1.Inledning

De yttersta randområdena – Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin (Frankrike), Azorerna och Madeira (Portugal) samt Kanarieöarna (Spanien) – är en fantastisk tillgång för Europeiska unionen. Deras unika och rika biologiska mångfald, omfattande exklusiva ekonomiska zoner, närhet till tredjeländer och strategiska läge för rymd- och astrofysikverksamhet är viktiga för EU som helhet.

De yttersta randområdenas geografiska läge (avlägsen belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden) begränsar dock deras utveckling och hindrar deras integration på den inre marknaden.

De yttersta randområdenas speciella situation erkändes i EU-fördragen redan 1999 och i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) 2009, vilket gör att de får omfattas av särskilda åtgärder inom viktiga politikområden i EU, t.ex. jordbruk, sammanhållning och konkurrens.

Poseiprogrammet (ett särskilt program för områden med avlägset läge och ökaraktär) är en del av kommissionens övergripande strategi för de yttersta randområdena 1 . Under programperioden 2014–2020 utbetalade de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) närmare 13,3 miljarder euro till dessa områden – en viktig källa till investeringar och skapande av arbetstillfällen. Dessutom finns särskilda regler för dessa områden, t.ex. särskilda regler för statligt stöd när det gäller drifts- och investeringsstöd liksom specifika skatte- och tullregler för att förbättra områdenas konkurrenskraft.

I detta sammanhang har särskilda åtgärder inom jordbruket genomförts genom Poseiprogrammet.

I denna rapport utvärderas genomförandet av Poseiprogrammet under perioden 2015–2019. Rapporten tar i synnerhet hänsyn till kommissionens erfarenhet av genomförandet av programmet till och med 2019 (räkenskapsåret 2020), med beaktande av analysen och slutsatserna i den sammanfattande studie om de årliga genomföranderapporterna för Poseiprogrammen och programmet för de mindre Egeiska öarna för 2015–2019 som Ecorys utförde mellan januari och oktober 2021.

2.Posei: ursprung, utveckling och nuvarande situation

Poseiprogrammet skapades 1989 för de franska utomeuropeiska regionerna (Guadeloupe, Martinique, Franska Guyana, Réunion och, sedan 2014, Mayotte), och infördes 1991 även för Kanarieöarna, Azorerna och Madeira.

År 2006 förändrades systemet i grunden i och med att en programplaneringsstrategi infördes genom rådets förordning (EG) nr 247/2006 2 . De berörda medlemsstaterna började därefter lämna in omfattande program till kommissionen för godkännande.

Poseiprogrammet reviderades 2013 i linje med Lissabonfördraget. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 228/2013 antogs 2013, och senare antogs även kommissionens delegerade förordning (EU) nr 179/2014 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 180/2014.

Posei finansieras genom EGFJ. I förordning (EU) nr 228/2013 anges taket per räkenskapsår för de franska yttersta randområdena (278,41 miljoner euro), Kanarieöarna (268,42 miljoner euro) samt Azorerna och Madeira (106,21 miljoner euro).

I samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) för 2023–2027 kom medlagstiftarna överens om att Poseiprogrammet skulle förbli oförändrat, dvs. inte ingå i de strategiska GJP-planerna. EU:s finansiering av Posei kommer att ligga kvar på nuvarande nivå, vilket är ett erkännande av den speciella roll programmet som spelar när det gäller att stödja jordbruket i de yttersta randområdena.

Poseiprogrammet ersätter i de yttersta randområdena åtgärderna i den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare, med undantag för de åtgärder som ingår i den gemensamma marknadsordningen för frukt och grönsaker, vin och biodling.

Diagram 1 i bilagan visar budgetgenomförandet (utbetalda belopp jämfört med planerade belopp) för programmen 2015–2019.

3.Rättslig grund för rapporten

Enligt artikel 32.3 i förordning (EU) nr 228/2013 ska kommissionen senast den 30 juni 2015 3 och därefter vart femte år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en redogörelse för effekterna av de insatser som har gjorts i enlighet med den förordningen.

4.Mål, åtgärder och programplanering

Poseiprogrammet syftar till att bidra till att följande mål uppnås, i enlighet med artikel 2 i förordning (EU) nr 228/2013:

·Garantera försörjningen med nödvändiga jordbruksprodukter till de yttersta randområdena.

·Säkerställa utvecklingen av de animalie- och vegetabiliesektorer som innebär diversifieringsmöjligheter.

·Bibehålla utvecklingen och stärka konkurrenskraften inom traditionell jordbruksverksamhet.

Två typer av åtgärder har genomförts inom programmen: en särskild försörjningsordning och stöd till lokal produktion.

Åtgärderna måste följa EU:s lagstiftning och vara förenliga med den gemensamma jordbrukspolitiken och övrig EU-politik.

4.1.Särskild försörjningsordning

Det finns två möjliga typer av stöd inom den särskilda försörjningsordningen: befrielse från importtullar vid import från tredjeländer och stöd för försörjning med produkter från unionen.

I förordning (EU) nr 228/2013 fastställs taken per räkenskapsår för den särskilda försörjningsordningen: 72,7 miljoner euro för Kanarieöarna, 26,9 miljoner euro för de franska yttersta randområdena och 21,2 miljoner euro för Azorerna och Madeira. Volymen av produkter som ska stödjas genom en särskild försörjningsordning fastställs varje år med utgångspunkt i den berörda medlemsstatens prognoser. Den särskilda försörjningsordningen får inte skada den lokala produktionen eller utvecklingen av denna.

4.2.Stöd till lokal produktion

Stödåtgärderna till förmån för lokal produktion omfattar stöd till produktion, bearbetning och saluföring av lokala jordbruksprodukter. Det finns två typer av åtgärder: åtgärder till förmån för traditionell produktion som motsvarar de historiska exportsektorerna (t.ex. bananer för Guadeloupe, Martinique och Kanarieöarna) och åtgärder till förmån för diversifieringsprodukter, i allmänhet för lokal konsumtion (frukt och grönsaker och animalieproduktion).

För medel som beviljats till jordbrukare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken gäller tvärvillkor. Dessa skapar en koppling mellan utbetalningarna och jordbrukarens efterlevnad av en uppsättning EU-bestämmelser om miljön, folkhälsa, djurhälsa och växtskydd.

4.3.Medlemsstaternas programplanering

I Poseiprogrammet fastställs de detaljerade åtgärderna inom både den särskilda försörjningsordningen och stödet till lokal produktion i ländernas enskilda program. Därför är varje nationellt program tämligen specifikt och följer de prioriteringar som de nationella myndigheterna i nära samarbete med berörda parter har beslutat för sina jordbrukssektorer. Prioriteringarna kan varje år anpassas efter de behov som uttryckts, genom att programmet ändras (artikel 40 i förordning (EU) nr 180/2014).

Den 30 september varje år överlämnar medlemsstaterna en årlig rapport om genomförandet av sitt program under föregående år (artikel 39.1 i ovannämnda förordning).

4.3.1.Poseiprogram för Frankrike

Den särskilda försörjningsordningen är huvudsakligen inriktad på jordbruksråvaror till de lokala bearbetningsindustrierna för foder och livsmedel. För 2019 anslogs 26,9 miljoner euro, vilket är cirka 10 % av det maximala finansiella anslaget. Réunion är den främsta mottagaren inom den särskilda försörjningsordningen, följt av Guadeloupe och Martinique.

Stödet till lokal produktion innefattar en grupp av åtgärder som stöder värdekedjans olika delar: stöd till i) bananer (129,1 miljoner euro anslogs 2019), ii) sockerrör/socker/rom (74,86 miljoner euro), iii) produkter för diversifiering av grödor (14,1 miljoner euro), iv) animalieproduktion (30,7 miljoner euro) och v) övergripande åtgärder som tekniskt stöd, referensnätverk osv. (2,8 miljoner euro). 73,3 % av EGFJ:s medel till Poseis budget för stöd till lokal produktion anslogs till traditionell produktion (46,4 % till bananer och 26,9 % till sockerrör/socker/rom).

Sedan 2009 bidrar Frankrike med kompletterande nationell finansiering (45 miljoner euro 2019) som enbart går till diversifieringsåtgärder inom ramen för stödet till lokal produktion.

4.3.2.Poseiprogram för Spanien

Den särskilda försörjningsordningen fokuserar på insatsvaror i jordbruket, livsmedelsprodukter och bearbetning av livsmedel (för 2019 anslogs 62,09 miljoner euro, dvs. omkring 23 % av det maximala finansiella anslaget, vilket är den största andelen av åtgärdstyperna särskild försörjningsordning/stöd till lokal produktion i de yttersta randområdena).

Stödet till lokal produktion omfattar tre grupper av åtgärder: stöd till i) frukt och grönsaker (36 miljoner euro), ii) bananer (141,1 miljoner euro) och iii) animalieproduktion (25 miljoner euro). 72 % av Poseis finansiering av stöd till lokal produktion anslogs till traditionell produktion (70 % till bananer och 5 % till exporttomater).

Inom ramen för stödet till lokal produktion anslogs kompletterande nationella medel till animalie- och grönsaksproduktion. Beloppet per räkenskapsår varierade mellan 11 och 17 miljoner euro för grönsaker och mellan 6 och 8 miljoner euro för animalieproduktion.

4.3.3.Poseiprogram för Portugal

I det portugisiska programmet ingår två helt skilda delprogram: ett för Azorerna (76,8 miljoner euro 2019) och ett för Madeira (30,6 miljoner euro) 4 .

På Azorerna är den särskilda försörjningsordningen inriktad på spannmål och andra biprodukter till foderindustrin och animaliesektorn. Den särskilda försörjningsordningen på Madeira fokuserar också på produkter för animaliska insatsvaror, men i mindre utsträckning, och omfattar dessutom livsmedelsprodukter. Det totala anslaget för den särskilda försörjningsordningen 2019 uppgår till 17,17 miljoner euro (cirka 16 % av det maximala finansiella anslaget).

Stödet till lokal produktion på Azorerna omfattar fem åtgärder: stöd till i) animalieproduktion (57,76 miljoner euro 2019), ii) lokala grödor (11,9 miljoner euro 2019), iii) bearbetning (0,85 miljoner euro 2019) och iv) tekniskt stöd (1,29 miljoner euro 5 ). 81,8 % av Poseis finansiering av stöd till lokal produktion anslogs till traditionell produktion (mjölk och kött). Inom ramen för stödet till lokal produktion anslogs 8 miljoner euro i kompletterande regionala medel till animalie- och grönsaksproduktion under 2019.

Stödet till lokal produktion på Madeira är uppbyggt kring tre åtgärder: i) grundläggande stöd till jordbrukare (4,3 miljoner euro 2019), ii) stöd till jordbruks- och animalieproduktionens värdekedjor (13,3 miljoner euro 2019) och iii) saluföring av lokala produkter (1,56 miljoner euro 2019). Av Poseis samlade finansiering av stöd till lokal produktion anslogs 54 % till traditionell produktion (bananer och vin). Under 2019 anslogs 1,17 miljoner euro i kompletterande regionala medel för stöd till jordbruks- och animalieproduktionens värdekedjor (åtgärd ii).

4.3.4.Sammanfattning av programmen

Medlemsstaternas strategiska val när det gäller fördelningen mellan den särskilda försörjningsordningen och stöd till lokal produktion skiljer sig ganska mycket åt, såsom framgår av diagram 2 (särskild försörjningsordning) och diagram 3 (stöd till lokal produktion) i bilagan.

I fråga om den särskilda försörjningsordningen prioriterar Azorerna och de franska yttersta randområdena stöd till foder och/eller spannmål avsett för foder, och minskar därigenom kostnaderna för animalieproduktion på öarna. Kanarieöarna och Madeira lägger större vikt vid den särskilda försörjningsordningen än de andra regionerna (24 % respektive 36 % av det maximala finansiella anslaget inom Posei) och fokuserar på produkter som är avsedda som livsmedel och på stöd till bearbetning. Import av foder har lägre prioritet för dem, men de avsätter ändå nästan en tredjedel av stödet inom den särskilda försörjningsordningen till denna produktkategori.

I samtliga yttersta randområden har stöd till lokal produktion främst beviljats till de traditionella exportsektorerna, som under den aktuella perioden tilldelades 77 % av de samlade anslagen till stödåtgärder för lokal produktion. Andelen som gick till diversifiering var omkring 23 %. Den största andelen till de traditionella sektorerna beviljades av Frankrike (ungefär 82 %), och den minsta av Madeira (55–56 %). Att en så stor andel av medlen går till dessa sektorer bekräftar att man prioriterar att bibehålla dem.

De andelar som anslås till traditionella sektorer respektive diversifieringssektorer har generellt legat stabila.

5.Budgetgenomförande

Budgetgenomförandenivån är mycket hög för hela den period som rapporten omfattar och ligger i genomsnitt på mellan 97,9 och 98,9 %.

Detaljerade uppgifter om budgetgenomförandet för 2015–2019 återfinns i tabell 1 i bilagan.

6.Bedömning av programmet

6.1.Garanterad försörjning med jordbruksprodukter

Genom Poseiprogrammen garanterades de yttersta randområdenas försörjning med de särskilt utvalda produkterna inom budgetramen för den särskilda försörjningsordningen, och merkostnaderna minskades. För hela perioden användes nästan hela den prognostiserade försörjningsbalansen för produkter från EU 6 och genomförandegraden var mycket hög i samtliga områden. De tullfria kvoterna för importer från tredjeländer (tullbefriade produkter) användes i betydligt mindre utsträckning.

Enligt slutsatserna i den sammanfattande rapporten var Posei relativt ändamålsenligt när det gällde att uppnå målet att garantera de berörda områdenas försörjning med produkter som är nödvändiga som livsmedel eller för bearbetning som insatsvaror i jordbruket.

Stödnivåerna per enhet i den särskilda försörjningsordningen befanns nästan alltid vara lägre än de uppskattade merkostnaderna. Stödet inom den särskilda försörjningsordningen kan därför anses vara proportionellt. Posei befanns därför även vara effektivt när det gällde att nå det allmänna målet.

6.2.Samstämmighet mellan den särskilda försörjningsordningen och stödet till lokal produktion

På det hela taget genomfördes båda typerna av instrument på ett konsekvent sätt i de ändrade programmen, så att antalet potentiellt konkurrerande produkter begränsades och den särskilda försörjningsordningen inte skadade den lokala produktionen eller utvecklingen av denna.

6.3.Upprätthållande av jordbruksverksamhet

Stödet genom Posei har bidragit till att produktionsverksamheten inom jordbruket har kunnat bibehållas i de yttersta randområdena. Det har också utgjort ett kraftfullt inkomststöd. Programmen har varit relativt ändamålsenliga när det gäller att säkerställa framtiden och utvecklingen av de animalie- och vegetabiliesektorer som innebär diversifieringsmöjligheter, men mindre ändamålsenliga i sektorerna för traditionella grödor, där en nedåtgående produktionstrend konstaterades för de flesta undersektorer. Trots det spelade Posei tveklöst en stor roll för upprätthållandet av produktionen i dessa sektorer under perioden 2015–2019.

Stora skillnader i utvecklingen av jordbruksareal och sysselsättning har kunnat konstateras. Den utnyttjade jordbruksarealen har ökat för Kanarieöarna, Azorerna och Franska Guyana, legat stabil för Martinique och minskat i de övriga franska yttersta randområdena och på Madeira.

När det gäller förändringar i sysselsättningsgraden inom jordbruket uppvisade Martinique och Madeira en tydlig nedgång. För Azorerna, Franska Guyana och Kanarieöarna noterades däremot en positiv tendens.

6.3.1.Traditionell produktion

I banansektorn minskade de samlade produktionsvolymerna med omkring 10 % under den aktuella perioden. I Guadeloupe har bananproduktionen halverats, men även sifforna för Martinique visar på en nedgång med hela 28 %. Utvecklingen beror främst på upprepade klimatkatastrofer. Samtidigt har Kanarieöarna, störst av de producenter som stöds genom Posei, upplevt en ökning med 5 % under samma period. På liknande sätt var den producerade bananvolymen på Madeira 22 % större 2019 än 2015.

I sockersektorn har produktionen minskat av både sockerrör (–15 %) och socker (–11 %). Framställningen av rom har dock sett en uppgång (+15 %). Denna positiva utveckling verkar särskilt tydlig i Franska Guyana.

Produktionsytan för exporttomater minskade trots omstruktureringsförsök kraftigt på Kanarieöarna: från 2 478 hektar 2006 till 352 hektar 2020. Sektorn har förlorat sin största konkurrensfördel, som byggde på att exporten koncentreras till de europeiska marknaderna under vintermånaderna. Anledningen till detta är konkurrensen från Marocko, det spanska fastlandet och annan europeisk produktion, i kombination med ökade arbetskraftskostnader. Produktionsutvecklingen är påtagligt negativ.

Posei har bidragit till att upprätthålla mjölkproduktionen i de yttersta randområdena. För Azorerna, som är det främsta mjölk- och nötköttsproducerande området, har produktionen av mjölk legat stabil, medan produktionen av nötkött har ökat. Arealen för nötköttsproduktion har mer än fördubblats sedan 1999. Antalet djur har också ökat.

På Kanarieöarna och Madeira ökade också mjölkproduktionen. Samtidigt sjönk produktionen för det största franska mjölkproducerande området, Réunion, och för Martinique har den nästan försvunnit på senare år.

Samtliga yttersta randområden (med undantag för Azorerna) är fortfarande långt från att kunna täcka de lokala konsumtionsbehoven av mjölk och kött.

Vinproduktionen på Madeira verkar ha minskat något under perioden, och sektorn uppvisar en potentiellt minskad konkurrenskraft. Produktionen av Madeiravin minskade med cirka 11 % mellan 2015 och 2019, medan produktionen av stilla viner med beteckningen SUB 7 ökade med omkring 20 %.

6.3.2.Diversifieringsprodukter

Diversifieringssektorerna tilldelades omkring 23 % av det årliga anslaget för stöd till lokal produktion. Vilka sektorer som är berättigade till stöd varierar från land till land, men både vegetabilie- och animaliesektorerna ingår för samtliga områden. Genom olika stödåtgärder berördes hela värdekedjan, särskilt bearbetning och saluföring.

I fråga om sektorerna för diversifiering av grödor visade analysen av de årliga genomföranderapporterna att frukt- och grönsaksproduktionen har minskat, och detsamma gäller den lokala konsumtionens täckningsgrad. Vissa undersektorer har ökat sin produktion och verkar ha blivit mer konkurrenskraftiga. Detta gäller tomater i alla de franska yttersta randområdena (särskilt Franska Guyana), paprikor (Franska Guyana), melon (Franska Guyana och Guadeloupe), blommor (Madeira) osv. I andra undersektorer har produktionsvolymerna minskat, och här kan konkurrenskraften möjligtvis ha försvagats. Exempel är potatis på Réunion, frukt (särskilt apelsiner) på Azorerna, i viss mån ananas och mango i Franska Guyana samt grönsaker på Madeira. På Kanarieöarna verkar konkurrenskraften hos frukt- och grönsakssektorn ha försvagats, medan den har stärkts hos vinsektorn. Även framställningen av rom på Madeira visar en positiv tendens.

Den övergripande utvecklingen av antalet djur var förhållandevis negativ för de yttersta randområdena under den aktuella perioden, och djurbesättningarna minskade överlag. Minskningen är särskilt märkbar för Martinique (–28 %). En positiv tendens kunde emellertid observeras, i synnerhet för Réunion men även för Franska Guyana och Azorerna. Delar av den lokala produktionen verkade vara pressad av lågprisimporter, i synnerhet importen av fryst kött.

Trots alla ansträngningar från medlemsstaternas sida verkar struktureringen av sektorerna ha försämrats i de yttersta randområdena, med tanke på att producentorganisationerna i både animaliesektorn och vegetabiliesektorn hade färre medlemmar 2019 än 2015.

Samtliga yttersta randområden har utformat olika stödåtgärder avsedda att främja produktionen av kvalitetsprodukter (t.ex. produkter med beteckningen SUB eller SGB 8 eller produkter med nationella eller regionala kvalitetsbeteckningar). Trots detta har utfallet varit förhållandevis blandat.

6.4.Bidrag till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken

Poseiprogrammet bidrog till de övergripande målen för den gemensamma jordbrukspolitiken under den period som analyserats. Med dess hjälp kunde produktionsnivåerna upprätthållas i de flesta sektorer, vilket innebar att programmet medförde ett omfattande och stabilt stöd till jordbrukarnas inkomster och bidrog till målet om hållbar livsmedelsproduktion. Arbetet med hållbar förvaltning tog sig främst uttryck i efterlevnaden av tvärvillkor. Eftersom Poseiprogrammet stöder produktionsverksamhet i mer avlägset belägna områden bidrog det till att säkerställa en balanserad territoriell utveckling.

Det fanns en stor samstämmighet mellan Poseiprogrammen och programmen för landsbygdsutveckling. Detta är avgörande för att målen för den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna uppnås, eftersom det finns ett ömsesidigt beroende mellan de båda typerna av stöd. Flera synergieffekter mellan Posei och programmen för landsbygdsutveckling har konstaterats (utbildning, etablering av unga jordbrukare och investeringar som stöds genom landsbygdsutvecklingsprogrammen medan produktionen stöds genom Posei). Samstämmigheten med nationellt stöd, andra åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken (vin, frukt och grönsaker) samt med Europeiska regionala utvecklingsfonden var också fortsatt stor.

6.5.Poseiprogrammets relevans och mervärde för EU

Poseiprogrammen är utformade på ett sätt som gör det möjligt för de yttersta randområdena att hantera jordbruksrelaterade utmaningar, särskilt ekonomiska sådana. De särskilda målen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken handlar i första hand om de tre ekonomiska målen, som syftar till att främja en motståndskraftig jordbrukssektor, samtidigt som hållbarhetsaspekten fortsatt säkerställs genom regler om tvärvillkor. Den rättsliga ramen för Posei förefaller förenlig 9 med målen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken 10 , men för att det ska gå att avgöra i vilken utsträckning kraven på större hållbarhet och klimatåtgärder uppfylls behöver det faktiska genomförandet av programmen utvärderas under de kommande åren.

På politisk nivå bedömdes mervärdet för EU mestadels vara positivt. De yttersta randområdena står inför en rad svårigheter som kräver specifika åtgärder, och dessa åtgärder ingår i kommissionens gemensamma strategi som inbegriper Posei.

När det gäller utformning och genomförande av programmen har Posei också bidragit positivt genom att medlemsstaterna har fått flexibilitet att fastställa sina egna program, med utgångspunkt i sina specifika behov, samtidigt som de agerar för de gemensamma övergripande målen. På så vis skapas samstämmighet mellan de olika programmen.

6.6.Administration och förvaltning av programmen

Förvaltningen av Poseiprogrammen är i allmänhet tillfredsställande, med tanke på de höga genomförandegraderna och revisionsresultaten. Medlemsstaternas rapportering om genomförandet har blivit bättre, särskilt de senaste åren tack vare den nya mall som togs i bruk 2018 och som förtydligade och förenklade rapporteringskraven 11 . Även utbetalningen och rapporteringen av kompletterande nationellt stöd mot bakgrund av artikel 23 i förordning (EU) nr 228/2013 har förbättrats.

Det finns dock fortfarande utrymme för förbättringar. Till att börja med behöver medlemsstatens strategi anges på ett tydligare sätt i programmet. Detta inbegriper att vidareutveckla specifika indikatorer som ska rapporteras i de årliga genomföranderapporterna. Programmets bidrag till de övergripande målen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken behöver också beskrivas mer explicit och kopplas till de särskilda, kvantifierade målen.

Det behövs ytterligare insatser för att förbättra rapporteringen, eftersom genomföranderapporterna inte i tillräcklig grad tar upp uppfyllandet av de särskilda målen och generellt innehåller mycket lite information om hur programmet lyckats med att uppnå målen.

7.Rekommendationer

7.1.EU-förordningen behöver inte ändras

Mot bakgrund av den bedömning av programmet som görs i punkt 6 anses det inte nödvändigt att ändra förordning (EU) nr 228/2013.

7.2.Rekommendationer till medlemsstaterna

Den samlade bedömningen av genomförandet är relativt positiv. Ytterligare ansträngningar är dock nödvändiga, särskilt när det gäller strategin, rapporteringen och vissa andra delar.

Medlemsstaterna bör i sina program ange en tydligare strategi, där de allmänna målen betonas och de särskilda målen kvantifieras med hjälp av lämpliga indikatorer.

Tabell 2 i bilagan innehåller en översikt över de specifika punkter där det krävs en förbättring.

Rapporteringen bör förbättras, i synnerhet för att måluppfyllelsen lättare ska kunna bedömas och jordbrukssektorns situation och utveckling bättre ska kunna beskrivas. Resultatindikatorer bör rapporteras på ett bättre sätt.

Vidare gäller fortfarande rekommendationerna i Europeiska kommissionens rapport från 2016 12 . Dessa rör rättvis fördelning av stödet, främjande av hållbara jordbruksmetoder, produktkvalitet (ekologisk produktion eller annan märkning och certifiering), produktdifferentiering (farinsocker, hållbart odlade bananer, färsk mjölk, vin med skyddad ursprungsbeteckning osv.) och utbyte av god praxis med andra yttersta randområden (se bilagan).

8.Slutsatser

Det samlade resultatet av Poseiprogrammen under perioden 2015–2019 är tämligen positivt, särskilt sett till hur programmen bidrar till att lösa de utmaningar i jordbruket som är kopplade till de yttersta randområdenas geografiska läge och permanenta begränsningar, såsom anges i artikel 349 i EUF-fördraget.

Tack vare den högre stödnivån och de flexibla programplaneringsåtgärderna har Posei visat sig vara ett effektivt instrument, både för att stärka lokal jordbruks- och livsmedelsproduktion och för att minska risken för att jordbruksverksamheten upphör, vilket skulle få stora negativa konsekvenser för sysselsättningen och för de yttersta randområdenas sociala och territoriella dimension.

Om Poseiprogrammet förblir åtskilt från de strategiska GJP-planerna bör det ändå vara förenligt med de nya målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Kravet på överensstämmelse anges uttryckligen i grundförordningen (EU) nr 228/2013. Ändringar i den nuvarande rättsliga ramen anses därför inte nödvändiga.

Medlemsstaterna bör dock beakta resultaten och rekommendationerna i denna rapport, så att de kan anpassa sina program och uppnå ett effektivare genomförande av åtgärderna, bättre utformning av programmen, bättre överensstämmelse med den gemensamma jordbrukspolitikens nya miljömål och sociala mål samt en bättre komplementaritet med annat stöd från GJP och/eller andra fonder. Större synergieffekter mellan de olika formerna av stöd till de yttersta randområdena skulle också leda till effektivare och mer ändamålsenlig användning av budgeten, vilket i sin tur skulle gynna utvecklingen av den lokala jordbruksproduktionen ytterligare.

Bilaga: Budgetgenomförande för Poseiprogrammen 2015–2019

(1)

Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden, COM(2017) 623 final.

(2) EUT L 49, 21.2.2006.

(3) Det beslutades att den första rapporten skulle överlämnas senast den 31 december 2016, så att uppgifter i en extern utvärderares bedömning skulle kunna tas med.

(4) Fördelningen av beloppet på 106,21 miljoner euro mellan de båda delprogrammen har gjorts av de nationella myndigheterna.

(5) Denna åtgärd ingick bara 2015 och 2016 och togs sedan bort från programmet.

(6) Anges som budgetgenomförandenivå, eftersom det inte går att lägga ihop volymerna för de olika produkterna.

(7) Skyddad ursprungsbeteckning (SUB).

(8) Skyddad geografisk beteckning (SGB).

(9) I artikel 4.2 i förordning (EU) nr 228/2013 föreskrivs att ”[d]et ska säkerställas att de åtgärder som vidtas inom ramen för Poseiprogrammen överensstämmer med de åtgärder som genomförs via den gemensamma jordbrukspolitikens övriga instrument”.

(10) https://ec.europa.eu/info/food-farming-fisheries/key-policies/common-agricultural-policy/new-cap-2023-27/key-policy-objectives-new-cap_sv .

(11) Bilaga IX till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 180/2014 som infördes genom förordning (EU) 2018/920 av den 28 juni 2018, EUT L 164, 29.6.2018, s. 5.

(12) Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei), COM(2016) 797 final. Se rekommendationerna i bilagan.

Allmänna mål	Särskilda mål
§Tydlighet i fråga om kopplingen mellan de identifierade behoven och de allmänna målen.	§Tydlighet i presentationen av de särskilda målen i strategin.
	§Bedömning av de behov som ligger till grund för valet av särskilda mål.
§Förklaring av kopplingen mellan åtgärderna och de allmänna målen.	§Tydliga kopplingar mellan och förklaring av de framtagna åtgärderna för de särskilda målen.
§Förekomst av kvantifierbara mål och motsvarande indikatorer.	§Förekomst av kvantifierbara mål med motsvarande indikatorer för varje särskilt mål.
§Presentation av en aggregering av de relevanta indikatorerna tillsammans med en förklaring av resultaten av de presenterade uppgifterna.	§Presentation av denna information på ett aggregerat sätt tillsammans med en analys som förklarar utvecklingen.