1.Inledning och sammanfattning

Rapporten om tillståndet i energiunionen utgör varje år 1 en markering av att det är dags att bilda sig en uppfattning om förändringar och framsteg i genomförandet av Europeiska unionens energi- och klimatpolitik, däribland energiunionen med alla dess fem pelare, med siktet inställt på klimatneutralitet senast 2050.

Innevarande år förebådar ett decennium som allmänt anses bli avgörande för kampen mot klimatförändringar, förlorad biologisk mångfald och föroreningar som sker till följd av att naturresurser utarmas. Året i fråga innebär också en betydelsefull övergång från covid-19-krisen till ekonomisk återhämtning, och från att fastställa den europeiska gröna given och dess åtföljande strategier till att beslutsamt sätta igång att genomföra dem.

I detta års rapport om tillståndet i energiunionen redogörs därför för det intensive arbete kommissionen gjort ihop med de andra EU-institutionerna, medlemsstaterna och sina internationella partner angående EU:s reaktion på den tvådelade utmaningen med att uppnå en snabb och stadig återhämtning från covid-19-krisens effekter och med klimatförändringarna 2 . Att investera i omvandlingen av energisystemet är en del av lösningen på vägen mot klimatneutralitet och ett svar på covid-19-krisens effekter.

Årets rapport offentliggörs också mot bakgrund av kraftigt stigande priser på gas och elektricitet både i EU och på många andra områden i världen. Dessa prisökningar är ett stort bekymmer för medborgarna, företagen, EU-institutionerna och regeringarna i hela EU, främst eftersom den globala efterfrågan på gas stiger i takt med den ekonomiska återhämtningen, utan att tillgången ökar i samma omfattning. Som hjälp och stöd med att behandla de negativa effekterna för hushåll och företag har kommissionen precis kommit med meddelandet Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd 3 , där man lägger fram en verktygslåda med kort- och långsiktiga åtgärder. Syftet med dessa är att möjliggöra en snabb samordnad strategi för att skydda de mest utsatta utan att splittra EU:s inre energimarknad eller äventyra investeringarna i energisektorn och den gröna omställningen. På medellång sikt bör de föreslagna politiska åtgärderna inriktas på att göra EU mer energieffektivt, mindre beroende av fossila bränslen och mer motståndskraftigt mot energiprischocker, och samtidigt förse slutanvändarna med ren energi till rimliga priser. Resultaten från denna rapport utgör mer underlag i diskussionen om hur energiunionen bäst ska kunna bidra till detta.

Slutligen offentliggörs rapporten precis inför den 26:e partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP 26) i Glasgow. Detta under ett år då många regioner drabbats av extrema väderhändelser och FN:s klimatpanel (IPCC) 4 påpekat den ökade risken för sådana händelser i framtiden och tydligt kopplat klimatförändringarna till mänsklig verksamhet. Som Internationella energiorganet (IEA) har visat i sin World Energy Outlook 2021 5 , krävs det för att bekämpa klimatförändringarna att akuta åtgärder vidtas under detta årtionde, och det kommer att behövas en djupgående omvandling av konsumtions- och produktionsmönstren, i synnerhet när det gäller hur energi produceras, transporteras och förbrukas 6 . I detta meddelande presenteras hur det går just nu med denna omvandling, och med hjälp av detta går det att identifiera var det behövs åtgärder och ökade insatser i framtiden. Med åtföljande rapporter som hänger ihop med varandra kan det göras djupare analyser av följande:

-Energisubventioner i EU (bilaga till detta meddelande).

-EU:s rapport om klimatåtgärder för 2021 7 .

-Framstegen med den rena energiteknikens konkurrenskraft 8 .

-Rapporten om bränslekvalitet 9 .

-Rapporten om koldioxidmarknadens funktion (utsläppshandelssystemet) 10 .

Tillståndet i energiunionen – de viktigaste resultaten

·Under 2020 gick utsläppen av växthusgaser i EU (inbegripet från den internationella luftfarten) ner med 31 % jämfört med 1990, på grund av pandemins inverkan på energianvändningen men även fortsatta tendenser till utfasning av fossila bränslen.

·Under 2020 överträffade förnybara bränslen för första gången fossila bränslen som EU:s främsta energikälla (38 % av elektriciteten i EU, att jämföra med 37 % från fossila bränslen och 25 % från kärnkraft). Andelen förnybara energikällor i EU:s totala energimix förväntas ha nått minst 22 %, även om vissa medlemsstater löper risk att inte klara sitt nationella bindande mål.

·De senaste tillgängliga uppgifterna visar att EU:s primärenergianvändning minskade med 1,9 % och den slutliga energianvändningen med 0,6 % år 2019 jämfört med 2018.

·EU:s nettoberoende av energiimport nådde 60,6 % år 2019, att jämföra med 58,2 % år 2018 och 56 % år 2000; den högsta nivån de senaste 30 åren.

·Subventionerna till fossila bränslen minskade visserligen något 2020, ner till 52 miljarder euro från 56 miljarder euro 2019, men detta berodde på sjunkande konsumtion under de covid-19-relaterade restriktionerna. Utan åtgärder från medlemsstaterna kommer subventionerna till fossila bränslen sannolikt att återgå till det gamla igen när den ekonomiska verksamheten återhämtar sig.

·Hittills har nio medlemsstater fasat ut kol, 13 har gjort nationella åtaganden att göra detta till ett visst datum, fyra överväger tänkbara datum och bara en har ännu inte inlett nationella diskussioner om en utfasning.

·Energipriserna svängde våldsamt fram och tillbaka allt eftersom ekonomin krympte genom covid-19-krisen och sedan började återhämta sig. På grund av billigare bränslen, dämpad efterfrågan och snabbt ökande framställning av förnybar energi föll grossistenergipriserna kraftigt 2019. Negativa elpriser blev utbredda 2020. Denna nedåtgående trend vände sedan abrupt: grossistelektricitetspriserna har ökat med 230 % på årsbasis, medan slutkundspriserna påverkats mer måttligt fram till september 2021 (ett EU-genomsnitt på +11 %) 11 . Detta orsakades i hög grad av stigande gaspriser, som hade en nio gånger större effekt på elpriset än den observerade prisökningen på kol under samma period 12 .

·Över 98,6 % av EU:s elförbrukning är kopplad 13 . Handelsvolymerna på marknadsplatserna för naturgas ökade till en rekordhög nivå 2019. Denna trend fortsatte 2020.

·Medlemsstaternas offentliga finansiering av forskning och utveckling inom ren energi är fortsatt lägre än 2010, men detta kan delvis kompenseras av återhämtningsfinansiering inriktad på forskning och utveckling om ren energi, nationellt och från EU.

·Energifattigdom berörde 2019 upp till 31 miljoner personer i EU 14 , och det fanns där alltjämt stora skillnader mellan medlemsstater och inkomstnivåer. Detta visar betydelsen av att skydda de utsatta från den aktuella pristoppen och säkerställa en rättvis omställning till klimatneutralitet.

·De flesta trender, om än inte alla, är alltså positiva. Trots det är det alltjämt inte tillräckligt för att driva fram den omvandling som krävs för att uppnå energiunionens mål. Det krävs snabbare takt inte bara för att uppnå en socialt rättvis omställning till klimatneutralitet 2050, utan också som en försäkring mot den sortens prischocker som EU står inför i dag.

·När den europeiska klimatlagen 15 antogs, liksom paketet för att genomföra den europeiska gröna given 16 som kommissionen föreslog i mitten av 2021, innebar det två stora steg mot att införa ett trovärdigt regelverk för att säkerställa ovanstående.

·Medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner förväntas ge de klimatrelaterade investeringarna ett uppsving med minst 177 miljarder euro 17 och gynna de nödvändiga reformerna till stöd för klimat- och energiomställningen.

2. Att uppnå klimatförändringsmål, återhämtning och resiliens

2.1Framsteg med att genomföra den europeiska gröna given med fokus på energi- och klimatpolitik

2021 innebar en övergång från att göra upp en omfattande vision för omställningen till klimatneutralitet, och sektorsstrategierna till stöd för den 18 , till att verkligen föreslå och genomföra de initiativ som blir följden. Ett par centrala tillfällen i detta avseende var när klimatlagen antogs i juni och när paketet för att genomföra den europeiska gröna given (det så kallade ”55 %-paketet”) lades fram i juli 2021.

Genom att den europeiska klimatlagen antogs upprättades ett tydligt bindande regelverk för att uppnå klimatneutralitet senast 2050, vilket också helt och hållet innefattar det mål om en minskning av växthusgasutsläppen med minst 55 % till år 2030 som presenteras i klimatmålsplanen för 2030 19 och bygger på medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner 20 .

I det banbrytande paketet för att genomföra den europeiska gröna given presenterades, som stöd för den väg som stakades ut i klimatlagen, en uppsättning inbördes sammanhängande förslag för hela ekonomin 21 där ambitionen för 2030 höjdes bland annat genom att det sattes nya mål för minskningen av växthusgasutsläppen och för förnybara energikällor och energieffektivitet (kapitel 3.1 och 3.2) 22 . Mot denna bakgrund föreslog kommissionen att EU:s 2030-mål för förnybar energi ska skärpas från nuvarande 32 % till minst 40 % av unionens slutliga bruttoenergianvändning, samtidigt som det inrättas ett fullständigt regelverk för utbyggnad av förnybar energi, riktat till samtliga sektorer i ekonomin. Kommissionen föreslog också att energieffektivitetsmålen på EU-nivå ska höjas och göras bindande, för att säkerställa totala minskningar på 36 % för slutlig energianvändning och 39 % för primärenergianvändning senast 2030 23 .

Händelseutvecklingen gjorde att insatsen för att höja byggnadsrenoveringstakten i enlighet med strategin om renoveringsvågen 24 fick ett uppsving på flera sätt. Återhämtningsinstrumentet ”Next Generation EU” bidrog med ytterligare ekonomiska resurser till byggnadsrenovering som ett verktyg för att underbygga den ekonomiska återhämtningen och höja energi- och resurseffektiviteten. Med förslaget att se över energieffektivitetsdirektivet 25 vill man få den offentliga sektorn att spela en huvudroll, genom att det införs en årlig renoveringsskyldighet på 3 % för offentliga byggnader. Förslaget följer också principen om ”energieffektivitet först” 26 och reviderar primärenergifaktorn 27 . Även den kommande översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda 28 kommer att bidra kraftigt till att anpassa EU:s rättsliga ram efter målen i renoveringsvågen, däribland genom att det gradvis införs minimistandarder för energiprestanda. Resultaten av den första gemensamma utformningsfasen av initiativet Ett nytt europeiskt Bauhaus presenterades också i ett meddelande den 15 september 2021 29 , där man även lade fram de första delarna i en stödram för att förverkliga initiativet i nästkommande fas 30 . Syftet med initiativet om ett nytt europeiskt Bauhaus är att väcka liv i den europeiska gröna given på ett attraktivt, innovativt och människocentrerat sätt. Dess kärnvärden är hållbarhet (inklusive cirkularitet), estetik och inkludering.

För att driva vidare integreringen av energisystem finns i förslaget om ändring av direktivet om förnybar energi 31 en tydlig väg mot elektrifiering grundad på förnybara energikällor, och även hjälp att gripa sig an sektorer som är svåra att fasa ut fossila bränslen från, genom till exempel förnybar vätgas. Där införs det mål som behövs för att åstadkomma minskningarna av växthusgasutsläppen till 2030. Ett nytt mål på 40 % förnybar energi i den slutliga bruttoenergianvändningen senast 2030 är EU:s verktyg som ska hjälpa till att omvandla dess energisystem i grunden. Förslaget gör det också lättare att integrera elfordon och batterier i energisystemet, och det stöder den fortsatta utvecklingen och integrationen av fjärrvärmesystem.

I den strategi för havsbaserad förnybar energi som antogs 2020 fastställs målet att bygga ut minst 60 GW havsbaserad vindkraft och 1 GW havsenergi senast 2030, med sikte på att senast 2050 uppnå en kapacitet på 300 GW i havsbaserad vindkraft och 40 GW i havsenergi 32 utan negativa konsekvenser för miljön, och möjliggöra olika havsrelaterade verksamheter genom havsplanering 33 . I strategin förväntas till följd av detta en ökad mängd genererad elektricitet i alla europeiska havsområden, och därför fastställs också en ny syn på nätinfrastrukturen. Strategin för havsbaserad förnybar energi fortskrider med vissa konstaterade flaskhalsar. Arbetet kommer nu att inriktas på upptrappning, så att utvecklare av förnybar energi får de rätta marknadsstimulerande åtgärderna för att bygga ut vindkraftverk, och på att stödja banbrytande innovation i sektorn genom ansökningsomgångar för forskning på innovativa områden genom Horisont Europa.

I enlighet med vätgasstrategins 34 mål att leverera 40 GW i elektrolysanläggningar för förnybar vätgas senast 2030, ett mål som fastställs i vätgasstrategin 35 , föreslog kommissionen att i direktivet om förnybar energi inkludera bindande mål för användning av förnybar vätgas i transport och industri. Enligt industrins prognoser förväntas större delen av dessa projekt genomföras genom förnybar el, vilket ger en beräknad volym på 6,7 Mton förnybar vätgas och 2,3 Mton koldioxidsnål vätgas senast 2030 inom EU. Återhämtnings- och resiliensplanerna kommer att bidra till att investeringarna i förnybar och koldioxidsnål vätgas utökas med ca 9,3 miljarder euro på grundval av de 22 planer som godkänts hittills. Att stödja och få fart på produktionen av vätgas och i större omfattning använda den till transporter är en prioritering som återspeglas i det nya förslaget om ReFuelEU inom luft- och sjöfarten.

Den föreslagna översynen av förordningen om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur (TEN-E) 36 har som syfte att ytterligare förbättra infrastrukturplaneringen och rationalisera tillståndsprocesserna för sammanlänkningsprojekten, i synnerhet i den havsbaserade sektorn. Genom den föreslagna översynen av direktivet om förnybar energi stärks det gränsöverskridande samarbetet och det tillhandahålls instrument för att påskynda tillståndsförfarandena. Ytterligare arbete kommer att behöva utföras de närmaste månaderna till stöd för de projekt som planeras i medlemsstaterna. I de återhämtnings- och resiliensplaner som medlemsstaterna lämnat in ingår reformer för att underlätta investeringar i förnybar energi och tillhörande nätinfrastruktur 37 .

I sin uppdatering av industristrategin 2021 38 upprepar kommissionen dessutom behovet av att bättre förstå utmaningarna och möjligheterna för den europeiska industrin i dess övergång till en klimatneutral ekonomi, och hur EU:s politik kan vara ett stöd i den processen.

I EU-budgeten 2021–2027 kommer det att finnas betydande stöd för att genomföra den europeiska gröna given och energiomställningen runtom i unionen. Framför allt kommer Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden att avsätta minst 30 % respektive 37 % av sina tillgängliga medel till att uppnå unionens klimatmål. Mekanismen för en rättvis omställning 39 (avsnitt 4.3) kommer till 100 % att användas för att uppnå unionens klimatmål, och kommer att mildra den socioekonomiska situationen i de regioner som drabbas mest av omställningen till klimatneutralitet. InvestEU är i första hand inriktat på att stödja den gröna omställningen med sitt politikområde ”hållbar infrastruktur” på 9,9 miljarder euro. Kommissionen har också gett medlemsstaterna stöd med att utveckla och genomföra reformer med sikte på att uppnå EU:s energi- och klimatmål 2021, genom över 65 projekt med tekniskt stöd 40 .

2.2Stöd till återhämtning och resiliens påskyndar den gröna omställningen

Faciliteten för återhämtning och resiliens 41 är den centrala punkten för Next Generation EU 42 , och stöder som sådan den kombinerade gröna och digitala omställningen. Genom att i god tid genomföra de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kan medlemsstaterna här uppnå de mer ambitiösa målen för 2030 i enlighet med paketet om den europeiska gröna given 43 .

Enligt faciliteten för återhämtning och resiliens måste medlemsstaterna avsätta minst 37 % av sitt totala anslag till åtgärder som bidrar till klimatomställning, och minst 20 % till den digitala omställningen, samtidigt som de säkerställer att deras nationella återhämtnings- och resiliensplaner är förenliga med de nationella energi- och klimatplanerna 44 . Alla utgifter måste följa principen om att ”inte orsaka betydande skada”, för att undvika alla negativa följder för klimat- och miljömål.

En analys av de 22 återhämtnings- och resiliensplaner som godkändes av kommissionen den 5 oktober 2021 45 visar att medlemsstaterna i fråga planerar att gå längre än kravet att avsätta minst 37 % av sina anslag från faciliteten för återhämtning och resiliens till klimatomställningen, och att de i hög grad har byggt vidare på de ”flaggskeppsinitiativ” som lagts fram av kommissionen 46 sett till den gröna omställningen, i synnerhet flaggskeppsinitiativen ”Nya energikällor”, ”Renoveringar” och ”Laddning och tankning”.

Den planerade kombinerade klimatrelaterade investeringen är omkring 177 miljarder euro 47 , vilket utgör 40 % av totalt 445 miljarder euro i medel från faciliteten för återhämtning och resiliens som tilldelats dessa medlemsstater. Nästan 76 miljarder euro tilldelas till investeringar och reformer inom energieffektivitet och ren energi (figur 1) 48 . Nästan samtliga medlemsstater använder medlen från faciliteten för återhämtning och resiliens till byggnadsrenoveringar och ren transport, och många använder dem för att investera i förnybar energi.

De återhämtnings- och resiliensplaner som hittills godkänts omfattar även relevanta reformer till stöd för den gröna omställningen, vilket bidrar till en gynnsam miljö för klimat- och energiomställningen. Exempelvis har medlemsstaterna i sina återhämtnings- och resiliensplaner lagt fram reformer för att främja ökad energieffektivitet genom utfasning av föråldrade uppvärmningssystem eller utveckling av gemensamma kontaktpunkter för energirenovering av byggnader, reformer av energimarknader för att underlätta utbyggnaden av förnybar energi, samt reformer för att uppmuntra till hållbar rörlighet genom att främja intermodalitet eller ge skattestimulans till rena fordon.

Figur 1: Fördelning av klimatrelaterade investeringar i medlemsstaternas återhämtnings- och resiliensplaner. Källa: preliminär bedömning av 22 återhämtnings- och resiliensplaner som godkänts av kommissionen (den 5 oktober 2021).

3. Energiunionen – nödvändig för utfasning av fossila bränslen

3.1Att påskynda utfasningen av fossila bränslen och de förnybara energikällorna

Under 2020 nådde växthusgasutsläppen 49 sin lägsta nivå på 30 år, då de gick ner med 31 % från 1990 års nivåer och 10 % från nivåerna 2019. När utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) inkluderas i redovisningen ger det en nettominskning av växthusgasutsläpp på 34 %. De främsta drivkrafterna bakom detta var minskad energianvändning på grund av pandemin, men även fortsatta tendenser till utfasning av fossila bränslen, t.ex. genom övergång till förnybar energi.

Redan före covid-19-krisen hade EU passerat sitt mål enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar att minska växthusgasutsläppen med 20 % senast 2020. Prognoser som lämnades in av medlemsstaterna 2021 50 pekar på en minskning på 34 % av nettoutsläppen av växthusgaser till 2030 med befintliga åtgärder och på 41 % med ytterligare åtgärder för EU, vilket ska jämföras med den minskning på minst 55 % växthusgaser som fastställs i den europeiska klimatlagen.

Rapporten om koldioxidmarknaden 2021 visar att EU:s utsläppshandelssystem har bidragit markant till att EU kunde uppfylla sitt utsläppsminskningsmål för 2020. Sedan utsläppshandelssystemet startades 2005 har utsläpp från el- och värmeproduktion samt energiintensiva industrisektorer minskat med omkring 43 %. De totala auktionsintäkter som utsläppshandelssystemet gav upphov till mellan 2013 och 2020 översteg 68 miljarder euro, och en stor del av detta (75 %) användes till klimatåtgärder. För att hålla behålla utsläppshandelssystemets miljöintegritet och tillförlitlighet lade kommissionen fram ett förslag om att se över systemet i enlighet med det skärpta målet för utsläppsminskningar på minst 55 % fram till 2030, jämfört med 1990 års nivå.

Det är väsentligt med stabila och tillförlitliga långsiktiga strategier för att fortsätta med den samordnade och kostnadseffektiva övergången till det långsiktiga mål som satts i Parisavtalet. I oktober 2021 hade 20 medlemsländer 51 lämnat in sina långsiktiga strategier till kommissionen 52 . I 13 53 av dessa uppgav länderna tydligt att de siktar på att uppnå klimat- eller koldioxidneutralitet 54 till år 2050 eller tidigare 55 . De återstående medlemsstaterna siktar på att vara till stora delar klimatneutrala 56 eller minska sina utsläpp med 80 % till 95 % jämfört med 1990 års nivå till 2050. Men eftersom det ännu inte går att kollektivt bedöma hur väl energiunionens syften och mål har uppnåtts utifrån de nationella strategier som hittills kommit in, uppmuntras medlemsstaterna att överväga att uppdatera dem där så är möjligt och höja sin ambition 57 .

Snabba åtgärder för att gripa sig an utsläpp av metan, som främst härrör från jordbruks-, energi- och avfallssektorn, är dessutom något som lyfts fram ordentligt i kommissionens strategi för metan 58 och bekräftas av FN:s klimatpanel (IPCC) i dess senaste rapport om klimatförändringar 59 . För att ta itu med metanutsläpp i energisektorn 60 kommer kommissionen innan 2021 är slut att lägga fram ett förslag om minskade metanutsläpp 61 .

Att höja ambitionen och åstadkomma utfasning av fossila bränslen handlar också om att uppnå det befintliga 2020-målet för förnybara energikällor 62 . Medlemsstaterna ska senast den 30 april 2022 63 lämna in uppgifter om huruvida målen för förnybar energi 2020 har uppnåtts. De senaste tillgängliga uppgifterna (2019, se figur 2) och befintliga utomstående analyser 64 tyder på att EU som helhet, och majoriteten av medlemsstaterna individuellt, var på rätt väg med att uppnå målen, delvis tack vare att priserna på central teknik som vindkraft 65 och solkraft 66 har sjunkit genom åren. Vissa medlemsstater, främst Frankrike och Polen, verkar dock riskera att inte klara sitt nationella bindande mål om de inte till exempel använder sig av statistiska överföringar med medlemsstater som har överskott på förnybar energi i förhållande till sitt nationella mål. Kommissionen har hjälpt och kommer att fortsätta hjälpa medlemsstater som ingår sådana avtal.

Figur 2: Total andel energi från förnybara källor (% av den slutliga bruttoenergianvändningen, 2019). Källa: Eurostat.

Arbetet fortskrider också med EU:s finansieringsmekanism för förnybar energi 67 som ett ytterligare alternativ för att stödja projekt för förnybar energi och därigenom uppmuntra ett större utnyttjande av förnybara energikällor i hela EU.

Medlemsstaternas utfästelser vad gäller nationella energi- och klimatplaner motsvarar en kollektiv EU-kapacitet som överstiger det nuvarande målet för förnybar energi 2030 (33,1–33,7 % över det nuvarande målet på minst 32 % förnybar energi i slutlig bruttoenergianvändning till 2030). Uppdateringarna av de nationella energi- och klimatplanerna enligt styrningsförordningen, som ska göras senast den 30 juni 2023 (förslag till uppdateringar) och senast den 30 juni 2024 (slutliga uppdateringar), bör återspegla det högre målet och ambitionen för 2030, i linje med förslaget till ändringar av direktivet om förnybar energi. Kommissionen kommer att utfärda vägledning om dessa uppdateringar i linje med lagstiftningsförslagen som lagts fram.

De totala investeringarna i förnybar energi växte avsevärt i EU till 48,8 miljarder euro 2020, från 32,9 miljarder euro 2019 68 . Men bilden varierade mellan de olika teknikerna: Den ytterligare kapaciteten per år minskade från 8,4 till 7,1 GW för landbaserad vindkraft, men ökade från 1,5 GW till 2,5 GW 69 för havsbaserad vindkraft och från 16,3 GW till 18,6 GW 70 för solceller (PV). För att ytterligare stödja innovation och användning av förnybara energikällor kommer kommissionen 2022 att arbeta med en EU-strategi för solenergi. Arbetet kommer att fokusera på de befintliga barriärer som hindrar utbyggnaden av solenergikapacitet som krävs till 2030 och till 2050 och de villkor som kommer att möjliggöra sådan utbyggnad.

Kommissionen stöder spridningen och användningen av förnybar vätgas och den europeiska alliansen för ren vätgas, och stöder användningen av förnybar och koldioxidsnål vätgas genom Innovationsfonden, inrättandet av det gemensamma företaget för förnybar vätgas och medlemsstaterna genom processen för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse.

Den huvudsakliga förnybara energikällan är fortfarande bioenergi, som utgör cirka 60 % av alla förnybara energikällor. Det nuvarande direktivet om förnybar energi innehåller hållbarhetskriterier för användningen av bioenergi. Kommissionen har arbetat intensivt med medlemsstaterna för att slutföra genomförandeakterna som fastställer operativ vägledning för medlemsstaterna om kriterierna för skogens hållbarhet. Inom ramen för den förväntade ökningen av förnybar energi antog kommissionen dessutom en rad åtgärder som syftar till att täppa till befintliga kryphål, stärka hållbar skörd och säkerställa det högsta ekonomiska och miljömässiga mervärdet av träbiomassa 71 .

3.2Öka energieffektiviteten

Precis som med andelen förnybara energikällor kommer kommissionen nästa år att bedöma om energieffektivitetsmålen för 2020 uppnåddes. Under 2019 minskade primärenergianvändningen för andra året i rad. Den var 1,8 % lägre än 2018 men fortfarande 1,8 % över den linjära utvecklingen för att nå 2020 års energieffektivitetsmål 72 . Den slutliga energianvändningen minskade 2019 för första gången på sex år, men med tanke på det ackumulerade gapet var den årliga minskningen på 0,6 % 2019 inte tillräcklig för att nå målet: Den faktiska användningen var 2,3 % över den linjära utvecklingen mot 2020-målet 73 .

EU minskade sin primära energiintensitet med över 3 % jämfört med föregående år. Med vintern 2019 som var varmare än 2018 var vädret en faktor som drev minskningen av energianvändningen, men det var även övergången till förnybara källor. Jämfört med föregående år var förbättringen av den slutliga energiintensiteten 2 %. År 2020 ledde effekterna av covid-19-krisen till en avsevärd minskning av energianvändningen och tidiga uppskattningar för EES tyder på att den hade sjunkit tillräckligt lågt för att nå målen för både primär och slutlig energianvändning.

När det gäller framstegen mot de nuvarande 2030-målen låg EU:s 74 primära och slutliga energianvändning 2019 19,7 % respektive 16,3 % över 2030-målnivåerna. Nedgångstakten under 2019 mot 2030-målen var tillfredsställande endast för primärenergianvändning. Det krävs betydligt fler ansträngningar för att minska det befintliga målet för slutlig energianvändning och den högre ambition som anges i förslaget till ändringar av energieffektivitetsdirektivet. Detta kommer att kräva uppdatering och korrekt genomförande av de nationella energi- och klimatplanerna med nya åtgärder som planeras för att överbrygga det kollektiva ambitionsgapet i de nuvarande nationella energi- och klimatplanerna. Kommissionen kan utfärda vägledning om dessa uppdateringar.

Byggnader utgör ett område där sådana åtgärder behövs mer och ger större potential. De står för omkring 40 % av EU:s totala energikonsumtion 75 och för 36 % av energirelaterade växthusgasutsläpp. För närvarande anses cirka 75 % av byggnadsbeståndet vara energiineffektivt 76 , så effektiva åtgärder krävs, inbegripet översyn av det relevanta regelverket, särskilt översynen av energieffektivitetsdirektivet och den översyn av EU:s system för handel med utsläppsrätter som föreslås i juli 77 och det kommande förslaget att se över direktivet om byggnaders energiprestanda.

Prioriteringen av energieffektiv renovering av offentliga och privata byggnader återspeglas också positivt i de investeringar som planeras enligt de 22 återhämtnings- och resiliensplaner som godkänts av kommissionen. Kommissionen analyserade att detta uppgår till 23 % av de totala utgifterna som bidrar till klimatmålen i dessa planer. Dessutom måste alla medlemsstater upprätta långsiktiga renoveringsstrategier för att stödja renoveringen av deras nationella byggnadsbestånd till ett mycket energieffektivt och koldioxidfritt byggnadsbestånd senast 2050. Kommissionen kommer att utvärdera alla långsiktiga renoveringsstrategier till slutet av 2021 78 .

EU:s energimärkning har varit en drivkraft för att hjälpa konsumenter att välja produkter som är mer energieffektiva och uppmuntrat tillverkare att främja innovation genom att använda mer energieffektiv teknik. Sedan mars 2021 använder energimärkningssystemet endast A till G-rankingar, i stället för de tidigare A+++ till D-klassificeringarna. Fyra produktgrupper 79 var skyldiga att införa etiketterna med reviderad skala från 1 mars 2021, med nya märkningar för glödlampor och lampor som gäller från 1 september 2021.

3.3Förbättra säkerheten och tryggheten när det gäller energi

Som vi sett under de senaste månaderna utsätts unionens ekonomi för globala prisfluktuationer på grund av ett fortsatt stort beroende av import av fossila bränslen. För att förbättra motståndskraften krävs förbättrad säkerhet och trygghet när det gäller energi samtidigt som fossila bränslen fasas ut och mer decentraliserad förnybar energi integreras. Det senaste meddelandet Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd beskriver viktiga åtgärder på medellång och lång sikt för att säkerställa detta.

År 2021 löstes två storskaliga tekniska incidenter inom en timme 80 , vilket bevisade motståndskraften hos EU:s energisystem trots covid-19. De visade också att effektiv beredskap för eventuella chocker är ett ständigt behov på medlemsstats- och EU-nivå. Detta är särskilt viktigt även i samband med det ökade nettoberoendet av energiimport, som nådde 60,6 % 2019, den högsta nivån under de senaste 30 åren. Denna nivå förklaras av kombinationen av en svag ökning av energiefterfrågan och minskad inhemsk produktion av fossila bränslen och inhemsk förnybar kapacitet som fortfarande är otillräcklig.

De sektorsspecifika europeiska samordningsgrupperna (för el, gas och olja) spelade en särskilt viktig roll 2020 och 2021, för att övervaka försörjningstryggheten, t.ex. genom att ta itu med effekterna av förseningar i underhållet av kraftverk på grund av covid-19-relaterade åtgärder och diskutera möjliga reaktioner på extrema väderleksförhållanden.

Inom elsektorn ligger genomförandet av förordningen om riskberedskap 81 inför den första uppsättningen nationella riskberedskapsplaner. Dessa planer kommer att ange medlemsstaternas åtgärder för att förebygga, förbereda och mildra potentiella elkriser i ömsesidigt samarbete, med beaktande av den ökande elektrifieringen.

Inom ramen för de senaste försörjningstrygghetsreglerna för gas 82 har alla utom två medlemsstater infört nationella planer för att förhindra eller mildra effekterna av avbrott i gasförsörjningen. Medlemsstaterna har gjort framsteg med att ingå bilaterala solidaritetsarrangemang som syftar till att säkra gränsöverskridande försörjning till utsatta kunder i händelse av allvarlig kris 83 . Kommissionen planerar en översyn av förordningen om en tryggad gasförsörjning i december 2021, vilket skulle kunna underlätta tillgången till lagringskapacitet över gränserna, inbegripet för förnybara och koldioxidsnåla gaser. Gaslagringsnivåerna och gasmarknadens funktion kommer dessutom att fortsätta att övervakas inför vintersäsongen.

Fortsatta förbättringar av sammanlänkning för el och gas har också förbättrat det regionala samarbetet och stärkt försörjningstryggheten på EU-nivå, medlemsstatsnivå och regional nivå.

EU är beredd på potentiella tillfälliga störningar i oljeförsörjningen 84 . För att säkerställa säker drift av EU:s befintliga olje- och gasanläggningar till havs har kommissionen och medlemsstaterna samarbetat nära för att uppdatera externa planer för räddningsinsatser.

Nya incidenter, som cyberattacken i maj 2021 mot Colonial Pipeline i USA har visat hur hot och sårbarheter i fråga om cybersäkerhet kan påverka energisystemet. Kommissionen har inlett arbetet med en nätföreskrift 85 för att säkerställa cybersäkerheten i gränsöverskridande elflöden 86 . Man planerar att anta föreskriften i slutet av 2022.

I december 2020, som en del av strategin för EU:s säkerhetsunion 87 , föreslog kommissionen två nya direktiv om resilienta kritiska enheter och om säkerheten i nät och informationssystem, för att förbättra energisektorns motståndskraft. Den återlanserade också det tematiska nätverket för skydd av kritisk energiinfrastruktur, ett forum för regelbundna diskussioner mellan verksamhetsutövare och ägare av kritisk energiinfrastruktur.

I en uppdatering av industristrategin 88 i maj 2021 betonade kommissionen behovet av att påskynda de gröna och digitala övergångarna samtidigt som EU:s motståndskraft och strategiska kapacitet stärks. Industriallianser är ett nyckelverktyg för att underlätta starkare samarbete och gemensamma åtgärder mellan alla intresserade partner inom sektorer av strategisk betydelse. I oktober 2021 publicerade kommissionen en studie 89 som identifierar potentiella flaskhalsar i råvaruförsörjningskedjorna för energiteknik som är avgörande för energitrygghet och omställningen till ren energi.

När det gäller kärnkraftssektorn arbetar kommissionen nära med medlemsstaternas tillsynsmyndigheter för kärnsäkerhet 90 för att övervaka potentiella effekter av pandemin på säkerheten vid kärntekniska anläggningar. Sektorn har visat god robusthet inför sådana förhållanden genom sin etablerade praxis för riskbedömning och riskreducering. Inga negativa effekter på säkerheten eller tillförlitligheten har rapporterats. Trots det finansierar kommissionen en studie för att se över hur sektorn hanterade pandemin och säkerställer dess motståndskraft under sådana förhållanden.

Mer generellt sett, när det gäller att hantera tänkbara risker relaterade till extrema naturkatastrofer, såsom de från översvämningar eller svåra väderförhållanden, har kärnkraftverkens tillförlitlighet i EU granskats och stärkts mot externa händelser som en del av stresstester efter Fukushima som genomfördes i samarbete med kommissionen. Direktivet om kärnsäkerhet 91 kräver att tillståndsinnehavare gör regelbundna säkerhetsgranskningar i syfte att identifiera ytterligare säkerhetsförbättringar, med hänsyn till driftserfarenhet.

3.4 Stärka den inre energimarknaden

3.4.1 Utvecklingen på el- och gasmarknaderna

Samtidigt som elpriserna förväntades öka med tanke på de rekordlåga nivåer som grossistpriserna nådde under pandemin och när den ekonomiska aktiviteten tog fart, har en kombination av faktorer drivit priserna till rekordhöga nivåer under de senaste månaderna 92 . Detta fick konsekvenser för företag och konsumenter, särskilt de utsatta, i en tid då situationen har blivit bräcklig för många med inkomstbortfall från pandemin. Utöver den högre globala efterfrågan på gas på grund av den globala ekonomiska återhämtningen var nyckelfaktorerna säsongsbetingade förhållanden och, i mycket mindre utsträckning, kolpriser. Gasprisökningens effekt på elpriset är nio gånger större än koldioxidprisökningens effekt 93 .

De flesta medlemsstater påverkas av höga gas- och elpriser, men i olika grad och vid olika tidpunkter. I vilken utsträckning grossistpriserna överförs till slutkundspriserna varierar också i varje medlemsstat, beroende på energimixen, regleringen och strukturen för slutkundspriser. Cirka två tredjedelar av det genomsnittliga slutkundspriset bestäms vanligtvis av överförings- och distributionskostnader, skatter och avgifter; en tredjedel av grossistpriset 94 . Den hastighet med vilken ökningarna av gaspriserna i grossistledet överförs till slutkundspriser beror också på avtalsvillkoren (dvs. avtalets löptid, fasta eller rörliga priser osv.).

I det senaste meddelandet Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd 95 , anger kommissionen hjälp och stöd för att ta itu med oönskade negativa effekter av högre energipriser på hushåll och företag, på återhämtningen, dess rättvisa och inkluderande samt förtroendet för energiomställningen.

Figur 3: Hushållens priskomponenter 2020 (i %). Källa: Eurostat.

I detta skede finns det inga tydliga bevis för att en alternativ marknadsram än marginalprissättningsmetoden och pay-as-clear-marknaden 96 skulle ge billigare priser och bättre incitament. Mot bakgrund av den senaste tidens volatilitet gav kommissionen byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) i uppdrag att bedöma fördelar och nackdelar med den nuvarande utformningen av grossistmarknaden för el, inbegripet dess förmåga att hantera situationer med extrem prisvolatilitet på gasmarknaderna.

Åtgärder som vidtagits under det senaste året har också ytterligare förbättrat den inre energimarknadens funktion. Genomförandet av eldirektivet 97 i nationell lagstiftning senast den 31 december 2020 har skapat nya möjligheter för företag och konsumenter att delta på elmarknaderna, till exempel genom att anpassa sin efterfrågan för att hjälpa till att minska överbelastningen i nätet eller för att balansera utbud och efterfrågan. Sådan efterfrågeflexibilitet utvecklas på den europeiska elmarknaden, om än i varierande grad. Efterfrågeflexibiliteten ökar flexibiliteten i elsystemet och bidrar till att säkerställa kostnadseffektivitet på elmarknaderna 98 .

Samtidigt har betydande framsteg gjorts när det gäller att harmonisera nationella regler för handel med energi och systemdrift. Det mest påtagliga exemplet är EU-marknadskoppling, som binder samman alla medlemsstater och skapar en gemensam EU-handelsplattform för el. Marknadskoppling är en del av en prisvärd modell för energiomställningen, som säkerställer att el till lägsta kostnad kan skickas runt om i EU till förmån för konsumenterna 99 . Gränserna mellan Polen, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Ungern inkluderades framgångsrikt i den EU-omfattande kopplingen den 17 juni 2021. I ett nästa steg är det planerat att de två sista gränserna kommer att inbegripas i den gemensamma dagen före-marknadskopplingen (gränsen mellan Rumänien och Bulgarien i slutet av oktober 2021 och mellan Kroatien och Ungern i mars 2022). De totala välfärdsvinsterna av att utvidga SDAC till alla EU:s inre gränser uppskattas till över 115 miljoner euro per år 100 .

Betydande framsteg har gjorts när det gäller den gemensamma dagen före- eller intradagskopplingen, med 22 medlemsstater kopplade från 2019. Koppling av Italien, Grekland och Slovakien planeras. De ytterligare välfärdsfördelarna från en effektivare användning av elhandelskapacitet inom samma dag i Europa uppskattas till över 50 miljoner euro årligen. Slutförandet av den gemensamma intradagskopplingen är en prioritet för ytterligare integrering av förnybara energikällor, eftersom det bidrar till att minska elprisskillnaderna mellan regioner.

Att åstadkomma marknadskoppling inom alla tidsramar över de inre gränserna, inbegripet nära realtidsbalansering, skulle generera ytterligare välfärdsfördelar på mer än 1,5 miljarder euro per år 101 och minska behovet av reservkraftverk för fossila bränslen, vilket skulle spara betydande växthusgasutsläpp.

Handelsvolymerna på marknadsplatserna för naturgas ökade till en rekordhög nivå 2019. Denna trend fortsatte in i 2020, med covid-19-krisen som ytterligare driver handelsverksamheten och efterfrågan på gas 102 . Trots minskad import av kondenserad naturgas 103 intensifierades lagringsuttaget under 2020. Även om de nuvarande gaslagringsnivåerna är snäva men tillräckliga om det blir en vinter som liknar den föregående 104 , är lagring inte tillgänglig i alla EU-medlemsstater och en mer integrerad europeisk strategi skulle kunna bidra till att dämpa fluktuerande energipriser.

Försenat eller ofullständigt genomförande av befintligt regelverk, inbegripet nätföreskrifter, verkar utgöra ett hinder för förbättringar på grossistmarknaden. Priskorrelationen är hög 105 mellan knutpunkter i nordvästra Europa och den holländska Title Transfer Facility (TTF), som håller på att bli ett riktmärke för internationellt handlad LNG, och samlar omkring tre fjärdedelar av all europeisk gashandel. Nivån på marknadsutvecklingen, likviditeten och konkurrensen skiljer sig fortfarande åt i unionen. Det finns prisskillnader på 1 till 3 euro per megawattimme (MWh) eller mer under året mellan TTF och de nordöstra marknaderna (Polen, Baltikum och Finland) eller de sydvästra (Spanien, Italien).

3.4.2 Energiinfrastruktur för minskade växthusgasutsläpp

Infrastruktur är nyckeln för att energimarknaden ska fungera korrekt och effektivt och integrera fler förnybara energikällor. De flesta medlemsstater har redan uppnått sammanlänkningsnivån för 2030 på 15 % som krävs enligt styrningsförordningen och ersätter det tidigare målet på 10 % till 2020 106 . Projekt av gemensamt intresse, viktiga gränsöverskridande infrastrukturprojekt som länkar samman EU-ländernas energisystem, spelar en viktig roll för att uppnå detta mål. Sedan den senaste rapporten om tillståndet i energiunionen har flera projekt av gemensamt intresse tagits i drift eller färdigbyggts 107 .

Mellan 2014 och 2020 tilldelades mer än 4,7 miljarder euro av EU-finansiering inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) till arbeten och stödstudier relaterade till projekt av gemensamt intresse, vilket resulterade i en total investering på 9,5 miljarder euro. Två tredjedelar av den budgeten anslogs till el- och smarta nätprojekt för att stödja integrationen av förnybara energikällor i elkraftsystemet 108 .

Den femte listan över projekt av gemensamt intresse är planerad att antas i november 2021 enligt den befintliga förordningen om TEN-E-riktlinjer 109 .

I december 2020 föreslog kommissionen en översyn av TEN-E-förordningen, som för närvarande håller på att förhandlas fram, för att återspegla energiinfrastrukturens nyckelroll i den gröna omställningen. En ny strategi för infrastrukturplanering kommer att stödja elektrifieringens roll i den framtida energimixen, bidra till att minska växthusgasutsläppen från gassektorn genom förnybara och koldioxidsnåla gaser, inbegripet vätgas och utveckla ett mer integrerat energisystem. Förslaget utesluter infrastruktur för fossila bränslen (inbegripet naturgas) och inför obligatoriska hållbarhetskriterier för alla projekt av gemensamt intresse. Det reviderade ramverket kommer att behöva träda i kraft i tid för urvalsprocessen av den sjätte unionslistan över projekt av gemensamt intresse.

Den reviderade förordningen om Fonden för ett sammanlänkat Europa 110 ger ett nytt fönster för gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi 111 , inbegripet nya flytande havsbaserade vindkraftsparker för att ytterligare utforska denna vektor för förnybara källor. Den första ansökningsomgången för förstudier publicerades den 22 september 2021 till ett totalt belopp på 1 miljon euro. Den första ansökningsomgången för tekniska studier och arbeten för gränsöverskridande projekt som valdes ut i den särskilda EU-listan kommer att publiceras under det tredje kvartalet 2022 för ett totalt belopp på 100 miljoner euro.

3.4.3 Fasa ut subventioner till fossila bränslen

De totala energisubventionerna i EU uppgick till 176 miljarder euro 2019. Som närmare beskrivs i bilagan om energisubventioner visar färska uppgifter att trots EU:s åtaganden att fasa ut subventioner till fossila bränslen, minskar de inte tillräckligt. Subventionerna till fossila bränslen har redan ökat i 11 medlemsstater sedan 2015.

Subventionerna till fossila bränslen, som utgör cirka 30 % av de totala energisubventionerna, sjönk något 2020 till 52 miljarder euro (från 56 miljarder euro 2019), på grund av lägre energianvändning till följd av covid-19-pandemin 112 . Med tanke på att BNP och energianvändningen sjönk 2020 i liknande takt, finns det ingen tydlig trend för en minskning av nivån på subventioner för fossila bränslen trots EU:s internationella åtagande. Allteftersom ekonomin återhämtar sig och förbrukningen av fossila bränslen tar fart, måste EU följaktligen intensifiera ansträngningarna för att undvika en återgång till de subventionsnivåer som gällde före pandemin.

Utfasning av kol från elproduktion har främjats av subventioner till nedläggning av anläggningar i många medlemsstater.

Förnybar energi fick totalt 78 miljarder euro i subventioner, en ökning med 8 % sedan 2015 113 . Subventionerna till energieffektivitet fortsatte att växa till 16 miljarder euro 2019 och 17 miljarder euro 2020, en ökning med nästan 50 % sedan 2015.

Samtidigt kan ekonomiskt stöd till utsatta hushåll vara lämpligt i vissa fall. Särskilt i en kontext av ekonomisk återhämtning efter covid-19, kan specifika sociala utbetalningar till de mest utsatta vara ett lämpligt sätt att hjälpa dem att ha råd med sina elräkningar på kort sikt eller för att stödja energieffektiviseringar, samtidigt som de säkerställer att marknaden fungerar effektivt. Att finansiera subventioner till förnybar produktion med andra offentliga intäkter än elräkningar kan i vissa medlemsstater ha fördelen av att befria utsatta konsumenter från en betydande del av deras elräkning.

Parallellt kommer EU-taxonomin 114 att hjälpa till att vägleda privata investerare och offentliga medel genom att identifiera miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter och kanalisera mer medel till dem, och på så sätt minska investeringarna i kapaciteten för fossila bränslen och tillhörande subventioner.

Klimatlagen ändrar styrningsförordningen för att säkerställa en mer enhetlig rapportering mellan medlemsstaterna om utfasningen av energisubventioner, särskilt till fossila bränslen. Rapporteringsarrangemangen ska fastställas genom en genomförandeakt 2022, som för närvarande håller på att förberedas.

3.5Forskning, innovation och konkurrenskraft

Även om majoriteten av de minskade koldioxidutsläppen till 2030 kommer att möjliggöras genom teknik som redan finns på marknaden i dag, förutspår det internationella energiorganet att nära hälften av de minskningar som krävs till 2050 kommer att komma från teknik som för närvarande är i demonstrations- eller prototypfasen 115 . EU är välplacerat när det gäller globala marknadsandelar i vissa segment inom värdekedjan av teknik för ren energi 116 , men ökade investeringar i FoI och ytterligare ansträngningar för tekniköverföring skulle säkerställa att EU tar tillfället i akt med energiomställningen för att stärka sin konkurrenskraft inom sektorn för ren energi.

Den andra lägesrapporten om konkurrenskraft 117 visar att EU fortfarande ligger i framkant när det gäller forskning inom ren energi. Globalt har EU en större andel ”gröna” innovationer inom teknik för att begränsa klimatförändringarna än andra stora ekonomier 118 .

EU:s offentliga investeringar i teknik för ren energi som behövs för utfasningen av fossila bränslen är trots det den lägsta av de stora ekonomierna 119 (0,027 % av BNP 2019). Medlemsstaternas offentliga finansiering av forskning och innovation inom ren energi ligger fortfarande under 2010 års nivåer, men detta kan delvis kompenseras av återhämtningsfinansiering inriktad på forskning och innovation om ren energi, nationellt och från EU. Dessutom har utgifterna ökat sedan 2016, ett tecken på en delvis återhämtning från den tidigare ekonomiska krisen. Den långsiktiga effekten av covid-19 på innovationsekosystemet återstår att se. I den privata sektorn inom EU sågs en minskning på 7 % av de totala utgifterna för forskning och innovation inom energi. De allmänna utgifterna för forskning och innovation inom energi visade att tillväxten fortsatte, om än långsammare under 2020. Utgifterna för forskning och innovation inom förnybar energi var specifikt mer resilienta och fortsatte att växa 120 .

EU är världsledande inom vindkraft, men konkurrensen är fortfarande hård. Under 2020 stod den europeiska havsbaserade vindkraftsmarknaden för 71 % (24,8 GW) av den globala marknaden när det gäller samlad installerad kapacitet. Medlemsstaternas globala marknadsandel står för cirka 42 % (14,6 GW). Storleken på hemmamarknaden är nyckeln i detta avseende. Inom solcellsenergi växte EU:s handelsunderskott till mer än 5,7 miljarder euro 2019 och EU har en jämförelsevis liten marknadsandel inom tillverkning av solceller och moduler. Den har dock en framkantsposition i andra delar av värdekedjan, inbegripet forskning och utveckling, särskilt när det gäller produktprestanda, hållbarhet och cirkularitet.

EU står vid ett vägskäl för flera tekniker som förväntar sig expansion på marknaden. Dess industrier för värmepumpar, förnybara bränslen, smarta nät och förnybar vätgasproduktion har goda förutsättningar att dra nytta av en växande framtida efterfrågan som härrör från utbyggnad av relevanta marknader med politiskt stöd. Samtidigt blir EU:s batteriindustri starkare tack vare en kombination av investeringar i batteritillverkning, ökad efterfrågan på eldrift, omställningen i EU:s fordonsindustri samt fokus på cirkularitet för att lösa problemet med råvaror, också med hänsyn till batteridirektivet 121 .

4. Större fördelar i den europeiska gröna given

4.1 Hållbarhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning

4.1.1 Luftkvalitet och annan miljöpåverkan

Steg mot ytterligare utfasning av fossila bränslen i EU:s ekonomi får positiva konsekvenser för miljöaspekter utöver klimatet. I synnerhet minskar luftföroreningarna som ett resultat av ökad energieffektivitet, ersättning av fossila bränslen och utveckling av icke-brännbara förnybara energikällor (som vind och sol) eller övergången till renare transportsätt som leder till mindre luftföroreningar 122 . Detta kommer att hjälpa oss att nå målet för handlingsplanen för nollförorening 123 om att minska hälsoeffekterna av luftföroreningar (uttryckt som förtida dödsfall) med mer än 55 % i EU år 2030 jämfört med 2005.

Under 2019 124 var luftföroreningarna fortfarande ansvariga för cirka 400 000 förtida dödsfall i EU, med regionala variationer som ofta speglar mönster i energianvändningen såsom användning av kol eller biomassa för uppvärmning av hushåll. Hälsoeffekten av luftföroreningar följer samma regionala mönster som för exponering för luftföroreningar av fina partiklar, där den högsta befolkningsexponeringen 2018 var i ett antal EU-medlemsstater, främst Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Grekland, Italien, Polen och Rumänien 125 .

Möjliga avvägningar mellan omställningen till ett koldioxidsnålt energisystem och minskningen av luftföroreningar måste beaktas. Till exempel måste ökad bioenergianvändning i enheter utan tillräcklig teknik för att minska utsläppen undvikas. Det är viktigt att övervaka relaterad utveckling efter att Världshälsoorganisationen har antagit uppdaterade riktvärden för luftkvalitet i september 2021, som kommer att ligga till grund för den kommande översynen av luftkvalitetsdirektivet 126 .

Parallellt styrs utbyggnaden av förnybar energi också av europeisk miljölagstiftning, inbegripet där denna utvecklas vidare inom ramen för den europeiska gröna given.

4.1.2 Sysselsättning och tillväxt

Bruttoförädlingsvärdet för sektorn för ren energi har haft en genomsnittlig årlig tillväxt på 5 % sedan 2010 och nådde 133 miljarder euro 2018 127 . Åtgärderna för energieffektivitet har uppvisat en särskilt stark genomsnittlig årlig tillväxt på 9 % under samma period, medan produktionen av förnybar energi i genomsnitt uppgick till 2 %. Båda har ökat mer än resten av ekonomin.

De senast tillgängliga uppgifterna går tillbaka till före covid-19-krisen och tyder på minskad energiintensitet som ett tecken på att ekonomisk tillväxt frikopplas från energianvändning 128 . Den senare har dock inte minskat i absoluta tal 129 .

De senaste tillgängliga uppgifterna från före covid-19-krisen visar att direkt sysselsättning i sektorn för ren energi utgjorde 1,7 miljoner heltidsjobb 2018 130 med en genomsnittlig årlig tillväxt på 2 % 131 , dubbelt så mycket som i ekonomin som helhet (1 %) 2010–2018.

Den snabba framväxten av innovationer inom ren energi kräver omskolning och kompetenshöjning på alla kompetensnivåer för att vidareutveckla och distribuera teknik och lösningar i hela EU. Efterfrågan på många olika yrkeskategorier som är relevanta för omställningen till ren energi förväntas öka fram till 2030 132 . EU:s kompetenspakt 133 stöder denna process för att bygga partnerskap med industriella ekosystem som byggindustrin och energiintensiva industrier.

Förnybar energi och energieffektivitet förväntas driva på skapandet av nya arbetstillfällen i EU i samband med energiomställningen. Vindkraft och solcellsenergi (installation och tillverkning av paneler) är viktiga drivkrafter för sysselsättning. Det förväntas att vindkraft kommer att skapa över 420 000 nya heltidsjobb år 2050 och solcellsenergi upp till 140 000 heltidsjobb 134 ” 135 .

På efterfrågesidan skapas gröna jobb främst inom byggindustri, särskilt när det gäller byggnadsrenovering, där 13 till 28 jobb per investerad miljon euro beräknas skapas i EU 136 . Vissa åtgärder i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna som att prioritera renovering för att förbättra byggnaders energi- och resursprestanda är ett bra exempel på samband mellan ekonomisk stimulans och omställningen till ren energi. Renoveringar är arbetsintensiva och skapar arbetstillfällen och investeringar som ofta baseras på lokal affärsverksamhet, skapar efterfrågan på mycket energi- och resurseffektiv utrustning och öka fastigheternas långsiktiga värde 137 . I sin tur förväntas förlusten av arbetstillfällen uppstå främst inom kolindustrin, maskintillverkning och konventionell transportutrustning.

En blick framåt visar att de höjda klimat- och energimålen kommer att leda till nya investeringsbehov. Under de kommande tio åren kommer det i genomsnitt att krävas ytterligare investeringar på 390 miljarder euro per år jämfört med de belopp som investerats årligen under de senaste tio åren. Att uppnå de höjda klimat- och energimålen för 2030 innebär särskilt en ökning med cirka 100 miljarder euro per år jämfört med de investeringsbehov som förväntas för genomförandet av de nationella energi- och klimatplanerna 138 .

4.2Prioritet för konsumenternas valmöjligheter

Proaktiva konsumenter och engagerade prosumenter kommer att spela en nyckelroll i övergången till ett energisystem som baseras på förnybar energi och som är mer integrerat. Sådana prosumenter är bättre skyddade från prisfluktuationer. Samtidigt kommer stödet till utsatta konsumenter och företag att förbli viktigt i ett sammanhang med höga energipriser och möjliga sårbarheter efter covid-19-pandemin.

Paketet om utfasning av fossila bränslen på vätgas- och naturgasmarknaden som planeras till december 2021 kommer att behandla konsumentbestämmelser, även för gasmarknader. För att göra det möjligt för konsumenter att aktivt engagera sig på marknaden kommer kommissionen också att fokusera på att genomföra befintlig lagstiftning som främjar konsumenternas valmöjligheter och aktivt deltagande. Direktivet om förnybar energi och eldirektivet speglar till exempel den växande betydelsen av förbrukare av egenproducerad el från förnybara energikällor (prosumenter) och aktiva konsumenter. Denna rättsliga ram öppnar möjligheten för samarbete mellan systemansvariga för distributionssystem och gemenskaper för förnybar energi samt medborgarenergigemenskaper. För att ytterligare stärka konsumenternas roll analyserar kommissionen 139 alternativen för att upprätta en unionsomfattande miljömärkning i syfte att främja användningen av förnybar energi från nya installationer 140 .

För närvarande är minst 2 miljoner människor i EU delaktiga i mer än 7 700 energigemenskaper 141 . Energisamhällen har bidragit till upp till 7 % av den nationellt installerade kapaciteten, med en uppskattad total förnybar kapacitet på minst 6,3 GW. Med en försiktig uppskattning har de investerat totalt minst 2,6 miljarder euro 142 . Under hösten 2021 kommer kommissionen att lansera ett register över energigemenskaper och rådgivningscentrum för landsbygdens energigemenskaper för att ytterligare underlätta utvecklingen av medborgarenergigemenskaper och gemenskaper för förnybar energi.

Lösningar för smarta energinät, i synnerhet anpassad smart mätning och sömlösa dataflöden med lämpligt dataskydd, är nyckeln till att stärka konsumenterna. Kommissionen håller på att utveckla transparenta och icke-diskriminerande regler för tillgång till data och en handlingsplan för energidigitalisering.

4.3Att skydda de mest utsatta

Energifattigdom fortsätter att undergräva social delaktighet och människors förmåga att delta aktivt i och dra nytta av omställningen till grön energi. Detta erkänns också av den europeiska pelaren för sociala rättigheter 143 som placerar energitjänster bland de väsentliga tjänster som alla ska ha tillgång till, krav på stödåtgärder för behövande. Under 2019 drabbade energifattigdom upp till 31 miljoner människor i Europeiska unionen, inbegripet en betydande andel låginkomsthushåll men även medelinkomsthushåll, med betydande skillnader mellan medlemsstaterna. För att avvärja denna situation är paketet för att genomföra den europeiska gröna given utformat så att det mildrar möjliga fördelningseffekter och negativa sociala effekter av omvandlingen av energisystemet.

De stödåtgärder som föreslås med det senaste meddelandet Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd speglar dessutom det faktum att energifattiga och hushåll med låga eller lägre medelinkomster är mest påverkade av de nuvarande prishöjningarna, eftersom de lägger betydligt större andelar av sina inkomster på energi.

I samband med högre energipriser kommer kommissionen fortsättningsvis att övervaka hur EU-lagstiftningen om energifattigdom kommer att tillämpas i medlemsstaterna och hur energifattigdomen utvecklas. Med utgångspunkt i förra årets rekommendationer om energifattigdom 144 , kommer kommissionen att uppmana till närmare samarbete med de relevanta behöriga myndigheterna genom att inrätta en samordningsgrupp för energifattigdom och utsatta konsumenter. Det innebär att medlemsstaterna ges möjlighet att utbyta bästa praxis och engagera sig i samordnade insatser, så att alla analyser som bygger på indikatorer på EU-nivå eller nationell nivå kan kompletteras med tillhörande EU-politik som energieffektivitet och renoveringsvågen. Initiativet för bostäder till ett rimligt pris, en nyckelkomponent i strategin för renoveringsvågen, syftar till att förnya 100 stadsdelar som så kallade fyrtornsprojekt i hela EU under de kommande åren. Starten av dessa renoveringsprojekt är planerad till fjärde kvartalet 2021. Kommissionen inrättade också ett rådgivningscentrum för energifattigdom med målet att bli centrum för erfarenhet och expertis inom energifattigdom i Europa. Det kommer till att börja med hjälpa 80 enskilda kommuner med direkt stöd till specifika lösningar för att utrota energifattigdom på lokal nivå, så att de kan få ökad kapacitet och nå en större spridning.

Samtidigt erkänner eldirektivet vikten av nationella socialförsäkringssystem, som är väl lämpade att kanalisera stöd till dem som drabbas hårdast av energifattigdom och stigande priser. Medlemsstaterna kan rikta specifika betalningar till dem som är mest utsatta för att hjälpa dem att betala sina räkningar på kort sikt. En sådan åtgärd kan också kompletteras med åtgärder för att undvika avbrott. Det är dock viktigt att sådana nödåtgärder inte ses som ett alternativ till att ta itu med frågor som rör bostäder med dålig isolering eller ineffektiva anordningar.

Den europeiska gröna given lägger tonvikten på att stödja regioner, sektorer och individer som direkt påverkas av omställningen till ren energi för att säkerställa en rättvis omställning. Omställningen har också en betydande inverkan på regioner som är starkt beroende av koldioxidintensiva industrier, som stål, cement eller kemikalier, som kommer att genomgå stora omvandlingar. För detta inrättades mekanismen för en rättvis omställning. Det omfattar Fonden för en rättvis omställning, som kommer att investera 19,2 miljarder euro 145 i de territorier som står inför de mest negativa socioekonomiska följderna av omställningen. Medlemsstaterna förbereder nu sina territoriella planer för en rättvis omställning som kommer att ge tillgång till de tre pelarna i mekanismen för en rättvis omställning.

Kommissionen inrättade dessutom plattformen för en rättvis omställning för att hjälpa alla berörda parter att få tillgång till och använda resurserna i mekanismen för en rättvis omställning. Denna plattform bygger på och utökar stödet från EU:s initiativ för kolregioner i omställning, som hjälper kolregioner i 12 medlemsstater att utarbeta strategier för omställningen till låga växthusgasutsläpp och ta itu med potentiella negativa socioekonomiska följder 146 ” 147 . Man förväntar sig att omställningen till produktionsteknik för ren energi kan skapa upp till 315 000 jobb till 2030, och upp till 460 000 jobb till 2050, inklusive arbetstillfällen i flera kolregioner 148 .

4.4Ta itu med hinder inom förvaltning och investeringar

Om vi ska nå EU:s klimatmål kommer vi att behöva ett lämpligt ramverk för att underlätta de massiva investeringarna 149 . Alltför komplicerade och långdragna administrativa tillståndsförfaranden utgör ett stort hinder för omställningen till ett koldioxidsnålt energisystem, särskilt för utbyggnaden och integrationen av förnybar energi. Hindren omfattar komplexa strukturer, bristande rättslig konsekvens och otillräckliga politiska och rättsliga ramar och riktlinjer.

2018 års direktiv om förnybar energi 150 införde bestämmelser om tillståndsförfarandets maximala löptid och organisation, som omfattar alla relevanta tillstånd att bygga, förnya och driva anläggningar för förnybar energi och för deras nätanslutning. Det kräver också att medlemsstaterna inrättar en gemensam kontaktpunkt för att vägleda sökande genom hela den administrativa processen. Kommissionen övervakar noggrant införlivandet av relevanta bestämmelser i direktivet och bedömer om ytterligare åtgärder behövs. För detta ändamål inkluderades en översynsklausul för artiklar som handlar om administrativa förfaranden i kommissionens förslag till ändring av direktivet om förnybar energi som lades fram i juli 2021. Medlemsstaterna uppmanas också att upprätta en möjliggörande ram som tar itu med de återstående icke-finansiella hindren för projekt för förnybar energi, såsom otillräckliga digitala resurser och personalresurser hos myndigheter för att behandla ett växande antal tillståndsansökningar. För att hjälpa medlemsstaterna att ta itu med hinder inom förvaltning och investeringar kommer kommissionen 2022 att utfärda riktlinjer för att effektivisera tillståndsförfarandena och de administrativa förfarandena för utbyggnad av förnybar energi, med utgångspunkt i analysen av befintliga hinder och bästa praxis i medlemsstaterna.

5. Den externa dimensionen, klimat- och energidiplomati

EU fortsätter att föregå med gott exempel på hur klimatneutralitet ska uppnås senast 2050. Samtidigt som EU höjer sin egen ambitionsnivå och vidtar specifika åtgärder i linje med Parisavtalet, spelar man också en aktiv roll i internationella forum. EU och dess medlemsstater lämnar ett betydande bidrag till de utvecklade ländernas kollektiva mål att anskaffa 100 miljarder US-dollar per år för att stödja klimatåtgärder i utvecklingsländerna. Det nya finansieringsinstrumentet Europa i världen (79,5 miljarder euro för åren 2021–2027) kommer att säkerställa att minst 30 % av finansieringen stöder klimatåtgärder.

Under hela 2021 har EU lett diskussionen om energiomställningen även i multilaterala forum som FN:s högnivådialog. EU samarbetar nära med G7 och G20 för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser till 2050 och fasa ut internationell finansiering och subventionerna för orenad koldriven energiproduktion. Dessutom har EU aktivt arbetat för ett betydande resultat även vid COP 26. Fler och fler partner når ut med mer ambitiösa planer när det gäller energieffektivitet och spridning av förnybar energi och mål i riktning mot koldioxidsnåla ekonomier med noll nettoutsläpp.

EU, Förenta staterna och andra deltagande länder enades i september 2021 om att sätta upp ett kollektivt mål att minska metanutsläppen med minst 30 % under 2020 års nivåer till 2030. Målet sträcker sig över hela ekonomin till att omfatta metanutsläpp från energiproduktion med fossila bränslen som nämligen frigörs vid olje- och gasutvinning och gasöverföring, och från jordbruk och avfall. Den globala utfästelsen om metan kommer att lanseras under klimatkonferensen i Glasgow i november 151 . Kommissionen stöder dessutom FN:s miljöprogram (Unep) med bland annat ekonomiska bidrag när det gäller att inrätta ett oberoende internationellt observatorium för metanutsläpp (IMEO) som ska åtgärda den globala bristen på data och öppenhet på detta område.

EU:s bilaterala och regionala samarbete på energiområdet med internationella partner fortsätter att fokusera på systematiskt stöd för omställningen till utsläppssnåla och klimattåliga ekonomier och att säkerställa energisäkerhet och konkurrenskraft. Återupplivandet av samarbete på energiområdet mellan EU och Förenta staterna och den gröna alliansen mellan EU och Japan i maj 2021 är exempel på dess strategi. På liknande sätt prioriteras samarbetet om ren energi med Indien (EU:s och Indiens partnerskap för ren energi och klimatet) och Kina (EU:s och Kinas plattform för samarbete på energiområdet).

EU har fastställt sina mål för regionalt samarbete för den fleråriga budgetramen 2021–2027 med grannregionerna i östra, södra och västra Balkan, och efterlyser nya gemensamma åtgärder för att stärka hållbar energitrygghet, kollektivt påskynda en grön energi och främja investeringar i ren energi.

Kommissionen arbetar intensivt för att upprätta energi- och klimatramverket för 2030, inbegripet de relevanta 2030-målen för energigemenskapens nio avtalsslutande parter utanför EU och antagandet av en färdplan för utfasning av fossila bränslen som kommer att stödja dessa avtalsslutande parter på deras väg mot mitten av århundradets klimatneutralitet. Dessutom pågår ansträngningar för att modernisera energistadgefördraget 152 .

EU:s medlemsstater godkände en ny agenda för Medelhavsområdet på grundval av ett förnyat partnerskap med det södra grannskapet. I juni 2021 godkände alla 42 medlemsländer i unionen för Medelhavsområdet en förklaring som underströk sin beslutsamhet för en omställning av ren energi och för att intensifiera det regionala energisamarbetet.

Med utvecklingsländer, och i synnerhet i Afrika söder om Sahara, prioriterar samarbetet tillgång till rimligt prissatt energi som är tillförlitlig och hållbar och drar nytta av investeringar från den privata sektorn. EU stöder Afrikanska unionens initiativ för att skapa en afrikansk inre elmarknad som möjliggör produktiv omvandling och främjar ekonomisk utveckling, skapar jobb, bekämpar fattigdom och främjar välstånd.

Att säkerställa kärnsäkerhet utanför dess gränser har också varit ett viktigt område för kommissionen. På sensommaren avslutade tekniska experter från europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering (Ensreg) och kommissionen en inbördes granskning av genomförandet av Vitrysslands handlingsplan för kärnsäkerhetsstresstester. Ensreg och kommissionens tekniska experter har också påbörjat förberedelserna för en inbördes granskning av Turkiets stresstest, planerad till mitten av 2022. EU har dessutom visat sitt fortsatta engagemang för genomförandet av bilaga III till den gemensamma övergripande handlingsplanen för civilt kärntekniskt samarbete med Iran.

För att driva en global energiomställning, säkerställa försörjningstrygghet och ren teknik, inledde kommissionen en reflektion över en europeisk strategi för externt energiengagemang som ska antas 2022. I syfte att anpassa EU:s energi- och klimatdiplomati till den europeiska gröna given, antog EU:s utrikesministrar rådets slutsatser om ämnet 153 . Kommissionens arbete fokuserar på nya möjligheter när det gäller att implementera ett system för ren energi och främja energieffektivitet och säker och hållbar teknik samtidigt som man gradvis rör sig bort från användningen av fossila bränslen i riktning mot gröna energilösningar och främjar en rättvis omställning. Handelspolitik och energidiplomati kommer att behöva fungera hand i hand för att säkerställa oförvrängd handel och investeringar i

I.de råvaror som behövs för energiomställningen i EU,

II.de energiprodukter som krävs för energiomställningen, och

III.den teknik som både EU och våra handelspartner är beroende av för omställningen till klimatneutrala ekonomier.

6. Slutsats

Denna inventering från 2021 av tillståndet i energiunionen 2021 visar att genomförandet av EU:s energi- och klimatpolitik bidrar till genomförandet av den europeiska gröna given och till återhämtningen från effekterna av covid-19-krisen. Baserat på denna analys och på meddelandet Ta itu med stigande energipriser: en verktygslåda för åtgärder och stöd skulle kommissionen lyfta fram följande sex områden för ytterligare åtgärder.

Kommissionen kommer att fortsätta övervaka utvecklingen av energipriserna för att säkerställa att dess svar på den nuvarande energiprisuppgången förblir proportionerlig och fokuserar på de som drabbas hårdast.

Kommissionen kommer även fortsättningsvis att införa en rättslig ram som passar våra förbättrade klimat- och energimål. Detta kommer att inbegripa översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda och initiativ om vätgas, minskade växthusgasutsläpp på gasmarknaden samt metan, som ska antas senare i år. Kommissionen uppmanar Europaparlamentet, rådet och de rådgivande kommittéerna att göra framsteg när det gäller antagandet av detta förslag vid sidan av julipaketet, och betonar vikten av att behålla dess ambition, integritet och konsekvens.

Ytterligare offentliga och privata investeringar i energieffektivitet och förnybar energi, i synnerhet inom vindkraft och solenergi, lagring och decentraliserad elproduktion, är avgörande för omställningen, för att öka resiliensen och dämpa förnyade elprishöjningar. År 2022 avser kommissionen att anta en EU-strategi för solenergi, som omfattar de befintliga barriärer som hindrar och villkor som kommer att möjliggöra utbyggnaden av den solenergikapacitet som krävs 2030 och 2050.

Det är nödvändigt att ta itu med hindren för investeringar i omställningen om företagen ska ta en ledande roll och EU och dess medlemsstater ska locka till sig investeringar. I synnerhet skapar effektiviserade tillståndsförfaranden den förutsägbarhet som är nödvändig för investerare inom energisektorn och utanför. Att fasa ut flaskhalsar i nätet och snabbt ta bort hinder för integrering av förnybar energi samtidigt som man främjar social acceptans av förnybar energi kan påskynda omställningen ytterligare. År 2022 planerar kommissionen att utfärda riktlinjer till medlemsstaterna om effektiviserade tillståndsförfaranden och administrativa förfaranden för utbyggnad av förnybar energi.

Subventionerna till fossila bränslen bör upphöra. Med lägre utgifter för subventioner av fossila bränslen och föroreningsrelaterade sjukdomar kommer nationella budgetar att ha en större marginal för investeringar i innovativ teknik, i grön kompetens och för att mildra möjliga fördelningseffekter av omställningen. År 2022 avser kommissionen att anta en genomförandeakt om lägesrapportering av de nationella energi- och klimatplanerna; detta bör bidra till att säkerställa en mer enhetlig rapportering om utfasningen av energisubventioner, särskilt för fossila bränslen.

Energifattigdom kommer att fortsätta att kräva särskild uppmärksamhet, speciellt i en situation där högre energipriser påverkar hushåll med låga eller lägre medelinkomster på grund av de lägger en större andel av sin inkomst på energi. Kommissionen samarbetar med medlemsstaterna och energitillsynsmyndigheterna för att på bästa sätt skydda utsatta konsumenter och kommer att föreslå regler för att förbättra energiprestandan hos det europeiska byggnadsbeståndet. Kommissionen övervakar noga genomförandet av den befintliga lagstiftningen för att säkerställa alla europeiska konsumenters egenmakt och skydd med särskilt fokus på de mest utsatta. Konsumenter bör kunna engagera sig aktivt på energimarknaden och dra nytta av en hög grad av skydd och inflytande.

Med EU:s andel av de globala växthusgasutsläppen som minskat till 8 % är internationellt samarbete (i sammanhang som FN:s ramkonvention om klimatförändringar, FN:s högnivådialog om energi, G20 och energigemenskapen) oumbärligt för effektiva klimatåtgärder och för att ta tillvara potentialen att minska växthusgasutsläppen. Detta kräver en EU-strategi för externt energiengagemang, som kommissionen för närvarande arbetar med.

Dialogen med Europaparlamentet, rådet, internationella partner och offentliga och privata aktörer fortsätter att vara avgörande, även 2021. I förberedelserna för COP 26 i Glasgow fokuserar denna dialog på energisystemets väsentliga betydelse för utfasningen av fossila bränslen som beskrivs i detta meddelande och i denna lägesrapport om EU:s klimatåtgärder. Parallellt med lagstiftningsarbetet med förslagen i den första delen av paketet för att genomföra den europeiska gröna given från juli 2021, bör utbyten mellan berörda parter äga rum om utmaningar, inbegripet administrativa hinder, konsumentinflytande och implementering av relaterad energilagstiftning.

(1) I enlighet med artikel 35 i styrningsförordningen, d.v.s. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

(2) Eurobarometerundersökningen från juli 2021 visar att Europas befolkning anser att klimatförändringar är det allvarligaste problemet som världen står inför. Mer än nio av tio personer som deltog i undersökningen ansåg att klimatförändringar är ett allvarligt problem (93 %), varav nästan åtta av tio (78 %) ansåg att det är ett väldigt allvarligt problem.

(3) COM(2021) 660 final.

(4) https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/.

(5) https://www.iea.org/reports/world-energy-outlook-2021.

(6) IEA har emellertid också visat att omkring hälften av lösningarna för omvandlingen på vägen mot klimatneutralitet redan finns tillgängliga och att de andra är i pilot- eller utvecklingsfasen. (https://iea.blob.core.windows.net/assets/beceb956-0dcf-4d73-89fe-1310e3046d68/NetZeroby2050-ARoadmapfortheGlobalEnergySector_CORR.pdf.)

(7) COM(2021) 960 final.

(8) COM(2021) 952 final.

(9) COM(2021) 961 final.

(10) COM(2021) 962 final.

(11) Detta varierar i medlemsstaterna och beror på regelverk och struktur för slutkundspriser och energimix.

(12) Källa: COM(2021) 660 final.

(13) Begreppet marknadskoppling syftar på avsikten att bilda en sammankopplad (europeisk) marknad för el. Marknadskoppling är avsett att sammanföra kontrollområden och marknadsområden för att kunna harmonisera olika system för elutbyte och i synnerhet minska prisskillnaderna.

(14) Det är en nedåtgående trend, då det var 34 miljoner personer som var berörda av energifattigdom 2018.

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

(16) COM(2021) 550 final, COM(2021) 551 final, COM(2021) 552 final, COM(2021) 563 final, COM(2021) 554 final, COM(2021) 555 final, COM(2021) 556 final, COM(2021) 557 final, COM(2021) 558 final, COM(2021) 563 final, COM(2021) 568 final, COM(2021) 567 final, COM(2021) 571 final. Ytterligare lagstiftningsförslag kommer att antas som en del av detta paket senare i år.

(17) Utgifterna för faciliteten för återhämtning och resiliens är uppskattningar som behandlats av kommissionen på grundval av uppgifter om klimatspårning som offentliggjorts i kommissionens analyser av återhämtnings- och resiliensplanerna. De rapporterade uppgifterna omfattar de 22 nationella återhämtnings- och resiliensplaner som bedömts och godkänts av kommissionen senast den 5 oktober, och kommer att utvecklas vidare allt eftersom fler planer bedöms.

(18) Däribland COM(2020) 299 final, COM(2020) 301 final, COM(2020) 741 final och COM(2020) 662 final.

(19) COM(2020) 562 final.

(20) COM(2020) 564 final, SWD(2020) 900–926.

(21) Energi, industri, transport, byggnader, jordbruk, skogsbruk och andra sektorer.

(22) Kommer att kompletteras med översynen av direktivet om byggnaders energiprestanda och initiativ om vätgas, minskade växthusgasutsläpp på gasmarknaden samt metan.

(23) Indikatorer från Eurostats energibalanser i enlighet med metoden fram till 2018 (FEC, dvs. slutlig energianvändning, 2020–2030 och PEC, dvs. primär energianvändning, 2020–2030) används för att övervaka framstegen för att nå Europas energieffektivitetsmål för 2020.

(24) COM(2020) 662 final.

(25) COM(2021) 558 final.

(26) Principen om ”energieffektivitet först” innebär att man tar mesta möjliga hänsyn till kostnadseffektiva energieffektivitetsåtgärder när man utformar energipolitiken och fattar relevanta investeringsbeslut. Det är en långtgående vägledande princip som bör komplettera andra EU-mål, i synnerhet målen för hållbarhet, klimatneutralitet och grön tillväxt.

(27) Primärenergifaktorer är numeriska koefficienter som bestäms som omvändningen av förhållandet mellan en energienhet som levereras till en byggnad och enheter av primärenergi som läggs ut på att leverera den.

(28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010, s. 13).

(29) COM(2021) 573 final. Genom detta har man kunnat identifiera de första delarna i en stödram bestående av ett första paket med kortsiktiga särskilda insatser värda omkring 85 miljoner euro för 2021/2022. Det nya europeiska Bauhaus har integrerats i många andra EU-program som en del i ett större sammanhang eller prioritering utan en redan fastställd särskild budget.

(30) https://europa.eu/new-european-bauhaus/index_sv .

(31) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(32) Baserat på uppgifter från 2020 räknar EU med en kapacitet på 14,6 GW i installerad havsbaserad vindkraft (JRC, baserat på GWEC, 2021). De nuvarande nationella mål som uttrycks i de nationella energi- och klimatplanerna visar att målet för havsbaserad vindkraftsenergi 2030 kan överskridas och att vindkraftens beräknade kapacitet förväntas nå 84 GW till 2030. I Maltas nationella energi- och klimatplan ingår varken havs- eller landbaserad vindkraft som ett bärkraftigt förnybart teknikalternativ som bidrar till Maltas målsättningar för förnybar energi för EU:s mål 2030, trots en outnyttjad potential.

(33) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering fastställs en rad minimikrav för planeringsprocessen och planerna, däribland krav angående aktörer och gränsöverskridande samråd. Medlemsstaterna måste ha sina planer fastställda senast den 31 mars 2021 och skicka kopior till kommissionen senast den 30 juni 2021. Kommissionen bedömer hur förenliga planerna är med skyldigheterna i direktivet om havsplanering, inklusive hur väl de kombinerar miljöskydd med andra mål, såsom dem som identifieras i de nationella energi- och klimatplanerna. Bedömningen omfattar också havsplaneringsdirektivets roll och verkan i ett bredare havspolitiskt sammanhang, särskilt de huvudmål i den europeiska gröna given som gäller europeisk mångfald och havsbaserad förnybar energi. Senast i mars 2022 ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av havsplaneringsdirektivet.

(34) COM(2020)301 final.

(35) COM(2020) 301 final.

(36) COM(2020) 824 final.

(37) Grekland håller till exempel på att fastställa nya särskilda bestämmelser för fysisk planering vad gäller förnybara energikällor, industri, turism och jordbruk.

(38) COM(2021) 350 final.

(39) Mekanismen för en rättvis omställning utgörs av fonden för en rättvis omställning, InvestEU-systemet för en rättvis omställning samt en lånefacilitet för den offentliga sektorn. Totalt sett väntas nu mekanismen för en rättvis omställning leda till minst 150 miljarder euro i offentliga och privata investeringar (2021–2027).

(40) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd (EUT L 57, 18.2.2021, s. 1).

(41) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens, EUT L 57, 18.2.2021.

(42) Återställningsinstrumentet Next Generation EU är, tillsammans med den fleråriga budgeten för 2021–2027, det största stimulanspaket som någonsin finansierats i Europa, med ett totalt stöd på 2,018 biljoner euro i löpande priser (totalt över 1,8 biljoner euro i 2018 års priser) till att återuppbygga ett Europa efter covid-19. I 2018 års priser och under sju års tid uppgår EU-budgeten till 1 074 miljarder euro och Next Generation EU till 750 miljarder euro.

(43) Kommissionen har redan betalat ut 52,4 miljarder euro i förfinansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens till Belgien, Tjeckien, Danmark, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Österrike, Portugal, Slovenien och Slovakien, vilket motsvarar 13 % av bidraget och (i tillämpliga fall) lånedelen av dessa medlemsstaters anslag, utom för Tyskland där det motsvarar 9 %.

(44) I enlighet med artikel 3 i styrningsförordningen ska varje medlemsstat vart tionde år meddela kommissionen en integrerad nationell energi- och klimatplan.

(45) AT, BE, CY, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, IE, IT, LT, LU, LV, MT, PT, RO, SI, SK.

(46) Årlig strategi för hållbar tillväxt 2021, COM(2020) 575 final, 17 september 2020, avsnitt IV.

(47) Utgifterna för faciliteten för återhämtning och resiliens är uppskattningar som behandlats av kommissionen på grundval av uppgifter om klimatspårning som offentliggjorts i kommissionens analyser av återhämtnings- och resiliensplanerna. De rapporterade uppgifterna omfattar de 22 nationella återhämtnings- och resiliensplaner som bedömts och godkänts av kommissionen senast den 5 oktober 2021, och beloppet kommer att utvecklas vidare allt eftersom fler planer bedöms. Se: https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/recovery-coronavirus/recovery-and-resilience-facility/recovery-and-resilience-plans-assessments_sv .

(48)

Energieffektivitetsåtgärderna omfattar energieffektivitetsprojekt i små och medelstora eller stora företag, energirenoveringar i privata byggnader och offentlig infrastruktur och uppförande av byggnader. Åtgärder för ren energi omfattar i synnerhet produktion av förnybar energi, energinät och infrastruktur.

(49) I den separata lägesrapport om EU:s klimatåtgärder som offentliggörs tillsammans med rapporten om tillståndet i energiunionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 29 beskrivs klimatrelaterade aspekter mer i detalj.

(50) Enligt förordning (EU) 2018/1999, artikel 18, ska medlemsstaterna vartannat år rapportera sina nationella prognoser för antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av växthusgaser.

(51) Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Lettland, Litauen, Ungern, Nederländerna, Österrike, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige. Litauen och Ungern lämnade in en uppdatering av sina första strategier i juli respektive september 2021. I juli 2021 antog Luxemburgs regering ett utkast till en nationell långsiktig strategi. Ett offentligt samråd kommer att hållas innan det slutgiltigt antas.

(52) I enlighet med artikel 15 i styrningsförordningen.

(53) Danmark, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Litauen, Ungern, Österrike, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige.

(54)

Neutralitet innebär per definition att restutsläpp kompenseras med upptag, men alla medlemsstater uppgav inte sin respektive andel av utsläppsminskningar och upptag, och ambitionsnivån för faktiska minskningar varierar mellan medlemsstaterna.

(55) Så är till exempel fallet med Finland, senast 2035, och Sverige, senast 2045.

(56) Den tyska långsiktiga strategin, så som den lämnades in till kommissionen i januari 2020, återspeglar emellertid det mål i klimatåtgärdsplanen för 2050 som antogs i november 2016. Enligt den klimatförändringslag som antogs i juli 2021 siktar Tyskland nu på att uppnå klimatneutralitet till 2045.

(57) Se mer detaljerade uppgifter i den tekniska informationen som åtföljer lägesrapporten om EU:s klimatåtgärder.

(58) COM(2020) 663 final.

(59) I IPCC:s rapport från augusti 2021 pekas metan ut som upphovet till nästan en tredjedel av den totala globala uppvärmningen. Enligt rapporten utgörs 36 % av de totala utsläppen av metanläckage från platser där det borras efter fossila bränslen, kolgruvor och ledningar. I rapporten påpekas att metanutsläppen nästan skulle kunna halveras till 2030 till en rimlig kostnad, och det understryks att minskningar på 60 % skulle kunna göras i fossilbränsleverksamheter.

(60) Metan har en mycket kortare atmosfärisk livslängd än koldioxid (omkring tolv år, att jämföra med flera århundraden för koldioxid), men den är en mycket kraftfullare växthusgas. EU använder en tidsperiod på 100 år för att mäta och bedöma växthusgasutsläpp, men under en 20-årsperiod har metan 84 gånger större potential för global uppvärmning än koldioxid, vilket framhålls i tabell 8.7 i arbetsgrupp I:s bidrag till IPCC:s femte utvärderingsrapport (2013). https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/02/WG1AR5_Chapter08_FINAL.pdf .

(61) Kommissionens lagförslag som ska antas i slutet av året syftar till att mäta, rapportera och kontrollera metanutsläpp, sätta gränser för ventilering och fackling samt införa krav för att upptäcka och reparera läckage.

(62) När det gäller det övergripande EU-målet för 2020 (20,6 %) hade EU redan nått en andel på 19,7 % förnybara energikällor i den förbrukade energin 2019; detta innefattar 34,1 % för elproduktion (av detta utgjorde vattenkraft 35 %, vindkraft 35 %, solkraft 13 %, fasta biobränslen 8 % och alla övriga förnybara energikällor 9 %), 22,1 % för uppvärmning och kylning (biomassa står för ca 75 % av uppvärmning och kylning) och 8,9 % i transportsektorn. 14 medlemsstater låg över sina bindande nationella mål för 2020 och 7 låg fortfarande relativt långt ifrån att uppfylla dem. Se även https://ec.europa.eu/eurostat/web/energy/data/shares. Enligt direktiv 2009/28/EG var medlemsstaterna tvungna att uppnå de bindande målen att höja andelen förnybar energi i sin energianvändning senast 2020. Genom de nationella målen sammantaget skulle EU som helhet kunna nå målet med 20,6 % förnybar energi till 2020 (siffran avviker från 20 %) för EU och Förenade kungariket efter att det landet lämnade EU).

(63) Senast den 30 april 2022 i enlighet med styrningsförordningen (EU) 2018/1999.

(64) Enligt en rapport om tekniskt bistånd (Technical assistance in realisation of the 5th report on progress of renewable energy in the EU final update report. Task 1 & 2. https://op.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/bcfbe724-27e2-11ec-bd8e-01aa75ed71a1/language-en) kan en andel på 22,4–22,6 % förnybara energikällor förväntas 2020 med de nuvarande politiska initiativen för förnybar energi. Frankrike och Polen löper särskilt hög risk att inte klara sitt nationella mål. Tidiga uppskattningar från Europeiska miljöbyrån (EEA) bekräftar också, även om de bygger på en annan metodik, att EU som helhet sannolikt kommer att nå sitt mål. Kommissionen har hjälpt medlemsstaterna att ingå avtal om statistiska överföringar mellan dem som har ett överskott på förnybara energikällor och dem som riskerar att inte uppfylla sitt mål.

(65) Havsbaserad vindkraft: nedgång från intervallet 100–180 euro/MWh 2010 till dagens värden 67–140 euro per MWh; landbaserad vindkraft: nedgång från 55–105 euro/MWh 2010 till 34–74 euro/MWh 2019. Källa: Beiter P., Cooperman A., Lantz E., Stehly T., Shields M., Wiser R., Telsnig T., Kitzing L., Berkhout V., Kikuchi Y. (2021) Wind power costs driven by innovation and experience with further reductions on the horizon, WIREs Energy Environ. 2021; e398. https://doi.org/10.1002/wene.398 .

(66) Kostnaden för PV-moduler har sjunkit dramatiskt på senare år. Om man analyserar den globala utvecklingen av modulpriset kontra sammanlagd produktion, innebär det en prisminskning på 25 % för varje fördubbling av den sammanlagda produktionen. Under perioden från 2011 till 2020 har det registrerats en prisminskning på 85 %.

(67) https://ec.europa.eu/energy/topics/renewable-energy/eu-renewable-energy-financing-mechanism_en .

(68) BNEF (2021) Energy Transition Investment database (investeringsdatabas för energiomställning).

(69) Irena, Renewable Capacity Statistics 2021 (statistik för förnybar kapacitet 2021).

(70) https://www.irena.org/publications/2021/March/Renewable-Capacity-Statistics-2021.

(71) Ytterligare delegerade akter kommer att bidra till spridningen av hållbara förnybara bränslen, inklusive metoder för produktion av förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung från el som tas från nätet och mätning av växthusgasutsläpp från sådana bränslen.

(72) I EU plus Förenade kungariket.

(73) I EU plus Förenade kungariket.

(74) Målen för 2030 gäller för EU utan Förenade kungariket.

(75) Med bostadshus som står för nästan 65 % av denna siffra.

(76) https://ec.europa.eu/energy/topics/energy-efficiency/energy-efficient-buildings/renovation-wave_sv .

(77) COM(2021) 551 final.

(78) En djupgående preliminär bedömning av de första 13 strategierna publicerades den 31 mars 2021.

(79) Kylskåp, diskmaskiner, tvättmaskiner och tv-apparater.

(80) En incident inträffade den 8 januari 2021 i högspänningsnäten för synkronområdet för kontinentala Europa. Det påverkade det kontinentala nätet, som binder samman elöverföringsnäten i länderna i kontinentala Europa, och resulterade i att det separerades i två områden (med ett område i sydöstra Europa som tillfälligt skiljs från resten av kontinentala Europa). Den andra incidenten var avbrottet i en fransk-spansk sammankoppling den 24 juli 2021 som påverkade den iberiska halvön och en liten del av det franska överföringssystemet. Båda incidenterna kunde åtgärdas inom mindre än en timme. Efterhandsundersökningar pågår.

(81) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 av den 5 juni 2019 om riskberedskap inom elsektorn.

(82) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010.

(83) https://ec.europa.eu/energy/topics/energy-security/secure-gas-supplies_en .

(84) Rådets direktiv 2009/119/EG av den 14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter.

(85) Nätföreskrifter är en uppsättning regler utarbetade av den europeiska sammanslutningen för samarbete mellan systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso-E), med vägledning från Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), för att underlätta harmonisering, integration och effektivitet på den europeiska elmarknaden.

(86) I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el.

(87) COM(2020) 605 final.

(88) COM (2021) 350 final.

(89) Studie om motståndskraften hos kritiska leveranskedjor för energisäkerhet och omställning till ren energi under och efter covid-19-krisen ISBN 978-92-76-38453-3.

(90) Europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering, www.ensreg.eu.

(91) Rådets direktiv 2009/71/Euratom om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar, ändrat genom direktiv 2014/87/Euratom.

(92) I september nådde de genomsnittliga grossistpriserna för el mer än 125 euro per MWh, gaspriserna nådde nästan 65 euro per MWh och utsläppsrätterna i EU:s utsläppshandelssystem nådde mer än 60 euro per ton koldioxid.

(93) Källa: COM(2021) 660 final.

(94) Detta förhållande skiljer sig något för hushåll (figur 3) och industri beroende på förbrukningsstorlek.

(95) COM(2021) 660 final.

(96) Dessa innebär att alla får samma pris för el på grossistnivå.

(97) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU.

(98) https://smarten.eu/wp-content/uploads/2019/11/EU_Market_Monitor_2019_short_final.pdf .

(99) Den gemensamma dagen före-kopplingen tilldelar en dag före leverans av el begränsad gränsöverskridande överföringskapacitet på det mest effektiva sättet genom att koppla samman grossistmarknader för el från olika regioner genom en gemensam priskopplingsalgoritm för att beräkna elpriser i hela Europa och för att implicit fördela auktioner som grundas på gränsöverskridande kapacitet.

(100) Acers marknadsövervakningsrapport, 2019.

(101) Acers marknadsövervakningsrapport, 2019.

(102) Handelsvolymerna för gas på de europeiska knutpunkterna ökade med 21 % (plus 3 439 TWh) under fjärde kvartalet 2020 jämfört med föregående år, efter den tillfälliga minskningen under föregående kvartal.

(103) EU:s LNG-import minskade med 27 % på årsbasis under fjärde kvartalet 2020, på grund av ökande prispremier på den asiatiska grossistmarknaden för gas till Europa, vilket resulterade i omdirigering av lasten mot de asiatiska marknaderna.

(104) EU:s nuvarande gaslagringsnivåer ligger på 75 %, under de 90 % som noterats i genomsnitt de senaste tio åren. Per den 3 oktober 2021.

(105) Under 1 euro/MWh för 90 % av handelsdagarna 2019 (Acers marknadsövervakningsrapport 2020, Gas Wholesale Markets Volume, s. 43).

(106) Den överenskomna kvoten för gränsöverskridande kapacitet motsvarar medlemsstaternas importkapacitet i förhållande till deras installerade produktionskapacitet. Det bör noteras att sammanlänkningsmålet på 15 % för 2030 i styrningsförordningen har kompletterats med ett antal brådskande indikatorer. Detta mot bakgrund av den betydande ökningen av den installerade kapaciteten i EU (främst beroende på ny varierande vind- och solkapacitet med mycket lägre belastningsfaktorer jämfört med andra produktionskällor) medan ny sammanlänkningskapacitet inte har ökat i samma proportioner. Förutom sammanlänkningsmålet på 15 % bör analysen av sammanlänkningsgraden därför också beakta indikatorer på hur brådskande åtgärder grundas på prisskillnader på grossistmarknaden, sammanlänkningarnas nominella överföringskapacitet i förhållande 1) till toppbelastning och 2) till installerad förnybar produktionskapacitet. I förordningen föreskrivs också att varje ny sammanlänkning är föremål för en socioekonomisk och miljömässig kostnads-nyttoanalys och genomförs endast om de potentiella fördelarna uppväger kostnaderna.

(107) Till exempel en sammanlänkningsnivå mellan Estland och Lettland (PCI-nummer 4.2.1). En ny elförbindelse mellan Estland och Lettland lanserades den 25 augusti 2021. Detta är den tredje elförbindelsen mellan de två länderna och ytterligare ett steg i att synkronisera de baltiska staterna med det kontinentaleuropeiska nätet. Detsamma gäller för projekt av gemensamt intresse i Estland (PCI-nummer 4.2.2), i Lettland (PCI-nummer 4.2.3) och i Litauen (PCI-nummer 4.8.17). För gas har projekt av gemensamt intresse tagits i drift i Kroatien (PCI-nummer 6.5.1), Grekland, Italien och Albanien (PCI-nummer 7.1.3).

(108) Till exempel Celtic Interconnector mellan Irland och Frankrike, som fick ett FSE-bidrag på 530 miljoner euro 2019. Det kommer att vara den första direkta elförbindelsen mellan Irland och det europeiska fastlandet och stödja uppnåendet av Irlands nya mål om minst 70 % förnybar el till 2030.

(109) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningar (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

(110) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1153 av den 7 juli 2021 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 (EUT L 249, 14.7.2021, s. 38).

(111) Inom energisektorn (med en total budget på 5,84 miljarder euro) syftar programmet till att bidra till ytterligare integrering av den europeiska energimarknaden, förbättra driftskompatibiliteten för energinätverk över gränserna och mellan sektorer, främja utfasningen av fossila bränslen och säkerställa försörjningstryggheten. Det kommer även att finnas medel tillgängliga för gränsöverskridande projekt inom området för förnybar energiproduktion.

(112) Med tanke på att BNP och energianvändningen sjönk 2020 för nästan samma belopp (cirka 7 %) delades subventioner ut 2020 i samma takt som 2019 (endast verksamhetsvolymen var lägre). Det finns därför ingen tydlig tendens till sjunkande subventionsnivåer, trots EU:s internationella åtagande.

(113) Subventionerar främst solenergi – 29 miljarder euro, vindkraft – 21 miljarder euro och biomassa – 17 miljarder euro.

(114) EU-taxonomin är ett klassificeringssystem som bygger på taxonomiförordningen – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088.

(115) IEA, Net Zero by 2050. A Roadmap for the Global Energy Sections. Flaggskeppsrapport, maj 2021 .

(116) EU är till exempel en global ledare inom flera delar i värdekedjan för solcellsenergi: forskning och utveckling, framställning av polykristallint kisel, utrustning och maskiner för produktion av solcellsenergi (källa: BNEF, Solar PV Trade and Manufacturing, A Deep Dive, 2021). Inom vindkraft har EU en betydande marknadsandel, men de europeiska tillverkarna av originalutrustning (OEM) överträffades av de kinesiska för första gången 2020 (vid analys av de tio främsta OEM-tillverkarna sett till marknadsandelar. Källa: Global Wind Energy Council (GWEC) 2020, Global Offshore Wind Report, 2020). Likaså när det gäller ”värmepumpar främst för uppvärmning” är det EU-medlemsstaterna som leder exporten, följt av Asien (källa: UN-COMTRADE 841861 ”värmepumpar, exklusive luftkonditioneringsapparater enligt rubrik 8415”). Under de senaste fem åren har dock EU:s marknadstillväxt inom ”värmepumpar främst för uppvärmning” begränsats av importen från Asien, som ökat i genomsnitt 21 % per år 2015–2020. Ökade investeringar i forskning och innovation inom ren energi och ytterligare ansträngningar för tekniköverföring skulle säkerställa att EU tar tillfället i akt med energiomställningen för att stärka sin konkurrenskraft inom sektorn för ren energi. Inom till exempel solcellssektorn håller tillverkning och utformning av celler och moduler på att bli allt mer komplex, vilket kräver ytterligare investeringar för fortsatt utveckling av den avancerade tekniken.

(117) COM(2021) 952 final.

(118) Till exempel är EU på första plats när det gäller att lämna in högvärdiga patent inom området förnybar energi och energieffektivitet. EU ligger på tredje plats när det gäller smarta system. (Källa: JRC Setis https://setis.ec.europa.eu/publications/setis-reseach-and-innovation-data_en ).

(119) Energiunionens forsknings- och innovationsprioriteringar (på grundval av COM(2015) 80 final): förnybar energi, smarta system, effektiva system, hållbara transporter, avskiljning, lagring och användning av koldioxid samt kärnsäkerhet.

(120) IEA, World Energy Investment, 2021.

(121) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG.

(122) Sedan 2005 har den ökande ersättningen av förorenande fossila bränslen med förnybar energi i hela EU lett till en minskning av den totala svaveldioxiden (SO2) med 6 % och en minskning av utsläppen av kväveoxider (NOx) med 1 % 2017. Det ledde dock också till en ökning av utsläppen av PM2,5 i hela EU med 13 % och en ökning av utsläppen av flyktiga organiska föreningar med 4 %, efter den ökade användningen av biomassa (EEA, 2019): https://www.eea.europa.eu/themes/energy/renewable-energy/renewable-energy-in-europe-key .

(123) COM(2021) 400 final.

(124) De senast tillgängliga uppgifterna.

(125) Eurostats regionala årsbok 2021 års upplaga, s. 187.

(126) https://ec.europa.eu/environment/air/quality/revision_of_the_aaq_directives.htm.

(127) Baserat på Eurostats sektor env_ac_egss2 för det senaste år som har tillgängliga uppgifter.

(128) Källa: ESTAT, nrg_ind_ei, BNP:s energiintensitet i kedjeindexerade volymer (2010), kilogram oljeekvivalenter (KGOE) per tusen euro.

(129) Under perioden 2005–2019 har både primärenergiintensiteten och den slutliga energiintensiteten inom industrin fortsatt att minska med i genomsnitt cirka 2 % årligen. Under samma period har växthusgasintensiteten också minskat konsekvent, bland annat möjliggjort av den ökande andelen förnybar energi i energianvändningen.

(130) 2018 är det senaste tillgängliga året på grund av den statistiska förseningen av Eurostats uppgifter om sektorn för miljövänliga varor och tjänster. Obligatorisk datarapportering i slutet av år n omfattar referensperioden n-2 till n-4. Frivillig datarapportering omfattar tidiga uppskattningar för referensår n-1 och perioden före 2014. Tillgången till frivilliga rapporteringsposter varierar avsevärt mellan länderna. Preliminära uppskattningar för EU-27 som helhet sammanställs av Eurostat varje år (n), som täcker perioden från år 2000 till år n-2.

(131) Detta är baserat på Eurostats ”env_ac_egss1”. Enligt uppskattningar från Irena skapar investeringar i ren energi nära tre gånger fler jobb än fossila bränslen.

(132) Cedefops färdighetsprognos: trender och utmaningar fram till 2030, 2018.

(133) Europeiska kommissionen, Kompetenspakten: mobilisering av parter för kompetensinvesteringar, 2020.

(134) Detta är enligt EUCO3232.5-scenariot, som bygger på energieffektivitetsmålet på 32,5 % och ett mål för förnybar energi på 32 % till 2030. Klimatmålet har nu justerats uppåt till minst 55 % till 2030 och förslag har lagts på högre ambitioner kring energieffektivitet och förnybar energi.

(135) Härrör från EurObserv’ER ( https://www.eurobserv-er.org/category/all-annual-overview-barometers/ ) och Kapetaki, Z., Ruiz, P. et al., Clean energy technologies in coal regions: Opportunities for jobs and growth: Deployment potential and impacts, Kapetaki, Z. (redaktör), EUR 29895 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2020, ISBN 978-92-76-12330-9, doi:10.2760/063496, JRC117938.

(136) BPIE (2020). Building Renovation – A kick-starter for the EU Recovery. https://www.renovate-europe.eu/wp-content/uploads/2020/06/BPIE-Research-Layout_FINALPDF_08.06.pdf med uppgifter från C40 (2019). The Multiple Benefits of Deep Retrofits – A toolkit for Cities. https://www.c40knowledgehub.org/s/article/The-Multiple-Benefits-of-Deep-Retrofits-A-toolkit-for-cities?language=en_US .

(137) Irena (2020), Global Renewables Outlook: Energy Transformation 2050. Utgåva: 2020, Internationella byrån för förnybar energi, Abu Dhabi. Global Renewables Outlook: Energy Transformation 2050 – Summary (irena.org).

(138) SWD(2021) 621 final.

(139) https://op.europa.eu/s/pp0f .

(140) I enlighet med artikel 19.13 i direktivet om förnybar energi.

(141) Schwanitz , V. J., Wierling, A., Zeiss, J. P., von Beck, C., Koren, I. K., Marcroft, T., Dufner, S. (22 augusti 2021). The contribution of collective prosumers to the energy transition in Europe - Preliminary estimates at European and country-level from the COMETS inventory.

(142) Se ovan.

(143) Princip 20. Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter innehåller också initiativ för 2022 för att säkerställa att ingen lämnas på efterkälken som kommer att bidra till att åtgärda energifattigdom, såsom ett förslag till rådets rekommendation om minimiinkomst, riktlinjer om förhandsbedömningar av fördelningseffekter och en rapport om tillgång till väsentliga tjänster. Mål 7 för hållbar utveckling handlar också om tillgång till överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla.

(144) SWD(2020) 960 final.

(145) I löpande priser.

(146) Europeiska kommissionen (2018). 5. Strukturella stödåtgärder för kol- och koldioxidintensiva regioner https://ec.europa.eu/clima/sites/clima/files/docs/pages/initiative_5_support_en_1.pdf .

(147) SWD(2020) 176 final, avsnitt 6.5.1.

(148) 2020-JRC-clean_energy_technologies_in_coal_regions_online.pdf. Kapetaki, Z., Ruiz, P. et al. (2020). Clean energy technologies in coal regions: Opportunities for jobs and growth. Deployment potential and impacts. JRC. s. 5.

(149) Med tanke på det högre målet för förnybar energi på 40 % i stället för 32 % till 2030 skulle EU behöva mer än 420 GW och upp till 480 GW kombinerad land- och havsbaserad vindkraft, upp från nuvarande 180 GW installerad vindkraft. För solcellsenergi skulle kapaciteten behöva vara mer än 38 0GW och upp till 420 GW upp från nuvarande 140 GW. En sådan ökning skulle också tillgodose el som behövs för att producera förnybar vätgas för att uppnå delmålen för förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung. Som en följd av detta skulle kapacitetsutnyttjandet av förnybar energi behöva öka avsevärt jämfört med den för närvarande planerade nivån.

(150) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, artiklarna 16 och 17.

(151) Med nuvarande internationella åtaganden deltar nu 9 av världens 20 främsta metanutsläppare i den globala utfästelsen om metan, vilket motsvarar cirka 30 % av de globala metanutsläppen och 60 % av den globala ekonomin. Dessutom tillkännagav mer än 20 filantropiska verksamheter kombinerade åtaganden på över 200 miljoner US-dollar för att stödja implementeringen av den globala utfästelsen om metan.

(152) De viktigaste målen för EU:s förslag till modernisering av energistadgefördraget är att uppdatera normerna för investeringsskydd för att säkerställa att energistadgefördraget underlättar EU:s klimatåtgärder och energiomställning i linje med den europeiska gröna given och Parisavtalet.

(153) https://www.consilium.europa.eu/media/48057/st05263-en21.pdf.