P9_TA(2022)0199

Fallet Osman Kavala i Turkiet

Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2022 om fallet Osman Kavala i Turkiet (2022/2656(RSP))

(2022/C 465/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt resolutionerna av den 19 maj 2021 om kommissionens rapporter 2019 och 2020 om Turkiet (1) och av den 21 januari 2021 om människorättssituationen i Turkiet, särskilt fallet med Selahattin Demirtaş och andra samvetsfångar (2),

—

med beaktande av uttalandena av parlamentets ständiga föredragande för Turkiet och ordföranden för delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet av den 21 april 2022 om slutförhandlingen i Gezi-rättegången och av den 18 december 2020 om domstolsbeslutet om Osman Kavala, och av uttalandet av ordföranden för delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet av den 20 februari 2020 om Osman Kavalas frihetsberövande,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2021 om EU:s utvidgningspolitik (COM(2021)0644) och den åtföljande rapporten för 2021 om Turkiet (SWD(2021)0290),

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2021, och av alla tidigare relevanta slutsatser från rådet och Europeiska rådet,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 14 december 2021 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

—	med beaktande av uttalandet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 26 april 2022 om domen mot Osman Kavala och av tidigare uttalanden från Europeiska utrikestjänsten om hans fall,

—	med beaktande av domen från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) av den 10 december 2019 i målet Kavala mot Turkiet (28749/18), som vann laga kraft den 11 maj 2020,

—

med beaktande av relevanta resolutioner från Europarådets ministerkommitté, däribland interimsresolutionen av den 2 december 2021 om verkställandet av Europadomstolens dom i målet Kavala mot Turkiet och interimsresolutionen av den 2 februari 2022 om samma ämne, som ledde till att överträdelseförfaranden inleddes mot Turkiet på grund av landets vägran att genomföra Europadomstolens dom från 2019 och frige Osman Kavala,

—	med beaktande av reaktionen från Europarådets generalsekreterare den 18 februari 2020 på domen mot Osman Kavala i Turkiet och reaktionen från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter den 19 februari 2020 på det nya gripandet av Osman Kavala,

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) av den 4 november 1950 som Turkiet är konventionsstat i,

—	med beaktande av artikel 46 i Europakonventionen, enligt vilken de höga fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter slutgiltiga domar från Europadomstolen i alla mål där de är parter, och därmed av Turkiets skyldighet att genomföra alla domar från Europadomstolen,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 19 december 1966 och som Turkiet är part i, särskilt artikel 9 om godtyckliga gripanden och frihetsberövanden,

—	med beaktande av beslutet från Istanbuls 13:e brottmålsdomstol angående Gezi-rättegången av den 25 april 2022,

—	med beaktande av beslutet från Istanbuls 30:e brottmålsdomstol angående Gezi-rättegången av den 18 februari 2020,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

—	med beaktande av artiklarna 144.5 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den 25 april 2022 dömde Istanbuls 13:e brottmålsdomstol, med domare Mesut Özdemir som ordförande, Osman Kavala, en filantrop och framstående människorättsförsvarare, till livstids fängelse utan villkorlig frigivning efter att ha funnit honom skyldig till försök att störta regeringen men frikände honom för spionage. Sju andra åtalade – arkitekten Mücella Yapıcı, advokaten Can Atalay, stadsplaneraren Tayfun Kahraman, rektorn för Boğaziçi European School of Politics, Ali Hakan Altınay, grundaren av Istanbul Bilgi University, Yiğit Ali Ekmekçi, filmproducenten Çiğdem Mater Utku och dokumentärfilmaren Mine Özerden – dömdes till 18 års fängelse med samma anklagelser. Domstolen beslutade att de omedelbart skulle gripas i rättssalen. Dessa anklagelser är politiskt motiverade och har aldrig underbyggts, inte ens i domen av den 25 april 2022.

Osman Kavala greps och fängslades för första gången den 1 november 2017 anklagad för inblandning i protesterna i Geziparken 2013 och kuppförsöket 2016. Rättegången om Geziparken inleddes i juni 2019. Kavala anklagades för att ha finansierat och organiserat protesterna i Geziparken. Den 18 februari 2020 frikände Istanbuls 30:e brottmålsdomstol Kavala i Gezi-rättegången och beslutade att han omedelbart skulle friges, med hänvisning till att det saknades konkreta och materiella bevis för att de brott han anklagades för hade begåtts. Domstolen frikände även Mücella Yapıcı, Can Atalay, Tayfun Kahraman, Ali Hakan Altınay, Yiğit Aksakoğlu, Yiğit Ali Ekmekçi, Çiğdem Mater Utku och Mine Özerden. Kavala var den enda tilltalade som fortfarande var frihetsberövad vid tidpunkten för frikännandet, eftersom han på ostyrkta grunder olagligen hållits häktad före rättegång sedan den 18 oktober 2017.

C.	Den 22 januari 2021 upphävde den tredje straffrättsliga avdelningen vid Istanbuls regionala domstol, appellationsdomstolen, frikännandet av Kavala och åtta andra tilltalade.

D.	Med hänvisning till de anklagelser som riktats mot de tilltalade i målet motiverade domstolen sitt upphävande genom att ange att bevismaterialet, såsom de tilltalades inlägg på sociala medier, pressuttalanden och de slagord de ropat, inte beaktats vid den tidigare domen.

Sju tilltalade, däribland journalisten Can Dündar och skådespelaren Mehmet Ali Alabora, befann sig utomlands under hela rättegången. Domstolen hade skiljt deras mål från de nio tilltalades som var kvar i landet och utfärdade en arresteringsorder mot dem. I sitt beslut av den 18 februari 2020 upphävde domstolen arresteringsordern.

Bara några timmar efter sitt frikännande och innan beslutet om frigivning kunde verkställas greps Kavala på nytt och överfördes till polisarrest på begäran av Istanbuls chefsåklagare, İrfan Fidan, i enlighet med artikel 309 i den turkiska strafflagen, anklagad för att ha försökt undergräva den konstitutionella ordningen i samband med en pågående parallell utredning av hans påstådda inblandning i kuppförsöket den 15 juli 2016.

Den 19 februari 2020 fördömde Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan, domen från Istanbuls 30:e brottmålsdomstol och hävdade att Kavalas frikännande var en del av en plan som kokats ihop av personer ”som vill väcka uppror i vissa länder och ställa till bråk” och hänvisade till dessa personer som ”uppsåtliga fiender till staten och dess folk”. President Erdoğans uttalanden, liksom uttalanden av andra höga tjänstemän, undergräver aktivt det turkiska rättsväsendets oberoende.

H.	Åklagarmyndigheten överklagade också domarna om frikännande, och riksåklagaren Edip Şahiner begärde att frikännandena skulle upphävas för att på ett konstlat sätt förlänga förfarandet.

Till följd av president Erdoğans uttalanden inledde rådet för domare och åklagare (HSK), som ansvarar för domarutnämningar och administration, en utredning av de tre domare som frikände Kavala och hans åtta medtilltalade, och hänvisade till ”brister” i deras dom. De disciplinära förfarandena mot dessa domare tycks ha varit en direkt inblandning i deras beslutsbefogenheter och kan ha haft en avkylande effekt på oberoendet för alla medlemmar av rättsväsendet.

I enlighet med Turkiets lag nr 7188 om ändring av straffprocesslagen och vissa lagar får en misstänkt som anklagas för terrorism eller brott mot staten inte hållas häktad före rättegång i mer än två år. Utredningen av Kavala enligt artikel 309 i den turkiska strafflagen inleddes den 25 februari 2018. De turkiska myndigheternas underlåtenhet att frige Kavala den 25 februari 2020 utgjorde därför en överträdelse av Turkiets strafflag.

Det faktum att Istanbuls chefsåklagare inte genomförde något nytt förhör med Kavala efter det att han gripits på nytt tyder på att det inte fanns några nya bevis för de anklagelser som lagts fram enligt artikel 309 i den turkiska strafflagen sedan beslutet ex officio att frige honom den 11 oktober 2019. Denna brist på nya bevis innebär att det inte fanns någon trovärdig grund för ett nytt gripande av Kavala på grundval av samma anklagelser.

Att på nytt gripa Kavala är en form av misshandel, enligt Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Dunja Mijatović. Vedergällningsbeslutet att på nytt gripa Kavala utgör en öppen kränkning av både nationell och internationell rätt. Hela processen mot Kavala har varit en följd av rättsliga manövrar och oegentligheter, präglad av politisk inblandning, med huvudsyftet att förlänga frihetsberövandet av Kavala.

Ett av alla irrationella beslut innebar att Gezi-målet mellan augusti 2021 och februari 2022 slogs samman med den så kallade Çarşı-rättegången, där de tilltalade också fick sina frikännanden upphävda. Den domare som var ordförande för Istanbuls 30:e brottmålsdomstol, Mahmut Başbuğ, och som begärde att målen skulle slås samman, var samma domare som undertecknade sammanslagningen vid den 13:e brottmålsdomstolen efter att tillfälligt ha utnämnts till denna domstol. Den 13:e brottmålsdomstolen beslutade senare, i februari 2022, att utan några uppenbara skäl på nytt dela upp målen. En av domarna som ingick i den dömande sammansättningen vid den 13:e brottmålsdomstolen för rättegången den 25 april 2022, Murat Bircan, ansökte 2018 om att bli kandidat till nationalförsamlingen för det styrande partiet.

Den 10 december 2019 fastslog Europadomstolen att frihetsberövandet av Kavala stred mot artikel 5.1 i Europakonventionen på grund av avsaknad av skälig misstanke, mot artikel 5.4 i konventionen på grund av att författningsdomstolen inte gjort någon snabb rättslig prövning, och mot artikel 18 i konventionen, jämförd med artikel 5.1 i konventionen, på grund av att frihetsberövandet var politiskt motiverat, i syfte att ha en avskräckande effekt på människorättsförsvarare.

Europadomstolens dom avser både anklagelserna mot Kavala enligt artikel 312 i den turkiska strafflagen för hans påstådda inblandning i protesterna i Geziparken och de anklagelser som riktats mot honom enligt artikel 309 i denna lag för hans påstådda inblandning i den misslyckade kuppen den 15 juli 2016.

I Europadomstolens dom begärdes att de turkiska myndigheterna skulle se till att Kavala omedelbart frigavs. Trots Europadomstolens bindande dom från 2019 och två interimsresolutioner från Europarådets ministerkommitté av den 2 december 2021 och den 2 februari 2022, som innebar att överträdelseförfaranden inleddes mot Turkiet för vägran att genomföra den rättsligt bindande domen från Europadomstolen och omedelbart frige Kavala, har det inte gjorts några framsteg mot att frige honom, vilket har ökat EU:s oro över det turkiska rättsväsendets efterlevnad av internationella normer och EU-normer.

Q.	Det turkiska styrande partiet har upprepade gånger urholkat rättsstatsprincipen och demokratiska normer och människorättsnormer, och gjort frekventa tillslag mot politiska motståndare och människorättsförsvarare som ofta anklagats för brett definierad terrorism.

R.	Efter uttalanden av flera EU-medlemsstater där de fördömde Kavalas fortsatta frihetsberövande hotade Turkiet att förklara tio av dessa länders ambassadörer persona non grata.

Som EU-kandidatland är Turkiet skyldigt att upprätthålla de strängaste normerna med avseende på demokrati, inbegripet respekt för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, grundläggande friheter och den universella rätten till en rättvis rättegång och strikt respekt för principen om oskuldspresumtion och rätten till ett korrekt rättsförfarande.

T.	Turkiet har varit medlem i Europarådet sedan den 9 augusti 1949, vilket innebär att landet är bundet av Europakonventionen och Europadomstolens domar.

Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den dom som nyligen avkunnades av Istanbuls 13:e brottmålsdomstol, som innebar att Osman Kavala dömdes till ett strängare livstidsstraff efter mer än fyra och ett halvt års orättvist, olagligt och illegitimt frihetsberövande och mindre än tre månader efter det att Europarådets ministerkommitté inlett överträdelseförfaranden mot Turkiet för vägran att genomföra Europadomstolens rättsligt bindande dom. Parlamentet anser att han har dömts efter ogrundade anklagelser med det bakomliggande syftet att tysta honom som människorättsförsvarare och avskräcka kritiska röster i Turkiet. Parlamentet fördömer också domarna mot medtilltalade Mücella Yapıcı, Can Atalay, Tayfun Kahraman, Ali Hakan Altınay, Yiğit Ali Ekmekçi, Çiğdem Mater Utku och Mine Özerden.

Europaparlamentet vill se att Osman Kavala omedelbart och villkorslöst friges i enlighet med Europadomstolens dom från 2019, att alla anklagelser mot honom omedelbart läggs ned och att hans rättigheter och friheter garanteras fullt ut samt att de övriga sju tilltalade i målet omedelbart friges. Parlamentet fördömer att Osman Kavala kontinuerligt har frihetsberövats sedan oktober 2017 och uppmanar Turkiet att agera i enlighet med sina internationella och inhemska skyldigheter.

Europaparlamentet uttrycker sin fulla solidaritet med Osman Kavala, de övriga tilltalade i Gezi-rättegången och deras familjer.

Europaparlamentet är djupt oroat över den pågående försämringen av de grundläggande rättigheterna och friheterna och rättsstatsprincipen i Turkiet, särskilt efter den misslyckade kuppen. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att upphöra med de rättsliga trakasserierna av människorättsförsvarare, akademiker, journalister, andliga ledare och advokater.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet som medlem av Europarådet att fullt ut genomföra alla domar från Europadomstolen i enlighet med artikel 46 i Europakonventionen, en ovillkorlig skyldighet som följer av Turkiets medlemskap i Europarådet och som är inskriven i Turkiets konstitution. Parlamentet betonar att Turkiets vägran att genomföra Europadomstolens dom i Osman Kavalas rättsfall ytterligare ökar EU:s oro över det turkiska rättsväsendets efterlevnad av internationella och europeiska normer.

Europaparlamentet fördömer och beklagar de fortsatta ansträngningarna och försöken att förlänga fängslandet av Kavala, trots att det inte finns några trovärdiga eller konkreta bevis, genom en rad komplexa rättsliga taktiker för kringgående, bland annat sammanslagning och uppdelning av ärendeakter och ständiga oegentligheter i strid med normerna för en rättvis rättegång och i politiskt syfte.

Europaparlamentet är bestört över att Istanbuls 13:e brottmålsdomstol dömde Osman Kavala till ett strängare livstidsstraff för att han påståtts ha försökt störta regeringen med våld, i uppenbar strid med det faktum att Europadomstolen redan hade avfärdat denna anklagelse i sina domar.

Europaparlamentet välkomnar de återkommande beslut som Europarådets ministerkommitté fattat om att begära att Kavala släpps på fri fot, som kulminerade i det historiska inledandet av överträdelseförfaranden mot Turkiet genom interimsresolutioner i december 2021 och februari 2022 om landets vägran att följa Europadomstolens slutliga dom. Parlamentet noterar att överträdelseförfarandena mot Turkiet belyser allvaret i Turkiets åsidosättande av sina skyldigheter som medlem av Europarådet och som EU-kandidatland. Parlamentet uppmanar Europarådets ministerkommitté att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att Turkiets regering genomför Europadomstolens dom utan ytterligare dröjsmål.

Europaparlamentet fördömer de turkiska myndigheternas förnedrande och omänskliga behandling av Kavala, som kränker hans rättigheter enligt Europakonventionen, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Turkiets inhemska lagstiftning, samt hans mänskliga värdighet enligt artikel 17 i Republiken Turkiets konstitution. Parlamentet uppmanar Turkiet att avstå från ytterligare hot mot honom och att garantera hans mänskliga rättigheter i enlighet med den turkiska konstitutionen, EU-rätten och internationell rätt.

10.

Europaparlamentet fördömer beslutet av Turkiets råd för domare och åklagare att inleda en utredning av de tre domare som kategoriskt och otvetydigt frikände Kavala. Parlamentet är bestört över att se hur den tidigare biträdande allmänna åklagaren i Istanbul, Hasan Yılmaz, som var ansvarig för det andra åtalet mot Kavala, därefter utnämndes till biträdande justitieminister och ordinarie (ex officio) medlem i rådet för domare och åklagare.

11.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över incidenter som tyder på en tydlig inblandning från regeringens sida i rättsliga frågor i samband med åtalet mot Kavala. Parlamentet är djupt oroat över att det turkiska rättsväsendet och de turkiska myndigheterna åsidosätter Europadomstolens domar och att delar av rättsväsendet i allt högre grad åsidosätter den turkiska författningsdomstolens domar. Parlamentet insisterar på att de turkiska myndigheterna vidtar alla tänkbara åtgärder för att ta itu med den nuvarande allvarliga situationen inom rättsväsendet och återupprätta dess oberoende i enlighet med artikel 6 i Europakonventionen, genom att säkerställa opartiskheten hos alla turkiska rättsliga organ och skydda dem mot politisk inblandning.

12.

Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att ta upp fallet Kavala och alla andra fall med bland annat människorättsförsvarare, advokater, journalister, politiker och akademiker som är föremål för godtyckliga frihetsberövanden med sina turkiska samtalspartner och att ge diplomatiskt och politiskt stöd till dem, bland annat bevaka rättegångar och rättsfall. Parlamentet uppmanar en delegation från Europaparlamentet att närvara vid rättegången mot Kavala och hans medtilltalade, om den fortsätter. Parlamentet noterar möjligheten att överklaga det senaste domstolsavgörandet vid den turkiska kassationsdomstolen och författningsdomstolen.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka användningen av krisstöd till människorättsförsvarare och att se till att EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare genomförs fullt ut.

14.

Europaparlamentet understryker att Kavala och andra turkiska medborgare i liknande situationer vid behov kan beviljas politisk asyl i EU.

15.

Europaparlamentet noterar att i och med beslutet att öppet ifrågasätta Europadomstolens bindande domar i fallet Osman Kavala m.fl. har den nuvarande turkiska regeringen avsiktligt förstört alla förhoppningar om att under rådande omständigheter återuppta landets EU-anslutningsprocess eller öppna nya kapitel och avsluta öppna kapitel. Parlamentet påminner Europeiska rådet om att alla förbättringar av de officiella förbindelserna mellan EU och Turkiet, och alla framsteg på den positiva agenda som erbjuds i Europeiska rådets slutsatser från juni 2021, mars 2021 och december 2020, bör vara beroende av en verklig förbättring av situationen för de medborgerliga och mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Turkiet.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Turkiets president, regering och parlament, och begär att denna resolution ska översättas till turkiska.

(1) EUT C 15, 12.1.2022, s. 81.

(2) EUT C 456, 10.11.2021, s. 247.