EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 28.10.2022

COM(2022) 560 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET





om finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ansvarsförbindelser





Situation per den 31 december 2021

Innehållsförteckning

1.Inledning

2.Vad är ansvarsförbindelser?

3.Ansvarsförbindelser som har sitt upphov i instrument som täcks av avsättningar: budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer

4.Ansvarsförbindelser som har sitt upphov i ekonomiskt stöd till medlemsstater

5.Bedömning av hållbarheten hos EU:s ansvarsförbindelser

5.1. Bedömningsram

5.2. Bedömning av hållbarheten hos ansvarsförbindelser som täcks av avsättningar

5.3. Bedömning av hållbarheten hos ansvarsförbindelserna med avseende på gränserna för taken för egna medel

6.

Bilaga: Hållbarhet och marginal med avseende på taket för egna medel

 

1.Inledning

Denna rapport utfärdas i enlighet med kraven i artikel 250 i budgetförordningen 1 . Den har utarbetats i samband med följande:

-Arbetsdokumenten X och XI som åtföljer förslaget till unionens budget för budgetåret 2023 2 och innehåller närmare information om EU:s finansieringsinstrument och budgetgarantier 3 .

-Prognosen för kommande in- och utflöden på lång sikt i EU-budgeten, som innehåller prognoser för EU:s tillgängliga finansiella kapacitet 2023–2027 när de planerade budgetutgifterna har beaktats 4 .

Syftet med denna rapport är att ge en översikt över antalet och sammansättningen av de ansvarsförbindelser som bärs av EU:s budget den 31 december 2021. Skillnaden mellan ansvarsförbindelser som täcks av avsättningar och ansvarsförbindelser som inte täcks av avsättningar beaktas särskilt. I rapporten presenteras också en bedömning av ansvarsförbindelsernas långsiktiga hållbarhet på grundval av både kvalitativa och kvantitativa faktorer. Denna bedömning gjordes genom en jämförelse med

-antalet befintliga avsättningar i respektive del av den gemensamma avsättningsfond som inrättats av kommissionen för budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer, och

-gränserna för taket för egna medel och den tillgängliga marginalen för ansvarsförbindelser som inte täcks av avsättningar och som härrör från ekonomiskt stöd till medlemsstater.

Finansieringsinstrument i form av garantier är en källa till ansvarsförbindelser. I budgeten görs emellertid alltid fullständiga avsättningar för sådana finansieringsinstrument, genom att man reserverar belopp som motsvarar det maximala ekonomiska ansvar som kan uppkomma för varje finansieringsinstrument. Ansvarsförbindelser som härrör från finansieringsinstrument omfattas därför inte av hållbarhetsbedömningen av ansvarsförbindelser som bärs av EU:s budget.

Den huvudsakliga slutsatsen från 2021 års hållbarhetsanalys är att EU:s budget i princip innehåller tillräckliga resurser för att hantera en potentiell realisering av ansvarsförbindelser. Detta innebär mer i detalj följande:

-I slutet av 2021 omfattade EU:s budget ansvarsförbindelser motsvarande cirka 163 miljarder euro för lån som beviljats medlemsstater och tredjeländer, och över 60 miljarder euro för garantier som tillhandahållits inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) 5 , Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) 6 , EFHU+ 7 samt EIB:s externa utlåningsmandat 8 . Det motsvarar en ökning av ansvarsförbindelserna med 43 % jämfört med slutet av 2020. Huvuddelen av detta utgörs av lån till medlemsstaterna inom ramen för det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure) 9 och faciliteten för återhämtning och resiliens 10 .

-I slutet av 2021 hade inga problem rörande otillräckliga avsättningar identifierats för ansvarsförbindelser som har sitt upphov i budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer.

-EU:s finansiella resurser enligt den befintliga rättsliga ramen (dvs. beslutet om egna medel 11 och förordningen om den fleråriga budgetramen 2021–2027 12 ) är tillräckliga för att täcka EU:s befintliga skyldigheter i förhållande till både utgiftsprogram och finansmarknader (för skuldinstrument som emitterats inom ramen för program för ekonomiskt stöd till medlemsstater), till och med under extremt ogynnsamma omständigheter.

Denna rapport rör ansvarsförbindelser som uppkommit före utgången av 2021 och innehåller en analys av hur dessa hanteras enligt den fleråriga budgetramen 2021–2027.

I 2020 års rapport beskrevs på ett ingående sätt de långtgående åtgärder och skyddsåtgärder som kommissionen kan använda för att skydda EU:s budget mot potentiella förluster på grund av dessa ansvarsförbindelser 13 . Här ingår särskilt en horisontell kommissionsövergripande ram för nära övervakning av ansvarsförbindelser. Styrkommittén för ansvarsförbindelser 14 spelar en central roll i detta sammanhang. Under 2021 sammanträdde denna styrkommitté fem gånger för att främja utvecklingen av gemensamma metoder för utformning, förhandlingar och genomförande av budgetgarantier och ekonomiskt stöd.

I enlighet med artikel 250 ger denna rapport också en ögonblicksbild av finansieringsinstrument som finansieras genom EU:s budget och som rör både inre och yttre politik.

2.Vad är ansvarsförbindelser?

Ansvarsförbindelser är potentiella betalningsansvar som härrör från befintliga bindande åtaganden eller tidigare händelser. Huruvida dessa ansvarsförbindelser leder till faktiska förluster eller inte, och storleken på de eventuella förlusterna, beror på framtida händelser som är svåra att förutse. För EU finns tre huvudsakliga upphov till ansvarsförbindelser.

-Budgetgarantier är garantier som ställs till olika genomförandepartner inom ramen för Efsis mandat, EHFU:s mandat och EIB:s externa utlåningsmandat. Genom alla dessa instrument lämnar EU genomförandepartnerna garantier för att täcka en del av de potentiella förluster som kan uppkomma till följd av deras finansierings- och investeringstransaktioner (dvs. skuld- eller egetkapitaltransaktioner). I den fleråriga budgetramen 2021-2027 tillhandahålls en enda EU-garanti – närmare bestämt InvestEU-programmet 15 – för alla de verksamheter som tidigare bedrevs inom ramen för Efsi och flera andra finansieringsinstrument. Det har gett andra genomförandepartner än Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB-gruppen) tillgång till en andel av EU-garantin. På liknande sätt har EFHU och EIB:s externa utlåningsmandat efterträtts av EFHU+, som inrättades genom förordningen om instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen och nu fungerar som den stärkta externa investeringsplanens finansieringsdel.

-Lån och därtill hörande upplåning för att ge ekonomiskt stöd till tredjeländer (dvs. lån inom ramen för programmet för makroekonomiskt stöd 16 och Euratomlån till tredjeländer 17 ). Lån till tredjeländer finansieras genom ”back-to-back-lån”, vilket innebär att varje lån finansieras via en motsvarande EU-obligation som till fullo matchar EU:s lån när det gäller löptid, ränta och återbetalningsplan. Följaktligen är de som investerar i EU-obligationer enbart exponerade för EU:s kreditrisk och inte för kreditrisken hos varje enskilt mottagarland. EU:s ansvar är villkorat, eftersom mottagarlandet enligt avtal är skyldigt att tillhandahålla intäktsflödet för att betala tillbaka EU-obligationerna. Därför krävs i princip inget utflöde av EU-resurser för att betala EU:s skuld.

-Lån och relaterad upplåning för att ge ekonomiskt stöd till EU-medlemsstater, (dvs. betalningsbalanslån 18 , lån via Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) 19 , Euratomlån 20 , lån inom ramen för Sure samt lån inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens). Som regel beviljas dessa lån – med undantag för lån via faciliteten för återhämtning och resiliens – till EU:s medlemsstater enligt samma ”back-to-back”-metod som används för ekonomiskt stöd till tredjeländer 21 . Lån via faciliteten för återhämtning och resiliens finansieras däremot genom en diversifierad finansieringsstrategi, som frikopplar utbetalningen av lån till en medlemsstat från emissionen av EU-obligationerna. Oavsett finansieringsmetod används de mottagande medlemsstaternas återbetalningar för att betala EU:s skuld. De räknas inte som egna medel inom det motsvarande taket för egna medel.

Ansvarsförbindelser som har sitt upphov i budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer täcks av avsättningar som grundas på försiktiga bedömningar av de förväntade förlusterna för varje instrument plus en ytterligare säkerhetsmarginal för att täcka en andel av de oförutsedda förlusterna.

Den gemensamma avsättningsfonden innefattar de avsättningar som skyddar EU:s budget mot förluster som kan uppstå till följd av budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer. Den 31 december 2021 bestod fonden av fyra delar (Efsi, EFHU, den tidigare garantifonden för åtgärder avseende tredje land (GFEA) och InvestEU). Den gemensamma avsättningsfonden är den överlägset största portföljen bland dem som förvaltas direkt av kommissionen. Marknadsvärdet på de utelöpande aktierna uppgick den 31 december 2021 till 12,31 miljarder euro, vilket motsvarar värdet på nettotillgångarna 22 .

Såsom rapporterades i maj 2022 23 minskade den gemensamma avsättningsfondens marknadsvärdering med 1 % 2021 när räntorna började stiga, vilket minskade värdet på de obligationer som redan ingick i portföljen. Dessa redovisningsförluster uppstår genom tillämpningen av redovisningsstandarder som använder marknadsvärderingsmetoden för EU-förvaltade portföljer. De kommer endast att omvandlas till faktiska förluster om kommissionen säljer obligationen i fråga före dess förfallodag. De redovisningsförluster som den gemensamma avsättningsfonden ådrog sig 2021 påverkade inte väsentligt fondens förmåga att absorbera förväntade/oförutsedda förluster under 2021, och uppvägdes mer än väl av stora inflöden. Avsättningarna inom alla delar låg kvar på samma nivå som de belopp som föreskrivs i den lagstiftning som fastställer de olika källorna till ansvarsförbindelser. På samma sätt som alla fonder som investerar i obligationer ådrog sig den gemensamma avsättningsfonden ytterligare förluster under 2022 med anledning av de kraftiga räntehöjningarna 24 . Kommissionen övervakar situationen kontinuerligt och kommer att rapportera om denna utveckling i samband med den årliga rapporteringen om den gemensamma avsättningsfondens resultat 2022.

De ansvarsförbindelser som härrör från ekonomiskt stöd till EU-medlemsstater täcks inte av avsättningar. De belopp som lånas upp av EU utgör direkta och ovillkorliga skyldigheter för EU 25 . Detta innebär att om en stödmottagande medlemsstat inte uppfyller sina skyldigheter gentemot EU skulle EU – som en sista utväg och först efter att ha uttömt alla andra möjligheter att hitta lösningar inom den befintliga budgetramen – ha rätt att kräva att de andra medlemsstaterna tillfälligt skulle täcka beloppet i fråga. Framställningar om den typen av medel skulle göras utöver taken i den fleråriga budgetramen, samtidigt som taket för egna medel respekteras 26 .

I slutet av 2021 inbegrep EU:s budget sammanlagda ansvarsförbindelser på 223 miljarder euro (omkring 163 miljarder euro för lån till medlemsstater och tredjeländer och över 60 miljarder euro för garantier som ställts inom ramen för Efsi, EFHU, EFHU+ och EIB:s externa utlåningsmandat). Den största exponeringen för EU:s budget hade sitt ursprung i program för ekonomiskt stöd inriktade på medlemsstater (se figur 1).

Figur 1: Uppdelning av ansvarsförbindelser per upphov den 31 december 2021

(*) På grundval av det totala beloppet i ”tillgänglig garanti som undertecknats med motparter” (se tabell 1).

Den ökade betydelsen av budgetgarantier och program för ekonomiskt stöd för genomförandet av EU:s politik framgår av den stora ökningen, med 43 %, av de sammanlagda ansvarsförbindelserna mellan slutet av 2020 och slutet av 2021. Lånen till medlemsstater ökade mest (+78 %). Det berodde främst på de ytterligare låneutbetalningarna inom Sure och de första utbetalningarna från faciliteten för återhämtning och resiliens. Ansvarsförbindelserna som härrör från ekonomiskt stöd till tredjeländer ökade också avsevärt (+30 %), medan ansvarsförbindelserna som härrör från budgetgarantier förblev relativt stabila (se figur 2 nedan).

Antalet ansvarsförbindelser som härrör från användningen av budgetgarantier förväntas öka 2022, när investeringsfasen för InvestEU och EFHU+ (som omfattar 26,2 miljarder euro respektive 39,8 miljarder euro i garantier) påbörjas. Detta kommer delvis att kompenseras genom att underliggande exponeringar inom Efsi och EIB:s externa utlåningsmandat förfaller till betalning.

EU:s ansvarsförbindelser förväntas också öka markant i slutet av 2022, i samband med den ytterligare utbetalningen av lån från faciliteten för återhämtning och resiliens till medlemsstaterna.

Figur 2: Uppdelning av ansvarsförbindelser per upphov i slutet av 2020 och 2021

Såsom redan förklarats ovan skapar finansieringsinstrument i form av garantier leder inte till någon riskexponering för EU:s budget eftersom de till fullo täcks av avsättningar.

EU:s budget finansierar en rad olika finansieringsinstrument (egenkapitalinstrument, skuldinstrument, lånegarantiinstrument, riskkapitalinstrument, kapacitetsuppbyggnadsinstrument och instrument för riskdelning). Dessa kan delas in i två huvudkategorier: instrument som rör EU:s interna politik och instrument som rör EU:s externa politik (beroende på om slutmottagarna huvudsakligen befinner sig i eller utanför EU). Ett exempel på ett instrument som hör till den interna politiken är Margueritefonden 27 , en aktiefond som har gjort det möjligt för kommissionen att främja investeringar i infrastrukturprojekt och företag inom sektorerna för transport, energi och mogen förnybar energi. Ett exempel på ett instrument som hör till den externa politiken är Europeiska fonden för sydöstra Europa (Efse) 28 , en av världens största mikrofinansieringsfonder med omkring 1 miljard euro i kapitalåtaganden. Efse är den största tillhandahållaren av långsiktig finansiering till utvalda partnerlåneinstitutioner i sydöstra Europa och Turkiet samt i det östra grannskapet. Fonden tillgodoser finansieringsbehoven hos mikroföretag och små företag samt låginkomsthushåll.

Arbetsdokument X som åtföljer förslaget till budget 2023 innehåller en detaljerad beskrivning av de 36 finansieringsinstrument som fanns den 31 december 2021.

3.Ansvarsförbindelser som har sitt upphov i instrument som täcks av avsättningar: budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer

Under 2021 tillhandahöll EU budgetstöd i form av garantier till EIB-gruppen för skuld- och egetkapitaltransaktioner som täcks av Efsi och till EIB-gruppen och nio andra finansinstitut (inbegripet Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och flera nationella investeringsbanker) för transaktioner som täcks av EFHU. EU garanterade även lån som EIB beviljat mottagare utanför EU inom ramen för EIB:s externa utlåningsmandat.

Den äldsta budgetgarantin är den som ställs inom ramen för EIB:s externa utlåningsmandat. Dess grundläggande syfte är att stärka EIB:s kapacitet att genomföra finansieringstransaktioner i mer riskfyllda miljöer utanför EU på områden såsom utveckling av den lokala privata sektorn och utveckling av socioekonomisk infrastruktur.

Efsi lanserades 2015 för att avhjälpa problemet med ihållande låga privata investeringar i EU efter finanskrisen. Fonden har formen av en budgetgaranti på 26 miljarder euro från EU:s budget till EIB-gruppen. Denna kompletteras av ett anslag på 7,5 miljarder euro från EIB:s egna medel.

Garantin inom ramen för EFHU infördes för att stödja investeringar och förbättra tillgången till finansiering, främst i Afrika och grannskapsländerna, och hjälpa dem att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling.

Som en vidareutveckling av det framgångsrika genomförandet av EIB:s externa utlåningsmandat och EFHU har man också inrättat EFHU+ som ett integrerat finansiellt paket som tillhandahåller finansieringskapacitet till Afrika söder om Sahara, Asien och Stillahavsområdet, Latinamerika och Karibien samt till grannskaps- och utvidgningsländerna på områden såsom minskning av socioekonomiska skillnader, hållbar tillväxt för alla, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, miljöskydd och miljöstyrning och skapande av arbetstillfällen.

Tabell 1 innehåller information om EU-budgetens totala riskexponering med upphov i de fyra garantierna.

Tabell 1: Ansvarsförbindelser som har sitt upphov i budgetgarantier (den 31 december 2021) (i miljoner euro) 29

	Tillgänglig garanti som undertecknats med motparter	Tillgänglig garanti med koppling till transaktioner som undertecknats av motparter	Tillgänglig garanti med koppling till transaktioner som undertecknats av motparter och betalats ut
Efsi	25 825,74	24 730,24	20 358,06
EFHU	1 390,7	610,67	535,25
EIB:s externa utlåningsmandat	33 025,55	33 025,55	20 834,52
EFHU+	200	200	200
Totalt	60 441,99	58 566,46	41 927,83

Ekonomiskt stöd till tredjeländer i form av bilaterala lån från EU och back-to-back-finansiering från kapitalmarknaderna har i huvudsak beviljats inom ramen för programmet för makroekonomiskt stöd, som är inriktat på länder utanför EU som är drabbade av en betalningsbalanskris. Nya lån till ett belopp av 1 665 miljoner euro betalades ut under 2021 30 .

De utestående beloppen i slutet av 2021 anges i tabell 2.

Tabell 2: Utestående belopp när det gäller lån till tredjeländer (den 31 december 2021) (i miljoner euro)

	Utestående lån	Upplupna räntor	Totalt
Makroekonomiskt stöd	7 438	28,44	7 466,44
Euratom	300	0,47	300,47
Totalt	7 738	28,91	7 766,91

4.Ansvarsförbindelser som har sitt upphov i ekonomiskt stöd till medlemsstater

Under 2021 drev kommissionen för EU:s räkning fem program inom ramen för vilka den hade beviljat lån till medlemsstater:

-Betalningsbalansstöd, som var avsett att hjälpa EU-länder utanför euroområdet som är drabbade av eller löper risk att drabbas av betalningsbalanssvårigheter.

-Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM), vilken inrättades för att ge ekonomiskt stöd till EU-medlemsstater som är drabbade av eller hotas av allvarliga ekonomiska svårigheter på grund av exceptionella händelser bortom deras kontroll.

-Sure-programmet som man enades om i juni 2020 för att bidra till att finansiera plötsliga och kraftiga ökningar av nationella offentliga utgifter med koppling till nationella system för korttidsarbete och liknande åtgärder som svar på covid-19-krisen.

-Faciliteten för återhämtning och resiliens, som är den centrala pelaren i återhämtningsinstrumentet (NextGenerationEU) 31 och ett tillfälligt instrument för att stödja reformer och investeringar i EU-medlemsstater som har som slutligt mål att underlätta återhämtningen från covid-19-pandemin och samtidigt bidra till den gröna och digitala omställningen. Inom ramen för EU:s återhämtningsinstrument lånar kommissionen medel som faciliteten för återhämtning och resiliens därefter använder för att finansiera medlemsstaternas reformer och investeringar. Finansieringen kan vara antingen ett lån (återbetalningspliktigt stöd) eller ett bidrag (icke återbetalningspliktigt stöd). För att få stöd lämnade medlemsstaterna in nationella återhämtnings- och resiliensplaner till kommissionen. I varje plan anges de reformer och investeringar som ska genomföras före utgången av 2026 med tydliga delmål och mål som ska analyseras av kommissionen och godkännas av Europeiska rådet. Endast lån från faciliteten för återhämtning och resiliens (i motsats till bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens) ger upphov till ansvarsförbindelser, varför endast dessa beaktas i denna analys. Det är viktigt att understryka att lånen från faciliteten för återhämtning och resiliens finansieras genom en diversifierad finansieringsstrategi och inte genom den traditionella back-to-back-metoden 32 . All upplåning inom återhämtningsinstrumentet, vilken uppgick till 91 miljarder euro i slutet av 2021, garanteras av EU:s budget i enlighet med artikel 9.4 i beslutet om egna medel.

-Euratomlån, vilka hjälper medlemsstater att finansiera investeringar i kärnkraftverk och industrianläggningar inom kärnbränslecykeln.

De utestående lånebeloppen inom ramen för de fem olika programmen i slutet av 2021 anges i tabell 3.

Tabell 3: Utestående belopp avseende lån till EU-medlemsstater (den 31 december 2021) (i miljoner euro)

	Utestående lån	Upplupna räntor	Totalt
Betalningsbalansstöd	200	1,15	201,15
Euratom	49,5	0,01	49,51
EFSM	46 800	469,59	47 269,59
Sure	89 637	65,15	89 702,15
Faciliteten för återhämtning och resiliens (lån)	17 969,73	26,06	17 995,79
Totalt	154 656,23	561,96	155 218,19

Ett mått på den totala årliga risken för EU:s budget från ansvarsförbindelser som härrör från ekonomiskt stöd till medlemsstater är det totala årliga beloppet av kapital och räntor som de mottagande medlemsstaterna ska betala tillbaka inom ramen för de olika programmen under ett visst år. När det gäller back-to-back-utlåning sammanfaller detta med det totala beloppet för återbetalningar av de EU-obligationer som emitterats för att finansiera lånen till medlemsstaterna.

Tabell 4: Årlig återbetalningsplan för utestående lån (kapital + ränta) inom ramen för de befintliga programmen åren 2022–2027 (den 31 december 2021) (i miljoner euro)

Year	Euratom	BoP	EFSM	SURE	RRF loans	All  programmes
2022	23.24	5.75	3 507.86	111.11	32.76	3 680.72
2023	13.22	5.75	4 233.75	122.5	32.76	4 407.98
2024	13.11	5.75	3 311.88	122,5	32.76	3 486
2025	0	205.75	3 063.13	8 122,5	32.76	11 424.14
2026	0	0	4 651.13	8 122,5	32.76	12 806.39
2027	0	0	3 531.13	122.5	32.76	3 686.39
Total	49.57	223	22 298.88	16 723.61	196.56	39 491.62

 

5.Bedömning av hållbarheten hos EU:s ansvarsförbindelser 

5.1.    Bedömningsram

Utan att det påverkar den bedömning av avsättningarna för vissa betalningsansvar under hela deras löptid som krävs när skulder uppkommer, föreskriver artikel 210.3 i budgetförordningen att ”ansvarsförbindelser som har sitt upphov i budgetgarantier eller ekonomiskt stöd och som bärs av budgeten [ska] anses ligga på en hållbar nivå om deras prognostiserade fleråriga utveckling är förenlig med de gränser som anges i den förordning om fastställande av den fleråriga budgetramen som föreskrivs i artikel 312.2 i EUF-fördraget och det tak för årliga betalningsbemyndiganden som fastställs i artikel 3.1 i beslut 2014/335/EU, Euratom” (dvs. taken inom den fleråriga budgetramen och taket för egna medel).

Det innebär att de medel som EU kan utnyttja under ett enda år enligt den nuvarande fleråriga budgetramen (taket för egna medel) bör räcka till att finansiera utgifterna i den fleråriga budgetramen samt eventuella realiserade ansvarsförbindelser.

I synnerhet måste betalningar som avser ansvarsförbindelser som täcks av avsättningar för budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer finansieras genom de fastställda avsättningarna och eventuella ytterligare betalningar som planeras inom ramen för den fleråriga budgetramen. Avsnitt 5.2 i denna rapport innehåller en bedömning av de tillgängliga avsättningarnas förmåga att täcka de förväntade utbetalningarna för budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer i slutet av 2021.

Betalningar kopplade till realiseringen av ansvarsförbindelser till följd av ekonomiskt stöd till EU-medlemsstater som inte täcks av avsättningar kan finansieras genom att begära ytterligare egna medel upp till det tak som fastställs i beslutet om egna medel. Skillnaden mellan taket för egna medel och de egna medel som krävs för att finansiera EU:s budget (vilket brukar kallas ”marginal”), motsvarar EU:s ekonomiska kapacitet att täcka ytterligare utflöden med koppling till realiseringen av ansvarsförbindelser som har sitt upphov i ekonomiskt stöd till EU-medlemsstater som inte täcks av avsättningar. Bedömningsramen för denna uppsättning ansvarsförbindelser beskrevs i detalj i 2021 års rapport. Resultaten av denna bedömning av befintliga ansvarsförbindelser som inte täcks av avsättningar i slutet av 2021 presenteras i avsnitt 5.3. Genom 2020 års beslut om egna medel höjdes taket för egna medel tillfälligt för att täcka de skulder som uppstod under genomförandet av återhämtningsinstrumentet, inklusive ansvarsförbindelser som inte täcks av avsättningar som har sitt upphov i lån från faciliteten för återhämtning och resiliens till medlemsstaterna.

5.2.    Bedömning av hållbarheten hos ansvarsförbindelser som täcks av avsättningar

Inledningsvis kan det nämnas att EU:s budgetgarantier kan skilja sig åt väsentligt vad gäller politiska mål och riskprofilen hos de underliggande transaktioner som stöds inom ett visst program. Det kan i sin tur kan leda till att olika riskbenägenhet tillämpas på var och en av dem. Riskbenägenheten uttrycks vanligtvis som total Value-at-Risk (VaR) 33 vid en viss (fördefinierad) procentandel av konfidensgraden.

På grundval av tillgängliga uppgifter om totala uppskattade nettoförluster den 31 december 2021 rörande befintliga budgetgarantier det datumet är det möjligt att dra följande slutsatser:

-Den tillämpliga avsättningsnivån på 35 % av den totala Efsi-garantin är tillräcklig för att täcka totala uppskattade nettoförluster som härrör från de transaktioner som garanteras inom ramen för Efsis olika delar med en konfidensgrad på 95 % i linje med programmets förhandsriskbenägenhet 34 .

-När det gäller EFHU är avsättningsnivån på 50 % förenlig med de uppskattade förlusterna under hela löptiden, med en målkonfidensgrad på 90 %, i linje med programmets förhandsriskbenägenhet.

-Avsättningarna för EIB:s externa utlåningsmandat i den gemensamma avsättningsfondens del för yttre åtgärder (den tidigare garantifonden för åtgärder avseende tredje land eller GFEA) är tillräckliga för att täcka de uppskattade förlusterna med en konfidensgrad på 91 % 35 .

Vad gäller befintliga exponeringar till följd av ekonomiskt stöd till tredjeländer beaktas följande faktorer när lämpligheten av en målnivå för avsättningarna på 9 % bedöms:

-Avsaknad av betalningsinställelser under rapporteringsåret 2021 liksom under föregående år.

-Beloppet på nedskrivningsreserveringen i EU:s räkenskaper för 2021 jämfört med det totala utestående beloppet 36 .

-De utestående lånens geografiska exponering.

-Strukturen i fråga om löptider för lånen med koppling till de tredjeländer som får ekonomiskt stöd som är relativt väl fördelade över den nuvarande fleråriga budgetramen och de efterföljande budgetramarna.

-De makroekonomiska stödlånens direkta koppling till ett befintligt program inom Internationella valutafonden som understöder tredjelandets ekonomiska bärkraft och således den slutliga återbetalningen av EU-medlen.

5.3.    Bedömning av hållbarheten hos ansvarsförbindelserna med avseende på gränserna för taken för egna medel

EU-budgetens kapacitet att hantera en situation där exponeringen i förhållande till ansvarsförbindelser som inte täcks av avsättningar realiseras bedöms genom tillämpning av den ram som avses i punkt 5.1 ovan.

Emissionerna inom ramen för återhämtningsinstrumentet påbörjades 2021, vilket innebär att detta års rapport även omfattar det tillfälliga taket för egna medel på 0,6 % av EU:s BNI, som endast är tillgängligt för återhämtningsinstrumentets skulder. Såsom nämns i avsnitt 4 ovan finansierar kommissionen återhämtningsinstrumentet genom en diversifierad finansieringsstrategi som tillhandahåller en gemensam finansieringspool för lån och icke återbetalningspliktigt stöd. Det är dock endast lånen som medför ansvarsförbindelser. Upplåningen för icke återbetalningspliktigt stöd återbetalas via EU:s budget och finansieras genom budgetintäkter. Marginalen beräknas därför med avseende på de totala skulderna inom återhämtningsinstrumentet, men känslighetsanalysen fokuserar särskilt på ansvarsförbindelserna i linje med kraven i artikel 210.3 i budgetförordningen.

Det första steget är att fastställa ett huvudscenario (referensscenario) som motsvarar den förväntade utvecklingen av EU:s utgifter och finansiella kapacitet under åren fram till 2027, i linje med rapporten om prognosen för budgetutgifter och intäktsbehov på lång sikt (figur 3 nedan). Med undantag för det innevarande budgetåret är den marginal som finns tillgänglig för att täcka befintliga och nya ansvarsförbindelser under perioden 2023–2027 i genomsnitt 187 miljarder euro per år (omkring 83 miljarder euro för den permanenta delen av taket för egna medel på 1,40 % av EU:s BNI och omkring 104 miljarder euro för det tillfälliga taket på 0,6 % av EU:s BNI).

När huvudscenariot väl har fastställts görs ytterligare tester för att bedöma de befintliga ansvarsförbindelsernas hållbarhet i extrema scenarier under åren 2023–2027.

1)Stresstest av ekonomin. I huvudscenariot följer BNI beräkningarna av real tillväxt och inflation i kommissionens europeiska ekonomiska vårprognos 2022 41 . För stresstestet ligger de prognostiserade nominella tillväxttakterna en procentenhet under referensscenariot för varje år under rapporteringsperioden 42 . Det minskar det nominella värdet för taket för egna medel, och därmed även den tillgängliga marginalen, med 3,5 miljarder euro per år i genomsnitt (varav 2,4 miljarder euro hör till det permanenta taket för egna medel).

2)Stresstest av budgetens intäktssida. I detta extrema scenario bedöms om den tillgängliga marginalen skulle vara tillräcklig om alla ansvarsförbindelser som inte täcks av avsättningar skulle realiseras samtidigt. I praktiken skulle detta innebära att alla de medlemsstater som åtnjuter ekonomiskt stöd från olika program samtidigt skulle underlåta att inkomma med de återbetalningar som förfaller. De belopp som står på spel återspeglar återbetalningsplanerna i slutet av 2021 (se tabell 4 ovan). Detta är ett ytterst osannolikt scenario som inte tar hänsyn till alla de åtgärder som står till kommissionens förfogande för att undvika en sådan situation (t.ex. skuldomläggning och aktiv likviditetsförvaltning). Detta skulle minska den tillgängliga marginalen med i genomsnitt 3,85 miljarder euro per år. Av detta skulle nästan hela beloppet (3,82 miljarder euro) falla under det permanenta taket för egna medel. Ansvarsförbindelserna till följd av lån från faciliteten för återhämtning och resiliens skulle vara minimala (0,03 miljarder euro per år), eftersom kapitalbeloppet för dessa lån inom ramen för det tillfälliga taket inte kommer att börja återbetalas förrän 2032.

3)Stresstest av budgetens utgiftssida. Inom ramen för detta scenario, som rör den fleråriga budgetramen, ligger prognosen för utgifterna på den teoretiska högsta nivån (dvs. de högsta möjliga taken för utbetalningar inom den fleråriga budgetramen och enskilda särskilda instrument). Det är viktigt att betona att detta inte återspeglar en underifrånprognos och att det inte har någon koppling till de faktiska förväntningarna på hur EU:s betalningar ska utvecklas. Till skillnad från ett stresstest av intäkterna kräver ett beslut att öka utgifterna (inom gränserna för den fleråriga budgetramens tak) ett förslag från kommissionen och ett godkännande från Europaparlamentet och rådet. Det är orealistiskt att tänka sig att kommissionen skulle föreslå ett beslut som skulle vara oförenligt med EU:s ekonomiska kapacitet ett visst år. I den fleråriga budgetramen finns inget specifikt tak som enbart gäller EU:s budgetutgifter för att uppfylla återbetalningsskyldigheter för icke återbetalningspliktigt stöd från återhämtningsinstrumentet 43 . I detta stresstest förutsätts det därför – när det gäller återbetalningar av skulder till återhämtningsinstrumentet – att de maximala budgetutgifterna motsvarar de emissioner från återhämtningsinstrumentet som förfaller (minus de ansvarsförbindelser som testas i ovannämnda stresstest av budgetens intäktssida, eftersom detta stresstest av budgetens utgiftssida inte tar hänsyn till det scenario där alla medlemsstater som får ekonomiskt stöd samtidigt underlåter att uppfylla sina återbetalningsskyldigheter). Planerade skuldförlängningar beaktas inte i denna hypotetiska situation. Marginalen skulle vara omkring 15,8 miljarder euro lägre än i huvudscenariot, inbegripet 14,2 miljarder euro för det permanenta taket för egna medel.

4)Kombinerat stresstest av ekonomiska villkor, intäkter och utgifter. Detta är ett extremt negativt scenario som kombinerar alla ogynnsamma scenarier som beskrivs i de tre punkterna ovan. Det skulle minska marginalen med i genomsnitt 23 miljarder euro varje år, till en nivå på omkring 164 miljarder euro per år 2023–2027 (inbegripet 63 miljarder euro för det permanenta taket för egna medel). Detta belopp förefaller utgöra en betydande säkerhetsbuffert för EU:s finansiella kapacitet att täcka sina skulder (som härrör från transaktioner både inom och utanför återhämtningsinstrumentet) även i händelse av djupgående ekonomiska chocker, en eventuell lagstiftningsförändring som utlöser högre utgifter och möjliga nya ansvarsförbindelser.

Ingående uppgifter om resultatet för referens- och stresstestscenarierna anges i bilagan.

Figur 3: Tak för egna medel och behov av egna medel inom ramen för ett referensscenario och kombinerat känslighetstest

6.    Slutsatser

I slutet av 2021 inbegrep EU:s budget ansvarsförbindelser på omkring 163 miljarder euro med avseende på lån som beviljats medlemsstater och tredjeländer samt över 60 miljarder euro för garantier som ställts inom ramen för Efsi, EFHU, EFHU+ och EIB:s externa utlåningsmandat.

Riskerna för att dessa lån inte återbetalas av mottagarländerna, eller att garantier tas i anspråk, hanteras noggrant inom en övergripande ram för riskhantering som för vissa kategorier av ansvarsförbindelser innehåller öronmärkning av budgetresurser för att täcka potentiella förluster med en tillräckligt konservativ konfidensgrad.

Mot bakgrund av de olika skyddsåtgärder som återfinns i EU:s ram för övervakning och hantering av riskerna med koppling till både ansvarsförbindelser som täcks av avsättningar och ansvarsförbindelser som inte täcks av avsättningar och den hållbarhetsbedömning som läggs fram i denna rapport är det möjligt att dra flera slutsatser:

-Risker till följd av instrument som täcks av avsättningar (dvs. budgetgarantier och ekonomiskt stöd till tredjeländer) hanteras noggrant och ges tillräckliga avsättningar. I denna bedömning beaktas den tidigare ackumuleringen av riskpositioner, uppgifter om tidigare betalningsinställelser och förväntade förluster, införda åtgärder för att undvika att förlusterna överstiger fördefinierade toleransnivåer och de budgetavsättningar som finns tillgängliga för att täcka förväntade förluster.

-EU:s finansiella kapacitet enligt den befintliga rättsliga ramen (dvs. beslutet om egna medel och förordningen om den fleråriga budgetramen) är tillräcklig för att hantera realiseringen av förluster som kan uppstå med avseende på lån som inte täcks av avsättningar från och med nu och fram till slutet av 2027. Under perioden 2023–2027 finns i genomsnitt 187 miljarder euro per år (dvs. 1,05 % av EU:s BNI) tillgängliga inom ramen för taket för egna medel (inbegripet 0,47 % av EU:s BNI inom det permanenta taket) för att infria extraordinära intäktsanspråk för att finansiera oförutsedda utgifter eller fullgöra befintliga och potentiella ansvarsförbindelser som kan komma att realiseras.

-Marginalen är tillräcklig till och med i ett extremt negativt scenario som kombinerar olika negativa effekter på budgetens intäkter, utgifter och den ekonomiska tillväxten. Ett genomsnittligt belopp på 164 miljarder euro per år (dvs. omkring 0,94 % av EU:s BNI) skulle fortsatt vara tillgängligt inom taket för egna medel (inbegripet 0,37 % av EU:s BNI inom det permanenta taket) för att säkerställa stabiliteten i EU:s finansiella system och dess kreditbetyg, vilket fungerar som en säkerhetsbuffert i händelse av ytterligare negativa ekonomiska chocker, nya utgiftsinitiativ och ansvarsförbindelser.

Bilaga: Hållbarhet och marginal med avseende på taket för egna medel (i miljarder euro, löpande priser)

		2023	2024	2025	2026	2027
Referensscenario
Tak för egna medel (1,4 % + 0,6 % av BNI)	a	326,85	342,00	356,97	371,81	386,25
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Egna medel för att finansiera återhämtningsinstrumentet	c	1,04	2,08	2,68	3,75	4,99
Marginal	a – b – c	172,66	191,64	184,97	192,12	195,07
Stresstester
1) Stresstest av ekonomin
Tak för egna medel (1,4 % + 0,6 % av BNI)	a	323,68	338,66	353,48	368,18	382,47
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Egna medel för att finansiera återhämtningsinstrumentet	c	1,04	2,08	2,68	3,75	4,99
Marginal	a – b – c	169,49	188,30	181,48	188,49	191,29
2) Stresstest av intäkter
Tak för egna medel (1,4 % + 0,6 % av BNI)	a	326,85	342,00	356,97	371,81	386,25
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Egna medel för att finansiera återhämtningsinstrumentet	c	1,04	2,08	2,68	3,75	4,99
Extraordinära egna medel för att täcka ansvarsförbindelser utanför återhämtningsinstrumentet*	d1	4,25	3,33	3,27	4,65	3,58
Extraordinära egna medel för att täcka ansvarsförbindelser inom återhämtningsinstrumentet (förfallna återbetalningar av lån från återhämtningsinstrumentet)	d2	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03
Marginal	a – b – c – d1 – d2	168,38	188,28	181,67	187,44	191,46
3) Stresstest av utgifter
Tak för egna medel (1,4 % + 0,6 % av BNI)	a	326,85	342,00	356,97	371,81	386,25
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Egna medel för att finansiera återhämtningsinstrumentet	c	1,04	2,08	2,68	3,75	4,99
Ytterligare egna medel (upp till taken i den fleråriga budgetramen och de särskilda instrumentens högsta nivå)**	b*	7,21	17,78	13,92	16,89	15,12
Ytterligare egna medel för återhämtningsinstrumentet (emissioner som förfaller, exkl. ansvarsförbindelser och budgeterade belopp)	c*	0,00	0,00	0,00	7,85	0,00
Marginal	a – (b + b* + c +c*)	165,46	173,86	171,05	167,38	179,96
4) Kombinerad negativ/ogynnsam chock
Tak för egna medel (1,4 % + 0,6 % av BNI)	a	323,68	338,66	353,48	368,18	382,47
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Egna medel för att finansiera återhämtningsinstrumentet	c	1,04	2,08	2,68	3,75	4,99
Ytterligare egna medel (upp till taken i den fleråriga budgetramen och de särskilda instrumentens högsta nivå)**	b*	7,21	17,78	13,92	16,89	15,12
Ytterligare egna medel för återhämtningsinstrumentet (emissioner som förfaller, exkl. ansvarsförbindelser och budgeterade belopp)	c*	0,00	0,00	0,00	7,85	0,00
Extraordinära egna medel för att täcka ansvarsförbindelser utanför återhämtningsinstrumentet*	d1	4,25	3,33	3,27	4,65	3,58
Extraordinära egna medel för att täcka ansvarsförbindelser inom återhämtningsinstrumentet	d2	0,03	0,03	0,03	0,03	0,03
Marginal	a – (b + b*) – (c + c*) – d1 – d2	158,00	167,16	164,26	159,06	172,56

Varav – permanent tak för egna medel		2023	2024	2025	2026	2027
Referensscenario
Tak för egna medel 1,4 % av BNI	a	228,80	239,40	249,88	260,27	270,38
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Marginal	a – b	75,64	91,12	80,56	84,33	84,18
Stresstester
1) Stresstest av ekonomin
Tak för egna medel 1,4 % av BNI	a	226,57	237,06	247,44	257,73	267,73
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Marginal	a – b	73,42	88,78	78,12	81,78	81,54
2) Stresstest av intäkter
Tak för egna medel 1,4 % av BNI	a	228,80	239,40	249,88	260,27	270,38
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Extraordinära egna medel för att täcka ansvarsförbindelser*	c	4,25	3,33	3,27	4,65	3,58
Marginal	a – b – c	71,39	87,78	77,29	79,68	80,60
3) Stresstest av utgifter
Tak för egna medel 1,4 % av BNI	a	228,80	239,40	249,88	260,27	270,38
Egna medel för att finansiera budgeten (exkl. återhämtningsinstrumentet)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Ytterligare egna medel (upp till taken i den fleråriga budgetramen och de särskilda instrumentens högsta nivå)**	b*	7,21	17,78	13,92	16,89	15,12
Marginal	a – (b + b*)	68,44	73,34	66,64	67,44	69,07
4) Kombinerad negativ/ogynnsam chock
Tak för egna medel 1,4 % av BNI	a	226,57	237,06	247,44	257,73	267,73
Egna medel för att finansiera budgeten (referensscenario)	b	153,15	148,28	169,32	175,94	186,19
Ytterligare egna medel (upp till taken i den fleråriga budgetramen och de särskilda instrumentens högsta nivå)**	b*	7,21	17,78	13,92	16,89	15,12
Extraordinära egna medel för att täcka ansvarsförbindelser*	c	4,25	3,33	3,27	4,65	3,58
Marginal	a – (b + b*) – c	61,96	67,67	60,93	60,24	62,84

* Riskbedömningen med koppling till Sure-instrumentet tar hänsyn till den särskilda motgaranti som ställs av samtliga medlemsstater för 25 % av det högsta beloppet för det ekonomiska stödet. I praktiken kan samtliga årliga betalningar i förhållande till Sure-lånen uteslutas från den årliga risken för de år som omfattas av den period som granskas, eftersom de belopp som förfaller till fullo täcks av medlemsstaternas garantier.

** Prognosen för utgifterna ligger på den teoretiskt högsta nivån för 1) den fleråriga budgetramens utgiftstak 2023–2027 44 , 2) framtida justeringar upp till den potentiellt högsta nivån för ett enskilt år 45 och 3) de årliga taken för de tematiska särskilda instrumenten (Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, reserven för solidaritet och katastrofbistånd och brexitjusteringsreserven) samt flexibilitetsmekanismen.

(1)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(2)    COM(2022) 400 final, 1.7.2022.

(3)    Arbetsdokument X om användningen av finansieringsinstrument, i enlighet med artikel 41.4 i budgetförordningen. Arbetsdokument XI om genomförandet av budgetgarantier, den gemensamma avsättningsfonden och bedömningen av hållbarheten hos de ansvarsförbindelser som har sitt upphov i budgetgarantier eller ekonomiskt stöd i enlighet med artikel 41.5 i budgetförordningen.

(4)    COM(2022) 315 final, 30.6.2022.

(5)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (EUT L 169, 1.7.2015, s. 1).

(6)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden (EUT L 249, 27.9.2017, s. 1).

(7)    EFHU + inrättades genom förordningen om instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (EUT L 209, 14.6.2021, s. 1).

(8)    En översikt över tillämpliga lagstiftningsakter och motsvarande garantiavtal mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken finns tillgänglig i det slutliga antagandet (EU, Euratom) 2021/417 av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2021 – Avsnitt III – Kommissionen, anmärkningar till punkt 14 20 03 02 i utgiftsberäkningen ”Garantin för yttre åtgärder för NDICI EINS IPA III och MFA” (EUT L 93, 17.3.2021, s. 959).

(9)    Rådets förordning (EU) 2020/672 av den 19 maj 2020 om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av covid-19-utbrottet (EUT L 159, 20.5.2020, s. 1). 

(10)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(11)    Rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom (EUT L 424, 15.12.2020, s. 1).

(12)    Rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11).

(13)    Se punkterna 3.2 och 4.2 i kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ansvarsförbindelser – Situation per den 31 december 2020 (COM(2021) 676 final, 5.11.2021).

(14)    Kommissionens beslut av den 24 juli 2020 om inrättande av styrkommittén för ansvarsförbindelser i samband med budgetgarantier (C(2020) 5154 final). Denna rapport innehåller också all information som avses i artikel 7 i det beslutet.

(15)    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30).

(16)    Den rättsliga grunden för makroekonomiskt stöd till andra tredjeländer än utvecklingsländer är artikel 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Artikel 213 i EUF-fördraget kan användas som rättslig grund om ett tredjeland behöver brådskande ekonomiskt stöd.

(17)    Rådets beslut 94/179/Euratom av den 21 mars 1994 om ändring av beslut 77/270/Euratom som ger kommissionen befogenhet att ta upp Euratom-lån i syfte att bidra till den finansiering som krävs för att förbättra säkerheten och effektiviteten i kärnkraftverk i vissa icke-medlemsstater (EGT L 84, 29.3.1994, s. 41).

(18)    Rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (EGT L 53, 23.2.2002, s. 1).

(19)    Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 12.5.2010, s. 1). Rådets förordning (EU) 2015/1360 av den 4 augusti 2015 om ändring av förordning (EU) nr 407/2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 210, 7.8.2015, s. 1).

(20)    Rådets beslut 77/270/Euratom av den 29 mars 1977 som ger kommissionen befogenhet att ta upp Euratom-lån i syfte att bidra till finansiering av kärnkraftverk (EGT L 88, 6.4.1977, s. 9), i dess ändrade och kompletterade lydelse.

(21)    Inom ramen för återhämtningsinstrumentet (NextGenerationEU) lånar kommissionen också på marknaderna för att finansiera icke återbetalningspliktigt stöd (inbegripet bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens). Återbetalningen av dessa lånetransaktioner täcks via anslag från de årliga budgetarna, inom ramen för taken i de fleråriga budgetramarna, och utgör därför inte en ansvarsförbindelse för EU. Upplåning för utlåning inom ramen för återhämtningsinstrumentet (dvs. för att finansiera lån från faciliteten för återhämtning och resiliens) ger dock upphov till nya ansvarsförbindelser och behandlas i denna rapport.

(22)    Den gemensamma avsättningsfondens tillgångar investeras för närvarande i enlighet med riktlinjerna för förvaltning av tillgångar, i syfte att bevara kapitalet under dess investeringshorisont. Portföljen består av penningmarknadsinstrument i euro och värdepapper med fast avkastning i euro och US-dollar. Kommissionen ser för närvarande över referensvärdet för fonden i syfte att inkludera nya tillgångsklasser (dvs. egetkapitalinstrument). Tillsammans med de alltmer gynnsamma marknadsvillkoren förväntas den nya investeringspolicyn förbättra den förväntade avkastningen på fondens referensvärde på lång sikt.

(23)    Se rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om den gemensamma avsättningsfonden 2021 (COM(2022) 213 final, 16.5.2022) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2022) 143 final, 16.5.2022).

(24)    Denna rapport färdigställdes den 30 september 2022.

(25)    Detta gäller även de belopp som lånats för vidareutlåning till tredjeländer.

(26)    Se artiklarna 2.3 och 3.1 i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027.

(27)

   Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (EUT L 162, 22.6.2007, s. 1) och kommissionens beslut C(2010) 941 av den 25 februari 2010 om Europeiska unionens deltagande i 2020-fonden för energi, klimatförändringar och infrastruktur (Margueritefonden).

(28)    Förordning (EG) nr 1638/2006 (EUT L 310, 9.11.2006, s. 1), förordning (EU) nr 232/2014 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 27) och förordning (EU) nr 236/2014 (EUT L 77, 15.3.2014, s. 95).

(29)    Utbetalda belopp motsvarar de belopp som redan utbetalats till de slutliga stödmottagarna. Belopp med koppling till transaktioner som undertecknats av motparter inbegriper dessa utbetalda belopp plus avtal som redan undertecknats med mottagare eller finansiella förmedlare, men som ännu inte utbetalats. Den tillgängliga garanti som undertecknats med motparter motsvarar den totala garanti som omfattas av EU:s budget och således den maximala exponering som EU eventuellt kan ställas inför, inbegripet transaktioner som godkänts för undertecknande men ännu inte undertecknats. Siffrorna inbegriper belopp som klassificerats som ”avsättningar/betalningsansvar” i enlighet med EU:s tillämpliga redovisningsregler.

(30)    Närmare information, inbegripet det utestående beloppet för varje enskild mottagare, finns i kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av makroekonomiskt stöd till tredjeländer under 2021, (COM(2022) 341 final, 19.7.2022).

(31)    Rådets förordning (EU) 2020/2094 om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen (EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 23).

(32)    Inom återhämtningsinstrumentet används emissioner för att urskillningslöst finansiera lån inom faciliteten för återhämtning och resiliens, icke återbetalningspliktigt stöd från faciliteten och andra program inom den fleråriga budgetramen. Emissionerna baseras på en årlig upplåningsplan som i sin tur baseras på de förväntade utflödena för lån och icke återbetalningspliktigt stöd. Kommissionen följer en diversifierad finansieringsstrategi och använder olika långsiktiga och kortsiktiga finansieringsinstrument. Det gör det möjligt för kommissionen att erbjuda långfristiga lån med attraktiva villkor till medlemsstater. Upplåningskostnaderna fördelas sedan – enligt en enhetlig strategi – till mottagarna av lånen och till EU-budgeten (för icke återbetalningspliktigt stöd). Se meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om en ny finansieringsstrategi för att finansiera NextGenerationEU (COM(2021) 250 final, 14.4.2021).

(33)    Value-at-Risk (VaR) kan definieras som portföljens förlustnivå, vilken statistiskt sett över en viss tidshorisont inte kommer att överskridas med en viss konfidensgrad.

(34)    Med beaktande av resultaten av kommissionens kreditriskmodell för infrastruktur- och innovationstjänstens skuldinstrument i kombination med utvecklingen av exponeringar och förluster inom infrastruktur- och innovationstjänstens enhet för eget kapital och delen för små och medelstora företag per den 31 december 2021. Mer information finns i punkt 3.3.1 i arbetsdokument XI som åtföljer förslaget till budget för 2023.

(35)    När föregångarna till den gemensamma avsättningsfondens del för yttre åtgärder inrättades fastställdes ingen förhandsriskbenägenhet i form av en konfidensgrad för avsättningen för transaktionernas hela löptid. För analysen används en tidshorisont för framtida garantianspråk på fem år.

(36)    Nedskrivningsreserveringarna för makroekonomiskt stöd och Euratomlån uppgick till 293 miljoner euro respektive 13 miljoner euro. Se punkt 2.4.1.1 i ”Lån avseende faciliteten för återhämtning och resiliens (återhämtningsinstrumentet) och finansiellt stöd” i Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2021 (COM(2022) 323 final, 23.6.2022).

(37)    30.9.2022.

(38)    EU-garantin täcker de förluster som kan uppstå i den garanterade portföljen upp till 65 % av den garanterade portföljen.

(39)    Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/1628 av den 20 september 2022 om exceptionellt makroekonomiskt stöd till Ukraina, förstärkning av den gemensamma avsättningsfonden genom garantier från medlemsstaterna och särskilda avsättningar för vissa finansiella skulder med anknytning till Ukraina som garanteras enligt beslut nr 466/2014/EU och om ändring av beslut (EU) 2022/1201 (EUT L 245, 22.9.2022, s. 1).

(40)    Se artikel 13 i beslut (EU) 2022/1628.

(41)     https://economy-finance.ec.europa.eu/publications/european-economic-forecast-spring-2022_en .

(42)    Detta liknar det stresstest som gjordes i kommissionens rapport om de offentliga finansernas hållbarhet: https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/economy-finance/dp171_en_vol1.pdf .

(43)    I artikel 5.2 i beslutet om egna medel begränsas EU:s återbetalning av kapitalbeloppet för de medel som lånats på kapitalmarknaderna för återhämtningsinstrumentet under ett visst år till 7,5 % av 390 miljarder euro i 2018 års priser (dvs. 29,25 miljarder euro i 2018 års priser).

(44)    Såsom fastställs i den senaste tekniska justeringen av den fleråriga budgetramen (COM(2022) 266 final, 7.6.2022).

(45)    I förhållande till mekanismen i artikel 5 och artikel 11.1 b i förordningen om den fleråriga budgetramen (upp till de tak som fastställs i artikel 11.3 i samma förordning och endast med beaktande av eventuella justeringar uppåt).