MOTIVERING

1.Fråga som behandlas i förslaget

Detta förslag rör den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) vad gäller ändring 37 av bilaga 6 – Operation of Aircraft, del II – International General Aviation – Aeroplanes, vad gäller villkoren för auktoriseringar, godtaganden och godkännanden, till konventionen angående internationell civil luftfart. Ändringen antogs av Icao-rådet vid dess 219:e möte och offentliggjordes genom Icaos skrivelse AN 11/6.3.21-20/31.

2.Bakgrund till förslaget

2.1.Konventionen angående internationell civil luftfart

Konventionen angående internationell civil luftfart (nedan kallad Chicagokonventionen) syftar till att reglera internationella lufttransporter. Internationella civila luftfartsorganisationen (nedan kallad Icao) inrättades genom Chicagokonventionen, som trädde i kraft den 4 april 1947.

Samtliga EU-medlemsstater är parter i Chicagokonventionen.

2.2.Internationella civila luftfartsorganisationen

Icao är ett specialiserat organ inom Förenta nationerna. Organisationens mål och syften är att utveckla principerna och tekniken för den internationella luftfarten samt att främja planeringen och utvecklingen av internationell lufttransport.

Icao-rådet är ett permanent organ bestående av 36 medlemmar från Icaos avtalsslutande stater som utnämns av Icao-församlingen för en period av tre år. För perioden 2019–2022 är sju EU-medlemsstater representerade i Icao-rådet.

I Icao-rådets obligatoriska uppgifter, som förtecknas i artikel 54 i Chicagokonventionen, ingår antagandet av internationella standarder och rekommendationer, som är utformade som bilagor till Chicagokonventionen.

Efter antagandet av en sådan åtgärd måste Icao-staterna anmäla antingen sitt ogillande, eventuella avvikelser eller sin överensstämmelse med åtgärden innan den träder i kraft och blir rättsligt bindande.

Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen ska varje stat som finner det ogörligt att i alla avseenden efterleva någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller att se till att dess egna lagstiftning eller praxis fullständigt sammanfaller med någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller som bedömer det nödvändigt att anta lagstiftning eller praxis som i något visst avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, utan dröjsmål underrätta Internationella civila luftfartsorganisationen om avvikelserna mellan statens egen praxis och den som fastställts genom den internationella standarden.

2.3.De akter som antagits under den 219:e sessionen i Internationella civila luftfartsorganisationens råd och deras förhållande till gällande unionsbestämmelser

Vid sitt 219:e möte antog Icao-rådet en rad ändringar av flera bilagor till Chicagokonventionen, däribland ändring 37 av bilaga 6 del II. Icaos skrivelse AN 11/6.3.21-20/31 med information till Icaos avtalsslutande stater om antagandet av ändringen ålägger dessa stater att särskilt i enlighet med deras skyldigheter enligt artikel 38 i Chicagokonventionen underrätta Icao om eventuella avvikelser som kan uppstå.

I ett förslag till rådets beslut 1 behandlades delvis en ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Icao vad gäller anmälan av avvikelser från bland annat bilaga 6 del II till Chicagokonventionen vilka härrör från ändring 37. Som ett resultat av ytterligare undersökningar av eventuella skillnader mellan standardbestämmelser och rekommendationer jämfört med EU:s regelverk som genomförts av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, uppstod ett behov av att anmäla ytterligare en avvikelse till följd av ändring 37 när det gäller harmonisering av villkoren för auktoriseringar, godtaganden och godkännande (AAA).

2.3.1.Ändring 37 till bilaga 6 – Operation of Aircraft, del II – International General Aviation – Aeroplanes

2.3.1.1. Harmonisering av villkoren för auktoriseringar, godtaganden och godkännanden (AAA)

Begreppen auktorisering, godtagande och godkännande används inte konsekvent i alla bestämmelser i bilaga 6. Ofta framgår det inte tydligt av den nuvarande texten i bilagan vilken auktoriseringsnivå som krävs.

För att uppnå enhetlighet och tydlighet har ett standardiserat språk tillämpats för alla bestämmelser som kräver ett särskilt godkännande. Vägledningen i tilläggen till varje del av bilaga 6 har ändrats för att klargöra vilka punkter som omfattas av ett särskilt godkännande, till skillnad från andra auktoriseringsnivåer. Definitionen av särskilda godkännanden och en ändring av definitionen av driftsspecifikationer för att hänvisa till denna nya definition ingår också i detta ändringsförslag.

Förordning (EU) nr 965/2012 2 innehåller inte definitionerna av särskilda godkännanden och driftsspecifikationer. Termerna används dock med samma innebörd.

Genom ändring 37 infördes dessutom ett krav på ett särskilt godkännande av elektroniska flygväskor (EFB) när de används i allmänflyg. Detta kommer att utgöra en avvikelse jämfört med EU-rätten eftersom förordning (EU) nr 965/2012 inte kräver att icke-kommersiella operatörer med komplexa motordrivna luftfartyg och icke-kommersiella operatörer med icke-komplexa motordrivna luftfartyg (NCO) ska ha ett särskilt godkännande när de använder EFB-tillämpningar av typ B. Motsvarande ändringar i SARP 2.4.17 kommer att bedömas inom ramen för Easas regeluppdatering RMT.0392 Regular Update of the Air Operations Rules.

Övriga ändringar påverkar inte genomförandegraden för dessa standarder, eftersom de redan omfattas av EU:s regler.

Medlemsstaterna ska registrera en avvikelse jämfört med SARP 2.4.17 om särskilt godkännande för EFB.

3.Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar

3.1.Avvikelser som ska anmälas

Vid Icao-rådets 219:e session den 2–20 mars 2020 antogs ett antal ändringar av olika bilagor till Chicagokonventionen på områdena säkerhet, miljö och luftfart. Bland de antagna ändringarna fanns ändring 37 av bilaga 6, del II.

Ändring 37 av bilaga 6, del II rör områden som omfattas av unionsrätten och därmed av unionens exklusiva externa befogenhet. I bilagan till förslaget till rådets beslut redogörs i detalj för den avvikelse som ska anmälas till Icao.

I detta sammanhang och med beaktande av relevant unionslagstiftning ska den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vara att anmäla avvikelserna i enlighet med artikel 38 i Chicagokonventionen enligt detta förslag till rådets beslut.

4.Rättslig grund

4.1.Förfarandemässig rättslig grund

4.1.1.Principer

I artikel 218.9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) föreskrivs att beslut ska antas ”om fastställande av vilka ståndpunkter som på unionens vägnar ska intas i ett organ som inrättas genom ett avtal, om detta organ ska anta akter med rättslig verkan, med undantag av sådana akter som kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram.”.

Artikel 218.9 i EUF-fördraget är tillämplig oberoende av om unionen är medlem i organet eller part i avtalet 3 .

Begreppet ”akter med rättslig verkan” omfattar akter som har rättslig verkan med stöd av de regler i internationell rätt som tillämpas på organet i fråga. Det omfattar även instrument som inte har bindande verkan enligt internationell rätt, men som är ”ägnade att på ett avgörande sätt påverka innehållet i de bestämmelser som antas av unionslagstiftaren” 4 .

4.1.2.Tillämpning i det aktuella fallet

Icao-rådet är ett organ som inrättats genom ett avtal, nämligen konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen).

I enlighet med artikel 54 i Chicagokonventionen antar Icao-rådet internationella standarder och rekommendationer, som är utformade som bilagor till Chicagokonventionen. Dessa är akter med rättslig verkan. Anmälningar av avvikelser, och villkoren för dessa anmälningar, kan påverka vissa rättsliga verkningar av dessa akter. Antagandet av unionens ståndpunkt i fråga om sådana meddelanden omfattas därför av tillämpningsområdet för artikel 218.9 i EUF-fördraget.

Avvikelser som ska anmälas som svar på Icaos skrivelse AN 11/6.3.21-20/31 har en inverkan på de rättsliga verkningarna av tillämpningen av de standarder som fastställs inom ramen för Chicagokonventionen.

Dessa rättsliga verkningar faller inom ett område som omfattas av unionsregler, nämligen förordning (EU) nr 2018/1139 5 och förordning (EU) nr 965/2012 6 . Detta innebär att unionen, i enlighet med artikel 3.2 i EUF-fördraget, har exklusiv extern befogenhet i denna fråga.

Den antagna akten varken kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram.

Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.

4.2.Materiell rättslig grund

4.2.1.Principer

Den materiella rättsliga grunden för ett beslut enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget är främst beroende av syftet med och innehållet i den antagna akt avseende vilken en ståndpunkt intas på unionens vägnar. Om den antagna akten har två syften eller två beståndsdelar av vilka det ena syftet eller den ena beståndsdelen kan identifieras som det eller den huvudsakliga, medan det eller den andra endast är av underordnad betydelse, måste det beslut som antas enligt artikel 218.9 i EUF-fördraget ha en enda materiell rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till det huvudsakliga eller avgörande syftet eller den huvudsakliga eller avgörande beståndsdelen.

4.2.2.Tillämpning i det aktuella fallet

Det huvudsakliga syftet med och innehållet i den antagna akten avser den gemensamma transportpolitiken.

Den materiella rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 100.2 i EUF-fördraget.

4.3.Slutsats

Den rättsliga grunden för det föreslagna rådsbeslutet är artikel 100.2 i EUF-fördraget, jämförd med artikel 218.9 i EUF-fördraget.

2021/0040 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Internationella civila luftfartsorganisationen vad gäller anmälan av avvikelser från bilaga 6 del II till konventionen angående internationell civil luftfart

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2 jämförd med artikel 218.9,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)Konventionen angående internationell civil luftfart (nedan kallad Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)Unionens medlemsstater är avtalsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ. Sju medlemsstater är representerade i Icao-rådet.

(3)Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella standarder och rekommendationer och beteckna dem som bilagor till Chicagokonventionen.

(4)Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen ska varje stat som finner det ogörligt att i alla avseenden efterleva någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller att se till att dess egna lagstiftning eller praxis fullständigt sammanfaller med någon sådan internationell standard eller något sådant internationellt förfarande, eller som bedömer det nödvändigt att anta lagstiftning eller praxis som i något visst avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, utan dröjsmål underrätta Icao om avvikelserna mellan statens egen praxis och den som fastställts genom den internationella standarden.

(5)Vid sitt 219:e möte, som hölls den 2–20 mars 2020, antog Icao-rådet en rad ändringar av flera bilagor till Chicagokonventionen på områdena säkerhet, miljö och luftfart, däribland ändring 37 av bilaga 6, del II. Icaos skrivelse AN 11/6.3.21-20/31 med information till Icaos avtalsslutande stater om antagandet av ändringen ålägger dessa stater att särskilt i enlighet med deras skyldigheter enligt artikel 38 i Chicagokonventionen underrätta Icao om eventuella avvikelser som kan uppstå.

(6)Ändring 37 av del II i bilaga 6 till Chicagokonventionen, som antagits av Icao-rådet, rör områden som omfattas av unionsrätten och därmed av unionens exklusiva externa befogenhet. Denna ändring rör det område som omfattas av förordning (EU) nr 965/2012 7 .

(7)I detta fall leder ändring 37 till en avvikelse från förordning (EU) nr 965/2012. Den förordningen innehåller inte definitionerna av driftsspecifikationer och särskilda godkännanden. Termerna används dock med samma innebörd. Genom ändring 37 infördes dessutom ett krav på ett särskilt godkännande av elektroniska flygväskor (EFB) när de används i allmänflyg, vilket kommer att utgöra en avvikelse jämfört med förordning (EU) nr 965/2012.

(8)Till följd av detta skulle artikel 38 i Chicagokonventionen kräva att unionens medlemsstater meddelar avvikelser som svar på Icaos skrivelse AN11/6.3.21–20/31 på området harmonisering av villkor för auktoriseringar, godtaganden och godkännanden (AAA), dvs. anmälan av avvikelser i förhållande till nya standardbestämmelser och rekommendationer som härrör från ändring 37, som antogs vid Icao-rådets 219:e möte med avseende på del II i bilaga 6 till Chicagokonventionen.

(9)De avvikelser som ska anmälas som svar på Icaos skrivelse AN 11/6.3.21-20/31 har betydelse för de rättsliga verkningarna av tillämpningen av de standarder som fastställs inom ramen för Chicagokonventionen.

(10)Det är därför lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar som svar på Icaos skrivelse AN 11/6.3.21–20/31, eftersom antagandet av ändring 37 av del II i bilaga 6 till Chicagokonventionen, som utfärdats av Icao, på ett avgörande sätt kommer att kunna påverka innehållet i unionslagstiftning, nämligen kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 8 . Unionens ståndpunkt ska uttryckas av unionens medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar som svar på skrivelse AN 11/6.3.21–20/31 med anledning av antagandet av ändring 37 av del II i bilaga 6, utfärdad av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao), anges i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Den ståndpunkt som avses i artikel 1 ska uttryckas av samtliga av unionens medlemsstater.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Kommissionens förslag COM (2020) 649 till rådets beslut har ännu inte antagits av rådet.

(2) Kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 av den 5 oktober 2012 om tekniska krav och administrativa förfaranden i samband med flygdrift enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 296, 25.10.2012, s. 1).

(3) Domstolens dom av den 7 oktober 2014, Tyskland/rådet, C-399/12, ECLI:EU:C:2014:2258, punkt 64.

(4) Domstolens dom av den 7 oktober 2014, Tyskland/rådet, C-399/12, ECLI:EU:C:2014:2258, punkterna 61–64.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 22.8. 2018, s. 1).

(6) Kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 av den 5 oktober 2012 om tekniska krav och administrativa förfaranden i samband med flygdrift enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 296, 25.10.2012, s. 1).

(7) Kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 av den 5 oktober 2012 om tekniska krav och administrativa förfaranden i samband med flygdrift enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 296, 25.10.2012, s. 1).

(8) Kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 av den 5 oktober 2012 om tekniska krav och administrativa förfaranden i samband med flygdrift enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 296, 25.10.2012, s. 1).

Bestämmelse i bilagan	Avvikelsekategori	Uppgifter om avvikelserna	Anmärkningar
2.4.17.2.2	C	Inte genomförd.	Easa kommer att analysera möjligheten att införliva de berörda bestämmelserna i en unionsrättsakt (ärende RMT.0392) och rapportera till kommissionen.
2.4.17.2.3	C	Inte genomförd.	Easa kommer att analysera möjligheten att införliva de berörda bestämmelserna i en unionsrättsakt (ärende RMT.0392) och rapportera till kommissionen.