EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 14.3.2022
COM(2022) 106 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
ÅRSRAPPORT 2020 OM GENOMFÖRANDET AV FÖRORDNING (EG) NR 300/2008 OM GEMENSAMMA SKYDDSREGLER FÖR DEN CIVILA LUFTFARTEN
Enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 300/2008 ska kommissionen varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna om hur denna förordning tillämpats och hur den förbättrar luftfartsskyddet. Denna rapport består av fem delar. Den första delen handlar om inspektioner av luftfartsskyddet, den andra delen om ändringar av den rättsliga ramen för luftfartsskydd, den tredje delen om försök, studier och nya initiativ på området luftfartsskydd, den fjärde delen om hothändelser och framtida hotbild och den femte delen illustrerar slutligen den internationella dialog som kommissionen för med internationella organ och tredjeländer.
Under 2020 fortsatte kommissionen att stärka regelverket om luftfartsskydd, med särskilt fokus på att hantera covid-19-pandemins inverkan på genomförandet av befintliga och nya bestämmelser om luftfartsskydd.
Kommissionen har haft två mål för luftfartsskyddet under covid-19-pandemin: För det första att se till att säkerheten inte äventyras, eftersom vi inte skulle ha råd med ett säkerhetstillbud utöver hälsokrisen och den ekonomiska krisen. För det andra att skapa en stabil grund för att gradvis återuppta lufttrafiken och återställa allmänhetens förtroende för transporter, och samtidigt se till att säkerheten och tryggheten ligger kvar på högsta nivå.
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1998 uppdaterades genom antagandet av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/111 i januari 2020. Denna senare genomförandeförordning innehåller bestämmelser om beviljande av en ”EU-stämpel” för säkerhetsutrustning för luftfart samt tillägg till förteckningen över tredjeländer som kan omfattas av arrangemangen för en enda säkerhetskontroll.
Senare under året antog kommissionen en till genomförandeförordning för att särskilt bemöta effekterna av covid-19-pandemin. Brådskande åtgärder ansågs vara av nöden för att fastställa en lämplig rättslig grund för genomförandet av en alternativ och påskyndad process för validering av luftfartsskydd i EU för de operatörer i leveranskedjan till unionen som påverkas av den nuvarande situationen. Vidare var syftet att skapa viss flexibilitet vid genomförandet av nya krav på områdena säkerhetsprövning av personal inom civil luftfart och cybersäkerhet. Ett annat lagstiftningsförfarande om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1998, som inleddes hösten 2020, avslutades i februari 2021. Genom denna ändring utvidgas tillämpligheten av den alternativa och påskyndade processen för validering av luftfartsskydd i EU och reglerna om förhandsinformation om gods före lastning (PLACI, Pre-Loading Advance Cargo Information) införs i lagstiftningen. Den innehåller också bestämmelser för att förtydliga, harmonisera, förenkla och stärka vissa särskilda åtgärder för luftfartsskydd.
Dessutom utfärdade kommissionen vägledning i syfte att bistå medlemsstater och operatörer som drabbats av den extraordinära situation som orsakats av pandemin, även på området övervakning av efterlevnaden.
Ett allmänt meddelande utfärdades i mars 2020 för alla transportsätt rörande exceptionella åtgärder för att hantera det faktum att vissa bestämmelser i EU-lagstiftningen inte gick att följa på grund av krisen. Kommissionen har också utarbetat operativ vägledning för aktörer inom luftfartsskydd gällande beredskapsåtgärder och alternativa åtgärder för luftfartsskydd med anledning av covid-19. Kommissionen utfärdade slutligen även covid-19-riktlinjer om att gradvis återställa transporttjänster och kommunikationer.
Kommissionens inspektioner försvårades av begränsningarna av rörligheten under covid-19-krisen, men de fortsatte ändå med hjälp av nya metoder och stödtekniker såsom dokumentbaserade inspektioner på distans.
Den olagliga användningen av obemannade luftfartygssystem, mer kända som drönare, för att attackera och störa verksamheten vid flygplatser har väckt myndigheters och mediers uppmärksamhet. Kommissionen stödde Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (Easa) i utarbetandet av riktlinjer för hantering av drönarincidenter på flygplatser. Kommissionen främjade dessutom diskussioner mellan medlemsstaterna och undersökte de negativa konsekvenserna av drönarrelaterade incidenter för luftfartssystemet.
Liksom under tidigare år fortsatte kommissionen att analysera hotbilden i nära samarbete med medlemsstaterna, Icao och partnerländerna, exempelvis Förenta staterna – i synnerhet eventuella nya terroristmetoder – och tog vid behov fram begränsningsstrategier utifrån regelbundna riskbedömningar.
Kommissionen fortsatte att bidra till att förbättra luftfartsskyddet i världen, dels genom sitt långvariga samarbete med Icao, dels genom sitt kapacitetsuppbyggande projekt Case-II för Afrika, Asien och Mellanöstern. Dessutom lämnade kommissionen riskbedömningar av flygningar över konfliktområden genom EU:s integrerade process för riskbedömning av luftfartsskyddet. Denna process utgör också en resurs för riskbedömning och stöder beslutsprocessen (riskreducering) när det gäller standarder för fraktsäkerhet i luftfarten och luftfartsskydd.
DEL ETT: INSPEKTIONER
1.Allmänt
Förordning (EG) nr 300/2008 om gemensamma skyddsregler för luftfarten syftar till att skydda personer och gods genom att förhindra olagliga handlingar riktade mot civila luftfartyg.
Enligt denna förordning ska medlemsstaterna regelbundet övervaka alla flygplatser, operatörer och andra verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd och säkerställa att brister upptäcks och åtgärdas snabbt, men den roll som lagstiftaren ger kommissionen är att övervaka att medlemsstaterna i EU/EES
genomför detta rättsliga krav på ett effektivt sätt.
För att uppfylla detta övervakningsmål omfattar kommissionens tillsynssystem EU-/EES-medlemsstaternas verksamhet när det gäller att inrätta, underhålla och tillämpa ett effektivt nationellt säkerhetsprogram för civil luftfart och ett effektivt nationellt program för kvalitetskontroll för civil luftfart.
I detta syfte införde kommissionen ett system för efterlevnadsövervakning på två nivåer: kommissionens inspektioner samt bedömning av medlemsstaternas egna årliga rapporter om nationella övervakningsåtgärder (säkerhetsgranskningar, inspektioner och test).
Enligt artikel 15 i förordning (EG) nr 300/2008 är kommissionen skyldig att utföra inspektioner, inklusive inspektioner av flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd, för att övervaka medlemsstaternas tillämpning av förordningen och vid behov lämna rekommendationer om förbättring av luftfartsskyddet. Schweiz omfattas också av unionsprogrammet, medan Norge och Island inspekteras av Eftas övervakningsmyndighet (ESA) med utgångspunkt i parallella bestämmelser.
Kommissionen hade sex heltidsanställda luftfartsskyddsinspektörer för genomförandet av sina inspektioner under 2020. Inspektionerna stöds av en pool av omkring 100 nationella revisorer som utsetts av medlemsstaterna, Island, Norge och Schweiz och som har kvalificerats för att delta i kommissionens inspektioner genom en utbildning som kommissionen erbjuder. Från och med 2016 medverkar inspektörer från ESA och Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC)
i denna process på samma villkor som fullt behöriga inspektörer. Tack vare att så många nationella revisorer medverkar i kommissionens inspektioner skapas ett system med sakkunnigbedömning, och tillvägagångssätt och bästa metoder kan spridas till andra medlemsstater och associerade länder. En sammanfattande tabell med uppgifter om all övervakningsverksamhet som bedrevs av kommissionen och ESA under 2020 bifogas i bilaga 1.
I kommissionens förordning (EU) nr 72/2010, i dess ändrade lydelse, fastställs förfaranden för utförandet av kommissionens inspektioner på luftfartsskyddsområdet. Den innehåller bland annat bestämmelser om kompetenskrav för kommissionens inspektörer och deras befogenheter.
Det tillvägagångssätt som används för dessa inspektioner har utvecklats i nära samarbete med medlemsstaternas luftfartsskyddsmyndigheter och bygger på en kontroll av hur skyddsåtgärderna faktiskt tillämpas. För att harmonisera tolkningen av kraven och förfarandena för utförande av inspektioner utarbetar och uppdaterar GD Transport och rörlighet handböcker för inspektioner av flygplatser och gods. Dessa handböcker innehåller också detaljerade instruktioner och råd om alla åtgärder för luftfartsskydd som krävs enligt EU:s lagstiftning. Dessutom innehåller de en del uppgifter om de organisatoriska och praktiska aspekterna av kommissionens inspektioner. Handböckerna utgör sekretessbelagda EU-uppgifter och görs endast tillgängliga för kommissionens inspektörer och medlemsstaternas berörda myndigheter.
Kommissionen utför inspektioner av medlemsstaternas luftfartsskyddsmyndigheter (de berörda myndigheterna) och av ett antal flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd. Syftet med inspektionerna av de berörda myndigheterna är att kontrollera om medlemsstaterna har de verktyg som krävs – däribland nationella program för kvalitetskontroll, erforderliga befogenheter och tillräckliga resurser – för att kunna tillämpa EU:s lagstiftning om luftfartsskydd på ett tillfredsställande sätt. Syftet med inspektionerna av flygplatserna är att kontrollera om de berörda myndigheterna övervakar det faktiska genomförandet av åtgärderna för luftfartsskydd på lämpligt sätt och snabbt kan upptäcka och korrigera potentiella brister. I båda fallen måste eventuella brister som kommissionens inspektörer upptäcker åtgärdas inom en fastställd tidsram. Inspektionsrapporterna sprids till samtliga medlemsstater.
Trots begränsningarna till följd av covid-19-pandemin fortsatte kommissionen att på distans inspektera medlemsstaternas nationella myndigheter i enlighet med sin inspektionsstrategi. Under 2020 genomförde kommissionen elva omfattande inspektioner som omfattade flygplatser (inbegripet lufttrafikföretag och verksamhetsutövare) och berörda myndigheter i sju medlemsstater. Alla flygplatsinspektioner som hade planerats för perioden efter pandemiutbrottet i mars 2020 i EU senarelades.
Kommissionen planerade ett möte med AVSEC:s inspektionsarbetsgrupp i april 2020 för att ge medlemsstaterna återkoppling från inspektioner, främja transparens och harmonisera metoderna för efterlevnadsövervakning. Detta möte fick dock ställas in på grund av covid-19-utbrottet. Som en del av sin återkommande utbildning sammankallades nationella revisorer till ett årligt möte i oktober 2020, som hölls via videokonferens.
1.1
Kommissionens fleråriga övervakning av efterlevnaden
För att kommissionen ska uppnå tillräcklig säkerhet om medlemsstaternas grad av efterlevnad tillämpas en flerårig övervakningsmetod. Därigenom inhämtas uppgifter om varje medlemsstats tillämpning av förordning (EG) nr 300/2008 och dess genomförandelagstiftning i en cykel om två år, antingen genom en inspektion av dess berörda myndighet eller genom en inspektion av minst en av dess flygplatser. Dessutom inhämtas uppgifter om tillämpningen av de gemensamma grundläggande standarderna avseende luftfartsskydd i en cykel om fem år genom ett urval av minst 15 % av alla flygplatser i EU som omfattas av förordning (EG) nr 300/2008. I urvalet ingår de största flygplatserna sett till passagerarvolymer i alla medlemsstater.
I enlighet med kraven i ramförordningen har medlemsstaterna det primära ansvaret för övervakningen av genomförandet av de gemensamma grundläggande standarderna vid flygplatser och hos operatörer och andra verksamhetsutövare med skyddsansvar. De inspektioner som kommissionen utför vid de utvalda flygplatserna ger en stark indikation om den övergripande efterlevnadsgraden i respektive medlemsstat.
Frekvensen för och omfattningen av kommissionens inspektioner fastställs i GD Transport och rörlighets strategi för övervakning av tillämpningen av standarderna för luftfartsskyddet i EU. Denna grundar sig på nivån av luftfartsverksamhet i respektive medlemsstat, ett representativt urval av typen av flygplatsverksamhet, graden av genomförande av regelverken på luftfartsskyddsområdet, resultaten av kommissionens tidigare inspektioner, bedömningar av de nationella årliga rapporterna om kvalitetskontrollen, säkerhetstillbud (olagliga handlingar), hotnivåer och andra faktorer och bedömningar.
Sedan 2010 har den grad av efterlevnad
som konstaterats vid kommissionens inspektioner varit omkring 80 % (2010: 80 %, 2011: 80 %, 2012: 83 %, 2013: 80 %, 2014: 81 %, 2015: 80 %, 2016: 79 %, 2017: 81 %, 2018: 81 %, 2019: 81 %, 2020: 81 %). Denna relativt stabila nivå betyder emellertid inte att medlemsstaterna inte har ökat sina ansträngningar. Tvärtom har medlemsstaterna ökat sina ansträngningar på luftfartsskyddsområdet betydligt, eftersom kraven också har ökat med åren, i synnerhet på områden som fraktsäkerhet, kontroll av vätskor, aerosoler och geléer samt användningen av utrustning för att upptäcka spår av sprängämnen.
2.Inspektion av nationella berörda myndigheter
Under 2020 fortsatte kommissionen den sjätte omgången inspektioner av berörda myndigheter. Sammanlagt genomfördes sex inspektioner av berörda myndigheter under året.
De vanligaste upptäckta bristerna rörde genomförandet av de nationella programmen för kvalitetskontroll. Bristerna rörde svårigheter att säkerställa att flygplatser, lufttrafikföretag och säkerhetsgodkända verksamhetsutövare med säkerhetsansvar uppdaterar och upprätthåller program för luftfartsskydd i linje med kommissionens tillämpningsförordningar och beslut. Dessutom övervakade en del medlemsstater inte utländska lufttrafikföretag och vissa verksamhetsutövare med säkerhetsansvar med förväntad regelbundenhet. Andra medlemsstater tillämpade inte till fullo den metod som krävs för inspektioner och de delar som ska ingå i rapporteringen om övervakning av efterlevnaden. Vissa medlemsstater uppnådde inte heller den minsta frekvensen för säkerhetsgranskningar och inspektioner och såg inte alltid till att konstaterade brister snabbt åtgärdades och inte upprepas. Merparten av de medlemsstater som inspekterades 2020 anpassade dock sina nationella program för luftfartsskydd till EU:s lagstiftning, gav sina berörda myndigheter nödvändiga tillsynsbefogenheter för att övervaka och genomdriva samtliga krav i förordningen och dess genomförandeakter, säkerställde att ett tillräckligt antal revisorer fanns tillgängliga för att utföra åtgärder för övervakning av efterlevnaden och genomförde större delen av kraven avseende utbildning i luftfartsskydd.
3.Inledande inspektioner vid flygplatser
Fem inledande inspektioner av flygplatser genomfördes under 2020. Alla kapitel avseende de tillämpliga säkerhetsområdena omfattades vid fyra av dessa flygplatsinspektioner, medan en flygplatsinspektion inriktades på frakt och post samt bestämmelserna om tillhörande säkerhetsutrustning. Den sammanlagda procentandelen av kärnåtgärder som under 2020 befanns uppfylla kraven var 81 %, exakt samma som 2019
.
Inspektionsresultaten efter det elfte året av genomförande av förordning (EG) nr 300/2008 återspeglar de ansträngningar som berörda myndigheter och branschen har gjort. Större delen av skyddskraven i denna ambitiöst utformade lagstiftning hade genomförts korrekt. Efterlevnadsgraden för de viktigaste luftfartsskyddsområdena fortsatte att ligga på en stabil nivå omkring 80 %, men det finns fortfarande utrymme för förbättringar när det gäller hur effektivt en del åtgärder genomförs.
De flesta av de konstaterade bristerna beror liksom tidigare på den mänskliga faktorn. Dessa uppstod huvudsakligen i det praktiska genomförandet inom vissa områden där lagkraven är nya eller nyligen har ändrats väsentligt. Framför allt kommer en del bestämmelser som rör tillträdeskontroll och kontroller av kabinbagage att kräva fortsatta ansträngningar av de berörda myndigheterna, industriintressenterna och kommissionen. Dessa frågor bör åtgärdas genom ökad nationell kvalitetskontroll inom de berörda områdena.
Under 2020 gjordes tydliga förbättringar när det gäller säkerhetskontroller av varuleveranser till flygplatsen, och en hög efterlevnadsgrad visades återigen när det gäller kontroller och skydd av lastrumsbagage, förnödenheter för användning ombord, utbildning och säkerhetsutrustning. Detta ligger i linje med de relativt goda resultaten under tidigare år, men har förbättrats genom ytterligare ökad medvetenhet och praktisk erfarenhet av den reviderade genomförandelagstiftningen, vilken har gjort åtgärderna tydligare och konsekventare.
4.Uppföljningsinspektioner
I enlighet med artikel 13 i kommissionens förordning (EU) nr 72/2010, i dess ändrade lydelse, genomför kommissionen rutinmässigt ett begränsat antal uppföljningsinspektioner. Sådana inspektioner planeras in om flera allvarliga brister har fastställts vid den inledande inspektionen, men görs även slumpvis för att kontrollera att berörda myndigheter har nödvändiga befogenheter för att kunna kräva att en identifierad brist ska åtgärdas inom fastställda tidsramar. Inga sådana inspektioner genomfördes under 2020 på grund av covid-19-pandemin.
5.Bedömningar av medlemsstaternas ÅRLIGA RAPPORTER OM KVALITESKONTROLL
Enligt punkt 18 i bilagan till förordning (EG) nr 300/2008 ska medlemsstaterna en gång per år rapportera till kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att de ska fullgöra skyldigheterna i förordningen, och om luftfartsskyddet på flygplatserna inom medlemsstaternas territorier. Innehållet i rapporten ska överensstämma med tillägg III och följa en mall som kommissionen tillhandahåller.
Bedömningen av dessa rapporter utgör tillsammans med kommissionens regelbundna inspektioner ett verktyg med hjälp av vilket kommissionen nära kan följa genomförandet av kraftfulla nationella åtgärder för kvalitetskontroll. Detta gör i sin tur att medlemsstaterna snabbt kan upptäcka och åtgärda brister.
Bedömningen omfattar en analys av den regelbundna övervakningen av flygplatser, lufttrafikföretag och andra verksamhetsutövare med ansvar för luftfartsskydd, antalet dagar som revisorerna tillbringar ute på fältet, omfattningen och frekvensen hos en lämplig mix av åtgärder för övervakning av efterlevnaden, nationella efterlevnadsgrader, uppföljningsaktiviteter och användningen av tillsynsbefogenheter.
När det gäller årsrapporterna för 2020 som medlemsstaterna lämnade in påverkade covid-19-pandemin avsevärt medlemsstaternas förmåga att utföra sin vanliga kvalitetskontroll på flygplatser och på andra operatörers anläggningar under 2020.
I mars 2020 utfärdade kommissionen ett allmänt meddelande om undantagsåtgärder för att hantera det faktum att vissa bestämmelser i EU-lagstiftningen inte gick att följa. Den gjorde det möjligt för medlemsstaterna att vidta beredskapsåtgärder även när det gäller åtgärder för övervakning av efterlevnaden om utförandet av dessa hindrades eller kraftigt påverkades av pandemin. Generellt sett påverkades alla medlemsstater av de negativa effekterna och begränsningarna till följd av covid-19. Eftersom pandemin utvecklades på ett ojämnt sätt i unionen, i olika takt och med varierande effekter beroende på medlemsstat (i vissa fall även inom samma medlemsstat) stod de 27 medlemsstaterna inför något olika situationer när det gällde hur länge dessa begränsningar varade och hur allvarliga de var. Den civila luftfarten (antal passagerare och antal flygplansrörelser) drabbades av en dramatisk nedgång, vilket ledde till att ett antal åtgärder för övervakning av efterlevnaden behövde planeras om, ställas in eller ställas om. I maj 2020 lade kommissionen fram en förteckning för medlemsstaterna över åtgärder för övervakning av efterlevnaden som skulle utföras som ett alternativ till, eller integreras i, traditionella granskningar, inspektioner och tester om dessa inte helt eller delvis kunde utföras på grund av pandemin. Kommissionen gav medlemsstaterna ett anmälningsverktyg som skulle användas för att inkludera sådana åtgärder vid inlämnandet av deras årsrapporter för 2020.
Kommissionens bedömning av årsrapporterna för 2020 inriktades därför på de vanliga kvalitetskontrollverktygen som skulle kunna införas av medlemsstaterna, i kombination med en utvärdering och vägning av ovannämnda alternativa och ytterligare åtgärder som genomfördes under den striktaste nedstängningen. Kommissionen noterade att vissa medlemsstater helt kunde fullgöra sina skyldigheter avseende kvalitetskontroll med de vanliga metoderna och verktygen, men att de flesta av dem i stor utsträckning använde de ytterligare alternativa åtgärderna för övervakning av efterlevnaden. Detta bidrog till att tillfredsställande resultat uppnåddes, både när det gäller antalet dagar som revisorerna tillbringade ute på fältet och det faktiska antalet operatörer som övervakades.
På grund av den unika situationen, samt de ovan beskrivna lösningar och verktyg som medlemsstaterna använder, konstaterades i bedömningen av årsrapporterna de enastående insatser alla medlemsstater har gjort för att fortlöpande granska sinas luftfartsskyddssystem genom en kombination av skrivbordsbedömningar och, där så är möjligt, riktade insatser på plats.
Den samlade bedömningen visade inte på några brister eller svagheter som krävde uppföljning. Kommissionen ansåg att medlemsstaternas svar och de insatser som gjorts var tillräckliga. Eftersom effekterna av pandemin har fortsatt under 2021 kommer kommissionen att överväga att förbättra detta alternativa system för övervakning av efterlevnaden mot bakgrund av bedömningen av årsrapporterna för 2021.
Kommissionen skickade en formell omfattande utvärdering till medlemsstaterna och framhävde, där detta behövdes, förslag på hur de nationella insatserna kan förbättras eller anpassas bättre.
6.Bedömningar av flygplatser i tredjeländer
På grund av de exceptionella omständigheterna gjordes under året inga bedömningar av amerikanska flygplatser inom ramen för det samarbetsavtal med Förenta staternas transportsäkerhetsmyndighet (Transport Security Administration) som upprättats i enlighet med luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna
. Av liknande skäl var det inte heller möjligt att göra bedömningar inom ramen för arrangemangen för en enda säkerhetskontroll mellan kommissionen och tredjeländer. Under normala omständigheter görs sådana bedömningar regelbundet för att dubbelkontrollera att genomförandet av vissa säkerhetsåtgärder fortsatt uppfyller kraven för genomförande av EU:s lagstiftning om luftfartsskydd.
7.Pågående ärenden, artikel 15-ärenden och rättsliga åtgärder
Inspektionsärenden är öppna till dess att kommissionen förvissat sig om att lämpliga avhjälpande åtgärder har vidtagits. Detta innebär att det är den berörda medlemsstatens samarbetsvilja som avgör hur lång tid det tar att handlägga ärendet. Under 2020 avslutades femton inspektionsärenden (elva avseende flygplatser och fyra avseende berörda myndigheter). Vid slutet av året var sammanlagt sju ärenden som rörde inspektion av berörda myndigheter och sju ärenden som rörde inspektion av flygplatser fortfarande öppna.
Om de brister i genomförandet av skyddsåtgärder som upptäcks på en flygplats anses vara så allvarliga att de har en betydande inverkan på den allmänna nivån på skyddet av den civila luftfarten i unionen kommer kommissionen att tillämpa artikel 15 i kommissionens förordning (EU) nr 72/2010. Detta innebär att alla andra berörda myndigheter uppmärksammas på situationen och att kompensationsåtgärder bör övervägas avseende flygningar från flygplatsen i fråga. Inget artikel 15-ärende inleddes 2020, men en förvarningsskrivelse skickades till en medlemsstat med uppmaningen att vidta lämpliga kompensationsåtgärder i avvaktan på att den berörda bristen åtgärdades fullt ut.
Oavsett om artikel 15 tillämpas eller inte är en annan tillgänglig åtgärd för kommissionen, särskilt i ärenden där bristerna inte rättas till under lång tid eller återkommer, att inleda överträdelseförfaranden. Ett överträdelseförfarande inleddes under 2020. Ett annat överträdelseförfarande avslutades under samma period.
DEL TVÅ: LAGSTIFTNINGSRAM OCH KOMPLETTERANDE VERKTYG
1.Lagstiftningsram
Den civila luftfarten fortsätter att vara en attraktiv måltavla för terroristgrupper, och för att bekämpa detta hot måste proportionerliga och riskbaserade skyddsåtgärder införas. Därför justerar kommissionen och medlemsstaterna ständigt de riskreducerande åtgärderna för att nå en så hög skyddsnivå som möjligt och samtidigt minimera de negativa effekterna för verksamheten.
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1998 uppdaterades i januari 2020 vad gäller godkännande av säkerhetsutrustning för civil luftfart och förteckningen över tredjeländer som erkänns tillämpa säkerhetsstandarder som är likvärdiga med de gemensamma grundläggande standarderna för skydd av civil luftfart. Efter utbrottet av covid-19-pandemin ändrades förordningen igen i juni 2020 vad gäller regler för förnyat godkännande av lufttrafikföretag, operatörer och verksamhetsutövare som tillhandahåller säkerhetskontroller för frakt och post som anländer från tredjeland, samt senareläggandet av vissa rättsliga krav på området för cybersäkerhet, säkerhetsprövning, standarder för EDS-utrustning och ETD-utrustning.
I mars 2020 utfärdade kommissionen ett allmänt meddelande för alla transportsätt rörande exceptionella åtgärder för att hantera det faktum att vissa bestämmelser i EU-lagstiftningen till följd av krisen inte gick att följa. Detta var särskilt relevant för luftfartsskyddet när det gäller hanteringen av förlängning av certifieringar, utbildningar, identitetskort för besättningsmedlemmar och behörighetskort på flygplats, förnyade godkännanden av säkerhetsgodkända eller kända verksamhetsutövare, övervakning av efterlevnaden och annan verksamhet som hindrades eller kraftigt påverkades av den extraordinära situation som orsakats av pandemin, inbegripet när det gäller övervakning av efterlevnaden. Kommissionen har också utarbetat operativ vägledning för aktörer inom luftfartsskydd när det gäller beredskapsåtgärder och alternativa åtgärder för luftfartsskydd i samband med covid-19. Syftet med denna vägledning var att hjälpa till att skydda säkerhetskontrollanter, passagerare och personal samtidigt som målen för luftfartsskyddet bevaras samt att harmonisera beredskapsåtgärder och alternativa åtgärder. Som svar på pandemin utfärdade kommissionen även covid-19-riktlinjer om att gradvis återställa transporttjänster och kommunikationer.
2.Unionens databas om säkerhet i leveranskedjan (UDSCS)
Sedan den 1 juni 2010 har databasen över säkerhetsgodkända speditörer och kända avsändare
varit det primära och enda lagliga verktyg som säkerhetsgodkända speditörer ska använda för rådfrågning när de tar emot sändningar från andra säkerhetsgodkända speditörer eller från en känd avsändare. Sedan den aktiverades har den utökats till att omfatta förteckningen över lufttrafikföretag som är godkända för transport av frakt och post till unionen från tredjeländers flygplatser (ACC3) och deras marktjänstleverantörer i tredjelandet (RA3 och KC3), förteckningen över de validerare för luftfartsskydd i EU som är godkända av medlemsstaterna, EU:s säkerhetsgodkända leverantörer som levererar catering och andra förnödenheter till flygplatser och lufttrafikföretag och slutligen förteckningen över flygplatser i unionen som tillämpar förordning (EG) nr 300/2008. I och med att databasen utökades var det motiverat att byta namn till ”Unionens databas för säkerhet i leveranskedjan”
för att bättre återspegla dess utökade användningsområde. I slutet av 2020 innehöll databasen 14 000 säkerhetsgodkända speditörer, kända avsändare, oberoende validerare, lufttrafikföretag som är godkända för transport av frakt och post till unionen från tredjeländers flygplatser, säkerhetsgodkända leverantörer samt säkerhetsgodkända speditörer och kända avsändare från tredjeland. Målet att uppnå en tillgänglighetsgrad på minst 99,5 % nåddes kontinuerligt under 2020. En ny version av denna databas håller på att slutföras och förväntas aktiveras fullt ut i slutet av 2021.
Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/111 inrättades det europeiska systemet för godkännande av säkerhetsutrustning för civil luftfart, den så kallade EU-stämpeln som är tillämplig från och med den 1 oktober 2020. Denna förordning harmoniserar godkännandet av säkerhetsutrustning för luftfart, som tidigare var varje medlemsstats ansvar. Det nya systemet bygger på ECAC:s befintliga gemensamma utvärderingsprocess. Genomförandet har krävt att all godkänd säkerhetsutrustning för luftfart inkluderas och förtecknas i databasen, där även märkningen ”EU-stämpel”, som ska fästas på utrustningen, kan laddas ned. Denna del av den nya databasen togs i drift i december 2020.
3.Förhandsinformation om last före lastning (PLACI)
När det gäller flygfrakt fortsatte kommissionen att samarbeta nära med medlemsstaterna för att förbereda den första fasen av genomförandet av ett system för analys av förhandsinformation om gods före lastning. Denna första fas, med krav avseende postförsändelser och expressförsändelser, inleddes den 15 mars 2021. Nya bestämmelser infördes i EU:s lagstiftning på både tullområdet och området för skyddet av den civila luftfarten.
Enligt kraven ska uppgifter (7+1 förhandsuppgifter i den summariska införseldeklarationen) om varje försändelse som transporteras till EU med flyg skickas elektroniskt (via ICS2 – importkontrollsystemet) till EU:s tullmyndighet av de ekonomiska aktörer som ansvarar för att föra in varor i post- eller expressförsändelser till unionens tullområde och analyseras med hänsyn till skyddet av den civila luftfarten av tullmyndigheten på första införselplatsen i EU. Samma krav kommer att gälla från och med den 1 mars 2023 för alla flygfraktförsändelser.
Resultaten av den riskanalys som baseras på PLACI kan kräva att särskilda riskreducerande åtgärder vidtas. Dessa kan tillämpas av ekonomiska aktörer (direkt eller indirekt av deras marktjänstleverantörer och/eller i slutändan av lufttrafikföretaget) som ingår i leveranskedjan till unionen innan försändelsen lastas ombord på ett flyg till EU. Sådana åtgärder (som allmänt accepteras inom Icao och Världstullorganisationen) kan bestå av förfrågningar om mer information, begäranden om säkerhetskontroll i enlighet med högriskstandarder eller avslag på lastning av försändelsen på ett luftfartyg. PLACI-kraven gäller alla platser i tredjeländer över hela världen, även de där lufttrafikföretag och fraktoperatörer är undantagna från EU:s ACC3-program.
I november 2020 anordnade kommissionen en gemensam workshop med luftfartsskyddsmyndigheter och nationella tullmyndigheter för att främja förståelse och harmonisering av åtgärder för ett smidigt genomförande av PLACI. Samarbetet med tullen fortsatte även i ett globalt sammanhang med Icao och Världstullorganisationen.
DEL TRE: FÖRSÖK, STUDIER OCH NYA INITIATIV
1.Försök
Ett ”försök” i den mening som avses i EU-lagstiftningen om luftfartsskydd genomförs när en medlemsstat kommer överens med kommissionen om att den ska använda ett visst sätt eller en viss metod som inte erkänns i lagstiftningen för att ersätta en av de erkända säkerhetskontrollerna under en begränsad tidsperiod, under förutsättning att försöket inte påverkar den övergripande säkerhetsnivån negativt. Termen gäller juridiskt sett inte då en medlemsstat eller enhet genomför en utvärdering av en ny säkerhetskontroll som används utöver en eller flera av dem som redan omfattas av lagstiftningen.
Inga försök genomfördes eller inleddes under 2020.
2.Studier, rapporter och konferenser
Eftersom det var omöjligt att anordna fysiska evenemang under större delen av 2020 anordnade kommissionen i november 2020 ett virtuellt första möte i arbetsgruppen för cybersäkerhet inom luftfarten, där medlemsstaternas myndigheter med ansvar för luftfartsskydd och genomförandet av NIS-direktivet samlades liksom även intressenter. Kommissionen anser att genomförandet och den ytterligare förbättringen av det komplexa regelverket för cybersäkerhet inom luftfarten kan dra stor nytta av rådgivning och utbyte av erfarenheter och bästa praxis inom en sådan arbetsgrupp. Det finns också ett stort intresse av att se till att luftfartssektorns särdrag beaktas och av att se hur sektoriella och horisontella insatser kan komplettera varandra, samtidigt som man undviker dubbelarbete och onödig börda för myndigheter och industrin.
I december 2020 offentliggjorde kommissionen en verktygslåda för transportcybersäkerhet i syfte att öka medvetenheten om cyberrisker och cyberhygien och bygga upp beredskapen inom transportsektorn. Verktygslådan innehåller rekommenderade metoder för att minska några av de cyberhot som kan påverka transportsektorn. Den innehåller också en mer avancerad nivå, som ger information som är särskilt relevant för yrkesverksamma inom säkerhet och cybersäkerhet i transportorganisationer. Denna avancerade nivå ger tips för hur man kan identifiera, skydda, upptäcka och reagera på cyberhot.
3.Nya initiativ
Ytterligare framsteg gjordes i fråga om utveckling av ny teknik inom luftfartsskydd. Detektorstandarder för säkerhetsutrustning utarbetades för att hantera nya hot, särskilt kemiska ämnen. I detta sammanhang har kommissionen ett utmärkt samarbete med Förenta staterna och andra internationella partner. Covid-19-krisen hindrade dock även detta samarbete, eftersom det kräver utbyte av sekretessbelagda uppgifter i en säker miljö och det inte gick att anordna fysiska möten.
Under 2020 inledde kommissionen en diskussion om en ny ”AVSEC-strategi”, vars syfte är att reflektera över en strategisk vision för luftfartsskyddets framtid. Arbetet försenades av covid-19-pandemin, men återupptogs på allvar 2021. Det omfattar bidrag från olika arbetsflöden på områdena riskbaserad säkerhet, säkerhetskultur och en helhetssyn samt innovation och standarder för luftfartsskydd. Kommissionens avsikt är att slutföra detta arbete i slutet av 2021 med förslag till en väg framåt i form av möjliga konkreta åtgärder och beslut.
DEL FYRA: HOTHÄNDELSER OCH FRAMTIDA HOTBILD
Även mot bakgrund av den senaste tidens utveckling på världsarenan är internationell jihadistisk terrorism fortfarande ett stort hot mot EU som kräver noggrann övervakning. Trots globala ansträngningar för att begränsa källorna till finansieringen av terrorism har terroristorganisationer fortfarande tillgång till stora kontantreserver för att finansiera sin verksamhet och propaganda, och flyg är fortfarande ett potentiellt mål, bl.a. genom försök att kapa flygbolagens säkerhetssystem eller utveckla innovativa sprängämnen. Andra hot såsom kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker, särskilt kemikalier, bedöms ständigt av kommissionen och medlemsstaterna. Insiderhot och inhemsk terrorism måste fortsatt vara ett område som särskilt uppmärksammas mot bakgrund av den fortsatta radikaliseringen på nätet och med tanke på de utländska terroriststridande som återvänder till Europa. Samtidigt har andra hot och angreppssätt aktualiserats. Drönare skapar nya möjligheter för den europeiska ekonomin, och den stora majoriteten av all drönaranvändning är och kommer att förbli legitim. I fel händer kan dock drönare användas av olika fientliga aktörer för att övervaka, störa kritisk infrastruktur eller angripa mål med högt värde. Sådana ”drönarhot” kommer sannolikt att växa i takt med att drönare blir mer allmänt tillgängliga, billigare och mer avancerade. Kommissionen hjälper medlemsstaterna att motverka sådant missbruk genom en kombination av åtgärder, som inbegriper både lagstiftning och vägledning. Kommissionen har vidtagit konkreta åtgärder på detta område genom antagandet den 22 april 2021 av ett regelverk för det europeiska konceptet för obemannad trafikledning (U-Space)
, som bör göra det lättare för myndigheterna att skilja mellan samarbetsvilliga och icke-samarbetsvilliga, potentiellt fientliga, drönare. Dessutom krävs enligt förordning (EU) 2019/945 att hobbydrönare som är avsedda att användas utan föregående godkännande ska vara utformade med en inbyggd funktion som automatiskt sänder ut operatörens registreringsnummer och drönarens position så att de kan tas emot av mobila enheter. Detta gör det möjligt för tillsynsmyndigheter och allmänheten i närheten av drönaren att enkelt få tillgång till denna information (även utanför ett U-space-luftrum) och främjar därmed ett ansvarsfullt pilotbeteende och minskar möjligheterna att använda dessa drönare på ett hemligt och anonymt sätt för olagliga eller skadliga ändamål. För att stödja myndigheter som hanterar icke-samarbetsvilliga drönare stöder kommissionen dessutom utvecklingen av olika former av vägledande material, finansierar innovativa projekt och undersökningar om neutralisering av drönare och bygger broar mellan olika berörda sektorer (t.ex. brottsbekämpning, luftfart, kritisk infrastruktur, fängelser, tull/gränser, personskydd, massevenemang) och intressenter. Kommissionen har också inlett ett europeiskt program för testning av system för neutralisering av obemannade luftfarkoster. Detta initiativ syftar till att underlätta en mer samordnad europeisk strategi för testning av olika tekniker för att neutralisera drönare. I mars 2021 utfärdade Easa – med stöd av kommissionen – vägledning för att hjälpa luftfartygsoperatörer och nationella myndigheter att hantera drönarincidenter på och runt flygplatser. Att motverka det hot som icke-samarbetsvilliga drönare utgör kommer att vara en integrerad del av den nya drönarstrategi som kommissionen planerar att anta 2022.
För alla transportområden, däribland luftfarten, förde kommissionen tillsammans med berörda organ en kontinuerlig dialog om nya säkerhetshot, även av hybridkaraktär, med medlemsstaterna och parterna i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, industrin och andra intressenter. Syftet är att bygga upp kunskapen och kapaciteten att reagera på dessa hot och effektivt hantera riskerna.
Kommissionen fortsatte att regelbundet övervaka nya hot inom olika områden, inklusive hybridhot, för att anpassa grundscenariot för AVSEC. Kommissionen fortsatte också att säkerställa en hög skyddsnivå för den civila luftfarten mot olagliga handlingar, med stöd av kommissionens system för luftfartsskyddsinspektioner, i enlighet med tillämplig EU-lagstiftning. I det internationella sammanhanget och de internationella forumen tillhandahöll kommissionen sitt stöd och nära samarbete med Icao och tredjeländer för att identifiera den globala hot- och riskbilden.
Inom ramen för systemet för varning för konfliktområden genomfördes regelbundet gemensamma riskbedömningar, med vissa praktiska begränsningar på grund av covid-19-pandemin, under ledning av EU:s integrerade arbetsgrupp för riskbedömning av luftfartsskyddet. Syftet med detta är att i god tid utbyta information om bedömningen av risker som har samband med konfliktområden. Resultaten av EU:s integrerade arbetsgrupp för riskbedömning av luftfartsskyddet stöder beslutsprocessen om möjliga riskreducerande åtgärder, bl.a. en informationsbulletin om konfliktområden (CZIB, Conflict Zone Information Bulletin) eller informationsmeddelanden från Easa.
DEL FEM: INTERNATIONELL DIALOG
1.
Allmänt
Kommissionen samarbetar med internationella organ och viktiga handelspartner och deltar i relevanta internationella möten, till exempel det årliga mötet med Icaos luftfartsskyddspanel (Aviation Security Panel). Den samarbetar med medlemsstaterna för att säkerställa att samordning av EU:s ståndpunkter kan genomföras. Bilateral dialog förs med vissa tredjeländer, till exempel Förenade kungariket, Förenta staterna, Kanada, Australien och Singapore, vilket gör det möjligt för kommissionen att bygga upp goda relationer och en hög grad av tillit gentemot länder som har en liknande syn på luftfartsskydd.
2.
Internationella organ
EU deltog som observatör i det årliga mötet med Icaos luftfartsskyddspanel (AVSECP/31) som ägde rum i Montreal den 14–17 december 2020. EU lade fram ett informationsdokument om EU:s genomförande av programmet för förhandsinformation om gods före lastning (PLACI). Med tanke på de svårigheter som flygplatserna kan ha med att genomföra vissa bestämmelser i bilaga 17 till konventionen angående internationell civil luftfart under covid-19-krisen erinrade panelen om behovet av att fortsätta att hjälpa industrin att genomföra säkerhetsåtgärder, och betonade samtidigt att luftfartsskyddet inte bör äventyras. En viktig fråga som diskuterades under panelens möte var säkerhetsaspekterna av transporten av covid-19-vaccinet. Panelens arbetsgrupp för fraktsäkerhet i luftfarten tog fram riktlinjer i frågan som offentliggjordes i Icaos skrivelse Distribution of COVID-19 Vaccines and Air Cargo Security. Icaos riktlinjer syftar till att hjälpa länder och industrin att tillämpa åtgärder för luftfartsskydd och samtidigt underlätta ett smidigt flöde av vaccin genom hela leveranskedjan och till slutdestinationen. Panelen följdes av ett (virtuellt) säkerhetssymposium med titeln Improving security culture by connecting the dots, som inledde 2021 som ”året för en säkerhetskultur i luftfarten”.
3.
Tredjeländer
Kommissionen arbetar aktivt på bilateral och multilateral nivå med ett antal internationella partner på luftfartsskyddsområdet, samarbetar kring viktiga frågor och samordnar åtgärderna på global nivå.
När det exempelvis gäller Förenta staterna är syftet med samarbetsgruppen för transportsäkerhet mellan EU och Förenta staterna att främja samarbete på ett antal områden av ömsesidigt intresse. Den säkerställer att arrangemangen för en enda säkerhetskontroll och det ömsesidiga erkännandet av EU:s och Förenta staternas respektive system för lufttransport av gods och post fortsätter att fungera väl. Dessa initiativ medför besparingar för lufttrafikföretag i fråga om tid, kostnader och operativ komplexitet. Det 30:e mötet i samarbetsgruppen för transportsäkerhet mellan EU och Förenta staterna ägde rum den 3 december 2020 i virtuellt format på grund av reserestriktionerna. Mötet innefattade särskilt en diskussion om covid-19-utvecklingen och aktuella frågor om samarbete i fråga om luftfartsskydd.
Eftersom hoten och riskerna är globala rådfrågar och bistår kommissionen, Förenta staternas transportsäkerhetsmyndighet och andra partner varandra när det gäller att identifiera och samordna åtgärder, bland annat genomförande av eventuella kompletterande åtgärder för att begränsa särskilda framväxande hot. Detta tillvägagångssätt säkerställer att eventuella följder för operatörerna och passagerarna begränsas till ett minimum.
I enlighet med EU-lagstiftningen har kommissionen upprättat avtal som erkänner säkerhetsstandarder som tillämpas i vissa tredjeländer, eller på flygplatser i tredjeländer, som likvärdiga med EU-standarder för att främja målet att ha en enda säkerhetskontroll för alla flygningar mellan EU och dessa tredjeländer. Likvärdighet och en enda säkerhetskontroll erkänns för närvarande för bland annat Förenta staterna, Kanada, Singapore, Montenegro, Serbien, Förenade kungariket och Israel (endast för lastrumsbagage). Kommissionen fortsätter sitt samarbete med Israel och Japan om system med en enda säkerhetskontroll. På grund av pandemin var framstegen under 2020 dock små. När det gäller Israel planerar EU:s luftfartsskyddsexperter ett tekniskt besök för att bedöma likvärdigheten hos åtgärderna för säkerhetskontroll av passagerare och kabinbagage på Ben Gurion-flygplatsen så snart covid-19-situationen tillåter det. Med Japan för kommissionen som ett första steg tekniska diskussioner för att jämföra respektive lagstiftning om luftfartsskydd.
Mot bakgrund av Förenade konungarikets utträde ur EU (som ursprungligen planerades till slutet av mars 2019, men sedermera sköts upp till den 31 januari 2020 – varefter en övergångsperiod tillämpades fram till slutet av 2020) antog kommissionen beredskapsåtgärder för att säkerställa en smidig fortsättning på processen för en enda säkerhetskontroll för transfererande passagerare, bagage och last som ankommer från Förenade kungariket till europeiska flygplatser. Efter den formella bekräftelsen från Förenade kungariket om att landet skulle behålla de bestämmelser och standarder för luftfartsskydd som är likvärdiga med unionslagstiftningen efter utträdet ur EU ändrade kommissionen den genomförandelagstiftning genom vilken bestämmelser införs som tillåter en enda säkerhetskontroll från Förenade kungariket från dagen efter det att fördragen upphör att gälla i Förenade kungariket. Denna förordning blev tillämplig den 1 januari 2021 efter övergångsperiodens slut och var till stor nytta för flygplatser, lufttrafikföretag och passagerare. Aktörer som tidigare lydde under Förenade kungariket i tredjeländer och som deltog i den säkra leveranskedjan för flygfrakt (ACC3, RA3 och KC3) återfördes till de resterande medlemsstaterna.
Vad gäller kapacitetsuppbyggnad inleddes projektet för skydd av civil luftfart i Afrika, Asien och Mellanöstern (Case-II) under andra kvartalet 2020. Det finansieras helt av EU och genomförs av ECAC. Det övergripande målet för Case-II är att motverka hotet om terrorism mot den civila luftfarten genom att samarbeta med stater i de tre regionerna för att stärka de civila luftfartsskyddsystemen i partnerstaterna
.
SLUTSATSER
Jämfört med tidigare år var 2020 mycket annorlunda, eftersom covid-19 hade en djupgående inverkan på all verksamhet som normalt bedrivs av kommissionen och medlemsstaterna. Mycket ytterligare lagstiftning och vägledning fick utarbetas. Normal inspektionsverksamhet avbröts och ersattes med alternativa metoder. Möten kunde endast anordnas virtuellt, vilket knappast är lika produktivt som fysiska möten. Det internationella samarbetet påverkades också av samma skäl. Under hela krisen har dock kommissionens utgångspunkt varit att nivån på luftfartsskyddet inte kan äventyras, inte ens när vi ställs inför de nya svårigheterna med reducerad arbetsstyrka och ekonomiska begränsningar.
När det gäller framtiden reflekterar kommissionen hela tiden över hur den nuvarande ramen för luftfartsskydd ytterligare kan förbättras genom att öka effektiviteten, hållbarheten, flexibiliteten och den riskbaserade kapaciteten att reagera på nya hot, utan att äventyra den höga nivå på luftfartsskyddet som uppnåtts hittills.