EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Strasbourg den 22.11.2022
COM(2022) 782 final
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om den ekonomiska politiken i euroområdet
{SWD(2022) 382 final}
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Strasbourg den 22.11.2022
COM(2022) 782 final
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om den ekonomiska politiken i euroområdet
{SWD(2022) 382 final}
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om den ekonomiska politiken i euroområdet
THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136.1 jämförd med artikel 121.2,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken 1 , särskilt artikel 5.2,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser 2 , särskilt artikel 6.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation,
med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,
efter att ha hört ekonomiska och finansiella kommittén.
efter att ha hört kommittén för ekonomisk politik, och
av följande skäl:
(1)Euroområdets återhämtning efter covid-19-pandemin har drabbats av avbrott på grund av en rad chocker i omvärlden. Tack vare framför allt beslutsamma ekonomiskpolitiska åtgärder på både nationell nivå och EU-nivå, samt avskaffandet av åtgärderna för att begränsa smittspridningen, var BNP-tillväxten i euroområdet stark (5,3 % år 2021 och 3,2 % 2022). Även arbetsmarknaden visade sig vara motståndskraftig och arbetslösheten ser ut att hamna på rekordlåga 6,8 % 2022. Globala energiprishöjningar, ökad osäkerhet och störningar i leveranskedjorna till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har dock lett till en markant nedgång i ekonomisk aktivitet under andra halvåret 2022 och energikrisen har lett till att prognoserna för 2023 har skrivits ned. BNP-tillväxten i euroområdet totalt ser ut att minska till bara 0,3 % år 2023 för att sedan återgå till en takt på 1,5 % år 2024. Utvecklingen på energimarknaden och andra råvarumarknader har underblåst inflationen, som med tiden har spritt sig till andra varukategorier och kommer att uppgå till 8,5 % år 2022. Inflationen förväntas i nuläget vara fortsatt hög under de närmaste månaderna och ligga kvar på 6,1 % år 2023 för att sedan sjunka under 2024. Arbetsmarknaderna förväntas vara fortsatt resilienta i ett läge där efterfrågan på arbetskraft förblir hög. Eftersom en stor andel av företagen fortfarande rapporterar att det råder brist på arbetskraft ser arbetslösheten ut att bara öka måttligt nästa år och därefter sjunka under 2024. Den nominella lönetillväxten förväntas accelerera under 2023 men fortfarande vara lägre än inflationen, vilket innebär att hushållens köpkraft försvagas. Mot denna bakgrund har överskottet i euroområdets bytesbalans krympt i takt med att energibalansen försämrats kraftigt, och framöver kommer den nominella depreciering av euron gentemot US-dollarn och vissa andra valutor som har ägt rum sedan andra halvåret 2021 sannolikt bara stärka konkurrenskraften i blygsam utsträckning med tanke på de höga energikostnaderna.
(2)Det försämrade makroekonomiska läget och de stora prisskillnaderna mellan medlemsstaterna bromsar den konvergerande utvecklingen när det gäller inkomster och konjunkturläge i euroområdet. Även om covid-19-pandemin ledde till djupa, men mestadels kortvariga, skillnader i makroekonomisk utveckling hade den ändå bara en begränsad och tillfällig inverkan på synkroniseringen av konjunkturcykeln. Energikrisen har fått nya heterogena makroekonomiska effekter i euroområdet. Skillnader mellan ländernas energimix och politiska åtgärder för att mildra energichockens effekter har lett till att den samlade inflationen, och kärninflationen, varierar kraftigt inom euroområdet. Högre energipriser och ett ökat tryck i leveranskedjorna har påverkat tillverkningsindustri och tjänstesektorer i olika grad i euroområdets medlemsstater, vilket kan leda till större skillnader i relativ konkurrenskraft. Även om tillgängliga indikatorer tyder på att skillnaderna i konkurrenskraft inom euroområdet hittills har varit begränsade har bytesbalansskillnaderna nyligen ökat till följd av främst försämrade energibalanser.
(3)Lämpliga åtgärder för att hantera de försämrade ekonomiska utsikterna och den höga inflationen förutsätter att penningpolitiken och finanspolitiken är rätt kalibrerade och samstämmiga. Normaliseringen av penningpolitiken måste hantera höga och divergerande inflationstal, men även eventuella risker för en omotiverad och oordnad marknadsutveckling som allvarligt kan hota den penningpolitiska transmissionsmekanismen i euroområdet. I det rådande klimatet skulle en brett baserad expansiv finanspolitik för att stötta efterfrågan elda på inflationstrycket ytterligare i ett läge där flera medlemsstater i euroområdet har en hög offentlig skuldsättning. Det krävs därför en finanspolitik som är lämpligt differentierad mellan medlemsstaterna beroende på deras ekonomiska och offentligfinansiella situation, i linje med rådets rekommendationer i juli 2022 3 . Medlemsstaterna måste även vara beredda att anpassa de löpande utgifterna beroende på hur situationen utvecklas. Det behövs dessutom riktade och tillfälliga offentligfinansiella åtgärder för att hjälpa sårbara personer och företag, även i syfte att bevara arbetstillfällen och humankapital, samtidigt som prissignalerna och incitamenten att minska energiförbrukningen måste behållas. Det är fortfarande mycket viktigt att medlemsstaterna noga samordnar sina politiska åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken och socialpolitiken har också en viktig roll när det gäller att hantera den höga inflationens sociala effekter. Genomsnittslönerna håller inte jämna steg med inflationen under 2022. Framöver måste löneutvecklingen vara noggrant avvägd för att skydda löntagarnas köpkraft – i synnerhet låginkomsttagarnas – och samtidigt undvika att lönerna eldar på inflationen och fördjupar de framväxande skillnaderna i konkurrenskraft inom euroområdet och globalt. Ett aktivt deltagande av arbetsmarknadens parter gör det lättare att identifiera utmaningar, bland annat utmaningar som är specifika för den monetära unionen, samtidigt som det leder till bättre politiska lösningar och säkerställer ett större egenansvar för den ekonomiska och sociala agendan. Politiken på utbudssidan kan dessutom bidra till lägre inflation genom att påskynda uppbyggnaden av alternativ energiförsörjning, öka konkurrensen, förbättra resursfördelningen och stödja produktivitetstillväxten. Risker för den finansiella stabiliteten måste också övervakas framöver.
(4)Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) och de sammanhållningspolitiska fonderna är viktiga verktyg för att stärka resiliens och konvergens inom euroområdet. Genomförandet av RRF i euroområdets medlemsstater har kommit långt och mer än 128 miljarder EUR har betalats ut i förfinansiering och efter det att delmål och mål har uppnåtts. Sedan pandemin bröt ut har mer än 82 miljarder EUR betalats ut från de sammanhållningspolitiska programmen till medlemsstaterna i euroområdet. RRF och de sammanhållningspolitiska fonderna bidrar till euroområdets politiska prioriteringar via flera kanaler: båda stöder den ekonomiska aktiviteten genom ökade investeringar och på längre sikt kommer de planerade investeringarna och strukturreformerna att främja den gröna och den digitala omställningen och samtidigt stimulera högre produktivitetstillväxt och potentiell produktion. En stor andel av de investeringar och reformer som genomförs inom ramen för RRF är relevanta för genomförandet av de politiska prioriteringar för euroområdet som fastställts i tidigare rekommendationer för euroområdet. Det är därför mycket viktigt att hålla uppe takten i reformarbetet genom att fortsätta att genomföra planerade reformer och investeringar enligt tidsplanen.
(5)För att säkerställa ett konsekvent ekonomiskpolitiskt agerande på EU-nivå beskrivs i den årliga översikten för hållbar tillväxt 4 de viktigaste politiska prioriteringarna och riktlinjerna för det kommande året. Den årliga översikten för hållbar tillväxt ligger helt i linje med FN:s mål för hållbar utveckling och är strukturerad kring de fyra dimensionerna av konkurrenskraftig hållbarhet: miljömässig hållbarhet, rättvisa, produktivitet och makroekonomisk stabilitet. Rapporten om förvarningsmekanismen 5 innehåller kommissionens analys av potentiella makroekonomiska obalanser som kan ha en negativ inverkan på medlemsstaternas ekonomier, Ekonomiska och monetära unionen (EMU) och unionen som helhet.
(6)Den stegrande inflationen under det gångna året ledde till att länder världen över snabbt justerade inriktningen på sin penningpolitik. Europeiska centralbanken (ECB) har börjat normalisera sin penningpolitik för att säkerställa att inflationen så snart som möjligt återgår till det medelfristiga målet på 2 %. Banken har även gjort klart att räntenormaliseringen kommer att fortsätta, varvid hänsyn ska tas till utvecklingen när det gäller ekonomiska data. Begränsningar på utbudssidan har varit en viktig bidragande orsak till den senaste tidens kraftiga inflation, och inflationsskillnaderna gör det svårare att genomföra penningpolitiken. Att inriktningen på penningpolitiken får ett jämnt genomslag i hela euroområdet är en förutsättning för att den ska kunna fullgöra sitt syfte.
(7)Den finanspolitiska inriktningen i euroområdet, mätt som förändringen i primära nettoutgifter i förhållande till den genomsnittliga potentiella tillväxten, beräknas vara expansiv under 2022 och i stort sett neutral under 2023, under förutsättning att energirelaterade fasas ut såsom planerat. Under 2023 bör finanspolitiken undvika att förstärka de pågående utbudsstörningarnas inflationsdrivande effekter, och brett baserade finanspolitiska impulser är inte motiverade på vare sig nationell nivå eller i euroområdet som helhet. Utmaningen är särskilt akut för medlemsstater med hög kärninflation, även mot bakgrund av de allvarliga ekonomiska och sociala svårigheter som orsakas av urholkningen av löntagarnas, och inte minst låginkomsttagarnas, köpkraft. Finanspolitiken bör dessutom vara fortsatt försiktig och kombinera högre investeringar med kontroll av ökningen i primära löpande nettoutgifter. I detta sammanhang är den ytterligare ökning av utnyttjandet av RRF-medel samt av nationellt finansierade investeringar i medlemsstaterna som förväntas i linje med behovet av ökade offentliga investeringar för den gröna och den digitala omställningen och för en tryggad energiförsörjning. En finanspolitik som snabbt kan justeras skulle samtidigt göra det lättare att hantera den stora osäkerheten och de stora nedåtriskerna för de ekonomiska utsikterna, utan att undergräva incitamenten för energiomställningen. Det har i covid-19-pandemins spår uppstått rekordhöga skuldnivåer i euroområdet och den offentliga skulden förväntas i de flesta medlemsstater vara betydligt högre än före pandemin även framöver. Även om riskerna för den kortsiktiga hållbarheten i hög grad har minskat är riskerna på medellång och lång sikt fortfarande stora i flera medlemsstater, och räntehöjningarna kommer så småningom att leda till en högre skuldbörda.
(8)För att hantera de stigande energipriserna har medlemsstaterna i euroområdet vidtagit åtgärder som beräknas motsvara 1¼ % av BNP 2022 och upp till 1 % 2023, där den förväntade minskningen beror på energiprisutvecklingen och den planerade utfasningen av åtgärder i samband med denna utveckling. De åtgärder som hittills har vidtagits syftar främst till att mildra prisökningarna och bara 20 % är riktade inkomståtgärder. Det är nödvändigt att begränsa de offentligfinansiella kostnaderna för sådana stödåtgärder, varvid hänsyn ska tas till hur deras effekter är fördelade över olika inkomstgrupper, till inverkan på efterfrågan på energi och till eventuella snedvridningar av den inre marknaden och negativa spridningseffekter mellan länderna. Det är därför viktigt att enas om ett gemensamt tillvägagångssätt. En tvådelad prissättningsmodell för energi, där sårbara konsumenter kan räkna med reglerade priser upp till en viss förbrukningsnivå, kan vara till hjälp i detta sammanhang. Förutom tillfälliga energiåtgärder kan offentliga investeringar bidra till att trygga energiförsörjningen och till den gröna omställningen. Investeringstakten i euroområdet har ända sedan den globala finanskrisen varit låg inom både den privata och den offentliga sektorn. Politiska åtgärder som vidtagits med anledning av covid-19-krisen, där exceptionellt stöd har getts genom NextGenerationEU, har bidragit till att hålla uppe de offentliga investeringarna och haft en positiv inverkan på den potentiella tillväxten, särskilt i de medlemsstater som har den högsta offentliga skuldbördan. Ökade offentliga investeringar, i synnerhet genom genomförandet av återhämtnings- och resiliensplanerna, de sammanhållningspolitiska programmen och de nationella energi- och klimatplaner som medlemsstaterna ska uppdatera senast i juni 2023 är avgörande för en hållbar och sammanhållen tillväxt och för att uppnå den gröna och den digitala omställningen.
(9)Den 9 november 2022 offentliggjorde kommissionen meddelandet om riktlinjer för en reform av EU:s ramverk för ekonomisk styrning 6 för att effektivisera den ekonomiska övervakningen och samordningen av politiken i unionen. Målet är att skapa en enklare och integrerad struktur för budgetövervakningen på makronivå i syfte att säkerställa en hållbar skuldsättning och främja en hållbar och inkluderande tillväxt. Viktiga delar av förslaget syftar till att förenkla ramen, stärka det nationella egenansvaret och förbättra efterlevnadskontrollen. Kommissionen föreslår att den finanspolitiska kursen ska baseras på medelfristiga finans- och strukturpolitiska planer som läggs fram av medlemsstaterna inom ramen för en transparent och gemensam EU-ram. Dessa planer skulle innehålla alla åtaganden vad gäller offentliga finanser, reformer och investeringar som bidrar till hållbar skuldsättning och hållbar tillväxt samt beaktar EU:s och medlemsstaternas prioriteringar. Reform- och investeringsåtaganden, som skulle antas av rådet, skulle göra det möjligt att förlänga perioden för finanspolitisk anpassning. Fördragets referensvärden skulle kvarstå (dvs. ett underskott på högst 3 % av BNP och en skuldsättning på högst 60 % av BNP), men ramen utgå från en mer riskbaserad övervakning inriktad på skuldhållbarhet. När det gäller förfarandet vid makroekonomiska obalanser föreslås i meddelandet att ramen ska vara mer framåtblickande så att det blir möjligt att upptäcka framväxande risker i takt med att de uppstår. Bedömningen av huruvida det föreligger obalanser skulle även fortsättningsvis baseras på tre kriterier: allvarlighetsgrad, utveckling och politiskt agerande. Kriterierna om utveckling och den berörda medlemsstatens politiska agerande skulle dock få större tyngd i bedömningen.
(10)Euroområdets arbetsmarknad har visat sig vara anmärkningsvärt motståndskraftig tack vare de politiska stödåtgärder som vidtogs under covid-19-krisen. Under första kvartalet 2022 var det totala antalet arbetade timmar högre än före pandemin och sysselsättningen fortsatte att växa under hela första hälften av 2022 till historiskt höga nivåer andra kvartalet 2022, vilket pressade ned arbetslösheten till 6,8 %, som är den lägsta nivån sedan euron infördes. Det finns emellertid fortfarande utrymme för förbättringar när det gäller att få in kvinnor, unga människor, personer med funktionsnedsättning och sårbara grupper på arbetsmarknaden. Framöver ser den förväntade nedgången i ekonomisk aktivitet ut att dra ned sysselsättningsutsikterna och arbetslösheten därför stiga något under 2023 och 2024. Det finns få tecken på att covid-19-krisen ledde till någon strukturell försämring av jobbmatchningsproblemen. Det finns dock stora skillnader mellan arbetsmarknaderna i olika medlemsstater och inom olika sektorer. Jobbskapandet har sedan 2019 varit starkast inom informationsteknik och professionella tjänster, medan transportsektorn samt hotell- och restaurangsektorn har haft jobbförluster. Demografiska förändringar kommer sannolikt också att leda till ett stramare läge på euroområdets arbetsmarknader. Lämpliga och effektiva satsningar på utbildning av god kvalitet i alla åldersgrupper kommer att vara avgörande för att minska kompetensbristen i dag och i framtiden. Löneutvecklingen accelererade något under 2022, vilket ledde till en aggregerad ökning i enhetsarbetskostnaderna. Den var dock måttlig totalt sett och beräknas understiga inflationstakten med god marginal. Den reala ersättningen per anställd beräknas sjunka med 2,8 % under 2022 och med ytterligare 0,9 % under 2023 innan en del av denna försämring hämtas in under 2024. Förankrade inflationsförväntningar spelar en viktig roll för att minska risken att snabbt stigande löneanspråk driver upp inflationen ytterligare.
(11)Strukturreformer, bland annat inom ramen för den europeiska gröna given eller reformer som får stöd från RRF och REPowerEU-planen, är viktiga för att stärka den inre marknaden och motståndskraften hos euroområdets ekonomier. Ytterligare förbättringar av företagsklimatet, bland annat genom att minska hindren för investeringar och omfördelning av kapital, modernisera offentliga förvaltningar, avskaffa restriktiva regelverk och skynda på beviljandet av tillstånd, kan öka produktiviteten och tillväxten. Reformer är tillsammans med investeringar avgörande för att lyckas med den gröna och den digitala omställningen, i synnerhet för att förbättra energieffektiviteten, stödja utfasningen av fossila bränslen, öka utbudet och användningen av förnybar energi och ren energiteknik, samt för att stödja kompetenshöjning och omskolning. Den snabba och ihållande uppgången i energipriser har satt press på de energiintensiva industriernas och de små och medelstora företagens affärsmodeller, vilket har fått effekter för sysselsättningen och humankapitalet. Effektiva insolvensregler kan underlätta omställningen och göra det lättare att omfördela resurser. Det finns fortfarande stora skillnader mellan insolvensreglerna i euroområdet och en effektivisering och harmonisering skulle främja den ekonomiska anpassningen och den inre marknaden för kapital.
(12)Banksektorn har hittills under 2022 visat sig vara motståndskraftig. Även om banksektorn i euroområdet som helhet är välkapitaliserad och har haft en förbättrad lönsamhet sedan 2021, kan en plötslig försämring av de makroekonomiska utsikterna i kombination med stigande räntor dock leda till en försämring av kvaliteten på dess tillgångar. I ett läge där tillgången till krediter stramas åt är det viktigt att risker upptäcks i tid, att proaktiva kontakter tas med låntagare och att nödlidande lån hanteras aktivt för att bankerna ska behålla sin förmåga att finansiera den ekonomiska återhämtningen. Kreditinstitutens motståndskraft kan påverkas negativt av strukturella faktorer såsom överkapacitet och konkurrens från nya leverantörer av finansiella tjänster. Även andra risker kan uppstå på finansmarknaderna. Framför allt kan högre riskpremier och ett stramare likviditetsläge leda till att tillgångspriserna sjunker. Detta kan till följd av marginalsäkerhetskrav orsaka ytterligare påfrestningar utöver den likviditetsstress som vissa energiföretag redan upplever. Hur bostadsmarknaden och marknaden för kommersiella fastigheter reagerar på räntehöjningarna måste också noggrant övervakas, eftersom stigande bolåneräntor och försämrad förmåga att klara av räntor och amorteringar kan pressa ned bostadspriserna och leda till konjunkturella risker. Det är även viktigt att i större utsträckning uppmärksamma de ökade cyberriskerna, och den nyligen antagna akten om digital operativ motståndskraft kommer att stärka finansiella företags motståndskraft mot risker knutna till informations- och kommunikationsteknik. I september 2022 utfärdade Europeiska systemrisknämnden (ESRB) en varning där den privata sektorns institutioner, marknadsaktörer och berörda myndigheter uppmanades att fortsätta att förbereda sig för svansriskscenarier (tail-risk scenarios). 7
(13)I juni 2022 enades Eurogruppen om att arbetet med bankunionens framtid bör inriktas på att stärka det gemensamma ramverket för hantering av bankkriser och nationella insättningsgarantisystem för att skapa ett ramverk som passar för alla typer av banker. Eurogruppen åtog sig att se över bankunionen och i samförstånd fastställa ytterligare åtgärder när det gäller övriga kvarstående delar för att stärka och fullborda bankunionen. Kommissionen har meddelat att den avser att lägga fram ett lagstiftningsförslag om krishantering och insättningsgarantier (CMDI) i början av 2023. Ändringar av CMDI-ramverket kan göra euroområdets banksektor mer motståndskraftig. Kommissionen har även meddelat att den under första halvåret 2023 kommer att lägga fram ett lagstiftningsförslag om att skapa en digital euro och reglera dess centrala aspekter, och att ECB eventuellt kan införa den digitala euron 2026. En digital euro, som skulle vara ett komplement till sedlar och mynt, skulle ha flera fördelar för euroområdets ekonomi. Den skulle framför allt underlätta digitaliseringen av ekonomin och innovationer när det gäller massbetalningar. Den skulle kunna förstärka den internationella roll som euron har och som de senaste åren varit i stort sett oförändrad. Utvecklingen av en digital euro skulle i det geopolitiska läge som för närvarande råder dessutom kunna stärka euroområdets och unionens ekonomiska och finansiella oberoende och förbättra den globala finansiella stabiliteten.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
Medlemsstaterna i euroområdet bör var för sig, bland annat genom sina återhämtnings- och resiliensplaner, och gemensamt inom Eurogruppen, vidta följande åtgärder under perioden 2023–2024:
1.Fortsätta att samordna finanspolitiken mellan medlemsstaterna för att främja en snabb återgång av inflationen till ECB:s medelfristiga mål på 2 %. Avstå från brett stöd till den aggregerade efterfrågan under 2023 och samtidigt vidta finanspolitiska åtgärder inriktade på att hantera effekterna av höga energipriser på sårbara hushåll och företag. Enas om ett gemensamt tillvägagångssätt och i synnerhet ersätta brett baserade prisåtgärder med en kostnadseffektiv tvådelad prissättning av energi som ger incitament till energibesparingar. Utforma lämpligt differentierade finanspolitiska strategier på medellång sikt för att säkerställa skuldhållbarhet och hållbart förbättra tillväxtpotentialen genom gradvis konsolidering för att uppnå en sund offentligfinansiell ställning på medellång sikt, samt genom investeringar och reformer.
2.Upprätthålla en hög nivå på offentliga investeringar som krävs för att stärka den ekonomiska och sociala resiliensen och stödja den gröna och den digitala omställningen, bland annat investeringar i ökad energieffektivitet och i omställningen till förnybara energikällor. Genomföra sammanhållningspolitiska program och återhämtnings- och resiliensplaner, säkerställa att reformer och investeringar genomförs utan onödigt dröjsmål samt säkerställa att uppdateringar av planerna är riktade och inte sänker den övergripande ambitionen. Vidta ytterligare åtgärder, bland annat genom REPowerEU-planen, för att skynda på omställningen till ren energi och öka unionens energioberoende.
3.I enlighet med nationell praxis och med respekt för den roll som arbetsmarknadens parter spelar, främja en löneutveckling som minskar köpkraftsförlusterna för inkomsttagarna, särskilt låginkomsttagarna, men som samtidigt speglar den medelfristiga produktivitetsutvecklingen och begränsar andrahandseffekterna på inflationen. Utveckla och vid behov anpassa sociala stödsystem för att hjälpa sårbara hushåll att hantera energichocken och den gröna och den digitala omställningen och därmed motverka den ökade fattigdomsrisken. Förbättra sina aktiva arbetsmarknadsåtgärder ytterligare och vidta åtgärder för att komma till rätta med kompetensbristen. Säkerställa att arbetsmarknadens parter verkligen är delaktiga i utformningen av politiken, samt stärka den sociala dialogen.
4.Säkerställa att stödet till företag, i synnerhet små och medelstora företag, som drabbas av ekonomiska påfrestningar på grund av energikrisen är kostnadseffektivt, tillfälligt och inriktat på livskraftiga företag. Det stöd som ges bör behålla incitamenten till energieffektivitet och värna lika konkurrensförhållanden och den inre marknadens integritet, bland annat genom den tillfälliga ramen för statligt stöd. Göra insolvensreglerna mer effektiva genom att säkerställa att konkursförfaranden och företagsomstruktureringar hanteras effektivt och utan onödigt dröjsmål. Bidra till fortsatta framsteg mot kapitalmarknadsunionen.
5.Bevara makrofinansiell stabilitet, upprätthålla kreditkanalerna till ekonomin och fortsätta att främja finansiell integration. Övervaka risker som i synnerhet är kopplade till spänningar inom energisektorn, stigande räntor, nödlidande tillgångar och utvecklingen på fastighetsmarknaderna. Fortsätta att aktivt delta i förberedelserna inför införandet av en digital euro.
Ytterligare åtgärder för att fördjupa Ekonomiska och monetära unionen (EMU) bör ta hänsyn till de lärdomar som har dragits av hur unionens övergripande ekonomiskpolitiska åtgärder under covid-19-krisen – däribland faciliteten för återhämtning och resiliens – var utformade och genomfördes, samt till översynen av den ekonomiska styrningen. Framstegen med att fördjupa EMU bör fortsätta med full respekt för unionens inre marknad och på ett öppet och transparent sätt gentemot de medlemsstater som står utanför euroområdet.
Utfärdad i Strasbourg den
På rådets vägnar
Ordförande