—

med beaktande av Europeiska unionens stadga (stadgan) om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8, 11, 12, 39, 40, 47 och 52,

—

med beaktande av FN-stadgan, särskilt artiklarna 1 och 2,

—

med beaktande av resolution 2131 (XX) av den 21 december 1965 från FN:s generalförsamling Declaration on the Inadmissibility of Intervention in the Domestic Affairs of States and the Protection of their Independence and Sovereignty (förklaringen om förbud mot ingripande i staters inre angelägenheter och om skydd av staters oberoende och suveränitet),

—

med beaktande av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artiklarna 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 16 och 17, samt protokollet till den, särskilt artikel 3,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter (1) och av sin rekommendation av den 13 mars 2019 med en utvärdering av den uppföljning som gjorts av utrikestjänsten två år efter parlamentets betänkande om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2018 om it-försvar (3),

—

med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 5 december 2018Åtgärdsplan mot desinformation (JOIN(2018)0036) och av den 14 juni 2019Lägesrapport om åtgärdsplanen mot desinformation (JOIN(2019)0012),

—

med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från avdelningarna av den 23 juni 2021 om den femte lägesrapporten om genomförandet av 2016 års gemensamma ram för att motverka hybridhot och det gemensamma meddelandet från 2018 om att öka motståndskraften och stärka kapaciteten att hantera hybridhot (SWD(2021)0729),

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för demokrati (COM(2020)0790),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 december 2020Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (COM(2020)0784),

—

med beaktande av lagstiftningspaketet för digitala tjänster,

—

med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2021Europas medier i det digitala decenniet: En handlingsplan för att stödja återhämtning och omvandling (4),

—

med beaktande av 2018 års uppförandekod om desinformation och 2021 års vägledning vad gäller att stärka uppförandekoden om desinformation (COM(2021)0262) och av rekommendationerna för den nya uppförandekoden om desinformation som utfärdades av den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster i oktober 2021,

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 09/2021: Desinformation som påverkar EU: problemet tacklat men inte tyglat,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 om ett Europaparlamentets och rådets direktiv om kritiska entiteters motståndskraft (COM(2020)0829) och den föreslagna bilagan till direktivet,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen (5) (förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar) och vägledningen från mars 2020 om förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar (C(2020)1981),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 16 december 2020 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium (JOIN(2020)0018),

—

med beaktande av FN:s folkrättskommissions bestämmelser om staters ansvar för folkrättsstridiga handlingar,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 16 december 2020 till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (COM(2020)0823),

—

med beaktande av EU:s verktygslåda från mars 2021 med riskreducerande åtgärder för cybersäkerhet i 5G-nät,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (6),

—

med beaktande av de studier, genomgångar och djupanalyser som begärts av det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation,

—

med beaktande av Frances Haugen-utfrågningen den 8 november 2021, vilken anordnades av parlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd i samarbete med andra utskott,

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2021 om läget avseende EU:s it-försvarskapacitet (7),

—

med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål 16, som syftar till att främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling,

—

med beaktande av anförandet och avsiktsförklaringen i talet om tillståndet i unionen 2021,

—

med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 10 september 2021 med titeln Our Common Agenda (”Vår gemensamma agenda”),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 juni 2020Gripa in mot covid-19-desinformation – Kolla fakta (JOIN(2020)0008),

—

med beaktande av rådets beslut av den 15 november 2021 att ändra sitt sanktionssystem mot Belarus i syfte att utvidga de kriterier som kan ligga till grund för uppförande på sanktionsförteckningen av personer och enheter som organiserar eller bidrar till hybridattacker och till den utnyttjande av människor för egna ändamål som utförs av den belarusiska regimen,

—

med beaktande av sitt beslut av den 18 juni 2020 om tillsättning av ett särskilt utskott om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation, och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (8), vilket antogs enligt artikel 207 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rapporten från det särskilda utskottet för frågor om utländsk inblandning i alla demokratiska processer i Europeiska unionen, inbegripet desinformation (A9-0022/2022), och av följande skäl:

A.

Utländsk inblandning utgör en allvarlig kränkning av de universella värden och principer som unionen bygger på, såsom människans värdighet, frihet, jämlikhet, solidaritet, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, demokrati och rättsstaten.

B.

Utländsk inblandning, informationsmanipulering och desinformation är en kränkning av de grundläggande yttrande- och informationsfriheterna enligt artikel 11 i stadgan och hotar dessa friheter, liksom undergrävandet av de demokratiska processerna i EU och dess medlemsstater, exempelvis fria och rättvisa val. Syftet med utländsk inblandning är att snedvrida och ge en falsk bild av fakta, att artificiellt blåsa upp ensidiga argument, att misskreditera information för att försämra politiska samtal och i slutändan undergräva förtroendet för valsystemet och därmed för själva den demokratiska processen.

C.

Ryssland har ägnat sig åt desinformation av aldrig tidigare skådat slag mätt i både illvilja och omfattning såväl i traditionella medier som på sociala medieplattformar, i syfte att vilseleda sina medborgare på hemmaplan och det internationella samfundet kvällen före och under sitt anfallskrig mot Ukraina, som Ryssland inledde den 24 februari 2022, vilket visar att även information kan användas som vapen.

D.

Alla åtgärder mot utländsk inblandning och informationsmanipulering måste i sig respektera de grundläggande yttrande- och informationsfriheterna. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) spelar en nyckelroll när det gäller att utvärdera respekten för de grundläggande rättigheterna, inbegripet artikel 11 i stadgan, för att undvika oproportionella åtgärder. Aktörer som utför utländsk inblandning och manipulering av information missbrukar dessa friheter till sin fördel, och det är därför mycket viktigt att intensifiera kampen mot utländsk inblandning och manipulering av information, eftersom demokratin är beroende av att människor fattar välgrundade beslut.

E.

Det finns bevis för att illasinnade och auktoritära utländska statliga och icke-statliga aktörer, såsom Ryssland, Kina med flera, använder informationsmanipulering och annan taktik för inblandning för att blanda sig i de demokratiska processerna i EU. Dessa attacker, som är en del av en hybridkrigföringsstrategi och utgör en kränkning av internationell rätt, vilseleder och bedrar medborgarna och påverkar deras röstningsbeteende, förstärker splittrande debatter, splittrar, polariserar och utnyttjar samhällenas sårbarhet, främjar hatpropaganda, förvärrar situationen för utsatta grupper som löper större risk att utsättas för desinformation, snedvrider integriteten i demokratiska val och folkomröstningar, sår misstro mot nationella regeringar, offentliga myndigheter och den liberala demokratiska ordningen och har som mål att destabilisera den europeiska demokratin, och utgör därför ett allvarligt hot mot EU:s säkerhet och suveränitet.

F.

Utländsk inblandning är ett beteendemönster som hotar eller negativt påverkar värden, demokratiska förfaranden, politiska processer, staters och medborgares säkerhet och förmågan att hantera exceptionella situationer. Sådan inblandning är manipulativ till sin karaktär och sker och finansieras på ett avsiktligt och samordnat sätt. De som är ansvariga för sådan inblandning, inbegripet deras ombud inom och utanför sitt eget territorium, kan vara statliga eller icke-statliga aktörer och bistås ofta i sin utländska inblandning av politiska medhjälpare i medlemsstaterna som får politiska och ekonomiska fördelar av att gynna utländska strategier. Utländska aktörers användning av inhemska ombud och samarbete med inhemska allierade suddar ut gränsen mellan utländsk och inhemsk inblandning.

G.

Utländsk inblandning tar sig många former, däribland desinformation, undantryckande av information, manipulering av sociala medier och deras algoritmer, allmänna villkor och annonssystem, cyberattacker, hacknings- och läckageoperationer för att få tillgång till information om väljare och störa valprocessens legitimitet, hot och trakasserier mot journalister, forskare, politiker och medlemmar av civilsamhällesorganisationer, förtäckta donationer och lån till politiska partier, kampanjer som förespråkar specifika kandidater, organisationer och medier, falska medier och organisationer eller dylika som utgör täckmantlar eller ombud för andra aktörer, värvning och kooptation av personer i samhällseliten, ”smutsiga” pengar, påhittade personer och identiteter, påtryckningar för självcensurering, exploatering av historiska, religiösa och kulturella narrativ, påtryckningar på utbildnings- och kulturinstitutioner, övertagande av kontrollen över kritisk infrastruktur, påtryckningar mot utländska medborgare som bor i EU, utnyttjande av migranter för egna ändamål samt spionage. Dessa taktiker kombineras ofta för att få större effekt.

H.

Informationsmanipulering och spridning av desinformation kan tjäna statliga och icke-statliga aktörers och deras ombuds ekonomiska intressen och skapa ekonomiska beroenden som kan utnyttjas för politiska ändamål. I en värld av icke-kinetisk internationell konkurrens kan utländsk inblandning vara ett utmärkt verktyg för att destabilisera och försvaga målgrupper eller för att öka de egna konkurrensfördelarna genom att man skapar påverkanskanaler, beroenden i försörjningskedjan, utpressning eller tvång. Desinformation orsakar direkta och indirekta ekonomiska skador som inte har bedömts systematiskt.

I.

Felaktig information är verifierbart falsk information som inte är avsedd att skada, medan desinformation är verifierbart falsk eller vilseledande information som avsiktligt skapas, presenteras eller sprids i syfte att skada eller åstadkomma en potentiellt omstörtande verkan på samhället genom att bedra allmänheten eller för att uppnå avsiktlig ekonomisk vinning.

J.

Det finns ett behov av överenskommelser inom EU om gemensamma och detaljerade definitioner och metoder för att förbättra den gemensamma förståelsen av hoten och ta fram lämpliga EU-normer för förbättrad tillskrivning och respons. Europeiska utrikestjänsten har utfört ett betydande arbete på detta område. Dessa definitioner måste garantera ogenomtränglighet för yttre inblandning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Samarbete med likasinnade partner i relevanta internationella forum om gemensamma definitioner av utländsk inblandning för att etablera internationella normer och standarder är av yttersta vikt. EU bör ta ledningen när det gäller att fastställa tydliga internationella regler för hur utländsk inblandning ska tillskrivas.

K.

Försöken till utländsk inblandning runt om i världen ökar och blir mer systemiska och sofistikerade, och förlitar sig på en utbredd användning av artificiell intelligens (AI) och urholkar förmågan att tillskriva ansvar.

L.

Det är EU:s och dess medlemsstaters skyldighet att försvara alla medborgare och all infrastruktur, liksom deras demokratiska system, mot försök till utländsk inblandning. EU och dess medlemsstater förefaller dock sakna lämpliga och tillräckliga medel för att bättre kunna förebygga, upptäcka, tillskriva, motverka och sanktionera dessa hot.

M.

Det finns en allmän brist på medvetenhet bland många beslutsfattare, och medborgare i allmänhet, om dessa problems realitet, vilket oavsiktligt kan bidra till att öppna upp ytterligare sårbarheter. Frågan om desinformationskampanjer har inte stått högst upp på dagordningen för europeiska beslutsfattare. Utfrågningarna och arbetet i det särskilda utskottet INGE har bidragit till allmänhetens erkännande och till kontextualiseringen av dessa frågor och har framgångsrikt gett en ram för den europeiska debatten om utländsk inblandning. Långvariga utländska desinformationsinsatser har redan bidragit till uppkomsten av inhemska desinformationskällor.

N.

Det är avgörande att institutionella organ och oberoende analyser och faktagranskare på ett transparent sätt övervakar läget i realtid, effektivt samordnar sina åtgärder och utbyter information när det gäller utländsk inblandning, så att lämpliga åtgärder vidtas inte bara för att ge information om pågående fientliga angrepp, utan också för att motverka dem. En liknande uppmärksamhet måste ägnas åt att kartlägga samhället så att man identifierar de delar som är mest sårbara och mottagliga för utländsk manipulering och desinformation och undanröjer orsakerna till dessa sårbarheter.

O.

Den första prioriteringen för EU:s försvar, dvs. EU-medborgarnas beredskap och motståndskraft mot utländsk inblandning och informationsmanipulering kräver en långsiktig strategi som omfattar hela samhället och som börjar med utbildning och en höjning av medvetenheten om problemen i ett tidigt skede.

P.

Det är nödvändigt med samarbete och samordning mellan olika administrativa nivåer och sektorer inom medlemsstaterna, på EU-nivå och med likasinnade länder, liksom med civilsamhället och den privata sektorn, för att identifiera sårbarheter, upptäcka angrepp och neutralisera dem. Det finns ett akut behov av att synkronisera uppfattningen av hot med den nationella säkerheten.

Q.

Situationsmedvetenhet, stabila demokratiska system, en stark rättsstat, ett livskraftigt civilt samhälle, tidiga varningar och hotbedömning är de första stegen mot att motarbeta informationsmanipulering och inblandning. Trots alla framsteg som gjorts för att öka medvetenheten om utländsk inblandning är många personer, däribland beslutsfattare och tjänstemän som arbetar inom de områden som potentiellt utgör måltavlor, fortfarande omedvetna om potentiella risker kopplade till utländsk inblandning och hur de kan hanteras.

R.

Högkvalitativa, hållbart och öppet finansierade och oberoende medier och professionell journalistik är väsentliga för mediernas frihet och mångfald och rättsstaten, och är därför en av demokratins grundbultar och det bästa motmedlet mot desinformation. Vissa utländska aktörer utnyttjar den västerländska mediefriheten för att sprida desinformation. Professionella medier och traditionell journalistik, som kvalitetskälla till information, står inför utmanande tider i den digitala eran. Det krävs en kvalitativ journalistutbildning inom och utanför EU för att säkerställa värdefulla journalistiska analyser och höga redaktionella standarder. EU måste fortsätta att stödja journalistik i den digitala miljön. Vetenskapsbaserad kommunikation bör spela en viktig roll.

S.

Redaktionellt oberoende public service-medier är väsentliga och oersättliga när det gäller att tillhandahålla högkvalitativ och opartisk information till allmänheten och måste skyddas från illvilligt övertagande och stärkas som en grundläggande pelare i kampen mot desinformation.

T.

Olika intressenter och institutioner använder olika metoder och definitioner för att analysera utländsk inblandning – alla med olika grad av begriplighet, och dessa skillnader kan hindra jämförbar övervakning, analys och bedömning av hotnivån, vilket försvårar gemensamma insatser. Det finns ett behov av en EU-definition och metoder för att förbättra den gemensamma hotanalysen.

U.

Det finns ett behov att komplettera terminologi som fokuserar på innehåll, såsom falska, felaktiga eller vilseledande nyheter och desinformation, med terminologi som är inriktad på beteende, för att hantera problemet på ett tillfredsställande sätt. Denna terminologi bör harmoniseras och följas noggrant.

V.

Utbildning i mediekompetens och digital kompetens samt ökad medvetenhet för både barn och vuxna är viktiga verktyg för att göra medborgarna mer motståndskraftiga mot försök till inblandning i informationsrymden och undvika manipulering och polarisering. Samhällen med god mediekunskap är mer motståndskraftiga mot utländsk inblandning. Journalistiska arbetsmetoder såsom konstruktiv journalistik skulle kunna bidra till att stärka medborgarnas förtroende för journalistiken.

W.

Informationsmanipulering kan ta sig många uttryck, såsom spridning av desinformation och helt falska nyheter, förvrängning av fakta, berättelser och meningsframställningar, undantryckande av viss information eller vissa åsikter, att information tas ur sitt sammanhang, att människor känslor manipuleras, att hatpropaganda främjas, att vissa åsikter främjas på bekostnad av andra och att människor trakasseras i syfte att tysta och förtrycka dem. Ett syfte med manipulering av information är att skapa kaos för att uppmuntra till förlust av medborgarnas förtroende för de gamla och nya ”grindvakterna” för information. Det är en tunn linje mellan yttrandefrihet och främjande av hatpropaganda och desinformation som inte bör missbrukas.

X.

Azerbajdzjan, Kina, Turkiet och Ryssland med flera har alla gjort journalister och oppositionella i Europeiska unionen till måltavlor, såsom den azerbajdzjanske bloggaren och oppositionsföreträdaren Mahammad Mirzali i Nantes eller den turkiska journalisten Erk Acarer i Berlin.

Y.

Det finns konkreta bevis för att EU:s demokratiska processer är föremål för desinformationskampanjer som ifrågasätter demokratiska ideal och grundläggande rättigheter. Desinformation som rör ämnen som inbegriper, men inte är begränsade till, kön, hbtqi+, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt minoriteter är en form av desinformation som hotar de mänskliga rättigheterna, undergräver de digitala och politiska rättigheterna, liksom säkerheten för dess mål, och sår split och oenighet bland medlemsstaterna. Under valkampanjer tenderar kvinnliga politiska kandidater att i oproportionellt hög grad vara utsatta för sexistiska narrativ som leder till att kvinnor avskräcks från att delta i demokratiska processer. Förövarna som ligger bakom dessa desinformationskampanjer bildar, under förevändning av att främja ”traditionella” eller ”konservativa” värderingar, strategiska allianser med lokala partner för att få tillgång till lokal underrättelseverksamhet, och har rapporterats ta emot miljontals euro i utländsk finansiering.

Z.

Vid sidan av statliga institutioner, journalister, opinionsledare och den privata sektorn har varje del av samhället och varje enskild person viktiga roller att spela för att identifiera och stoppa spridningen av desinformation och för att varna personer i deras omgivning som är i riskzonen. Det civila samhället, den akademiska världen och journalister har redan i hög grad bidragit till att öka allmänhetens medvetenhet och öka samhällets motståndskraft, bland annat i samarbete med motparter i partnerländerna.

AA.

Det civila samhällets organisationer som företräder minoriteter och människorättsorganisationer i hela Europa är fortfarande underfinansierade, trots att de spelar en avgörande roll när det gäller att öka medvetenheten och motverka desinformation. Det civila samhällets organisationer bör få tillräckliga resurser för att kunna göra sin del för att begränsa effekterna av utländsk inblandning.

AB.

Det är viktigt att enkelt och snabbt få tillgång till faktabaserad information från pålitliga källor när desinformation börjar spridas.

AC.

Det är nödvändigt att snabbt upptäcka utländska angrepp genom inblandning och försök att manipulera informationssfären för att motverka dem. EU:s underrättelseanalys och situationsmedvetenhet är beroende av medlemsstaternas vilja att utbyta information. Kommissionens ordförande har föreslagit att inrättande av ett gemensamt centrum för situationsmedvetenhet bör övervägas. Förebyggande och proaktiva åtgärder, däribland avslöjande i förväg och ett hälsosamt informationsekosystem, är mycket effektivare än efterföljande insatser för faktagranskning och avslöjande av desinformation, som har en lägre räckvidd än den ursprungliga desinformationen. EU och dess medlemsstater har för närvarande inte tillräcklig kapacitet för att vidta sådana åtgärder. Nya AI-baserade analysverktyg, såsom det litauiska Debunk.eu, skulle kunna bidra till att upptäcka attacker, utbyta kunskap och informera allmänheten.

AD.

Desinformation gynnas av en miljö med svaga eller splittrade narrativ på nationell nivå eller EU-nivå och av polariserade och känsloladdade debatter, och utnyttjar svaga punkter och förutfattade meningar i samhället och hos enskilda personer. Den förvränger den offentliga debatten i samband med val och andra demokratiska processer och kan göra det svårt för medborgarna att göra välgrundade val.

AE.

Onlineplattformar kan vara lättillgängliga och prisvärda verktyg för dem som ägnar sig åt informationsmanipulering och annan inblandning, såsom hat och trakasserier, samt åt att skada våra onlinesamhällens hälsa och säkerhet, tysta ned meningsmotståndare, bedriva spionage eller sprida desinformation. Det har visat sig att deras verksamhet främjar polariserade och extrema åsikter på bekostnad av faktabaserad information. Dessa plattformar har även egna intressen och är inte nödvändigtvis neutrala i sin informationshantering. Vissa onlineplattformar drar stor nytta av det system som förstärker splittring, extremism och polarisering. Internet har blivit lika viktigt för vår demokrati som det fysiska rummet och behöver därför motsvarande regler.

AF.

Plattformarna har påskyndat och förvärrat spridningen av falsk information och desinformation på ett aldrig tidigare skådat och utmanande sätt. Onlineplattformar styr flödet av information och annonser på internet. Plattformarna utformar och använder algoritmer för att styra dessa flöden och är inte transparenta, saknar lämpliga förfaranden för att kontrollera identitet, använder otydlig och vag terminologi och delar mycket lite eller ingen information om utformningen, användningen och effekterna av dessa algoritmer. Den beroendeframkallande komponenten i algoritmerna i onlineplattformar har skapat ett allvarligt folkhälsoproblem som måste åtgärdas. Onlineplattformarna bör vara ansvariga för de skadliga effekterna av sina tjänster, eftersom vissa plattformar var medvetna om bristerna i deras algoritmer – särskilt deras roll när det gäller att sprida splittrande innehåll – men misslyckades med att ta itu med dem för att maximera vinsten, vilket avslöjades av visselblåsare.

AG.

Som svar på Rysslands anfallskrig mot Ukraina skickade Estlands, Lettlands, Litauens och Polens premiärministrar den 27 februari 2022 en skrivelse till de verkställande direktörerna för de sociala medieplattformarna inom Big Tech (Twitter, Alphabet, YouTube och Meta), där de bland annat efterlyste inte bara tillfällig blockering av konton som verkar för och förhärligar krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, utan även förstärkt innehållsmoderering på ryska och ukrainska, fullständig och omedelbar demonetisering av alla konton som sprider desinformation från regeringarna i Ryssland och Belarus samt stöd till användare som försöker hitta tillförlitlig information om kriget i Ukraina.

AH.

Det förekommer kampanjer för inblandning och informationsmanipulering riktade mot alla åtgärder mot spridningen av covid-19, däribland vaccinering, i hela EU, och onlineplattformarna har misslyckats med att samordna insatserna för att begränsa dem och kan till och med ha bidragit till deras spridning. Sådan desinformation kan vara livshotande när den avskräcker människor från att vaccineras eller främjar falska behandlingar. Pandemin har förvärrat kampen på systemnivå mellan demokrati och auktoritärt styre och har fått auktoritära statliga och icke-statliga aktörer, såsom Kina och Ryssland, att använda ett brett spektrum av öppna och dolda instrument för att destabilisera sina demokratiska motparter. Facebook Papers har avslöjat plattformens misslyckande med att ta itu med vaccinrelaterad desinformation, även på engelska. Situationen är ännu värre när det gäller icke-engelskspråkig vaccinrelaterad desinformation. Denna fråga berör alla plattformar.

AI.

Många säljare som är registrerade i EU säljer icke-autentiska gillningar, följare, kommentarer och delningar till vilken aktör som helst som artificiellt vill öka sin synlighet på internet. Det är omöjligt att hitta exempel på legitim användning av sådana tjänster, medan den skadliga användningen omfattar manipulering av val och andra demokratiska processer, främjande av bedrägerier, utläggande av negativa recensioner av konkurrenters produkter, bedrägerier mot annonsörer och skapande av en falsk allmänhet som används för att forma konversationen, för personangrepp och för att artificiellt blåsa upp vissa åsikter som annars inte skulle få någon uppmärksamhet. Utländska regimer, såsom Ryssland och Kina, använder dessa onlineverktyg i enorm skala för att påverka den offentliga debatten i europeiska länder. Desinformation kan destabilisera den europeiska demokratin.

AJ.

Sociala plattformar, digitala enheter och applikationer samlar in och lagrar enorma mängder mycket detaljerade och ofta känsliga uppgifter om varje användare. Sådana uppgifter kan användas för att förutsäga beteendetendenser, förstärka kognitiva skevheter och styra beslutsfattandet. Sådana uppgifter utnyttjas för kommersiella ändamål. Dataläckor inträffar hela tiden, till skada för säkerheten för offren för sådana läckor, och data kan säljas på svarta marknaden. Sådana databaser kan vara guldgruvor för illasinnade aktörer som vill rikta in sig på grupper eller enskilda personer.

AK.

Plattformarna är i allmänhet utformade så att det säkerställs att det är icke-intuitivt, besvärligt och tidsödande att välja att inte dela data jämfört med att välja att dela data.

AL.

Onlineplattformar är integrerade i de flesta aspekter av våra liv och spridningen av information på plattformar kan ha en enorm påverkan på vårt tänkande och beteende, exempelvis när det gäller röstningspreferenser, ekonomiska och sociala val, och valet av informationskällor, och att dessa avgörande val av offentlig betydelse i dag i själva verket styrs av privata företags kommersiella intressen.

AM.

Mekanismer för algoritmkuratering och andra inslag på sociala medier och är konstruerade för att maximera intresset. Dessa inslag rapporteras upprepade gånger främja polarisering, radikalisering och diskriminerande innehåll och hålla användarna kvar i likasinnade kretsar. Detta leder till en gradvis radikalisering av plattformsanvändare och till påverkan och förvanskning av kollektiva diskussionsprocesser, snarare än skydd av demokratiska processer och individer. Plattformarnas okoordinerade åtgärder har lett till skillnader i åtgärderna och till att desinformation har tillåtits spridas från plattform till plattform. Affärsmodellen att tjäna pengar genom spridning av polariserande information och utformning av algoritmer gör plattformarna till ett enkelt mål för manipulering av utländska fientliga aktörer. De sociala medieplattformarna skulle kunna utformas på ett annat sätt för att främja en sundare offentlig sfär på nätet.

AN.

Det blir allt lättare att skapa deepfake-versioner av ljud- och audiovisuellt material i och med att det finns prisvärd och lättanvänd teknik, och spridningen av sådant material är ett problem som ökar exponentiellt. 90 % av forskningen går dock för närvarande till att utveckla deepfake-versioner och endast 10 % till att upptäcka dem.

AO.

Självreglerande system, som 2018 års uppförandekod om desinformation, har lett till förbättringar. Att förlita sig på plattformarnas goda vilja är dock varken fungerande eller effektivt och har genererat få meningsfulla uppgifter om deras övergripande effekter. Dessutom har plattformarna vidtagit individuella åtgärder som varierade i grad och effekt, vilket ledde till bakdörrar genom vilka innehållet kan fortsätta att spridas på andra ställen trots att det avlägsnats. Det behövs en tydlig uppsättning regler och sanktioner för att uppförandekoden ska få tillräcklig effekt på onlinemiljön.

AP.

EU:s handlingsplan för demokrati syftar till att stärka 2018 års uppförandekod och utgör tillsammans med rättsakten om digitala tjänster ett steg bort från den självreglerande strategin och syftar till att införa fler garantier och skydd för användarna, genom att öka autonomin och övervinna passiviteten när det gäller de tjänster som erbjuds, införa åtgärder för att kräva större öppenhet och ansvarsskyldighet från företagen och införa fler skyldigheter för plattformarna.

AQ.

De nuvarande åtgärderna mot desinformationskampanjer på onlineplattformar är inte effektiva eller avskräckande och gör det möjligt för plattformarna att fortsätta främja diskriminerande och illvilligt innehåll.

AR.

Plattformar lägger väsentligt mindre resurser på innehållshantering på mindre talade språk, och till och med på stora språk som inte är engelska, jämfört med engelskspråkigt innehåll.

AS.

Plattformarnas förfaranden för klagomål och överklagande är i allmänhet otillräckliga.

AT.

De senaste månaderna har flera större aktörer böjt sig för regler om censur, exempelvis under det ryska parlamentsvalet i september 2021, då Google och Apple tog bort appar för smart röstning från sina butiker i Ryssland.

AU.

Bristen på insyn när det gäller plattformarnas val av algoritmer gör det omöjligt att kontrollera plattformarnas påståenden om vad de gör och vilka effekter deras åtgärder har för att motverka informationsmanipulering och inblandning. Det finns diskrepanser mellan den angivna effekten av deras insatser i deras årliga självutvärderingar och deras faktiska effektivitet som framgår av de senaste Facebook Papers.

AV.

Den bristande insynen i riktade annonser leder till att stora mängder onlineannonser från ansedda varumärken, ibland till och med från offentliga institutioner, hamnar på webbplatser som uppmuntrar terrorism och innehåller hatpropaganda och desinformation, och finansierar framväxten av sådana webbplatser, utan annonsörernas kännedom eller samtycke.

AW.

Marknaden för onlineannonser kontrolleras av ett litet antal stora annonsteknikföretag som delar upp marknaden mellan sig, med Google och Facebook som de största aktörerna. Denna höga koncentration av marknaden till ett fåtal företag är förknippad med en stark maktobalans. Användningen av klickbete-tekniker och detta fåtal aktörers makt att avgöra vilket innehåll som ska monetariseras eller inte, trots att de algoritmer som de använder inte kan avgöra skillnaden mellan desinformation och normalt nyhetsinnehåll, utgör ett hot mot diversifierade medier. Den riktade reklammarknaden är i grunden icke-transparent. Annonsteknikföretagen tvingar varumärken att ta på sig skulden för deras egen försumlighet när det gäller att övervaka var annonser placeras.

AX.

Hanteringen av hot mot kritisk infrastruktur, särskilt när de ingår i en synkroniserad, illasinnad hybridstrategi, kräver samordnade, gemensamma sektorsöverskridande ansträngningar, på olika nivåer – EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå – och vid olika tidpunkter.

AY.

Kommissionen har föreslagit ett nytt direktiv för att stärka motståndskraften hos kritiska entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster i EU, vilket innefattar en föreslagen förteckning över nya typer av kritisk infrastruktur. Förteckningen över tjänster kommer att anges i bilagan till direktivet.

AZ.

Den ökande globaliseringen av arbetsfördelning och produktionskedjor har lett till gap i tillverkning och kompetens i nyckelsektorer i hela unionen. Detta är orsaken till EU:s stora importberoende när det gäller många nödvändiga produkter och primärtillgångar, som kan ha inbyggda sårbarheter, från utlandet. Resiliens i leveranskedjan bör vara en av prioriteringarna för EU:s beslutsfattare.

BA.

Utländska direktinvesteringar – investeringar som görs av tredjeländer och utländska företag – i strategiska sektorer i EU, men även i grannskapsområden, såsom västra Balkan, särskilt Kinas förvärv av kritiska strukturer, har varit en växande källa till oro under de senaste åren, med tanke på den ökande betydelsen av kopplingen mellan handel och säkerhet. Dessa investeringar riskerar att skapa ekonomiska beroenden och leda till kunskapsförlust inom viktiga produktions- och industrisektorer.

BB.

EU:s strategiska autonomi kräver kontroll över den europeiska strategiska infrastrukturen. Kommissionen och medlemsstaterna har uttryckt en växande oro över säkerheten och kontrollen av teknik och infrastruktur i Europa.

BC.

Illasinnade aktörer som försöker blanda sig i valprocesser utnyttjar våra samhällens öppenhet och pluralism som en strategisk sårbarhet för att angripa demokratiska processer och EU:s och dess medlemsstaters motståndskraft. Det är i samband med valprocesser som utländsk inblandning blir farligare, då medborgarna åter engagerar sig och är mer involverade i konventionellt politiskt deltagande.

BD.

Utländsk inblandning i valprocesser och användningen av ny teknik i detta avseende, liksom dess potentiella effekter, utgör särskilt farliga hot mot demokratin. Utländsk inblandning i valprocesser går mycket längre än ”informationskrigföring” i sociala medier som gynnar specifika kandidater, och inbegriper att tränga in i och rikta angrepp mot databaser och få tillgång till information om registrerade väljare, vilket direkt stör valprocessens normala funktionssätt, konkurrenskraft och legitimitet. Utländsk inblandning syftar till att skapa tvivel, osäkerhet och misstro, och inte bara till att ändra valresultatet utan även till att undergräva hela valprocessens legitimitet.

BE.

Det finns solida bevis för att utländska aktörer aktivt har blandat sig i EU:s och dess medlemsstaters demokratiska funktionssätt, särskilt under perioder med val och folkomröstningar, genom förtäckta finansieringsaktiviteter.

BF.

Ryssland, Kina och andra auktoritära regimer har till exempel slussat över 300 miljoner US-dollar till 33 länder för att blanda sig i demokratiska processer, och andra aktörer såsom Iran och Venezuela, aktörer från Mellanöstern och från Förenta staternas extremhöger har också deltagit i hemlig finansiering. Denna trend håller tydligt på att accelerera. Hälften av dessa fall rör ryska aktiviteter i Europa. Korruption och olaglig penningtvätt är en källa till politisk finansiering från auktoritära tredjeländer.

BG.

Medieverktyg som skapas av utländska givare på ett ogenomskinligt sätt har blivit mycket effektiva när det gäller att samla ett stort antal följare och väcka engagemang.

BH.

Dessa aktiviteter finansierar extremistiska, populistiska, anti-europeiska partier och individer eller rörelser som avser fördjupa fragmenteringen av samhället och undergräva de europeiska och nationella myndigheternas legitimitet. Detta har hjälpt till att öka dessa partiers och rörelsers räckvidd.

BI.

Ryssland söker kontakter med partier, personer och rörelser för att använda aktörer inom EU-institutionerna för att legitimera ryska ståndpunkter och regeringar som tjänar som dess ombud, bedriva lobbyverksamhet för sanktionslättnader och mildra konsekvenserna av internationell isolering. Partier som det österrikiska Freiheitliche Partei Österreichs, det franska Rassemblement National och det italienska Lega Nord har ingått samarbetsavtal med Rysslands president Vladimir Putins parti Förenade Ryssland och möter nu anklagelser i medierna om att de är villiga att ta emot politisk finansiering från Ryssland. Andra europeiska partier, såsom det tyska Alternative für Deutschland (AfD), Ungerns Fidesz och Jobbik, och Brexitpartiet i Förenade kungariket, uppges också ha nära kontakt med Kreml, och AfD och Jobbik har också arbetat som så kallade ”valobservatörer” i Kreml-kontrollerade val, till exempel i Donetsk och Luhansk i östra Ukraina, för att övervaka och legitimera rysksponsrade val. Slutsatserna om de nära och regelbundna kontakterna mellan ryska tjänstemän och företrädare för en grupp katalanska separatister i Spanien, samt mellan ryska tjänstemän och den största privata givaren till kampanjen ”Vote Leave” i samband med brexit, kräver en djupgående utredning och är en del av Rysslands bredare strategi att utnyttja varje tillfälle att manipulera debatten för att främja destabilisering.

BJ.

Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) och Venedigkommissionen har redan utfärdat omfattande rekommendationer för att minska utrymmet för utländska aktörers eventuella inblandning via politisk finansiering.

BK.

Vallagar, särskilt bestämmelser om finansiering av politisk verksamhet, är inte tillräckligt väl harmoniserade på EU-nivå, och möjliggör därför dunkla finansieringsmetoder för utländska aktörer. De rättsliga definitionerna av politiska donationer är alltför snäva, vilket möjliggör utländska kapitaltillskott in natura i Europeiska unionen.

BL.

I vissa medlemsstater omfattas politisk annonsering på internet inte av reglerna för politisk annonsering utanför nätet. Det finns en allvarlig brist på insyn i politisk annonsering på internet, vilket gör det omöjligt för tillsynsmyndigheterna att upprätthålla utgiftsbegränsningar och förhindra olagliga finansieringskällor, något som kan få katastrofala konsekvenser för våra valsystems integritet.

BM.

Bristande insyn i finansieringen skapar en miljö för korruption som ofta följer med utländsk finansiering och utländska investeringar.

BN.

Förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (9) håller på att revideras i syfte att uppnå större insyn i fråga om finansieringen av politisk verksamhet.

BO.

De politiska stiftelsernas roll har ökat under de senaste åren och spelar i de flesta fall en positiv roll i politiken och för att stärka demokratin, men i vissa fall blir de ett mer oförutsägbart redskap för illasinnade former av finansiering och indirekt inblandning.

BP.

Modern teknik och digitala tillgångar, t.ex. kryptovalutor, används för att dölja olagliga finansiella transaktioner till politiska aktörer och politiska partier.

BQ.

Cyberattacker och cyberrelaterade incidenter som leds av fientliga statliga och icke-statliga aktörer har blivit allt vanligare de senaste åren. Flera cyberattacker, såsom de globala e-postkampanjerna med riktat nätfiske mot strategiska strukturer för lagring av vaccin och cyberattackerna mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), Europeiska bankmyndigheten, det norska stortinget och otaliga andra, har spårats till statligt understödda hackergrupper, till största delen med kopplingar till de ryska och kinesiska regeringarna.

BR.

Europeiska unionen har åtagit sig att tillämpa befintlig internationell rätt i cyberrymden, särskilt FN-stadgan. Illvilliga utländska aktörer utnyttjar avsaknaden av en stark internationell rättslig ram på it-området.

BS.

Medlemsstaterna har ökat sitt samarbete på områdena cyberförsvar inom det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), däribland genom att inrätta snabbinsatsteamen för cybersäkerhet. Det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet (EDIDP) har inbegripit underrättelser, säkrad kommunikation och cyberförsvar i sina arbetsprogram. Den nuvarande kapaciteten att bemöta cyberhot är begränsad på grund av knappa mänskliga och ekonomiska resurser, till exempel i livsviktiga inrättningar såsom sjukhus. EU har förpliktat sig att investera 1,6 miljarder euro, inom ramen för programmet för ett digitalt Europa (10), i responskapacitet och användning av cybersäkerhetsverktyg för offentlig förvaltning, företag och enskilda personer, samt till att utveckla samarbete mellan den offentliga och privata sektorn.

BT.

Brister i och fragmentering av EU:s kapacitet och strategier på it-området håller på att bli ett allt större problem, vilket Europeiska revisionsrätten har påpekat (11). EU:s verktygslåda för cyberdiplomati, som inrättades i maj 2019, har visat på mervärdet av ett gemensamt diplomatiskt svar från EU mot skadlig it-verksamhet. Den 30 juli 2020 beslutade rådet för första gången att införa restriktiva åtgärder mot personer, enheter och organ som ansvarar för eller deltar i olika cyberattacker.

BU.

Storskalig och olaglig användning av övervakningsprogram, såsom Pegasus, har använts av utländska statliga aktörer mot journalister, människorättsaktivister, akademiker, regeringstjänstemän och politiker, däribland europeiska statschefer. Medlemsstaterna har också använt sig av spionprogram för övervakning.

BV.

Den decentraliserade och multinationella karaktären hos EU-institutionerna, inbegripet dess uppdrag och insatser, är i allt större utsträckning en måltavla som utnyttjas av illasinnade utländska aktörer som vill skapa splittring i EU. Det råder en övergripande brist på säkerhetskultur i EU:s institutioner, trots att de utgör tydliga mål. Parlamentet står i egenskap av den demokratiskt valda EU-institutionen inför särskilda utmaningar. Flera fall har visat att EU-institutionerna verkar sårbara för utländsk infiltration. Säkerheten för EU:s personal bör säkerställas.

BW.

Det är nödvändigt att inrätta kraftfulla och konsekventa krishanteringsförfaranden som en prioriterad fråga. Ytterligare utbildning bör erbjudas för att förbättra personalens beredskap.

BX.

Cyberattacker har nyligen riktats mot flera EU-institutioner, vilket understryker behovet av starkt interinstitutionellt samarbete när det gäller att upptäcka, övervaka och dela information under cyberattacker och/eller i syfte att förebygga dem, inbegripet under uppdrag och insatser inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. EU och dess medlemsstater bör organisera regelbundna gemensamma övningar för att identifiera svaga punkter och vidta nödvändiga åtgärder.

BY.

Ett antal tidigare politiker, inbegripet före detta tjänstemän på hög nivå har blivit anlitade eller koopterade av utländska nationella eller privata företag som kontrolleras av utländska auktoritära stater i utbyte mot deras kunskaper och på bekostnad av EU-medborgarnas och medlemsstaternas intressen.

BZ.

Vissa länder är särskilt aktiva på området värvning och kooptation av samhällseliten, särskilt Ryssland och Kina, men även Saudiarabien och andra gulfstater, där exempelvis både Tysklands f.d. förbundskansler Gerhard Schröder och Finlands f.d. statsminister Paavo Lipponen har anslutit sig till Gazprom för att påskynda ansökningsprocessen för Nord Stream 1 och 2, Österrikes f.d. utrikesminister Karin Kneissl har utnämnts till styrelseledamot i Rosneft, Frankrikes f.d. premiärminister François Fillon har utnämnts till styrelseledamot i Zaroubejneft, Frankrikes f.d. premiärminister Jean-Pierre Raffarin är aktivt engagerad i att främja kinesiska intressen i Frankrike, Tjeckiens f.d. kommissionsledamot Štefan Füle har arbetat för CEFC China Energy, Finlands f.d. statsminister Esko Aho nu sitter i styrelsen för Kremlkontrollerade Sberbank, Frankrikes f.d. minister med ansvar för förbindelserna till parlamentet Jean-Marie Le Guen nu är styrelseledamot i Huawei France och Belgiens f.d. premiärminister Yves Leterme är medordförande i den kinesiska investeringsfonden ToJoy och många andra politiker och tjänstemän på hög nivå intar liknande roller.

CA.

Strategier för ekonomisk lobbyverksamhet kan kombineras med mål för utländsk inblandning. Enligt OECD:s rapport om lobbyverksamhet på 2000-talet (12) har bara USA, Australien och Kanada regler som omfattar utländskt inflytande. Det finns en allvarlig brist på rättsligt bindande regler och verkställighet av EU:s lobbyregister, vilket gör det praktiskt taget omöjligt att spåra lobbyverksamhet som har sitt ursprung utanför EU. Det finns för närvarande inget sätt att övervaka lobbyverksamhet i medlemsstaterna som påverkar lagstiftning och utrikespolitik via Europeiska rådet. Reglerna om lobbyverksamhet i EU är främst inriktade på personliga kontakter och tar inte hänsyn till hela det ekosystem av olika typer av lobbyverksamhet som finns i Bryssel. Länder som Kina och Ryssland, men även Qatar, Förenade Arabemiraten och Turkiet, har gjort stora investeringar i lobbyverksamhet i Bryssel.

CB.

Att försöka utnyttja utsatta grupper för egna ändamål, däribland de nationella minoriteter och den nationella diaspora som lever på EU:s territorium är ett viktigt inslag i strategier för utländsk inblandning.

CC.

Olika statliga aktörer, exempelvis den ryska regeringen, den kinesiska regeringen och i mindre utsträckning den turkiska regeringen, har försökt öka sitt inflytande med hjälp av kulturella, utbildningsrelaterade (t.ex. genom bidrag och stipendier) och religiösa institut i många EU-medlemsstater, i en strategisk insats för att destabilisera europeisk demokrati och utöka kontrollen över Öst- och Centraleuropa. Den påstått svåra situationen för dess nationella minoritet har tidigare använts av Ryssland som en ursäkt för direkta ingripanden i tredjeländer.

CD.

Det finns bevis på rysk inblandning och informationsmanipulering på internet i många liberala demokratier världen runt, inbegripet men inte begränsat till folkomröstningen om brexit i Förenade kungariket och presidentvalen i Frankrike och USA, samt praktiskt stöd till extremistiska, populistiska, antieuropeiska partier och vissa andra partier och enskilda personer i hela Europa, inbegripet men inte begränsat till Frankrike, Tyskland, Italien och Österrike. Det behövs mer stöd för forskning och utbildning för att kunna förstå exakt vilken inverkan utländsk inblandning hade på specifika händelser, såsom brexit och valet av president Trump 2016.

CE.

Ryska statskontrollerade kanalerna Sputnik och RT som är baserade i väst, i kombination med västerländska medier och helt eller delvis rysk- och kinesiskägda juridiska och enskilda entiteter deltar aktivt i desinformationsverksamhet mot liberala demokratier. Ryssland använder sig av historisk revisionism, försöker skriva om historien om Sovjetunionens brott och främjar sovjetisk nostalgi bland den mottagliga befolkningen i Central- och Östeuropa. Det är svårt för nationella tv-bolag i Central- och Östeuropa att konkurrera med ryskspråkigt tv-innehåll som finansieras av den ryska regeringen. Det finns en risk för ett obalanserat samarbete mellan kinesiska och utländska medier, med beaktande av att kinesiska medier är det kinesiska kommunistpartiets röst i hemlandet och utomlands.

CF.

Mer än 500 Konfuciuscentrum har öppnats världen över, däribland cirka 200 i Europa, och Konfuciusinstitut och Konfuciusklassrum används av Kina som ett verktyg för inblandning i EU. Den akademiska friheten är allvarligt begränsad vid Konfuciusinstituten. Universitet och utbildningsprogram är föremål för omfattande utländsk finansiering, särskilt från Kina eller Qatar, såsom Fudanuniversitetets campus i Budapest.

CG.

EU saknar för närvarande den verktygslåda som krävs för att ta itu med värvning av samhällseliten och motverka inrättandet av kanaler för influering, även inom EU:s institutioner. Situationsmedvetandeförmågan och kontraspionageinstrumenten är fortfarande bristfälliga på EU-nivå, med stort beroende av nationella aktörers vilja att utbyta information.

CH.

EU och dess medlemsstater har för närvarande ingen specifik sanktionsordning när det gäller utländsk inblandning och desinformationskampanjer som iscensätts av utländska statliga aktörer, vilket innebär att dessa aktörer tryggt kan förutsätta att deras destabiliseringskampanjer mot EU inte kommer att få några konsekvenser.

CI.

Att säkerställa ett tydligt tillskrivande av desinformations- och propagandaattacker, inbegripet genom att offentligt namnge förövarna, deras sponsorer och de mål de strävar efter att uppnå samt att mäta effekterna av dessa attacker på målgruppen är de första stegen mot att effektivt försvara sig mot sådana åtgärder.

CJ.

EU bör stärka sina avskräckande verktyg och verktyg för att tillskriva ansvar för sådana angrepp och kategorisering av deras karaktär i fråga om huruvida de strider mot internationell rätt eller ej, för att kunna inrätta effektiva sanktioner så att illasinnade utländska aktörer måste betala priset för sina beslut och ta konsekvenserna. Att rikta in sig på enskilda personer är kanske inte tillräckligt. Andra verktyg, såsom handelsåtgärder, skulle kunna användas för att skydda europeiska demokratiska processer mot statligt sponsrade hybridattacker. Avskräckande åtgärder måste tillämpas på ett öppet sätt med alla vederbörliga garantier. Hybridattacker kalibreras så att de avsiktligt faller under tröskelvärdet i artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 5 i Nordatlantiska fördraget.

CK.

Illasinnade åtgärder som iscensätts av utländska statliga och icke-statliga aktörer påverkar många demokratiska partnerländer världen över. Demokratiska allierade är beroende av sin förmåga att gå samman i att ge ett kollektivt svar.

CL.

EU:s anslutningsländer på västra Balkan drabbas särskilt hårt av attacker i form av utländsk inblandning och desinformationskampanjer från Ryssland, Kina och Turkiet, såsom Rysslands inblandningskampanjer under ratificeringsprocessen för Prespa-avtalet i Nordmakedonien. Kina och Ryssland har ytterligare utnyttjat covid-19-pandemin på västra Balkan för att destabilisera dessa länder och misskreditera EU. Kandidatländer och potentiella kandidatländer förväntas ansluta sig till EU:s initiativ för att bekämpa utländsk inblandning.

CM.

Det saknas fortfarande en gemensam förståelse och gemensamma definitioner bland likasinnade partner och allierade när det gäller arten av hot det är fråga om. FN:s generalsekreterare efterlyser en global uppförandekod för att främja den offentliga informationens integritet. Konferensen om Europas framtid är en viktig plattform för diskussioner på området.

CN.

Det behövs ett globalt, multilateralt samarbete och stöd mellan likasinnade partner i hanteringen av utländsk illasinnad inblandning. Andra demokratier, såsom Australien eller Taiwan, har utvecklat avancerade färdigheter och strategier. Taiwan går i bräschen för kampen mot manipulation av information, främst från Kina. Det taiwanesiska systemets framgång bygger på samarbete mellan alla regeringsgrenar, men också med oberoende icke-statliga organisationer som är specialiserade på faktakontroll och mediekunskap och med sociala medieplattformar, såsom Facebook, samt på främjande av mediekompetens för alla generationer, avslöjande av desinformation och begränsning av spridningen av manipulativa meddelanden. Det särskilda utskottet INGE genomförde ett tre dagar långt officiellt uppdrag i Taiwan för att diskutera desinformation och utländsk inblandning i val.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

95.

96.

97.

98.

99.

100.

101.

102.

103.

104.

105.

106.

107.

108.

109.

110.

111.

112.

113.

114.

115.

116.

117.

118.

119.

120.

121.

122.

123.

124.

125.

126.

127.

128.

129.

130.

131.

132.

133.

134.

135.

136.

137.

138.

139.

140.

141.

142.

143.

144.

145.

146.

147.

148.

149.

150.

151.

152.

153.

154.

155.

156.

157.