EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 15.12.2021

COM(2021) 800 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Hållbara kretslopp för kol

{SWD(2021) 450 final} - {SWD(2021) 451 final}

1Kolets kretslopp

Kolatomer är grundläggande för livet och för våra samhällen och ekonomier. Kol ingår i människans DNA. Halva vikten av den mat vi äter är kol. Kol bearbetas vid omvandlingen av kalksten och järnmalm till städernas cement och stål. Inom den organiska kemin utnyttjas kolets unika karaktär för att bilda mycket komplexa molekyler som används för läkemedel, kemikalier, plast och avancerade material i vårt dagliga liv. Kolbaserade fossila bränslen har använts i våra hem, fabriker och fordon i mer än ett sekel. Utsläppen från förbränning av fossila bränslen, industriella processer och förändrad markanvändning ackumuleras dock i haven och ökar kraftigt koncentrationen av koldioxid i atmosfären. Detta leder till global uppvärmning, minskad biologisk mångfald, havsförsurning och extrema väderhändelser. Detta rubbar i sin tur kolets kortsiktiga kretslopp mellan växtvärlden och atmosfären, och havsnivåerna stiger på grund av klimatförändringarnas inverkan på mark, skogar, hav och kryosfären. I vissa regioner förstärks detta av ett ohållbart utnyttjande av naturresurserna. Alla dessa återkopplingskretslopp påskyndar klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden och utgör ett direkt hot mot ekosystemen och människan.

Som svar på det brådskande behovet av klimatåtgärder, som lyfts fram i bedömning efter bedömning av Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), har EU i lag fastställt sitt mål om klimatneutralitet för hela ekonomin senast 2050. Enligt den europeiska klimatlagen 1 ska utsläpp och upptag av växthusgaser vara balanserade inom EU senast 2050 i syfte att därefter uppnå negativa utsläpp. Målet för EU är också att vara klimatresilient senast 2050 2 för att hantera de oundvikliga effekterna av klimatförändringarna.

För att uppnå sådana högt ställda mål måste vi upprätta hållbara och klimatresilienta kretslopp för kol genom tre huvudåtgärder:

·Först och främst måste vi drastiskt minska vårt beroende av kol, till exempel genom att förbättra effektiviteten i byggnader, transportsätt och industrier, minska vår förbrukning av viktiga resurser, gå över till en cirkulär ekonomi och öka användningen av förnybar energi. I den europeiska klimatlagen fastställs målet om klimatneutralitet senast 2050, och vår långsiktiga analys 3 visar att vi för att bli klimatneutrala måste minska den nuvarande användningen av energi från fossilt kol med 95 % i EU:s slutliga energianvändning. Denna strategi för minskade koldioxidutsläpp är kärnan i vår befintliga klimat-, miljö- och energipolitik för att fram till 2030 uppnå målet om en minskning av EU:s växthusgasutsläpp med 55 % jämfört med 1990.

·För det andra måste vi återvinna kol från avfallsflöden, från hållbara källor till biomassa eller direkt från atmosfären för att använda det i stället för fossilt kol i de sektorer av ekonomin som måste förbli kolberoende. Den cirkulära ekonomin och de hållbara bioekonomiska sektorerna kan ta itu med detta mål och bör främja tekniska lösningar för avskiljning och användning av koldioxid (CCU) samt produktion av hållbara syntetiska bränslen eller andra kolprodukter som inte är fossilbaserade.

·För det tredje måste vi utöka lösningar för koldioxidupptag som avskiljer koldioxid från atmosfären och lagrar den på lång sikt, antingen i ekosystem genom naturskydd och kolinlagrande jordbruk eller i andra lagringsformer genom industriella lösningar. Samtidigt måste en negativ inverkan på den biologiska mångfalden eller en försämring av ekosystemen undvikas i linje med försiktighetsprincipen och principen om att inte orsaka betydande skada. Storskalig utveckling och spridning av lösningar för koldioxidupptag är oumbärlig för klimatneutralitet och kräver ett betydande riktat stöd under det kommande årtiondet.

Den europeiska gröna given och därtill hörande politik syftar därför till att snabbt minska användningen av fossilt kol och fasa ut det på lång sikt. Det återstående kol som krävs för att samhället ska fungera kommer inte längre att komma från utvinning av fossila bränslen. Tack vare innovativ teknik kommer det att hämtas på ett hållbart sätt från våra ekosystem och industrier.

Samtidigt är de nuvarande globala klimatåtgärderna inte tillräckliga för att bibehålla koncentrationen av koldioxid i atmosfären på nivåer som är förenliga med Parisavtalet 4 . Forskningen visar fortfarande, med allt större enträgenhet, att denna koncentration måste minskas aktivt i framtiden för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C. Klimatneutralitet i alla större ekonomier vid mitten av århundradet kommer sannolikt bara att vara det första steget mot att åtminstone delvis återställa klimatbalansen fram till slutet av detta århundrade. Koldioxidupptag måste spela en allt större roll och stå i fokus för åtgärderna efter det att klimatneutralitet har uppnåtts och när negativa utsläpp kommer att behövas för att stabilisera temperaturökningen i världen. Tillgängliga lösningar baserade på motståndskraftiga naturliga ekosystem och industriell avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) bör införas på ett effektivt och hållbart sätt som tar hänsyn till deras särdrag. Koldioxidupptag från både ekosystem och industriella lösningar bör uppfylla stränga övervaknings-, rapporterings- och verifieringskrav för att deras bidrag till EU:s klimat- och miljömål ska erkännas. Oberoende av ursprung måste alla koldioxidupptag redovisas med full öppenhet och med beaktande av kriterier såsom lagringens varaktighet, risken för omkastning, mätosäkerheten eller risken för koldioxidläckage som ökar utsläppen av växthusgaser på annat håll.

Att upprätta hållbara kretslopp för kol i EU:s ekonomi och ekosystem är en långsiktig strävan som dock redan kräver samordnade åtgärder. Detta meddelande är inriktat på kortsiktiga åtgärder för att utöka kolinlagrande jordbruk som en företagsmodell som ökar kolinlagringen i naturliga ekosystem (avsnitt 2) och för att främja en ny industriell värdekedja för hållbar avskiljning, återvinning, transport och lagring av koldioxid (avsnitt 3). Dessa åtgärder kommer alla att bidra till unionens begränsningsinsatser, antingen genom minskning av växthusgasutsläppen eller genom upptag av koldioxid från atmosfären. Detta kommer att bana väg för negativa utsläpp i framtiden, vilket medför stora sidovinster när det gäller att vända förlusten av biologisk mångfald och minska föroreningarna.

En förutsättning är att det upprättas en rättslig ram för att tydligt och öppet identifiera de verksamheter som tveklöst avlägsnar koldioxid från atmosfären och kan minska dess koldioxidkoncentration. Det krävs därmed en EU-ram för certifiering av koldioxidupptag baserad på förnuftiga redovisningsregler, som leder till hållbara koldioxidupptag av hög kvalitet från både naturliga ekosystem och industriella lösningar (avsnitt 4). Med tanke på målet att uppnå klimatneutralitet senast 2050 bör därför detta meddelande också väcka funderingar kring hur koldioxidupptag kan integreras ytterligare i EU:s regelverk och efterlevnadsram efter 2030, med beaktande av vetenskapligt validerade metoder.

2Kolinlagrande jordbruk som företagsmodell för sundare ekosystem

2.1De kolinlagrande jordbrukens funktion

Hållbar markförvaltning kommer att vara avgörande för EU:s mål att uppnå klimatneutralitet senast 2050, eftersom den ökar mängden kol som avskiljs och lagras i växter och mark. Skogar uppvisar ett årligt nettoupptag av koldioxid på EU-nivå, medan all annan markanvändning, såsom åkermark, gräsmark, våtmark och bebyggelse, sammantaget uppvisar ett årligt nettoutsläpp. Samtidigt finns det betydande skillnader mellan medlemsstaterna. Enligt de nationella växthusgasinventeringarna har dessutom nettoupptaget från markbundna ekosystem i EU gått tillbaka under det senaste årtiondet, till stor del på grund av att skogarnas ekosystem har försämrats. Sedan ungefär 2013 har skogsmarkens årliga upptag minskat med mer än tolv miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, en trend som har präglat en rad EU-regioner (i varierande grad). Förändringen sedan 2013 beror på en blandning av olika faktorer, såsom beskrivs i EU:s skogsstrategi 5 och LULUCF-konsekvensbedömningen 6 . Lösningar finns tillgängliga för att vända denna minskning och snabbt återgå till tidigare nettoupptag av koldioxid långt över 300 miljoner ton koldioxidekvivalenter, men deras användning måste underlättas 7 .

Med detta i åtanke föreslog kommissionen en ändring av LULUCF-förordningen (EU) 2018/841 8 (LULUCF-förslaget) genom att fastställa ett unionsmål för årliga nettoupptag på 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter senast 2030, vilket var 2013 års nivå, samt mål för varje enskild medlemsstat. Förslaget omfattar också målet att uppnå klimatneutralitet inom hela marksektorn senast 2035, vilket innebär att koldioxidupptag i markbundna ekosystem bör balansera växthusgasutsläppen från all användning av mark, boskap och gödselmedel. I kommissionens förslag saknas dock direkta incitament för markförvaltarna att öka koldioxidupptaget och skydda kollager. Ett system av incitament för markförvaltare skulle främja direkta åtgärder i praktiken. Genom detta meddelande antas utmaningen att lansera ett EU-initiativ för kolinlagrande jordbruk, vilket tillkännagavs i från jord till bord-strategin 9 och upprepades i EU:s skogsstrategi för 2030 10 . Syftet är att de viktigaste berörda parterna i marksektorn ska kunna fylla sin centrala funktion för en hållbar hantering av koldioxid, på vägen mot klimatneutralitet. Det kommer också att bidra till ökad biologisk mångfald och klimatresilient natur i hela EU. 

Kolinlagrande jordbruk som företagsmodell

Kolinlagrande jordbruk kan definieras som en grön företagsmodell som belönar markförvaltare för att de använder sig av förbättrade metoder för markförvaltning, vilket leder till ökad kolinlagring i levande biomassa, dött organiskt material och mark genom att öka avskiljningen av koldioxid och/eller minska koldioxidutsläppen till atmosfären i linje med ekologiska principer som gynnar den biologiska mångfalden och naturkapitalet överlag. De ekonomiska incitamenten kan komma från offentliga eller privata källor och belöna markförvaltare antingen för deras förvaltningsmetoder, som ökar lagringen av koldioxid från atmosfären, eller för den faktiska kolinlagringsmängden.

Nyligen har det startats fler privata initiativ för kolinlagrande jordbruk, där markförvaltarna säljer koldioxidkrediter på frivilliga koldioxidmarknader. Kolinlagrande jordbruk har stor potential, och det är rätt tillfälle att öka utbudet av hög kvalitet på EU-nivå 11 . För att utnyttja denna potential på bästa sätt måste man avlägsna möjliga hinder för en storskalig utveckling och garantera en tillräcklig belöning för de koldioxidkrediter som genereras.

På utbudssidan bör koldioxidkrediter bli ytterligare en ”produkt” som markförvaltarna kan sälja tillsammans med sina traditionella produkter såsom livsmedel och biomassa. På efterfrågesidan skulle köparna av dessa krediter kunna vara ekonomiska aktörer inom bioekonomin, såsom livsmedelsföretag som vill minska koldioxidavtrycket i sina egna värdekedjor. Detta är särskilt relevant, eftersom livsmedel med lågt koldioxidavtryck kan ha ett erkänt mervärde som ger en konkurrensfördel för markförvaltare som inför kolinlagrande jordbruk. Potentiella köpare av koldioxidkrediter skulle också kunna vara företag och individer som vill bidra ekonomiskt till markbaserade klimatåtgärder och neutralisera sina egna oundvikliga utsläpp.

Kolinlagrande jordbruk skulle bli en ny inkomstkälla för markförvaltarna, som i många fall även skulle kunna dra nytta av fördelarna med en allmänt sett mer bördig och resilient mark. Kolinlagrande jordbruk ger dessutom ofta sidovinster när det gäller biologisk mångfald, förbättrar ekosystemtjänsterna och hjälper markförvaltarna att bli mer klimatresilienta.

Det är dock viktigt att se till att krediter som genereras genom kolinlagrande jordbruk inte undergräver andra begränsningsinsatser och kopplas till en långsiktig nettofördel när det gäller att undvika växthusgasutsläpp. Detta måste stå mycket klart – klimatneutraliteten i EU måste bygga på en minskning av växthusgasutsläppen, och våra insatser måste inriktas på detta. Krediter från kolinlagrande jordbruk kan komplettera dessa insatser och bidra till att hantera situationer där ytterligare minskningar av växthusgasutsläppen inte längre är möjliga till rimliga socioekonomiska kostnader och ytterligare klimatåtgärder genom kolinlagring är möjliga. Flera livsmedels- och biomassaföretag har satt upp klimatneutralitetsmål för sina värdekedjor. Här blir kolinlagrande jordbruk ett mycket användbart sätt att bidra till EU:s mål om klimatneutralitet och stoppa förlusten av biologisk mångfald.

Kolinlagrande jordbruksmetoder

Potentialen för koldioxidupptag, utsläppsminskningar och skydd av befintliga kollager varierar beroende på bioklimatet och beror dessutom i hög grad på de lokala förhållandena, såsom topografi, jordtyp och tidigare och nuvarande markanvändningsmetoder. Även om följande exempel är mycket platsberoende är de verkliga exempel på förbättrad markförvaltning som leder till ökad kolinlagring och i de flesta fall till sidovinster för ekosystem och biologisk mångfald 12 :

·Beskogning och återbeskogning enligt ekologiska principer som främjar biologisk mångfald och ett förbättrat hållbart skogsbruk, inbegripet metoder som främjar biologisk mångfald och klimatanpassning av skogarna.

·Skogsjordbruk och andra former av blandjordbruk som kombinerar vedartad växtlighet (träd eller buskar) med växtodling och/eller animalieproduktion på samma mark.

·Användning av fånggrödor, täckgrödor, reducerad jordbearbetning och fler landskapselement, vilket skyddar marken, minskar markförlusten genom erosion och ökar det organiska kolinnehållet i marken på skadad åkermark.

·Riktad omställning av åkermark till trädesåker eller av arealuttag till permanent gräsmark.

·Återställande av torvmark och våtmark som minskar oxidationen av det befintliga kollagret och ökar potentialen för kolinlagring.

Sidovinster med kolinlagrande jordbruk

Kolinlagrande jordbruk ökar kolinlagringen och ger ofta viktiga sidovinster för den biologiska mångfalden och andra ekosystemtjänster. Ett belysande exempel är restaurering av torvmark: att höja dess grundvattennivå har flera fördelar, eftersom det bidrar till att minska koldioxidutsläppen, bevara den biologiska mångfalden, tillhandahålla ekosystemtjänster som är kopplade till vattenrening samt begränsa översvämningar och förebygga torka, medan kompromisser till följd av förlusten av jordbruksmark skulle kunna hanteras genom stöd till paludikultur (bruk av torvmarker i blött skick). Kolinlagrande jordbruk bör också bevara EU:s livsmedelssäkerhet och trygga livsmedelsförsörjningen samt garantera en rättvis övergång inom ramen för EU:s höjda klimatmål. Incitament till kolinlagrande jordbruk bör sedan bidra till att ge dessa sidovinster ett ekonomiskt erkännande. Detta framhölls också i EU:s nya skogsstrategi för 2030. I denna förespråkas ett betalningssystem för ekosystemtjänster och införandet av kolinlagrande jordbruk inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och annan offentlig finansiering. Dessutom framhävs sidovinsterna med en certifiering av koldioxidupptag för den privata finansieringen av kolinlagrande jordbruk.

Slutligen kan kolinlagrande jordbruk vara ett viktigt sätt att genomföra annan EU-politik, såsom följande:

·Stödja den återbeskogning, beskogning och skogsåterställande verksamhet som anges i EU:s nya skogsstrategi för 2030, inbegripet plantering av ytterligare tre miljarder träd.

·Möjliggöra naturbaserade lösningar och deras fördelar för klimatanpassning, vilket betonas i EU:s strategi för klimatanpassning.

·Ge markförvaltarna en ny företagsmodell för ekosystemtjänster som stöds av EU:s bioekonomistrategi.

·Stödja målen att skydda och återställa många kolrika naturliga och kulturformade ekosystem som anges i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030.

·Öka den gemensamma jordbrukspolitikens anpassning till klimatmålen och målen för biologisk mångfald.

·Främja återställning, restaurering och bevarande av torvmark i enlighet med handlingsplanen i den långsiktiga visionen för landsbygdsområden.

· Gynna målen i EU:s strategi för att minska metanutsläppen.

·Stödja den vision för hälsosam jord som fastställs i EU:s nya markstrategi och öka markens bidrag till att stoppa klimatförändringarna.

·Bidra till den framtida naturåterställningslagens mål att återställa biologisk mångfald och klimatresilient natur på land och till havs i hela EU.

2.2Utöka kolinlagrande jordbruk

Med tanke på de kolinlagrande jordbrukens tydliga fördelar vill kommissionen påskynda utökningen av dem i hela unionen. Det finns dock flera hinder för en stor spridning av kolinlagrande jordbruk i hela EU:

·Ekonomisk börda till följd av kostnaderna för driften av kolinlagrande jordbruk samt osäkra inkomstmöjligheter.

·Allmänhetens osäkerhet eller brist på förtroende när det gäller standardernas tillförlitlighet på frivilliga koldioxidmarknader samt oro över miljöintegritet, additionalitet eller varaktighet.

·Bristande tillgänglighet, komplexitet eller höga kostnader för tillförlitliga övervaknings-, rapporterings- och verifieringssystem.

·Otillräckligt anpassad utbildning och rådgivning.

Syftet med detta meddelande är att ta itu med dessa hinder. Befintlig EU-politik och nationell politik ger redan möjligheter att främja kolinlagrande jordbruk och skapa situationer som alla parter vinner på för klimatåtgärder, biologisk mångfald och bioekonomin. Icke desto mindre bör kunskapen och tillgången till dessa möjligheter främjas och nå markförvaltarna. I detta syfte har kommissionen offentliggjort en teknisk handbok 13 om viktiga frågor, utmaningar, kompromisser och olika sätt att utforma denna företagsmodell. Det är viktigt att den nya gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) stimulerar åtgärder och skapa förutsättningar för utsläppsminskningar, särskilt från odlade och dränerade organiska jordarter, samt för kolinlagring.

Offentlig finansiering för en snabb utökning av kolinlagrande jordbruk

Offentlig finansiering inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och andra EU-program – Life, sammanhållningsfonderna, Horisont Europa 14 – kan bidra till en större användning av kolinlagrande jordbruk genom att finansiera spridning av dessa metoder samt exempelvis genom att täcka ytterligare kostnader för övervakning, rapportering och verifiering, eller genom att finansiera projekt som förbättrar kunskapen om kolinlagrande jordbruk och avhjälper de befintliga kunskapsbristerna. Rådgivningstjänster, kunskapsutbyte eller informationsåtgärder för jordbrukare och skogsbrukare är avgörande för spridningen av kolinlagrande jordbruk och kan också finansieras genom den gemensamma jordbrukspolitiken eller genom statligt stöd.

EU-finansiering eller nationell offentlig finansiering minskar avsevärt den finansiella börda som är kopplad till kolinlagrande jordbruk och minskar riskerna för markförvaltare som satsar på sådana jordbruk. Offentlig finansiering är därför avgörande som komplement till inkomstmöjligheterna på privata marknader, vilket säkerställer markförvaltarnas intresse för denna företagsmodell och skapar förtroende för kolinlagrande jordbruk. Kommissionen kommer att låta kolinlagrande jordbruk omfattas av EU:s offentliga stöd, särskilt inom ramen för de nationella strategiska planerna för den gemensamma jordbrukspolitiken, och samtidigt undvika dubbel finansiering.

Möjligheter till offentlig finansiering för kolinlagrande jordbruk
Källa till offentlig finansiering	Typ av finansiering
GJP	·Miljö- och landsbygdsprogram och åtgärder eller investeringar för miljö- och klimatvänligt jordbruk kan direkt främja kolinlagrande jordbruk. ·Det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket hjälper markförvaltare att samarbeta och testa nya metoder. ·Stöd till rådgivningstjänster ökar markförvaltarnas kunskap.
Life-programmet	Inriktat på pilotprojekt för att utöka andelen kolinlagrande jordbruk (tre nya projekt för bättre övervakningsverktyg ska inledas 2021; testning av incitament inom ramen för det befintliga Carbon Farming Scheme-projektet för att möjliggöra handel med certifieringar av koldioxidupptag).
Sammanhållningspolitiken	Investeringar i t.ex. återställning och bevarande av torvmark (även Fonden för en rättvis omställning). Samarbete mellan regioner (Interreg).
Statligt stöd	·Möjlighet till resultatbaserade system för kolinlagrande jordbruk inom jord- och skogsbruket. ·Incitamentpåverkande stöd för skogsekosystemtjänster som gynnar miljön och klimatet. ·Stöd till kolinlagrande jordbruk inom ramen för åtaganden, investeringar, rådgivning, forskning och utveckling samt samarbete för miljö- och klimatvänligt jordbruk.

Standardisering av övervaknings-, rapporterings- och verifieringsmetoder för kolinlagrande jordbruk

Det kolinlagrande jordbrukets framgång i Europa kommer att bedömas utifrån kvantiteten och beständigheten hos kolinlagringen i växter och mark genom att avskiljningen av koldioxid ökas och/eller genom att koldioxidutsläppen i atmosfären minskas. För att framgångsrikt kunna utöka det kolinlagrande jordbruket och göra det bärkraftigt på lång sikt är det viktigt att standardisera metoderna och reglerna för övervakning, rapportering och verifiering av ökningar eller förluster i kolinlagring. Privata system tillämpar för närvarande mycket olika riktmärken och regler för de koldioxidkrediter som släpps ut på de frivilliga marknaderna. Utan en hög grad av öppenhet, miljöintegritet och standardisering av metoderna kommer köparna inte att vara säkra på de erbjudna koldioxidkrediternas kvalitet. Markförvaltarna kommer att ha svårt att uppskatta sina potentiella intäkter och beslutsfattarna kommer att dra sig för att tillåta användning av sådana krediter för att uppfylla kraven, och det kommer att försvåra utvecklingen av en framgångsrik marknad.

Kommissionen tänker därför inrätta en expertgrupp för kolinlagrande jordbruk. Där kan medlemsstaternas myndigheter och berörda parter dela med sig av sina erfarenheter i syfte att utbyta och fastställa bästa praxis för kolinlagrande jordbruk, särskilt för att förbättra krediterna och metoderna för övervakning, rapportering och verifiering samt främja kunskapsutbytet. Expertgruppen skulle också hjälpa kommissionen att övervaka utvecklingen av initiativ för kolinlagrande jordbruk som genomförs av privata eller offentliga organ och deras inverkan på utsläppsminskningar och koldioxidupptag samt på miljön, särskilt den biologiska mångfalden.

Dessutom skulle expertgruppen hjälpa kommissionen att stärka kopplingen mellan initiativen för kolinlagrande jordbruk och den befintliga och föreslagna politiska ramen på medlemsstatsnivå. I LULUCF-förslaget fastställs redan en ram för styrning, övervakning av politikens genomförande och incitament för medlemsstaterna, varigenom utformningen av nationell politik för kolinlagrande jordbruk uppmuntras. Det måste göras mer för att initiativ för kolinlagrande jordbruk ska återspeglas i det nettoupptag som medlemsstaterna rapporterar. Framstegen med sådana initiativ måste erkännas, vilket ger insatserna för kolinlagrande jordbruk ett värde. Samtidigt måste dubbelräkning i nationella inventeringar och andra rapporter undvikas, och ett nettobidrag till klimatneutralitet säkerställas från sektorn. Synergieffekter med övervakningen och rapporteringen av naturåterställningslagen kommer att säkerställas.

Enligt LULUCF-förslaget skulle medlemsstaterna också behöva uppgradera sina geografiskt explicita utgångsdata avseende kol. Dessa förbättringar kommer också att ligga till grund för övervakningen, rapporteringen och verifieringen i system för kolinlagrande jordbruk.

 

Jord- och skogsbrukarnas antagande av standardiserade övervaknings- och rapporteringsmetoder är en förutsättning för en EU-reglerad marknad för klimatåtgärder i marksektorn efter 2030. Med hänsyn till revisionsrättens rekommendation att bedöma tillämpningen av principen om att förorenaren betalar inom jordbruket kommer kommissionen senast i december 2023 att genomföra en studie för att bedöma möjligheterna att tillämpa principen om att förorenaren betalar på växthusgasutsläpp från jordbruksverksamhet.

Förbättra kunskapen, datahanteringen och de anpassade rådgivningstjänsterna för markförvaltare

För att markförvaltarna ska satsa på kolinlagrande jordbruk behöver de bättre kunskap, verktyg och metoder som gör det lättare att genomföra, bedöma och optimera minskningarna av koldioxidutsläppen. Detta gäller särskilt europeiska småbrukare eller skogsinnehavare – och det är avgörande för att utöka åtgärderna i hela unionen. Dessa grupper genomför inte bara politiken. Om de får lämplig information, utbildning, kompetenshöjning och omskolning, särskilt när det gäller hållbarhet, kan de vara drivkraften bakom förändringen av EU:s livsmedelssystem.

Flera centrala datamängder och verktyg finns tillgängliga genom nuvarande system och lagstiftning. Den gemensamma jordbrukspolitiken kräver redan geografiskt explicit övervakning av jordbruksskiften och föreskriver regelbunden och systematisk observation, spårning och bedömning av jordbruksverksamhet och jordbruksmetoder genom det integrerade systemet (IACS) – särskilt den geospatiala ansökan som används av stödmottagarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken – samt övervakning med hjälp av data från Copernicus Sentinel-satelliter (eller andra, likvärdiga data). För både torvmark och våtmark har framstegen kunnat påskyndas med hjälp av fjärranalysmetoder. Kommissionen kommer att fortsätta att tillsammans med medlemsstaterna undersöka nya sätt att utnyttja dessa verktyg och hjälpa till att ta itu med de driftskompatibilitetsproblem som kan uppstå.

Kunskaps- och innovationssystemet inom jordbruket kommer att ligga till grund för genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitikens strategiska plan genom stöd till rådgivningstjänster, kunskapsutbyte, utbildning, informationsåtgärder eller interaktiva innovationsprojekt för jord- och skogsbrukare. Genom systemet kommer medlemsstaterna att säkerställa rådgivning och kunskapsöverföring om miljöaspekter och kan därigenom främja kolinlagrande jordbruk.

Gårdsbaserade beräkningar kommer dessutom att göra det lättare för markförvaltarna – eller deras rådgivare – att få tillgång till system för kolinlagrande jordbruk, bedöma ett enskilt markinnehavs kolinlagringspotential och optimera strategier. Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken omfattar ett verktyg för hantering av näringsämnen för ett hållbart jordbruk – en digital applikation för jordbrukare för hållbar hantering av näringsämnen. Kommissionen håller på att integrera en modul för beräkning av växthusgasbalansen på företagsnivå, vilket kompletterar bedömningen av näringsbalansen.

Dagens skogsövervakning bygger i hög grad på fältobservationer från nationella skogsinventeringar och i några fall även nationella skogsjordsinventeringar. Vissa medlemsstater utforskar eller har redan integrerat jordobservation i sin skogsövervakning, men möjligheten att få fram sammanhängande och harmoniserad skogsinformation för hela EU har ännu inte undersökts.

Nyckeln till en noggrann och kostnadseffektiv övervakning av EU:s skogar är att på ett ändamålsenligt sätt koppla samman bottom-up-strategier för markbaserade provytor med top-down-mätningar genom jordobservation. Detaljerad rumslig och tidsmässig information kommer att vara nödvändig för att kolinlagrande jordbruk ska kunna bedöma kolinlagringen på skiftesnivå. Dessutom bör övervakningen harmoniseras i hela EU för att säkerställa samma standarder, och därmed värdet av koldioxidupptag, i alla medlemsstater. I EU:s nya skogsstrategi för 2030 tillkännagav kommissionen att den 2023 kommer att lägga fram ett lagstiftningsförslag om övervakning, rapportering och datainsamling på skogsområdet, efter en konsekvensbedömning.

Den europeiska klimatpakten

Den europeiska klimatpakten kan också bidra till att främja initiativ för kolinlagrande jordbruk. Klimatpakten kan möjliggöra ett direkt utbyte av erfarenheter mellan markförvaltare, som kan bli klimatpaktens ambassadörer, för att föregå med gott exempel och öka medvetenheten om kolinlagrande jordbruk i sina grannskap och på andra håll, även via en särskild social plattform. Genom att förbinda sig till en utfästelse kan de peka på fördelar för andra markförvaltare och att det är möjligt att på kort tid övergå till kolinlagrande jordbruk. Markförvaltare kan också förbinda sig till en gemensam utfästelse, exempelvis med sin kommun, om initiativ som går utöver deras markområde.

Främja forskning och innovation

Horisont Europa kommer att fortsätta att främja innovativa strategier, särskilt genom ett stort europeiskt FoI-uppdrag för att främja friska jordar: ”En giv för den europeiska marken” 15  , dess tematiska kluster 16 och Europeiska innovationsrådet:

·Syftet med Horisont Europa-uppdraget ”En giv för den europeiska marken” är att stimulera en övergång till friska jordar senast 2030, i linje med de åtaganden som gjorts för klimat, biologisk mångfald, nollutsläpp och hållbara livsmedelssystem inom ramen för den gröna given. Tillsammans med EU:s nyligen lanserade markobservationsorgan och EU:s nya temainriktade strategi för markskydd kommer uppdraget att ingå i en övergripande ram för jord- och markförvaltning i stor skala inom olika typer av markanvändning. Inom ramen för uppdraget har kolinlagrande jordbruk identifierats som ett ”hotspot-område” för forskning och innovation. Dessutom kommer ett nätverk av 100 levande laboratorier och fyrtornsprojekt att användas för att testa, demonstrera och utöka lösningar för kolinlagrande jordbruk. Uppdragets markövervakningsdel kommer att underlätta insatserna för harmoniserad markövervakning i Europa.

·Som en del av Horisont Europas första arbetsprogram kommer ett demonstrationsnätverk för klimatsmart jordbruk att upprättas för att främja införandet av kolinlagrande jordbruk.

·För Horisont Europas kommande programperioder ska kommissionen lägga större tonvikt på kolinlagrande jordbruk och på andra liknande inslag i ansökningsomgångarna. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt noggrannare, kostnadseffektivare och effektivare uppskattningar av koldioxidutsläpp, upptag från växter och mark och metoder för kolinlagrande jordbruk genom digital teknik och datateknik. I kombination med instrument på fältet och erfarenheter på plats kommer denna teknik också att underlätta anpassningen av det kolinlagrande jordbruket för att optimera miljöfördelarna.

·Europeiska innovationsrådet (EIC) stöder forskning om banbrytande teknik och omvälvande innovationer. EIC:s Accelerator Challenge om teknik för 55 %-paketet främjar utvecklingen och utökningen av ett hållbart jordbruk för att öka klimatresiliensen, minska kväve- och metanutsläppen och öka kollagret i marken.

·I EU:s nya skogsstrategi för 2030 tillkännagav kommissionen bland annat sin avsikt att tillsammans med medlemsstaterna och berörda parter utveckla en forsknings- och innovationsagenda för planering av framtida skogar och stödja evidensbaserad utformning och genomförande av strategier för återställning av skogar, bland annat genom det planerade forsknings- och innovationsuppdraget om friska jordar på skogsmark.

Bidraget på upp till en miljard euro från Horisont Europa kommer att kombineras med kompletterande privata investeringar i det framtida partnerskapet för ett cirkulärt, biobaserat Europa för att främja innovativa och resurseffektiva biobaserade material och produkter som har stor potential att ersätta sina fossila motsvarigheter.

2.3En ekonomi för blått kol

Marina ekosystem täcker 71 % av vår planet, men blått kol 17 hänför sig oftast till kustekosystem som kan påverkas mest direkt av mänsklig verksamhet: mangroveskogar, marskland och sjögräs. Dessa ekosystem binder och lagrar stora mängder blått kol i både växterna och det underliggande sedimentet. Trots att de försummas i bedömningar av blått kol utgör alger (t.ex. kelp) den mest omfattande och produktiva bevuxna kustlivsmiljön, med hög inlagringspotential (omkring 25 % av kolinlagringen i långtidsreservoarer, såsom kustsediment och djuphavet 18 ).

Den största utmaningen är försämringen av ekosystemen med blått kol, som leder till utsläpp av lagrat kol i atmosfären och minskade möjligheter till framtida koldioxidupptag. Dessutom saknas information för att kvantifiera hur mänsklig verksamhet faktiskt påverkar dem, dvs. om den förvaltar, skadar eller återställer ekosystemen.

Flera projekt, såsom nätverket av operativa marina jordbruk för regenerativ havsodling 19 eller EU-projektet Medsea 20 , som uppskattade det ekonomiska värdet av marin kolinlagring, skulle kunna bidra till utvecklingen av initiativ för blått kol. Kommissionen undersöker också möjligheterna att övervaka och rapportera om kol- och kväveupptag och den därmed förknippade handeln på frivilliga koldioxidmarknader 21 .

Följande insatser när det gäller ekosystem för blått kol kan övervägas:

·Ökad kunskap om identifiering av riskområden.

·Investeringar för att bevara eller återställa livsmiljöer och för att tillhandahålla lösningar som förbättrar klimatresiliensen och skyddet av EU:s kustområden mot klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

·Ökad kunskap och fler data om kvantifiering av blått kol.

·Kolinlagrande jordbruk genom naturbaserade lösningar, till exempel på kustvåtmarker, samt regenerativt vattenbruk av alger och blötdjur 22 och marin permakultur 23 .

Utvecklingen av initiativ för blått kol skulle leda till flera sidovinster, såsom havsregenerering och syreproduktion, tryggad livsmedelsförsörjning genom att algbaserade proteiner når marknaden eller nya gröna och lokala arbetstillfällen.

3Avskiljning, användning och lagring av kol inom industrin

EU förbrukade ungefär en miljard ton biogent (45 %) och fossilt (54 %) kol för sin ekonomi under 2018 24 . Kolet används för att tillhandahålla livsmedel (25 %), energi (56 %) och material (19 %), och endast en mycket liten del av det kol som används i dag är återvunnet (1 %). Utöver att minska koldioxidutsläppen i sitt energisystem så att det blir klimatneutralt senast 2050 kommer EU också att behöva se över sina källor till kol som råmaterial för industriell produktion. Fossilt kol bör ersättas med mer hållbara flöden av återvunnet kol från avfall, hållbar biomassa och direkt från atmosfären.

EU:s klimatneutralitetsmål skulle kräva att mellan 300 och 500 miljoner ton koldioxid avskiljs från dessa källor senast 2050 25 . EU:s ekonomi kommer att använda den för produktion av syntetiska bränslen, plast, gummi, kemikalier och andra material som kräver kol som råvara även när en fullständig och välfungerande cirkulär ekonomi minimerar dessa produkters inverkan på miljön när de är uttjänta. Den koldioxid som avskiljs kan också lagras, antingen permanent i geologiska områden eller i nya långvariga produkter, vilket kan ge ett industriellt kolupptag på upp till 200 miljoner ton fram till 2050.

Biogent kol kommer att ha en viktig funktion inom byggsektorn genom att ersätta konventionella byggnadsmaterial som kan lagra kol under lång tid.

3.1En hållbar bioekonomi

Som nämnts i meddelandet En ren jord åt alla 26 bidrar bioekonomin till att uppnå klimatneutralitet genom att ersätta växthusgasintensiva material och fossila bränslen med biobaserade material respektive bioenergi, vilket minskar de fossila utsläppen. Biobaserade produkters nytta för att begränsa klimatförändringarna kan optimeras genom att öka den andel av den totala biomassaanvändningen som används för material (särskilt för långlivade produkter) genom tillämpning av kaskadprincipen, samtidigt som markbaserade upptag och den biologiska mångfalden upprätthålls eller förbättras.

Ökad hållbar långsiktig lagring av kol i biobaserade produkter kommer att bidra till att nettomålet för koldioxidupptag på 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter uppnås senast 2030, i enlighet med LULUCF-förslaget. För att stimulera utvecklingen av mer innovativa och långvariga bioprodukter föreslås vidare att kategorin avverkade träprodukter utvidgas och att innovativa produkter för lagring av kol, såsom biobaserat material från biomassa och naturfibrer som lin, hampa med mera, också ingår. Bioekonomin kan förbättra byggnaders klimatprestanda genom att minska de totala utsläppen från byggsektorn samtidigt som stora mängder kol lagras, i enlighet med renoveringsvågen 27 och det nya europeiska Bauhausinitiativet 28 .

Det finns dock fortfarande inget vetenskapligt samförstånd om metoder för att mäta sådan lagring, särskilt när det gäller dess varaktighet. Med tanke på de potentiella kompromisserna och synergieffekterna mellan politiska åtgärder som skapar ytterligare efterfrågan på användningen av biologiska resurser kommer kommissionen att genomföra en studie om en integrerad bedömning för att utvärdera hur nationell politik och EU:s politik för bioekonomi påverkar markanvändningen 29 .

I EU:s nya skogsstrategi för 2030 tillkännagav kommissionen att den skulle utarbeta en standardiserad, robust och transparent metod för kvantifiering av de potentiella klimatfördelarna med byggprodukter och andra byggnadsmaterial, bl.a. material som är förknippade med avskiljning och användning av koldioxid. I detta sammanhang, när det gäller exemplet med träbaserade byggprodukter för nya byggnader 30 , har kommissionen undersökt betydelsen av metoder för livscykelanalys för en tillförlitlig och verifierbar kvantifiering av nettoupptaget av koldioxid genom tillfällig lagring i byggprodukter. Sådana strategier kan ge ytterligare information som underlättar utarbetandet av marknadsbaserade system som belönar byggaktörer för deras koldioxidupptag samt andra politiska ramar, särskilt för produkters klimatprestanda.

Kommissionen kommer att stödja utvecklingen av vetenskapligt välgrundade metoder i syfte att erkänna kollagring inom alla europeiska regelverk för produkters klimatprestanda, inbegripet förordningen om byggprodukter 31 och initiativet för hållbara produkter 32 . Kommissionen kommer också att överväga möjligheten att se över de befintliga reglerna om redovisning av kollagring i EU:s metoder för att beräkna produkters och organisationers miljöavtryck 33 och harmoniserade europeiska standarder för byggprodukter 34 , så snart alternativa testade metoder finns tillgängliga.

Vad gäller andra åtgärder än reglering tillhandahålls finansiering genom Horisont Europa för forskning om fördelarna med övergången från linjära fossilbaserade system till hållbara cirkulära biobaserade system, nya råvaror för bioraffinaderier och utformning av biobaserade produkter och processer 35 . Horisont Europa kommer också att möjliggöra forskning om klimatprestanda och koldioxidutsläpp under hela livscykeln för byggnader, bl.a. inom ramen för det europeiska partnerskapet om människocentrerad hållbar byggd miljö (Built4People 36 ), och i en rad biobaserade material och kemikalier, även inom ramen för det gemensamma företaget för ett cirkulärt, biobaserat Europa 37 . Utöver forskningsstadiet kan innovationsfonden, som finansieras genom intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem, stödja innovativa projekt som ersätter energiintensiva material, såsom cement och stål, med biobaserade material och produkter.

3.2Skapa en inre marknad för avskiljning, användning och lagring av koldioxid

Jämte en hållbar bioekonomi är det centralt att EU i dag stöder utvecklingen av ny teknik som krävs för att uppnå klimatneutralitet 2050. Industriprojekt har långa ledtider och projektutvecklarna står ofta inför svårigheter med utbyggnad och hård global konkurrens, särskilt inom energiintensiva industrier, där stora mängder produkter måste produceras genom nya processer.

Eftersom naturresurserna är begränsade och bioekonomin inte kan tillhandahålla allt kol som krävs för att tillgodose energi- och materialbehoven i en klimatneutral EU-ekonomi 2050, bör andra kolströmmar utvecklas för att ersätta fossilt kol, inklusive direkt avskiljning av koldioxid från luft.

En annan lovande möjlighet är att omvandla koldioxid från avfall till en resurs och använda den som råmaterial för produktion av kemikalier, plast eller bränslen. Koldioxid som råmaterial används i dag främst vid produktion av urea för gödselmedel och i marginella volymer i vissa specialiserade tillämpningar. Om man kan producera metanol från koldioxid till rimliga kostnader skulle det bana väg för produktionen av ett stort antal kemikalier såsom eten eller propen, som används för framställning av plast, kylmedel och hartser.

Permanent lagring av koldioxid i geologiska formationer är ett alternativ för att minska industriutsläppen och avlägsna koldioxid från atmosfären när koldioxid avskiljs direkt från atmosfären (direkt avskiljning och lagring av koldioxid – DACCS) eller från förbränning eller fermentering av biogent kol (avskiljning och lagring av koldioxid från biomassa – BECCS). Uttömda olje- och gasreservoarer och saltvattenakviferer kan lagra miljarder ton koldioxid i havsområden, medan bindning av koldioxid till basalt eller andra kolmineraliseringsprocesser är ytterligare alternativ som kan användas i stor skala. Pyrolys av biomassa till biokol, en stabil fast form av kol som liknar träkol, kan förbättra markens egenskaper samtidigt som kol lagras på lång sikt.

I direktivet om geologisk lagring av koldioxid 38 , det så kallade CCS-direktivet, fastställs en rättslig ram för miljösäker geologisk lagring av koldioxid som omfattar all koldioxidlagring i geologiska formationer i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och lagringsplatsernas hela livstid, medan direktivet om EU:s utsläppshandelssystem 39 redan ger ett prisincitament för permanent geologisk lagring av fossil koldioxid 40 . Användningen av BECCS bör undersökas med full hänsyn till gränserna för och tillgången till hållbar biomassa för att undvika en alltför stor efterfrågan på biomassa för energi, vilket skulle få negativa effekter på kolsänkor och kollager, biologisk mångfald och luftkvalitet.

EU har i många år främjat utvecklingen och spridningen av teknik för avskiljning och användning av koldioxid (CCU) samt avskiljning och lagring av koldioxid (CCS). Tidigare har Horisont 2020 stött slutförandet av kolets kretslopp inom industrin genom finansiering av forskning om avskiljning, användning och lagring av koldioxid och projektnätverket för kunskapsutbyte om avskiljning, användning och lagring av koldioxid (CCUS). Horisont Europa har inlett ansökningsomgångar om integrering av CCUS i industrinav och kluster, om minskade koldioxidutsläpp inom industrin genom CCUS samt om minskning av kostnaderna för koldioxidavskiljning, koldioxidnegativ hållbar produktion av biodrivmedel och direkt avskiljning och omvandling av koldioxid från atmosfären. Framtida ansökningsomgångar inom Horisont Europa kommer att omfatta transport och lagring av koldioxid, avskiljning och användning av koldioxid, direkt avskiljning och lagring av koldioxid samt avskiljning och lagring av koldioxid från biomassa. Europeiska innovationsrådets Pathfinder Challenge-infordran ”Carbon and Nitrogen management and valorisation” är inriktad på nya biologiska, kemiska och fysiska sätt att integrera avskiljning, inlagring och/eller återvinning av kol- och kvävearter och deras omvandling till produkter, kemikalier, bränslen och energivektorer med mervärde och minskade koldioxidutsläpp.

Innovationsfonden är världens största finansieringsprogram för utbyggnad av innovativ teknik med låga koldioxidutsläpp. Den finansieras av intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem och förväntas för närvarande ge finansiellt stöd på omkring 25 miljarder euro under perioden 2021–2030 (baserat på ett koldioxidpris på 50 euro/ton koldioxid). Målet är att hjälpa företag att investera i innovativ ren teknik, inklusive avskiljning och användning av koldioxid, avskiljning och lagring av koldioxid samt koldioxidupptag, och därigenom stärka Europas ledande ställning. De föreslagna nya riktlinjerna för statligt klimat-, energi- och miljöstöd gör dessutom att medlemsstaterna kan skjuta till de medel som saknas för att genomföra projekt för avskiljning och användning av koldioxid, avskiljning och lagring av koldioxid samt koldioxidupptag.

För att påskynda kommersialiseringen av innovativ teknik har kommissionen föreslagit att innovationsfonden ska utökas och att möjligheten till differenskontrakt ska inkluderas i det reviderade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem. Nästa praktiska steg i avvaktan på överenskommelsen om förslaget kommer att vara en djupgående analys av möjliga utformningsalternativ och genomförandesätt.

Lagändringar inom en snar framtid kommer ytterligare att gynna dem som är först med att satsa på teknik för avskiljning och användning av koldioxid. Kommissionens förslag om ReFuelEU Aviation 41 bör säkerställa efterfrågan på syntetiska bränslen baserade på avskiljning och användning av koldioxid och avancerade biobränslen samt komplettera förslaget till ett reviderat direktiv om förnybar energi, som omfattar ett delmål för förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Kommissionens förslag till reviderat direktiv om EU:s utsläppshandelssystem 42 lägger en grund för att undvika dubbelräkning av utsläpp när syntetiska bränslen baserade på avskiljning och användning av koldioxid både produceras och förbrukas inom verksamheter som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Dessutom ger förslaget ett incitament för avskiljning och användning av utsläpp i syfte att permanent kemiskt binda dem i en produkt så att de inte kommer ut i atmosfären vid normal användning.

Bristen på tillräcklig kapacitet för transport och lagring av koldioxid kan dock bli en viktig flaskhals i användningen av denna teknik, eftersom infrastrukturen måste genomgå långdragna tillståndsförfaranden och kanske inte utvecklas på grund av osäkerhet om risker i värdekedjan. Transportnätet måste koppla samman de nuvarande och framtida koldioxidkällorna med tillgängliga lagringsplatser för koldioxid och de produktionsanläggningar som förbrukar koldioxid, för att spåra koldioxidflödena och för att ta hänsyn till eventuell oro bland lokalbefolkningen. En infrastruktur med fri konkurrens säkerställer konkurrens mellan olika verksamhetsutövare inom transport och lagring och bidrar därmed till att sänka kostnaderna och göra det möjligt för verksamhetsutövare inom avskiljning att välja mellan olika alternativ för transport, användning eller lagring av koldioxid. Utvecklingen av CCUS-nav, där många koldioxidkällor kan dra nytta av en gemensam infrastruktur, och ett transportnät med fri konkurrens för koldioxid över nationella gränser kommer att vara avgörande, eftersom inte alla medlemsstater har tillgång till lämpliga lagringsplatser. Kommissionen kommer att studera de gränsöverskridande behoven av koldioxidinfrastruktur på europeisk, regional och nationell nivå fram till 2030 och därefter, med deltagande av alla berörda offentliga och privata parter.

Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) enligt TEN-E-förordningen tillhandahåller finansiering för riktade infrastrukturinvesteringar av europeisk betydelse, inklusive infrastruktur för koldioxidtransporter. I ansökningsomgången för 2020 var flera projekt för koldioxidtransport framgångsrika. FSE kommer också att vara ett viktigt finansieringsinstrument för koldioxidinfrastruktur i framtiden.

Kommissionen har för avsikt att underlätta utvecklingen av en konkurrenskraftig CCUS-marknad genom att bedöma den befintliga kunskapsbasen och samarbeta med alla berörda parter inom industrin, den offentliga sektorn och det civila samhället. CCUS-forumet i oktober 2021 var ett första framgångsrikt steg och kommer i fortsättningen att hållas varje år. För att ytterligare öka avskiljningen och lagringen av koldioxid planerar kommissionen, på grundval av tekniska framsteg och återkoppling från berörda parter, att uppdatera de fyra riktlinjedokument från 2011 som hjälper berörda parter att genomföra CCS-direktivet 43 .

Industrianläggningar som avskiljer koldioxid för användning eller lagring måste också övervaka, rapportera och redovisa mängden och ursprunget för den koldioxid de bearbetar. EU behöver ett effektivt system som kan spåra hur mycket fossil, biogen respektive atmosfärisk koldioxid som transporteras, bearbetas, lagras och eventuellt släpps ut på nytt i atmosfären varje år. Detta kommer att möjliggöra en differentiering mellan industriella lösningar som permanent tar upp koldioxid och lösningar som lagrar kol under kortare perioder eller utan en nettominskning av koldioxidkoncentrationen i atmosfären.

Ett sådant system, som vederbörligen beaktar den befintliga rättsliga ramen för EU:s utsläppshandelssystem och dess regler för övervakning och rapportering av utsläpp, skulle utgöra grunden för certifieringen av industriella koldioxidupptag i det kommande EU-regelverk som presenteras i avsnitt 4. Certifieringsramen kommer att göra det lättare för privata eller offentliga köpare att köpa koldioxidkrediter. Projekt för koldioxidupptag kan bli mer livskraftiga genom att man kombinerar bidrag från innovationsfonden med intäkter från försäljning av koldioxidkrediter. Eventuell dubbel finansiering måste dock undvikas. Erfarenheterna från projekt för koldioxidupptag inom ramen för innovationsfonden kan ge viktig återkoppling för utveckling av certifieringen av koldioxidupptag inom industrin och eventuell ytterligare reglering på längre sikt.

4Ett regelverk för certifiering av koldioxidupptag

För att uppnå klimatneutralitetsmålet i EU:s klimatlagstiftning måste koldioxidupptag integreras fullt ut i EU:s klimatpolitik. Senast 2050 måste varje ton koldioxid som släpps ut i atmosfären neutraliseras med ett ton koldioxid som avlägsnas från atmosfären. Upprättandet av ett regelverk på grundval av ett lagstiftningsförslag om certifiering av koldioxidupptag 44 kommer därför att vara en viktig språngbräda mot detta mål. Alla framtida politiska val (under lagstiftningscykeln efter 2030) för att införa koldioxidupptag i EU:s efterlevnadsram skulle, som en nödvändig förutsättning, kräva en välgrundad och tillförlitlig definition av koldioxidupptag som garanterar miljöintegriteten. En certifieringsmekanism bör i första hand inriktas på lösningar i unionen som avlägsnar koldioxid från atmosfären med tillräckliga garantier för lagringstiden, mätningens kvalitet samt hanteringen av risken för omkastning eller risken för koldioxidläckage som ökar utsläppen av växthusgaser på annat håll. Detta är viktigt för att uppnå EU:s inhemska klimatneutralitet. Frågan om ”giltigheten” hos koldioxidupptag utanför unionen är också viktig, men den är mer komplex, särskilt när det gäller övervakning och verifiering. Den kan endast hanteras på ett ändamålsenligt sätt när unionen har ett eget regelverk för koldioxidupptag som verksamhet på annat håll kan jämföras med.

Utarbetandet av en ram för certifieringar bör säkerställa en öppen identifiering av kolinlagrande jordbruk och industriella lösningar som entydigt avlägsnar koldioxid från atmosfären på ett hållbart sätt. Robust övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidupptag på enskilda markinnehavs nivå (avsnitt 2) eller genom avskiljning, transport och lagring av koldioxid inom industrin (avsnitt 3) är en nödvändig förutsättning för att säkerställa deras äkthet och minimera risken för bedrägerier och fel. Certifiering är därför en förutsättning för en sund reglering – och förbättrad användning – av marknadsbaserade lösningar för koldioxidupptag.

Denna certifiering är dock förenad med en rad besvärliga tekniska problem. Det finns risk för okontrollerade återutsläpp av koldioxidupptagen (bristande permanens) och särskilda mätningssvårigheter (vilket leder till osäkra uppskattningar). När det gäller kolinlagrande jordbruk använder sig dessutom befintliga certifieringsramar av en mängd olika metoder för att kvantifiera koldioxidupptaget jämfört med gängse markförvaltningsmetoder (additionalitet) och för att fastställa sidovinsterna för den biologiska mångfalden. Bristen på standardisering är ytterligare ett stort hinder för en utvidgning av den frivilliga koldioxidmarknaden.

Redovisnings- och certifieringsreglerna bör därför omfatta vetenskapligt väl underbyggda krav i fråga om mätkvalitet, övervakningsstandarder, rapporteringsprotokoll och verifieringsmetoder. Denna ram bör dessutom säkerställa miljöintegritet och förhindra negativa effekter på den biologiska mångfalden och ekosystemen, särskilt när det gäller resurs- eller energiintensiva industrilösningar.

För att redovisnings- och certifieringsramen ska vara trovärdig måste den också genomföras. Ett öppet förfarande för att fastställa och uppdatera redovisnings- och certifieringsreglerna är att föredra. Det finns olika alternativ för en styrningsram där offentliga myndigheter och privata organ stöder genomförandet, från ett enda centraliserat EU-system till en mer decentraliserad struktur. De administrativa kostnaderna, bl.a. för övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidupptag, måste vara överkomliga. Användningen av moderna digitala lösningar bör möjliggöra ett kostnadseffektivt och marknadsvänligt genomförande.

Kommissionen kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt att de berörda parterna deltar i utarbetandet av lagstiftningsförslaget och den åtföljande konsekvensbedömningen. Kommissionen kommer bland annat att utlysa en uppmaning att inkomma med synpunkter för att öka kommissionens kunskap om koldioxidupptag och viktiga redovisnings- och certifieringsfrågor. Den kommer att anordna en konferens för att sammanföra företrädare för den akademiska världen, näringslivet, offentliga organisationer, icke-statliga organisationer och det civila samhället för att utbyta åsikter om EU-omfattande certifieringar.

De närmaste åren bör medföra utökat koldioxidupptag – vare sig det är inom marksektorn eller industrin – och ökad marknads- och regleringserfarenhet, särskilt när det gäller förbättringar av övervakningen, rapporteringen och verifieringen. Kolinlagrande jordbruk och industriprojekt som investerar i koldioxidupptag i dag bör ha utsikter till en stabil framtida redovisnings- och certifieringsram som säkerställer jämförbarhet och miljöintegritet samt erkännande av de åtgärder som redan inletts i praktiken.

Redovisnings- och certifieringsramen bör dessutom vara förenlig med EU:s andra politiska initiativ, såsom de framtida direktiven om hållbar företagsstyrning och om företagens hållbarhetsrapportering. Ramen skulle på så sätt kunna förbättra öppenheten i företagens klimatmålsrapportering samt lagstiftningsinitiativet för hållbara produkter, där det skulle kunna bidra till att demonstrera och uppmuntra kollagring i långlivade produkter.

I Glasgow enades parterna om att slutföra Parisavtalets regelverk och att i enlighet med artikel 6 upprätta en stabil och heltäckande redovisningsram för internationella koldioxidmarknader. All verksamhet i detta sammanhang måste bygga på ambitiösa grundstrategier och respektera miljöskyddet. Som pionjär för lagstadgad certifiering av koldioxidupptag blir EU en banbrytare. Detta kommer att inspirera resten av världen att i enlighet med artikel 6 utforma tillförlitliga och ambitiösa metoder som är anpassade till Parisavtalets mål.

5Slutsats

För att uppnå klimatneutralitet måste utsläppen av växthusgaser minskas drastiskt och snabbt, medan koldioxidupptaget måste ökas och integreras ytterligare i EU:s klimatpolitik. Genom detta meddelande och efterföljande åtgärder vill kommissionen få fart på och utöka koldioxidupptaget i hela EU genom att underlätta genomförandet:

·Största möjliga uppmärksamhet måste ägnas åt koldioxidupptagets kvalitet och trovärdighet inom såväl marksektorn som industrisektorn. Som med alla nya företagsmodeller är det centralt att bygga upp förtroendet. Därför kommer kommissionen att utveckla en ny ram för certifiering av koldioxidupptag 2022 med stöd av en konsekvensbedömning och ett öppet offentligt samråd. En certifieringsmekanism kommer att ge större klarhet om koldioxidupptagets kvalitet och säkerställa dess miljöintegritet. Den kommer att avhjälpa bristen på standardisering i befintliga ramar och bidra till lika villkor.

·Marken och bioekonomin är avgörande för att uppnå hållbara kretslopp för kol. I meddelandet föreslås konkreta åtgärder för att bättre belöna markförvaltare som minskar utsläppen och ökar upptaget på grundval av en trovärdig företagsmodell för stark miljöintegritet utan grönmålning. EU:s och medlemsstaternas offentliga finansiering kan avsevärt mildra de ekonomiska kostnader och risker som är förenade med kolinlagrande jordbruk. Särskilt finansiering inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att vara avgörande för att ge markförvaltare bättre kunskap genom riktade rådgivnings-, data- och övervakningstjänster. Kommissionen uppmanar därför medlemsstaterna att integrera kolinlagrande jordbruk i sina förslag till nationella strategiska planer för den gemensamma jordbrukspolitiken, som kommer att finnas på plats 2023. Den offentliga finansieringen kommer att komplettera den privata finansieringen genom intäkter från försäljning av koldioxidkrediter eller genom stimulansavtal med livsmedels- och biomassabearbetningsföretag som lovar sina kunder och investerare en klimatneutral leveranskedja.

·Samtidigt som EU:s ekonomi drastiskt minskar användningen av fossilt kol måste den avskilja koldioxid och använda den som råmaterial för produktion av bränsle, kemikalier och material som fortfarande kräver kol. Industriella lösningar som lagrar koldioxid på lång sikt kan generera koldioxidupptag när koldioxid avskiljs från atmosfären. För att få fart på och utöka avskiljningen, användningen och lagringen av kol är det avgörande med en trovärdig och tillförlitlig övervakning och spårning av den koldioxid som avskiljs, transporteras, används och lagras enligt fossilt, biogent eller atmosfäriskt ursprung, som underlag för certifieringen av koldioxidupptag. EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet, som ett av världens största finansieringsprogram för innovativ teknik med låga koldioxidutsläpp, kommer att hjälpa företag att investera i teknik för användning och upptag av koldioxid och därigenom stärka Europas ledande ställning. För att fullt ut förverkliga denna nya industris potential måste ett transportnät koppla samman koldioxidkällorna med lagringsplatser för koldioxid och de produktionsanläggningar som förbrukar koldioxid. Kommissionen kommer att studera de gränsöverskridande behoven av koldioxidinfrastruktur och fortsätta att tillhandahålla finansiering genom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE).

Ur mänsklighetens perspektiv är det angeläget att kolets kretslopp görs hållbart. Denna process måste påskyndas och den måste vara trovärdig. Med den gröna given som EU:s tillväxtstrategi bör koldioxidupptag också bli en ny affärsmodell.

(1)

Förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet (europeisk klimatlag) ( länk ).

(2)

COM(2021) 82, Att bygga upp ett klimateresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning ( länk ).

(3)

Djupgående analys som underlag för COM(2018) 773, En ren jord åt alla ( länk ).

(4)

 Emissions Gap Report 2021 från FN:s miljöprogram ( länk ).

(5)

Skogsstrategin (europa.eu) – ( länk ).

(6)

SWD(2021) 609, konsekvensbedömning som åtföljer förslaget om ändring av ”LULUCF”-förordningen (EU) 2018/841 ( länk ).

(7)

Sådana lösningar presenteras i arbetsdokumentet SWD(2021) 450.

(8)

Förordning (EU) 2018/841 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 ( länk ).

(9)

COM(2020) 381, Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem ( länk ).

(10)

COM(2021) 572, Ny EU-skogsstrategi för 2030 ( länk ).

(11)

Se i detta avseende den tekniska handboken Setting up and implementing result-based carbon farming mechanisms in the EU ( länk ), i vilken potentialen hos flera befintliga initiativ bedöms.

(12)

SWD(2021) 450, Sustainable carbon cycles for a 2050 climate-neutral EU – Technical Assessment.

(13)

Den tekniska handboken Setting up and implementing result-based carbon farming mechanisms in the EU ( länk ).

(14)

Finansieringsmöjligheterna inom Horisont Europa beskrivs i avsnitt 2.2.3.

(15)

COM(2021) 609, kommissionens meddelande om EU-uppdrag ( länk ).

(16)

Kluster 6, ”Livsmedel, bioekonomi, naturresurser, jordbruk och miljö”, och kluster 5, ”Klimat, energi och mobilitet”.

(17)

 Blått kol är kolinlagring genom världens havs- och kustekosystem, främst av alger, sjögräs, makroalger, mangroveskogar, saltträsk och andra växter och växtliknande organismer.

(18)

 Krause-Jensen, D m.fl. (2016), Substantial role of macroalgae in marine carbon sequestration ( länk ).

(19)

Samordnas av den danska icke-statliga organisationen Havhost.

(20)

 Finansieras av Europeiska kommissionen inom ramprogram 7 ( länk ).

(21)

 Två studier som finansieras av Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) ska inledas i slutet av 2021: i) alger och klimatet samt ii) skaldjur och alger.

(22)

 Genom att genomföra EU:s nya riktlinjer för hållbart vattenbruk ( länk ) och genom att utveckla ett övergripande initiativ för alger i EU under fjärde kvartalet 2022.

(23)

 Marin permakultur är en form av havsbruk som återspeglar permakulturens principer genom att återskapa marina skogar och andra ekosystem i kust- och havsmiljöer.

(24)

 Carbon Economy – Studies on support to research and innovation policy in the area of bio-based products and services ( länk ).

(25)

SWD(2021) 450, Sustainable carbon cycles for a 2050 climate-neutral EU – Technical Assessment.

(26)

COM(2018) 773, En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi ( länk ).

(27)

COM(2020) 662, En renoveringsvåg för Europa – miljöanpassa våra byggnader, skapa jobb och förbättra liv ( länk ).

(28)

Ett nytt europeiskt Bauhaus ( länk ).

(29)

Framstegsrapporten om bioekonomin kommer att omfatta en bedömning av genomförandet av bioekonomistrategins åtgärdsplan och de europeiska bioekonomierna. Detta kommer att ytterligare klargöra behovet av politisk samstämmighet inom ramen för den europeiska gröna given och dess olika mål.

(30)

Trinomics (2021), Evaluation of the climate benefits of the use of Harvested Wood Products in the construction sector and assessment of remuneration schemes ( länk ).

(31)

Förordningen om byggprodukter ( länk ).

(32)

Initiativet för hållbara produkter ( länk ).

(33)

Miljöavtryck enligt den europeiska plattformen för livscykelanalys ( länk ).

(34)

Harmoniserade europeiska standarder för byggprodukter ( länk ).

(35)

Biobaserade produkter och processer ( länk ).

(36)

 Built4People ( länk ).

(37)

COM(2021) 87, om inrättande av gemensamma företag inom ramen för Horisont Europa ( länk ).

(38)

Direktiv 2009/31/EG om geologisk lagring av koldioxid ( länk ).

(39)

Direktiv (EU) 2018/410 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814 ( länk ).

(40)

Projekt för avskiljning och lagring av koldioxid från biomassa, med tydliga och verifierbara klimatfördelar, skulle potentiellt kunna gynnas av erkännande i enlighet med artikel 24a i det reviderade direktivet om EU:s utsläppshandelssystem – parlamentsfråga ( länk ).

(41)

COM(2021) 561, förslag till förordning om säkerställande av lika villkor för hållbar luftfart ( länk ).

(42)

COM(2021) 552, förslag till direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG ( länk ).

(43)

Genomförande av CCS-direktivet ( länk ).

(44)

Kommissionen kommer att föreslå ett EU-regelverk för certifiering av koldioxidupptag före slutet av 2022 ( länk ).