P9_TA(2021)0259

Företagens ansvar för miljöskador

Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2021 om företagens ansvar för miljöskador (2020/2027(INI))

(2022/C 15/20)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (1) (miljöansvarsdirektivet),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (2) (miljöbrottsdirektivet),

—	med beaktande av rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 14 april 2016 enligt artikel 18.2 i direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (COM(2016)0204),

—	med beaktande av artiklarna 4 och 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan),

—

med beaktande av ändringen av direktiv 2004/35/EG genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs (5),

—

med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 april 2016 från kommissionens avdelningar om Refit-utvärderingen av miljöansvarsdirektivet (SWD(2016)0121), som bifogas kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet enligt artikel 18.2 i direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador,

—	med beaktande av briefingen från Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) av den 6 juni 2016 med titeln The implementation of the Environmental Liability Directive: a survey of the assessment process carried out by the Commission,

—	med beaktande av studien från sin utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor från den 15 maj 2020 med titeln Environmental liability of companies,

—	med beaktande av kommissionens studie från maj 2020 med titeln Improving financial security in the context of the Environmental Liability Directive,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs utvärdering av den 11 december 2019 av direktivet om miljöbrott,

—	med beaktande av briefingmeddelandet från EPRS från oktober 2020 med titeln Environmental liability of companies: selected possible amendments of the ELD,

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 28 oktober 2020 om utvärderingen av direktivet om miljöbrott (SWD(2020)0259),

—	med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från forskningsprojektet European Union Action to Fight Environmental Crime (EFFACE) från mars 2016,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A9-0112/2021), och av följande skäl:

Enligt artikel 191.1 i EUF-fördraget ska unionens miljöpolitik bidra till att uppnå sådana mål som att skydda människors hälsa, skydda och förbättra miljöns kvalitet, främja ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna och främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller världsomspännande miljöproblem.

B.	I artikel 37 i stadgan föreskrivs att en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet ska integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling.

EU:s samordnade miljöstrategi uppmuntrar till samarbete och säkerställer att EU-politiken är konsekvent. Den europeiska gröna given har en nollutsläppsambition, som ska uppnås genom en övergripande strategi för att skydda EU-medborgarnas hälsa mot miljöförstöring och föroreningar, samtidigt som omställningen måste vara rättvis och inte får lämna någon utanför.

Ansvarsfullt företagande innebär att företag tar vederbörliga miljöhänsyn. Säkerställande av miljöskadeansvar är avgörande för att göra Europas företag mer hållbara på lång sikt. Uppnåendet av detta är nära kopplat till utvecklingen av tillhörande lagstiftning om företags tillbörliga aktsamhet, företags sociala ansvarsskyldighet och hållbar företagsstyrning. Ansvaret måste vara förenligt med nationell rätt.

E.	Miljöförstörelse, farliga och skadliga kemikalier och klimatförändringar kan medföra betydande risker för människors hälsa genom luft-, jord- och vattenföroreningar.

Miljöansvarsdirektivet existerar sida vid sida med andra ansvarsinstrument och ansvarsbestämmelser, både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Tillbud som medför ansvar enligt miljöansvarsdirektivet kan föranleda straffrättsliga, civilrättsliga eller administrativa förfaranden parallellt med varandra, vilket skapar rättslig osäkerhet och otrygghet både för de berörda företagen och för potentiella offer.

G.	I sin rapport om miljöansvar från 2016 skriver kommissionen att EU, trots miljöansvarsdirektivets fördelar i arbetet med att förbättra den rättsliga samstämmigheten på EU-nivå, fortfarande lider av ett fragmenterat regelverk på detta område och bristande enhetlighet både rättsligt och praktiskt.

H.	Miljöansvarsdirektivets befintliga definitioner av ”miljöskada” och ”verksamhetsutövare” har varit föremål för olika analyser som pekat på svårigheter med tolkningen. Innebörden i tröskelvärdet för miljöskada tolkas och tillämpas olika och kräver därför ytterligare förtydligande.

I.	Det har förekommit ett ökande antal fall där offer för föroreningar orsakade av dotterbolag till europeiska företag verksamma utanför EU har försökt stämma moderbolagen vid domstolar i EU för att avkräva miljöansvar.

J.	Ansvarssystemen för diffus förorening i EU-lagstiftningen är fragmenterade.

I miljöansvarsdirektivet fastställs en ram för miljöansvar enligt principen om att förorenaren betalar, för att förebygga och avhjälpa miljöskador. Miljöansvarsdirektivet kompletterar viktiga delar av EU:s miljölagstiftning som det har direkt eller indirekt anknytning till, särskilt habitatdirektivet (6), fågeldirektivet (7), ramdirektivet för vatten (8), ramdirektivet om en marin strategi (9) och direktivet om säkerhet till havs (10).

I sin rapport om miljöansvar från 2016 rådde kommissionen alla medlemsstater att åta sig att registrera uppgifter om tillbud enligt miljöansvarsdirektivet och att offentliggöra registren enligt det direktivet om de inte redan gjort det (11). Trots detta har endast sju medlemsstater ett allmänt tillgängligt register för fall inom ramen för miljöansvarsdirektivet, medan fyra andra medlemsstater har ett icke-offentligt register. Flera medlemsstater samlar in information som omfattas av annan EU-lagstiftning, men inte specifikt miljöansvarsdirektivet, eller har register med ett vidare eller ett annat tillämpningsområde. Flera medlemsstater samlar in uppgifter på regional nivå. Fjorton medlemsstater har inte någon databas för miljöolyckor eller för fall inom ramen för miljöansvarsdirektivet. Genomförandet av miljöansvarsdirektivet kännetecknas av ett stort mått av flexibilitet för medlemsstaterna, som bottnar i ett fragmenterat regelverk och bristande enhetlighet både rättsligt och praktiskt.

Det framgår att en majoritet av medlemsstaterna inte föreskriver obligatoriska instrument för ekonomisk säkerhet i sin lagstiftning men att flera länder ändå kräver det (12). Där sådana instrument införts tycks de ha visat sig värdefulla och tydliggjort behovet av att studera införandet av ett obligatoriskt system för ekonomisk säkerhet.

Även om tillräckligt försäkringsskydd finns på de flesta marknader, även för kompletterande och kompenserande hjälpåtgärder, är efterfrågan generellt sett låg på grund av avsaknad av inrapporterade tillbud, bristfällig tillämpning och långsammare utveckling på tillväxtmarknader (13). Detta är inte i sig ett hinder för införandet av obligatoriska ekonomiska garantier.

O.	Insolvens hos verksamhetsutövare till följd av större olyckor är alltjämt ett problem i EU. Kommissionen bör analysera befintliga nationella och rättsliga ramar och anta en harmoniserad EU-linje för att skydda skattebetalarna mot konsekvenserna av ett företags insolvens.

P.	Tillgången på instrument för ekonomisk säkerhet har ökat betydligt sedan miljöansvarsdirektivet antogs.

Q.	Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen (14), genom vilket direktiv 2009/22/EG upphävs, har antagits och kommer att tillämpas av medlemsstaterna från och med den 25 juni 2023.

R.	I vissa fall är ledamöter i bolagsstyrelser medvetna om verksamhet som innebär hög risk för miljöskador, men deras beslutsfattande förblir trots detta vinstinriktat på bekostnad av ett ansvarsfullt agerande och miljön.

S.	Översynen av miljöansvarsdirektivet bör med nödvändighet sträva efter balans mellan företagshänsyn och miljöskydd.

Under de senaste åren har Europaparlamentet intagit en proaktiv roll när det gäller att verka för en miljöansvarsordning för miljö- och människorättsrelaterade skador i tredjeländer, särskilt genom antagandet av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer (15).

U.	Ett mandat för kommissionen bör säkerställa att bestämmelser om att skapa eller upprätthålla lika villkor i miljöfrågor i EU:s handelsavtal tillämpas, när sådana bestämmelser ingår i avtalen.

Europeiska miljöbyrån undersöker för närvarande hur miljörisker och miljövinster är fördelade i samhället. I Parisavtalet om klimatförändringar från 2015 betonas vikten av att ta hänsyn till utsatta människors rättigheter. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter offentliggjorde nyligen ramprinciperna om de mänskliga rättigheterna och miljön, där ländernas människorättsskyldigheter förtydligas i fråga om en ren, hälsosam och hållbar miljö. Dessutom pågår just nu FN-förhandlingar om ett system med företagsansvar för brott mot mänskliga rättigheter.

Konsekvenserna av miljöskador och miljöbrott är negativa inte bara för den biologiska mångfalden och klimatet, utan även för de mänskliga rättigheterna och människors hälsa. En översyn bör ta hänsyn till riskerna med den gränsöverskridande karaktären hos miljöskador, allvarlig organiserad brottslighet och korruption, tillsammans med riskerna för de mänskliga rättigheterna och miljön.

I princip 21 i Stockholmsdeklarationen och princip 2 i Riodeklarationen erkänns staternas suveräna rätt att utnyttja sina egna resurser i enlighet med sin egen miljöpolitik, men i lika hög grad deras ansvar att se till att verksamhet inom deras nationella jurisdiktioner eller under deras kontroll inte orsakar skada på miljön i andra stater eller i områden utanför deras jurisdiktioner.

Allmänna synpunkter

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att bedöma och täppa till luckorna i genomförandet av miljöansvarsdirektivet och miljöbrottsdirektivet i medlemsstaterna.

Europaparlamentet beklagar att utrymmet för skönsmässig bedömning i miljöansvarsdirektivet, den bristande medvetenheten och informationen om miljöansvarsdirektivet, de otillräckliga resurserna och expertkunskaperna och de svaga mekanismerna för att säkerställa efterlevnad och effektiv styrning på nationell, regional och lokal nivå har lett till brister i genomförandet, avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om graden av tillämpning och efterlevnad av miljöansvarsdirektivet och antalet fall i all synnerhet samt ojämlika villkor för verksamhetsutövarna. Parlamentet beklagar att sådana brister även påverkar genomförandet av miljöbrottsdirektivet. Parlamentet anser därför att det krävs ytterligare ansträngningar för att säkerställa standardisering av regelverket i EU och stärka allmänhetens tilltro till EU-lagstiftningens ändamålsenlighet i syfte att förhindra och avhjälpa miljöskador effektivare och skapa lämplig balans mellan företagshänsyn och miljöskydd.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet, som sammanför yrkesutövare med ansvar för säkerställandet av miljölagstiftningens efterlevnad, som en uppföljning av kommissionens handlingsplan (16) från 2018 samt arbetsprogrammet 2020–2022 för bättre efterlevnad och styrning på miljöområdet, som forumet godkände i februari 2020 (17).

Europaparlamentet beklagar att miljöinspektionernas budgetar i många medlemsstater har stagnerat eller minskat på grund av finanskrisen och att även stora, resursstarka myndigheter kan ha svårt att självständigt utveckla kunskap om de bästa sätten att säkerställa efterlevnad. Parlamentet anser därför att det behövs starkare stöd på EU-nivå, t.ex. genom tillgängliga informationsportaler, allmänt använda nätverk (EU-nätverk för yrkesutövare), information och vägledning om bästa praxis, ytterligare utbildningsprogram om miljörättens och miljöbrottens särdrag på EU-nivå och nationell nivå för domare och yrkesutövare, utbildningsmaterial samt vägledning om färdigheter, i samordning med nationella myndigheter, eftersom detta kan öka pressen på de företag som är ”svarta får” och gynna de företag som följer lagen och skulle göra det möjligt för intressenter, verksamhetsutövare och allmänheten att bli mer medvetna om miljöansvarsdirektivssystemets existens och tillämpning och därigenom bidra till bättre förebyggande och avhjälpande av miljöskador.

Europaparlamentet beklagar att miljöbrott är en av de mest lönsamma formerna av gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att anslå lämpliga ekonomiska och mänskliga resurser för att förebygga, utreda och lagföra miljöbrott och att öka sakkunskapen hos de berörda myndigheterna, inbegripet åklagare och domare, i syfte att effektivare lagföra och bestraffa miljöbrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta eller förstärka specialiserade enheter inom sina nationella polismyndigheter på lämpliga nivåer för utredning av miljöbrott. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla medlemsstater har lämpliga krishanteringsförfaranden på miljöområdet på både nationell och transnationell nivå, och uppmuntrar medlemsstaterna att begagna sig av gemensamma utredningsgrupper och informationsutbyte i gränsöverskridande miljöbrottsmål, vilket underlättar samordningen av utredningar och åtal som genomförs parallellt i flera medlemsstater.

Europaparlamentet anser att den bristande harmoniseringen av miljöansvarsdirektivet bland annat beror på att det inte föreskrivs något administrativt standardförfarande för att underrätta behöriga myndigheter om överhängande hot om eller faktiska miljöskador. Parlamentet beklagar därför att det inte finns någon skyldighet att offentliggöra sådana underrättelser eller information om hur fallen hanteras. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater har identifierat denna begränsning i sin nationella lagstiftning och därför upprättat databaser för underrättelser, tillbud och fall. Parlamentet framhåller dock att denna praxis varierar kraftigt från medlemsstat till medlemsstat och är ganska begränsad.

Europaparlamentet påpekar att tillförlitliga uppgifter om miljöolyckor som föranleder tillämpning av miljöansvarsdirektivet eller andra administrativa, civilrättsliga eller straffrättsliga instrument bör samlas in under överinseende av en EU-arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet och att relevanta uppgifter bör offentliggöras. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma situationen i vederbörlig ordning för att fastställa om miljöskadan kan hanteras på adekvat sätt med en kombination av olika rättsinstrument eller om det finns kvar allvarliga luckor som behöver åtgärdas. Parlamentet insisterar på ett korrekt genomförande av miljöansvarsdirektivet genom att medlemsstaterna uppmuntras att dokumentera uppgifter om tillbud och offentliggöra register inom ramen för direktivet samt samla in de uppgifter som krävs för att kunna dokumentera att direktivet tillämpas på ett ändamålsenligt och effektivt sätt i deras land i syfte att öka tilltron till miljöansvarsdirektivets system och förbättra genomförandet.

Europaparlamentet understryker att verksamhetsutövarna i nästan alla fall inom ramen för miljöansvarsdirektivet samarbetar med de administrativa myndigheterna om hjälpåtgärder. Parlamentet konstaterar samtidigt att den genomsnittliga kostnaden för hjälpåtgärder är 42 000 euro (18) men att kostnaderna varit avsevärt högre i en del betydelsefulla fall. Parlamentet beklagar därför att ersättning för kostnader i de fallen inte varit möjlig på grund av verksamhetsutövarens insolvens och att kostnaderna till följd av detta fått ersättas av staten, och indirekt skattebetalarna, en företeelse som måste undvikas i framtiden.

Europaparlamentet konstaterar att antalet företag som åtalas i miljömål är litet i medlemsstaterna, även om brott i den mening som avses i miljöansvarsdirektivet bevisligen äger rum. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att orsakerna till denna situation inte har analyserats eller förklarats utförligt av kommissionen eller medlemsstaterna.

Rekommendationer

10.

Europaparlamentet vill att miljöansvarsdirektivet revideras så snart som möjligt och omvandlas till en fullt ut harmoniserad förordning. Parlamentet framhåller samtidigt behovet av att uppdatera miljöansvarsdirektivet och lägga det i linje med annan EU-lagstiftning avsedd att skydda miljön, däribland miljöbrottsdirektivet. Parlamentet framhåller att olikheter i genomförandet och tillämpningen av EU-reglerna om företagens ansvar för miljöskador för närvarande inte skapar lika villkor för EU-industrin, vilket snedvrider den inre marknadens funktion. Parlamentet vill se större ansträngningar för att harmonisera genomförandet av miljöansvarsdirektivet i medlemsstaterna.

11.

Europaparlamentet vill att miljöansvarsdirektivet uppdateras efter en ingående konsekvensbedömning, där bland annat direktivets tillämpningsområde bör studeras, samtidigt som hänsyn tas till nya typer och mönster av miljöbrott. Parlamentet framhåller vidare behovet av att se till att befintlig lagstiftning tillämpas ordentligt.

12.

Europaparlamentet noterar medlemsstaternas växande engagemang för att arbeta för ett erkännande av miljömord på nationell och internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka relevansen av miljömord för EU-rätten och EU:s diplomati.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare förtydliganden och vägledning till behöriga nationella myndigheter och åklagare om miljöansvarsdirektivets centrala juridiska termer och att utveckla en harmoniserad klassificering av miljöbrott.

14.

Europaparlamentet framhåller att icke-bindande instrument, såsom vägledningar om tolkningen av juridiska termer som används i både miljöansvars- och miljöbrottsdirektivet, utvärdering av skada eller information om och jämförelse av sanktionspraxis i medlemsstaterna, har en viktig roll för att effektivisera genomförandet av direktiven. Parlamentet framhåller behovet av mycket mer punktliga och stringenta regleringsåtgärder i medlemsstaterna.

15.

Europaparlamentet anser att tillämpningen bör harmoniseras och att en EU-arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet med högkvalificerade experter och kommissionstjänstemän bör tillsättas för att på begäran dels stödja medlemsstaterna med genomförandet och tillämpningen av direktivet, dels stödja offer för miljöskador och ge dem råd om vilka möjliga rättsliga åtgärder som står till buds på EU-nivå (jämförbart med Solvit).

16.

Europaparlamentet anser att det reviderade regelverket bör föreskriva bättre EU-omfattande datainsamling, informationsutbyte, öppenhet och utbyte av bästa praxis i medlemsstaterna, med understöd av EU:s arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet.

17.

Europaparlamentet rekommenderar att EU:s framtida arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet stöder genomförandet av ett heltäckande övervakningssystem för att ge behöriga myndigheter en effektiv verktygslåda för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av miljölagstiftningen.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, understödda av EU:s arbetsgrupp för miljöansvarsdirektivet, att inrätta skydds- och stödsystem för dem som drabbats av miljöskador och att se till att de har full tillgång till rättslig prövning, information och ersättning. Parlamentet framhåller icke-statliga miljöorganisationers roll för att öka medvetenheten och identifiera eventuella överträdelser av EU:s miljölagstiftning och nationell miljölagstiftning.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effektiviteten i snabbmekanismer för klagomål för att tillförsäkra de drabbade snabb ersättning i insolvensfall, som kan förorsaka ytterligare skada.

20.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv (EU) 2020/1828.

21.

Europaparlamentet konstaterar att Århusförordningen för närvarande ses över (19). Parlamentet upprepar att Århusförordningen möjliggör tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och därigenom medger offentlig granskning av EU-akter som påverkar miljön. Parlamentet betonar att Århusförordningen inbegriper miljöansvarsdirektivet.

22.

Europaparlamentet framhåller i synnerhet rollen för miljöområdets människorättsförsvarare som kämpar för rättigheter och grundläggande friheter, eftersom dessa även omfattar åtnjutande av en säker, hälsosam och hållbar miljö, och parlamentet fördömer skarpt alla former av våld, hot, trakasserier och skrämsel mot dem, även när syftet är att processvägen undergräva deras försök att ställa dem som orsakar miljöskador till svars. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att sådana handlingar utreds och lagförs på ett korrekt och effektivt sätt.

23.

Europaparlamentet stöder de befintliga kraven på att även rapportera om icke-finansiella frågor. Parlamentet konstaterar emellertid att sådan rapportering hittills har varit en rättslig skyldighet endast för stora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga tonvikt på att säkerställa efterlevnaden av sådana rapporteringskrav i händelse av underlåtenhet vid den kommande översynen av direktivet om icke-finansiell rapportering (20).

24.

Europaparlamentet anser att de flesta definitioner i miljöansvarsdirektivet, särskilt ”miljöskada” och ”verksamhetsutövare”, bör förtydligas ytterligare och om lämpligt utvidgas för att göra direktivet rättvist och tydligt för alla berörda parter och hålla jämna steg med den snabba utvecklingen när det gäller föroreningar. Parlamentet välkomnar därför de pågående försöken att utarbeta ett samsynsdokument om viktiga definitioner och begrepp i miljöansvarsdirektivet. Parlamentet beklagar emellertid att kommissionen och regeringsexpertgrupperna för miljöansvarsdirektivet inte enats om dess format, vilket innebär att samsynsdokumentet fortsätter att vara ett dokument framställt av den konsulttjänst som anlitades av kommissionen för att hjälpa till med genomförandet av miljöansvarsdirektivets fleråriga arbetsprogram för 2017–2020.

25.

Europaparlamentet anser att översynen av miljöansvarsdirektivet bör anpassas till klimatavtalet från Paris för att värna såväl EU-medborgarnas intressen som miljön. Parlamentet erkänner miljöns och ekosystemens egenvärde och deras rätt till effektivt skydd.

26.

Europaparlamentet noterar att ansvarssystemen för diffus förorening i EU-rätten är fragmenterade. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en studie om hur diffus förorening hanteras i de olika ansvarssystemen i EU.

27.

Europaparlamentet påpekar att skillnader i tolkning och tillämpning av kriterierna i bilaga I till miljöansvarsdirektivet, som går in på definitionen av ”miljöskada” enligt artikel 2.1 a i samma direktiv, är en av orsakerna till den inkonsekventa tillämpningen av direktivet. Parlamentet efterlyser därför en mer konsekvent tillämpning samt ytterligare förtydligande av och vägledning om kriterierna och därigenom även frågan om vad som utgör en ”betydande skada” enligt miljöansvarsdirektivet.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om en utvidgning av miljöansvarsdirektivets tillämpningsområde och verksamheterna i bilaga III skulle kunna skulle kunna begränsa de kort- och långsiktiga skadorna på miljön, människors hälsa och luftkvaliteten. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att bedöma om försiktighetsprincipens ansats korrekt och ändamålsenligt utgår från potentiellt farliga risker eller effekter.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att betrakta miljöbrott som en prioritering. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja artikel 83.2 i EUF-fördraget och att överväga att anta ett övergripande ramdirektiv om miljöbrott och effektiva och proportionella sanktioner, i vilket det fastställs vilka beteenden som ska bestraffas, överträdelsernas art, typerna av brott, ersättningssystemen, återställandeåtgärderna och minimipåföljderna, inbegripet juridiska och fysiska personers övergripande ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att inkludera miljöbrott bland de kategorier av brott som anges i artikel 83.1 i EUF-fördraget.

30.

Europaparlamentet anser att heltäckande och effektiva förebyggande åtgärder och avskräckande och proportionella straffrättsliga påföljder har en viktig avskräckande effekt mot miljöskador. Parlamentet beklagar den låga graden av upptäckt, utredning och lagföring av samt fällande domar för miljöbrott. Parlamentet anser vidare att företagen i enlighet med principen att förorenaren betalar bör bära hela kostnaden för den miljöskada som de direkt orsakat, så att de får incitament att internalisera externa miljöeffekter och så att en externalisering av dessa kostnader undviks.

31.

Europaparlamentet framhåller att miljöskada bör medföra administrativt, civilrättsligt och straffrättsligt ansvar för de ansvariga företagen i enlighet med principen ne bis in idem. Parlamentet konstaterar att dessa former av ansvar samexisterar med andra affärsrättsliga ansvarssystem, t.ex. inom konsument- eller konkurrensrätten.

32.

Europaparlamentet uttrycker oro över den höga förekomsten av miljöbrott, med tanke på att de kombinerade uppskattningarna från OECD, FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC), FN:s miljöprogram (Unep) och Interpol av det ekonomiska värdet av all miljöbrottslighet visar att detta är den fjärde största kategorin av internationell brottslighet. Parlamentet erkänner det direkta eller indirekta sambandet mellan miljöbrott och gränsöverskridande organiserad brottslighet och korruption (21). Parlamentet uppmanar Europol att uppdatera studien från 2015 (22) och att regelbundet tillhandahålla uppdaterade uppgifter. Parlamentet påpekar att frysning och förverkande av vinning av brott, inklusive miljöbrott, är avgörande sätt att bekämpa organiserad brottslighet, och betonar vikten av att använda sådan vinning även för sociala ändamål i syfte att återställa skadorna och förbättra miljön.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att när Europeiska åklagarmyndigheten är fullt inrättad och funktionsduglig utvidga dess mandat till att även omfatta miljöbrott.

34.

Europaparlamentet uppmanar Europol och Eurojust att stärka dokumentationen, utredningen och lagföringen av miljöbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europol och Eurojust att tillhandahålla mer stöd och en mer ändamålsenlig och institutionaliserad struktur för befintliga nätverk av yrkesutövare, gränsöverskridande brottsbekämpning, miljöbyråer och specialiserade åklagare, såsom det europeiska nätverket för miljöåklagare (ENPE) och Europeiska unionens domarforum för miljöfrågor (EUFJE).

35.

Europaparlamentet betonar vikten av (e-)utbildning för brottsbekämpande aktörer inom miljöbrott och uppmanar Cepol att intensifiera sin utbildning på detta område.

36.

Europaparlamentet framhåller vikten av att stärka Europols nätverk för bekämpande av miljöbrott (EnviCrimeNet) på nationell och europeisk nivå för att möjliggöra oberoende och effektiva utredningar i syfte att bekämpa miljöbrott.

37.

Europaparlamentet betonar att EU:s miljöansvarsordning måste vara i överensstämmelse med en konsekvent politik för utveckling och principen om att inte vålla skada.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera införandet av en sekundär ansvarsordning, alltså ansvar för moderbolaget och kedjeansvar för skador på människors hälsa och miljön (23), och att göra en bedömning av den rådande ansvarssituationen för dotterbolag som är verksamma utanför EU, bland annat med eventuella förbättringar i händelse av miljöskada.

39.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande att dess förslag om företagens tillbörliga aktsamhet och ansvarsskyldighet kommer att omfatta en ansvarsordning. För att offren ska kunna få tillgång till ett effektivt rättsmedel bör ett företag hållas ansvarigt i enlighet med nationell rätt för den skada som företag som det kontrollerar har orsakat eller bidragit till genom handlingar eller underlåtenheter, om de sistnämnda har gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller har orsakat miljöskador, såvida inte företaget kan bevisa att det agerade med vederbörlig omsorg i enlighet med sina skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet och vidtog alla rimliga åtgärder för att förhindra sådan skada.

40.

Europaparlamentet anser att möjligheten till ansvarsfrihet grundad på tillstånd och ansvarsfrihet grundad på teknikens ståndpunkt inom ramen för ansvarsfrihetsdirektivet bör bibehållas endast om ett företag kan bevisa att det inte kunde känna till faran med sin verksamhet (omvänd bevisbörda). Därför bör man i den reviderade miljöansvarsordningen begränsa tillämpningsområdet för ansvarsfrihet grundad på tillstånd och ansvarsfrihet grundad på teknikens ståndpunkt för att öka dess effektivitet, i överensstämmelse med principen om att förorenaren betalar.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att jämka samman miljöansvarsdirektivet med lagstiftningen om skadeståndsansvar för bolagsstyrelser när det kan fastställas ett orsakssamband mellan en bolagsstyrelses handlingar eller underlåtenheter och en miljöskada enligt definitionen i miljöansvarsdirektivet, bland annat när skadan är resultatet av förorenande verksamhet som bedrivs för att maximera företagets vinst och höja medlemmarnas bonusar (24).

42.

Europaparlamentet framhåller att skattebetalarnas och de ansvariga verksamhetsutövarnas kostnader för miljöskador skulle kunna minskas betydligt genom användning av instrument för ekonomisk säkerhet. Parlamentet konstaterar emellertid att miljöansvarsdirektivet inte föreskriver ett obligatoriskt system för ekonomisk säkerhet.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera införandet av ett obligatoriskt system för ekonomisk säkerhet (som omfattar försäkring, bankgarantier, företagspooler, värdepapper och obligationer eller fonder), med en högsta gräns per fall, i syfte att förhindra att skattebetalarna tvingas bekosta hjälpåtgärder vid miljöskador. Parlamentet uppmanar kommissionen att dessutom utveckla en harmoniserad EU-metod för att beräkna den högsta ansvarsgränsen, med beaktande av verksamheten och miljökonsekvenserna. Parlamentet framhåller behovet av att se till att ekonomisk ersättning kan erhållas, även när den ansvariga verksamhetsutövaren är insolvent.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en studie om införandet av ett system för ekonomisk ersättning inom ramen för miljöansvarsdirektivet på EU-nivå eller nationell nivå för sådana fall där de tillgängliga hjälpåtgärderna är otillräckliga mot bakgrund av skadans omfattning. Parlamentet framhåller att diskussionerna om detta bland annat bör handla om möjliga sätt att kvantifiera miljöskada.

45.

Europaparlamentet anser, med tanke på att syftet med miljöansvarsdirektivet är att förebygga och avhjälpa miljöskador, att en framtida förordning (miljöansvarsförordning) bör vara tillämplig på alla företag som verkar i EU oavsett var de är registrerade eller baserade och att ett samlat grepp samt ömsesidighet krävs för att tillgodose företagens behov i en global ekonomi. Parlamentet anser vidare att tillämpningen av den framtida förordningen bör utvidgas till att gälla alla enheter som tar emot EU-medel, nationella medel eller regionala medel och som orsakar eller kan orsaka miljöskada i sin verksamhet.

46.

Europaparlamentet välkomnar att allt fler europeiska företag eftersträvar målet om hållbart värdeskapande, och uppmanar alla företag att tillämpa en tredelad resultatredovisning.

47.

Europaparlamentet inser att omställningen till mer hållbara och miljövänliga produktionsmetoder kan vara tids- och kostnadsintensiv för företag och framhåller betydelsen av rättslig och administrativ säkerhet för de berörda företagen.

48.

Europaparlamentet påminner om att EU bör främja en hög miljöskyddsnivå på sitt eget territorium och göra sitt yttersta för att i tredjeländer förebygga miljöförstöring orsakad av företag med säte i en medlemsstat. Parlamentet påminner även om att det inte finns något rättsligt instrument på EU-nivå som behandlar möjligheten att åtala europeiska företag utomlands för miljöbrott eller verksamhet som orsakar miljöskador. Parlamentet vill att EU uppmuntrar moderbolag att tillämpa hållbara och ansvarsfulla metoder i sitt samarbete med tredjeländer, i linje med internationella mänskliga rättigheter och miljöstandarder, och att avstå från investeringsstrategier som direkt leder till riskfyllda utfall. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att skapa incitament för företag som frivilligt vidtar naturskyddsåtgärder som går utöver bestämmelserna om natur- och artskydd och att utvärdera dessa åtgärder för att slutligen utarbeta de bästa metoderna och ställa insikterna till andra företags förfogande som goda exempel.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett fullt genomförande och upprätthållande av bestämmelserna om biologisk mångfald i alla handelsavtal, inklusive genom sin funktion med en ansvarig för efterlevnaden av handelsbestämmelserna. Parlamentet anser att kommissionen bättre bör bedöma handelsavtals konsekvenser för den biologiska mångfalden, bland annat genom uppföljningsinsatser för att i förekommande fall skärpa mångfaldsbestämmelserna i befintliga och framtida avtal.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att bestämmelser om att skapa eller upprätthålla lika villkor i miljöfrågor i EU:s handelsavtal efterlevs, när sådana bestämmelser ingår i avtalen.

51.

Europaparlamentet anser att man i fördefinierade fall med extremt omfattande föroreningar bör tillämpa inte bara miljöansvarsinstrument utan ett flertal olika instrument, bland annat administrativa åtgärder, ekonomiska påföljder och i vissa fall lagföring, för att avhjälpa problemet.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att påföljder som fastställs i enlighet med miljöbrottsdirektivet tillämpas.

53.

Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att se till att företagens sociala ansvar i fråga om att förebygga och avhjälpa miljöskador beaktas i samband med upphandlingskontrakt och tilldelning av offentliga medel.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan vidare dröjsmål lägga fram ett förslag om miljöinspektioner på EU-nivå, som forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet föreslagit i åtgärd nio i sitt arbetsprogram, men anser att en rekommendation om att fastställa minimikriterier för miljöinspektioner inte räcker.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder från EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet för att intensifiera insatserna mot miljöbrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten och främja lösningar i internationella forum.

56.

Europaparlamentet föreslår att parlamentets och rådets rekommendation av den 4 april 2001 (25), som innehåller en utförlig förklaring av hur miljöinspektioner bör utföras, om nödvändigt ska uppdateras och att den ska göras om till en bindande handling eller förordning.

57.

Europaparlamentet uppmanar EU:s ombudsman att öka sitt fokus på frågor som rör miljöregelverket.

58.

Europaparlamentet anser att företag som dömts för miljöbrott inte bör tillåtas dra nytta av de åtgärder som planeras för registrerade i öppenhetsregistret under en lämplig men begränsad tidsperiod. Parlamentet föreslår därför en översyn av öppenhetsregistrets tillämpningsområde och uppförandekod för att inkludera bestämmelser om att företag som dömts för miljöbrott tillfälligt ska avföras.

59.

Europaparlamentet påpekar att den konfidentiella behandlingen av information om effekterna av industriverksamhet, i kombination med svårigheterna att övervaka och identifiera metoder som t.ex. olaglig dumpning av ämnen eller avfall i havet, avgasning och oljetömning, kan leda till ett ökat antal lagöverträdelser avseende vattenförorening. Parlamentet framhåller därför att medlemsstaterna måste göra relevant information allmänt tillgänglig för att underlätta utvärderingen av ett eventuellt orsakssamband mellan industriverksamhet och miljöskador.

60.

Europaparlamentet stöder FN:s krav på ett globalt erkännande av rätten till en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö på FN-nivå.

61.

Europaparlamentet påminner om att den globala ökningen av miljöbrottslighet är ett växande hot mot uppnåendet av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och att människor i utvecklingsländer är direkt beroende av miljön för sin livsmedelsförsörjning, hälsa och ekonomiska säkerhet. Parlamentet beklagar djupt att den försämring av den biologiska mångfalden som miljöbrottsligheten orsakar, och den förlust av resurser som det leder till, gör dem ännu mer sårbara.

62.

Europaparlamentet efterlyser ökat stöd till lokala myndigheter och regeringar i utvecklingsländer i fråga om att harmonisera den inhemska lagstiftningen och politiken efter internationella miljöstandarder. Parlamentet framhåller behovet av att stödja civilsamhället och lokala aktörer i tredjeländer och utvecklingsländer när det gäller att ställa statliga myndigheter till svars för miljöskador som orsakas av privata och statliga företag och som tolereras eller godkänns av staten.

o o

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

(2) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.

(3) EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.

(4) EUT L 140, 5.6.2009, s. 114.

(5) EUT L 178, 28.6.2013, s. 66.

(6) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 12 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs (EUT L 178, 28.6.2013, s. 66).

(11) COM(2016)0204, s. 10.

(12) Generaldirektoratet för miljö, Outcome of the Specific Contract 'Support for the REFIT actions for the ELD – phase 2, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2019, s. 17.

(13) Refit-utvärdering av miljöansvarsdirektivet, s. 47.

(14) EUT L 409, 4.12.2020, s. 1.

(15) EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.

(16) Kommissionens meddelande av den 18 januari 2018 om EU:s åtgärder för att förbättra efterlevnaden av miljölagstiftningen och miljöstyrningen, COM(2018)0010.

(17) Forumet för efterlevnad och styrning på miljöområdet, godkänt arbetsprogram 2020–2022 för bättre efterlevnad och styrning på miljöområdet, Europeiska kommissionen, Bryssel, 2020.

(18) Utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, Environmental liability of companies, Europaparlamentet, Bryssel, 2020, s. 110.

(19) Kommissionens förslag av den 14 oktober 2020 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (COM(2020)0642).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (EUT L 330, 15.11.2014, s. 1).

(21) Se den för EFFACE offentliggjorda rapporten Organised Crime and Environmental Crime: Analysis of International Legal Instruments (2015) eller studien Transnational environmental crime threatens sustainable development (2019).

(22) Europol, Report on Environmental Crime in Europe, 5 juni 2015.

(23) Se t.ex. domstolens dom av den 10 september 2009, Akzo Nobel NV m.fl. mot Europeiska kommissionen, C-97/08 B, ECLI:EU:C:2009:536.

(24) T.ex. dieselgateskandalen och fallet med Volkswagens vd.

(25) Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 4 april 2001 om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (EGT L 118, 27.4.2001, s. 41).