Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bättre arbetsvillkor för ett starkare socialt Europa: dra full nytta av digitaliseringen för framtidens arbete

[COM(2021) 761 final]

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete

[COM(2021) 762 final]

(2022/C 290/16)

Föredragande:

Cinzia DEL RIO

Remiss	Europaparlamentet, 17.1.2022 Europeiska unionens råd, 4.5.2022
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.3.2022
Antagande vid plenarsessionen	23.3.2022
Plenarsession nr	568
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	149/80/18

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Pandemin har belyst vissa förändringar i arbetslivet, som redan var på gång, och påskyndat expansionen av alla typer av plattformsarbete, vilket förstärkt den digitala ekonomins tillväxt och genomslag.

1.2

EESK välkomnar Europeiska kommissionens förslag till direktiv om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete (COM(2021) 762), inom ramen för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Denna lagstiftningsåtgärd bör syfta till att fastställa tydliga definitioner av kriterierna för att klassificera anställningsförhållanden och för att styra användningen av algoritmer, och bör ge tillgång till skydd och rättigheter på det sociala och arbetsrättsliga området.

1.3

EESK har redan i ett antal tidigare yttranden, som fortfarande är relevanta för detta yttrande, framhållit de möjligheter och utmaningar som följer med plattformsarbete och behovet av att fastställa tydliga och rättvisa regler för att säkerställa rättvis konkurrens på den inre marknaden, ett effektivt genomförande av arbetstagarnas rättigheter och förbättrade arbetsvillkor. Det övergripande målet är att upprätthålla och stärka den inre marknaden genom att säkerställa lika villkor för alla aktörer.

1.4

EESK har betonat att plattformsekonomin öppnar upp möjligheter för både företag och arbetstagare. Företag kan nå nya marknader, minska kostnaderna, dra nytta av innovationer inom digital teknik samt få tillgång till global och lokal arbetskraft för att förbättra effektiviteten och öka produktiviteten. Arbetstagare har nya inkomst- och arbetsmöjligheter, vilket blir allt viktigare och ibland avgörande för utsatta grupper såsom ungdomar, migranter och kvinnor. Dessa möjligheter måste hanteras på ett socialt hållbart sätt.

1.5

Det har uttryckts farhågor avseende arbetsvillkoren i plattformsekonomin, bland annat beträffande en mer begränsad tillgång till socialt skydd och social trygghet, hälso- och säkerhetsrisker, otryggt arbete, osammanhängande arbetstider, otillräckliga inkomstnivåer och svårigheter att säkerställa erkännandet av kollektiva rättigheter. Man måste ta itu med dessa farhågor, och ta fram väl avvägda lösningar på lämpliga nivåer, dvs. på europeisk och nationell nivå samt genom kollektivförhandlingar där plattformar deltar. EESK anser att det är nödvändigt att säkerställa likabehandling av ”traditionella” företag och de som använder digitala medel som bygger på funktionerna för algoritmisk verksamhetsledning när det gäller att hantera arbetsorganisation och anställningsförhållanden: ledning, kontroll och/eller organisationsbefogenheter.

1.6

Digitala arbetsplattformar skiljer sig åt i storlek. För små och medelstora plattformsföretag finns det andra utmaningar som måste beaktas, inklusive utmaningar som rör kostnaderna för infrastruktur och administrativa bördor och anpassning till den digitala omställningen.

1.7

EESK konstaterar att flexibla arbetstider kan vara en positiv aspekt av plattformsarbete, vilket särskilt välkomnas av dem som förlitar sig på plattformsarbete som en extra inkomstkälla. Flexibilitet bör dock alltid baseras på respekt för grundläggande sociala normer och arbetsnormer som garanteras av EU-lagstiftningen.

1.8

EESK håller med om att den rättsliga klassificeringen av anställningsförhållandet och dess tydliga åtskillnad från äkta egenföretagare är nyckeln till att säkerställa rättssäkerhet för både företag och arbetstagare och för att säkerställa arbetstagarnas rättigheter och skydd. Denna fråga hanteras dock på olika sätt i olika medlemsstater. Bestämmelser om specifika områden, domstolsavgöranden efter arbetskonflikter och kollektivavtal inom riktade segment av plattformsarbete orsakar en fragmentering av befintlig lagstiftning inom EU och skillnader i hur plattformsarbetstagare behandlas i de olika medlemsstaterna. Det är nödvändigt att tydligt identifiera den rättsligt ansvariga arbetsgivaren både i fråga om beskattning och sociala avgifter och i syfte att upprätta kollektivförhandlingsprocesser.

1.9

Europa kan inte ha olika regleringsstrategier för samma utmaningar. EESK stöder syftet med kommissionens lagförslag att ta itu med dessa mycket olika bestämmelser i medlemsstaterna.

1.10

EESK betonar att de nya reglerna i direktivet måste baseras på EU:s sociala regelverk och måste innehålla tydliga definitioner, som inte får stå i strid med regelverket, kollektivavtal eller rättspraxis vid domstolarna i de enskilda medlemsstaterna. Direktivet bör utgöra en tydlig rättslig ram som ska anpassas på nationell nivå i enlighet med nationella lagar och praxis, och särskilt uppmuntra kollektiva förhandlingar.

1.11

Dessutom tar detta yttrande särskilt upp följande aspekter av det föreslagna direktivet: Klassificeringskriterier: EESK betonar att de klassificeringskriterier som anges i artikel 4 i förslaget inte återspeglar den digitala marknadens dynamiska och snabba utveckling och att de ständigt skulle behöva uppdateras, vilket gör dem vaga och tvetydiga. Det skulle vara lämpligare att ange att anställningspresumtionen fungerar till förmån för enskilda arbetstagare som tillhandahåller sitt arbete och/eller sina tjänster under de specifika funktionerna ledning, kontroll och/eller organisationsbefogenheter som utförs genom algoritmisk verksamhetsledning som utövas av den digitala plattformen i fråga och därför fastställa kriterierna enligt dessa funktioner. EESK håller med om att plattformar ska ha möjlighet att motbevisa anställningspresumtionen.

1.12

EESK påpekar att den specifika dimensionen av algoritmisk verksamhetsledning, som har ett betydande inflytande på arbetstagarna, kanske inte kan tillämpas för att definiera presumtionen för ett anställningsförhållande som involverar registrerade yrkesverksamma eller medlemmar i nationella yrkesorganisationer, om sådana finns.

1.13

Regler för algoritmisk verksamhetsledning: EESK håller med om att algoritmisk verksamhetsledning har en betydande inverkan på arbetsvillkoren och att insyn och redovisningsskyldighet bör säkerställas för arbetstagare och företag. Algoritmisk verksamhetsledning övervakar, tilldelar uppgifter, ger direkta instruktioner som begränsar nivån av självständighet och utvärderar arbetstagare, inklusive deras prestationer och beteende, såväl som deras inkomster och arbetsvillkor och kan till och med leda till uppsägning. Direktivet bör uttryckligen ange att de rättigheter som fastställs i kapitel 3 gäller alla situationer där algoritmisk verksamhetsledning används i anställningssammanhang.

1.14

EESK anser att alla plattformsarbetstagare bör ha en garanterad rätt till dataportabilitet och att ladda ner sina data från plattformar, inklusive uppgifter om kompetens. Dessutom bör ytterligare bestämmelser läggas till för att utöva rätten att ompröva ett automatiserat eller halvautomatiskt beslut. Beslut som väsentligt kan påverka en arbetsrelation bör fattas av människor. Kommittén uppskattar att kommissionens förslag går i denna riktning.

1.15

EESK betonar vikten av en effektiv tillsyn genom ett starkare samarbete mellan dataskyddsmyndigheter och yrkesinspektioner och behovet av att klargöra var ansvaret ligger, även i gränsöverskridande situationer.

1.16

Kollektiva rättigheter: EESK betonar att artikel 14 i direktivet uttryckligen bör hänvisa till fackföreningar, som har rätt att föra kollektiva förhandlingar. Vidare bör informations- och samrådsrätten och rätten till kollektiva förhandlingar utvidgas till alla plattformsarbetstagare.

1.17

Direktivet bör säkerställa rättvisa uppsägningsprocesser för plattformsarbetstagare och informations- och samrådsförfaranden vid kollektiva uppsägningar.

1.18

I linje med målen i den europeiska kompetensagendan understryker EESK vikten av att plattformsarbetstagare ges tillräcklig utbildning och information, som skulle kunna finnas tillgänglig på olika språk, om hur man använder och arbetar på plattformen i fråga och om hur de kan förbättra sina digitala färdigheter.

2.   Inledning – bakgrund

2.1

Covid-19-pandemin har påskyndat användningen av plattformsarbete och tydliggjort vissa förändringar i arbetslivet som redan var på gång. Kommittén har redan betonat att plattformsekonomin öppnar möjligheter för både företag och arbetstagare. Digitala arbetsplattformar som förmedlar arbete har snabbt vunnit mark i ett antal ekonomiska sektorer. Företag kan nå nya marknader, minska kostnaderna, dra nytta av innovationer inom digital teknik samt få tillgång till global och lokal arbetskraft för att förbättra effektiviteten och öka produktiviteten. Arbetstagare har nya inkomst- och arbetsmöjligheter, vilket blir allt viktigare och ibland avgörande för utsatta grupper såsom ungdomar, migranter och kvinnor.

2.2

Det finns emellertid också utmaningar som rör arbetstagares rättigheter, beskattning, förmögenhetsfördelning och hållbarhet, som måste hanteras på europeisk nivå (1). Plattformsarbete håller på att bli ett viktigt inslag i den nya produktiva kartan av ekonomisk verksamhet med koppling till den digitala utvecklingen och den digitala omställningen. EESK har redan i ett antal tidigare yttranden (2), som är relevanta för det här yttrandet, framhållit möjligheterna och riskerna och efterlyst regleringsåtgärder på EU-nivå med tydliga definitioner av kriterierna för klassificering av anställningsförhållanden, regler för användningen av algoritmer och tillgång till skydd och rättigheter på det sociala och arbetsrättsliga området.

2.3

Den svaga ekonomiska ställningen för ett stort antal arbetstagare på en stor mångfald av digitala arbetsplattformar leder till ökade hälso- och säkerhetsrisker (3) och otrygga anställningar (4), ett fenomen som är svårt att definiera inom exakta och specifika nationella geografiska gränser. I de flesta av EU:s rättssystem försvagas dessutom de allmänna skydds- och socialskyddsmekanismerna för arbetstagare med atypiska anställningsavtal.

2.4

EESK konstaterar att flexibla arbetstider kan vara en positiv aspekt av plattformsarbete, vilket särskilt välkomnas av dem som förlitar sig på plattformsarbete som en extra inkomstkälla, i synnerhet ungdomar. Flexibilitet bör dock alltid baseras på respekt för grundläggande sociala normer och arbetsnormer som garanteras av EU-lagstiftningen och kan regleras av nationell lag eller kollektivavtal på grundval av EU:s relevanta rättsliga ram. Detta är särskilt nödvändigt för ungdomar som arbetar under osammanhängande perioder, som har låga och otillräckliga inkomstnivåer och som behöver tjäna in sina sociala avgifter för sina framtida pensioner (5).

2.5

De mycket olika anställningsförhållanden som uppstår och utvecklas på digitala arbetsplattformar inom varje medlemsstat bidrar inte till en enhetlig nationell lösning när det gäller att erkänna det nödvändiga sociala skyddet, de åtgärder som krävs för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, tillräckliga inkomstnivåer, lämplig arbetstid och anständiga arbetsförhållanden. Dessa olika former av arbetsrelationer och lågt individuellt och kollektivt skydd på nationell nivå mångdubblas på EU-nivå, vilket skapar en grogrund för social dumpning och illojal konkurrens som hotar själva effektiviteten i de europeiska och nationella arbetsskyddsnormerna.

2.6

Digitala arbetsplattformar kan delas in i två breda kategorier: webbaserade plattformar och platsbaserade plattformar. De skiljer sig åt i storlek. För små och medelstora plattformsföretag finns det andra utmaningar som måste beaktas, inklusive utmaningar som rör kostnaderna för infrastruktur och administrativa bördor och anpassning till den digitala omställningen.

2.7

Antalet personer som arbetar för arbetsgivare som använder onlineplattformar ökar stadigt, inte bara i EU utan i hela världen (6). Som ILO och Eurofound har visat inbegriper utmaningarna för traditionella företag illojal konkurrens från plattformar, av vilka några inte är föremål för konventionell beskattning och andra regler som rör deras personal. Dessutom har en stor mängd rättspraxis visat att vissa affärsmodeller för plattformar bygger sin konkurrensfördel på att försöka undvika gällande bestämmelser, vare sig det handlar om social, miljömässig eller ekonomisk lagstiftning (7). Denna strategi bidrar inte till långsiktig ekonomisk hållbarhet och motverkar rättvis konkurrens, särskilt mellan stora och små plattformsföretag eller mikroplattformsföretag.

2.8

Med den digitala omställningen, som EU eftertryckligen stöder, kommer i framtiden allt fler sektorer och yrken att påverkas av modellen med onlineplattformar. EESK har upprepade gånger betonat (8) att en god reglering av den inre marknaden måste genomdrivas och stärkas genom att man säkerställer lika villkor för alla aktörer och att digitaliseringen måste gynna arbetstagare och företag. Det är mycket viktigt att ta fram ett regelverk som säkerställer säkra, rättvisa och hälsosamma arbetsmiljöer och arbetsvillkor genom ett system med tydligt fastställda rättigheter, ansvarsområden och skyldigheter.

2.9

Alla arbetstagare har rätt till rättvisa och anständiga arbetsvillkor. Detta är en grundläggande princip i internationell arbetsrätt och EU-rätten. Arbetstagaren har i enlighet med artikel 4 i direktiv (EU) 2019/1152 rätt att bli informerad av arbetsgivaren om de väsentliga delarna av anställningsavtalet eller anställningsförhållandet. Arbetstagare som är anställda av en plattform måste omfattas av samma arbetsrättsliga bestämmelser som de som gäller i det land där tjänsten tillhandahålls.

2.10

Den centrala frågan är därför en tydlig definition av ”anställd” och en tydlig åtskillnad från äkta ”egenföretagare”. Effektiviteten och ändamålsenligheten i hela regelverket i förslaget till direktiv beror på hur tydliga dessa definitioner är. De studier som man hänvisar (9) till visar att arbetstagare i många fall uppmanas att registrera sig som egenföretagare, och utmaningen är att undvika falskt egenföretagande. Arbetstagare bör få den information som behövs för att kunna välja om de vill vara äkta egenföretagare eller inte. Kommissionens studie som man hänvisar till i kommissionens arbetsdokuments konsekvensbedömningsrapport om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete visar att 5,5 miljoner plattformsarbetstagare beräknas felaktigt klassificeras som egenföretagare.

2.11

Frågan om den rättsliga klassificeringen av anställningsförhållandena hanteras på olika sätt i medlemsstaterna. Risken för misstag i den rättsliga klassificeringen av anställningsförhållandena beror främst på bristen på lagstiftning i de nationella rättssystemen och bristen på rättslig klarhet. Hittills har ingen medlemsstat på ett heltäckande sätt behandlat frågan om den rättsliga klassificeringen av plattformsarbete. Vissa medlemsstater (Italien, Spanien och Frankrike) har valt sektorsspecifik lagstiftning med fokus på transport- och leveransplattformar. Många medlemsstater (Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna och Sverige) har försökt klargöra anställningsförhållanden med osäker klassificering genom lagstiftning, förvaltningsbeslut eller rättspraxis, men dessa avser allmänna arbetsmarknadssituationer och beaktar inte plattformsarbetets särdrag. I Italien och Spanien har kollektivförhandlingar spelat en viktig roll med särskilda avtal och protokoll som har föregripit specifika rättsliga bestämmelser.

2.12

Uppfattningen att det befintliga regleringssystemet på nationell nivå, i de olika EU-länderna, för närvarande inte lämpar sig för att reglera de olika arbetsprofilerna på digitala plattformar bekräftas av nästan 100 rättstvister där talan väckts av arbetstagare och/eller deras fackliga företrädare, och av de många olika lösningarna i många europeiska länders rättspraxis, där man i vissa fall slår fast att det handlar om egenföretagande medan man i allt fler fall konstaterar att det rör sig om anställning, och i ytterligare andra fall anser att detta specifika fall ska placeras i en mellanliggande rättslig situation (10). Även om dessa förfaranden ofta har lett till motstridiga resultat rör de främst leverans- och taxitjänster (plattformstjänster på plats) och i de flesta av dem håller man med om att personer som arbetar på plattformar ska definieras som anställda (särskilt inom transport- och leveranssektorerna, som förmodligen är de sektorer som har det bästa avtalsmässiga och fackliga skyddet).

2.13

En annan nyckelfråga gäller effekten av algoritmisk verksamhetsledning på arbetsförhållandena, vilket är inbyggt i affärsmodellen för digitala arbetsplattformar (11). Uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa insyn och redovisningsskyldighet i förhållande till algoritmer för arbetstagare och företag.

2.14

Enskilda medlemsstater har vidtagit åtgärder för att förbättra denna situation genom att genomföra lagstiftningsinitiativ som specifikt avser algoritmisk verksamhetsledning på arbetsplatsen (IT, ES). Samtidigt hanterar ett antal medlemsstater (AT, BE, CY, CZ, DK, EE, FI, DE, IE, LV, LT, LU, NL, SE) algoritmisk verksamhetsledning genom att vidta åtgärder inom ramen för politiken för integritet, dataskydd och icke-diskriminering. Relevanta domstolsbeslut har fattats i flera länder (FR, IT, NL, PL och LU) (12). Fragmenteringen av de gällande reglerna inom EU innebär också att digitala arbetsplattformar som är verksamma i olika länder omfattas av olika bestämmelser. Med tanke på plattformsekonomins flexibla, rörliga och snabbt föränderliga karaktär kommer denna avsaknad av en gemensam hållning att göra det svårt att upprätthålla lika villkor mellan medlemsstaterna.

2.15

I detta sammanhang bör EU-institutionernas initiativ välkomnas, med särskild hänvisning till det åtgärdspaket som kommissionen lade fram den 9 december 2021 för att förbättra arbetsvillkoren på plattformar, inom ramen för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Kommissionen erkänner genom sitt initiativ att det är brådskande att ta itu med skillnaderna i behandling mellan medlemsstaterna, den tar itu med de problematiska aspekter som beskrivs ovan och lägger fram ett lagförslag i form av ett direktiv.

3.   Allmänna överväganden

3.1

EESK ställer sig bakom kommissionens beslut att utarbeta ett förslag till direktiv, vars tillämpningsområde omfattar plattformsbaserat arbete som utvecklas både genom onlineplattformar (t.ex. juridiska tjänster, översättningstjänster och frilansare) och genom platsbaserade plattformar, som kräver att arbetstagaren tillhandahåller en fysisk tjänst (t.ex. taxi, leveranser och tjänster i hemmet). Som tydligt anges i skäl 49 i förslaget till direktiv motiveras behovet av ett direktiv snarare än icke-bindande rättsliga instrument av den extrema mångfalden av situationer, arbetsförhållanden och lagstiftning i varje medlemsstat, särskilt när det gäller att säkerställa att arbetstagarna formellt och i praktiken omfattas av de sociala trygghetssystemen och att dessa system är lämpliga och transparenta, särskilt eftersom medlemsstaterna erbjuder olika nivåer av socialt skydd. Det stora och växande antalet domstolsärenden och domar till förmån för att detta arbete ska klassificeras som anställning är ett tydligt tecken på att frågan inte regleras på ett tillräckligt tydligt sätt ens inom de enskilda nationella rättssystemen. Målet att förbättra arbetsvillkoren genom digitala plattformar kan därför inte i tillräcklig utsträckning uppnås av varje medlemsstat på egen hand, utan kan i enlighet med subsidiaritetsprincipen uppnås bättre på EU-nivå.

3.2

I skäl 9 i förslaget till direktiv anges med rätta följande: ”När plattformar är verksamma i flera medlemsstater eller över gränserna är det ofta oklart var plattformsarbetet utförs och av vem. Nationella myndigheter har inte heller enkel tillgång till uppgifter om digitala arbetsplattformar, t.ex. om antalet personer som utför plattformsarbete, deras sysselsättningsstatus och deras arbetsvillkor. Detta gör det svårt att säkerställa att tillämpliga regler följs, bl.a. i fråga om arbetsrätt och socialt skydd.” EESK har redan påpekat (13) att det är nödvändigt att upprätta ett register över plattformar i varje medlemsstat och en EU-omfattande databas över stora och små plattformar.

3.3

Denna rättsosäkerhet kan i vissa situationer gynna uppkomsten och en ökad förekomst av odeklarerat arbete och den beklagliga situationen med exploatering och konkurrens mellan arbetstagarna själva, som kan vara utsatta för olagliga underleverantörsmetoder. Dessa arbetstagare är ofta migranter, som är objektivt svaga och inte känner till de lägsta rättigheter till skydd som eftersträvas. Det föreslagna direktivet innehåller inga bestämmelser om användande av underleverantörer, och erbjuder därför inte dessa plattformsarbetstagare något skydd mot sådana metoder (14).

3.4

Texten i kommissionens förslag är emellertid vag, generisk och tvetydig på ett antal punkter. Den återspeglar inte de mål att skydda och garantera sociala rättigheter och arbetsrättigheter som tydligt anges i skälen, i synnerhet definitionen av en arbetstagare som arbetar via digitala plattformar (artiklarna 2 och 5) och rätten för både arbetstagare och fackliga företrädare till information och samråd (artikel 9, som dock uttryckligen endast hänvisar till direktiv 2002/14). Det ska inledningsvis påpekas att man i förslaget till direktiv ofta likställer skyddet av arbetstagarnas rättigheter med principen om näringsfrihet. Arbetstagarnas rättigheter och grundläggande friheter måste skyddas ordentligt, i enlighet med lagstiftning och i linje med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

3.5

EESK anser att det är nödvändigt att direktivet innehåller särskilda bestämmelser om arbetsvillkor och social trygghet på grundval av principen om icke-diskriminering, även när det gäller liknande och jämförbara arbetstagare som är anställda inom samma sektor. Detta skulle främja utvecklingen av ett enhetligt avtalsskydd för sektorer och motverka olika former av social dumpning och skattedumpning.

3.6

EESK välkomnar kommissionens föreslagna insatser för att stödja utbyte av god praxis inom ramen för sitt program för ömsesidigt lärande, stödja Europeiska arbetsmyndighetens verksamhet inom ramen för dess mandat samt stödja medlemsstaternas tillämpning av och vägledning om reglerna för samordning av de sociala trygghetssystemen, när så är nödvändigt och med hjälp av EU-program (t.ex. Horisont Europa) (15).

3.7

EESK anser att förslaget till direktiv bör innehålla tydliga referenskriterier och principer som vägledning för nationella lagstiftare och för att uppmuntra kollektiva förhandlingar för att fastställa regler som skapar säkerhet, trygghet och förutsägbarhet i en starkt digitaliserad produktionsmiljö. Dessa regler måste syfta till att skapa lika villkor mellan digitala arbetsplattformar och tjänsteleverantörer offline. De bör inte strida mot regelverket, bör inte ändra innehållet och omfattningen av de regler som definierar anställningskaraktären för ett tjänsteförhållande i enlighet med nationella lagar, kollektivavtal, nationella klassificeringssystem eller rättspraxis vid domstolarna i de enskilda medlemsstaterna och bör inte undergräva rättvis konkurrens mellan företag.

3.8

EESK anser också att det är nödvändigt att säkerställa likabehandling av ”traditionella” företag och företag som använder digitala kontrollmetoder som bygger på algoritmisk datahantering, på grundval av öppen och rättvis konkurrens mellan dem, genom att klargöra att arbetstagare som tillhandahåller tjänster och/eller utför verksamhet inom dessa sektorer har status som anställda. EESK välkomnar också kommissionens mål att klargöra situationen för äkta egenföretagare och stödja dem. ”Vid behov kommer egenföretagare även att ges stöd för att klargöra sin ställning”. Direktivet förväntas befästa egenföretagarnas självständighet och stärka deras möjlighet att dra nytta av sina entreprenörsmöjligheter, t.ex. genom att utveckla sin kundbas. De som redan är äkta egenföretagare kommer att behålla de fördelar som sammanhänger med deras anställningsstatus (16).

3.9

Det är därför av avgörande betydelse att tillämpningsområdet (i artikel 1) förbättras och görs mindre tvetydigt för att se till att direktivet är tillämpligt på alla digitala plattformar som förmedlar arbetskraft. Det är nödvändigt att tydligt identifiera den verkliga och ansvariga arbetsgivaren även i fråga om skatter och sociala avgifter och i syfte att upprätta kollektivförhandlingsprocesser, med beaktande av mikroplattformars och små plattformars särdrag.

Hänvisningen till begreppet organisation av det arbete som utförs av enskilda personer kan leda till att vissa digitala plattformar utestängs på ett oönskat sätt.

4.   Kapitel 4 – Särskilda överväganden

4.1

I detta yttrande kommer särskilt följande aspekter av förslaget till direktiv att analyseras: — Kriterierna för att klassificeras som anställd. — Algoritmisk verksamhetsledning. — Kollektiva rättigheter.

4.2   Klassificeringskriterier

4.2.1

I artikel 4 i förslaget anges de kriterier på grundval av vilka presumtionen om att arbetsförhållandet utgör en anställning fastställs. EESK konstaterar att de föreslagna kriterierna bör återspegla den digitala marknadens dynamik, och utvecklingen av affärsmodeller och arbetsmetoder, och att de ständigt skulle behöva uppdateras. Vi beklagar att kriterierna som anges i artikel 4 fortfarande till övervägande del utgör uttryck för olika former av kontroll som den digitala plattformen utövar över den anställdas yrkesverksamhet. EESK anser att en förankring av arbetstagarskyddet i utövandet av kontroll inte på ett tillfredsställande sätt fångar upp och korrigerar maktobalansen mellan plattformen och arbetstagarna.

4.2.2

Dessutom lämnar artikel 4 i förslaget för mycket utrymme för skönsmässig bedömning till plattformarna att fatta beslut – eftersom presumtionen för anställning är kopplad till förekomsten av minst två av de fem kriterierna – men i ett sammanhang som ständigt utvecklas skulle det vara lätt att kringgå dessa kriterier. EESK anser att en klart definierad sysselsättningsstatus, även för dem som arbetar få timmar, skulle garantera rätten till socialt skydd, hälsa och säkerhet, rätten att organisera sig och rätten till kollektiva förhandlingar i förhållande till utförd arbetstid, och på så sätt garantera nödvändig flexibilitet.

4.2.3

Kriterierna bör mer noggrant ta hänsyn till risken för försämrade arbetsnormer. I detta syfte vore det önskvärt att ha ett enda kriterium för presumtionen om anställning som plattformen kan motbevisa på grundval av artikel 5, där man placerar den omvända bevisbördan för att visa att arbetsförhållandet utgör egenföretagande hos den digitala plattformen. EESK instämmer i kommissionens förslag att det bör vara plattformarna som ska motbevisa presumtionen om anställning.

4.2.4

Egenföretagare och verkliga egenföretagarförhållanden, för vilka det inte finns någon definition i direktivet, måste nämligen också skyddas tillräckligt. Det finns många olika former av plattformsarbete, som inte kan omfattas av en enda kategori. Det finns arbetsformer som kan anses likna anställning och det finns arbetsformer som kräver utbildade yrkesverksamma, till och med högutbildade arbetstagare, som i vissa länder är jämförbara med de som är upptagna i yrkesregister eller som är medlemmar i nationella yrkesorganisationer. Den specifika dimensionen av algoritmisk verksamhetsledning, som har ett betydande inflytande på arbetstagarna, kanske inte kan tillämpas för att definiera presumtionen för ett anställningsförhållande som involverar registrerade yrkesverksamma eller medlemmar i nationella yrkesorganisationer, om sådana finns.

4.2.5

Det vore därför lämpligare att ange att presumtionen om anställning på området digitala arbetsplattformar verkar till förmån för de enskilda arbetstagare som tillhandahåller sin arbetskraft och/eller sina tjänster under ledning, kontroll och/eller organisationsbefogenheter av en digital plattform som använder algoritmisk verksamhetsledning.

Plattformar bör kunna motbevisa denna presumtion om anställning genom att bevisa att de inte utövar kommersiella organisationsbefogenheter, ens indirekta eller underförstådda, över arbetstagarens tillhandahållande av tjänsten/arbetskraften (17).

4.2.6

Ett vanligt argument i domstolsavgöranden där arbetsförhållandets karaktär av anställning erkänns – och som utfärdas av höga nationella domstolar – är att plattformen, och mer specifikt algoritmisk verksamhetsledning, fullt ut utövar en form av tillsyn över utförandet av den tjänst som arbetstagaren utför. Detta tyder faktiskt på att den tjänst som utförs genom arbetet är helt integrerad i plattformens affärsverksamhet. Denna aspekt förstärker i sig behovet av att uppväga ovannämnda kontrollbefogenhet genom att tillhandahålla tillräckliga individuella och kollektiva garantier till alla arbetstagare som tillhandahåller sin arbetskraft och/eller sina tjänster via digitala plattformar.

5.   Särskilda kommentarer och rekommendationer om algoritmisk verksamhetsledning

5.1

Algoritmisk verksamhetsledning bearbetar en betydande mängd data, övervakar, tilldelar uppgifter, ger direkta instruktioner som begränsar nivån av självständighet och utvärderar arbetstagare, inklusive deras prestationer och beteende, såväl som deras inkomster och arbetsvillkor och kan till och med leda till uppsägning. EESK välkomnar att man i förslaget till direktiv antar principerna i den allmänna dataskyddsförordningen, och i överensstämmelse med artikel 9 i denna förordning bör direktivet tydligt förbjuda behandling av känsliga personuppgifter, inbegripet politiska åsikter och medlemskap i fackföreningar. I direktivet bör det uttryckligen anges att de rättigheter som fastställs i kapitel 3 gäller i alla fall av algoritmisk verksamhetsledning, även när plattformen lyckas bevisa att den inte utövar kommersiella organisationsbefogenheter, ens indirekta eller underförstådda, över arbetstagarens tillhandahållande av tjänsten, och därmed plattformens presumtion om att inget anställningsförhållande föreligger.

5.2

De system som digitala arbetsplattformar använder bygger ofta på inslag av artificiell intelligens (AI). Eftersom plattformarna måste följa både bestämmelserna i direktivet och rättsakten om AI (produktmarknadsreglering) uppmanar EESK kommissionen att korshänvisa mellan förslaget till direktiv och rättsakten om AI, och vice versa, för att undvika eller klargöra eventuella inkonsekvenser och kryphål.

5.3

EESK uppmuntrar återigen (18) kommissionen att klargöra ansvarsområdena för alla berörda parter i frågor som hälsa och säkerhet, dataskydd, försäkringar och rättsligt ansvar, i syfte att utvärdera, anpassa och harmonisera befintliga bestämmelser. EESK har redan noterat att algoritmer som används av plattformarna också bör betraktas på samma sätt som muntliga eller skriftliga instruktioner vid konventionellt arbete (19).

5.4

Rätten att ompröva ett automatiserat eller halvautomatiserat beslut är mycket välkommen. EESK anser dock att kommissionen, för att denna rättighet ska kunna utövas i praktiken, bör lägga till bestämmelser som ålägger de digitala arbetsplattformarna att a) utveckla sina algoritmer och system i enlighet med principen om inbyggd säkerhet, och b) i enlighet med resonemanget i rättsakten om AI överväga bestämmelser som ålägger de digitala arbetsplattformarna att låta sina algoritmer genomgå en bedömning av överensstämmelse, inte bara innan de börjar användas utan även medan arbetstagaren tillhandahåller arbetskraft eller en tjänst. Bedömningen av överensstämmelse bör utföras med ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt för att främja en gemensam bedömning av de experter som utsetts av fackföreningarna, plattformen samt arbetsmarknads- och socialförsäkringsmyndigheterna och övriga berörda myndigheter. Om en konflikt uppstår i samband med omprövningen av ett algoritmstött beslut bör arbetstagarna kunna få tillgång till ett oberoende skiljedomsförfarande.

5.5

EESK anser dock att det i artikel 8 bör föreskrivas att arbetstagaren kan företrädas av fackföreningen vid mänsklig omprövning av viktiga beslut.

5.6

Eftersom plattformsarbetsmodellen bygger på kundrecensioner bör plattformsarbetstagarna ha möjlighet att överföra och använda recensioner, som ett centralt inslag i data, mellan olika plattformar. EESK anser att rätten till dataportabilitet bör garanteras för alla plattformsarbetstagare. Ännu viktigare är att direktivet bör garantera deras förmåga att använda sin profil, inklusive kompetens, för att få arbete utanför plattformsekonomin.

5.7

För att kommissionens förslag ska bli framgångsrikt måste man säkerställa att det faktiskt efterlevs. Enligt förslaget till direktiv krävs samarbete mellan dataskyddsmyndigheter och arbetsmarknadsmyndigheter. EESK vill dock uppmärksamma kommissionen på att dataskyddsmyndigheterna i flera länder inte har till uppgift att göra ingående undersökningar av arbetsrättsliga frågor, och vice versa, särskilt när det gäller tillsyn och prövning. Kommittén uppmanar därför kommissionen att ytterligare klargöra fördelningen av befogenheter, inbegripet gränsöverskridande överväganden och beakta arbetsinspektioner.

6.   Kollektiva rättigheter

6.1

I kapitlet om säkerställande av efterlevnaden hänvisas det i artikel 14 i direktivet till arbetstagarföreträdare och inte till fackföreningar. Detta är en avgörande fråga eftersom det är viktigt att uttryckligen hänvisa till fackliga företrädare för att undvika att marionettfackföreningar bildas och ge arbetstagarna rätt till kollektiv representation, även i händelse av en tvist.

6.2

EESK noterar att direktivet ger rätt till information och samråd. I artikel 9 hänvisas dock endast till direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram. En direkt hänvisning bör också göras till direktiv 2001/23/EG om överlåtelse av företag, direktiv 98/59/EG om kollektiva uppsägningar och direktiv 2009/38/EG om ett europeiskt företagsråd. EESK noterar att artikel 10, som utvidgar de arbetstagarrättigheter som fastställs i kapitel 3 i direktivet till att omfatta alla plattformsarbetstagare (även dem som inte har något anställningsförhållande), utesluter den rätt till information och samråd som fastställs i artikel 9. Detta undantag kan inte motiveras. En tydligare definition av informations- och samrådsrättigheter krävs för att stödja kollektiva förhandlingar, vilket är en rättighet som också måste erkännas för alla plattformsarbetstagare (20).

6.3

EESK understryker att arbetstagarnas fackliga företrädares rätt till information och samråd (artikel 9) bör garanteras, även när det gäller parametrar, regler och instruktioner som ligger till grund för algoritmer eller system för artificiell intelligens som påverkar beslutsfattandet eller antagandet av beslut som kan påverka arbetsvillkor, tillgång till arbete och bevarande av arbetstillfällen, inbegripet profilering.

6.4

EESK noterar att plattformsarbetstagare bör få tillräcklig och specifik utbildning på olika europeiska språk om hur man använder och arbetar på plattformen och bör utbildas i relevanta digitala färdigheter. Som påpekas i ett tidigare yttrande (21) måste genomförandet av handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 säkerställa en effektiv social dialog och samråd med intressenter, respekt för och efterlevnad av arbetstagares rättigheter, samt arbetstagares rätt till information, samråd med arbetstagare och deras deltagande och arbetstagares möjlighet till utveckling av digitala färdigheter och entreprenörskapsfärdigheter, särskilt inom yrkesutbildning, vuxenutbildning och fortbildning, för att minska de kompetensbrister som företagen står inför.

6.5

I ett tidigare yttrande anger kommittén följande: ”I samband med införandet av ny teknik såsom robotar eller smarta maskiner påminner kommittén i sin undersökning om vikten av att först informera och samråda med arbetstagarnas företrädare och av att de förändringar som tekniken leder till blir föremål för kollektivförhandlingar” (22). Kommittén påpekar också att sådant samråd är obligatoriskt enligt direktivet om europeiska företagsråd (23).

6.6

Förhandlingarna gäller även branschmässiga kollektivförhandlingar, där en stor del av arbetstagarnas rättigheter fastställs, men det finns ingen hänvisning till branschavtal i förslaget till direktiv.

6.7

Att säkerställa rättvisa uppsägningsprocesser för plattformsarbetstagare och tillgång till oberoende tvistlösningsmekanismer är viktiga mål som bör inkluderas i ett regelverk. Det föreslagna direktivet hänvisar endast till enskilda uppsägningar, medan man även bör ta upp frågan om informations- och samrådsförfaranden vid kollektiva uppsägningar, med hänvisning till gällande EU-lagstiftning (24).

---

(1)  EUT C 286, 16.7.2021, s. 70, punkt 2.7.

(2)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 173, EUT C 220, 9.6.2021, s. 1, EUT C 194, 12.5.2022, s. 50, EUT C 517, 22.12.2021, s. 61, EUT C 286, 16.7.2021, s. 70.

(3)  Gemensamma forskningscentrumets Colleem II-undersökning.

(4)  Kommissionens studie (2021).

(5)  Europeiska ungdomsforumet – Ståndpunktsdokument om plattformsarbete.

(6)  ILO:s rapport The role of digital labour platforms in transforming the world of work, Eurofounds rapport från 2018, arbetsdokument från kommissionens avdelningar – uppgifter om antalet och omsättningen, som tredubblades under pandemin (enligt uppgifter från ILO registrerades i EU en omsättning på 12 miljarder euro 2020), Ceps slutrapport från 2021, Digital Labour Platforms in the EU, ETUI:s studie från 2021, The definition of worker in the platform economy: exploring workers’ risks and regulatory solutions.

(7)  EUT C 123, 9.4.2021, s. 1, punkt 3.2.7.

(8)  EUT C 440, 6.12.2018, s. 1, EUT C 123, 9.4.2021, s. 1, EUT C 286, 16.7.2021, s. 70, EUT C 367, 10.10.2018, s. 15.

(9)  Se fotnot 6.

(10)  Bland domarna till förmån för arbetsförhållandets karaktär av anställning räcker det att som exempel nämna domen från Högsta domstolen i Frankrike (Chambre sociale, nr 374 av den 4 mars 2020), där man konstaterade att det arbete som en Uber-förare utförde utgjorde en anställning, domen från den spanska högsta domstolen (Tribunal Superior de Justicia de Madrid, Sala de lo Social, Sentencia 40/2020 av den 17 januari 2020), där man konstaterade att arbetsförhållandet mellan buden och plattformen Deliveroo utgjorde en anställning, och domen från domstolen i Barcelona av den 13 januari 2021, där man konstaterade att arbetsförhållandena för hela 748 bud utgjorde en anställning. Enligt den sistnämnda domen är det nödvändigt att undersöka nya index som ska ligga till grund för bedömningen av förhållandets karaktär. Man konstaterar alltså att den timrelaterade flexibiliteten under alla omständigheter är resultatet av ett val som syftar till att fastställa de mest lönsamma tidsperioderna för företaget och med all säkerhet inte syftar till att bevara en bättre balans mellan arbete och privatliv för buden och att buden därför ska betraktas som anställda. Utöver dessa domar har man i de belgiska, italienska och nederländska domarna uteslutit att arbetsförhållandet utgör egenföretagande på grundval av relativiseringen av budens påstådda frihet vid det konkreta utförandet av tjänsten.

(11)  Kommissionens studie till stöd för konsekvensbedömningen av ett EU-initiativ om förbättring av arbetsvillkoren vid plattformsarbete.

(12)  Kommissionens studie till stöd för konsekvensbedömningen av ett EU-initiativ om förbättring av arbetsvillkoren vid plattformsarbete.

(13)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 173, punkt 1.15.

(14)  Rapport Fairwork (2021), Fairworks svar till kommissionens förslag till direktiv om plattformsarbete.

(15)  Se kommissionens meddelande.

(16)  9.12.2021, COM(2021) 761 final, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bättre arbetsvillkor för ett starkare socialt Europa: dra full nytta av digitaliseringen för framtidens arbete, s. 10, textrutan längst ner på sidan.

(17)  Se definitionen i skäl 30 i kommissionens riktlinjer om konkurrensrätt och kollektivförhandlingar: iii) Den inbegriper, som en nödvändig och väsentlig del, organisering av arbete som utförs av enskilda personer, oavsett om arbetet utförs via nätet eller på en viss plats. Plattformar som inte organiserar enskilda personers arbete utan endast tillhandahåller ett sätt för enskilda egenföretagare att nå slutanvändare utgör inte digitala arbetsplattformar. Till exempel betraktas en plattform som endast aggregerar och visar de tillgängliga tjänsteleverantörerna (t.ex. rörmokare) i ett visst område, och ger kunderna möjlighet att utnyttja deras tjänster på begäran, inte som en digital arbetsplattform, eftersom den inte organiserar tjänsteleverantörernas arbete.

(18)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 173.

(19)  EUT C 429, 11.12.2020, s. 173, punkt 1.8.

(20)  EUT C 123, 9.4.2021, s. 1, punkt 3.2.8.

(21)  EUT C 286, 16.7.2021, s. 27.

(22)  EESK-studie (2017).

(23)  EUT L 122, 16.5.2009, s. 28.

(24)  Direktiv 98/59/EG och direktiv 2001/23/EG.