P9_TA(2021)0406

Effekten av våld i nära relationer och vårdnadstvister på kvinnor och barn

Europaparlamentets resolution av den 6 oktober 2021 om effekten av våld i nära relationer och vårdnadstvister på kvinnor och barn (2019/2166(INI))

(2022/C 132/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 6, 8 och 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem (direktivet om brottsoffers rättigheter) (1),

—	med beaktande av artiklarna 21, 23, 24 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

—	med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), som trädde i kraft den 1 augusti 2014,

—	med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

—	med beaktande av den allmänna kommentaren nr 13 av den 18 april 2011 från kommittén för barnets rättigheter om barns rätt till frihet från alla former av våld,

—	med beaktande av Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

—	med beaktande av Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (2),

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs den 18 december 1979, och den allmänna rekommendationen nr 35 om könsrelaterat våld mot kvinnor och om uppdatering av den allmänna rekommendationen nr 19 från kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor,

—	med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, och särskilt dess princip 2,

—	med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som trädde i kraft den 1 januari 2016, och i synnerhet dess mål för hållbar utveckling nr 5 om jämställdhet nr 16.2 om att eliminera övergrepp, exploatering, människohandel och alla former av våld mot och tortyr av barn,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 4 mars 2016 till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (COM(2016)0109),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 (COM(2020)0152), i synnerhet det första målet om att frigöra kvinnor och flickor från våld och stereotyper,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2020, En jämlikhetsunion: Jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025 (COM(2020)0698),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2020EU-strategi för brottsoffers rättigheter (2020–2025) (COM(2020)0258),

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 6 mars 20192019 report on equality between women and men in the EU, (SWD(2019)0101),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2020 om behovet av en särskild rådskonstellation för jämställdhet (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om könsperspektivet under covid-19-krisen och tiden efter krisen (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om en EU-strategi för jämställdhet (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (9),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar (Bryssel IIa-förordningen) (10),

—	med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets (EIGE) jämställdhetsindexrapport för 2020,

—	med beaktande av EIGE:s studie av den 12 juni 2019Understanding intimate partner violence in the EU: the role of data,

—	med beaktande av EIGE:s studie av den 18 november 2019A guide to risk assessment and risk management of intimate partner violence against women for police,

—	med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters (FRA) rapport av den 3 mars 2014Violence against women: an EU-wide survey,

—	med beaktande av plattformen för oberoende expertmekanismer om diskriminering och våld mot kvinnor (EDVAW-plattformen) och dess uttalande av den 31 maj 2019Intimate partner violence against women is an essential factor in the determination of child custody,

—	med beaktande av uttalandet av den 24 mars 2020For many women and children, the home is not a safe place från ordföranden för Europarådets expertgrupp för åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet, Marceline Naudi, om behovet av att upprätthålla Istanbulkonventionens normer vid en pandemi,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0254/2021), och av följande skäl:

Jämställdhet är ett grundläggande värde och ett av Europeiska unionens huvudmål och bör återspeglas i all EU-politik. Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet som fastställs i fördragen (11) och stadgan (12), och den bör respekteras till fullo. Könsrelaterat våld mot kvinnor i alla dess former utgör en extrem form av diskriminering av kvinnor och en kränkning av de mänskliga rättigheterna som grundar sig i bristande jämställdhet, vilket det bidrar till att upprätthålla och förstärka. Denna typ av våld härrör från och upprätthåller könsstereotyper om kvinnors och mäns roller och kapacitet och från ojämlika maktförhållanden i samhället. Det är fortfarande utbrett och påverkar kvinnor på alla nivåer i samhället, oavsett ålder, utbildning, inkomst, social ställning eller ursprungsland eller bosättningsland, och det är ett av de allvarligaste hindren för att uppnå jämställdhet. Kvinnor och barn inom EU åtnjuter inte likvärdigt skydd mot könsrelaterat våld överallt, eftersom det finns skillnader i de olika medlemsstaternas politik och lagstiftning.

Trots ett avsevärt antal formella erkännanden och framsteg på jämställdhetsområdet så är kvinnor fortfarande diskriminerade och missgynnade, och sociala, ekonomiska och kulturella ojämlikheter kvarstår. Enligt jämställdhetsindexet EIGE 2020 har ingen medlemsstat uppnått full jämställdhet mellan kvinnor och män ännu. Det går fortfarande långsamt framåt för EU när det gäller jämställdhet, och indexpoängen förbättras med i genomsnitt 1 poäng vartannat år. Med den takten kommer det att ta nästan 70 år för EU att uppnå jämställdhet. Det här parlamentet har redan efterlyst inrättandet av en ny rådskonstellation med ministrar och statssekreterare med ansvar för jämställdhet.

Olika former av förtryck existerar separat men överlappar varandra och påverkar personer samtidigt, och ger upphov till intersektionella former av diskriminering. Diskriminering baserat på kön sammanfaller ofta med diskriminering på andra grunder, exempelvis ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska egenskaper, språk, religion eller övertygelse, politiska eller andra åsikter, tillhörighet till en nationell minoritet, tillgångar, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

D.	Under detta årtionde ser vi en tydlig och organiserad offensiv på global nivå och EU-nivå mot jämställdhet och kvinnors rättigheter, även i EU.

E.	Jämställdhet är en nödvändighet för en innovativ, konkurrenskraftig och blomstrande EU-ekonomi som leder till nya arbetstillfällen och ökad produktivitet, särskilt i samband med digitaliseringen och omställningen till en grön ekonomi.

Våld i nära relationer är allt fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt våld som inträffar mellan tidigare eller nuvarande makar eller partner, oberoende av om förövaren delar eller har delat bostad med offret. Våld i nära relationer är en av de vanligaste formerna av könsrelaterat våld och cirka 22 % av kvinnorna har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld medan 43 % har utsatts för psykiskt våld av deras partner (13). Kvinnor och barn drabbas oproportionerligt hårt av denna typ av våld. Med våld i hemmet avses varje fall av fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt våld som utövas inom familjen eller i hemmiljön eller mellan makar eller partner eller före detta makar eller partner, oavsett om förövaren delar eller har delat bostad med brottsoffret eller inte (14), Våld i hemmet är ett allvarligt och ofta långvarigt och dolt socialt problem som orsakar ett systematiskt fysiskt och/eller psykiskt trauma med allvarliga följder för offren och med en allvarlig inverkan på hela familjens känslomässiga, ekonomiska och sociala välbefinnande, eftersom våldet begås av en person som offret bör kunna lita på. Mellan 70 % och 85 % av de barnen som utsätts för våld känner den person som begår övergreppen mot dem, och det stora flertalet av dessa barn utsätts för övergrepp av personer som de litar på (15). Offren utsätts ofta för tvingande kontroll av sina förövare, vilket kännetecknas av hot, kontroll, isolering och övergrepp.

Förekomsten av våld i nära relationer i landsbygdssamhällen och avlägsna samhällen är ännu större än i stadsområden. Kvinnor i landsbygdsområden och avlägsna områden upplever mer våld i nära relationer, och de fysiska, psykologiska och ekonomiska övergreppen sker oftare och är allvarligare, vilket intensifieras av att de bor längre bort från tillgängliga resurser och tjänster där de skulle kunna söka hjälp. Dålig förståelse av våld i hemmet från hälso- och sjukvårdens samt sociala och juridiska tjänsters sida i landsbygdsregioner och avlägsna regioner kan identifieras som ett stort problem för personer som har överlevt våld i nära relationer.

På EU-nivå består en majoritet av hushållen med ensamstående föräldrar av ensamstående mödrar vilka är särskilt ekonomiskt sårbara, särskilt i låglönekategorierna, och löper större risk att lämna arbetsmarknaden i förtid när de blir föräldrar, vilket innebär att de missgynnas när de försöker ta sig in på arbetsmarknaden igen. Under 2019 riskerade 40,3 % av hushållen med en ensamstående förälder i EU att drabbas av fattigdom eller social utestängning (16).

30 % av de kvinnor som har utsatts för sexuellt våld av en tidigare eller nuvarande partner utsattes också för sexuellt våld i barndomen, och 73 % av de mödrar som har varit offer för fysiskt och/eller sexuellt våld av en partner uppger att minst ett av deras barn har känt till att sådant våld äger rum (17).

I många medlemsstater har åtgärderna för nedstängning och social distansering under covid-19-pandemin kopplats till en exponentiell ökning av antalet och intensiteten i fall av våld i nära relationer, psykologiskt våld, tvingande kontroll och nätvåld, och med en 60-procentig ökning av nödsamtal som rapporterats av offer för våld i hemmet (18). Kravet på att stanna hemma och den alarmerande ökningen i ”skuggpandemin” gjorde det svårt för kvinnor och barn att få tillgång till ett effektivt skydd, stödtjänster och rättvisa och avslöjade att stödresurserna och stödstrukturerna var otillräckliga och att offren hade begränsad tillgång till stödtjänster, vilket gjorde att många av dem inte fick tillräckligt skydd i rätt tid. Bästa praxis i fråga om särskilda åtgärder för att ge snabbt och tillgängligt stöd till offer, däribland genom att inrätta system för nöd-sms eller skapa kontaktpunkter för att söka hjälp på apotek och stormarknader bör delas mellan medlemsstaterna. Trots att våld i nära relationer mot kvinnor är vanligt är det fortfarande underrapporterat i EU av offren, deras familjer, vänner, bekanta och grannar, av olika skäl, i synnerhet under covid-19-pandemin, och det finns en betydande brist på heltäckande, jämförbara och könsuppdelade uppgifter, vilket gör det svårt att till fullo bedöma krisens effekter. FRA:s undersökning om våld mot kvinnor visar att endast i 14 % av fallen rapporterar offren sina allvarligaste upplevelser av partnervåld till polisen, och att två tredjedelar av de kvinnliga offren systematiskt väljer att inte anmäla till myndigheterna, på grund av antingen rädsla eller brist på information om brottsoffers rättigheter, eller en allmän övertygelse om att våld i nära relationer är en privat angelägenhet, som inte bör göras offentlig (19).

K.	Våld i hemmet och könsrelaterat våld har ökat till följd av de nedstängningsåtgärder som har införts under covid-19-pandemin och enligt den senaste rapporten från Europol (20) (online) har de sexuella övergreppen mot barn via internet i EU ökat dramatiskt.

L.	Under nedstängningarna rapporterades en stor ökning av våld i hemmet mot hbti+-personer, särskilt ungdomar.

Ekonomiskt våld mot kvinnor, i form av skada på egendom, som begränsar åtkomst till finansiella resurser, utbildning eller arbetsmarknaden eller där ekonomiska förpliktelser såsom underhållsbidrag inte uppfylls, förtjänar också uppmärksamhet, eftersom bristande finansiellt oberoende och tillgångar för familjen går hand i hand med de andra formerna av våld och leder till ytterligare en fälla för offren. Offer som inte är ekonomiskt oberoende tvingas ofta fortsätta leva med sin förövare för att undvika ekonomisk osäkerhet, hemlöshet eller fattigdom och den här tendensen förvärrades av covid-19-pandemin. Rättvis ersättning och ekonomiskt oberoende är avgörande för att kvinnor ska kunna lämna destruktiva och våldsamma förhållanden. I vissa medlemsstater kan verkställandet av domstolsbeslut kopplade till ekonomisk ersättning kräva att offret håller kontakt med sin förövare, vilket gör att hon riskerar ytterligare fysiska och känslomässiga övergrepp.

Barn kan också lida av vad som kallas bevittnat våld (21) i hemmet och familjen genom misshandel som genomförs i from av fysiskt, verbalt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt våld mot förebilder eller andra känslomässigt viktiga personer. Sådant våld har mycket allvarliga konsekvenser för barnets psykiska och känslomässiga utveckling och det är därför viktigt att ta vederbörlig hänsyn till denna typ av våld i samband med separationer och när man bestämmer om vårdnaden, då det ska säkerställas att barnets bästa sätts i främsta rummet, i synnerhet när det gäller att besluta om vårdnaden och besöksrättigheter vid separationer. Bevittnat våld är inte alltid lätt att känna igen och kvinnor som utsatts för våld i hemmet lever under konstant press och med känslomässiga svårigheter. I fall som rör både våld i hemmet och barnskyddsfrågor bör domstolarna hänvisa till experter med kunskaper och verktyg för att undvika beslut mot modern som inte tar vederbörlig hänsyn till alla omständigheter.

Utbildning spelar en grundläggande roll för att bygga upp barns och ungas förmåga så att de kan forma sunda relationer, främst genom att lära dem om könsnormer, jämställdhet, maktdynamik i relationer, samtycke och respekt för gränser, och bidrar till att bekämpa könsrelaterat våld. Enligt Unescos internationella tekniska vägledning om sexualundervisning (International Technical Guidance on Sexuality Education) kan läroplansbaserade program med omfattande sexualundervisning ge barn och ungdomar möjlighet att utveckla kunskaper, en positiv attityd och kompetens på detta område, däribland respekt för de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, samtycke och mångfald, och det stärker barn och ungdomar.

Det behövs konsekvent och jämförbar administrativ statistik som tas fram genom en robust och samordnad ram för statistikinsamling för att man ska kunna vidta åtgärder och utrota könsbaserat våld. I den statistik som för tillfället samlas in av medlemsstaternas brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter återges inte våld i nära relationer och dess konsekvenser och långsiktiga effekter på både kvinnor och barn fullt ut eftersom de flesta medlemsstaterna varken samlar in könsuppdelad jämförbar statistik om våld eller erkänner våld i nära relationer som ett specifikt brott, vilket resulterar i en gråzon som återspeglar det faktum att den verkliga förekomsten och frekvensen av våld i nära relationer inte har uppskattats och kartlagts. Det saknas också statistik om de förhöjda riskerna och förekomsten av våld i hemmet och i nära relationer för specifika grupper, såsom missgynnade kvinnor eller diskriminerade grupper av kvinnor.

I vissa medlemsstater ignoreras ofta våld mot kvinnor i nära relationer och standardregeln om delad vårdnad eller föräldramyndigheten verkar gälla när det gäller vårdnad om barn samt upplägg och beslut för umgänge, kontakt och besök. Om sådant våld ignoreras får det allvarliga följder för kvinnor och barn, vilket kan leda till kvinnomord eller barnamord. Offer för våld i nära relationer bör ges särskilt skydd. Offrens situation förvärras avsevärt om de befinner sig i en ekonomisk eller social beroendeställning till förövaren. Det är därför viktigt att ta full hänsyn till denna typ av våld när man beslutar om separation och vårdnad, och att behandla anklagelser om våld före frågor om vårdnad och besöksrätt. Medlemsstaternas domstolar bör säkerställa en omfattande bedömning under principen om ”barnets bästa”, för att fastställa vårdnads- och besöksrättigheter, vilket inbegriper att höra barnet, involvera alla relevanta tjänster och tillhandahålla psykologiskt stöd och ta hänsyn till expertisen hos all inblandad personal.

R.	Riskbedömningar av brottsbekämpande myndigheter i de flesta medlemsstater inkluderar inte systematiskt information som lämnas av barn om deras erfarenheter av våld i nära relationer.

Barnets bästa bör alltid komma i första hand i alla beslut som rör barn, inbegripet familjetvister, och varje barns rätt att upprätthålla kontakt med båda föräldrarna, vilket anges i artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 9 i FN:s konvention om barnets rättigheter, bör därför begränsas om detta är nödvändigt för barnets bästa.

Enligt artikel 12 i FN-konventionen om barnets rättigheter och artiklarna 4 och 6 i direktiv (EU) 2016/800 har barn rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem, även i rättsliga och administrativa förfaranden, på ett barnvänligt sätt, och dessa åsikter måste alltid komma i första hand, beroende på barnets ålder och mognad.

Två av de mest prestigefyllda institutionerna inom psykisk hälsa, Världshälsoorganisationen och American Psychological Association, förkastar användningen av så kallat parentalt alienationssyndrom och liknande begrepp och termer, eftersom de kan användas som en strategi mot våldsoffer genom att ifrågasätta offrens föräldrakompetens, avfärda deras ord och ignorera det våld som barn utsätts för. Enligt rekommendationen från EDVAW-plattformen måste anklagelser om parental alienation av fäder som begår övergrepp mot mödrar betraktas som ett fortsatt utövande av makt och kontroll från statliga myndigheters och aktörers sida, inbegripet dem som beslutar om vårdnad av barn (22).

V.	Anonyma klagomål och klagomål som senare tas tillbaka av offren kan hämma myndigheternas fortsatta utredning och utgöra ett hinder för att förebygga ytterligare våld.

Brottmålsprocesser som följer av anmälningar om våld i hemmet behandlas ofta helt separat från skilsmässoförfaranden och vårdnadstvister, vilket kan innebära att det fattas beslut om delad vårdnad om barnen och/eller besöksrättigheter som hotar offrets och barnens rättigheter och säkerhet. Detta kan få oåterkalleliga konsekvenser för barnens mentala och emotionella utveckling, och faktiskt påverka barnets bästa. Det finns därför ett behov av att medlemsstaterna säkerställer att offer, beroende på deras behov, har tillgång till kostnadsfria konfidentiella stödtjänster för brottsoffer som agerar i offrens intresse före, under och en lämplig tid efter brottmålsförfarandet, bland annat genom ett psykosocialt stödsystem – i synnerhet under och efter förhören – som beaktar den känslomässiga stressen under en sådan situation.

X.	Enligt artikel 67 i EUF-fördraget ska unionen utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för grundläggande rättigheter, för vilket icke-diskriminerande tillgång till rättvisa för alla är nödvändig.

Det är nödvändigt att säkerställa att offrens säkerhet och skydd prioriteras i familjerättsliga mål, och alternativa tvistlösningsmekanismer såsom medling bör inte användas i fall där våld mot kvinnor och barn förekommer, varken före eller under det rättsliga förfarandet, för att undvika ytterligare skada för offren.

Enligt Istanbulkonventionerna är parterna skyldiga att anta lagar eller vidta andra nödvändiga åtgärder för att se till att fall av våld i hemmet beaktas när man fastställer vårdnads- och besöksrättigheter i samband med barn. Utövandet av besöks- eller vårdnadsrättigheter får inte heller äventyra offrets eller dess barns rättigheter och säkerhet (23). Åtta år efter att Istanbulkonventionen trädde i kraft har den ännu inte ratificerats av sex av EU:s medlemsstater, och inte heller av EU. Istanbulkonventionen är den viktigaste internationella ram som finns för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld.

AA.

Delad vårdnad i situationer när det har förekommit våld i nära relationer innebär att kvinnor riskerar att utsättas för våld som skulle kunna förebyggas eftersom de tvingas kvar i förövarnas geografiska närhet och riskerar ytterligare fysiskt och psykiskt våld och emotionella övergrepp, vilket kan få direkta eller indirekta konsekvenser för deras barn. Vid våld i nära relationer bör kvinnors och barns rätt till skydd och ett liv utan fysiskt och psykiskt våld ges företräde före önskan om delad vårdnad. Barnmisshandel som begås av förövare av våld i nära relationer kan användas för att utöva makt över och begå våldshandlingar mot modern, vilket är en typ av indirekt könsrelaterat våld som i vissa medlemsstater är känt som sekundärt våld.

AB.	Telefonjourer är en mycket viktig kanal för att få stöd, men bara 13 medlemsstater har infört det EU-gemensamma journumret 116 006 för alla brottsoffer, och bara ett fåtal medlemsstater har särskilda journummer för offer för våld i nära relationer.

AC.

Våld i nära relationer är nära kopplat till våld mot barn och övergrepp på barn. Att utsätta barn för våld i hemmet ska betraktas som våld mot barn. Barn som upplever våld i hemmet drabbas av mentala och/eller fysiska hälsoproblem som kan komma att bli akuta och kroniska. Risken för att barnen blir offer vid våld mot kvinnor kan bestå och öka i samband med konflikter om vårdnad och omsorg mellan föräldrarna. Barns psykiska hälsa och välbefinnande har försämrats på grund av isoleringsåtgärder som har vidtagits för att hantera covid-19. Antalet tjänster för barns psykiska hälsa skiljer sig kraftigt mellan olika medlemsstater och i många är den inte tillräcklig.

AD.

En uppväxt i en våldsam hemmiljö har mycket negativa effekter på barnets fysiska, känslomässiga och sociala utveckling och framtida beteende som vuxen. Barn som upplever våld, antingen genom att misshandlas och/eller bevittna våld mellan partner, löper större risk att falla offer för våld eller att själva utöva våld som vuxen eller uppleva beteendemässiga, fysiska eller psykiska hälsoproblem.

AE.

Trots framsteg visar aktuella rapporter att brottsoffer fortfarande inte fullt ut kan åtnjuta sina rättigheter i EU. Tillgång till stödtjänster är nödvändigt för kvinnor som är exponerade för våld i nära relationer. Det finns fortfarande inte tillräckligt många specialiserade och allmänna stödtjänster för offer för våld i nära relationer och offren möter ofta svårigheter när det gäller att få rättvisa på grund av bristande information och otillräckligt stöd och skydd. Offer utsätts ofta för sekundär viktimisering i brottmålsförfaranden och när de ansöker om ersättning. Det finns flera fall där tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter och rättssystem inte kan ge tillräckligt stöd till kvinnor och barn som utsatts för våld i hemmet, och offer för könsrelaterat våld har till och med utsatts för försumligt beteende eller olämpliga kommentarer när de rapporterat våld. Det civila samhällets organisationer och offentliga organisationer, särskilt de som arbetar med och för barn samt offer för våld i hemmet och könsrelaterat våld, är viktiga aktörer för att förhindra och hantera våld i hemmet och i nära relationer. Sådana organisationer kan också ge värdefulla bidrag till politik och lagstiftning tack vare sin erfarenhet på gräsrotsnivå. EU:s finansieringsprogram som programmet Rättsliga frågor och programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden kan användas för att stödja insatser till skydd och stöd för offer för våld i hemmet och könsrelaterat våld, även för att säkerställa tillgång till rättvisa och finansiering av organisationer som arbetar med offer.

AF.

Gränsöverskridande separationer, skilsmässor och vårdnadstvister är mer komplexa och tar i allmänhet längre tid. Ökad rörlighet inom EU har lett till allt fler gränsöverskridande tvister som rör föräldraansvar och vårdnad om barn. Ett automatiskt erkännande av avgöranden i förfaranden som gäller vårdnadsrättigheter där könsrelaterat våld är involverat är problematiskt eftersom lagstiftningen om könsrelaterat våld skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, och våld i nära relationer inte erkänns som ett brott och en form av könsrelaterat våld i alla medlemsstater. Kommissionen måste öka sina ansträngningar för att i alla medlemsstater främja ett konsekvent och konkret genomförande av principerna och målen i FN:s konvention om barnets rättigheter, som alla EU-medlemsstater har ratificerat. Medlemsstaterna måste som parter i FN-konventionen om barnets rättigheter primärt se till barnets bästa i alla offentliga åtgärder, även i hanteringen av gränsöverskridande familjetvister. I artikel 83.1 i EUF-fördraget föreskrivs möjligheten att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom områden med särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag till följd av brottens karaktär eller effekter eller av ett särskilt behov av att bekämpa dem på gemensamma grunder. I artikel 83.2 i EUF-fördraget föreskrivs möjligheten att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för att säkerställa ett effektivt genomförande av en unionspolitik på ett område som har varit föremål för harmoniseringsåtgärder.

AG.

I artikel 82.2 i EUF-fördraget föreskrivs fastställande av tillämpliga minimiregler i medlemsstaterna för att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och rättsliga avgöranden samt polissamarbete och rättsligt samarbete i sådana straffrättsliga frågor som har en gränsöverskridande dimension, särskilt vad gäller brottsoffers rättigheter.

Allmänna anmärkningar

Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag alla former av könsrelaterat våld, våld i hemmet och våld mot kvinnor och beklagar att i synnerhet kvinnor och barn, i all sin mångfald, ofta utsätts för våld i nära relationer, vilket utgör en grov kränkning av deras mänskliga rättigheter och värdighet, och som även påverkar kvinnors ekonomiska egenmakt, ett fenomen som har förvärrats under covid-19-krisen.

Europaparlamentet påminner om att FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor har noterat att covid-19-krisen har visat att internationella konventioner till skydd mot och förebyggande av könsrelaterat våld inte genomförts korrekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt ta itu med det ökade våldet i nära relationer under covid-19-pandemin och uppmanar dem att utbyta nationella innovationer, riktlinjer, bästa praxis och protokoll som har visat sig vara effektiva när det gäller att ta itu med våld i nära relationer och stödja offer, särskilt i nödsituationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja denna praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och lokala myndigheter att mäta omfattningen av könsrelaterat våld och att stödja offer för könsrelaterat våld och våld i hemmet genom att garantera dem säkerhet och ekonomiskt oberoende genom tillgång till särskilda bostäder och väsentliga offentliga tjänster såsom hälso- och sjukvård, transporter och professionellt psykologiskt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett EU-protokoll om våld mot kvinnor i kris- och nödsituationer för att förhindra våld mot kvinnor och för att stödja offren i nödsituationer såsom covid-19-pandemin, att inrätta ett säkert och flexibelt varningssystem och att överväga att göra stödtjänster för offer, såsom telefonjourer, skyddat boende och hälso- och sjukvårdstjänster, till ”nödvändiga tjänster” i medlemsstaterna. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av särskilda åtgärder för att ta itu med skillnaderna i lagstiftning, politik och tjänster mellan medlemsstaterna och det ökade våldet i hemmet och det könsrelaterade våldet under covid-19-pandemin.

Europaparlamentet betonar att förövarna ofta använder rättsliga medel för att utöka sin makt och kontroll, och för att fortsätta att hota och skrämma sina offer. Parlamentet betonar i detta avseende att barnet och begäran om delad vårdnad ofta manipuleras av den våldsamma föräldern för att hen ska kunna fortsätta att nå modern efter separationen. Parlamentet betonar att förövarna ofta misshandlar eller hotar att skada eller ta barnen, i syfte att skada deras partner eller före detta partner, vilket får allvarliga konsekvenser för barnets harmoniska utveckling. Parlamentet påminner om att detta också är en form av könsrelaterat våld. Parlamentet konstaterar att förövare kan underlåta att betala underhållsbidrag som ett hot och en form av övergrepp mot deras offer. Parlamentet understryker att denna praxis kan orsaka stor psykologisk skada för offren och skapa eller förvärra en ekonomiskt svår situation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa att underhållsbidrag betalas till brottsoffer från brottsofferfonder, i syfte att undvika ekonomiska övergrepp och risken att de orsakas ytterligare skada.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande i jämställdhetsstrategin för 2020–2025 för att bekämpa könsrelaterat våld och betonar vikten av att fullt ut och snabbt genomföra dess centrala mål i detta avseende. Parlamentet framhåller de alarmerande siffrorna för könsrelaterat våld, som visar att patriarkala beteenden snarast måste förändras. Parlamentet påminner om att det är viktigt med en gemensam insats för att i uppåtgående riktning konvergera och harmonisera kvinnors rättigheter i Europa Parlamentet anser därför att en rådskonstellation för jämställdhet bör skapas inom Europeiska rådet för att medlemsstaterna regelbundet ska kunna träffas, lagstifta och utbyta bästa praxis. Parlamentet betonar att åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld och våld i hemmet måste innehålla en intersektionell strategi med målet att vara så inkluderande som möjligt och för att förhindra alla typer av diskriminering.

Europaparlamentet påpekar att Istanbulkonventionen är ett avgörande instrument för att bekämpa könsrelaterat våld mot kvinnor och våld i hemmet. Parlamentet beklagar djupt att konventionen ännu inte har ratificerats av Europeiska unionen och att endast 21 EU-medlemsstater hittills har ratificerat den. Parlamentet efterlyser en snabb ratificering och ett snabbt genomförande på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet uppmanar med kraft Bulgarien, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien och Ungern att ratificera Istanbulkonventionen. Parlamentet påminner om sitt kraftfulla fördömande av det beslut som nyligen fattades av den polska justitieministern om att officiellt inleda Polens utträde från Istanbulkonventionen, vilket skulle vara ett allvarligt bakslag för jämställdheten, kvinnors rättigheter och kampen mot könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att utveckla ett omfattande ramverk av politik, program och andra initiativ för att hantera våld mot kvinnor och våld i hemmet, och att avsätta tillräckliga och adekvata resurser för åtgärder som rör genomförandet av Istanbulkonventionen genom sina finansieringsprogram som skyddas genom bestämmelserna i den fleråriga budgetramen 2021–2027 och genom Daphneinitiativet. Parlamentet lovordar alla kampanjer som förespråkar ratificering och genomförande av Istanbulkonventionen. Parlamentet stöder kommissionens plan att fortsätta att verka för dess EU-omfattande ratificering. Parlamentet fördömer kraftfullt alla försök att misskreditera Istanbulkonventionen och fördömer försöken att inskränka de framsteg som har gjorts i kampen mot könsrelaterat våld, inbegripet våld i hemmet, som äger rum i vissa medlemsstater. Parlamentet konstaterar med stor oro att det faktiska genomförandet av konventionen fortfarande varierar i EU. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har ratificerat konventionen att se till att den genomförs fullt ut, ändamålsenligt och i praktiken, med särskild uppmärksamhet på artikel 31 i Istanbulkonventionen, och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att fall av våld i nära relationer beaktas när man fastställer vårdnads- och besöksrättigheter i samband med barn, och att utövandet av eventuella besöks- eller vårdnadsrättigheter inte äventyrar brottsoffrets eller barns rättigheter och säkerhet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga till könsrelaterat våld i förteckningen över brottsområden i artikel 83.1 i EUF-fördraget, med beaktande av det särskilda behovet att bekämpa den här brottsligheten gemensamt. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda detta som rättslig grund för att föreslå bindande åtgärder och ett helhetsbaserat EU-ramdirektiv för att förhindra och bekämpa alla former av könsrelaterat våld, inbegripet konsekvenserna av våld i nära relationer för kvinnor och barn, som ska innehålla enhetliga standarder och skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet för att samla in uppgifter, förhindra och utreda våld, skydda offer och vittnen och åtala och bestraffa förövare. Parlamentet påminner om att sådana nya lagstiftningsåtgärder i alla händelser bör vara förenliga med rättigheterna, skyldigheterna och målen i Istanbulkonventionen och komplettera dess ratificering. Parlamentet rekommenderar att Istanbulkonventionen bör betraktas som en miniminorm och att ambitionen bör vara att göra ytterligare framsteg för att utrota könsrelaterat våld och våld i hemmet.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta särskilda åtgärder för att undanröja cybervåld, bl.a. trakasserier på nätet, nätmobbning och kvinnofientlig hatretorik, som slår oproportionerligt hårt mot barn och särskilt flickor, och att framför allt ta itu med ökningen av dessa former av könsrelaterat våld under covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag på relevanta bestämmelser och andra eventuella åtgärder för att undanröja hatretorik och nätmobbning.

Europaparlamentet beklagar kommissionens och medlemsstaternas underfinansiering av kampen mot våld i hemmet med tanke på hur omfattande fenomenet är. Parlamentet noterar att de medlemsstater som väsentligt har ökat dessa medel har uppnått resultat, särskilt när det gäller att minska antalet kvinnomord. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka de medel som avsätts till kampen mot våld i hemmet. Parlamentet är oroat över den fragmenterade finansiering, den kortsiktiga finansiering och den administrativa börda som kan minska föreningars tillgång till finansiering och därmed påverka kvaliteten på stöd till offren för våld i hemmet och deras barn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera stabil och långsiktig finansiering.

Skydd, säkerhet och stöd för offer för könsrelaterat våld – hantering av våld i nära relationer i samband med vårdnadsrättigheter och beslut om besök

Europaparlamentet påminner om att i alla åtgärder som rör barn måste deras bästa sättas i främsta rummet. Parlamentet påminner om rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att ha ett regelbundet personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Parlamentet konstaterar att delad vårdnad och oövervakade besök i princip är önskvärda för att föräldrarna ska få samma rättigheter och ansvar, utom om det strider mot barnets bästa. Parlamentet betonar att det strider mot barnets bästa om lagen automatiskt ger föräldraansvaret till en förälder eller till båda föräldrarna. Parlamentet påminner om att enligt FN:s konvention om barnets rättigheter är bedömningen av barnets bästa ett unikt arbete som bör utföras i varje enskilt fall, med beaktande av varje barns särskilda omständigheter. Parlamentet understryker att våld i nära relationer definitivt är oförenligt med barnets bästa och med delad vårdnad och delat umgänge eftersom det får allvarliga konsekvenser för kvinnor och barn, inklusive risk för våld efter separationen och kvinnomord och barnamord. Parlamentet understryker att när man planerar ett upplägg för vårdnads-, tillgångs- och besöksrätt måste kvinnors och barns skydd mot våld och barnets bästa ges företräde framför andra kriterier. Parlamentet understryker därför att förövares eller påstådda förövares rättigheter eller påståenden under och efter rättsliga förfaranden, bland annat när det gäller egendom, integritet, vårdnad om barn, tillgång, kontakt och besök, bör fastställas mot bakgrund av kvinnors och barns mänskliga rättigheter till liv och fysisk, sexuell och psykologisk integritet, och vägledas av principen om barnets bästa (24). Parlamentet betonar därför att upphävande av den våldsamma partnerns vårdnads- och besöksrättigheter och beviljandet av exklusiv vårdnad till modern, om hon utsätts för våld, kan vara det enda sättet att förhindra ytterligare våld och sekundär viktimisering av offren. Parlamentet betonar att om en förälder tilldelas allt föräldraansvar måste det åtföljas av relevanta kompensationsmekanismer, exempelvis sociala förmåner och prioriterad åtkomst till kollektiva och individuella omsorgsmöjligheter.

10.

Europaparlamentet betonar att underlåtenhet att ta itu med våld i nära relationer i beslut om vårdnadsrätt och besök är ett brott genom försummelse av de mänskliga rättigheterna till liv, till ett liv utan våld och till kvinnors och barns hälsosamma utveckling. Parlamentet kräver med eftertryck att alla former av våld, inbegripet att bevittna våld mot en förälder eller närstående person, i lag och i praktik ska betraktas som ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en handling som går emot barnets bästa. Parlamentet är djupt oroat över det alarmerande antalet fall av kvinnomord i Europa, vilket är den mest extrema formen av våld mot kvinnor. Parlamentet är oroat över att det skydd som ges kvinnor är otillräckligt, vilket framgår av antalet kvinnomord och barnamord som äger rum efter att kvinnan har anmält könsrelaterat våld. Parlamentet betonar att för barnets bästa bör den anklagade förälderns föräldraansvar systematiskt upphävas under hela förfarandet i de fall som rör kvinnomord. Parlamentet betonar vidare att barn bör undantas från underhållsskyldighet gentemot en förälder som har dömts för kvinnomord. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att tillgång till rättslig prövning och stöd till brottsoffer är tillgänglig, tillräcklig och kostnadsfri för alla kvinnliga offer för våld i nära relationer i all deras mångfald och oavsett status, och att tillhandahålla tolktjänster när det behövs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tjänsterna beaktar den kombinerade diskriminering som drabbar kvinnor och barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka vård, övervakning och skydd av kvinnor som anmäler könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att stödtjänster har en samordnad strategi för att identifiera kvinnor i risk, för att säkerställa att alla dessa åtgärder är tillgängliga och åtkomliga för alla kvinnor och flickor inom deras jurisdiktion. Parlamentet betonar att när en förövare grips på bar gärning bör offret föras till en säker plats och det bör vara obligatoriskt att skydda barn från angriparen, och betonar också att om de rättsliga villkoren för gripande inte uppfylls bör den påstådda förövaren ändå omedelbart avlägsnas från offrets hus och hållas borta från offrets arbetsplats för att förhindra risken för ytterligare våld.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla system som gör det möjligt för utomstående personer och föreningar att hantera barnens besök hos den våldsamma före detta partnern, minska exponeringen av mödrar som är offer för våld i hemmet om deras före detta partner har fortsatt rätt till besök, boende eller delad vårdnad. Parlamentet anser att dessa mekanismer måste vara tillgängliga för kvinnor så snart de anmäler våld i hemmet. Parlamentet anser att den här uppgiften kräver särskilda kunskaper och att de personer som ansvarar för hanteringen av barnen måste få adekvat utbildning. Parlamentet anser att specialiserade föreningar och institutioner bör ansvara för dessa mekanismer.

12.

Europaparlamentet är oroat över de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller att bekämpa könsrelaterat våld. Parlamentet är oroat över situationen för kvinnor som är offer för könsrelaterat våld och som bor i områden där det saknas stödstrukturer och där det är svårt att få tillgång till rättslig prövning, offentliga och rättsliga tjänster för att försvara deras rättigheter. Parlamentet är bekymrat över att specialiserade stödtjänster inte tillhandahålls på samma sätt i alla medlemsstater och uppmanar dem att säkerställa tillfredsställande geografisk spridning, omedelbara, kort- och långsiktiga specialiserade stödtjänster för brottsoffer, oavsett kvinnors uppehållsstatus och deras förmåga eller vilja att samarbeta i förfaranden mot den påstådda förövaren. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge allmän tillgång till rättsliga tjänster och skräddarsydda tjänster och insatser för specifika sammanhang där våldet i nära relationer äger rum i landsbygdsområden. Parlamentet belyser behovet av att skapa nätverk mellan olika tjänster och program för att framgångsrikt bekämpa fall av könsbaserat våld mot kvinnor i landsbygdsregioner och avlägsna regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheten att avsätta EU-medel till denna fråga, särskilt medel som avsätts för regional utveckling.

13.

Europaparlamentet välkomnar EU-strategin för brottsoffers rättigheter (2020–2025), som är den första i sitt slag och som behandlar de särskilda behoven hos offer för könsrelaterat våld, i synnerhet den särskilda metoden för psykiskt våld mot kvinnor och konsekvenserna för deras psykiska hälsa på lång sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin utvärdering av direktivet om brottsoffers rättigheter ta itu med de nuvarande bristerna i EU-lagstiftningen, undersöka huruvida könsaspekten vad gäller viktimisering beaktas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt, särskilt med hänsyn till internationella bestämmelser om våld mot kvinnor, såsom de som fastställs Istanbulkonventionen, och att på ett lämpligt sätt stärka lagstiftningen om brottsoffers rättigheter, skydd och ersättning. Parlamentet efterlyser fortsatt främjande av brottsoffers rättigheter, inbegripet genom befintliga instrument såsom europeiska skyddsordern. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa att alla medlemsstater omvandlar direktivet om brottsoffers rättigheter till nationell lagstiftning och genomför det fullt ut och på korrekt sätt, så att offer för våld i nära relationer får fullständig åtkomst till ett antal olika stödtjänster, bland annat genom specialiserade och generiska tjänster såsom journumret 116 006 för brottsoffer.

14.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna tillhandahåller alternativa mekanismer för offer som inte lämnar in klagomål så att de kan utöva de rättigheter som erkänns för offer för våld i nära relationer, däribland sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter, exempelvis genom expertrapporter som upprättas av specialiserade offentliga tjänster som tilldelar status som offer för könsrelaterat våld.

Skydd och stöd: tillgång till rättsligt skydd, nödboende och ekonomisk hjälp

15.

Europaparlamentet belyser den viktiga roll som ekonomiskt stöd till brottsoffer spelar för att hjälpa dem att bli ekonomiskt oberoende från sin våldsamma partner. Parlamentet betonar att majoriteten av kvinnor blir fattigare under separations- och skilsmässoförfaranden, och att vissa kvinnor släpper kravet på en rättvis del och vad de har rätt till av rädsla för att förlora vårdnaden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att lägga särskild uppmärksamhet vid risken för att situationen för offer för våld i hemmet förvärras under separations- och skilsmässoprocessen. Parlamentet understryker behovet av att eliminera de ekonomiska hinder som kan få en kvinna att inte vilja anmäla det våld som hon utsatts för. Parlamentet påpekar att en tillräcklig inkomst och ekonomiskt oberoende är centrala faktorer för att kvinnor ska kunna lämna destruktiva och våldsamma förhållanden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra särskilda åtgärder för att hantera ekonomiskt våld, skydda kapital och inkomster för offer för könsrelaterat våld och att inrätta en ram som tillhandahåller snabba och effektiva beslut om underhållsbidrag för barn, i syfte att säkerställa egenmakt, finansiell trygghet och ekonomiskt oberoende för offer för könsrelaterat våld, så att de kan ta kontrollen över sina liv, även genom stöd till kvinnliga företagare och arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och stödja sådant oberoende. Parlamentet välkomnar förslaget till direktiv om tillräckliga minimilöner (25) och förslaget om bindande åtgärder för lönetransparens (26). Parlamentet betonar vikten av att genomföra direktivet om balans mellan arbete och privatliv (27), eftersom det är särskilt viktigt för ensamstående föräldrar, och hjälper dem att hantera sin specifika anställningssituation och sina omsorgsplikter – exempelvis genom att se till att det finns tillgängliga och adekvata omsorgsinrättningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa lämpliga mekanismer för ekonomiskt stöd och ersättning till offren och att inrätta en mekanism för att samordna, övervaka och regelbundet bedöma genomförandet och effektiviteten av åtgärderna för att förhindra ekonomiskt våld mot kvinnor.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och garantera full tillgång till lämpligt rättsskydd, effektivare förhör och besöksförbud, skyddat boende och psykologiskt stöd, samt ekonomisk hjälp och program för ekonomisk egenmakt för kvinnliga offer för våld i nära relationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera stöd till mödrar och deras barn som är offer för våld i hemmet med hjälp av stöd från samhället, utbildningsstöd och ekonomiskt stöd, exempelvis ekonomisk hjälp för kvinnliga offer för våld i hemmet, för att säkerställa att dessa mödrar har de medel som behövs för att ta hand om sina barn och förhindra att de förlorar vårdnaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa särskilda förfaranden som bygger på gemensamma miniminormer och att ge stöd till offer för våld i hemmet, i syfte att förhindra att de blir offer igen till följd av delad vårdnad eller att de helt förlorar vårdnaden om sina barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de rättsliga kostnaderna för offer för våld i hemmet täcks när de inte har tillräckliga resurser, och att garantera att de försvaras korrekt av advokater som är specialiserade på situationer med våld i hemmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma fastställandet av minimistandarder för skyddsbeslut i hela EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att offer för våld i nära relationer har tillgång till psykologiskt stöd och rådgivning i varje steg i sina rättsliga förfaranden.

17.

Europaparlamentet beklagar bristen på lämpliga nödlösningar och tillfälliga bostäder för offer för våld i nära relationer och deras barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öppna nödboenden som är specifikt avsedda för situationer med våld i nära relationer och att göra dem ständigt tillgängliga för att öka, förbättra och säkerställa lämpliga mottagnings- och skyddstjänster för kvinnor som är offer för våld i hemmet och alla barn som påverkas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel till relevanta myndigheter, bland annat genom projekt, och efterlyser finansiering för inrättande och utbyggnad av skyddade boenden samt andra lämpliga åtgärder som gör det möjligt för kvinnor som utsatts för våld att med tilltro utnyttja en säker och lokal miljö.

18.

Europaparlamentet beklagar att kvinnor kan hamna i en situation utan tillräckligt socialt, hälsorelaterat och psykologiskt stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att offer för könsrelaterat våld ges effektivt, åtkomligt och universellt medicinskt och psykologiskt stöd av hög kvalitet, däribland tillhandahållande av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa (SRHR), särskilt i kristider då sådant stöd måste betraktas som nödvändigt, till exempel genom att investera i telemedicin för att garantera att hälso- och sjukvårdstjänster kan fortsätta att tillhandahållas.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa patientinriktad sjukvård som möjliggör tidig upptäckt av våld i hemmet, organisera professionella terapeutiska behandlingar och upprätta bostadsprogram samt rättsliga tjänster för offer, vilket väsentligt kan bidra till att minska konsekvenserna för och förhindra våld i nära relationer.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka virtuella alternativ för att hjälpa våldsoffer, inbegripet alternativ för psykisk hälsa och psykologiskt stöd, och att uppmärksamma ojämlikheter i tillgången till it-tjänster.

21.

Europaparlamentet uppmuntrar den goda praxis som redan finns i vissa medlemsstater för att förhindra ytterligare våld, exempelvis registrering av brottsoffrets telefonnummer på särskilda listor över stalkning och våld i nära relationer, för att ge absolut prioritet åt möjliga framtida samtal i krissituationer och underlätta effektiva insatser av brottsbekämpande myndigheter.

Skydd och stöd för barn

22.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att fastställa gemensamma rättsliga definitioner och minimistandarder på EU-nivå för att bekämpa könsrelaterat våld och skydda barn till offer för könsrelaterat våld, eftersom våld i nära relationer, bevittnat och sekundärt våld inte erkänns i många rättssystem. Parlamentet påpekar att barn som bevittnar våld i sin familjemiljö inte erkänns som offer för könsrelaterat våld, vilket har en direkt inverkan på uppgiftsinsamlingen inom polisväsendet och rättsväsendet, och på det gränsöverskridande samarbetet. Parlamentet betonar behovet av att ge barn som är vittnen till våld i nära relationer eller utsätts för sekundärt våld status som offer för könsrelaterat våld i brotts- och utredningsförfaranden, så att de kan få ett bättre rättsligt skydd och lämpligt stöd. Parlamentet rekommenderar därför att det upprättas förfaranden för systematisk uppföljning, inbegripet psykologisk uppföljning, för barn som är offer för, men också vittnen till, våld i hemmet, för att hantera de problem som denna situation orsakar i deras liv och för att förhindra att de upprepar detta våld som vuxna. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att införa särskilda bestämmelser för så kallat bevittnat våld, inklusive bestämmelser om särskilt försvårande omständigheter.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra en årlig kampanj där barn informeras och medvetenheten om barns rättigheter ökar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta specifika centrum för att ta hand om barn som är offer för våld, med barnläkare och terapeuter som är specialiserade på könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta kontaktpunkter för barn som är lättåtkomliga, bland annat via telefon, e-post, internetchattar osv., där de kan tala om och ställa frågor samt anmäla våld mot dem själva, en förälder eller ett syskon och där de kan få information, råd eller hänvisas till en annan organisation för att få mer hjälp.

24.

Europaparlamentet betonar att barnet i synnerhet måste ges möjlighet att höras, vilket är nödvändigt för att fastställa vad som är barnets bästa när man utreder vårdnad och fall av fosterhemsplacering, beroende på barnets ålder och mognad. Parlamentet påminner om att i alla sådana fall, men i synnerhet då man misstänker våld i nära relationer, måste förhören hållas i en barnvänlig miljö och av utbildad personal, exempelvis läkare eller psykologer, däribland specialister i barnneuropsykiatri, för att analysera vilken effekt förtroendet för andra har på barnets harmoniska utveckling och undvika att deras trauma och viktimisering förvärras. Parlamentet efterlyser minimistandarder i EU för hur sådana förhör bör genomföras. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa en lämplig långsiktig nivå på psykologisk och psykiatrisk vård samt social rådgivning för brottsoffren och deras barn under hela återhämtningsprocessen efter den tid då övergreppen begås.

25.

Europaparlamentet understryker behovet av särskild uppmärksamhet och specifika förfaranden och standarder för fall där det inblandade offret eller barnet är en person med funktionsnedsättning eller tillhör en särskilt sårbar grupp.

26.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens presentation av en omfattande strategi för att skydda sårbara barn och främja barnvänlig rättvisa. Parlamentet understryker behovet av att skydda de mest sårbara barnens rättigheter, med särskild uppmärksamhet på barn med funktionsnedsättning, förebyggandet av och kampen mot våld och främjandet av barnvänlig rättvisa. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att genomföra strategin snabbt och fullt ut. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn genom att investera i förebyggande åtgärder och behandlingsprogram som syftar till att förhindra att förövarna återfaller, med ett effektivare stöd till offren, och genom att stärka samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och det civila samhällets organisationer. Parlamentet betonar att i misstänkta fall av övergrepp mot barn måste omedelbara åtgärder vidtas för att säkerställa barnets säkerhet och stoppa och förebygga ytterligare eller eventuellt våld, samtidigt som barnets rätt att höras under hela processen säkerställs. Parlamentet anser att sådana åtgärder bör inbegripa omedelbar riskbedömning och skydd som omfattar en rad olika effektiva åtgärder, såsom tillfälliga åtgärder eller skydd eller besöksförbud, medan fakta i ärendet utreds. Parlamentet påminner om att principen om skyndsamhet måste tillämpas vid alla förfaranden som involverar barn som utsatts för våld. Parlamentet betonar att domstolar som prövar övergrepp mot barn även bör vara specialiserade på könsrelaterat våld.

27.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att sätta stopp för sexuella övergrepp mot barn genom att satsa på förebyggande åtgärder och ta fram specifika program för potentiella förövare och erbjuda effektivare stöd till offren. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och det civila samhällets organisationer för att bekämpa sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn.

28.

Europaparlamentet betonar att våld mot barn också kan kopplas till könsrelaterat våld, antingen för att de blir vittnen till våld mot deras mödrar eller för att de själva misshandlas, när våldet används indirekt för att utöva makt och psykologiskt våld mot deras mödrar. Parlamentet konstaterar att program som stöder barn som är exponerade för våld i hemmet är avgörande för att minimera långsiktiga skador. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta med innovativa program för att hantera dessa barns behov, exempelvis genom att utbilda personal som arbetar med barn för att upptäcka tidiga varningstecken och erbjuda lämpliga insatser och lämpligt stöd samt ändamålsenligt psykologiskt stöd till barn under de brottmålsförfaranden och civilrättsliga förfaranden som de är inblandade i. Parlamentet rekommenderar med kraft att medlemsstaterna upprättar förfaranden för systematisk uppföljning för barn som är offer för, men också vittnen till, våld i hemmet, inbegripet psykologiskt stöd, för att hantera det problem som denna situation orsakar i deras liv och för att förhindra att de upprepar detta våld som vuxna.

Förebyggande åtgärder: utbildning av personal

29.

Europaparlamentet efterlyser återkommande, effektiv kapacitetsuppbyggande och obligatorisk riktad utbildning för personal som arbetar med fall av könsrelaterat våld, övergrepp mot barn och, i allmänhet, alla former av våld i hemmet och dess mekanismer, inbegripet manipulation, psykologiskt våld och tvingande kontroll. Parlamentet betonar att denna riktade utbildning därför bör vara avsedd för personal i rättsväsendet, personal vid brottsbekämpande myndigheter, specialiserade jurister, rättsmedicinsk personal, hälso- och sjukvårdspersonal, socialarbetare, lärare och barnomsorgspersonal samt offentliga tjänstemän som arbetar inom dessa områden. Parlamentet vill att utbildningen också betonar hur stor inverkan våld i nära relationer har på barns rättigheter och deras skydd och välbefinnande. Parlamentet begär att utbildningen ska förbättra personalens kunskaper om och förståelse av nuvarande skyddsåtgärder samt om säkerhet, brottets konsekvenser, offrets behov och hur dessa behov ska tillgodoses, och ge dem tillräcklig kompetens för att bättre kunna kommunicera med och stödja offren. Parlamentet vill att utbildningen också ska göra det möjligt för dem att bedöma situationen med hjälp av tillförlitliga riskbedömningsverktyg och att upptäcka tecken på övergrepp. Parlamentet betonar behovet av att utvärdera de mekanismer för att upptäcka dessa tecken som används av berörd personal. Parlamentet vill att utbildningen ska genomföras med ett fokus på offrens behov och problem som ska ges prioritet, och genom ett erkännande av att våld mot kvinnor och våld i hemmet måste hanteras genom en specifik, genusmedveten och människorättsbaserat synsätt som upprätthåller nationella, regionala och internationella standarder och åtgärder. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att utveckla och finansiera sådan utbildning. Parlamentet påminner i detta avseende om vikten av det europeiska nätverket för rättslig utbildning. Parlamentet betonar att civilsamhälleliga och offentliga organisationer som arbetar med och för barn och offer för våld i hemmet och könsrelaterat våld bör uppmanas att tillhandahålla eller åtminstone medverka i tillhandahållandet av sådan utbildning så att de kan dela med sig av de kunskaper och den expertis som de förvärvat genom verkliga erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och samordna denna typ av utbildning, med särskilt fokus på gränsöverskridande fall.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras polis- och rättsväsende finansieras, utrustas och utbildas på lämpligt sätt för att hantera klagomål om våld i hemmet och ta itu med dem. Parlamentet beklagar att underfinansieringen och budgetnedskärningarna i dessa tjänster kan leda till brister i förfaranden, brist på information till klagandena om läget i förfarandet och om alltför stora förseningar som inte är förenliga med det nödvändiga skyddet för offer och deras återhämtning. Parlamentet betonar den viktiga roll som social och psykologisk personal vid polisstationerna spelar för att möjliggöra ett konkret och mänskligt stöd till offer för våld i hemmet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse alla föreningar med de medel som krävs för att hjälpa kvinnliga offer och deras barn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra sitt samarbete för att vidta åtgärder som förbättrar identifieringen av offer för våld i hemmet och i nära relationer, samt för att stärka offren och vittnen så att de träder fram och anmäler brottet, eftersom våld i nära relationer i många fall aldrig anmäls.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och det europeiska domstolsnätverket att upprätta en EU-plattform för ömsesidigt lärande och delning av bästa praxis mellan jurister och politiker från olika medlemsstater som arbetar på alla relevanta områden.

32.

Europaparlamentet rekommenderar med kraft att medlemsstaterna upprättar särskilda domstolar eller avdelningar samt inför lämpliga lagar, utbildningar, förfaranden och riktlinjer för all personal som arbetar med offer för våld i nära relationer, inklusive medvetandehöjande åtgärder om könsrelaterat våld och könsstereotyper, för att undvika skillnader mellan rättsbeslut och diskriminering eller sekundär viktimisering under rättsliga, medicinska och polisiära ärenden och ärenden som rör skydd och vårdnad av barn, i syfte att se till att barn och kvinnor kan höras och att deras skydd och möjlighet att söka ersättning prioriteras. Parlamentet understryker behovet av att stärka de särskilda domstolarna eller avdelningarna och ett rättssystem som stödjer barn- och kvinnooffer, av att inrätta enheter för omfattande bedömning av könsrelaterat våld bestående av rättsläkare, psykologer och socialarbetare som samarbetar med offentliga tjänster som är specialiserade på könsrelaterat våld med ansvar för att hjälpa brottsoffer. Parlamentet betonar vikten av att skyddsåtgärder tillämpas full ut för att skydda kvinnor och barn från våld och av att dessa åtgärder inte begränsas eller inskränks av föräldrarättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft att beslut om delad vårdnad skjuts upp tills våldet i nära relationer har utretts på ett tillfredsställande sätt och en riskbedömning har gjorts.

33.

Europaparlamentet betonar att man måste erkänna kopplingen mellan brottsmål, civilmål och andra rättsliga förfaranden för att kunna samordna juridiska och andra rättsliga insatser vid våld i nära relationer och föreslår därför att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att koppla samman en familjs brottsmål och civilmål, så att inkonsekvenser mellan juridiska och andra rättsliga beslut som skadar barn och offer kan undvikas på ett effektivt sätt. Parlamentet beklagar bristen på provisoriska åtgärder för att skydda brottsoffer och bristen på tillfälliga mekanismer för att upphäva den våldsamma förälderns föräldraansvar under det rättsliga förfarandet, vilket vanligen varar i flera år. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforska och utveckla sådana skyddsåtgärder. Parlamentet uppmanar i detta syfte medlemsstaterna att organisera utbildning för all personal samt alla frivilligarbetare som är involverade i sådana förfaranden, och att engagera civilsamhällesorganisationer som arbetar med och för barn och brottsoffer i dessa kurser. Parlamentet uppmanar de behöriga nationella myndigheterna att förbättra samordningen mellan domstolar genom att främja kontakten mellan åklagarmyndigheter för att göra det möjligt att snabbt lösa tvister om föräldraansvar och för att säkerställa att familjedomstolar kan behandla alla frågor om könsbaserat våld mot kvinnor när beslut fattas om vårdnad och umgängesrätt.

34.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta en plattform för regelbundet utbyte av bästa praxis mellan civil- och brottmålsdomstolar, jurister som hanterar fall av våld i hemmet och könsrelaterat våld, övergrepp mot barn samt separations- och vårdnadstvister, och alla andra berörda parter.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att involvera relevanta civilsamhällesorganisationer, särskilt de som arbetar med och för barn samt offer för våld i hemmet och könsrelaterat våld, i utvecklingen, genomförandet och utvärderingen av politik och lagstiftning. Parlamentet vill att strukturellt stöd tillhandahålls på EU-nivå, nationell och lokal nivå för dessa civilsamhällesorganisationer, inbegripet ekonomiskt stöd, för att öka deras kapacitet att reagera och förespråka samt för att säkerställa att alla ges tillräcklig åtkomst till deras tjänster, inbegripet rådgivnings- och stödverksamhet.

36.

Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för en stärkt kapacitet bland tjänsteleverantörer i olika sektorer (rättsliga tjänster, brottsbekämpande tjänster, vårdtjänster och sociala tjänster) för att registrera och underhålla uppdaterade databaser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa nationella riktlinjer och god praxis samt att tillhandahålla utbildning om våld i nära relationer till personal på alla nivåer i varje sektor i frontlinjen, vilket är nödvändigt för att kunna ta emot de kvinnor som söker skydd på rätt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka tjänster för sektorer och fastställa de nödvändiga budgetarna i enlighet med behoven.

37.

Europaparlamentet rekommenderar att särskilt nationella myndigheter ska utarbeta och sprida riktlinjer för den personal som är inblandad i fall av våld i nära relationer och vårdnadstvister, med beaktande av risker (som rör barnet, familjemedlemmar, den sociala miljön eller sociala problem, eller eventuellt upprepade våldsbrott) för att göra det möjligt att bedöma våld i nära relationer, till stöd för barns och kvinnors rättigheter.

38.

Europaparlamentet konstaterar att sådana riktlinjer och sådan vägledning bör vara ett stöd för sjukvårdspersonal att öka den allmänna kunskapen i deras arbetsmiljö om den betydande inverkan som våld mot kvinnor, inbegripet våld i parförhållanden, har på deras mentala hälsa.

39.

Europaparlamentet understryker den betydelse som alla relevanta rättsmedicinska experter och anställda, däribland läkare, rättsmedicinska kliniska psykologer och socialarbetare, har i dessa förfaranden när det gäller att hantera både de kvinnliga offren för trakasseri eller våld i hemmet och de barn som påverkas, i synnerhet när den miljö de lever i inte är lämplig för att skydda deras hälsa, värdighet, känslomässiga balans eller livskvalitet. Parlamentet påminner därför om att den inblandande kriminaltekniska personalen måste kunna dra nytta av bland annat riktlinjer som bygger på statistik, rutiner och bästa praxis på EU-nivå. Parlamentet noterar att vad gäller den rättsliga aspekten har rättsläkare den specifika tekniska och medicinska kunskap som krävs för att bistå specialister (såsom barnläkare, gynekologer, psykologer) eftersom de har lämplig utbildning och teknisk kompetens för att kunna känna igen tecken på våld och att, när det finns anledning att göra så, anmäla brott och samordna med den rättsliga myndigheten.

40.

Europaparlamentet påminner om bestämmelserna i direktivet om brottsoffers rättigheter. Parlamentet betonar att kvinnor som drabbas av könsrelaterat våld liksom deras barn behöver ofta särskilt stöd och skydd, eftersom det vid sådant våld föreligger en stor risk för sekundär eller upprepad utsatthet, hot eller vedergällning. Parlamentet vill därför att attityden att skuldbelägga offer i samhället, bland annat bland brottsbekämpande personal, uppmärksammas. Parlamentet efterlyser erkännande och hantering av institutionellt våld, vilket inbegriper alla handlingar och all underlåtenhet från myndigheters och de offentliga tjänstemäns sida som syftar till att fördröja, försvåra eller förhindra tillgång till relevanta offentliga tjänster eller offrens utövande av sina rättigheter, med lämpliga sanktioner och åtgärder för att säkerställa att offren skyddas och kompenseras. Parlamentet understryker den enorma betydelsen av att det finns utbildning, förfaranden och riktlinjer för alla som arbetar med offren för att identifiera tecken på våld i nära relationer även då offren inte lämnar uttryckliga klagomål. Parlamentet föreslår att sådana riktlinjer och sådan vägledning inbegriper åtgärder för att främja program för säker, respektfull och icke skuldbeläggande vård för kvinnor som är offer för våld, inklusive våld i parförhållanden, och att sprida de bästa behandlingarna för dem och deras barn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med frågan om anonyma klagomål och tillbakadragna klagomål genom att garantera effektiva och snabba förfaranden för att skydda brottsoffer och genom att säkerställa ansvarsskyldighet för våldsamma partner. Parlamentet anser att databaser bör skapas hos brottsbekämpande myndigheter för att registrera alla detaljer som rör uttalanden från offret eller en tredje part, för att övervaka och förhindra ytterligare våldsepisoder. Parlamentet efterlyser mer samhällsutbildning och medvetandehöjande åtgärder samt utbildning om våld i nära relationer för polis och socialtjänst i landsbygdsområden och avlägsna områden med betoning på vikten av utbildning för att informera och stödja barn samt program för konfliktlösning, positiva förebilder och samarbetande lekar.

Förebyggande åtgärder: ta itu med könsstereotyper och fördomar – utbildning och medvetandehöjande åtgärder

41.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över effekterna av könsstereotyper och förutfattade meningar, som leder till otillräckliga åtgärder mot könsrelaterat våld mot kvinnor och till ett lägre förtroende för kvinnor, vilket i synnerhet visar sig när anklagelser om övergrepp på barn och våld i hemmet antas vara falska. Parlamentet är också oroat över bristen på särskild utbildning för domare, åklagare och jurister. Parlamentet betonar vikten av åtgärder som syftar till att bekämpa könsstereotyper och patriarkala fördomar genom utbildning och kampanjer för att höja medvetenheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bevaka och bekämpa den nedsättande attityden gentemot kvinnors röster. Parlamentet fördömer användningen, tillämpningen och acceptansen av icke-vetenskapliga teorier och koncept i vårdnadstvister som straffar mödrar som försöker anmäla fall av övergrepp mot barn eller könsrelaterat våld genom att hindra dem från att få vårdnaden eller genom att begränsa deras föräldrarättigheter. Parlamentet betonar att så kallat parentalt alienationssyndrom och liknande begrepp och termer som i allmänhet är baserade på könsstereotyper, kan vara skadliga för kvinnor som är offer för våld i nära relationer genom att mödrar anklagas för att ”alienera” barnen från sin far, genom att offrens föräldrakompetens ifrågasätts, barnens vittnesmål ignoreras och de risker för våld som barnen är exponerade för, vilket äventyrar moderns och barns rättigheter och säkerhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte erkänna parentalt alienationssyndrom i sin rättsliga praxis och lag och att avskräcka eller till och med förbjuda dess användning i domstolsförfaranden, särskilt i utredningar för att fastställa förekomsten av våld.

42.

Europaparlamentet belyser vikten av kampanjer för att höja medvetenheten, som ger vittnen (särskilt grannar och arbetskamrater) möjlighet att upptäcka tecken på våld i nära relationer (särskilt icke-fysiskt våld) och att ge vägledning om hur man kan stödja och hjälpa offren. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja kampanjer som ökar medvetenheten, är informativa och opinionsbildande för att bekämpa könsdiskriminering och stereotyper samt våld i hemmet och könsrelaterat våld i alla dess former, såsom fysiskt våld, sexuella trakasserier, nätvåld, psykologiskt våld och sexuellt utnyttjande, särskilt i samband med nya förebyggande åtgärder och flexibla varningssystem och att uppmuntra att anmälningar görs i samordning och samarbete med erkända och specialiserade kvinnoorganisationer. Parlamentet betonar vikten av att aktivt involvera alla offentliga strukturer i genomförandet av medvetandehöjande kampanjer.

43.

Europaparlamentet betonar att effektiva straff av förövare är nödvändiga för att både avskräcka från ytterligare våld och stärka förtroende för de offentliga myndigheterna, särskilt av brottsoffren. Parlamentet påpekar dock vidare att fängelsestraff i sig inte räcker för att förhindra framtida våld och att specifika program för rehabilitering och omskolning är nödvändiga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på det sätt som föreskrivs i artikel 16 i Istanbulkonventionen vidta de nödvändiga lagstiftningsåtgärderna eller andra åtgärder för att upprätta eller stödja program som syftar till att lära förövare av våld i hemmet att uppvisa ett icke-våldsamt beteende i sina personliga relationer i syfte att förhindra ytterligare våld och förändra våldsamma beteendemönster. Parlamentet betonar att när medlemsstaterna gör detta måste de säkerställa att stöd till brottsoffren samt deras säkerhet och mänskliga rättigheter ska komma i första hand och att dessa program, när det är lämpligt, inrättas och genomförs i nära samarbete med specialiserade stödtjänster för brottsoffer; Parlamentet påpekar att utbildning är avgörande för att utrota könsrelaterat våld och särskilt våld i nära relationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra förebyggande program, inbegripet genom utbildning om frågor som jämställdhet mellan kvinnor och män, ömsesidig respekt, fredlig lösning av konflikter i mellanmänskliga relationer, könsrelaterat våld mot kvinnor och rätten till personlig integritet och åldersanpassad sexualundervisning i formella läroplaner på alla utbildningsnivåer, som är anpassad till elevernas förmåga i utveckling, i enlighet med jämställdhetsstrategin 2020–2025. Parlamentet betonar att åldersanpassad omfattande utbildning i sex och samlevnad är nödvändig för att skydda barn från våld och ge dem den kompetens de behöver för att bygga upp trygga relationer fria från sexuellt och könsrelaterat våld och våld i nära relationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja program som syftar till att förhindra könsrelaterat våld, bland annat genom Daphneinitiativet i programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden för att säkerställa effektiva förebyggande åtgärder.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till åtgärder för att undanröja de ingrodda förutfattade meningar som fortfarande ligger till grund för omsorgsklyftan mellan könen.

45.

Europaparlamentet belyser att strategier för att förhindra våld i nära relationer bör innefatta åtgärder för att minska exponeringen för våld under barndomen samt att lära ut färdigheter som är nödvändiga för att skapa trygga och sunda relationer och utmana sociala normer som främjar överhöghet och auktoritärt beteende av män mot kvinnor, eller andra former av sexistiskt beteende.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för EU-övergripande upplysnings- och utbildningskampanjer och utbyte av bästa praxis som en nödvändig åtgärd för att förhindra våld i hemmet och könsrelaterat våld och för att skapa nolltolerans för våld och en säkrare miljö för offren. Parlamentet belyser mediernas strategiska roll i detta sammanhang. Parlamentet betonar emellertid att kvinnomord och fall av könsrelaterat våld i vissa medlemsstater fortfarande presenteras i ordalag som befriar den våldsamma partnern från ansvar. Parlamentet betonar att medier och reklam inte får sprida misogyna och sexistiska budskap, bland annat genom att försöka ursäkta, legitimera eller minimera våld och våldsamma partners ansvar. Parlamentet anser att våld i hemmet också härrör från ett könsstereotypt förhållningssätt till föräldraskap. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa könsstereotyper och att främja jämställdhet vad gäller föräldraansvar, så att föräldrabördan fördelas rättvist och kvinnor inte ges en underordnad roll. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis på EU-nivå om åtgärder för förebyggande, skydd och lagföring och åtgärder för att bekämpa våld, samt om det praktiska genomförandet av dessa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att komplettera denna EU-kampanj genom att sprida information om var offer och vittnen kan rapportera denna typ av våld, även efter kampanjens slut, med beaktande av covid-19-krisens särdrag för att även fokusera på konsekvenserna för barn. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja verksamhet i skolor och andra sammanhang som ökar medvetenheten om brottsfrågor och traumaproblem, var man kan hitta hjälp, hur man rapporterar problem och hur man kan bygga upp motståndskraften bland barn och personer som arbetar med barn.

Samarbete mellan medlemsstaterna, inbegripet i gränsöverskridande fall

47.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att utbyta information mellan domstolarna, medlemsstaternas centrala myndigheter och polismyndigheterna, i synnerhet när det gäller gränsöverskridande fall. Parlamentet hoppas att samarbetet mellan rättssystemen för att effektivt kunna avgöra vad som är för barnets bästa, oberoende av föräldrarnas äktenskapsstatus eller familjesammansättning, och vad som är till förmån för offer för våld i nära relationer, kommer att stärkas av de reviderade reglerna i rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (28). Parlamentet understryker att det är viktigt att rättsläkare, eller annan berörd personal, ger den relevanta nationella myndigheten information om våld i nära relationer, när man anser att detta våld innebär en fara för det vuxna offrets eller barnets liv och att offret inte kan skydda sig själv på grund av den moraliska eller ekonomiska utpressning som förövaren utövar, genom att försöka få offrets medgivande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa verkställandet och ett effektivt genomförande av Bryssel IIa-förordningen. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att dess senaste översyn inte omfattade registrerade partnerskap och ogifta par. Parlamentet anser att detta leder till diskriminering och potentiellt farliga situationer för brottsoffer och barn i registrerade partnerskap och ogifta par. Parlamentet påminner om att Bryssel IIa-förordningens tillämpningsområde och mål bygger på principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet mellan unionens medborgare och principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas rättsordningar. Parlamentet begär att kommissionen rapporterar tillbaka till parlamentet om genomförandet och konsekvenserna av dessa förordningar, även i samband med våld i nära relationer och vårdnadsrättigheter, senast i augusti 2024.

48.

Europaparlamentet påpekar att även om alla familjetvister har en stark känslomässig inverkan är gränsöverskridande fall än mer känsliga och rättsligt komplexa. Parlamentet betonar behovet av att allmänheten är väl medveten om komplexa frågor såsom gränsöverskridande vårdnadsformer och underhållsskyldigheter, inbegripet behovet att säkerställa klarhet kring rättigheter och skyldigheter för både föräldrar och barn i varje land. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna skulle kunna bidra till en snabbare lösning av sådana gränsöverskridande familjerättsliga fall genom att inrätta ett system med specialiserade avdelningar inom nationella domstolar, inbegripet enheter som är inriktade på könsrelaterat våld bestående av rättsmedicinsk personal, psykologer och annan relevant personal, och arbeta i samordning med offentliga tjänster som är specialiserade på könsrelaterat våld och som ansvarar för att bistå offer. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör riktas mot situationen för hushåll med en ensamstående föräldrar och den gränsöverskridande indrivningen av underhållsbidrag, eftersom de praktiska villkoren för verkställandet av de bestämmelser som för närvarande gäller – det vill säga rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet och FN-konventionen om indrivning av underhållsbidrag i utlandet, som föreskriver juridiska skyldigheter som rör gränsöverskridande indrivning av underhållsbidrag fortsättningsvis är utmanande. Parlamentet betonar att de juridiska verktygen för gränsöverskridande indrivning av underhållsbidrag måste verkställas tillsammans med medvetandehöjande kampanjer riktade till allmänheten om deras tillgänglighet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ha ett nära samarbete med medlemsstaterna för att kartlägga praktiska problem kopplade till indrivning av underhållsbidrag i gränsöverskridande situationer och att hjälpa dem att utveckla effektiva verktyg för att verkställa betalningsskyldigheter. Parlamentet betonar vikten av denna fråga och dess konsekvenser för familjer med ensamstående föräldrar och risken för fattigdom.

49.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fortsätta analysera uppgifterna om och tendenserna för förekomst av våld mot kvinnor och anmälningar av sådant våld under den tid då isoleringsåtgärderna gäller och under tiden strax efter, samt de konsekvenser det fått för barnen.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra sitt samarbete för att vidta åtgärder som stärker offren för våld i nära relationer så att de träder fram och anmäler brott, eftersom våld i nära relationer i många fall aldrig anmäls. Parlamentet noterar kommissionens åtagande att genomföra en ny undersökning i EU om könsrelaterat våld och lägga fram resultaten 2023. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna till ett nära samarbete för att inrätta en permanent mekanism för att regelbundet erbjuda harmoniserad, korrekt, tillförlitlig, jämförbar, högkvalitativ och könsuppdelad EU-omfattande statistik om förekomsten, orsakerna och konsekvenserna för kvinnor och barn och hanteringen av våld i nära relationer och vårdnadsrätt, och att då fullt ut använda EIGE:s kapacitet och expertis. Parlamentet påminner om att tillhandahållande av nationell statistik om könsrelaterat våld är en åtgärd som berättigar till finansiering inom ramen för inremarknadsprogrammet för 2021–2027. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att uppgifter delas upp efter bland annat ålder, sexuell läggning, könsidentitet, könsegenskaper, ras och etnicitet och status när det gäller funktionsnedsättning för att säkerställa att kvinnors erfarenheter i all deras mångfald fångas upp. Parlamentet noterar att detta kommer att bidra till en bättre förståelse av problemets omfattning och orsaker, främst de socioekonomiska kategorier där könsrelaterat våld är mer förekommande och andra påverkande faktorer samt olika rättsliga ramar och politikområden mellan länder, vilket kan undersökas noggrant genom detaljerade jämförelser mellan länder för att identifiera politiska ramar som kan påverka förekomsten av våld. Parlamentet betonar hur viktigt det är att medlemsstaterna samlar in statistiska uppgifter om administrativa och rättsliga förfaranden om vårdnad av barn som involverar våld i nära relationer och särskilt om resultaten av domarna och de skäl som de anger för sina beslut om vårdnad och besöksrätt.

51.

Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en EU-övergripande upplysningskampanj som en nödvändig åtgärd för att förhindra våld i hemmet och skapa nolltolerans för våld.

o o

52.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

(2) EUT L 132, 21.5.2016, s. 1.

(3) EUT C 337, 20.9.2018, s. 167.

(4) EUT C 232, 16.6.2021, s. 48.

(5) Antagna texter, P9_TA(2020)0379.

(6) Antagna texter, P9_TA(2021)0024.

(7) Antagna texter, P9_TA(2021)0025.

(8) EUT L 338, 21.12.2011, s. 2.

(9) EUT L 181, 29.6.2013, s. 4.

(10) EUT L 338, 23.12.2003, s. 1.

(11) Artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i EUF-fördraget.

(12) Artikel 21 och 23 i stadgan.

(13) FRA:s rapport av den 3 mars 2014Violence against women – an EU-wide survey.

(14) Istanbulkonventionen.

(15) Europarådet, Human Rights Channel: Stop Child Sexual Abuse in Sport, åtkomlig den 21 juli 2021.

(16) Eurostat, Children at risk of poverty or social exclusion, uppgifter som hämtades i oktober 2020.

(17) FRA:s rapport av den 3 mars 2014Violence against women – an EU-wide survey.

(18) Uttalande till pressen av Dr. Hans Henri P. Kluge, Världshälsoorganisationens regionala direktör för Europa, av den 7 maj 2020, During COVID-19 pandemic, violence remains preventable, not inevitable.

(19) FRA:s rapport av den 3 mars 2014Violence against women – an EU-wide survey.

(20) Europols rapport av den 19 juni 2020Exploiting isolation: offenders and victims of online child sexual abuse during the COVID-19 pandemic.

(21) Europarådets förberedande rapport av den 11 maj 2011 till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

(22) Uttalande av EDVAW-plattformen av den 31 maj 2019Intimate partner violence against women is an essential factor in the determination of child custody.

(23) Artikel 31 i Istanbulkonventionen.

(24) Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, allmän rekommendation nr 35 om könsrelaterat våld mot kvinnor, uppdatering av allmän rekommendation nr 19.

(25) Kommissionens förslag av den 28 oktober 2020 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (COM(2020)0682).

(26) Kommissionens förslag av den 4 mars 2021 till Europaparlamentets och rådets direktiv om stärkt tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete tack vare transparens i fråga om lönesättningen och efterlevnadsmekanismer (COM(2021)0093).

(27) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019 om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (EUT L 188, 12.7.2019, s. 79).

(28) EUT L 178, 2.7.2019, s. 1.