Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Kostnaden för icke-Europa – fördelarna med den inre marknaden

[förberedande yttrande]

(2022/C 443/07)

Föredragande:	Philip VON BROCKDORFF
Medföredragande:	Émilie PROUZET

Remiss	Ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, 26/01/2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	27.6.2022
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	63/1/1
Antagande vid plenarsessionen	13.7.2022
Plenarsession nr	571
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	194/0/3

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att den inre marknaden handlar om att förbättra välfärden genom att uppnå social och ekonomisk konvergens i syfte att minska ojämlikheter och se till att fördjupade sociala obalanser inte leder till allvarliga hinder för den europeiska integrationen.

1.2

EESK anser att nationella lagtexter som kan utgöra hinder för den inre marknaden måste anmälas till kommissionen, och att de måste kommenteras och utvärderas. Annars förblir dessa förfaranden ineffektiva och skapar onödiga hinder.

1.3

När det gäller nationell certifiering rekommenderar EESK att medlemsstaterna åtar sig att vidta mindre restriktiva nationella åtgärder i form av ”förstärkt samarbete”.

1.4

EESK efterlyser också ett effektivt genomförande och verkställande av direktiv som redan förhandlats fram och röstats igenom, såsom paketet för bättre lagstiftning.

1.5

EESK anser att rättsakten om digitala tjänster (1) och rättsakten om digitala marknader (2) är avgörande steg för att uppnå lika villkor för alla aktörer på digitala marknader. Dessutom bör maximal harmonisering av tillämpningsområdet för rättsakten om digitala marknader prioriteras.

1.6

Det fria flödet av data är också avgörande för den europeiska innovationen, för företagens tillväxt och som stöd för den digitala inre marknaden.

1.7

EESK understryker att territoriella försörjningsbegränsningar hämmar utvecklingen av den inre marknaden och uppmanar kommissionen att ta itu med de konkurrenshämmande effekterna av dessa begränsningar.

1.8

Vi rekommenderar en samordnad strategi mellan medlemsstaterna när det gäller saluföring av produkter som påverkas av krisen i Ukraina. Den kris som uppstått till följd av Rysslands aggression har skapat enorma begränsningar i utbudet.

1.9

EESK rekommenderar mer verkningsfulla nationella politiska åtgärder och incitament för rörlighet med tonvikt på aktiva arbetsmarknadsåtgärder såsom arbetsrelaterade förmåner för arbetstagare i EU.

1.10

EESK inser att kapitalmarknadsunionen är ett komplext projekt, men noterar att EU fortfarande har 27 kapital- och finansmarknader som inte fungerar som en enda, vilket begränsar den inre marknadens potential.

1.11

I denna tid av stor osäkerhet är det nödvändigt att säkerställa en konkurrenspolitik som är särskilt inriktad på att genomföra de omställningar som EU har åtagit sig att genomföra. Dessutom får inte någon form av kommersiell, social, lagstiftningsmässig, skattemässig eller miljömässig dumpning som snedvrider konkurrensen tillåtas.

1.12

Slutligen anser EESK att ett ”öppet strategiskt oberoende” bör anammas, särskilt inom nyckelsektorer, för att bidra till att bygga upp resiliens, diversifiering och en ambitiös handelsagenda.

2. Bakgrundsinformation

2.1 Målet med den inre marknaden

2.1.1

Målet med EU:s inre marknad var att undanröja hinder för rörligheten för varor, tjänster, kapital och människor i syfte att öka produktiviteten och konkurrenskraften i hela EU.

2.2 Delat ansvar för den inre marknaden

2.2.1

Den inre marknadens funktion är ett delat ansvar mellan EU och medlemsstaterna. För närvarande kvarstår dock många skillnader när det gäller EU-rättens tolkning och tillämpning. I många fall kan dessa skillnader uppfattas som orättfärdiga eller oproportionerliga och de utgör under alla omständigheter ett hinder för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster.

2.3 Medlemsstaternas ansvar

2.3.1

Objektivt sett kan det finnas giltiga skäl för skillnader mellan medlemsstaterna, men det ges inte alltid någon motivering till dem, och ibland bemödar sig medlemsstaterna inte om att väga skälen till undantag på nationell nivå mot eventuella negativa effekter för den inre marknaden. Till följd av detta kvarstår det alltjämt många rättsliga och andra hinder inom EU som gör den inre marknaden ”ofullbordad” och splittrad, såsom följande:

—	Tillämpning av nationell lagstiftning då man menar att subsidiaritetsprincipen tillämpas.

—	Icke-erkännande av principen om vad som är tänkt att vara ömsesidigt erkännande.

—

Ökad förekomst av nationell överreglering, även känt som ”gold plating”, och felaktigt införlivande, på så sätt att nationella regeringar och parlament överreglerar i samband med införlivandet av EU-rättsakter som överenskommits på EU-nivå. Ett antal hinder som påverkar den inre marknaden beror i själva verket på felaktig eller ofullständig tillämpning av EU-lagstiftningen, och på att medlemsstater tillämpar nationella regler som strider mot målen för den inre marknaden. Ett oriktigt eller felaktigt genomförande från medlemsstaternas sida och bristande tillsyn från kommissionens sida får således skadliga konsekvenser både på EU-nivå och på nationell nivå för såväl medborgare som företag.

—

Tillämpning på nationell nivå av kommande EU-åtgärder. Här försöker regeringar och parlament föregripa tillämpningen av EU-strategier genom att sätta nationella intressen i första rummet, trots att EU-strategierna fortfarande håller på att utarbetas av kommissionen. Ett exempel på detta är EU:s strategi för den cirkulära ekonomin.

—	Nationella intressen dominerar i frågor som rör strategiska europeiska ekosystem.

2.4 Den ekonomiska kostnaden för begränsningar av den inre marknaden

2.4.1

De exempel som nämns ovan illustrerar de huvudsakliga kostnaderna för uteblivna EU-åtgärder. Flera studier har pekat på de enorma ekonomiska vinster ett ”fullbordande” av den inre marknaden skulle innebära. Europaparlamentets översiktsrapport visar att dessa uppgår till mellan 650 miljarder och 1,1 biljoner euro per år, vilket motsvarar mellan 5 och 8,6 % av EU:s BNP (3).

2.4.2

I samma undersökning från RAND Europe för Europaparlamentets räkning tittade man på de ekonomiska konsekvenserna av lägre handelshinder på den inre marknaden. Enligt den skulle effekterna av förbättrade handelsflöden, ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen till följd av lägre handelshinder leda till ekonomiska fördelar på mellan 183 och 269 miljarder euro per år (4).

2.4.3

Kommissionens uppskattning av en helt integrerad digital inre marknad i EU är också relevant när det handlar om förlust av potentiella vinster. Kommissionen uppger att en sådan skulle främja innovation, bidra med 415 miljarder euro till EU:s ekonomi varje år och skapa hundratusentals nya arbetstillfällen (5).

2.4.4

Allt detta ger en fingervisning om de betydande potentiella ekonomiska fördelar (och därmed sammanhängande sociala förmåner) som en mer fullständig inre marknad skulle ha inneburit. Med andra ord representerar detta den totala ekonomiska kostnaden eller det förlorade mervärdet och kollektiva nyttigheten av uteblivna EU-åtgärder.

2.4.5

Trots sina begränsningar har den inre marknaden hittills bidragit till att bevara och främja EU:s ekonomiska välstånd. EU-ekonomins konkurrenskraft och resiliens måste dock stärkas genom ytterligare reformer av den inre marknaden och genom att man tar itu med strategiska beroenden. En entreprenörskultur i EU måste också främjas, där innovativa företag av alla storlekar, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag samt uppstartsföretag, får ändamålsenligare stöd och kan blomstra för att bidra till mer motståndskraftiga och sammanhållna samhällen. Lika viktigt är att en välfungerande inre marknad kommer att underlätta visionen om ett mer socialt Europa, som placerar medborgarnas välbefinnande högst upp på den politiska dagordningen och bidrar till att undvika en negativ social utveckling.

3. Begränsningar

3.1

Befintliga begränsningar omfattar sådana som hänger samman med reglering, nationell lagstiftning, skattefrågor, logistik och försörjningsfrågor samt andra mer nyanserade skillnader mellan EU:s medlemsstater som gör att handel inom EU förblir en utmaning.

3.2

Begränsningarna hämmar också ekonomiska nyckelsektorer som tjänstesektorn, som alltjämt är uppsplittrad efter nationella gränser, vilket framgår av följande:

—	Historiskt restriktiva nationella bestämmelser som ofta rättfärdigas med hänvisning till subsidiaritetsprincipen.

—	Bristfälligt genomförande och bristfällig tillämpning av tjänstedirektivet, något som hindrar etableringsfriheten, den fria rörligheten för tjänster och friheten att tillhandahålla tjänster.

—	Nationella handelslagar som hindrar företagens sätt att bedriva affärer. Det är ofta så att dessa lagar hämmar sektorns konkurrenskraft, är protektionistiska och undergräver investeringar från tillförlitliga och legitima företag i andra medlemsstater.

—

Nationella krav som hindrar den fria rörligheten för varor. Medlemsstaterna anmäler ofta inte nya nationella tekniska krav i enlighet med det förfarande som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 (6), och tillämpar inte principen om ömsesidigt erkännande på icke-harmoniserade verksamheter, t.ex. genom överreglering i samband med genomförandet av direktiv.

3.3

EESK påpekar att överträdelseförfaranden är långdragna och dyra och att utgången är osäker. För företagen blir priset för högt, vilket avskräcker dem från att utvidga sin verksamhet eller investera på andra håll i EU. Dessa begränsningar berövar dessutom konsumenterna större valmöjligheter, förbättrade tjänster och lägre priser. EESK efterlyser också kraftfullare åtgärder från kommissionens sida vid tillämpningen av överträdelseförfaranden.

3.4

Denna kostnad påverkar ekonomin i stort och begränsar konkurrenskraften, tillväxtpotentialen och marknadsekonomins fortsatta utveckling.

3.5

Såsom alla ekonomier påverkas ekonomin i EU av externa chocker, men reaktionen på dessa chocker och hur marknaderna reagerar avgörs huvudsakligen av de enskilda medlemsstaternas politik på hemmaplan och de åtgärder som vidtas för att stimulera det ekonomiska beteendet. Kriget i Ukraina har blottlagt EU:s beroende av globala värdekedjor. Den framväxande krisen kommer sannolikt att påverka sektorerna på olika sätt, men det råder ingen tvekan om att den inre marknadens uppvisar svagheter, inte minst begränsningarna av den fria rörligheten för varor och tjänster samt viktiga råvaror.

3.6

Slutligen bör det noteras att omkring 82 % av de produkter som man handlar med på den inre marknaden omfattas av harmoniserade regler och att omkring 18 % av handeln med varor inom EU omfattas av ömsesidigt erkännande. Det förekommer dock fortfarande nya fall av nationella tekniska regler som verkar strida mot EU-rätten. I många medlemsstater har det dessutom nyligen skett en ökning av de nationella märkningskraven för livsmedels- och dryckesprodukter, som motiveras av konsument- och miljöskyddet. Samtidigt fungerar principen om ömsesidigt erkännande inte särskilt smidigt. Ett belägg för detta är att 71 % av de små och medelstora företag som ansökte om ömsesidigt erkännande för icke-harmoniserade varor inom det befintliga systemet fick avslag på sin ansökan om marknadstillträde.

4. Åtgärda begränsningar

4.1

De åtgärder som anges nedan skulle bidra till att frigöra några av de potentiella ekonomiska vinsterna av den inre marknaden.

4.2 Använda befintliga verktyg mer effektivt

4.2.1

EESK anser att utkast till nationella texter som kan utgöra hinder för den inre marknaden måste anmälas till kommissionen, och att de måste kommenteras och utvärderas. Utan ett åtagande från medlemsstaterna om att anmäla och kommentera/utvärdera förblir dessa förfaranden ineffektiva. Det krävs därför en effektivare övervakning till stöd för harmoniseringen av produktmarknadsregleringen i EU:s medlemsstater. Till exempel har detaljhandeln nyligen upplevt en kraftig ökning av nationella begränsningar i form av tillstånd och krav på lokalt innehåll. Detta strider mot artiklarna 28 och 30 i fördraget, eftersom nationella omprövningar ofta tillämpas på inköp av produkter som redan lagligen har släppts ut på den inre marknaden. När det gäller tjänster anser EESK också att anmälningsförfarandet enligt tjänstedirektivet inte fungerar så väl som förväntat. Angående etableringsfriheten beklagar EESK att medlemsstaterna inte har nått en kompromiss om förslaget till ett så kallat anmälningsdirektiv. Med denna text skulle medlemsstaternas skyldighet att underrätta kommissionen om utkast till lagar eller förordningar om tillståndsförfaranden för tjänster (och därmed för stadsplanering) ha stärkts (7). Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att tillhandahålla mer detaljerade uppgifter kring vilken motivering och vilken proportionalitet som tillämpas när medlemsstaterna anmäler tekniska bestämmelser. Det är också viktigt att se till att de anmälda kraven kontrolleras på lämpligt sätt, oavsett vilket anmälningsförfarande som tillämpas (8). För att kunna ta itu med själva roten till problemet menar EESK att perspektivet i lagstiftningen behöver flyttas ännu mer från minimiharmonisering till maximal harmonisering.

4.2.2

Ett annat problemområde är tillämpning av åtgärder som föregriper planerade EU-bestämmelser, såsom nationell certifiering, som tillämpas i det uttryckliga syftet att tillhandahålla en viss skyddsnivå, särskilt inom den jordbruksbaserade livsmedelssektorn. EESK anser att sådana begränsningar är direkt protektionistiska, men när de avslöjas är processen för att se till att de dras tillbaka ofta långsam och betungande, vilket innebär att sådana begränsningar för detaljhandlarna fortsätter att tillämpas alltför länge. För att förhindra detta anser EESK att medlemsstaterna i stället skulle kunna åta sig att vidta mindre restriktiva nationella åtgärder via det ”förstärkta samarbete” som föreskrivs i fördraget. EESK hänvisar också till den paneuropeiska privata pensionsprodukten som en standardram för att stödja den inre marknaden, vilken skulle kunna tillämpas även på andra områden.

4.2.3

EESK anser också att den europeiska planeringsterminen skulle kunna bli ett verkningsfullt verktyg för att ta itu med nämnda problem, närmare bestämt genom proportionella åtgärder från kommissionens sida, inklusive eventuell indragning av EU-medel, om åtagandena beträffande de landsspecifika rekommendationerna inte uppfylls. Detta är i linje med kommissionens vägledning till medlemsstaterna om planerna för återhämtning och resiliens, där man betonar såväl behovet av att undanröja rättsliga och andra hinder på den inre marknaden som de villkor enligt vilka medlemsstaterna måste uppfylla den europeiska planeringsterminens krav.

4.2.4

Slutligen efterlyser EESK ett effektivt genomförande och verkställande av de direktiv som redan förhandlats fram och röstats igenom. I anslutning till detta bör kommissionen och medlemsstaterna åta sig att genomföra paketet för bättre lagstiftning, med förbehåll för konsekvensbedömningar av hög kvalitet.

4.3 Tillvarata den digitala inre marknadens potential

4.3.1

EESK anser att den växande digitala ekonomin i Europa erbjuder möjligheter till ekonomisk tillväxt, där de potentiella ekonomiska vinsterna uppnås genom ökad integrering av digitala tjänster i medlemsstaterna.

4.3.2

Mot denna bakgrund anser EESK att rättsakten om digitala tjänster och rättsakten om digitala marknader är avgörande steg för att uppnå lika villkor för alla aktörer på digitala marknader. Genom att fokusera på specifika tjänster oavsett var tjänsteleverantören är etablerad eller vilken lag som är tillämplig på tillhandahållandet av tjänsten tar dessa rättsakter på ett meningsfullt sätt itu med frågan om likabehandling av europeiska och globala nätoperatörer. Dessutom är det en absolut prioritering från EESK:s sida att förhindra att en ökad mängd nationell lagstiftning ytterligare splittrar upp den inre marknaden.

4.3.3

Betydande ekonomiska vinster skulle också kunna uppnås genom ökad användning av onlinetjänster och förbättrad digital infrastruktur inom EU. Här rekommenderar kommissionen en övergång i riktning mot ett fullt fungerande system för e-upphandling och e-fakturering. Beräkningar antyder att en fullständig övergång till e-upphandling skulle kunna generera imponerande 50–75 miljarder euro per år (9).

4.3.4

Slutligen anser EESK att det fria flödet av data är avgörande för den europeiska innovationen, för tillväxten hos företag av alla storlekar, för skapandet av arbetstillfällen och för förverkligandet av en digital inre marknad. Lagstiftningen till stöd för det fria flödet av data är redan på plats. Omotiverade datalokaliseringskrav bör dock undvikas.

4.4 Undanröja försörjningsbegränsningar

4.4.1

EESK noterar att geoblockeringsförordningarna från 2018 har bidragit till att underlätta handeln inom EU. De europeiska konsumenterna utsätts dock fortfarande för geoblockering av varor och tjänster. EESK framhåller att det förekommer ihållande territoriella försörjningsbegränsningar i form av olika metoder, såsom vägran att leverera till eller hot om att sluta leverera till en viss distributör – något som begränsar den mängd som finns tillgänglig för försäljning i medlemsstaterna –, oförklarliga skillnader i produktsortiment och priser mellan medlemsstaterna, eller begränsade språkalternativ för produktförpackningar. EESK understryker att territoriella försörjningsbegränsningar hämmar utvecklingen av den inre marknaden och dess potentiella fördelar för konsumenterna, och uppmanar kommissionen att ta itu med begränsningarnas konkurrenshämmande effekter i syfte att uppnå en fullt fungerande inre marknad.

4.4.2

Den ryska invasionen av Ukraina har blottlagt enorma risker när det gäller en trygg energi- och livsmedelsförsörjning, vilket kräver ett enhetligt strategiskt tillvägagångssätt från EU:s sida. EESK anser att en välfungerande inre marknad kan stödja denna strategi samt lindra något av den prispress som snabbt urholkar köpkraften i hela EU. I detta sammanhang välkomnar kommittén insatserna på EU-nivå för samarbete om gemensamma gasinköp (på frivillig basis) för att motverka stigande energipriser.

4.4.3

Kommittén beklagar dock att medlemsstaterna hittills inte gjort någon samordnad ansats i fråga om andra produkter som påverkas av krisen i Ukraina.

4.5 Öka arbetstagares och yrkesverksammas rörlighet över gränserna

4.5.1

Trots EU:s politik för att underlätta den fria rörligheten för personer är den gränsöverskridande rörligheten för arbetstagare och yrkesverksamma inom EU alltjämt en utmaning som begränsar utbudet och orsakar obalanser inom sektorer som it och högteknologisk industri. Uppgifter på europeisk och nationell nivå ger vid handen att graden av rörlighet både mellan och inom länder fortsätter att vara låg även i internationell jämförelse.

4.5.2

Mer specifikt rekommenderar EESK ändamålsenligare nationella politiska åtgärder som ger incitament till rörlighet med tonvikt på aktiva arbetsmarknadsåtgärder såsom arbetsrelaterade förmåner för arbetstagare från EU och arbetstagare med flyktingstatus från tredjeländer. I anslutning till detta anser EESK att det ytterligare skulle främja rörligheten om värdländerna erbjöd arbetssökande ekonomiska incitament att ta ett arbete i en annan medlemsstat eller i en annan region. Dessutom bör ytterligare insatser göras för att förbättra informationen om arbetstillfällen i andra EU-länder och om stöd som underlättar logistiken i samband med flytten till ett annat land – t.ex. hjälp med att hitta bostad, registrera skatterättslig hemvist, hitta skola till barnen och eventuellt arbete till medföljande osv. EESK påpekar dock att arbetskraftens rörlighet i EU har lidit av den uppsplittrade strategi som hittills tillämpats. Ytterligare splittrade strategier, särskilt på nationell nivå, måste undvikas.

4.5.3

Erkännande av examensbevis och kvalifikationer, som är avgörande för att tillsätta vakanser på platser där det fortfarande råder brist på arbetskraft, är alltjämt ett problem i hela EU. EESK anser att det befintliga systemet fortfarande är alltför starkt avhängigt av enskilda regeringar, eftersom medlemsstaterna har rätt att tillämpa sina egna regler. Kommissionen bör se till att en mer harmoniserad strategi för erkännande av examensbevis och andra kvalifikationer tillämpas i alla medlemsstater.

4.5.4

Slutligen kan ökad rörlighet för arbetstagare och yrkesverksamma i EU endast komma till stånd om de befintliga bestämmelserna efterlevs bättre, och om tillgången till information och samarbetet mellan medlemsstaterna förbättras. EESK noterar att enskilda medlemsstater kan ställa sig tveksamma till fler reformer av den inre marknaden på grund av rädsla för detta kan komma att leda till att arbetstillfällen går förlorade på kort sikt och till sektoriella förluster, särskilt i de länder som redan släpar efter samt i länder/sektorer med låg produktivitet. I teorin skulle den fria rörligheten för arbetstagare bidra till att lösa detta problem, men ur ett nationellt perspektiv skulle det kunna leda till förlust av resurser och potentiell kompetensflykt under tiden.

4.6 Förbättra kapitalflöden och finansiella tjänster i hela EU

4.6.1

Samma argument kan göras gällande angående EU:s kapitalmarknader. EESK konstaterar att kapitalmarknadsunionen är ett komplext projekt som syftar till att fördjupa och ytterligare integrera EU-medlemsstaternas kapitalmarknader. Detta kräver att åtgärder vidtas och lagstiftningsändringar antas på en rad olika områden och medför ansvar inte bara på EU-nivå utan även på medlemsstatsnivå. EESK noterar att fullbordandet av kapitalmarknadsunionen fortfarande ligger långt bortom 2022. Trots vissa framsteg, särskilt i och med EU:s återhämtningspaket för kapitalmarknaderna, har EU alltjämt 27 kapitalmarknader som inte fungerar som en gemensam kapitalmarknad. Finansmarknaden i EU är fortfarande kraftigt uppsplittrad efter nationella gränser, och sparare och investerare är starkt beroende av nationella miljöer. Detta gäller även finansiella tjänster i allmänhet, inklusive finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag och inhemskt sparande.

4.6.2

EESK anser att detta begränsar den ekonomiska återhämtningen och är ett hinder för en väl fungerande inre marknad. De ekonomiska fördelarna med kapitalmarknadsunionen är tydliga, men fullbordandet av den kräver både politisk uppslutning från enskilda medlemsstater och ett effektivt antagande av EU-ledda initiativ, inbegripet sådana som syftar till att stärka eurons internationella roll. Dessutom får digitaliseringens roll för att underlätta kapitalmarknadsunionen inte underskattas.

4.7 Förstärkt politisk vilja att avskaffa begränsningarna på den inre marknaden

4.7.1

I denna tid av stor osäkerhet skulle EESK vilja se en konkurrenspolitik som är särskilt inriktad på att genomföra de omställningar som EU själv har inlett. Dessa omställningar kommer att kräva en ambitiös handels- och investeringspolitik, exceptionella offentliga och privata investeringar, innovation, ytterligare sociala, ekonomiska och miljömässiga framsteg och en väl fungerande inre marknad. Allt detta måste stödjas av ett rättsligt och finansiellt regelverk som säkerställer lika villkor på marknaden för alla berörda parter, alla regioner och alla medborgare i hela EU. Vår inre marknads integritet och icke-fragmentering är en avgörande aspekt av detta. En väl fungerande inre marknad och en konkurrenspolitik som gör det möjligt för företag och konsumenter att ta del av en omfattande marknadskonkurrens på lika villkor är av yttersta vikt, vilket stimulerar effektivitet och innovation och skapar en miljö där framgångsrika företag kan växa.

4.7.2

Vi anser att harmonisering och undanröjande av hinder för den fria rörligheten inom unionen möjliggör utveckling av konkurrens, innovation och produktivitetsvinster. Inte någon form av kommersiell, social, lagstiftningsmässig, skattemässig eller miljömässig dumpning som snedvrider konkurrensen får tillåtas. EESK förväntar sig att alla medlemsstater respekterar detta och att de kräver att våra externa partner respekterar våra grundläggande kärnvärden och rättigheter, såväl på det sociala som på det affärsmässiga området och på miljöområdet.

4.7.3

Kommittén manar till att den inre marknaden inte längre bör betraktas som en glorifierad version av ett globalt handelsavtal vars innehåll skulle kunna anpassas under förhandlingarna. Den inre marknaden rymmer så mycket mer än detta. Den syftar även till att förbättra välfärden genom social och ekonomisk konvergens i syfte att minska ojämlikheter och se till att fördjupade sociala obalanser och den allmänna ökningen av fattigdomen inte leder till allvarliga hinder för den europeiska integrationen. EESK betonar därför de grundläggande sociala rättigheterna och arbetstagarnas rätt till anständiga löner och arbetsvillkor, inte bara i samspelet med ekonomiska friheter, utan även i förhållande till den inre marknaden och arbetsmarknaden, konkurrens och alla andra unionspolitiska åtgärder, inbegripet men inte begränsat till områden som ekonomisk styrning, handel, digitalisering och miljö. Den syftar också till att slå vakt om och stärka arbetsmarknadsparternas oberoende och skapa en tydlig koppling till respekten för och främjandet av kollektiva sociala rättigheter. Det är också viktigt att se till att de grundläggande rättigheterna värnas och skyddas fullt ut i fördragen.

4.7.4

EESK konstaterar att den inre marknaden kontinuerligt måste reagera på förändringar inom teknik, globaliseringen, utvecklingen inom utbildning och på arbets- och kapitalmarknaderna, inte minst globala kriser och konflikter. Att fortsätta som förut är inte aktuellt med tanke på hur läget ser ut – den nuvarande krissituationen och de förändrade omständigheterna måste vägas in i förslagen till lagstiftning.

4.7.5

EESK anser också att ett ”öppet strategiskt oberoende” bör anammas, särskilt inom nyckelsektorer. Detta skulle bidra till att bygga upp resiliens genom öppenhet, en ambitiös handelsagenda, samarbete med likasinnade partner, diversifiering och undvikande av protektionism.

4.7.6

Slutligen beklagar EESK att den inre marknaden fortfarande är ofullbordad, med tanke på att den har funnits i nästan 30 år.

Bryssel den 13 juli 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2020) 825 final. EUT C 286, 16.7.2021, s. 70.

(2) COM(2020) 842 final. EUT C 286, 16.7.2021, s. 64.

(3) https://www.rand.org/blog/2017/11/why-the-eu-single-market-has-still-not-reached-its.html

(4) https://www.rand.org/blog/2017/11/why-the-eu-single-market-has-still-not-reached-its.html

(5) https://www.rand.org/blog/2017/11/why-the-eu-single-market-has-still-not-reached-its.html

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).

(7) 2016/0398(COD); https://eur-lex.europa.eu/procedure/SV/2016_398.

(8) Undersökning av medlemsstaternas proportionalitetsbedömning när de antar krav i samband med etableringar av detaljhandel i enlighet med direktiv 2006/123/EG.

(9) https://www.rand.org/blog/2017/11/why-the-eu-single-market-has-still-not-reached-its.html