26.8.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 323/19

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att göra förpackningsindustrin till en säker, ekonomiskt överkomlig och miljövänlig industri

(yttrande på eget initiativ)

(2022/C 323/04)

Föredragande:

Matteo Carlo BORSANI

Medföredragande:

Dirk JARRÉ

Beslut av EESK:s plenarförsamling

21.10.2021

Rättslig grund

Artikel 32.2 i arbetsordningen

 

Yttrande på eget initiativ

Ansvarig sektion

Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)

Antagande av sektionen

11.3.2022

Antagande vid plenarsessionen

19.5.2022

Plenarsession nr

569

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

201/1/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

 Förpackningstekniken är en möjliggörande teknik som har central betydelse i de flesta leveranskedjor. Förpackningarna har en inverkan som sträcker sig mycket längre än det egna ekosystemet och de är därför väsentliga för EU:s ekonomi och inre marknad och när det gäller att stödja återhämtningen och främja en hållbar ekonomisk tillväxt. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) rekommenderar att kommissionen, liksom de nationella regeringarna, i samråd med alla aktörer inom förpackningsindustrin genomför initiativ i alla skeden av livscykeln för produkter för att främja processer som bygger på cirkulär ekonomi, uppmuntra till hållbar konsumtion samt se till att avfall förebyggs och att de resurser som används hålls kvar i EU:s ekonomi så länge som möjligt.

1.2

 Mot bakgrund av dagens samhällsutmaningar bör bransch- och arbetstagarorganisationer, regeringar, offentliga organ och icke-statliga organisationer alla arbeta för att hitta innovativa lösningar för att öka förpackningsindustrins hållbarhet, eftersom cirkulära förpackningar spelar en avgörande roll i att skydda vår planet.

1.3

 Dessutom bör kommissionen med kraft uppmuntra att en europeisk social dialog inrättas mellan fackförbund och arbetsgivarförbund inom förpackningssektorn. En sådan europeisk dialog, som integreras väl med den nationella nivån och företagsnivån, skulle ge kommissionen det stöd som den behöver för att utforma och genomföra sina initiativ och göra det möjligt för arbetsmarknadens parter att förhandla fram en rättvis omställning.

1.4

 EESK föreslår att ändamålsenliga förpackningar införs som en ny åtgärd i samband med all förpackningsverksamhet. Det innebär att alla förpackningar ska utformas i enlighet med ekodesignprinciperna: de ska passa sina produkter med minsta möjliga tomrum och vikt, vilket motverkar överförpackning och underförpackning samt det avfall och de förluster som detta i onödan leder till. Detta skulle också optimera koldioxidavtrycket från transporter av förpackade varor och göra det möjligt att uppnå de utsläppsmål som kommissionen fastställt.

1.5

 De berörda aktörerna är ännu inte tillräckligt medvetna om förändringarnas omfattning, och EESK uppmanar därför EU-institutionerna att uppvisa ett större ansvar och ett starkare ledarskap när det gäller att styra denna process.

Detta inbegriper att de delar av lagstiftningen som saknas läggs fram på ett sätt som gör att de är lätta att förstå och genomföra, och att de åtföljs av stödåtgärder som omfattar hela ekosystemet, med särskild tonvikt på de mest sårbara aktörerna, såsom små och medelstora företag och privatpersoner.

1.6

 EESK uppmuntrar till ett helhetsgrepp när det gäller att bedöma förpackningarnas övergripande roll och inverkan: om man enbart fokuserar på själva förpackningarna kan den rättsliga ramen komma att påverkas negativt, samtidigt som företagen manas att följa kostsamma, ineffektiva och i slutändan mindre hållbara strategier. Säkerheten hos och skyddet av förpackade produkter, särskilt mat och dryck (1), är viktiga faktorer som bör beaktas, så att förpackningarna blir både hållbara och effektiva. Här är det viktigt att en hållbarhetsinriktad strategi för förpackningarnas utformning inte undergräver dessa aspekter.

1.7

 EU-institutionerna bör verka för minimistandarder för att stödja förpackningsföretagen i EU vad gäller att hantera målen för den gröna och rättvisa omställningen. Dessa standarder bör även gälla alla förpackningar som förs in på den inre marknaden från tredjeländer. EESK uppmanar beslutsfattarna att se till att handelsavtalens hållbarhetskriterier efterlevs och att verifieringskriterier beträffande ILO:s konvention om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter tillämpas vid import, och detta längs förpackningssektorns hela värdekedja. Det skulle bidra till lika villkor på marknaden.

1.8

 EESK uppmanar kommissionen att främja utbildnings-, informations- och upplysningskampanjer på EU-nivå för att öka medvetenheten om vikten av hållbarhetsinriktad praxis i alla skeden av förpackningarnas livscykel. Kampanjerna bör bidra till att kollektiva beteenden inriktas på hållbar produktion, hållbara konsumtionsval eller bästa praxis för bortskaffande och återvinning av förpackningar.

1.9

 EU:s framtida lagstiftning och åtgärder bör i sitt fokus inte begränsas till själva förpackningarna, utan bör vara inriktade på hela kedjan: produktion, konsumtion och avfallshantering. EESK anser att man bör främja investeringar i teknisk innovation genom att understödja efterfrågan och tillgången på förnybara och återvinningsbara material av god kvalitet.

1.10

 Förpackningarna måste bidra till en cirkulär ekonomi, med tonvikt på ekodesign, befintlig välbeprövad teknik och återvinningsteknik samt förebyggande av dispersion. EESK förordar att det fastställs ändamålsenliga strategier för resursförvaltning som är anpassade till de olika resursernas egenskaper, i enlighet med gemensamma principer för resursförvaltning, resursbevarande och resursåterställande.

1.11

 Ordentlig insamling och återvinning av förpackningar är avgörande för att minska slöseriet med resurser. Här anser EESK att EU:s framtida förpackningslagstiftning med kraft bör främja offentlig politik och beteenden som syftar till att förbättra sorteringen, insamlingen och bortskaffandet av förpackningsavfall. Detta kommer även att bidra till uppnåendet av EU:s återvinningsmål för alla förpackningsmaterial. Kommittén rekommenderar också att retursysteminitiativ utvärderas som ett möjligt sätt att öka återvinningen av förpackningar inom vissa sektorer.

1.12

 EESK rekommenderar att det införs harmoniserade kriterier för de regler för återvinning av förpackningar och de insamlingssystem som tillämpas lokalt i medlemsstaterna, inbegripet strukturering av avgifter avseende utökat producentansvar, och i slutändan för märkning av återvinningsbara förpackningar. EU:s regler för förpackningar och förpackade varor måste utformas i enlighet med principerna för den inre marknaden och stödja ett harmoniserat genomförande av dem i hela EU. Det är ytterst viktigt att kommissionen säkerställer att de lagstadgade hållbarhetskraven tillämpas och efterlevs på liknande sätt i hela EU, så att fragmentering och interna tekniska hinder undviks.

1.13

 Det krävs evidensbaserade politiska åtgärder för att säkerställa bästa möjliga miljöresultat. I detta sammanhang menar EESK att den kommande översynen av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (2) bör möjliggöra mer innovation genom att det i linje med livscykeltänkandet fastställs mål som stöds av solida data och vetenskapliga belägg och som ger bästa möjliga övergripande miljöresultat, med vederbörlig hänsyn även till den påverkan som produkterna i förpackningarna har.

1.14

 Det normativa angreppssätt som de nationella institutionerna och EU-institutionerna bör ha inom denna sektor måste inbegripa alla berörda aktörer i beslutsfattandet. Det är av yttersta vikt att den rättsliga ram som gäller är vederhäftig och garanterar rättssäkerhet. I annat fall tenderar företagen att skjuta upp investeringar, eller så gör de investeringar som inte är förenliga med de lagstadgade kraven. Detta skulle utan tvekan äventyra de övergripande målen och leda till att resurser förspills och att arbetstillfällen går förlorade inom sektorn.

1.15

 Forskning och innovation inom ny teknik samt utbildning för arbetstagare inom förpackningsindustrin bör främjas. Dessutom bör arbetsmarknadens parter gemensamt kartlägga branschens nya kompetensbehov, och de bör tillsammans med de offentliga myndigheterna utveckla och främja utbildning för arbetstagare inom tillverkning och bortskaffande av förpackningar.

1.16

 EESK rekommenderar att det i framtida lagstiftning även tas hänsyn till digitaliseringens potential när det gäller banbrytande framsteg inom förpackningsindustrin.

1.17

 Med tanke på förpackningarnas alldeles särskilda roll inom alla ekonomiska sektorer bör kommissionen också inrätta ett årligt forum för förpackningar och förpackningsavfall för berörda aktörer och företrädare för EU:s institutioner, med syftet att följa genomförandet av direktivet, utbyta information om industrins utveckling och kartlägga och främja god praxis i fråga om bestämmelser om hållbara förpackningar.

1.18

 Kommissionen uppmanas att organisera en dialog med EESK om genomförandet av rekommendationerna i det här yttrandet och att diskutera möjligheterna till samarbete i samband med lämpliga uppföljningsåtgärder.

2.   Bakgrund till förpackningsekosystemet och den rättsliga ramen

2.1

 Förpackningsindustrin tjänar många olika syften i vår vardag. Det handlar om skydd, marknadsföring, information, bekvämlighet, användning, hantering och avfallsminskning. Förpackningarna har som viktig samhälls- och företagsinfrastruktur möjliggjort samhälleligt välbefinnande och handel och är avgörande när det gäller att stödja återhämtningen och främja en hållbar ekonomisk tillväxt.

2.2

 Förpackningsindustrin verkar inom ett alltmer komplext ekosystem, som inbegriper många aktörer – från producenter av råmaterial som används i förpackningar, till återförsäljare av de förpackade produkterna, arbetstagare inom branschen, konsumenter samt företag och offentliga myndigheter som hanterar det uttjänta förpackningsavfallet.

2.3

 Förpackningsindustrin i EU är världens näst största och omfattar tillverkare och användare av förpackningsprodukter av glas, järnmetall, aluminium, plast, trä och papper, och den sysselsätter över 6,5 miljoner människor i Europa (3). På den europeiska marknaden för konsumentförpackningar räknar man med att registrera en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 4 % under prognosperioden 2021–2026. Denna anmärkningsvärda beräknade tillväxt i fråga om konsumentförpackningar beror bl.a. på teknisk innovation, hållbarhet och attraktiv ekonomi (4).

2.4

 I den europeiska gröna given (Europeiska kommissionen, 2019) fastställs, utöver det övergripande målet att minska växthusgasutsläppen, viktiga politiska mål med syftet att ytterligare påskynda den hållbara omställningen i värdekedjan för förpackningar. Det handlar bl.a. om att

—

se till att alla förpackningar på EU:s marknad senast 2030 är återanvändbara eller återvinningsbara på ett ekonomiskt rimligt sätt,

—

fastställa åtgärder för att minska förpackningsavfallet,

—

främja en stabil inre marknad för returråvaror för att öka återvinningen.

2.5

 Dessa övergripande mål beskrivs närmare i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin 2.0 (5), som omfattar planer på en översyn av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall. Detta direktiv, som trädde i kraft 1994, står i centrum för det nuvarande regelverket. Kommissionen är just nu i färd med att se över direktivet – se det aktuella samrådet (6) och den tillhörande konsekvensbedömningen (7) – med den allmänna avsikten att minska förpackningsavfallet och ersätta linjära produkt- och materialflöden (dvs. produktion – användning – avfall) med cirkulära flöden.

3.   Främjande av den cirkulära ekonomin

3.1

 Förpackningssektorn är avgörande för Europas omställning till en cirkulär ekonomi, med tanke på dess kapacitet att återvinna material. Mer och mer förpackningsmaterial antingen återvinns eller tillverkas av återvunnet material från andra tillverkningssektorer. Sektorn skulle samtidigt kunna sluta den cirkulära ekonomins kretslopp genom att förhindra export av problematiskt avfallsmaterial (8) och neka importörer av förpackningar som inte lever upp till bästa miljöpraxis tillträde till EU:s marknader. Problemet med otillbörlig konkurrens från företag utanför EU är fortfarande stort, särskilt för små och medelstora företag, som är de första som påverkas på marknaden.

3.2

 Senast 2030 bör alla förpackningar återanvändas eller återvinnas, i linje med handlingsplanen för den cirkulära ekonomin 2.0. Följaktligen bör alla förpackningsmaterial värderas mot bakgrund av strävan att uppnå målet om en cirkulär ekonomi, med fokus på ekodesign, befintlig beprövad och ny återvinningsteknik samt förstärkta åtgärder för att bekämpa dispersion. En växande global befolkning i kombination med ökad konsumtion per capita ökar trycket på de befintliga resurserna.

3.3

 Fiberbaserade förpackningar och förpackningar av andra naturmaterial kan stödja tillväxt som är frikopplad från resursanvändningen. Sådana förpackningar tillverkas av förnybara material och är samtidigt hållbara, attraktiva, återvinningsbara och biologiskt nedbrytbara. Enligt nyligen genomförda studier kan fiberförpackningar återvinnas mer än 25 gånger, vilket gör dem till ett viktigt inslag i den cirkulära ekonomin.

3.4

 Likaså kan aluminium och stål, som unika permanenta material, på ett avgörande sätt bidra till att understödja den cirkulära ekonomin. Genom att man återvinner produkter och förpackningar som tillverkats av permanenta material, t.ex. metall eller glas, flera gånger hålls de kvar i materialkretsloppet, där de kan användas som resurser för andra produkter och förpackningar.

3.5

 Fler åtgärder måste vidtas till stöd för ökad användning av biobaserade polymerer, med tanke på att endast ett fåtal medlemsstater är beredda att stödja den infrastruktur som krävs för insamling och kompostering av komposterbara förpackningar. När det gäller plast måste man stödja projekt för och investeringar i ny innovativ teknik, såsom mekanisk eller kemisk återvinning av plast, och säkerställa att de minskar den totala miljöpåverkan sett ur ett livscykelperspektiv.

3.6

 Hur konsumenterna ser på och hanterar förpackningar håller också på att förändras. I den oberoende undersökning om europeiska konsumenters inställning till förpackningar, som genomfördes av Perspectus Global på begäran av Pro Carton 2021, svarade nästan två tredjedelar av dem som deltog att de inte längre köper samma produkter som tidigare på grund av att de är bekymrade över förpackningarna, och ännu fler deltagare skulle vara beredda att betala mer för miljövänligare förpackningar. Dessa trender kan stärkas ytterligare genom kampanjer för att öka medvetenheten och informationskampanjer.

3.7

 Det finns goda möjligheter att öka insamlingen, sorteringen och återvinningen av förpackningsmaterial i Europa. Samtidigt kan hållbara förpackningar orsaka betydande miljöskador om insamlingen, bortskaffandet eller återvinningen inte sker på rätt sätt. Även om det är mycket viktigt att styra förpackningsindustrin mot mer hållbara metoder bör även offentliga myndigheter, avfallshanteringsorgan, organisationer i det civila samhället och konsumenterna göras direkt delaktiga i att höja effektiviteten i insamlingen, återanvändningen och återvinningen av avfall. Denna aspekt måste främjas med kraft i den framtida lagstiftningen och den framtida offentliga politiken, i syfte att uppnå EU:s återvinningsmål för alla förpackningsmaterial och att bidra till minskade koldioxidutsläpp, vilket främjar EU:s agenda för en grön omställning.

3.8

 Digitaliseringen kommer att möjliggöra många av de nödvändiga anpassningarna. Digital teknik möjliggör banbrytande framsteg inom förpackningsindustrin, eftersom spårbarheten, användarvänligheten och upptäckten av manipulering kan optimeras. Detta går hand i hand med att den operativa prestandan förbättras, vilket gör att kunderna kan tjänas bättre och är till stöd för cirkulär design i form av smarta förpackningar med hållbarhet i centrum. Smarta förpackningar underlättar dessutom återvinningen genom att det blir lättare att hitta information om de råmaterial som förpackningarna består av.

4.   Allmänna kommentarer

4.1

 Hållbarhet måste fortsätta att vara en av de främsta prioriteringarna för förpackningsindustrin i EU. I linje med kraven i den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (9) bör man inom förpackningsindustrin genomföra initiativ i alla skeden av livscykeln för produkter.

4.2

 Således har politik som påverkar den lagstiftningsram inom vilken förpackningsindustrin verkar, inbegripet regler för förpackningsavfall, stor inverkan på alla branscher och sociala verksamheter där förpackningar används. Livsmedelsförpackningar står exempelvis för säkerhet hos och skydd av produkter, de gör att livsmedel håller sig ätbara längre, vilket minimerar matsvinnet, och de spelar en central roll i att främja och upprätthålla tillgången på livsmedel till överkomliga priser för alla.

4.3

 Mot bakgrund av dagens samhällsutmaningar måste alla berörda aktörer hitta innovativa lösningar för att öka förpackningsindustrins hållbarhet, eftersom cirkulära förpackningar spelar en avgörande roll i att skydda vår planet. Alla sociala aktörer måste föra en tydlig dialog, inom ramen för vilken de respekterar sina egna roller och befogenheter vad gäller att uppnå de ovannämnda målen.

4.4

 Det är av grundläggande betydelse att man på EU:s inre marknader internt säkerställer att de lagstadgade hållbarhetskraven tillämpas och efterlevs på liknande sätt i hela EU, så att fragmentering och interna tekniska hinder undviks. EU:s regler för förpackningar och förpackade varor bör utformas i enlighet med principerna för den inre marknaden och stödja ett harmoniserat genomförande av dem i hela EU. Det innebär att centrala principer, mål och tydliga definitioner måste förankras i texten till lagstiftningen och dess genomförandeakter, så att man därigenom förhindrar att det över huvud taget uppstår skillnader mellan nationella åtgärder. När det gäller den inre marknaden får nationella åtgärder inte innebära att den fria rörligheten för förpackningar och förpackade varor begränsas, vilket skulle vara oproportionerligt och/eller onödigt i miljöskyddshänseende, och vilket skulle kunna leda till orättvisa snedvridningar av EU:s marknad.

4.5

 Förpackningarnas bidrag till ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet är väsentligt. Om man enbart fokuserar på själva förpackningarna kan den rättsliga ramen dessutom påverkas negativt. I själva verket tar produkterna i allmänhet en mycket större mängd resurser i anspråk och de har ett mycket större värde i sig än de förpackningar som används för att skydda dem. Således har produktförluster som beror på undermåliga förpackningar sannolikt en mycket större negativ inverkan på miljön. Av alla livsmedel som produceras i världen är det exempelvis 30 % (10) som går förlorade eller slängs längs livsmedelsindustrins försörjningskedja. Optimerade förpackningar kan vara ett sätt att minska denna andel. Livsmedelsförluster och matsvinn – i leveranskedjorna och bland konsumenterna – svarar för omkring en fjärdedel av växthusgasutsläppen från livsmedel, dvs. 6 % av de totala globala utsläppen (11).

4.6

 Att stödja EU:s förpackningsindustri är viktigt av många olika skäl. Även om det exempelvis finns lagstiftning som ska säkerställa att förpackningsmaterial uppfyller miljöstandarder följer förpackningsföretag i EU också frivilligt ett antal riktlinjer, såsom dem från FSC (skogsförvaltningsrådet) för certifiering av pappers-, kartong- och träförpackningar, i syfte att minska utsläppen och främja bästa miljöpraxis. Konkurrenter utanför EU måste visserligen följa EU-lagstiftningen men tillämpar inte nödvändigtvis de frivilliga uppförandekoder eller standarder som europeiska företag följer.

Förpackningssektorn behöver högkvalificerad arbetskraft och måste bli mer attraktiv för den yngre generationen. Sektorn måste sträva efter att ständigt förbättra arbetsvillkoren, samtidigt som den tar fram olika utbildningsalternativ och fokuserar på att få högkvalificerade arbetstagare och experter på det digitala området att söka sig till branschen.

4.7

 Följaktligen är sektorsspecifik utbildning för arbetstagare, liksom kontinuerlig uppdatering av förfarandet för tillbörlig aktsamhet, något som är avgörande för förpackningsindustrin och som bör främjas.

4.8

 Detta innebär att den gröna och den digitala omställning som kommer att ha betydelse för EU:s ekonomi under det kommande året också kommer att vara en central prioritering för förpackningssektorn. Därför bör mekanismen för en rättvis omställning beaktas inom ramen för den kommande omdefinieringen av regelverket, så att ingen hamnar på efterkälken.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   En optimerad utformning av förpackningar hjälper till att förebygga och minska förpackningsavfallet

Förpackningarnas utformning är viktig när det gäller att fastställa miljöprestandan under en produkts hela livscykel. Väl utformade förpackningar som är effektivt tillverkade av ansvarsfullt anskaffade material och som används på lämpligt sätt och verkligen återvinns ger många fördelar. De minimerar skadorna på produkter, förlänger deras livslängd, möjliggör effektiv lagerföring, transport och distribution, ger säker och praktisk tillgång till varor, är attraktiva och förmedlar viktig information till konsumenterna. Följaktligen bör förpackningarna och deras produkter inte beaktas var för sig: det finns en direkt koppling mellan förpackningarnas material, form och design och de funktioner som varje enskild produkt kräver. Samtidigt som förpackningarnas funktionalitet naturligtvis är avgörande står det klart att resurssparande och hållbara förpackningar bör utformas i enlighet med ekodesignprinciperna. Det handlar bl.a. om att

—

minimera användningen av råmaterial,

—

använda största möjliga andel återvinningsbart och återvunnet material (samtidigt som lagstadgade krav uppfylls),

—

öka effektiviteten i produktionsprocesserna,

—

optimera logistikförvaltningen,

—

öka medvetenheten om förpackningarnas värde och återanvändbarhet,

—

förbättra insamlingen, behandlingen och återvinningen av förpackningar.

Det är viktigt att ta hänsyn till både hållbarheten och funktionaliteten hos förpackningar.

Oavsett vilken typ av förpackning som används bör man alltid undvika att överförpacka, vilket särskilt gäller e-handelsprodukter och produkter som levereras till hemmet, där förhållandet mellan förpackning och produkt är 1:1. I detta sammanhang bör uppmärksamhet även ägnas åt forskning och innovativa lösningar som skulle kunna minska den miljöbelastning som är förknippad med de förpackningar som varor levereras i.

5.2   Det krävs evidensbaserade politiska åtgärder för att säkerställa bästa möjliga miljöresultat.

Utmaningarna med klimatförändringarna ger Europa tillfälle att bygga upp en hållbar och framtidsorienterad industriell bas. När det gäller förpackningar bör alla kommande politiska initiativ bygga på vetenskapliga rön och på en god förståelse av deras faktiska miljöpåverkan. Det är strategiskt sett en god idé att främja användningen av livscykelanalysmetoden som ett verktyg för att granska produkters miljöpåverkan under hela deras livscykel.

5.3   Förpackningsmaterial som är helt återvinningsbara och förnybara främjar utvecklingen av en cirkulär ekonomi

EU:s framtida lagstiftning och åtgärder bör understödja efterfrågan på förnybara och återvinningsbara material av god kvalitet, vilket stimulerar ytterligare investeringar i förpackningsinnovation. Närmare bestämt bör EU:s lagstiftning och åtgärder i sitt fokus inte begränsas till själva förpackningarna, utan bör vara inriktade på hela produktionskedjan, t.ex. på hur materialen anskaffas och bearbetas, på vilka resurser och vilken energi som krävs i produktionsprocessen och på hur lätt materialet/produkten kan återvinnas och faktiskt återvinns. EU bör öka tillgången och höja kvaliteten på återvunna material, med tonvikt även på materialens förmåga att bibehålla sina inneboende egenskaper efter återvinningen och att ersätta primära råvaror i framtida tillämpningar (12).

5.4   En harmonisering av de lokala insamlings- och återvinningssystemen är avgörande för att återvinningsmålen för förpackningar ska uppnås

EU har som mål att öka andelen förpackningsavfall som återvinns, men detta arbete kommer också att vara avhängigt i vilken grad de lokala myndigheterna ökar och förbättrar insamlingen.

När det gäller materialåtervinning på kommunal nivå varierar nivåerna avsevärt inom EU, och även mellan länder med liknande återvinningsnivåer finns det stora skillnader i regler och metoder för insamling. Det behövs en större harmonisering av de regler för materialåtervinning och de insamlingssystem som tillämpas lokalt i medlemsstaterna samt harmoniserade kriterier för strukturering av avgifter avseende utökat producentansvar och i slutändan för märkning av återvinningsbara förpackningar.

Det är också mycket viktigt att utvärdera de specifika insamlings- och återvinningsmålen för vissa produktkategorier, t.ex. förpackningar som används inom kommersiell restaurangverksamhet, både för mat som serveras på plats och för hämtmat. Genom att fastställa tydliga insamlings- och återvinningsmål för bl.a. detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen samt för kommuner kan nedskräpningen i form av förpackningar minskas och återvinningsgraden därmed höjas.

5.5   Retursystem

Retursystem kan utan tvivel ge incitament till återvinning och bidra till företagens insamlingseffektivitet, vilket avsevärt kan minska nedskräpningen, särskilt i fråga om vissa typer av konsumtionsprodukter, såsom drycker som säljs i flaskor av plast eller glas.

5.6   Bättre kvalitet på förpackningsinsamlingen ökar återvinningsindustrins hållbarhet

För att stödja de lokala myndigheterna är det mycket viktigt att i samråd med återvinningsindustrin ta fram tydliga återvinningsriktlinjer för och riktad kommunikation om hur man i hushållen effektivt kan separera återvinningsbara material och lämna dem till insamling.

Bryssel den 19 maj 2022.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1)  Inom vissa branscher, såsom den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin, spelar förpackningar även en viktig roll i att förhindra korskontamination av mat och dryck och därmed de hälsorisker som förknippas med detta.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).

(3)  Eurostat.

(4)  https://www.mordorintelligence.com/industry-reports/europe-consumer-packaging-market

(5)  https://environment.ec.europa.eu/strategy/circular-economy-action-plan_en

(6)  https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say/initiatives/12263-Reducing-packaging-waste-review-of-rules_sv

(7)  https://ec.europa.eu/info/law/better-regulation/have-your-say_sv

(8)  Exempelvis exporterar vissa länder i EU sitt plastavfall till länder utanför EU. Detta bör motverkas genom att man stärker EU:s interna återvinningssystem, så att avfallet omvandlas till värdefulla återvunna råvaror (https://www.theguardian.com/environment/2021/jan/12/loophole-will-let-uk-continue-to-ship-plastic-waste-to-poorer-countries).

(9)  https://ec.europa.eu/environment/strategy/circular-economy-action-plan_sv.

(10)  Gerber, P.J., Steinfeld, H., Henderson, B., Mottet, A., Opio, C., Dijkman, J., Tempio, G. (2013). ”Tackling climate change through livestock – A global assessment of emissions and mitigation opportunities”. Rom: FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

(11)  ”Food waste is responsible for 6 % of global greenhouse gas emissions” (https://ourworldindata.org/food-waste-emissions).

(12)  Europaparlamentets resolution av den 10 februari 2021 om den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (2020/2077(INI)), (EUT C 465, 17.11.2021, s. 11), punkt 39.