiativet för grön energi och EU:s fortsatta stöd till den afrikanska inre marknaden för el. Parlamentet betonar att tillgången till energi måste garanteras till ett överkomligt pris för alla som en allmän nyttighet och en grundläggande rättighet, och att tillgången till energi och den framtida efterfrågan på energi är nyckelfrågor som EU och Afrika bör ta itu med tillsammans. Parlamentet noterar behovet av att utnyttja potentialen för ny förnybar och koldioxidsnål energi i Afrika och investera i sektorer med högre mervärde såsom grönt stål och grönt väte, särskilt genom att förbättra tekniksamarbetet och öka exporten av ren energi. Parlamentet påpekar att tekniskt bistånd när det gäller lagstiftning på energimarknaden behövs och bör tillhandahållas genom samarbete mellan EU och Afrika, samt utveckling av gemensamma standarder. Parlamentet påpekar att hållbart energisamarbete bör vara ett av huvuddragen i Global Gateway när det gäller Afrika. Parlamentet välkomnar åtagandet inom ramen för Global Gateway att mobilisera bidrag på 2,4 miljarder euro till Afrika söder om Sahara och 1,08 miljarder euro till Nordafrika för att stödja förnybar energi, energieffektivitet, en rättvis omställning och miljöanpassning av lokala värdekedjor. Parlamentet efterlyser en könssmart investeringsstrategi i energisektorn som skulle stärka kvinnors ställning som ledare, arbetstagare och konsumenter på energiområdet.

73.

Europaparlamentet insisterar på vikten av att bygga partnerskap för att förbättra hållbarheten i värdekedjorna för råvaror, genom att bygga på handlingsplanen för råvaror av avgörande betydelse och använda alla EU:s externa politiska instrument.

74.

Europaparlamentet begär att kopplingen mellan folkhälsa och biologisk mångfald ska beaktas, i linje med One Health-strategin, och välkomnar tillkännagivandet av NaturAfrica-initiativet, som syftar till att skydda vilda djur och växter och ekosystem i Afrika, och översynen av handlingsplanen mot olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet noterar att akademisk litteratur har lokaliserat vissa globala hotspots för nya zoonotiska sjukdomar i Afrika. Parlamentet rekommenderar att man utvecklar och införlivar hälsokonsekvensbedömningar för pandemier och nya sjukdomsrisker i stora utvecklings- och markanvändningsprojekt som underlättas av det förnyade partnerskapet mellan EU och AU, för att reformera ekonomiskt stöd för markanvändning så att man uttryckligen uppmärksammar och fokuserar på fördelar och risker för biologisk mångfald och hälsa. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utfärda riktlinjer för EU-företag och EU-investerare som är verksamma i Afrika i samband med det framtida direktivet om tillbörlig aktsamhet ifråga om hållbarhet för företag (20). Parlamentet uppmanar EU och AU att verka för ett nytt mellanstatligt partnerskap för hälsa och handel som syftar till att minska riskerna för zoonotiska sjukdomar i den internationella handeln med vilda djur och växter. Parlamentet betonar att NaturAfrica-initiativet bör utvecklas i samråd med alla berörda parter, med särskild tonvikt på lokalsamhällens, urbefolkningars och kvinnors rättigheter. Parlamentet understryker att det bör stödja afrikanska regeringar och lokalbefolkningar i arbetet med att hantera viktiga orsaker bakom förlusten av biologisk mångfald och miljöförstöring på ett övergripande och systematiskt sätt, inbegripet stöd till välskötta nät av skyddade områden. Parlamentet efterlyser införande av ambitiösa bestämmelser om biologisk mångfald inspirerade av FN:s One Health-strategi i samband med moderniseringen av avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet anser att EU bör bidra till fullbordandet av den stora gröna muren i Sahelregionen, vilken avsevärt kommer att bidra till att sätta stopp för ytterligare ökenspridning och därigenom trygga inkomsterna från jordbruket.

75.

Europaparlamentet understryker att mänskliga rättigheter och jämställdhet måste stå i centrum för det förstärkta samarbetet mellan EU och AU, med särskilt fokus på effekterna av ny och innovativ teknik för mänskliga rättigheter och kvinnors inkludering i ekonomin. Parlamentet betonar den potential som digital handel kan ha för att främja och förbättra förenklade handelsprocedurer i Afrika, och uppmanar kommissionen att främja digital kapacitet för att underlätta genomförandet av avtal om ekonomiskt partnerskap och genomförandet av AFCFTA. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till EU-AU:s digitala agenda i samarbetet med sina globala strategiska partner.

76.

Europaparlamentet konstaterar att kunskapsutbyte och kompetensutveckling inom Afrika kan bidra till utvecklingen av en hållbar handelsrelation. Parlamentet understryker den digitala infrastrukturens potential att stimulera den afrikanska ekonomin och driva på innovation på kontinenten. Parlamentet efterlyser ett förstärkt samarbete om EU:s och Afrikanska unionens digitala agendor på grundval av principerna om demokratisk styrning, stödjande multilaterala regler för e-handel, effektiva regleringsmekanismer på det digitala området och globala till lokala styrningsmekanismer för data och digitala infrastrukturer som sätter en människocentrerad utveckling i centrum. Parlamentet noterar inrättandet av AU-EU:s arbetsgrupp för den digitala ekonomin. Parlamentet betonar att de digitala förbindelserna mellan EU och AU bör främja Afrikas strävan efter digital omställning och respektera regeringars rätt att behålla dataägande och reglera sin digitala ekonomi i enlighet med sina utvecklingsbehov, och i syfte att åstadkomma en mer balanserad digital värld. Parlamentet uppmanar EU att stödja de afrikanska ländernas digitala utveckling med hjälp av Unctad-plattformar som skapats för att säkerställa hållbara utvecklingsvinster från digitala omställningar. Parlamentet betonar att den digitala omställningen måste vara förenlig med principerna för uppgiftsskydd.

77.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionen, regeringarna och parlamenten i Afrikanska unionens medlemsstater och till AFCFTA:s generalsekreterare.

(1) EUT C 494, 8.12.2021, s. 80.

(2) (Assembly/AU /Dec.692(XXXI)).

(3) Kigali-beslutet (Assembly/AU/Dec.605 (XXVII)).

(4) EUT C 162, 10.5.2019, s. 9.

(5) Antagna texter, P9_TA(2022)0073.

(6) EUT L 347, 30.12.2005, s. 1.

(7) EUT C 474, 24.11.2021, s. 11.

(8) Antagna texter, P9_TA(2021)0516.

(9) EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.

(10) EUT C 465, 17.11.2021, s. 11.

(11) EUT C 184, 5.5.2022, s. 2.

(12) Antagna texter, P9_TA(2021)0472.

(13) FAO:s artikel av den 11 februari 2019FAO calls for urgent action to curb corruption, illicit exploitation of forests, tillgänglig den 1 juni 2022. Tillgänglig på: https://www.fao.org/africa/news/detail-news/en/c/1180700/

(14) Artikel från FN:s utvecklingsprogram i Etiopien av den 13 oktober 2016 med titeln Gender gap costs sub-Saharan Africa $US95 billion a year: UND, tillgänglig den 3 juni 2022. Tillgänglig på:

https://www.undp.org/ethiopia/press-releases/gender-gap-costs-sub-saharan-africa-us95-billion-year-new-undp-report.html

(15) Kommissionens meddelande av den 18 februari 2021Översyn av handelspolitiken – En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik (COM(2021)0066).

(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1).

(17) Diskussionsunderlag från German Development Institute från januari 2016 ”Can Rules of Origin in Sub-Saharan Africa be Harmonized? A Political Economy Exploration”.

(18) Diskussionsunderlag från German Development Institute från januari 2016 ”Can Rules of Origin in Sub-Saharan Africa be Harmonized? A Political Economy Exploration”.

(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).

(20) Kommissionens förslag av den 23 februari 2022 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 (COM(2022)0071).