P9_TA(2021)0349

EU:s globala system för människorättsliga sanktioner (EU:s Magnitskijlag)

Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2021 om EU:s globala system för människorättsliga sanktioner (EU:s Magnitskijlag) (2021/2563(RSP))

(2022/C 99/15)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 februari 2012 om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att deras ledare utövar privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2019 om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna (2),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om en EU-övergripande mekanism för införande av riktade sanktioner mot personer som är inblandade i allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland sin resolution av den 4 september 2008 om utvärderingen av EU-sanktioner som en del av EU:s åtgärder och politik inom området för mänskliga rättigheter (3), sin resolution av den 11 mars 2014 om utrotande av tortyr i hela världen (4) och sin resolution av den 20 januari 2021 om genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – årsrapport 2020 (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2021 om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området – årsrapport 2019 (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer (7) och sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser (8),

—	med beaktande av sina resolutioner om kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (”brådskande resolutioner”) i enlighet med artikel 144 i arbetsordningen,

—	med beaktande av avdelning V kapitel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om antagande av sanktioner inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp),

—	med beaktande av artikel 21 i EU-fördraget om principerna om unionens internationella åtgärder, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten,

—	med beaktande av artikel 31.2 i EU-fördraget om särskilda bestämmelser för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp),

—	med beaktande av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om antagande av sanktioner mot såväl tredjeländer som enskilda personer, grupper och enheter som inte är stater,

—	med beaktande av förklaring nr 25 till Lissabonfördraget om behovet av att säkerställa rättssäkerhetsgarantier för personer eller enheter som berörs av EU:s restriktiva åtgärder eller EU-åtgärder som syftar till att bekämpa terrorism,

—	med beaktande av det gemensamma förslaget från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten av den 19 oktober 2020 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna (JOIN(2020)0020),

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2020/1999 (9) och rådets förordning (EU) 2020/1998 (10) av den 7 december 2020 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av rådets genomförandeförordning (EU) 2021/371 av den 2 mars 2021 (11) och rådets genomförandeförordning (EU) 2021/478 av den 22 mars 2021 (12) om genomförande av förordning (EU) 2020/1998 om restriktiva åtgärder mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (13),

—	med beaktande av rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (14),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 18 november 2020 om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2020–2024),

—	med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati från 2012,

—	med beaktande av kommissionens vägledande not av den 17 december 2020 om genomförandet av vissa bestämmelser i rådets förordning (EU) 2020/1998 (C(2020)9432),

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av FN:s konvention mot korruption och den politiska förklaringen från generalförsamlingens extra session om utmaningar och åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption och stärka det internationella samarbetet den 2–4 juni 2021,

—	med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna samt protokollen till denna,

—	med beaktande av sin undersökning från den 26 april 2018 om riktade sanktioner mot enskilda med anledning av grova människorättskränkningar och om effekter, tendenser och utsikter på EU-nivå,

—	med beaktande av domen från brottmålsavdelningen vid Spaniens högsta domstol av den 26 november 2020 om rådets beslut (Gusp) 2017/2074 av den 13 november 2017 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Venezuela (15),

—	med beaktande av frågorna till kommissionen och kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om EU:s globala system för människorättsliga sanktioner (EU:s Magnitskijlag) (O-000047/2021 – B9-0028/2021 och O-000048/2021 – B9-0029/2021),

—	med beaktande av artiklarna 136.5 och 132.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utrikesfrågor, och av följande skäl:

Enligt artikel 21 i EU-fördraget ska unionens åtgärder vägledas av principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet, respekten för människans värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekten för principerna i FN-stadgan och i folkrätten.

Enligt artikel 215 i EUF-fördraget antar EU sanktioner, antingen som EU:s egna åtgärder (dvs. autonoma sanktioner) och/eller för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolutioner, när icke-EU-stater, fysiska eller juridiska personer och grupper eller enheter som inte är stater underlåter att respektera folkrätten eller mänskliga rättigheter, eller bedriver politik eller vidtar åtgärder som bryter mot rättsstatsprincipen eller demokratiska principer.

I kommissionens meddelande av den 19 januari 2021 med titeln Det europeiska ekonomiska och finansiella systemet: främja öppenhet, styrka och motståndskraft (COM(2021)0032) beskrivs åtgärder för att förbättra effektiviteten i EU:s sanktioner och se till att dessa inte kringgås och undergrävs samt för att införa en databas för utbyte av information om sanktioner, liksom en färdplan för att övergå från detektion av systematisk underlåtenhet att efterleva EU:s sanktioner till att väcka talan i Europeiska unionens domstol.

I november 2018 tog den nederländska regeringen initiativ till en diskussion bland EU:s medlemsstater om ett globalt system för sanktioner om mänskliga rättigheter på EU-nivå. Den 7 december 2020 antog rådet slutligen det nödvändiga beslutet samt en förordning för att inrätta EU:s globala system för människorättsliga sanktioner .

E.	Europaparlamentet fördömer systematiskt kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

F.	I många fall kräver Europaparlamentet i de resolutioner som man antar att EU-insitutionerna ska införa sanktioner, inklusive individuella sanktioner, mot personer som misstänks för att begå brott mot mänskligheten eller allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Korruption kan få förödande konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och undergräver ofta institutionernas funktion och legitimitet samt rättsstatsprincipen. Parlamentet har begärt att missbruk och systematisk korruption i förbindelse med allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna också ska omfattas av EU:s globala system för människorättsliga sanktioner.

Förenta staterna, Kanada och Förenade kungariket har antagit liknande sanktionssystem. Samarbete mellan likasinnade länder som delar värdena grundläggande rättigheter, demokrati och rättstatlighet kommer att göra att användningen av riktade sanktioner blir mer samordnad och därmed mer effektiv. Den 26 april 2021 införde den brittiska regeringen ett globalt system för sanktioner i samband med korruption.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s globala system för människorättsliga sanktioner som ett viktigt komplement till EU:s verktyg för mänskliga rättigheter och utrikespolitik, vilket stärker EU:s roll som global aktör på människorättsområdet genom att göra det möjligt för EU att vidta restriktiva åtgärder mot juridiska och fysiska personer som är inblandade i allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna överallt i världen. Parlamentet betonar att det nya systemet måste ingå i en bredare, sammanhängande och tydligt definierad strategi där man tar hänsyn till EU:s utrikespolitiska mål. I denna strategi ska man också verka för att identifiera specifika riktmärken som är kopplade till målen och ange hur sanktionerna kan hjälpa till att nå dessa riktmärken. Parlamentet beklagar dock att rådet har beslutat att tillämpa enhällighet i stället för kvalificerad majoritet vid omröstning om antagandet av det nya systemet, och upprepar sitt krav på att införa kvalificerad majoritet för antagande av sanktioner inom ramen för EU:s globala system för människorättsliga sanktioner.

Europaparlamentet välkomnar definitionen av systemets omfattning med en förteckning över specifika allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, däribland brott som rör sexuellt och könsrelaterat våld, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag om att ändra den nuvarande lagstiftningen för systemet så att även korruption inkluderas. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att vara flexibla när de anpassar lagstiftningen till framväxande utmaningar och hot mot de mänskliga rättigheterna eller överträdelser av statliga befogenheter eller nödbefogenheter, inklusive när det gäller covid-19-restriktioner eller våld mot människorättsförsvarare. Parlamentet understryker att EU:s sanktioner är riktade till en person som kränker de mänskliga rättigheterna och syftar inte till att påverka befolkningens åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet att kommissionen under 2021 kommer att se över de rutiner som gör att sanktioner kan kringgås och undergrävas, samt att se över medlemsstaternas nuvarande rapporteringsskyldigheter när det gäller införandet och efterlevnaden av sanktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta hänsyn till dessa resultat vid granskningen för att kunna föreslå ytterligare lagstiftningsändringar och genomföranderiktlinjer i enlighet med detta.

Europaparlamentet understryker vikten av att se till att systemet i samma utsträckning också riktar sig mot personer som ger ekonomisk och finansiell hjälp till dem som begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Om inte korruption inkluderas i översynen av det befintliga systemet uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att, med det brittiska lagförslaget om globala sanktioner mot korruption, den amerikanska globala Magnitskijlagen eller den kanadensiska lagen om rättvisa för brottsoffer på grund av korrupta utländska tjänstemän eller liknande system som förebild, anta ett system för sanktioner i samband med korruption som kompletterar EU:s globala system för människorättsliga sanktioner.

Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas globala Magnitskijlag från 2016 och den ledande roll denna har spelat som inspiration för andra internationella aktörer, däribland EU, i dess insatser för att värna de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet välkomnar de första genomförandebesluten inom systemet, vilket är ett bevis på att EU är fast beslutet att använda detta nya ambitiösa instrument. Parlamentet uppmanar rådet att till fullo utnyttja detta instrument för att stärka dess verkan.

Europaparlamentet är övertygat om det nya systemets effektivitet, inklusive dess avskräckande effekt. Parlamentet är fast övertygat om att högsta möjliga standard när det gäller rättslig prövning och ordentlig kontroll av genomförandet är en förutsättning för att säkerställa systemets legitimitet. Parlamentet betonar att det behövs en regelbunden översyn av förteckningen, tydligt definierade och transparenta kriterier och metoder för uppförande och avförande av individer och enheter som finns på sanktionsförteckningen samt vederbörliga rättsliga förfaranden för att överklaga ett uppförande på förteckningen i syfte att säkerställa en ingående rättslig kontroll och rätt till rättslig prövning.

Europaparlamentet fördömer alla eventuella motsanktioner som vidtas mot EU, dess institutioner eller parlamentsledamöter, organ eller medborgare bara på grund av att de främjar och värnar respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen genom EU:s globala system för människorättsliga sanktioner. Parlamentet påminner om att motåtgärder syftar till att avskräcka EU från att fortsätta sina globala insatser för att värna de mänskliga rättigheterna i enlighet med sina skyldigheter enligt fördragen. Parlamentet understryker att det behövs ett snabbt, robust och samordnat EU-svar på motsanktioner från tredjeländer och att man måste se till att bilaterala avtal med sådana tredjeländer inte undergräver EU:s globala system för människorättsliga sanktioner eller EU:s trovärdighet i utrikespolitiken generellt.

Europaparlamentet betonar att alla EU-medlemsstater måste tolka tillämpningen och verkställandet av sanktioner på samma konsekventa och skyndsamma sätt. Parlamentet uppmanar med kraften kommissionen att, i sin roll som fördragens väktare, se till att nationella påföljder för brott mot EU:s sanktioner är effektiva, proportionerliga och avskräckande. Parlamentet anser att underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder i situationer som präglas av ihållande kränkningar av de mänskliga rättigheterna skulle undergräva EU:s människorättsstrategi, sanktionspolitik och trovärdighet. Parlamentet anser att det behövs en centraliserad tillsynsmekanism för genomförande och kontroll för att säkerställa en förbättrad efterlevnad av sanktionerna. Parlamentet välkomnar att kommissionen har föreslagit att införa en databas för information om sanktioner och att utarbeta en färdplan för att övergå från detektion av systematisk underlåtenhet att efterleva EU:s sanktioner till att väcka talan i Europeiska unionens domstol.

10.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste se till att myndigheter, företag och andra aktörer som är registrerade på deras territorium till fullo följer rådets beslut om restriktiva åtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka samarbetet och informationsutbytet, samt efterlyser en starkare europeisk tillsyns- och efterlevnadsmekanism. Rådet uppmanas att regelbundet uppdatera företagen om sanktionsförteckningarna, eftersom de företag som står på förteckningarna tenderar att använda kryphål i lagstiftningen och hitta andra kreativa lösningar för att undvika sanktioner.

11.

Europaparlamentet är övertygat om att restriktiva åtgärder, och i synnerhet frysning av tillgångar, utgör en olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen. Parlamentet vill att man utreder om det är lämpligt att se över direktiv (EU) 2017/1371 och rådets förordning (EU) 2017/1939 för att ge Europeiska åklagarmyndigheten i uppdrag att undersöka, lagföra och väcka talan mot förövare och medbrottslingar som bryter mot restriktiva åtgärder som antagits inom ramen för EU:s globala system för människorättsliga sanktioner.

12.

Europaparlamentet beklagar att parlamentet inte har någon institutionell roll i processen. Parlamentet vill se en parlamentarisk kontroll över EU:s globala system för människorättsliga sanktioner och en större roll för Europaparlamentet när det gäller att föra fram fall av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna för att öka legitimiteten i systemet, samt efterlyser en dedikerad parlamentarisk arbetsgrupp som ska granska genomförandet av sanktionssystemet. Parlamentet efterlyser ett systematiskt och institutionaliserat informationsutbyte, och rapportering till parlamentet och medlemsstaterna från utrikestjänstens och kommissionens sida.

13.

Europaparlamentet insisterar på en öppen och inkluderande process för att göra det lättare att få information från civilsamhällets aktörer, bland annat genom att upprätta en rådgivande kommitté på EU-nivå och hålla regelbundna möten med civilsamhällets organisationer, människorättsförsvarare och granskande journalister, i syfte att undersöka hur systemet fungerar och förbättra genomförandet av det. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att utfärda råd om hur man kan delta i processen och understryker att det behövs sekretess och en vittnesskyddsmekanism för dem som tillhandahåller information, såsom människorättsförsvarare och människorättsorganisationer.

14.

Europaparlamentet betonar att riktade sanktioner måste syfta till att uppnå effektiva och varaktiga resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser och expertis för att genomdriva och regelbundet övervaka effekterna av EU:s globala system för människorättsliga sanktioner samt att noggrant granska uppföranden och avföranden från förteckningen. Parlamentet insisterar på att man måste rikta större uppmärksamhet och resurser på offentlig kommunikation om förteckningarna, både inom EU och i de berörda länderna, vilket bland annat innefattar att översätta relevanta handlingar till de berörda individerna och enheternas lokala språk.

15.

Europaparlamentet påminner om att det behövs en enhetlig och konsekvent strategi för att genomdriva EU:s sanktionssystem, och uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att säkerställa samstämmigheten mellan EU:s globala system för människorättsliga sanktioner och EU:s utrikespolitik, i synnerhet när det gäller stöd för mänskliga rättigheter och demokrati, samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Parlamentet vill dessutom se en större konsekvens mellan EU:s sanktionssystem och internationell kriminallagstiftning, internationell humanitär rätt och EU:s politik rörande rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna.

16.

Europaparlamentet understryker at EU:s globala system för människorättsliga sanktioner måste vara förenligt med och komplettera EU:s landspecifika och horisontella begränsande åtgärder, sektorspecifika åtgärder och vapenembargon samt de befintliga internationella sanktionsramarna, i synnerhet i förhållande till FN:s säkerhetsråd.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU att tillsammans med Förenta staterna upprätta en transatlantisk allians för att försvara demokratin globalt och föreslå en verktygslåda för demokratiförsvar som bör omfatta gemensamma sanktionsåtgärder och strategier mot penningtvätt, samt att se till att sanktionspolicyn i denna allians är kopplad till europeiska och internationella utredningar och många andra internationella rättsliga instrument, såsom internationella tribunaler och initiativet om ett EU-centrum för rättvisa.

18.

Europaparlamentet är övertygat om fördelarna med att samordna och samarbeta med partner och likasinnade länder för att genomföra EU:s globala system för människorättsliga sanktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, när man inför sanktioner, bygga vidare på det nära samarbetet och det strategiska partnerskapet mellan EU och Förenta staterna, vilket bygger på en gemensam historia och delade demokratiska värderingar, samt efterlyser regelbundna diskussioner om riktade sanktioner, i synnerhet inom ramen för den transatlantiska lagstiftardialogen. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att samarbeta med externa rättsliga institutioner såsom Internationella brottsmålsdomstolen, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter samt andra tillfälliga tribunaler, FN-stödda tribunaler och övriga organ, däribland kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, liksom med internationella övervaknings- och tillsynsorgan, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Nato och Europarådet, i syfte att samla in bevis för att införa sanktioner inom EU-systemet och avskräcka från allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för att alla länder i världen ska ratificera Romstadgan för internationella brottsmålsdomstolen.

19.

Europaparlamentet upprepar att åtal mot förövarna av grova människorättskränkningar och massövergrepp inom nationella eller internationella jurisdiktioner även i fortsättningen bör vara det främsta målet för alla ansträngningar som EU och dess medlemsstater gör för att bekämpa straffrihet. Parlamentet upprepar i detta avseende vikten av en universell jurisdiktion och välkomnar de rättsliga förfaranden som nyligen inletts enligt denna princip i ett antal medlemsstater.

20.

Europaparlamentet understryker vikten av att EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer anpassar sig till EU:s globala system för människorättsliga sanktioner, i linje med den bredare anpassningen till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 11.

(2) EUT C 23, 21.1.2021, s. 108.

(3) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 49.

(4) EUT C 378, 9.11.2017, s. 52.

(5) Antagna texter, P9_TA(2021)0012.

(6) Antagna texter, P9_TA(2021)0014.

(7) EUT C 337, 20.9.2018, s. 82.

(8) EUT C 101, 16.3.2018, s. 47.

(9) EUT L 410 I, 7.12.2020, s. 13.

(10) EUT L 410 I, 7.12.2020, s. 1.

(11) EUT L 71 I, 2.3.2021, s. 1.

(12) EUT L 99 I, 22.3.2021, s. 1.

(13) EUT L 198, 28.7.2017, s. 29.

(14) EUT L 283, 31.10.2017, s. 1.

(15) EUT L 295, 14.11.2017, s. 60.