EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 19.10.2021

COM(2021) 662 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU:s ekonomi efter covid-19: Konsekvenser för den ekonomiska styrningen

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU:s ekonomi efter covid-19: Konsekvenser för den ekonomiska styrningen

1.Inledning

Kommissionen lade fram ett meddelande om översynen av EU:s ekonomiska styrning i februari 2020. ( 1 ,  2 ) Meddelandet belyste ett antal starka och svaga sidor i samband med regelverket för ekonomisk styrning (ruta 1) och inledde en offentlig diskussion på grundval av resultaten. Diskussionen lades kort därefter på is på grund av behovet av att fokusera på de omedelbara utmaningar som utbrottet av covid-19 innebär. Kommissionen lovade att återuppta diskussionen när återhämtningen väl hade inletts. ( 3 ) Under tiden antogs rapporter om översynen av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i september 2020, Regionkommittén i december 2020 och Europaparlamentet i juli 2021. ( 4 ) Europeiska revisionsrätten offentliggjorde också två särskilda rapporter om genomförandet av EU:s finanspolitiska regler.( 5 )

I detta meddelande görs en bedömning av konsekvenserna av de förändrade omständigheterna för den ekonomiska styrningen till följd av covid-19-krisen och den offentliga diskussionen om översynen av ramverket återupptas. Detta meddelande kompletterar den bedömning som offentliggjordes i februari 2020 och är en följd av att ordföranden Ursula von der Leyen i sitt tal om tillståndet i Europeiska unionen den 15 september 2021 tillkännagav att den offentliga diskussionen skulle återupptas. Syftet med den offentliga diskussionen är att skapa ett samförstånd om vägen framåt i god tid till 2023.

2.Ekonomiska utvecklingstendenser i EU på medellång och lång sikt

EU stod inför flera långsiktiga strukturella utmaningar redan innan covid-19-krisen kom. För det första finns det, trots de förbättringar av situationen på arbetsmarknaden som skett innan pandemin, en risk för att man på grund av den snabbt åldrande befolkningen kommer att få en minskad tillgång på arbetskraft, vilket i sin tur minskar EU:s tillväxtpotential. För det andra har en svag produktivitetstillväxt hämmat den ekonomiska tillväxten och EU släpar efter Kina och Förenta staterna när det gäller den digitala omställningen. För det tredje har de betydande sociala och ekonomiska kostnaderna för klimatförändringen börjat visa sig allt tydligare och på ett allt mer akut sätt. För det fjärde gör ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor, territoriella skillnader inom och mellan medlemsstater samt ojämlik tillgång till utbildning och kompetensutveckling att den ekonomiska tillväxten hålls tillbaka och att den sociala väven i EU utsätts för påfrestningar.

Klimatutmaningar och miljöförstöring ställer krav på kraftfulla och snabba åtgärder. Klimatförändringar och miljöförstöring är realiteter. Temperaturerna ökar och länder världen över drabbas oroväckande ofta av väderrelaterade katastrofhändelser. Om inte växthusgasutsläppen minskas kraftigt finns det risk för att man inte uppnår Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till långt under 2 grader Celsius och att fortsätta insatserna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader Celsius jämfört med förindustriella nivåer.( 6 ) Ungefär 1 miljon arter hotas av utrotning, varav många inom de närmaste årtiondena. ( 7 )  Dessa utvecklingstendenser kan ge upphov till systemrisker om de inte åtgärdas. För detta ändamål krävs det varaktiga privata och offentliga investeringar för att stödja den digitala omställningen (ruta 2) och mildra konsekvenserna för de mest utsatta grupperna.

Den digitala omställningen har redan inletts, men behöver påskyndas. Covid-19-krisen har gjort att digitaliseringen av våra ekonomier och samhällen accelererat. Nedstängningarna har lett till en ökning användning av onlinetjänster och e-handel. Allmänheten i EU har fått direkt erfarenhet av hur distansarbete, telemedicin, näthandel och digitala administrativa tjänster kan leda till en förbättrad livskvalitet och ekonomiska vinster. En betydande andel av befolkningen har emellertid svag digital kompetens och fick således svårigheter med att hantera den nya digitala miljön, vilket innebär att de sociala klyftorna riskerar att öka. Krisen blottlade även en klyfta mellan digitaliserade företag och de företag som ännu inte infört digitala lösningar samt åskådliggjorde klyftan mellan väl uppkopplade städer och landsbygd eller avlägsna områden. Den ökande bristen på digital kompetens, begränsningarna i den digitala infrastrukturen, myndigheters och företags långsamhet när det gäller att införa ny teknik och beroendet av ett antal viktiga tekniker såsom halvledare har visat på att det finns betydande utmaningar att lösa för att EU ska nå sina digitala mål. EU måste vidta snabba och långtgående åtgärder.

Det är viktigt att främja den sociala och ekonomiska resiliensen för att man ska kunna förbättra tillväxtpotentialen och skapandet av arbetstillfällen i Europa samt uppnå målen för hållbar utveckling. Resiliens är inte bara förmågan att stå emot och hantera utmaningar, utan även att genomgå omställningar på ett hållbart, rättvist och demokratiskt sätt. Mindre resilienta medlemsstater, territorier och sektorer hade det svårare att stå emot och hantera krisen. ( 8 ) Skillnaderna i resiliens inom EU påverkar också den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen samt konvergensen inom euroområdet och den gemensamma monetära politikens effektivitet. En effektiv och väl utformad aktiv arbetsmarknadspolitik och effektiva och väl utformade system för social skydd, investeringar i utbildning och kompetensutveckling samt sunda offentliga finanser kan stärka resiliensen och öka den potentiella tillväxten. Medlemsstaterna fokuserade på att genomföra viktiga reformer i efterdyningarna av den globala finanskrisen, men reformarbetet minskade i intensitet med tiden och man har hunnit olika långt i olika medlemsstater och inom olika politikområden. Det starka ömsesidiga beroendet mellan våra ekonomier inom den inre marknaden och den ekonomiska och monetära unionen innebär att det är nödvändigt att samordna medlemsstaternas nationella politik. Ett fullständigt genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling är en viktig förutsättning för att man ska kunna förstärka resiliensen och genomföra den gröna och digitala omställningen.

Covid-19-krisen har gjort att dessa utmaningar har blivit synligare och mer akuta. Att ta itu med dessa ger möjligheter till omdaning, men ställer även krav på betydande investeringar och reformer. Investeringarna och reformtakten måste öka jämfört med perioden före covid-19, då de offentliga investeringarna minskade ner till under den nivå som krävs för att den offentliga kapitalstocken uttryckt som andel av BNP ska förbli oförändrad och en mängd reformer ännu inte genomförts.

Anslaget på två biljoner euro i den nya fleråriga budgetramen och återhämtningsinstrumentet, särskilt faciliteten för återhämtning och resiliens, kommer att hjälpa medlemsstaterna att hantera dessa utmaningar. Faciliteten för återhämtning och resiliens tillhandahåller 338 miljarder euro i icke-återbetalningspliktigt stöd och upp till 386 miljarder euro i lån (i löpande priser) för att ge stöd till investeringar och strukturreformer till 2026, som tillkommer utöver de ca 500 miljarder euro som tillhandahålls via andra EU-medel.( 9 ) Denna storskaliga finansiering kommer att hjälpa medlemsstaterna att slå in på vägen mot återhämtning och samtidigt göra deras ekonomier och samhällen mer resilienta och bättre rustade inför framtiden, genom stöd till den gröna och digitala omställningen. Denna insats har kompletterats med återhämtningsstöd för sammanhållning och till Europas regioner (React-EU) som finansieras inom ramen för återhämtningsinstrumentet.  ( 10 ) 

3.Covid-19-krisens effekter och konsekvenser

3.1.Krisens effekter

En betydande ekonomisk recession följd av en återhämtning som var starkare än förväntat, men ojämn

Covid-19-pandemin ledde till en allvarlig ekonomisk nedgång, men återhämtningen har inletts. Pandemin ledde till en exempellös nedgång i den ekonomiska verksamheten i EU under 2020. Tack vare ett starkt stöd från allmänheten, en påskyndad distribution av vacciner och, där så var möjligt, gradvisa lättnader av de pandemirelaterade restriktionerna kom tillväxten igång med kraft under våren 2021. Den ekonomiska utvecklingen under sommaren tyder på att det tredje kvartalet kommer att uppvisa en fortsatt stark tillväxt, inte minst tack vare att våra samhällen öppnas upp igen och att resandet återupptas. Den ekonomiska verksamheten förväntas därefter hålla i sig under flera kvartal framåt, vilket kommer att få EU:s ekonomi att gå från återhämtning till en konjunkturuppgång. Minst 19 stater förväntas i år nå upp till 2019 års nivå på BNP, under det att alla övriga förväntas uppnå denna nivå under nästa år. Även EU:s varuhandel med länder utanför EU uppvisade en stark återhämtning under första halvåret 2021. Prognoserna omgärdas dock fortfarande av stor osäkerhet och stora risker, vilka särskilt rör osäkerhet om den framtida utvecklingen av pandemin, inflationen, energipriserna, bristen på arbetskraft och flaskhalsar i de internationella leveranskedjorna.

Effekterna på arbetsmarknaden har mildrats tack vare politiska stödåtgärder. Sysselsättningen minskade lite jämfört med den produktionsminskning som registrerats. Tack vare en utbredd användning av system för korttidsarbete och andra system för att bevara arbetstillfällen – med uppbackning av det nya EU-instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure) – begränsades anpassningen till stor del till en minskning av antalet arbetstimmar. I takt med att ekonomin återhämtar sig har arbetslösheten börjat minska i hela EU och den ligger nu på en nivå som är endast ½ procentenhet högre än vad den var innan krisen. I vissa regioner och sektorer inom EU är skillnaden emellertid fortfarande stor jämfört med perioden före pandemin och i vissa andra har det på nytt börjat bli brist på arbetskraft. Om man ser framåt kan övergången till nya arbetstillfällen, företag och sektorer skapa vissa friktioner, eftersom de nyskapade arbetstillfällena ofta ställer krav på högre eller annan kompetens än de arbetstillfällen som gått förlorade, vilket ställer krav på lämpliga arbetsmarknadsåtgärder för att underlätta anpassningen.

De pandemirelaterade störningarna har förstärkt de ekonomiska, sociala och territoriella skillnader som redan fanns och gjort det ännu svårare att uppnå målen för hållbar utveckling.( 11 )  Pandemins ekonomiska effekter varierar mellan medlemsstaterna och de olika ekonomiska aktiviteterna( 12 ) på grund av att hälsosituationen är olika allvarlig, hur stränga och långvariga de åtgärder som införts för att begränsa pandemin är och skillnader i de ekonomiska strukturerna. Länder där sektorn för gränsöverskridande turism är betydande drabbades särskilt hårt av reserestriktionerna. Inom länderna var de som drabbades hårdast lågkvalificerad arbetskraft och ungdomar samt regioner som är beroende av turism och andra tjänster som kräver personlig kontakt. Generellt sett har klyftorna mellan medlemsstater, regioner, sektorer och generationer ökat, om än mindre än vad som först förväntades. Under krisen framgick det tydligt att det är nödvändigt att upprätthålla den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital på den inre marknaden och att man måste samarbeta för att stärka dess resiliens mot störningar.

De nödvändiga finanspolitiska åtgärderna har lett till högre, och mer heterogena, skuldnivåer.

De offentliga finanserna har drabbats hårt på grund av den allvarliga recessionen och de därför nödvändiga politiska åtgärderna, vilket lett till att skillnaderna ökat mellan medlemsstaterna vad gäller de offentliga finanserna. Underskotten och skuldkvoterna har skjutit i höjden i samtliga medlemsstater, och det samlade underskottet för EU ökade till ca 7 % av BNP 2020, från 0,5 % av BNP 2019, och den aggregerade skuldkvoten sköt upp med 13 procentenheter av BNP till 92 % av BNP i slutet av 2020.( 13 )  Underskotten och skuldkvoterna förväntas under de kommande åren ligga kvar på en nivå som är högre än vad den var innan pandemin. De medlemsstater som har en hög offentlig skuldsättning hör till dem som drabbats hårdast av de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen på grund av den allvarliga hälsosituationen, de åtgärder som vidtagits för att förbättra folkhälsan samt strukturen på deras ekonomier, bl.a. en betydande gränsöverskridande turismsektor. Detta innebär att dessa medlemsstater hörde till dem som uppvisade de brantaste ökningarna av skuldkvoten. Utöver de direkta finanspolitiska stimulansåtgärderna tillhandahöll regeringarna dessutom
likviditetsstöd till den privata sektorn motsvarande närmare 20 % av BNP, främst i form av offentliga garantier till företag och skatteuppskov.( 14 ) Användningen av dessa offentliga garantier varierade betydligt mellan medlemsstaterna. Vilka de eventuella konsekvenserna för de offentliga finanserna blir beror på i vilken utsträckning dessa garantier tas i anspråk.

Även om den offentliga sektorns skuldkvot har ökat kommer de åtgärder som vidtas inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens för att öka tillväxtpotentialen att stödja de offentliga finansernas hållbarhet. De höga skuldkvoterna förväntas kvarstå och ligga på nivåer som är högre än vad de var innan pandemin i ungefär en tredjedel av medlemsstaterna under det kommande årtiondet.( 15 ) De kommer att öka ytterligare om covid-relaterade garantier tas i anspråk eller om räntorna stiger. På längre sikt kan även utgifter som sammanhänger med en åldrande befolkning och klimatförändringen komma att få konsekvenser för de offentliga finansernas hållbarhet. Det finns dock flera faktorer som kan stödja de offentliga finansernas hållbarhet, nämligen längre löptider för lån, relativt stabila finansieringskällor med en diversifierad och bred investerarbas, samt en gynnsam tillväxt-/ränteskillnad. En annan viktig faktor är att ett lyckat genomförande av finanspolitiska och tillväxtfrämjande reformer och investeringar inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens och fonderna för sammanhållningspolitiken, med stöd av kommissionen genom instrument för tekniskt stöd, förväntas främja den potentiella tillväxten, vilket kommer att bidra till en förstärkning av de offentliga finansernas hållbarhet och upprätthållandet av gynnsamma finansieringsvillkor.

Investeringsbehoven är akuta

Investeringsbehoven är betydande och faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att bidra till att åtgärda dem fram till 2026. EU:s åtagande att genomföra den gröna och digitala omställningen, som fastställs i EU:s gröna giv och EU:s digitala strategi, kommer att ställa krav på ytterligare årliga privata och offentliga investeringar på ca 650 miljarder euro under det kommande årtiondet (ruta 2).( 16 ) Att det behövs investeringar för att stödja den digitala omställningen och EU:s öppna strategiska oberoende( 17 ) har blivit mer tydligt under pandemin, vilket visat att det finns behov av en säker och snabb internetuppkoppling och tillgång till digitala tjänster, att det är viktigt att det finns digital utbildning och digitala färdigheter inom hela samhället samt att man måste ta itu med EU:s beroende vad gäller viktig digital kapacitet. Det behövs även ytterligare investeringar för att förbättra EU:s ekonomiska och sociala resiliens, bl.a. på områdena hälso- och sjukvård, utbildning och yrkesutbildning, forskning och utveckling, innovation och transporter. Även om medlemsstaterna också i fortsättningen kommer att få stöd från fonderna för sammanhållningspolitiken för att ta itu med dessa behov så kommer också faciliteten för återhämtning och resiliens att stödja dessa insatser genom en blandning av icke-återbetalningspliktigt stöd och lånefinansiering, men denna finansiering är tillfällig. I slutänden kommer det att krävas en bestående och betydande ökning av både de offentliga och de privata investeringarna i medlemsstaterna, även efter 2026, för att man ska kunna säkerställa ekonomisk och social resiliens och uppnåendet av målen för den gröna och digitala omställningen. Generellt sett kommer det att krävas ytterligare insatser för att främja privata investeringar, vilket inbegriper fullbordandet av kapitalmarknadsunionen, för att man ska kunna åtgärda dessa akuta behov. Dessutom kommer EU:s taxonomi för hållbar verksamhet att bidra till att de privata investeringarna omfördelas dit där de bäst behövs ur ett klimat- och miljöperspektiv.

Den finanspolitiska anpassningen efter pandemin bör gå hand i hand med en förbättring av kvaliteten på de offentliga finanserna. Stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att bidra till återhämtningen och öka den potentiella tillväxten endast om det finansierar ytterligare produktiva och högkvalitativa investeringar. Detta betyder att offentliga investeringar som finansieras via faciliteten för återhämtning och resiliens bör utgöra ett tillägg utöver nationellt finansierade varaktiga investeringar. Det är därför av avgörande betydelse att man främjar nationellt finansierade investeringar i den gröna och digitala omställningen och en förstärkning av den ekonomiska och sociala resiliensen. Om stödet från faciliteten för återhämtning och resiliens inte leder till ökade investeringar kommer det bara tillfälligt att minska underskott och skuldkvoter och inte ha någon positiv inverkan på den potentiella tillväxten på medellång till lång sikt, vilket i sin tur kommer att leda till att de offentliga utgifternas sammansättning försämras. I de fall skuldkvoten är mycket hög kommer främjandet av nationellt finansierade investeringar att ställa krav på en tydlig prioritering av utgifter och insatser för att man ska kunna förbättra de offentliga utgifternas sammansättning och kvalitet totalt sett.

Den pågående korrigeringen av makroekonomiska obalanser har stannat av

Krisen har drabbat hushåll och företag i olika utsträckning, men stödjande politiska insatser har mildrat chocken för dem, bl.a. för banksektorn. För det första har antalet förlorade arbetstillfällen, även om de varit begränsade till antalet totalt sett, oftare drabbat låg- och medelkvalificerad arbetstagare. Även ungdomar och andra personer som är nya på arbetsmarknaden hör till dem som drabbats mest. Denna utvecklingstendens kan komma att leda till ökad ojämlikhet i våra samhällen och göra att det krävs ytterligare politiska insatser för omskolning och fortbildning. I Portoförklaringen av den 8 maj 2021 bekräftade EU-ledarna sitt engagemang för den europeiska pelaren för sociala rättigheter som en grundläggande del av återhämtningen. För det andra har företagen visserligen behövt använda sig av ytterligare krediter för att täcka sitt behov av rörelsekapital, men totalt sett har covid-19-krisen inte lett till en ökning av antalet konkurser.( 18 ) Stödåtgärderna riktas nu i allt större utsträckning. Med tanke på att det fortfarande finns sårbarheter bör utfasningen av stödprogrammen ske gradvis. För det tredje kunde bankerna tack vare sina höga kapitaltäckningskvoter och likviditetsbuffertar fortsätta att upprätthålla kreditgivningen till ekonomin. Dessutom fick bankerna även ett visst andrum tack vare inställda utdelningar och viss tillfällig hjälp. Ökningen av nödlidande lån har visserligen varit begränsad, men kvaliteten på tillgångarna bör ändå noga övervakas. För det fjärde medför den kraftiga prisökningen för bostäder och finansiella tillgångar ytterligare risker.

Covid-19-krisen har förvärrat ett antal redan befintliga sårbarheter. Antalet interna obalanser som sammanhänger med hög offentlig och privat skuldsättning har ökat beroende på BNP-minskningen 2020 och de åtgärder som vidtagits för att hantera covid-19-krisen. Den utvecklingstendens mot allt högre priser på bostäder som fanns redan innan krisen har hållit i sig och bostadslånen fortsatte att öka i betydande utsträckning i vissa länder. Underskottet i bytesbalansen ökade i de länder som är beroende av inkomster från turism. Samtidigt har korrigeringen av överskott i bytesbalansen stannat av. Om man ser framåt kan det komma att uppstå nya obalanser till följd av strukturomvandlingar som påskyndats på grund av covid-19-krisen. Brist på arbetskraft, flaskhalsar i de globala värdekedjorna och strategiska beroenden kan samtliga få konsekvenser för de relativa priserna och konkurrenskraften. Den allt snabbare digitala omställningen och förändringar i konsumtionsmönstren kan komma att leda till att det förekommer kompetensglapp och friktionsarbetslöshet samtidigt som det finns brist på arbetskraft.

3.2.Insatser för att hantera krisen

Nationella politiska insatser och fullt utnyttjande av den flexibilitet som är möjlig inom ramen för EU:s olika regelverk

Tack vare samordnade politiska insatser av ett helt nytt slag har man lyckats mildra covid-19-krisens verkningar. Det genomfördes kraftfulla insatser både på nationell nivå och EU-nivå för att hantera krisen. Detta skedde på ett samordnat sätt och i olika kompletterande former. Aktiveringen av stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul, av överenskommelsen om en tillfällig ram för statligt stöd (därefter ändrad vid ett flertal tillfällen för att ta hänsyn till utvecklingen av situationen och företagens behov) och av investeringsinitiativen mot effekter av coronaviruset (vilka möjliggjorde en exceptionell flexibilitet när det gäller att omfördela fonderna för sammanhållningspolitiken dit de bäst behövdes) och inrättandet av instrument för krisstöd såsom Sure skedde mycket snabbt.( 19 ) Därefter följande åtgärder från kommissionens sida och rekommendationer från rådet återspeglade behovet av en nära samordning av den ekonomiska politiken under hela pandemin. Tack vare beslutsamma åtgärder på EU-nivå kunde man säkerställa utveckling, snabb upphandling och samordnad distribution av covid-19-vacciner. Förutom insatserna för att mildra krisens verkningar har även särskilda tillfälliga EU-instrument bidragit till att främja en återhämtning och en hållbar och inkluderande tillväxt. I detta sammanhang utgjorde kommissionens åtagande att genomföra Agenda 2030 och målen för hållbar utveckling en kompass för arbetet med förbättrande återuppbyggnad och för att se till att ingen lämnas utanför.

Medlemsstaterna antog snabbt omfattande finanspolitiska stödåtgärder för att möta den allvarliga folkhälsokris och ekonomiska kris de stod inför. De politiska insatserna på nationell nivå underlättades av att man i tid gjorde bruk av de möjligheter till flexibilitet som fanns inom EU:s olika relevanta regelverk. EU-medlemsstaternas sammanlagda finanspolitiska åtgärder – inklusive automatiska stabilisatorer som utlösts på grund av starka sociala skyddsnät – uppgick uppskattningsvis till närmare 19 % av BNP under 2020–2022.( 20 )  Utöver detta tillhandahöll EU-medlemsstaterna även betydande likviditetsstöd till företagen i form av statliga garantier och skatteuppskov. De finanspolitiska insatserna kompletterades med penningpolitiska åtgärder. Dessa gemensamma och samordnade politiska insatser har gett resultat, eftersom covid-19-krisen fått långt mindre allvarliga verkningar för arbetslösheten, de ekonomiska och sociala klyftorna, företagskonkurser och nödlidande lån än vad man ursprungligen räknade med.

Nya EU-instrument har mildrat krisens verkningar

Sure har spelat en viktig roll när det gäller att stödja arbetsmarknaderna i EU. Detta snabbt inrättade skyddsnät tillhandahåller billiga lån till medlemsstaterna så att de kan ge stöd till arbetstagare och företag under krisen. Det stödjer även återhämtningen och begränsar de negativa effekterna på arbetsmarknaden. Hittills har EU godkänt över 94 miljarder euro i Sure-lån till 19 ansökande medlemsstater, varav närmare 90 miljarder euro redan har betalats ut. Sure har bidragit till att skydda över 31 miljoner personer (inbegripet 8,5 miljoner egenföretagare) mot risken för arbetslöshet och gett stöd till över 2,5 miljoner företag under pandemin. Sure-stödda nationella arbetsmarknadsåtgärder har bidragit till att förhindra arbetslöshet för ca 1,5 miljoner personer under 2020 och bidrar till återhämtningen.( 21 )

Europeiska centralbanken (ECB) har genomfört en bred uppsättning penningpolitiska åtgärder, vilka också stödde överföringen av finanspolitiska åtgärder. ECB:s penningpolitiska svar har främst bestått av ytterligare köp av tillgångar och tillhandhållande av likvidiserande transaktioner till banker i euroområdet. För att förbättra bankernas tillgång till dessa transaktioner vidtog Europeiska centralbanken också ett antal åtgärder för att lätta på kraven på säkerheter. Dessa åtgärder har bidragit till att bevara gynnsamma finansieringsvillkor för alla ekonomiska sektorer, inklusive regeringar under pandemin, stöttat den ekonomiska aktiviteten och upprätthållit prisstabilitet på medellång sikt. Finans- och penningpolitikens ömsesidigt förstärkande effekter har varit avgörande för att mildra krisens effekter och stödjer återhämtningen.

Andra finansieringsinstrument som inrättats på EU-nivå och euroområdesnivå har också spelat sin roll. Den alleuropeiska garantifonden, som inrättades av Europeiska investeringsbanksgruppen, förväntas mobilisera upp till 200 miljarder euro (1,4 % av EU:s BNP) i ytterligare finansiering för att stödja små och medelstora företag. Den 31 augusti 2021 uppgick den godkända finansieringsvolymen till 18 miljarder euro, vilket förväntas mobilisera investeringar på cirka 144 miljarder euro. Europeiska stabilitetsmekanismens instrument för pandemikrisstöd, värt upp till 240 miljarder euro (2,0 % av euroområdets BNP), är fortfarande tillgängligt och har också bidragit till att förankra förtroendet för EU:s politiska åtgärder.

Att ta sig ur krisen och förbereda sig för framtiden

Faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att främja en investeringsintensiv återhämtning och tillväxtfrämjande reformer, öka den potentiella tillväxten och mildra finanspolitiska utmaningar. Ett effektivt genomförande kommer att göra EU:s ekonomi mer hållbar för alla, resilient och bättre förberedd för de två omställningarna samtidigt som det mildrar riskerna för socioekonomiska skillnader.( 22 )  De åtgärder som finansieras genom faciliteten för återhämtning och resiliens med icke-återbetalningspliktigt stöd kommer att göra det möjligt att finansiera investeringsprojekt av hög kvalitet och täcka kostnader för produktivitetshöjande reformer, utan att leda till högre underskott och skuldsättning. Finansieringen från faciliteten för återhämtning och resiliens kommer därmed att bidra till medlemsstaternas insatser för att stödja den ekonomiska återhämtningen, främja en högre potentiell tillväxt och gradvis förbättra underliggande offentliga finanser. Icke återbetalningspliktigt stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens och andra källor till EU-finansiering, särskilt sammanhållningsfonderna, kommer att ge stöd på cirka 0,5 % av BNP per år under 2021 och 2022. Sammantaget beräknas de offentliga investeringarna, som finansieras genom både nationella källor och faciliteten för återhämtning och resiliens, öka till 3,5 % av BNP under både 2021 och 2022.

3.3.Konsekvenser till följd av översynen av den ekonomiska styrningen

Covid-19-krisen har ytterligare belyst de utmaningar som ramverket för ekonomisk styrning står inför. Nästan två år efter det att kommissionen offentliggjort sin översyn av ramverket för ekonomisk styrning är de viktigaste slutsatserna fortfarande giltiga (ruta 1). Krisen har gjort många av dem ännu mer relevanta. För det första har de offentliga skuldkvoterna ökat ytterligare, vilket belyser utmaningen med en gradvis, hållbar och tillväxtvänlig minskning till försiktiga skuldnivåer. För det andra kommer de offentliga investeringarna behöva ligga kvar på höga nivåer under de kommande åren, vilket understryker vikten av en god sammansättning och kvalitet på de offentliga finanserna för att säkerställa en hållbar tillväxt för alla. För det tredje har en konjunkturutjämnande diskretionär finanspolitik, tillsammans med tillfälliga EU-verktyg för finanspolitiskt stöd, visat sig vara mycket effektivt när det gäller att dämpa effekterna av denna exceptionella kris på ett snabbt och effektivt sätt, vilket belyser vikten av att skapa finanspolitiskt utrymme under normala tider som kan användas under kristider. För det fjärde har den effektiva politiska reaktionen understrukit vikten av en stark politisk samordning, bland annat mellan olika politik- och finansieringsverktyg och mellan EU-nivån och de nationella nivåerna. För det femte har krisens snabba utveckling illustrerat svårigheterna med att använda indikatorer som inte är observerbara och försök att utforma regler som kan ta hänsyn till alla tänkbara omständigheter. För det sjätte har korrigeringen av makroekonomiska obalanser avbrutits och nya sårbarheter växer fram, vilket belyser vikten av att förebygga och hantera risker och skillnader i rätt tid. Den återupptagna översynen bör kombinera kommissionens tidigare slutsatser, som anges i meddelandet från februari 2020, med erfarenheterna från krisen. Detta kommer att göra det möjligt att reflektera över ett ramverk för ekonomisk styrning som fullt ut kan stödja medlemsstaterna i hanteringen av de makroekonomiska utmaningarna efter covid-19-krisen.

EU:s finanspolitiska regler

Att på ett hållbart och tillväxtvänligt sätt minska de höga och divergerande offentliga skuldkvoterna kommer att bli en central utmaning efter krisen. När de ekonomiska förhållandena tillåter det kommer det att vara nödvändigt att minska de offentliga skulderna i förhållande till BNP för att upprätthålla sunda offentliga finanser, undvika ihållande finanspolitiska skillnader mellan medlemsstaterna, bevara gynnsamma finansieringsvillkor för den offentliga och privata sektorn och förhindra perioder av marknadsstress som skulle leda till kostsamma spridningseffekter. En stark ekonomisk återhämtning och hållbar ekonomisk tillväxt är avgörande för en framgångsrik, kontinuerlig och hållbar minskning av skuldkvoterna. Även om en alltför stor minskning av skuldkvoterna i inledningsskedet skulle medföra höga ekonomiska och sociala kostnader och därför vara kontraproduktiv, särskilt mot bakgrund av ett begränsat penningpolitiskt utrymme och risken för ekonomiska skadeverkningar, är det fortfarande viktigt med en realistisk, gradvis och bestående minskning av den offentliga skulden för att man ska kunna återuppbygga buffertar före nästa nedgång.

Den stabiliserande roll som en samordnad diskretionär finanspolitik spelar har visat sig vara avgörande under covid-19-krisen. Covid-19-krisen har belyst den positiva roll som kontracyklisk diskretionär finanspolitik och europeisk samordning kan spela när det gäller att reagera på stora ekonomiska chocker och begränsa de sociala konsekvenserna. Tillsammans med de penningpolitiska åtgärder som ECB och de nationella centralbankerna vidtagit och som underlättats av aktiveringen av stabilitets- och tillväxtpaktens allmänna undantagsklausul har de samordnade och konsensusbaserade finanspolitiska åtgärderna varit effektiva i att hantera den omedelbara utmaning som en betydande ekonomisk chock utgör, skapa förtroende och minska risken för skadeverkningar. Detta speglar också finanspolitikens stabiliserande roll i den nuvarande situationen med låga räntor. Förmågan att ge finanspolitisk stimulans i dåliga tider kräver dock att finanspolitiska buffertar byggs upp i goda tider. En förstärkning av konjunkturutjämningen i EU:s finanspolitiska ramverk skulle kunna stärka finanspolitiken på medellång sikt och därmed den nationella finanspolitikens förmåga att hantera ekonomiska fluktuationer.

En tillväxtvänlig sammansättning av de offentliga finanserna bör främja investeringar och stödja bestående och hållbar tillväxt för alla. De nationella budgetarna kommer att behöva spela sin roll, med betydande men tillfälligt stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens. Samtidigt bör offentlig finansiering inte ersätta eller tränga ut privata investeringar när det inte finns något marknadsmisslyckande. Sammantaget understryker detta vikten av de offentliga finansernas kvalitet och sammansättning. Detta bör inbegripa en diskussion om vilken roll ramverket för ekonomisk styrning bör spela för att stimulera nationella investeringar och reformer. Att främja gröna, digitala och resiliensstärkande offentliga investeringar förtjänar särskild uppmärksamhet med tanke på de långsiktiga utmaningar som vår ekonomi står inför.

Det är fortfarande mycket relevant att uppnå de övergripande målen om förenkling, starkare nationellt egenansvar och bättre efterlevnad. Medan det nuvarande finanspolitiska ramverket har haft inslag av flexibilitet och handlingsfrihet genom en invecklad uppsättning tolkningsbestämmelser, måste en effektiv ekonomisk bedömning inom ett regelbaserat ramverk göras på ett objektivt och transparent sätt. Detta kräver enklare finanspolitiska regler med hjälp av observerbara indikatorer för att mäta regelefterlevnaden. Det handlar till exempel om att överväga om en tydlig fokusering på allvarliga politiska misstag, enligt vad som fastställs i fördraget, på grundval av tydligt definierade mål och ett ökat deltagande i nationella institutioner kan bidra till en mer effektiv tillämpning av ramverket för övervakning. Dessa mål är sammanlänkade. Ett enklare ramverk kan bidra till en starkare känsla av egenansvar, bättre kommunikation och lägre politiska kostnader för kontroll av efterlevnad.

Starka nationella finanspolitiska regelverk kan bidra till ett effektivt ramverk för ekonomisk styrning. Under covid-19-krisen kunde nationella finanspolitiska regelverk, inbegripet nationella oberoende finanspolitiska institutioner, snabbt anpassas till de föränderliga omständigheterna. Detta tyder på att det är värt att överväga en eventuell förstärkning av deras roller. Samtidigt kräver den stora mångfalden av oberoende finanspolitiska institutioners rättsliga mandat, resultat och resurser en anpassning till bästa praxis mellan medlemsstaterna, med vederbörlig hänsyn till skillnader i de nationella institutionella regelverken. Andra frågor som kan behöva övervägas är strategier för att främja grön budgetering på medellång sikt, förvaltning av offentliga investeringar och sätt att bättre spegla riskerna med klimatförändringarna i budgetplaneringen.

Förfarandet vid makroekonomiska obalanser

Det är viktigt att man återgår till en väg mot konvergens mellan medlemsstaterna. Förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser ökar medlemsstaternas förmåga att reagera på chocker och att stödja ekonomisk konvergens. En avveckling av de interna och externa sårbarheterna kommer också att bidra till att konsolidera återhämtningen och stärka den långsiktiga tillväxten. Krisens asymmetriska effekter och de ökade skillnaderna (om än mindre än väntade) understryker vikten av att minska både bytesbalansunderskotten och de ihållande och stora bytesbalansöverskotten. Att minska de externa obalanserna kommer också att vara avgörande för att skapa positiva spridningseffekter på efterfrågan mellan medlemsstaterna, särskilt inom euroområdet inom ramen för en restriktiv penningpolitik.

Ett välfungerande förfarande vid makroekonomiska obalanser kan vara till hjälp. Den eventuella uppkomsten av nya obalanser till följd av strukturella förändringar som påskyndats av covid-19-krisen betonar vikten av att ramverket för övervakning vid förfarandet vid makroekonomiska obalanser i god tid identifierar ackumuleringen av obalanser så att de tidigt kan åtgärdas. Förfarandet vid makroekonomiska obalanser kan också främja multilateral dialog om makroekonomiska utmaningar och stödja politisk samordning, i enlighet med medlemsstaternas snabba och anpassade hantering av covid-19-krisen. Den multilaterala dialogen ökar det nationella egenansvaret för de politiska åtgärder som krävs för att hantera de identifierade sårbarheterna. Sedan förfarandet vid makroekonomiska obalanser infördes har många medlemsstater varit effektiva när det gäller att minska obalansernas allvar över tid. De ihållande obalanserna motiverar dock i vissa fall ytterligare överväganden om hur genomförandet och utformningen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inbegripet förfarandet vid alltför stora obalanser, skulle kunna främja nationellt egenansvar och stärka dess politiska dragkraft.

Flera övervakningsflöden överlappar delvis varandra, men länkarna har inte alltid utnyttjats fullt ut. Även om integreringen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser och stabilitets- och tillväxtpakten inom ramen för den europeiska planeringsterminen har bidragit till att stärka samspelet mellan dessa övervakningsområden finns det ytterligare utrymme för att få dem att fungera bättre tillsammans, samtidigt som man undviker överlappningar mellan dem när de samtidigt tar itu med makroekonomiska obalanser, potentiella tillväxtutmaningar och risker för de offentliga finansernas hållbarhet. Vid övervakningen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser har man hittills inte tagit tillräcklig hänsyn till samspelet mellan nya ekonomiska utmaningar, särskilt när det gäller klimatförändringar och andra miljöbelastningar.

Lärdomar från faciliteten för återhämtning och resiliens

Lärdomar från EU:s framgångsrika politiska reaktion på krisen, särskilt faciliteten för återhämtning och resiliens och dess styrning, kan vara till nytta vid översynen av ramverket för ekonomisk styrning. På grundval av ett förslag från kommissionen enades parlamentet och rådet om ett ramverk för politik för och styrning av faciliteten för återhämtning och resiliens som syftar till att ha gemensamma EU-mål som återspeglas i samordnade åtgärder på medlemsstatsnivå.( 23 ) () Medlemsstaterna utformade sina nationella planer för återhämtning och resiliens, som omfattar investeringar och reformer, hanterar landsspecifika utmaningar och EU:s politiska prioriteringar. På grundval av dessa planer inledde kommissionen konstruktiva och intensiva politiska dialoger med medlemsstaterna, vilket ledde till en bättre ömsesidig förståelse av utmaningarna och de politiska prioriteringarna på nationell nivå och EU-nivå. Dialogerna har bidragit till att bygga upp förtroende och egenansvar och är avsedda att leda till omvälvande reformer och investeringar. Resultatet av denna dialog återspeglas i kommissionens förslag till rådets genomförandebeslut om fastställande av de överenskomna reformerna och investeringarna, som därefter godkänns av rådet.

Ett transparent ramverk för bedömning och övervakning stärkte det ömsesidiga förtroendet och kommer att ligga till grund för genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens. Genomförandet kommer att övervakas och bedömas utifrån specifika delmål och mål som föreslås av medlemsstaten, bedöms och godkänns av kommissionen och godkänns av rådet. Med sin resultatbaserade karaktär och mekanismer för noggrann övervakning och granskning tillhandahåller faciliteten för återhämtning och resiliens en konsekvent strategi för att stödja reformer och offentliga investeringar och främja potentiell tillväxt för att hantera de två omställningsbehoven. Varje nationell plan måste avsätta minst 37 % av de anslagna medlen till klimatåtgärder och 20 % till digital teknik.( 24 ) () Övervakningen av dessa mål ger trovärdighet till klimatmålen och de digitala målen för faciliteten för återhämtning och resiliens. Faciliteten kommer också att bidra till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter tack vare de medel som avsatts för sysselsättning och sociala åtgärder och för att främja lika möjligheter för alla.

Faciliteten för återhämtning och resiliens har en åtagandebaserad strategi för politisk samordning, med starkt nationellt egenansvar för politikens utformning och resultat, som förväntas stödja genomförandet av överenskomna reformer och investeringar. Detta tillvägagångssätt tar hänsyn till de komplikationer som följer av samtidiga strävanden efter olika nationella mål och EU-mål, mot bakgrund av skillnader i socioekonomiska strukturer och nationella preferenser. Det ligger till grund för egenansvar och förtroende. Den snabba utvecklingen sedan pandemin inleddes (och till och med före pandemin) har visat hur svårt det är att utforma heltäckande regler som kan ta hänsyn till alla tänkbara omständigheter. Samma frågor är relevanta i ett bredare sammanhang av ekonomisk styrning. På det finanspolitiska området kräver t.ex. bevarandet av ramverkets trovärdighet att målen om finanspolitisk hållbarhet, makroekonomisk stabilisering och de offentliga finansernas kvalitet, hanteras på lämpligt sätt redan på planeringsstadiet, vilket leder till väldefinierade anpassningsbanor. Med beaktande av lärdomarna från faciliteten för återhämtning och resiliens bör man vid översynen av den ekonomiska styrningen överväga hur nationellt egenansvar, ömsesidigt förtroende, effektivt genomförande av ramverkets viktigaste mål och samspelet mellan ekonomiska och finanspolitiska dimensioner bäst kan säkerställas.

Framöver kommer den europeiska planeringsterminen att förbli referensramen för den integrerade övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i EU. Den europeiska planeringsterminen har visat sina fördelar när det gäller att förbättra samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Den kommer dock att behöva anpassas till nya utmaningar som uppstår till följd av den gröna och digitala omställningen och till behovet av starkare resiliens. Den europeiska planeringsterminen kommer, med sin bredare räckvidd, att komplettera genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens, som fastställer reform- och investeringsagendan för de kommande åren. De två processerna kommer att vara nära kopplade till varandra, så att de befintliga synergieffekterna nyttjas på bästa sätt och utan att det skapas överlappningar.

Diskussionsfrågor

Det finns elva nyckelfrågor för den offentliga diskussionen, vilket återspeglas i den uppdaterade webbenkäten. Mot bakgrund av erfarenheterna av den befintliga rättsliga ramen före covid-19-utbrottet (ruta 1), krisens effekter och de utmaningar som beskrivs ovan har de nio frågor som ligger till grund för den offentliga diskussionen i meddelandet från februari 2020( 25 ) kompletterats med ytterligare två frågor, medan en fråga har omformulerats något, enligt följande:

Ny fråga: I vilka avseenden kan utformningen, styrningen och driften av faciliteten för återhämtning och resiliens ge värdefulla insikter i fråga om ekonomisk styrning genom förbättrat egenansvar, ömsesidigt förtroende, verkställighet och samverkan mellan de ekonomiska och finanspolitiska dimensionerna?

Ny fråga: Med tanke på hur covid-19-krisen har omformat våra ekonomier, finns det några andra utmaningar som ramverket för ekonomisk styrning bör ta hänsyn till utöver dem som hittills identifierats?

Omformulerad fråga: Mot bakgrund av de omfattande effekterna av covid-19-krisen och de nya tillfälliga politiska verktyg som har lanserats som svar på den, hur kan ramverket – inbegripet stabilitets- och tillväxtpakten, förfarandet vid makroekonomiska obalanser och, mer allmänt, den europeiska planeringsterminen – på bästa sätt säkerställa en adekvat och samordnad politisk hantering på EU-nivå och nationell nivå?

4.Slutsatser

Kommissionen uppmanar övriga institutioner och alla berörda parter att delta i den offentliga diskussionen om översynen av den ekonomiska styrningen. Kommissionen ser fram emot en inkluderande diskussion med Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska centralbanken, nationella centralbanker, nationella regeringar och parlament samt ett brett spektrum av berörda parter, däribland arbetsmarknadens parter, den akademiska världen, civilsamhällesorganisationer, oberoende finanspolitiska institutioner och nationella produktivitetsnämnder. Diskussionen kommer att äga rum i olika forum, bland annat särskilda möten, seminarier, workshoppar och en webbenkät. Webbenkäten har återupptagits idag och medborgare, organisationer och offentliga myndigheter uppmanas att lämna sina synpunkter senast den 31 december 2021.( 26 ) Kommissionens särskilda webbplats för ekonomisk styrning kommer att fungera som ett informationsnav om de olika lyssningsevenemang som kommissionen kommer att anordna.( 27 ) Kommissionen kommer också att utvärdera information och återkoppling som samlats in under andra evenemang som anordnas av berörda parter i hela EU.

Ett brett och inkluderande samarbete med alla berörda parter är nödvändigt för att skapa ett brett samförstånd. Ett effektivt fungerande ramverk för övervakning är ett gemensamt ansvar för alla medlemsstater, EU-institutioner och andra viktiga intressenter. Den offentliga diskussionen kommer att bidra till att skapa samförstånd mellan alla. Detta är viktigt för en effektiv ekonomisk övervakning i unionen. Genom sina initiativ kommer kommissionen att främja dialog och ömsesidig förståelse mellan berörda parter i syfte att utforma en bred strategi för det fortsatta arbetet.

Kommissionen kommer att beakta alla synpunkter som framförs under den offentliga diskussionen. Under det första kvartalet 2022 kommer kommissionen att ge vägledning för finanspolitiken för den kommande perioden i syfte att underlätta samordningen av finanspolitiken och utarbetandet av medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram. Vägledningen kommer att återspegla den globala ekonomiska situationen, den specifika situationen i varje medlemsstat och diskussionen om ramverket för ekonomisk styrning. Kommissionen kommer att ge riktlinjer för eventuella ändringar av ramverket för ekonomisk styrning i syfte att uppnå ett brett samförstånd om vägen framåt i god tid fram till 2023.

Ruta 2: Behov av gröna och digitala investeringar De ytterligare privata och offentliga investeringsbehoven i samband med de två omställningarna och deras politiska mål uppskattas till nästan 650 miljarder euro per år fram till 2030. (1) Den gröna omställningen står för 520 miljarder euro varje år, eller 80 % av dessa behov, och nästan 60 % av det totala beloppet för klimat- och energipolitiken. Den gröna omställningen Klimatomställningen kommer oundvikligen leda till en snabbare föråldring av vissa delar av det befintliga kapitalet. Detta innebär inte nödvändigtvis att tillväxten kommer att minska, men den kommer sannolikt att leda till en förändring av tillväxtens sammansättning, eftersom mer resurser måste avsättas för investeringar och mindre för konsumtion. (2) Investeringsbehoven inom energi- och transportsektorerna beräknas öka med omkring 390 miljarder euro per år. (3) Ökningen med mer än 50 % jämfört med den historiska trenden beror främst på klimat- och energipolitiken för att minska koldioxidutsläppen i vår ekonomi, men den återspeglar också energi- och transportbehoven i en expanderande ekonomi. (4) Detta innebär i genomsnitt en ökning på cirka 2,1 procentenheter av energi- och transportinvesteringarnas andel av BNP jämfört med den historiska trenden. Det omfattar investeringar i kraftnät, kraftverk, industripannor och produktion och distribution av nya bränslen samt investeringar i isolering av byggnader, energirenovering och kostnader för fordonsköp samt andra investeringar inom transportsektorn. (5) Behovet av investeringar i infrastruktur för transporter ingår delvis. (6) Dessa uppskattningar tar inte hänsyn till framtida behov av klimatanpassning, t.ex. investeringar som syftar till att göra befintliga tillgångar mer resilienta mot klimatförändringar eller ökade kostnader till följd av mer frekventa extrema väderhändelser. För övriga miljöområden beräknas investeringsgapet för att uppnå de politiska målen uppgå till omkring 130 miljarder euro per år. Denna uppskattning återspeglar investeringsbehoven för miljöpolitikområden såsom miljöskydd, inbegripet biologisk mångfald, resurshantering och cirkulär ekonomi. (7) Medan en betydande del av investeringarna kommer att bäras av den privata sektorn, måste även de offentliga investeringarna öka. Den digitala omställningen De totala investeringsgapen för att åstadkomma en digital omställning i EU uppskattas till omkring 125 miljarder euro per år. (8) Denna siffra omfattar investeringsgap i kommunikationsnätverk, utveckling av digitala färdigheter och utveckling av viktig digital kapacitet och teknik, såsom molntjänster, halvledare och artificiell intelligens, men omfattar inte digitaliseringen av offentliga tjänster och vissa andra dimensioner. _________________________ (1)Investeringsbehoven för de olika politikområdena kommer från olika källor och återspeglar olika tillvägagångssätt (se fotnoterna 3, 7 och 8) och ger en storleksordning. (2)Pisani-Ferry, J. (2021), ‘Climate Policy is Macroeconomic Policy, and the Implications Will Be Significant’, PIIE Policy Brief 21-20, August 2021. (3)See the Impact Assessments for the 55% policy proposals, among others the Impact Assessment for the revision of the Renewable Energy Directive ( SWD(2021) 621 final ). (4)Omkring 1 biljon euro måste investeras årligen i energi- och transportsektorerna för perioden 2021–2030. Dessa uppskattningar återspeglar investeringsbehoven för att tillgodose ekonomins energi- och transportbehov samt ökade investeringsbehov till följd av den högre klimat- och energipolitiska ambitionen. Dessa uppskattningar omfattar lägre beräknade kostnader för energi- och transportteknik såsom förnybar energi och batterikostnader. 650 miljarder euro kommer från transportsektorn, vilket huvudsakligen motsvarar anskaffningskostnaden för fordon. Här ingår fordon som köps av privathushåll, som normalt redovisas som en varaktig vara i nationalräkenskaperna, inte som en investering. (5)Investeringsbehoven härrör från en partiell jämviktsmodell för energi- och transportsystemet. Siffrorna omfattar investeringar i nya tillgångar eller ny kapacitet, inklusive ersättning av befintliga tillgångar i slutet av deras ekonomiska livslängd. Ersättningen av befintliga tillgångar kan påskyndas på grund av politiska val, till exempel utfasning av kraftproduktionskapacitet baserad på fossila bränslen, eller på grund av ändrade marknadsvillkor som gör att driften av dem är oekonomisk. (6)De omfattar investeringar i laddnings- eller tankstationer, men omfattar inte till exempel investeringar i järnvägs- eller väginfrastruktur. (7)European Commission (2020), ‘Staff Working Document accompanying the Next Generation EU package’, SWD (2020) 98 . (8)Se ovan.

(1)

()    Ett övergripande regelverk styr samordningen av EU:s ekonomiska politik. Det består av EU:s finanspolitiska ramverk (stabilitets- och tillväxtpakten, den europeiska planeringsterminen och krav på nationella finanspolitiska regelverk), förfarandet vid makroekonomiska obalanser och ramverket av program för makroekonomiskt stöd.

(2)

()     European Commission (2020), ‘ Economic governance review’ , COM(2020) 55 final of 5 February 2020.

(3)

()    Europeiska kommissionen (2021), ” Ett år efter utbrottet av covid-19: Finanspolitiska insatser ”, COM(2021) 105 final, 3 mars 2021. 

(4)

( )    Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om översynen av den ekonomiska styrningen, EUT C 429, 11.12.2020, s. 227 ; Yttrande från Europeiska regionkommittén om översynen av den ekonomiska styrningen, EUT C 37, 2.2.2021, s. 28 ;

Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2021 om översynen av den makroekonomiska lagstiftningen för en bättre inverkan på Europas realekonomi samt större transparens när det gäller beslutsfattandet och ökat demokratiskt ansvarstagande.

(5)

()    Europeiska revisionsrätten (2016), Särskild rapport nr 10/2016: Ytterligare förbättringar krävs för att garantera att tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott är ändamålsenligt och Europeiska revisionsrätten (2018) Särskild rapport nr 18/2018: Förverkligas det huvudsakliga målet med stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del?  

(6)

()    Intergovernmental Panel on Climate Change (2021) (FN:s klimatpanel; IPCC), Climate Change 2021: The Physical Science Basis . Bidrag från arbetsgrupp I till den sjätte bedömningsrapporten.

(7)

()    Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (2019) (den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster), Summary for policymakers of the global assessment report on biodiversity and ecosystem services .

(8)

()    Europeiska kommissionen (2020), Strategisk framsynsrapport 2020, Med riktning mot ett mer resilient Europa , COM(2020) 493 final av den 9 september 2020. 

(9)

() Detta belopp omfattar även nationell samfinansiering. Genomförandet av sammanhållningspolitiken sträcker sig fram till 2029.

(10)

() Genom React-EU tillhandahölls ytterligare 50,6 miljarder euro för att stärka fonderna för sammanhållningspolitiken 2021 och 2022 för krisreparationsåtgärder och som en brygga till den långsiktiga återhämtningsplanen inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

(11)

() Europeiska kommissionen (2021), Sustainable development in the European Union — Monitoring report on progress towards the SDGs in an EU context (övervakningsrapport om framstegen mot att uppnå målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang)— 2021 års upplaga .

(12)

() Onlinetjänster och e-handel har ökat till följd av nedstängningarna, under det att andra näringar såsom tillverkning av kapitalvaror och godstransporter endast drabbades av kortvariga minskningar av omsättningen, eller tvärtom ökade sin verksamhet. Kontaktintensiva sektorer drabbades dock av betydande förluster och deras återhämtning går långsammare.

(13)

()    Sifferuppgifter från kommissionens vårprognos 2021.

(14)

()    Dessa åtgärder förhindrade att likviditetsbrist resulterade i solvensproblem, gjorde det lättare för banksektorn att upprätthålla kreditgivningen till ekonomin och gjorde det möjligt att föra vidare förmånliga finansieringsvillkor till alla ekonomiska sektorer.

(15)

()     Närmare två tredjedelar av medlemsstaterna står inför medelhöga eller höga hållbarhetsrisker på medellång sikt enligt kommissionens konventionella klassificering, vilket är att jämföra med endast en tredjedel innan krisen. Se Europeiska kommissionen (2021), The 2021 Stability and Convergence Programmes: 2021 års stabilitets- och konvergensprogram: En översikt med en bedömning av finanspolitisk inriktning i euroområdet.

(16)

()    Uppskattningen av investeringsbehoven grundar sig på konsekvensbedömningen av översynen av direktivet om förnybar energi ( SWD(2021) 621 ) och arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer återhämtningsinstrumentet (Next Generation EU package) ( SWD(2020) 98 ).

(17)

() Europeiska kommissionen (2021), Strategisk framsynsrapport 2021 EU:s handlingsförmåga och handlingsfrihet, COM(2021) 750 final av den 8 september 2021.

(18)

() Vissa företag, bl.a. små och medelstora företag, har ökat sina lån till följd av krisen, vilket gör den mer sårbara och eventuellt i behov av rekapitalisering.

(19)

()     EUT L 99, 31.3.2020, s. 5 . I april 2020 gav investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset medlemsstaterna ett direkt kapitaltillskott på över 20 miljarder euro från EU:s fonder för sammanhållningspolitiken, genom att tillämpningsområdet för stöd från dessa fonder utvidgades, vilket innebar att det tillhandahölls omedelbar likviditet och gavs möjlighet till flexibilitet för ändringar av programmen. Tack vare detta kunde man mobilisera mer än 23 miljarder euro i krisstöd till hälso- och sjukvårdssystemen och utbildningssystemen, små och medelstora företag och till skydd av arbetstillfällen och de mest utsatta befolkningsgrupperna. Se https://cohesiondata.ec.europa.eu/stories/s/4e2z-pw8r .

(20)

()    Uppskattningarna grundar sig på de ackumulerade ändringarna av de primära budgetsaldona under 2020–2022 i förhållande till 2019 och en försiktig uppskattning av verkningarna av det icke-återbetalningspliktiga stödet från faciliteten för återhämtning och resiliens.

(21)

()    Europeiska kommissionen (2021), ” SURE: ett år senare ”, COM(2021) 596 final, 22 september 2021.

(22)

()    Tilldelningen av det icke återbetalningspliktiga stödet från faciliteten för återhämtning och resiliens står i proportion till medlemsstaternas faktiska behov, med högre bidrag för de medlemsstater som har en relativt låg BNP per capita och de som drabbats hårdast av krisen. På grund av befintliga utmaningar, såsom en arbetslöshet som ligger över genomsnittet, löper dessa medlemsstater större risk att inte snabbt kunna återhämta sig från krisen.

(23)

() EU:s politiska prioriteringar representeras av sex politiska pelare som bör vägleda genomförandet av faciliteten för återhämtning och resiliens: Grön omställning. Digital omställning. Smart och hållbar tillväxt för alla, produktivitet och konkurrenskraft. Social och territoriell sammanhållning. Hälsa och ekonomisk, social och institutionell resiliens. Strategier för nästa generation, barn och ungdomar.

(24)

()    Utöver klimatmålet måste enskilda åtgärder respektera principen om att inte orsaka betydande skada i förhållande till miljömålen, vilket visas genom en bedömning i enlighet med en teknisk vägledning som offentliggjorts av kommissionen.

(25)

()     European Commission (2020), ‘ Economic governance review’ , COM(2020) 55 final of 5 February 2020.

(26)

() Använd följande länk:  https://ec.europa.eu/eusurvey/runner/Public-debate-on-the-review-of-the-EU-economic-governance

(27)

()    Finns här: https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/economic-and-fiscal-policy-coordination/eu-economic-governance-monitoring-prevention-correction/economic-governance-review_en