EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Strasbourg den 19.10.2021
COM(2021) 644 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
2021 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik
{SWD(2021) 288 final} - {SWD(2021) 289 final} - {SWD(2021) 290 final} - {SWD(2021) 291 final} - {SWD(2021) 292 final} - {SWD(2021) 293 final} - {SWD(2021) 294 final}
I. INLEDNING
I detta meddelande görs en bedömning av den utveckling som skett sedan det senaste utvidgningspaketet, som antogs i oktober 2020. I meddelandet granskas de framsteg som gjorts av länderna på västra Balkan och Turkiet, de utmaningar som uppstått och de reformer som måste genomföras, och slutsatser och rekommendationer anges för den kommande perioden. Hänsyn tas till de särskilda omständigheter, däribland covid-19-pandemin, som har påverkat utvecklingen i EU och regionen.
Toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan den 6 oktober 2021 sände en viktig signal till EU:s partner på västra Balkan om att deras framtid ligger i Europeiska unionen. EU:s kraftfulla, strategiska engagemang för regionen återspeglades i ett antal nyckelåtgärder som gav påtagliga fördelar för medborgarna på västra Balkan, alltifrån fortsatt stöd till insatserna mot covid-19 till ett betydande finansieringsåtagande inom ramen för den ekonomiska planen och investeringsplanen 1 för att stärka en långsiktig, hållbar återhämtning för regionen. Ledarna enades om att stärka samarbetet på en rad områden, däribland säkerhetsområdet, och åtog sig att regelbundet hålla toppmöten mellan EU och västra Balkan.
Covid-19-pandemin drabbade västra Balkan hårt under andra halvåret 2020 och början av 2021. Efter det första EU-paketet på över 3,3 miljarder euro till förmån för människor och företag på västra Balkan 2 har den ekonomiska planen och investeringsplanen tillfört ytterligare 9 miljarder euro till stöd för regionens socioekonomiska återhämtning inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA). Målet är att generera ytterligare potentiella investeringar på 20 miljarder euro.
Alla partner på västra Balkan har anslutit sig till Covax, till vilket EU, som en del av Team Europe, nu har anslagit över 3 miljarder euro. Covax säkerställer tillgång till säkra och effektiva vacciner mot covid-19 för de partner som deltar, till ett förhandlat pris. Utöver sitt synnerligen betydande stöd till Covax avsatte Europeiska unionen 70 miljoner euro i bidrag till västra Balkan, främst för återförsäljning av vacciner som köpts in av EU. I ett första skede tillhandahölls 650 000 doser under perioden maj–augusti 2021 med bistånd av Österrike, vilket följdes av Team Europe-donationer från flera medlemsstater. Sammanlagt har EU och dess medlemsstater tillhandahållit 2,9 miljoner vaccindoser till västra Balkan. EU:s civilskyddsmekanism medverkade till att vaccin och medicinsk utrustning tillhandahölls från medlemsstaterna och rescEU:s beredskapslager av medicinsk utrustning. EU kommer att fortsätta att stödja alla partners vaccinationsplaner för att bidra till att samma vaccinationsnivåer som EU-genomsnittet ska nås i slutet av 2021.
Med tanke på det europeiska perspektivet för västra Balkan har EU fortsatt att behandla regionen som privilegierade partner genom att knyta dem till EU:s mekanismer och instrument, t.ex. möten i hälsosäkerhetskommittén, gemensam upphandling av medicinska motåtgärder, unionens civilskyddsmekanism, solidaritetsfonden, konsulärt bistånd för hemtransport och undantag från EU:s tillfälliga exportrestriktioner för medicinsk utrustning. Dessutom kan de bidrag som ges för inköp av vaccin också användas av partnerna på västra Balkan för att täcka kostnaderna för de tekniska kraven för en fullständig anpassning till EU:s system för digitala covidintyg. Nordmakedonien slutförde sin anpassning i augusti och Albanien i början av september. Deltagandet i EU:s system för digitala covidintyg kommer att underlätta resande mellan västra Balkan och EU och ytterligare hjälpa regionen att mildra pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser.
Som en del av samarbetet och för att ge uttryck för solidaritet med Turkiet i samband med covid-19-pandemin sattes de första EU-finansierade insatserna in omedelbart efter pandemiutbrottet. Hittills har Europeiska unionen mobiliserat över 105 miljoner euro i EU-finansiering för förebyggande och behandling av covid-19 och för att mildra de ekonomiska och sociala konsekvenserna. Här kan särskilt nämnas att omkring 64 miljoner euro mobiliserades inom ramen för faciliteten för flyktingar för att tillgodose flyktingarnas behov i samband med pandemin. Turkiet var bland de första länderna som omfattades av EU:s system för digitala covidintyg, vilket har möjliggjort ett ömsesidigt godkännande av intyget i EU och Turkiet. I augusti 2021 aktiverade Turkiet EU:s civilskyddsmekanism och begärde att flygplan skulle bistå vid bekämpningen av bränder som bröt ut i regionerna vid Egeiska havets och Medelhavets kuster.
Översikt över den viktigaste utvecklingen
Montenegro och Serbien enades om att tillämpa den reviderade metod från 2020 som fastställs i kommissionens meddelande Förbättring av anslutningsprocessen – ett trovärdigt EU-perspektiv för västra Balkan 3 . Överenskommelsen godkändes vid de första politiska regeringskonferenserna med dessa länder den 22 juni 2021 och visade EU:s beslutsamhet att göra framsteg i anslutningsförhandlingarna. Den första regeringskonferensen med Montenegro enligt den reviderade metoden gav politisk vägledning för att påskynda arbetet med att nå de interimistiska riktmärkena rörande rättsstatsprincipen – vilket är nästa milstolpe som krävs för att gå vidare i anslutningsförhandlingarna. Vid den första regeringskonferensen med Serbien enligt den reviderade metoden fastställdes vägen mot att öppna kluster på grundval av landets förväntade framsteg, särskilt i fråga om reformer för att stärka rättsstatsprincipen.
I enlighet med den reviderade metoden bedömer kommissionen i slutsatserna och rekommendationerna i detta meddelande den övergripande balansen i anslutningsförhandlingarna med Montenegro och Serbien och föreslår hur man ska gå vidare för varje land. Nästa regeringskonferens bör äga rum efter offentliggörandet av detta årliga paket med rapporter och rådets efterföljande slutsatser. Förutsatt att enighet uppnås i rådet kommer dessa konferenser att utgöra ett forum för att öppna kluster, för politisk dialog om reformer, för en bedömning av den övergripande anslutningsprocessen och planering för det kommande året, vilket inbegriper öppnande och stängning av ytterligare kluster och kapitel samt eventuella korrigerande åtgärder.
När det gäller förhandlingsramarna med Nordmakedonien och Albanien är det av största vikt att EU:s medlemsstater slutför diskussionerna utan ytterligare dröjsmål och att de första regeringskonferenserna med Albanien och Nordmakedonien hålls så snart som möjligt under det slovenska ordförandeskapet. Nordmakedonien har upprätthållit en stadig och beslutsam takt i genomförandet av EU-reformer, särskilt på centrala områden som rättsstatsprincipen, bland annat i kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Landet fortsätter att uppfylla villkoren för att hålla den första regeringskonferensen. De kvarstående bilaterala frågorna mellan Bulgarien och Nordmakedonien måste lösas snarast. Albaniens framsteg med valreformen och fortsatta goda resultat när det gäller genomförandet av centrala rättsstatsreformer har legat till grund för kommissionens bedömning att landet uppfyller villkoren för att hålla den första regeringskonferensen inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Att det officiella inledandet av anslutningsförhandlingarna har försenats har en negativ inverkan på EU:s trovärdighet.
I kommissionens yttrande om Bosnien och Hercegovinas ansökan om medlemskap i Europeiska unionen 4 fastställdes 14 centrala prioriteringar som Bosnien och Hercegovina måste uppfylla för att kommissionen ska kunna rekommendera att anslutningsförhandlingar inleds. Rådet godkände de 14 centrala prioriteringarna i december 2019. Bosnien och Hercegovina måste genomföra en kritisk massa av reformer för att uppfylla de 14 centrala prioriteringarna innan kommissionen kan överväga att rekommendera att landet beviljas status som kandidatland.
EU fortsatte att stödja genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet med Kosovo 5*. Kommissionens förslag om att upphäva viseringskravet för Kosovos medborgare är fortfarande under behandling i rådet och bör behandlas som en brådskande fråga. Kommissionen vidhåller sin bedömning att alla kriterier som rådet fastställt för viseringsliberalisering för Kosovo har uppfyllts.
Den ekonomiska planen och investeringsplanen för västra Balkan är inriktad på att överbrygga den socioekonomiska klyftan mellan regionen och EU. Genom den ges regionen stöd i form av investeringar och politiska initiativ på områdena transport, energi, digital omställning, grön agenda, stöd till den privata sektorn, ekonomisk integration, innovation och stöd till utveckling av humankapitalet. Rådet erkänner rättsstatsprincipens centrala roll som en hörnsten i en hållbar utveckling och understryker att framstegen på området grundläggande principer bör fortsätta, tillsammans med strukturella ekonomiska reformer, samtidigt som flaggskeppsinitiativen genomförs.
För att genomföra planen mobiliserar EU upp till 9 miljarder euro i IPA III-finansiering under 2021–2027, bland annat upp till 1 miljard euro för att inrätta garantiinstrumentet för västra Balkan, som förväntas attrahera kapital på cirka 20 miljarder euro i investeringar under det kommande årtiondet. Fortsatt tonvikt på goda grannförbindelser och regionalt samarbete kommer att krävas för att planens mål ska uppnås.
Kommissionen fortsatte att genomföra strategin för västra Balkan 6 och den prioriteringsagenda som antogs vid toppmötet mellan EU och västra Balkan i Sofia i maj 2018 7 . De flesta av de planerade åtgärderna pågår eller har slutförts. Framför allt pågår projekt där man strävar efter att mäta hur rättssystemen i länderna på västra Balkan fungerar samt att övervaka rättegångar i mål som rör korruption på hög nivå och organiserad brottslighet. Dessutom är länderna på västra Balkan nu nära knutna till det arbete som utförs av EU:s byråer på området rättsliga och inrikes frågor. Ett strukturerat samarbete med EU om migration och säkerhetsfrågor pågår, särskilt när det gäller terrorismbekämpning, förebyggande av radikalisering och våldsbejakande extremism samt organiserad brottslighet. Ett antal relevanta rekommendationer som rör rättsstatsreformer i hela regionen har dock ännu inte åtgärdats, och de bör prioriteras.
Regionen har slutfört alla åtgärder i handlingsplanen för det regionala ekonomiska området på västra Balkan och enades vid det toppmöte inom ramen för Berlinprocessen som hölls i Sofia i november 2020 om en ambitiös uppföljningsplan för att upprätta en gemensam regional marknad. Den gemensamma regionala marknaden – ett exempel på inkluderande regionalt samarbete – kommer att vara avgörande för att öka hela regionens attraktionskraft och konkurrenskraft, påskynda återhämtningen efter pandemin, särskilt för att locka investerare som är intresserade av ett diversifierat utbud och kortare värdekedjor, och för att maximera fördelarna med investeringar i konnektivitetsinfrastruktur. Det är därför viktigt att alla parter spelar en konstruktiv roll i att bygga upp den gemensamma regionala marknaden och fullgöra sina gemensamma åtaganden till förmån för människor och företag i regionen.
Arbetets föränderliga karaktär, den digitala och den gröna omställningen och covid-19-pandemin har en direkt inverkan på människors liv och påverkar regionens socioekonomiska struktur. För att ta vara på möjligheterna och minimera de potentiella negativa konsekvenserna av dessa utmaningar är det avgörande att partnerna på västra Balkan upprätthåller den makroekonomiska och finanspolitiska stabiliteten och genomför strukturreformer för att avhjälpa konstaterade brister i sina ekonomier och bidra till att öka motståndskraften i sina samhällen. Det är därför viktigt att genomföra de reformer som fastställts i de ekonomiska reformprogrammen och i de politiska riktlinjer som antagits tillsammans med EU:s medlemsstater 8 , inte bara för att förbättra konkurrenskraften, främja skapandet av arbetstillfällen och underlätta social inkludering, utan också för att säkerställa finanspolitisk hållbarhet och uppfylla de ekonomiska kriterierna i anslutningsprocessen och för att maximera de potentiella effekterna av EU:s investeringspaket.
Turkiet är ett kandidatland och en viktig partner för EU på väsentliga områden av gemensamt intresse, såsom migration, bekämpning av terrorism, ekonomi, handel, energi och transport.
Under 2021 har dialogen och samarbetet med Turkiet ökat. Det gemensamma meddelandet Läget i de ekonomiska och politiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Turkiet 9 överlämnades av den höga representanten och kommissionen till Europeiska rådet den 20 mars 2021. På grundval av detta har EU:s ledare beslutat att Europeiska unionen är redo att föra diskussioner med Turkiet på ett gradvist, proportionellt och reversibelt sätt för att förbättra samarbetet på ett antal områden av gemensamt intresse, under förutsättning att den pågående nedtrappningen fortsätter och att Turkiet deltar på ett konstruktivt sätt, och under förutsättning att de fastställda villkor som anges i Europeiska rådets senaste slutsatser uppfylls. I detta sammanhang har högnivådialoger hållits om klimat och migration som snart ska följas av en dialog om hälsa. Europeiska rådet upprepade att EU har ett strategiskt intresse av en stabil och säker miljö i östra Medelhavsområdet och av utvecklingen av samarbetsinriktade och ömsesidigt gynnsamma förbindelser med Turkiet. Samtidigt bekräftade EU:s ledare sitt åtagande att försvara EU:s och medlemsstaternas intressen.
Uttalandet från EU och Turkiet från mars 2016 fortsatte att ge resultat och förblev den viktigaste ramen för samarbete i migrationsfrågor. Turkiet fortsatte sina synnerligen lovvärda ansträngningar för att hysa omkring fyra miljoner flyktingar från Syrien och andra länder, vilka utgör den största flyktingbefolkningen i världen. Problem uppstod dock i samband med genomförandet av uttalandet på grund av att Turkiet från och med mars 2020 ensidigt uppsköt återvändanden av irreguljära migranter och avvisade asylsökande från de grekiska öarna, och att alternativa smugglingsrutter till Cypern och Italien uppstod. Totalt sett var antalet olagliga gränspassager mellan Turkiet och EU fortfarande betydligt lägre än före antagandet av uttalandet från EU och Turkiet.
EU stod fortsatt fast vid sitt åtagande att ge betydande ekonomiskt stöd till flyktingar och värdsamhällen i Turkiet. Faciliteten för flyktingar i Turkiet har mobiliserat 6 miljarder euro. Avtal hade ingåtts för facilitetens hela driftsbudget i slutet av 2020, och över 4,2 miljarder euro hade utbetalats i augusti 2021 inom över 100 projekt. Man lyckades bland annat hjälpa 1,8 miljoner flyktingar att tillgodose sina grundläggande behov, hjälpa 700 000 flyktingbarn att gå i skolan, bygga 363 skolor och möjliggöra över 18 000 000 besök inom primärvården. I juni föreslog kommissionen att ett ytterligare paket på 3 miljarder euro skulle anslås för perioden 2021–2023, utöver den bryggfinansiering av humanitärt bistånd på 0,5 miljarder euro som tillhandahölls 2020. Det kommer att inbegripa finansiering av migrationshantering och gränskontroll, särskilt vid Turkiets östra gräns. Flyktingsituationen i regionen kommer att förbli kritisk eller till och med försvåras, eftersom den förvärras av covid-19-pandemin och de efterföljande ekonomiska svårigheterna. Migrationsströmmar från andra delar av regionen, däribland Afghanistan, kan leda till att ytterligare behov uppkommer. Turkiet har dock inte vänt den negativa trenden när det gäller att fjärma sig från Europeiska unionen och det har skett en allvarlig tillbakagång i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter och rättsväsendets oberoende. EU:s ledare har betonat att åtgärder som riktar sig mot politiska partier, människorättsförsvarare och medier innebär en stor tillbakagång för de mänskliga rättigheterna och strider mot Turkiets skyldigheter att respektera demokrati, rättsstatsprincipen och kvinnors rättigheter. Dialogen om sådana frågor förblir en integrerad del av förbindelserna mellan EU och Turkiet.
Både EU och Turkiet fortsätter att dra nytta av tullunionen. Den bilaterala handelsvolymen ökade och EU:s relativa andel av Turkiets utrikeshandel ökade något. Turkiet har dock, trots kommissionens ökade engagemang i frågan, inte tagit itu med ett antal handelshinder som hindrar tullunionen från att fungera smidigt. Turkiets alltmer påstridiga utrikespolitik fortsatte att stå i strid med EU:s prioriteringar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och EU:s bredare intressen, särskilt på grund av landets interventioner och stöd till militära insatser i de flesta av konflikterna i den omgivande regionen. I juni 2021 nämnde EU:s ledare att Europeiska rådet förväntar sig att Turkiet och alla aktörer bidrar positivt till lösningen av regionala kriser, i linje med EU:s och Turkiets gemensamma intresse av regional fred och stabilitet.
En dialog i god tro och att Turkiet avstår från ensidiga åtgärder som motverkar EU:s intressen och strider mot internationell rätt och EU-medlemsstaternas suveräna rättigheter är ett absolut krav för att säkerställa en stabil och säker miljö i östra Medelhavsområdet och för att utveckla ett samarbete mellan EU och Turkiet som gynnar båda parter. Alla meningsskiljaktigheter måste lösas genom fredlig dialog och i enlighet med internationell rätt.
EU fördömde kraftfullt Turkiets ensidiga åtgärder och de tillkännagivanden som den turkiske presidenten och ledaren för den turkcypriotiska befolkningsgruppen gjorde den 20 juli 2021 om ett fortsatt öppnande av den avspärrade staden Varosha på Cypern. EU efterlyste ett omedelbart upphävande av alla åtgärder som vidtagits rörande Varosha sedan oktober 2020.
EU:s ekonomiska stöd hjälper kandidatländer och potentiella kandidatländer att anta och genomföra de politiska, institutionella, rättsliga, administrativa, sociala och ekonomiska reformer som krävs för att de ska kunna leva upp till EU:s värderingar och gradvis anpassa sig till EU:s regler, normer, politik och praxis med sikte på EU-medlemskap, och stödet bidrar därigenom till deras stabilitet, säkerhet och välstånd.
I juni 2021 nåddes en politisk överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet om kommissionens förslag till förordning om instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III). Förordningen antogs den 15 september 2021 10 . Färdigställandet av den rättsliga ramen kommer att göra det möjligt att börja genomföra den ekonomiska planen och investeringsplanen för västra Balkan, som är ett avgörande instrument för regionens återhämtning.
IPA III bygger på ett gediget policyinriktat tillvägagångssätt med ett strategiskt och dynamiskt tillhandahållande av stöd och ställer där de grundläggande kraven för medlemskap i centrum. Genom att EU:s ekonomiska stöd inriktas på centrala prioriteringar kommer IPA III att ge ännu mer stöd till reformer och därigenom främja en hållbar socioekonomisk utveckling och föra partnerländerna närmare EU. I linje med den politiska överenskommelse som nåddes mellan rådet och parlamentet i juni stärker IPA III villkorligheten i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.
II. ANSLUTNINGSPROCESSENS GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER
Grundläggande reformer som rör rättsstatsprincipen, ekonomin och de demokratiska institutionernas och den offentliga förvaltningens funktion förblir avgörande för att förbereda kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna på ett uppfyllande av kraven för medlemskap. Utvidgningsländernas kapacitet och politiska vilja att fokusera på och driva på dessa reformer är av central betydelse för deras integration i EU. Det är därför viktigt att framstegen är solida, konkreta och oåterkalleliga.
Mot bakgrund av covid-19-pandemin fortsatte regeringarna på västra Balkan och i Turkiet att införa restriktioner avsedda att skydda folkhälsan. Parlamenten på västra Balkan fortsatte sin verksamhet, i vissa fall med pandemirelaterade restriktioner. Mötesfriheten inskränktes ofta av folkhälsoskäl, i vissa fall i strid med ombudsmannens rekommendationer. Även andra grundläggande rättigheter har begränsats. Pandemin påverkade i vissa fall effektiviteten och insynen i de rättsliga förfarandena. Krisåtgärder som vidtas i samband med covid-19-pandemin måste vara proportionella, begränsade till vad som är nödvändigt och tidsbegränsade så att rättsstatsprincipen och normerna för demokrati och mänskliga rättigheter respekteras.
Rättsväsen och grundläggande rättigheter
Ett effektivt rättsligt skydd som garanteras genom oberoende och opartiska domstolar är en hörnsten i rättsstatsprincipen. På västra Balkan brottas de rättsliga institutionerna fortfarande med många utmaningar. Risken för otillbörliga påtryckningar på rättsväsendet skadar den övergripande institutionella jämvikten och maktfördelningen, vilket i slutändan undergräver principen om likhet inför lagen. Fortsatt beslutsamhet och engagemang på de högsta förvaltningsnivåerna och hos alla berörda parter är avgörande för att reformer av rättsväsendet ska kunna genomföras med framgång. Beslutsamma åtgärder för att stärka rättsväsendenas oberoende, kvalitet och effektivitet hos våra partner på västra Balkan, och hållbara resultat på lång sikt, är avgörande för ytterligare framsteg i anslutningsprocessen.
Albanien gjorde fortsatta goda framsteg med sin övergripande reform av rättsväsendet, inbegripet konkreta resultat i omprövningsförfarandet. Författningsdomstolen är nu fullt fungerande och har börjat döma i viktiga mål. Nordmakedonien gjorde vissa framsteg, till exempel när det gäller att genomföra sin strategi för rättsväsendet. Serbien och Kosovo gjorde begränsade framsteg när det gäller reformerna av rättsväsendet. I Serbien finns det ett förnyat engagemang för reformer, med planer på att stärka rättsväsendets oberoende, bland annat genom att göra ändringar i konstitutionen, som enligt planerna ska vara slutförda i slutet av 2021. I Kosovo är de rättsliga institutionernas övergripande kapacitet fortfarande svag när det gäller att snabbt och effektivt lagföra och pröva mål. Montenegro och Bosnien och Hercegovina gjorde inga framsteg med sina reformer av rättsväsendet. I Montenegro stagnerar viktiga reformer av rättsväsendet, och det krävs ett beslutsamt politiskt engagemang på alla nivåer inom förvaltningen, parlamentet och rättsväsendet för att göra framsteg mot ett uppnående av de interimistiska riktmärkena rörande rättsstatsprincipen. Bosnien och Hercegovina släpar efter, utan några framsteg när det gäller att stärka landets rättsväsen. Eftersom inga meningsfulla åtgärder genomfördes fortsatte sektorns övergripande integritet att försämras.
I Turkiet fortsatte den allvarliga tillbakagång som har noterats under de senaste åren. Landet har inte åtgärdat den centrala frågan om systemisk avsaknad av oberoende hos rättsväsendet. De politiska påtryckningarna på domare och åklagare fortsatte, vilket ytterligare undergrävde rättsväsendets oberoende och övergripande kvalitet. Omfattande uppsägningar av domare och åklagare fortsatte att försvaga effektiviteten och professionalismen i rättsväsendet. Turkiets vägran att genomföra alla relevanta domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har ytterligare ökat farhågorna om huruvida Turkiet iakttar internationella och europeiska normer. De turkiska myndigheterna måste snarast åtgärda allvarliga brister, särskilt när det gäller rätten till en rättvis rättegång och den strikta respekten för principen om oskuldspresumtion.
Korruptionen på västra Balkan och i Turkiet är fortfarande utbredd. Dessutom har vissa sårbarheter när det gäller risken för korruption förvärrats av pandemin. Det behövs kraftfulla insatser och resultat i kampen mot korruption för att minska hoten mot demokratisk samhällsstyrning och rättslig och ekonomisk säkerhet och för att säkerställa ett stabilt och öppet företagsklimat. Framstegen när det gäller att förebygga och bekämpa korruption varierar mellan utvidgningsländerna, med fortsatta framsteg på vissa områden och en tydlig avmattning i andra. Den offentliga upphandlingen är fortfarande särskilt sårbar för korruption. Kontrollmekanismerna under hela upphandlingsprocessen måste stärkas och insynen avsevärt ökas genom kraftfullare och mer ambitiösa åtgärder. Riskbedömningar av korruption och åtgärder för att bekämpa korruption genomförs inte systematiskt i de sektorer som är mest utsatta för risk. På det hela taget krävs det betydligt större ansträngningar och tydlig politisk vilja för att åstadkomma trovärdiga och solida resultat när det gäller att utreda och lagföra fall av korruption, särskilt på hög nivå, och för att säkerställa beslagtagande och förverkande av tillgångar som härrör från brott.
I Albanien ger omprövningen av domarkåren och inrättandet av den specialiserade strukturen för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet resultat i kampen mot korruption. Nordmakedonien har stärkt sin strategiska och institutionella ram och konsoliderat sina resultat när det gäller att utreda, lagföra och döma i flera fall av korruption, även på hög nivå. Framstegen i Kosovo, Montenegro och Serbien har varit begränsade. Montenegros korruptionsbekämpningsmyndighet intog en mer proaktiv hållning, men landet måste öka sina insatser för att förebygga och bekämpa korruption samt för att beslagta och förverka tillgångar. Kosovo ökade kapaciteten för sin särskilda åklagarmyndighet, men det krävs fortsatta ansträngningar när det gäller proaktiva utredningar, slutliga domstolsbeslut och slutligt förverkande av tillgångar. I Serbien stärktes kapaciteten hos byrån för förebyggande av korruption, men inga konkreta åtgärder vidtogs för att anta en ny strategi för korruptionsbekämpning som skulle stödas av en trovärdig och realistisk handlingsplan, och de flesta av Grecos rekommendationer har fortfarande inte följts. Bosnien och Hercegovina gjorde inga framsteg med att ta itu med den utbredda korruptionen och tecknen på politiska ingripanden. De rättsliga och institutionella ramarna är fortfarande otillräckliga och alltför fragmenterade. Inga framsteg gjordes i Turkiet. Dess rättsliga och institutionella ramar mot korruption når fortfarande inte upp till internationella normer och möjliggör otillbörligt politiskt inflytande vid utredning och lagföring samt domar i korruptionsmål. De offentliga institutionernas ansvarsskyldighet och öppenhet måste förbättras. Avsaknaden av en strategi mot korruption tyder på bristande vilja att bekämpa den.
De grundläggande rättigheterna är till stor del inskrivna i lagstiftningen på västra Balkan, men det finns fortfarande utmaningar när det gäller att se till att de genomförs på ett effektivt sätt. Domstolarnas skydd av grundläggande rättigheter är fortfarande otillräckligt inom ett antal politikområden. Generellt sett har utvecklingen på detta område varit begränsad eller stagnerat i större delen av regionen. Farhågorna och rekommendationerna i tidigare landsrapporter har endast i begränsad utsträckning lett till åtgärder. I Turkiet förvärrades situationen för de mänskliga rättigheterna ytterligare och den är fortfarande ett allvarligt problem.
Yttrandefrihet, mediefrihet och mediepluralism är centrala fundament i ett demokratiskt samhälle och måste upprätthållas. På västra Balkan gjordes det begränsade eller inga framsteg alls i detta avseende. Även om medielandskapet i allmänhet tillåter yttrandefrihet, ger hot, trakasserier och våld mot journalister samt nedsättande kommentarer från offentliga tjänstemäns sida fortfarande anledning till allvarlig oro. Detta kan ha en hämmande effekt på utövandet av mediefriheten, och utredandet och lagföringen av sådana incidenter måste påskyndas. Medietillsynsmyndigheternas och public service-företagens oberoende måste garanteras, bland annat genom lämplig finansiering och meritbaserade utnämningar i ledningsstrukturerna. Ytterligare stöd bör också ges till oberoende självreglerande organ för att de ska fungera effektivt. Alla länder i regionen måste öka insynen när det gäller mediefinansieringen och kopplingar mellan offentliga och privata intressen som påverkar redaktionella inriktningar och leder till självcensur.
Den allvarliga tillbakagången fortsatte i Turkiet, där utövandet av yttrandefriheten och möjligheterna för oppositionella grupper att göra sin röst hörd fortfarande inskränks i betydande grad. Skrämseltaktiken mot medierna fortsatte genom brottmål och fällande domar mot journalister, människorättsförsvarare, advokater, författare, oppositionspolitiker, studerande och användare av sociala medier.
Partnerna på västra Balkan måste visa att de fortsätter sina ansträngningar för att främja och stärka jämställdhet och ta itu med könsrelaterat våld. I detta avseende har farhågorna ökat i Turkiet, där det har skett ett bakslag när det gäller kvinnors rättigheter, vilket landets beslut att dra sig ur Istanbulkonventionen vittnar om.
Lagar och politik om icke-diskriminering finns vanligen, men uppföljningen av fall av diskriminering, hatbrott och hatpropaganda är otillräcklig. Det rättsliga skyddet för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner (HBTQI) har förbättrats hos de flesta av partnerna på västra Balkan, men lagarna måste efterlevas i praktiken, eftersom diskriminering och hatpropaganda fortfarande är vanligt förekommande. I Turkiet är skyddet av hbtqi-personers grundläggande rättigheter samt hatpropaganda och smutskastningskampanjer mot hbtqi-personer fortfarande ett allvarligt problem.
Barn, särskilt de som befinner sig i utsatta situationer, har påverkats av skolstängningar och andra begränsningar till följd av covid-19-krisen. Det krävs insatser för att stärka barnets rättigheter och bygga upp motståndskraftiga system för skydd av barn och barnomsorg. Ett barnvänligt rättsväsen måste utvecklas fullt ut och alternativ till förvar måste göras tillgängliga och användas mer systematiskt, och förvar användas bara som en sista utväg.
Rättigheterna för personer med funktionsnedsättning måste skyddas effektivt, inbegripet genom omplacering i samhällsbaserad vård och självständigt boende, i linje med kraven i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Skyddet av minoriteter och deras deltagande i det offentliga livet kräver också fortsatt uppmärksamhet. Romer fortsätter att missgynnas jämfört med sina icke-romska grannar, och utsatta romer har påverkats oproportionerligt av covid-19-krisen och begränsningsåtgärderna i anslutning till den.
Regeringarna i regionen måste följa alla rekommendationer från internationella och regionala övervakningsorgan för mänskliga rättigheter, inklusive rekommendationerna om fängelseförhållanden och förebyggande av misshandel.
Rättvisa, frihet och säkerhet
Organiserad brottslighet fortsätter att utgöra ett hot mot regionen och påverkar människor, företag, statliga institutioner och ekonomin som helhet. Mäktiga kriminella organisationer med global räckvidd bedriver med lätthet verksamhet över gränserna, även inom EU. Kriminella organisationer som är aktiva på västra Balkan har visat sig vara mycket skickliga i att dra nytta av covid-19-pandemin. Regeringarna har bland annat vidtagit åtgärder för att stärka det operativa polissamarbetet med EU, särskilt genom Empact-plattformen 11 och med EU-organ på områden som narkotikasmuggling (särskilt cannabis och syntetisk narkotika), smuggling av migranter, människohandel, organiserade egendomsbrott, smuggling av punktskattepliktiga varor (främst cigaretter) och skjutvapen. EU:s nya strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025 12 bekräftade EU:s åtagande att fortsätta att prioritera kapacitetsuppbyggnadsprojekt i tredjeländer, däribland i utvidgningsländerna. Syftet är att stödja operativt samarbete och bidra till att utrusta partnerna med verktyg som gör det möjligt för dem att utrota komplexa kriminella strukturer.
Goda framsteg görs när det gäller att bekämpa olagligt innehav och missbruk av samt olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen i linje med EU:s handlingsplan för 2020–2025 om olaglig handel med skjutvapen. Fortsatta ansträngningar krävs för att anpassa lagstiftningen till EU:s regelverk och internationella avtal, stärka gränssäkerheten och kapaciteten för utredningar som rör skjutvapen, öka effektiviteten i rättssystemen när det gäller skjutvapenrelaterade brott, ytterligare underlätta operativt samarbete och informationsutbyte mellan brottsbekämpande organ, minska det olagliga innehavet av skjutvapen och minska risken för spridning och omdirigering av skjutvapen, ammunition och sprängämnen.
Det har också gjorts fortsatta investeringar i strukturerna för att bekämpa organiserad brottslighet, vilket har lett till att specialiserade organ inom rättsväsendet och polisen har stärkts. Resultaten när det gäller slutliga fällande domar för organiserad brottslighet visar dock att de brottsbekämpande myndigheternas och rättsväsendets förmåga att framgångsrikt utreda, lagföra och pröva betydande fall av organiserad brottslighet, och därmed avskräcka potentiella gärningsmän, fortfarande är otillräcklig. Detta är också fallet när det gäller kampen mot människohandel, som inbegriper att offer ges skydd och stöd.
På västra Balkan och i Turkiet måste myndigheterna finna effektiva lösningar för att förhindra att den organiserade brottsligheten infiltrerar ekonomierna. Ytterligare ansträngningar krävs också för att påskynda spårningen av tillgångar som härrör från brott med hjälp av finansiella utredningar, och för att säkerställa effektivare förverkande och återvinning av vinning av brott. Dessutom måste de brottsbekämpande organen öka sin kapacitet att hantera uppkomsten av nya slag av brottslig verksamhet, särskilt olika former av it-brottslighet. Samarbetet om it-brottslighet ökar.
Positiva exempel i regionen har noterats i Albanien, där goda framsteg gjordes med internationellt polissamarbete, vilket ledde till uppmärksammade gripanden, och i kampen mot framställning av och handel med narkotika. Nordmakedonien gjorde vissa framsteg i kampen mot organiserad brottslighet, även på operativ nivå. Även i Montenegro gjordes vissa framsteg när det gäller att förbättra de brottsbekämpande organens tillgång till centrala databaser och öka antalet utredare och experter på viktiga områden. Dessutom fortsatte det väletablerade internationella polissamarbetet att ge resultat, med aldrig tidigare skådade narkotikabeslag. Kosovo, Serbien och Turkiet gjorde dock endast begränsade framsteg i kampen mot organiserad brottslighet, och inga framsteg noteras i Bosnien och Hercegovina, där kontaktpunkten för samarbetet med Europol ännu inte är operativ.
Samarbete med västra Balkan om terrorismbekämpning och förebyggande av radikalisering fortsätter att vara av central betydelse. Extrema religiösa och politiska ideologier kvarstår i regionen, och det ökande antalet forum för radikalisering på internet är oroväckande generellt sett. Under rapporteringsperioden rapporterades dock inga incidenter av extrem eller våldsam karaktär (terrorism, extremism, radikalisering) och säkerhetssituationen i regionen förblev stabil.
Vid ministerforumet för rättsliga och inrikes frågor mellan EU och västra Balkan i oktober 2020 bekräftades att den gemensamma handlingsplanen för terrorismbekämpning för västra Balkan fortfarande är giltig och att man står fast vid åtagandet att genomföra dess mål även efter 2020. Den gemensamma handlingsplanen och de respektive genomförandearrangemangen förblir därför en ram för gemensamt arbete för att förebygga radikalisering som leder till våldsbejakande extremism och terrorism, på grundval av de fem målen och med stöd av ett starkt regionalt samarbete. Pandemin har visserligen bromsat genomförandet i större delen av regionen, men vissa framsteg gjordes när det gäller att utveckla strategier för terrorismbekämpning, anta relevant lagstiftning, stärka den institutionella kapaciteten på relevanta områden och införa åtgärder mot radikalisering. Ytterligare framsteg krävs dock för att säkerställa ett fullständigt genomförande av de överenskomna målen och åtgärderna. Allmänt sett krävs ytterligare insatser för att förhindra alla former av radikalisering, även av religiös, etnisk-nationalistisk eller politisk karaktär.
Albanien antog en ny nationell sektorsövergripande strategi och handlingsplan mot terrorism i december 2020 och uppfyllde sina skyldigheter enligt den gemensamma handlingsplanen. När det gäller bekämpning av penningtvätt har Albanien fortsatt att ytterligare anpassa sin lagstiftning till EU:s regelverk. Montenegro håller på att genomföra sin strategi för 2020–2024 för att förebygga och motverka våldsbejakande extremism, med särskilt fokus på förvarsenheter, med stöd av det civila samhället. Nordmakedonien fortsätter att genomföra den nationella strategin (2018–2022) för bekämpning av terrorism och våldsbejakande extremism. Bosnien och Hercegovina och Serbien skulle gynnas av ett mer strategiskt förhållningssätt till terrorismbekämpning. Bosnien och Hercegovinas strategi på detta område har upphört att gälla, och en uppföljningsstrategi för 2021–2025 bör antas och genomföras. Den bör vara anpassad till EU:s politik, särskilt när det gäller att förebygga och motverka våldsbejakande extremism. Detta kommer att kräva att landet har effektivare strukturer för terrorismbekämpning. Bosnien och Hercegovina behöver en ny lag om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i linje med EU:s rättsliga normer (dvs. det fjärde direktivet mot penningtvätt). I Serbien håller viktig lagstiftning mot terrorism fortfarande på att utarbetas. Kosovo planerar att anta en ny gemensam strategi för bekämpning av terrorism och våldsbejakande extremism. Inrikesministern är den nationella samordnaren, som bör spela en starkare roll i den interinstitutionella samordningen och det finns ett behov av att återinrätta ett kontor som stöder samordnaren.
Vissa partner i regionen (Albanien, Kosovo och Nordmakedonien) repatrierar systematiskt utländska terroriststridande och deras familjemedlemmar. På största delen av västra Balkan utgör återvändandet av utländska terroriststridande från tidigare stridszoner och bristen på en effektiv och systematisk återintegrering och återanpassning av dem en källa till oro. Kosovo gjorde goda framsteg när det gäller att rehabilitera och återintegrera utländska terroriststridande och deras familjer, även om det finns farhågor rörande våldsamma extremistbrottslingar som frigivits villkorligt från fängelse i ett tidigt skede. På hela västra Balkan måste övervakningen av återintegrerings- och återanpassningsåtgärder, även i fängelser, förbättras. Detta inbegriper särskilt samarbete mellan institutioner på nationell och lokal nivå. Betydande framsteg gjordes med utbytet av information genom Europols nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena). Partnerna på västra Balkan bör fortsätta att proaktivt, via lämpliga kanaler, överföra information om återvändande av utländska terroriststridande och deras familjer. Montenegro har ett gott informationsutbyte med Europol och Eurojust om utländska terroriststridande. Nordmakedonien antog i juni 2020 en nationell plan för återintegrering, återanpassning och rehabilitering av återvändande utländska stridande och deras familjemedlemmar.
Turkiet är fortsatt utsatt för hot från terroristgrupper. Regeringen har en legitim rätt och ett legitimt ansvar att bekämpa terrorism, men den rättsliga ramen och åtgärderna måste anpassas till europeiska normer och EU:s regelverk. Åtgärder mot terrorism måste vara proportionerliga och vidtas i enlighet med rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Turkiet bör upphöra att på grundval av en tolkning av sin lagstiftning mot terrorism gripa och frihetsberöva journalister, författare, advokater, politiker, akademiker, människorättsförsvarare och kritiska röster. Turkiet prioriterade kampen mot PKK, som fortfarande står på EU:s förteckning över personer, grupper och enheter som är inblandade i terroristhandlingar, och upplösningen av Gülenrörelsen. Turkiet har en väl utvecklad institutionell kapacitet men står fortsatt inför allvarliga risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. Samtidigt som landet gjorde framsteg med att stärka sin ram för bekämpning av penningtvätt/terrorismfinansiering återstår fortfarande arbetet med att uppfylla rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF). Landet måste utarbeta en övergripande strategi och handlingsplan för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering.
Effektiviteten och punktligheten i Turkiets mekanism för frysning av tillgångar förbättrades, och landet fortsatte sina ansträngningar för att bekämpa inhemska och utländska celler av terroriststridande. Det polisiära och rättsliga samarbetet med EU:s medlemsstater och EU:s byråer för att bekämpa terrorism var fortfarande begränsat på grund av avsaknaden av en nationell lag om skydd av personuppgifter som är anpassad till europeiska normer och EU:s regelverk, samt skillnader i definitionen av och påföljderna för terroristbrott. Turkiet bör fortsätta sina ansträngningar för att effektivt förebygga och motverka radikalisering som leder till våldsam extremism och terrorism, med full respekt för de grundläggande rättigheterna.
Hybridhot, inbegripet cyberattacker och framför allt desinformation och felaktig information, har fortsatt att vara ett allvarligt problem i utvidgningsländerna. Särskilt i västra Balkanregionen fortsatte statliga och icke-statliga aktörer, även från länder utanför regionen, att sprida desinformation för att utmana EU:s trovärdighet, undergräva allmänhetens förtroende för demokratiska institutioner och fördjupa polariseringen. Kampanjerna med desinformation och felaktig information har varit särskilt intensiva under covid-19-pandemin men också inför valen. Merparten av desinformationen i regionen produceras och sprids av inhemska aktörer för inhemska ändamål, men tredjestaters aktörer är också aktiva.
I linje med EU:s prioriteringar inom den gemensamma ramen för att motverka hybridhot 13 , strategin för västra Balkan och Zagrebförklaringen 14 har Europeiska utrikestjänsten och kommissionen fördjupat sin politiska dialog med utvidgningspartnerna om motverkande av hybridhot, särskilt om cyberresiliens, skydd av kritisk infrastruktur, strategisk kommunikation och hantering av desinformation. Den strategiska kommunikationen var fortsatt inriktad på tematiska kommunikationskampanjer som belyser fördelarna med EU:s stöd till medborgare och ekonomier, och på åtgärder inom offentlig diplomati med direkt kontakt med allmänheten, särskilt ungdomar, för att stimulera till debatt om den gemensamma europeiska framtiden. Parallellt med detta fortsatte EU att via internet och sociala medier informera om den politiska och politiska utvecklingen i förbindelserna mellan EU och västra Balkan. Att främja yttrandefrihet och oberoende journalistik i utvidgningsregionen förblir en prioritering, medan kapacitetsuppbyggnad på cybersäkerhetsområdet är en viktig del av den digitala agendan för västra Balkan 15 och en prioritering i EU:s nya strategi för cybersäkerhet 16 .
Irreguljär migration fortsatte att vara en central utmaning för västra Balkan och Turkiet. Samarbetet vidareutvecklades längs migrationsrutterna över östra Medelhavet och västra Balkan. Smugglingen av migranter, ensamkommande barn, människohandel och de nationella asylsystemens otillräckliga kapacitet ger fortfarande anledning till oro. Krisen i Afghanistan kan leda till en ytterligare ökning av antalet afghanska flyktingar och kräver fortsatt nära samarbete mellan EU och partnerländerna.
Under 2021 ökade det totala antalet irreguljära inresor från västra Balkan till EU jämfört med 2020, med omkring 23 000 upptäckta irreguljära gränspassager under årets första sju månader, jämfört med omkring 27 000 irreguljära inresor för hela 2020. Kraftiga migrationsströmmar fortsätter att resultera i ett stort antal flyktingar och migranter i regionen, särskilt i Serbien och Bosnien och Hercegovina. För närvarande finns det omkring 20 000 migranter och flyktingar i regionen. Dessutom uppskattas det att tusentals uppehåller sig utanför mottagningsanläggningarna.
Det görs visserligen framsteg, men ytterligare ansträngningar krävs på västra Balkan för att skapa nya eller kraftfullare institutioner, lagar och förfaranden på områdena asyl, återvändande och gränsförvaltning, även med tanke på att komplexa och krävande delar av EU:s regelverk ska införlivas. Partnerna på västra Balkan bör också ta på sig egenansvar för alla aspekter av migration. Det finns ett behov av att stärka asylsystemen, intensifiera frivilliga och icke-frivilliga återvändanden och samarbete om återtagande med ursprungsländerna samt regionalt och internationellt samarbete i kampen mot organiserade kriminella grupper som ägnar sig åt smuggling av migranter och människohandel. Regionalt samarbete och regional samordning med EU förblir viktiga.
Förhandlingar om statusavtal med fem länder i regionen har slutförts, vilket möjliggör att Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) kan placera ut europeiska gräns- och kustbevakningsenheter med verkställande befogenheter i de zoner som angränsar till EU:s yttre gräns, i syfte att stödja nationella gränsmyndigheter. Statusavtal har dock ännu inte undertecknats med Bosnien och Hercegovina och Nordmakedonien. För att stärka gränsförvaltningen och gränsskyddet är ikraftträdandet och det faktiska genomförandet av alla statusavtal en central prioritering. Avtalen med Albanien, Montenegro och Serbien har redan trätt i kraft, och gräns- och kustbevakningsenheter har utplacerats.
Turkiet fortsätter att hysa den största flyktingbefolkningen i världen, med omkring 4 miljoner flyktingar från Syrien och andra länder på Turkiets territorium. Under de första åtta månaderna 2021 anlände totalt 9 703 personer från Turkiet till EU jämfört med 12 331 under samma period 2020. Migrationstrycket vid land- och sjögränserna mellan Turkiet och Grekland förblev också lågt, men 4 739 personer anlände från Turkiet till Italien under samma period, jämfört med 1 111 under 2020. Samtidigt var det totala antalet irreguljära inresor till Cypern 5 553 (4 957 efter passage av den gröna linjen) jämfört med 3 800 under 2020.
Mot bakgrund av situationen i Afghanistan och den turkiska befolkningens inställning till migranter håller de turkiska myndigheterna på att stärka sin gränsinfrastruktur längs gränsen till Iran. De turkiska myndigheterna ökar också sina resurser för att förebygga och bekämpa smuggling av migranter, men det internationella brottsbekämpningssamarbetet måste ökas längs hela migrationsrutten, från ursprungsländerna till Turkiet, västra Balkan och EU, för att smugglingsnätverken ska kunna bekämpas. Ett fortsatt nära samarbete på området gränsförvaltning och bekämpning av smuggling av migranter förblir en central prioritering.
Fungerande demokratiska institutioner
Att säkerställa trovärdiga och hållbara reformer på demokratiområdet förblir en brådskande utmaning för utvidgningsländerna. Avsaknaden av verklig politisk vilja var fortfarande huvudorsaken till att betydande framsteg uteblivit eller en tillbakagång skett.
Stark politisk polarisering, oppositionens bojkotter av val och parlamentariskt arbete, och i vissa fall uppenbar misstro över hela det politiska spektrumet – särskilt inom parlamenten – hindrar fortfarande de demokratiska systemen och institutionerna i partnerna på västra Balkan från att fungera. I Serbien fortsatte parlamentet och de politiska krafterna att delta i den partiöverskridande dialog som leds av Europaparlamentet, i syfte att skapa bred partiövergripande konsensus om EU-relaterade reformer, vilket är avgörande för landets framsteg på vägen mot EU. Vid plenarsammanträdet i september nådde kontaktpersonerna från Europaparlamentet och det serbiska parlamentet en överenskommelse om ett arbetsdokument med 16 åtgärder för att öka förtroendet för valprocessen, med en uppsättning konkreta insatser och tidsplaner. Provocerande språkbruk mot politiska motståndare, journalister och det civila samhället förekom under plenardebatter i vissa länder. Det parlamentariska arbetet fortsatte trots covid-19-restriktionerna. Det är en entydig förutsättning för ett demokratiskt samhälle som är grundat på rättsstatsprincipen att åtgärder vidtas mot korruption och att rättsväsendets oberoende och effektivitet säkerställs.
I Montenegro ledde parlamentsvalet till en förändring av den styrande koalitionen och ett nytt politiskt landskap växte fram. Spänningarna mellan den verkställande och den lagstiftande makten har bromsat reformerna, och ny lagstiftning som införts av en majoritet i parlamentet har lett till att tidigare resultat har ifrågasatts. I Kosovo medförde jordskredssegern för en oppositionsallians vid parlamentsvalet en stor politisk förändring och en regering bildades med stöd av en klar majoritet i parlamentet. Den 17 oktober 2021 hölls lokala val i Kosovo, och ett valobservatörsuppdrag från EU kommer att lägga fram en utvärdering efter valet. Valen i regionen var i allmänhet välorganiserade, t.ex. genom ökad användning av IT i Albanien. Många rekommendationer från tidigare valobservatörsuppdrag i regionen återstår dock att genomföra när det gäller rösträkning, röstlängder, kampanjfinansiering, tvistlösning och sanktioner för överträdelser mot valordningen, och strukturella brister måste åtgärdas. Framför allt krävs det fortfarande betydande ansträngningar i hela regionen för att öka insynen och ansvarsskyldigheten i finansieringen av politiska partier och valkampanjer samt en rättvis tillgång till medier. I Bosnien och Hercegovina inrättades en myndighetsövergripande arbetsgrupp i maj 2021 för att diskutera valreformer och konstitutionella reformer. De politiska aktörerna och institutionerna måste inleda en öppen och inkluderande dialog för att avhjälpa de långvariga bristerna när det gäller val inför nästa allmänna val i oktober 2022.
I Turkiet fortsatte tillbakagången för demokratin under rapporteringsperioden. Turkiet måste anpassa sin konstitutionella ram till europeiska normer. Trots att undantagstillståndet upphävdes i juli 2018 kvarstod vissa bestämmelser i rättssystemet som gav de statliga myndigheterna extraordinära befogenheter och bibehöll flera av de restriktioner som infördes under undantagstillståndet, vilket påverkade demokratin och de grundläggande rättigheterna. I juli 2021 antog Turkiets parlament ett lagförslag som förlänger dessa restriktioner från tiden för undantagstillståndet med ytterligare ett år. Tillgången till rättslig prövning förblev begränsad för dem som påverkades negativt av de dekret som utfärdades under undantagstillståndet. Det verkställande presidentsystemet garanterar inte en sund och effektiv maktdelning och den verkställande maktens demokratiska ansvarsskyldighet minskas. De tvångsavskedade borgmästarna i sydöstra delen av landet fortsatte att ersättas av regeringsutsedda förvaltare, vilket strider mot Venedigkommissionens yttrande från juni 2020 17 . Rättsväsendets angrepp på oppositionspartierna och medierna äventyrar de turkiska demokratiska institutionernas legitimitet och den politiska mångfalden på ett allvarligt sätt. Författningsdomstolens beslut att godkänna en åtalsakt som kräver en upplösning av det näst största oppositionspartiet utgör ytterligare en oroande signal. Politiseringen av den offentliga förvaltningen fortsatte. Det civila samhället utsattes för ständiga påtryckningar och dess utrymme att verka fritt har fortsatt att minska.
Reform av den offentliga förvaltningen
Offentliga förvaltningar utformar och genomför offentlig politik, förvaltar offentliga investeringar och tillhandahåller viktiga offentliga tjänster som ökar välfärden för alla medborgare. För att bygga upp förtroende måste de offentliga förvaltningarna vara transparenta, ansvarsskyldiga och effektiva. Vissa framsteg gjordes under det senaste året, och de största bristerna rör olika former av politisering.
Den politiska planeringen har förbättrats något, men ytterligare ansträngningar krävs för att säkerställa en stark kvalitetskontroll från centralregeringarnas sida och för att stärka kapaciteten för evidensbaserat beslutsfattande och främja en kultur av evidensbaserat beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen. Kapaciteteten att övervaka politiken bör ökas.
I Montenegro förbättrades den övergripande kvaliteten på de strategidokument som togs fram under rapporteringsperioden. Nordmakedonien har i syfte att stärka den politiska planeringen antagit en ny metod för att utarbeta, övervaka och rapportera om sektorsstrategier. I Albanien gjordes vissa framsteg när det gäller att genomföra konsekvensutredningar, förbättra styrformerna för offentliga samråd och upprätta IT-system för integrerad planering. I allmänhet utarbetas fortfarande riktlinjer, lagstiftning och offentliga investeringar i regionen ofta utan konsekvensbedömningar.
De offentliga förvaltningarnas ansvarsskyldighet är fortfarande en topprioritering. Offentliga organ inrättas och organiseras inte alltid på ett effektivt sätt. I Montenegro har den senaste tidens omorganisation av den offentliga förvaltningen lett till betydande personalförändringar, även på högre nivå, vilket äventyrar Montenegros förmåga att behålla erfaren personal i frågor som rör EU-anslutningsprocessen inom många sektorer. I Albanien har underordnade organ inrättats under de senaste åren utan strategisk planering. I Kosovo har det förekommit förseningar i tillämpningen av den nyligen antagna rättsliga ram som syftar till att förbättra förvaltningens organisation och ansvarsskyldighet. Nordmakedonien har ännu inte antagit den nya lagen om den statliga förvaltningens organisation, som syftar till att rationalisera den institutionella ramen, undanröja överlappande befogenheter och öka förvaltningens effektivitet. Turkiet saknar en omfattande reformagenda för den offentliga förvaltningen och en institution som ansvarar för processen.
Ledningen av personalförvaltningen och den offentliga förvaltningen, inbegripet ledningens ansvarsskyldighet och ökad professionalism inom den offentliga förvaltningen, måste fortfarande säkerställas i de flesta länder, genom att ge högre chefer och tillsynsansvariga större inflytande och genom att beslutsfattande delegeras till dem. Öppna och meritbaserade förfaranden för rekrytering, befordran, degradering och avskedande måste införlivas i lagstiftningen och tillämpas konsekvent inom alla offentliga tjänster på central och lokal nivå. Inom den statliga förvaltningens struktur bör en effektiv ansvarsfördelning säkerställas. Albanien har genomfört viktiga steg genom att helt digitalisera anställningsprocessen för offentliganställda i syfte att säkerställa större insyn. I Serbien gjordes inga framsteg när det gäller att minska det alltför stora antalet chefsposter som innehas av tillförordnade chefer. I Bosnien och Hercegovina fortsätter skillnader i arbetsvillkor till följd av olika lagar om offentlig förvaltning och olika praxis mellan olika myndighetsnivåer att hämma rörligheten för offentliganställda och skapandet av en förvaltningsmiljö med likvärdiga normer. De flesta länder har ansträngt sig för att förbättra tjänsterna till företag och allmänheten. Serbien, Albanien, Montenegro och Nordmakedonien lanserade initiativ och tjänster inom e-förvaltning som en reaktion på covid-19-pandemin. Förvaltningens och personalförvaltningens ansvarsskyldighet förblev en källa till oro i Turkiet. Politiseringen av förvaltningen fortsatte, men det saknas politisk vilja att genomföra reformer.
De regionala och lokala myndigheternas roll i EU-anpassningen och den framtida tillämpningen av EU:s regler måste beaktas. En lämplig balans mellan statliga, regionala och lokala myndigheter måste därför säkerställas. I Turkiet är myndigheternas beslut och riktade åtgärder mot kommuner med valda borgmästare som företräder oppositionspartier fortfarande djupt oroade.
Den administrativa kapaciteten och den yrkesmässiga standarden hos de organ som ansvarar för att genomföra EU:s regelverk måste stärkas och tillsynsorganens oberoende skyddas.
Funktionen hos systemen för offentlig upphandling och förvaltning av de offentliga finanserna är fortfarande en utmaning. På det hela taget var insynen och ansvarsskyldigheten i fråga om covid-19-relaterade åtgärder mycket begränsad.
Kosovo, Montenegro och Serbien gjorde framsteg med digitaliseringen av sina upphandlingssystem. Samtidigt har kringgåendet av EU:s upphandlingsstandarder i Serbien blivit ett problem eftersom 54 % av det sammanlagda värdet av alla offentliga upphandlingskontrakt 2020 undantogs från tillämpningen av lagen om offentlig upphandling. Montenegros flygplatskoncession har ännu inte upphandlats i enlighet med EU:s normer för rättvis och öppen offentlig upphandling. Nordmakedonien och Serbien stärkte kapaciteten i sina upphandlingssystem något, men i Albanien, Bosnien och Hercegovina och Kosovo måste en kapacitetsutveckling prioriteras. Albanien och Montenegro har förbättrat sin lagstiftning om offentlig upphandling och Albanien har antagit sin första strategi för offentlig upphandling någonsin. Under större delen av rapporteringsperioden gav Bosnien och Hercegovina inhemska anbudsgivare förmånsbehandling vid tilldelning av offentliga kontrakt, vilket strider mot stabiliserings- och associeringsavtalet.
Turkiet fortsätter att uppvisa stora brister i sin anpassning till EU:s regelverk, eftersom tillämpningsområdet för reglerna för offentlig upphandling minskas avsevärt genom olika undantag, samt genom diskriminerande prisfördelar för inhemska aktörer och kvittningsarrangemang. Användningen av det elektroniska upphandlingssystemet fyrdubblades i Turkiet.
Reformer av nationella styrningssystem för att öka ledningens ansvarsskyldighet, sund ekonomisk förvaltning och extern revision av offentliga medel är av avgörande betydelse. Framstegen med intern kontroll inom den offentliga sektorn och ledningens ansvarsskyldighet gick långsamt under covid-19-pandemin, men Albanien och Serbien gjorde betydande framsteg med att fastställa den strategiska ramen och utveckla metoden för att genomföra reformerna. Albanien bemödade sig om att genomföra fler av rekommendationerna från det albanska statliga revisionsorganet under 2020, särskilt för att avhjälpa brister som har begränsat effekten av externa revisioner och lagstiftningsgranskningen samt åtgärda de otillräckliga kontakterna med allmänheten. Montenegro har avsevärt förbättrat sin uppföljning av rekommendationerna i samband med revisioner och har fått till stånd en öppnare kommunikation med parlamentet och allmänheten. Albanien har vidtagit beslutsamma åtgärder för att stärka den interna finansiella kontrollen inom den offentliga sektorn, med åtgärder för delegering av ekonomiskt ansvar samt övervakning och uppföljning av internrevisioner.
Även om en förstärkning av systemen och kapaciteten för förvaltning av offentliga investeringar anges som en prioritering för alla utvidgningsländer, särskilt inom ramen för den ekonomiska planen och investeringsplanen för västra Balkan, gjordes få framsteg under det senaste året. Montenegro genomför en bedömning av förvaltningen av offentliga investeringar 2021. Alla ekonomier på västra Balkan har nu evidensbaserade rekommendationer om hur offentliga investeringar kan göras mer verkningsfulla.
Alla kandidatländer och potentiella kandidatländer måste stärka sin kapacitet att ta fram statistik av hög kvalitet, i enlighet med principerna i riktlinjerna för europeisk statistik, som bygger på yrkesmässigt oberoende, opartiskhet, tillförlitlighet, öppenhet och konfidentialitet. Det är också mycket viktigt att öka tillhandahållandet av uppgifter till Eurostat. På västra Balkan och i Turkiet är statistikbyråernas arbete inriktat på folk- och bostadsräkningar, och tillräckliga resurser bör anslås för att genomföra folkräkningarna. Ett särskilt område där alla behöver göra framsteg är Europeiska nationalräkenskapssystemet ENS 2010 (makroekonomisk statistik).
Ekonomi
Covid-19-pandemin har haft en betydande negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten på västra Balkan och i Turkiet under 2020. Den ekonomiska aktiviteten på västra Balkan minskade med 3,4 %. Turkiet uppvisade en viss expansion under 2020 (en real tillväxt i BNP på 1,8 %). På västra Balkan varierade nedgångens allvarlighetsgrad kraftigt under 2020, från en relativt liten minskning på 1 % av BNP i Serbien till en mycket kraftig produktionsminskning på 15,2 % i Montenegro, medan Bosnien och Hercegovina (4,6 %), Albanien (3,8 %), Nordmakedonien (4,5 %) och Kosovo (4,1 %) uppvisar mellanliggande minskningar. Ekonomiernas branschstruktur, särskilt turismens andel, spelade en central roll för hur allvarliga de ekonomiska konsekvenserna blev, vilket särskilt förklarar den mycket kraftiga nedgången i Montenegro. Framgångsrika odlingssäsonger hade en dämpande effekt, särskilt i Serbien och Albanien. De ekonomiska resultaten påverkades också av skillnader i de politiska åtgärderna för att hantera krisen, delvis på grund av olika grad av politiskt handlingsutrymme. I Turkiet ledde den ekonomiska tillväxten till en fortsatt hög inflation, ett ökande underskott i bytesbalansen och en fortsatt depreciering av valutan, som till stor del berodde på en uppfattning om ökad risk till följd av täta byten av centralbankschef.
De flesta ekonomier räknar med att den ekonomiska tillväxten kommer att återhämta sig under 2021 och återgå till samma expansionsnivå som före pandemin eller överskrida den. Till följd av de stora budgetunderskotten i samband med krisen och betydande ökningar av skuldkvoten under 2020 planeras en gradvis konsolidering av de offentliga finanserna från och med 2021 eller 2022.
För att främja en hållbar återhämtning på medellång sikt måste dock genomförandet av strukturreformer påskyndas ytterligare. Följande är nödvändigt för att uppfylla de två ekonomiska kriterierna för EU-medlemskap: att säkerställa en fungerande marknadsekonomi och visa att man har kapacitet att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Medan det genomsnittliga resultatet för genomförandet av åtgärderna i de europeiska reformprogrammen motsvarande endast 2,7 poäng (av 5 möjliga) under 2020, ökade genomförandegraden för de gemensamt överenskomna rekommendationerna betydligt, från 35,5 % för de politiska riktlinjer som antogs under 2019 till 50,8 % 2020. Denna förbättring har sin huvudsakliga förklaring i den särskilda kortsiktiga karaktären hos många av de rekommenderade åtgärderna för att mildra covid-19-krisen.
Arbetsmarknaderna på västra Balkan och Turkiet kännetecknas fortfarande av låg aktivitet och sysselsättning samt en stor andel informellt arbete och hög arbetslöshet. Arbetskraftsdeltagandet minskade i alla länder under 2020, eftersom många drog sig tillbaka från arbetsmarknaden under covid-19-krisen. Den låga graden av integration av kvinnor och ungdomar på arbetsmarknaden är fortfarande en allvarlig utmaning. I juli 2021 antog partnerna på västra Balkan en förklaring om att säkerställa en hållbar integration på arbetsmarknaden för ungdomar och vidta konkreta åtgärder för att gradvis inrätta, genomföra och stärka sina ungdomsgarantisystem. Reformer och investeringar i utbildningssystemen samt kompetenshöjning och omskolning är viktiga när det gäller att möta utmaningarna på arbetsmarknaden.
Att digitalisera industrisektorn och utveckla digitala färdigheter i alla delar av samhället är avgörande för att öka anställbarheten och främja den digitala ekonomin. Handlingsplanen för digital utbildning för 2021–2027 18 , som antogs i september 2020, syftar till att hjälpa utbildningssystemen att hantera utmaningarna i samband med covid-19-krisen och stödja den långsiktiga digitala omställningen. Medielandskapet har också förändrats, vilket kräver åtgärder för att stödja tillsynsmyndigheternas oberoende och skydda minderåriga i digitala medier.
III. FÖRMÅGA ATT PÅTA SIG DE SKYLDIGHETER SOM FÖLJER AV ETT MEDLEMSKAP
Enligt den reviderade metoden organiseras förhandlingskapitlen i tematiska kluster för att öka dynamiken och främja ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter. Denna nya strategi återspeglas också i nedanstående redogörelse för anpassningen till EU:s regelverk.
Klustret den inre marknaden omfattar fri rörlighet för varor (kapitel 1), fri rörlighet för arbetstagare (kapitel 2), etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (kapitel 3), fri rörlighet för kapital (kapitel 4), bolagsrätt (kapitel 6), immateriella rättigheter (kapitel 7), konkurrenspolitik (kapitel 8), finansiella tjänster (kapitel 9) samt konsumentskydd och hälsoskydd (kapitel 28). Anpassning på dessa områden är avgörande för att fullt ut kunna dra nytta av stabiliserings- och associeringsavtalen och för att ytterligare öka handelsintegrationen med EU, som är regionens överlägset ledande handelspartner. Anpassningen leder också till att öka attraktiviteten för investeringar från EU och underlätta synergier i leveranskedjorna, skapande av arbetstillfällen och tillgång till kapital.
Länderna på västra Balkan är i allmänhet måttligt förberedda på många områden av den inre marknaden. När det gäller fri rörlighet för varor gjorde Kosovo vissa framsteg, medan de andra partnerna på västra Balkan endast gjorde begränsade framsteg. Montenegro och Serbien gjorde vissa framsteg när det gäller fri rörlighet för tjänster. Albanien, Kosovo, Montenegro och Nordmakedonien gjorde vissa framsteg med fri rörlighet för kapital, liksom Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Montenegro i fråga om konkurrenspolitik. Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Montenegro gjorde också framsteg på området finansiella tjänster.
Det regionala samarbetet och ramarna för inkluderande regionalt samarbete, t.ex. Europeiska unionens strategi för den adriatisk-joniska regionen (Eusair) eller EU-strategin för Donauregionen, fortsatte att underlätta förberedelserna för ett deltagande i EU:s inre marknad. Den gemensamma regionala marknaden för västra Balkan, som bygger på EU:s regler och standarder, är en språngbräda för en närmare integration av regionen med EU:s inre marknad inför anslutningen. Vid toppmötet i Sofia den 10 november 2020 antog ledarna för de sex länderna på västra Balkan den gemensamma handlingsplanen för en regional marknad och förklaringen om en grön agenda för västra Balkan.
Turkiet gjorde vissa framsteg på områdena fri rörlighet för kapital, finansiella tjänster och konkurrenspolitik, men allvarliga farhågor kvarstår när det gäller statligt stöd. Landet är långt framskridet på området bolagsrätt och har en god beredskap på områdena fri rörlighet för varor, finansiella tjänster, konsumentskydd och hälsoskydd samt immaterialrätt. Det befinner sig fortfarande i ett tidigt skede av förberedelserna på områdena fri rörlighet för tjänster och fri rörlighet för arbetstagare, där inga framsteg gjordes.
Klustret konkurrenskraft och inkluderande tillväxt omfattar informationssamhället och medier (kapitel 10), beskattning (kapitel 16), ekonomisk och monetär politik (kapitel 17), socialpolitik och sysselsättning (kapitel 19), industripolitik (kapitel 20), vetenskap och forskning (kapitel 25), utbildning och kultur (kapitel 26) samt tull (kapitel 29). Reformerna på dessa områden är synnerligen relevanta för västra Balkans ekonomiska reformprogram och får stöd genom den ekonomiska planen och investeringsplanen. Reformerna bidrar till att öka regionens konkurrenskraft och attraktionskraft för företag och minska den nuvarande klyftan i förhållande till EU:s ekonomi.
De flesta partnerna på västra Balkan har nått en måttlig nivå av förberedelse på de områden som är kopplade till detta kluster. Bosnien och Hercegovina befinner sig dock fortfarande i ett tidigt skede på flera områden. På skatteområdet gjorde Serbien goda framsteg och alla andra partner gjorde vissa framsteg, med undantag av Bosnien och Hercegovina som inte gjorde några framsteg. När det gäller tullunionen gjorde Nordmakedonien goda framsteg, Serbien och Albanien begränsade framsteg, och Kosovo och Montenegro vissa framsteg. När det gäller utbildning och kultur gjorde Montenegro, Serbien och Albanien vissa framsteg. På området vetenskap och forskning gjorde Albanien goda framsteg, och Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Serbien gjorde vissa framsteg. Bland partnerna på västra Balkan gjorde Albanien och Kosovo vissa framsteg på området informationssamhället och medier, Nordmakedonien när det gäller ekonomisk och monetär politik och Albanien och Nordmakedonien på området socialpolitik och sysselsättning. När det gäller företags- och industripolitik gjorde alla partner på västra Balkan vissa framsteg, med undantag av Bosnien och Hercegovina.
På grund av Serbiens framsteg inom detta kluster anser kommissionen att landet uppfyller alla öppningsriktmärken för detta kluster, särskilt genom avskaffandet av den diskriminerande beskattningen av importerade alkoholprodukter. Generellt måste regionen genomföra socioekonomiska reformer för att åtgärda strukturella svagheter, låg konkurrenskraft, hög arbetslöshet och effekterna av covid-19-pandemin. Framsteg med anpassningen till EU:s regler på områdena mervärdesskatt, punktskatter och direkt beskattning skulle bidra till att främja intraregional och internationell handel. Regionen måste också stärka sitt forsknings- och innovationsekosystem avsevärt så att ekonomierna kan komma ikapp utvecklingen, bland annat inom digital och grön teknik. När det gäller utbildning och kultur är Montenegro och Serbien föregångare i regionen, medan Bosnien och Hercegovina och Kosovo måste börja knappa in på försprånget.
Turkiet har fortsatt att anpassa sig till EU:s regelverk i begränsad utsträckning. Det har skett en tillbakagång när det gäller informationssamhället och medierna, den ekonomiska och monetära politiken, socialpolitiken och sysselsättningspolitiken samt industripolitiken. Turkiet gjorde vissa framsteg på områdena vetenskap och forskning samt utbildning och kultur, där landet måste fortsätta att göra utbildningen mer inkluderande, särskilt när det gäller flickor. Turkiets förberedelser på området vetenskap och forskning är långt framskridna. Turkiets handelsintegration med EU är hög och landet upprätthåller en god nivå av förberedelse för tullunionen, men framstegen är begränsade, inbegripet när det gäller genomförandet. Turkiet fortsätter att göra avsteg från sina skyldigheter enligt tullunionen EU–Turkiet, vilket bidrar till ett stort antal handelshinder.
Den gröna agendan och hållbar konnektivitet är nyckeln till en hållbar och framtidssäkrad återhämtning samt ekonomisk integration inom regionen och med EU, som kommer att gynna både företagen och allmänheten.
Detta kluster omfattar transportpolitik (kapitel 14), energi (kapitel 15), transeuropeiska nät (kapitel 21) samt miljö och klimatförändring (kapitel 27).
Albanien, Nordmakedonien och Serbien är måttligt förberedda på energiområdet, medan Montenegro har nått en god nivå av förberedelse. När det gäller transeuropeiska nät har Albanien, Bosnien och Hercegovina och Kosovo nått en viss nivå av förberedelse, Serbien är måttligt förberett och Nordmakedonien har uppnått en god nivå av förberedelse. Albanien, Nordmakedonien, Montenegro och Serbien har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller miljö och klimatförändring. I Albanien och Bosnien och Hercegovina har vissa framsteg skett på det transportpolitiska området, medan Kosovo, Nordmakedonien och Serbien uppvisar begränsade framsteg och inga framsteg noteras i Montenegro. På grund av Serbiens framsteg inom detta kluster anser kommissionen att landet uppfyller alla öppningsriktmärken för klustret, särskilt genom antagandet av färdplanen för uppdelning inom gassektorn.
På energiområdet gjorde Serbien goda framsteg, Nordmakedonien, Kosovo och Albanien vissa framsteg och Montenegro begränsade framsteg. När det gäller transeuropeiska nät gjorde Albanien, Bosnien och Hercegovina och Serbien vissa framsteg, medan endast begränsade framsteg noteras i Kosovo, Nordmakedonien och Montenegro. När det gäller miljö och klimatförändringar gjordes endast begränsade framsteg på hela västra Balkan. Det krävs därför brådskande åtgärder i hela regionen för att påskynda anpassningen till EU:s regelverk och stärka genomförandet, kontrollen av efterlevnaden och investeringarna. Den administrativa kapaciteten inom sektorn måste stärkas avsevärt och strukturreformer måste genomföras.
Under 2020 uppfyllde kommissionen sitt åtagande om 1 miljard euro för att stödja konnektivitet i regionen. Konnektivitetsportföljen inom investeringsramen för västra Balkan omfattar nu 45 projekt till ett värde av 1 miljard euro, vilka kommer att mobilisera över 3,8 miljarder euro i investeringar. Projekten har lett till säkrare och kortare resor och kortare väntetider vid gränserna, ökade handelsvolymer och säkrare, tillförlitligare, mer diversifierad och miljövänligare energiförsörjning, och cirka 300 000 ton koldioxidutsläpp har undvikits. Den första uppsättningen projekt som ska bidra till genomförandet av flaggskeppsinitiativen rörande investeringar i den ekonomiska planen och investeringsplanen har inletts. Dessa investeringar åtföljdes av regleringsarbete inom ramen för transportgemenskapen och energigemenskapen. På det digitala området trädde det regionala roamingavtalet för västra Balkan i kraft den 1 juli 2021. Konnektivitetsagendan moderniserades i och med antagandet av den gröna agendan för västra Balkan, som är inriktad på att utveckla hållbara transport- och energilösningar i regionen.
Den gröna agendan för västra Balkan överensstämmer med de fem breda områden som omfattas av den gröna given: i) minskning av koldioxidutsläpp, ii) rening av luft, vatten och mark, iii) cirkulär ekonomi, iv) jordbruk och livsmedelsproduktion samt v) skydd av biologisk mångfald. Ekonomisk tillväxt och nya affärsmöjligheter kommer att kopplas till mer hållbar konsumtion och produktion. Det inkluderar främjande av en cirkulär ekonomi, resurseffektivitet och bättre återanvändning av avfallsprodukter inom alla ekonomiska sektorer, inbegripet stads- och landsbygdsplanering, där ekosystemens hållbarhet är en förutsättning för framgång.
Turkiet är måttligt förberett när det gäller transport- och energipolitik. Landet måste arbeta vidare med liberaliseringen av gasmarknaden och utveckla samarbetet om kärnsäkerhet och nukleärt fysiskt skydd. Landet gjorde vissa framsteg när det gäller energi- och transportnät, med byggandet av järnvägslinjen Halkali–Kapikule från Bulgariens gräns till Istanbul, vilket fortfarande pågår. Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller miljö och klimatförändringar. Landet står inför kritiska utmaningar på miljö- och klimatområdet, både när det gäller begränsningar och anpassning. Turkiet har ratificerat Parisavtalet om klimatförändringar (men har ännu inte deponerat sitt ratificeringsinstrument hos FN). Turkiet har också förklarat sig berett att samarbeta med EU när det gäller målen för den europeiska gröna given. Detta är en välkommen utveckling. Integreringen av klimatåtgärder i politiken inom andra områden är dock fortfarande begränsad.
När det gäller resurser, jordbruk och sammanhållning håller förberedelserna på att stagnera. Detta kluster omfattar jordbruk och landsbygdsutveckling (kapitel 11), livsmedelssäkerhet, veterinära frågor och växtskydd (kapitel 12), fiske (kapitel 13), regionalpolitik och samordning av strukturinstrumenten (kapitel 22) samt finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser (kapitel 33).
Nordmakedonien, Montenegro och Serbien är måttligt förberedda i de flesta kapitlen i detta kluster. Albanien och Kosovo har mestadels nått en viss nivå av förberedelse, medan Bosnien och Hercegovina fortfarande befinner sig i ett tidigt skede rörande de flesta kapitlen.
När det gäller jordbruk och landsbygdsutveckling gjorde Albanien, Montenegro och Nordmakedonien vissa framsteg, medan Bosnien och Hercegovina inte gjorde några framsteg. På området livsmedelssäkerhet, veterinära frågor och växtskydd gjorde Nordmakedonien och Montenegro goda framsteg, Albanien vissa framsteg och Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Serbien begränsade framsteg. I fråga om fiske var det endast Albanien som gjorde goda framsteg. Kosovo gjorde vissa framsteg. När det gäller regionalpolitik och samordning av strukturinstrument gjorde Bosnien och Hercegovina inte några framsteg, medan övriga länder på västra Balkan gjorde begränsade framsteg.
Turkiets politik för jordbruksstöd har avlägsnat sig från principerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Landet gjorde goda framsteg när det gäller fiske, vissa framsteg när det gäller regionalpolitik och samordning av strukturinstrument och begränsade framsteg på området livsmedelssäkerhet, veterinära frågor och växtskydd, där det finns farhågor rörande nivån av bekämpningsmedelsrester i livsmedelsprodukter som exporteras till EU.
Klustret yttre förbindelser omfattar yttre förbindelser (kapitel 30) och utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik (kapitel 31).
Alla partner på västra Balkan har antingen nått en god nivå av förberedelse eller är måttligt förberedda på området yttre förbindelser, med undantag av Bosnien och Hercegovina, som har nått en viss nivå av förberedelse. På området utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik har Albanien och Montenegro nått en god nivå av förberedelse, Nordmakedonien och Serbien är måttligt förberedda och Bosnien och Hercegovina har nått en viss nivå av förberedelse.
Alla länder på västra Balkan gjorde vissa framsteg på området yttre förbindelser, med undantag av Bosnien och Hercegovina, som gjorde begränsade framsteg. När det gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken gjorde Albanien goda framsteg, Montenegro, Nordmakedonien och Serbien gjorde vissa framsteg medan Bosnien och Hercegovina inte gjorde några framsteg. Partnerna på västra Balkan har fortsatt sitt nära samarbete med EU i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken/den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (Gusp/GSFP), särskilt genom sina viktiga bidrag till EU:s uppdrag och insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Anpassningen till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (den höga representantens uttalanden på EU:s vägnar och rådets beslut om restriktiva åtgärder) är en viktig aspekt av EU- integrationsprocessen som understryker ländernas strategiska inriktning. Albanien och Montenegro har hela tiden hållit en konsekvent anpassningsgrad på 100 %, vilket är ett tecken på deras engagemang och strategiska inriktning. Nordmakedoniens anpassningsgrad ökade från 94 % 2020 till 96 % i augusti 2021. Serbiens anpassningsgrad ökade från 56 % 2020 till 61 % i augusti 2021, vilket är ett första steg mot att vända den tidigare negativa trenden när det gäller det krav på gradvis anpassning som ingår i landets förhandlingsram. Den markanta minskningen av Bosnien och Hercegovinas anpassningsgrad från 70 % 2020 till 43 % i augusti 2021 är oroande. Att vända denna trend skulle ge en signal om Bosnien och Hercegovinas engagemang för sin väg mot Europa.
Turkiet är måttligt förberett på området yttre förbindelser och har nått en viss nivå av beredskap på området utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Turkiet gjorde begränsade framsteg när det gäller yttre förbindelser. Turkiet anpassningsgrad när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har förblivit låg, med 14 % i augusti 2021 (11 % 2020 och 21 % 2019). Turkiets alltmer påstridiga utrikespolitik fortsatte att stå i strid med EU:s prioriteringar inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, särskilt genom Turkiets motsägelsefulla inställning till Libyen, landets vägran att samarbeta med Operation Irini och dess stöd till militära insatser i Kaukasien, Syrien och Irak. Turkiet har i år visat sig villigt att inleda en dialog med EU om utrikes- och säkerhetspolitik och regionala frågor, men landet bör fortfarande vidta beslutsamma åtgärder för att avsevärt förbättra sin anpassning till EU:s förklaringar och rådets beslut.
IV. REGIONALT SAMARBETE OCH GODA GRANNFÖRBINDELSER
Goda grannförbindelser och regionalt samarbete är viktiga inslag i stabiliserings-, associerings- och utvidgningsprocessen på västra Balkan. De bidrar till stabilitet, försoning och ett gynnsamt klimat för att lösa kvarstående bilaterala frågor och komma tillrätta med arvet från det förflutna.
Det regionala roamingavtalet för västra Balkan, som undertecknades i april 2019, utgör en del av insatserna för regional ekonomisk integration. Det ledde till en gradvis sänkning av roamingavgifterna från och med juli 2019, och därefter till ett avskaffande i och med införandet av ”roaming som hemma” den 1 juli 2021. Detta är ett viktigt steg i det regionala samarbetet och har gett medborgarna synliga vinster. Man har inlett arbetet genom en undersökning av olika sätt att minska roamingkostnaderna mellan partnerna på västra Balkan och EU, och genom att utarbeta en färdplan för processen, i enlighet med den digitala agendan för västra Balkan.
Inom ramen för det regionala samarbetsrådet och Cefta utfördes, med hjälp av kommissionen, viktigt tekniskt arbete för att möjliggöra fri rörlighet för personer, yrkesutövare och tillhandahållande av elektroniska tjänster, och för att underlätta handeln och förenkla tullförfarandena inom regionen som en del av initiativet om en gemensam regional marknad. Dessa åtgärder har dock inte antagits på grund av oenighet som inte har något samband med åtgärdernas innehåll. Regionen måste nu visa politiskt ledarskap för att slutföra detta arbete och anta rättsligt bindande avtal eller beslut mellan alla partner på västra Balkan, till förmån för deras medborgare och företag. Detta kräver att de gemensamt fokuserar på inrättandet av den gemensamma regionala marknaden, som bygger på EU:s regler och standarder, och undviker ensidiga åtgärder som äventyrar detta arbete.
Trots covid-19-restriktionerna fortsatte det regionala kontoret för ungdomssamarbete att spela en viktig roll för att ytterligare utveckla regionalt samarbete och goda grannförbindelser genom att tillhandahålla möjligheter till samarbete och utbyte för ungdomar från västra Balkan. Unga människor fortsatte att samarbeta inom ett antal andra regionala initiativ på nätet och fysiskt, bland annat genom det regionala ungdomslabbet.
Toppmötet mellan EU och västra Balkan i Brdo återspeglade den vikt som EU fäster vid regionen och bekräftade på nytt regionens europeiska perspektiv. Ledarna välkomnade framstegen med viktiga initiativ, särskilt framstegen med roaming, den gröna agendan, de gröna gränsövergångarna vid gränserna mellan EU och regionen, innovationsagendan och antagandet av den rättsliga ramen för IPA III. Dessa initiativ som återspeglar EU:s politiska prioriteringar, tillsammans med den ekonomiska planen och investeringsplanen, hjälper regionen att snabbare och på ett mer hållbart sätt återhämta sig efter pandemin och säkerställer också ökad integration med Europeiska unionen. Kommissionen tillkännagav sin avsikt att föreslå ett investeringspaket på 600 miljoner euro inom ramen för IPA 2021 för genomförandet av den ekonomiska planen och investeringsplanen, med förfaranden i enlighet med programplaneringsramen för IPA III och genomförandebestämmelserna. Tillsammans med det anslag på 500 miljoner euro som föreslogs i juli skulle detta ge totalt 1,1 miljarder euro för att genomföra den ekonomiska planen och investeringsplanen före utgången av 2021. EU och partnerna på västra Balkan enades om att stärka sitt samarbete på en rad områden, bland annat i centrala säkerhetsfrågor.
Den övergripande normaliseringen av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo genom den EU-stödda dialogen är fortfarande central för deras europeiska framtid och för stabiliteten i hela regionen. Efter valet i Kosovo i början av 2021 fortsatte processen med två högnivåmöten i juni och juli 2021, men förhållandet mellan Belgrad och Pristina är fortfarande spänt. Båda parter måste agera konstruktivt för att nå målet att ingå ett rättsligt bindande, övergripande normaliseringsavtal som tar upp alla kvarstående frågor dem emellan.
Efter spänningar i norra Kosovo nåddes i den EU-stödda dialogen den 30 september 2021 en överenskommelse om nedtrappning och en tillfällig lösning i en fråga rörande registreringsskyltar. Parterna enades också om att inrätta en arbetsgrupp under ledning av EU för att inom 6 månader finna en permanent lösning på grundval av EU:s normer och praxis. EU förväntar sig att parterna deltar i denna process på ett konstruktivt sätt för att säkerställa fri rörlighet för medborgarna.
Befintliga bilaterala avtal, inbegripet Prespa-avtalet mellan Nordmakedonien och Grekland samt fördraget om vänskap, god grannsämja och samarbete med Bulgarien, måste genomföras i god tro av alla parter.
De bilaterala förbindelserna mellan Montenegro och Serbien har kännetecknats av spänningar, ökad nationalistisk retorik och anklagelser om externt inflytande under valperioder, men samarbetet på vissa områden, t.ex. i hälso- och sjukvårdssektorn, har intensifierats.
Att övervinna arvet från det förflutna och ta itu med tvister som uppstått till följd av 1990-talets konflikter är av största vikt. I EU finns det ingen plats för förnekande av folkmord, förhärligande av krigsförbrytare eller provocerande retorik från någon sida. Det gjordes begränsade framsteg när det gäller att lösa viktiga kvarstående bilaterala frågor, inbegripet gränsfrågor och rättvisa för offer för krigsförbrytelser, fastställa vilka personer som fortfarande saknas och noggrant dokumentera tidigare grymheter på regional nivå.
Det bör inte finnas några hinder för ett fullständigt och inkluderande deltagande av alla partner på västra Balkan i regionala samarbetsinitiativ och evenemang, inbegripet EU-finansierade program.
Det territoriella samarbetet har gjort det möjligt för länderna på västra Balkan att samarbeta med angränsande medlemsstater i många frågor. Förutom att bidra till tillväxt, sysselsättning och miljöskydd har det också spelat en viktig roll för att öka det regionala samarbetet på flera nivåer, lösa olika bilaterala frågor och skapa stabilitet. Mer specifikt är det gränsöverskridande samarbetet en viktig del av försoningsprocessen i regionen. På grund av 1990-talets konflikter (i f.d. Jugoslavien) är en förstärkning av goda grannförbindelser, även i gränsområden, fortfarande en förutsättning för tillväxt och välstånd för regionerna och för de som gynnas av det gränsöverskridande samarbetet. Programmen för gränsöverskridande samarbete är inriktade på att övervinna arvet från tidigare konflikter och skapa försoning genom direkta kontakter mellan enheter och förvaltningar på alla nivåer på båda sidor om gränsen.
Eftersom Turkiet fortsatte med och inledde ny otillåten prospektering av kolväten i Cyperns och Greklands havsområden ökade spänningarna i östra Medelhavet och Egeiska havet under andra halvåret 2020. Kommissionen har upprepade gånger uppmanat Turkiet att undvika alla former av hot, friktionskällor eller handlingar som inverkar negativt på de goda grannförbindelserna och en fredlig lösning av tvister. I sina slutsatser från december 2020 fördömde Europeiska rådet med kraft Turkiets ensidiga agerande, provokationer och upptrappade retorik mot EU, EU:s medlemsstater och europeiska ledare. Europeiska rådet underströk också att erbjudandet om en positiv agenda för EU och Turkiet kvarstår, förutsatt att Turkiet visar sig redo att främja ett genuint partnerskap med unionen och dess medlemsstater och att lösa skiljaktigheter genom dialog och i enlighet med internationell rätt. Spänningarna i östra Medelhavet minskade i början av 2021. Turkiet upphörde med sin olagliga borrningsverksamhet utanför Cyperns kust. Nya incidenter rapporterades dock i början av oktober 2021 i samband med cypriotisk och turkisk undersökningsverksamhet.
De sonderande samtalen mellan Grekland och Turkiet återupptogs och kontakter på hög nivå ägde rum. Europeiska rådet bekräftade vid sitt möte i mars 2021 att EU kommer att stå fast vid sitt åtagande att försvara sina och medlemsstaternas intressen samt upprätthålla regional stabilitet. Mot bakgrund av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet förlängde EU den befintliga ram för restriktiva åtgärder som antogs i november 2019 19 .
EU-medlemsstaternas suveräna rättigheter inbegriper bland annat rätten att ingå bilaterala avtal samt att utforska och utnyttja sina naturresurser i enlighet med EU:s regelverk och internationell rätt, bland annat FN:s havsrättskonvention. Suveräniteten och de suveräna rättigheterna över alla angränsande kuststaters havsområden, även för de öar som hör till kuststaterna, måste respekteras, och avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockeln bör hanteras i enlighet med internationell rätt genom dialog i god tro och i strävan efter goda grannförbindelser. En dialog i god tro och att Turkiet avstår från ensidiga åtgärder som motverkar EU:s intressen och strider mot internationell rätt och EU-medlemsstaternas suveräna rättigheter är ett absolut krav för att säkerställa en stabil och säker miljö i östra Medelhavsområdet och för att utveckla ett samarbete mellan EU och Turkiet som gynnar båda parter. Alla meningsskiljaktigheter måste lösas genom fredlig dialog och i enlighet med internationell rätt.
Av avgörande betydelse är Turkiets fortsatta åtagande och konkreta bidrag till förhandlingarna om en rättvis, heltäckande och genomförbar lösning på Cypernfrågan inom FN:s ram och i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Ett informellt 5+1-möte om Cypern ägde rum i april 2021. Det är viktigt att Turkiet bekräftar sitt åtagande och sitt konstruktiva engagemang för de FN-ledda samtalen om Cypern i linje med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, även i fråga om deras externa aspekter. Inga ensidiga åtgärder bör vidtas som skulle kunna skapa spänningar på ön och äventyra återupptagandet av samtalen. När det gäller Varosha måste Turkiet omedelbart upphäva de ensidiga åtgärder som tillkännagavs den 20 juli 2021 och alla åtgärder som vidtagits avseende Varosha sedan oktober 2020 och som strider mot relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Turkiet måste snarast fullgöra sin skyldighet att till fullo genomföra tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EU och Turkiet, och göra framsteg mot en normalisering av förbindelserna med Republiken Cypern.
Goda grannförbindelser och försoning är nära kopplade till rättsstatsprincipen, ekonomisk styrning och regionalt samarbete. Det särskilda målet för IPA III på detta område är att bidra till social sammanhållning och motståndskraft genom att komma tillrätta med arvet från tidigare konflikter och skipa rättvisa för alla offer för konflikterna. På samma sätt främjar förbättrade grannförbindelser medborgarnas förtroende och bidrar till att undanröja hinder för politiskt, ekonomiskt och socialt utbyte och samarbete. Mot bakgrund av detta kommer IPA III att prioritera åtgärder som bidrar till skapande av förtroende, social sammanhållning och stärkta grannförbindelser, särskilt att 1) bekämpa straffrihet för allvarliga internationella brott, bland annat genom ett starkt regionalt samarbete, och effektiv inhemsk lagföring, 2) främjande av brottsoffers rättigheter, 3) främjande av en ökad politisk och strategisk dialog på politisk och teknisk nivå och medlingsinsatser för att ta itu med kvarstående frågor som har sina rötter i arvet från det förflutna, främjande av utbildning och ungdomsfrågor, inbegripet interkulturell dialog, såsom viktiga faktorer för social sammanhållning och fredliga förbindelser samt drivkrafter för hållbar socioekonomisk utveckling, och 4) utvecklande av lokalt och mellanfolkligt utbyte på olika områden, bland annat ekonomiskt samarbete och miljösamarbete, god samhällsstyrning och rättvisa, medier, social delaktighet, mänskliga rättigheter, särskilt jämställdhet, barns rättigheter, ungdomars delaktighet, sociala rättigheter och rättigheter för personer som tillhör minoriteter.
V. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER
På grundval av ovanstående analys och bedömningarna i sammanfattningarna om länderna i bilagan lägger kommissionen fram följande slutsatser och rekommendationer:
I.
1.En trovärdig utvidgningspolitik är en geostrategisk investering i fred, stabilitet, säkerhet och ekonomisk tillväxt i hela Europa. I samband med varje successiv utvidgning har allt fler medborgare omfattats av de fördelar som EU erbjuder. EU har lyckats med detta genom att säkerställa att processen fortsatt bygger på strikta men rättvisa villkor och principen om egna meriter. Dessa villkor ska vara objektiva, exakta, detaljerade, strikta och kontrollerbara. De bidrar till att förbereda de berörda länderna för att uppfylla alla medlemskrav, vilket är en av EU:s viktigaste politiska prioriteringar.
2.Utvidgningsmetoden, som reviderades 2020, syftar till att ytterligare stärka anslutningsprocessen genom att göra den mer förutsägbar, trovärdig och dynamisk samt underställa den en starkare politisk styrning. Anslutningsprocessen bygger på tillit, ömsesidigt förtroende och tydliga åtaganden från Europeiska unionens och västra Balkans sida.
3.Att det officiella inledandet av anslutningsförhandlingar med Albanien och Nordmakedonien försenades försämrade EU:s trovärdighet. De kvarstående bilaterala frågorna mellan Bulgarien och Nordmakedonien måste lösas snarast. Det är mycket viktigt att EU:s medlemsstater slutför diskussionerna om förhandlingsramarna utan ytterligare dröjsmål och att de första regeringskonferenserna med Albanien och Nordmakedonien hålls så snart som möjligt, före årets slut. Vid regeringskonferenserna med Montenegro och Serbien i juni 2021 godkändes tillämpningen av den reviderade metoden med dessa två länder.
4.Brdoförklaringen av den 6 oktober 2021 sände en viktig signal till EU:s partner på västra Balkan om att deras framtid ligger i Europeiska unionen. EU bekräftade sitt entydiga stöd för det europeiska perspektivet för västra Balkan och välkomnade engagemanget hos partnerländerna på västra Balkan för det europeiska perspektivet som ett ömsesidigt strategiskt intresse och ett gemensamt strategiskt val. EU välkomnade att partnerna på västra Balkan upprepat sitt engagemang för demokratins, de grundläggande värdenas och rättsstatsprincipens företräde.
5.Överenskommelsen om att regelbundet hålla toppmöten mellan EU och västra Balkan är ett viktigt åtagande och erbjuder ett format för politisk dialog på högsta nivå och för att knyta regionen närmare EU:s politik på dess väg mot ett EU-medlemskap. De initiativ som man enades om vid toppmötet i Brdo återspeglar EU:s politiska prioriteringar och ger regionens invånare nya möjligheter och fördelar. Vid toppmötet lanserades en särskild agenda för västra Balkan om innovation, forskning, utbildning, kultur, ungdom och idrott (innovationsagendan för västra Balkan) som kommer att främja vetenskaplig spetskompetens, reformera utbildningssystemen i regionen, skapa ytterligare möjligheter för ungdomar och bidra till att förebygga kompetensflykt. Toppmötet välkomnade färdplanen, som kommer att skapa förutsättningar och fastställa tydliga mål för att sänka roamingkostnaderna mellan EU och västra Balkan. Dessutom välkomnade toppmötet överenskommelsen om en detaljerad handlingsplan för den gröna agendan, och ledarna enades om att stärka samarbetet på en rad områden, däribland säkerhet.
6.Turkiet är fortfarande en viktig partner för Europeiska unionen på väsentliga områden av gemensamt intresse, såsom migration, bekämpning av terrorism, ekonomi, handel, energi och transport. I detta sammanhang hölls högnivådialoger om klimat och migration som snart ska följas av en dialog om hälsa. I juni 2019 upprepade rådet att Turkiet fortsätter att avlägsna sig från Europeiska unionen och att landets anslutningsförhandlingar därför i praktiken har avstannat och inga ytterligare kapitel kan komma i fråga för öppnande eller avslutande. De fakta som ligger till grund för denna bedömning är fortfarande aktuella. Dialogen och samarbetet med Turkiet ökade dock under 2021.
7.Covid-19-pandemin fortsatte att drabba västra Balkan och Turkiet hårt under rapporteringsperioden. Myndigheterna i utvidgningsländerna har fortsatt att vidta stränga åtgärder för att begränsa pandemins spridning och dess hälsoeffekter samt för att mildra de socioekonomiska konsekvenserna. Varje åtgärd för att begränsa smittspridningen måste vara proportionerlig och tidsbegränsad samt respektera de grundläggande friheterna, inbegripet yttrandefriheten. Pandemins ekonomiska verkningar fortsatte att vara betydande, vilket generellt sett lämnade begränsat finanspolitiskt utrymme för ingripanden från regeringarnas sida.
8.EU har drabbats hårt av krisen, men har mobiliserat ett paket på över 3,3 miljarder euro, inklusive omedelbart stöd för att ta itu med hälsorelaterade utmaningar och en betydande finansiering för den ekonomiska återhämtningen i regionen. EU behandlar också länderna på västra Balkan som privilegierade partner genom att fortsätta ge dem tillgång till många initiativ och instrument som normalt är förbehållna EU:s medlemsstater, genom att tillhandahålla betydande mängder vaccin genom vidareförsäljning eller donationer från medlemsstaterna (totalt närmare 2,9 miljoner doser i slutet av augusti 2021), och genom att göra det möjligt för dem att säkerställa att deras covidintyg är kompatibla med EU:s digitala covidintyg (de första länderna som gör detta är Albanien, Nordmakedonien och Turkiet). Detta stöd från EU går långt utöver och är mycket mer omfattande än något stöd som ges till regionen av någon annan partner. På samma sätt som EU är västra Balkans största investerare, givare och handelspartner är detta en tydlig återspegling av regionens strategiska förankring i EU.
9.EU:s ekonomiska plan och investeringsplan för västra Balkan kommer att ge en betydande stimulans till regionen, med 9 miljarder euro i bidrag och garantier som är avsedda att mobilisera investeringar på upp till 20 miljarder euro. Genom denna plan på nästan 30 miljarder euro, som motsvarar omkring en tredjedel av regionens BNP, kommer medel att tillhandahållas för hållbar infrastruktur (transport, energi, digital teknik), sammanlänkning inom regionen och med EU, den gröna och digitala omställningen samt den privata sektorns återhämtning efter pandemin. Den kommer att leda till tydliga resultat när det gäller att överbrygga den socioekonomiska klyftan mellan västra Balkan och EU. Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) är den viktigaste finansieringskällan, och efter antagandet av den rättsliga ramen för instrumentet för perioden 2021–2027 är det nu viktigt att påskynda utarbetandet av mogna och hållbara projekt.
10.Antagandet av den rättsliga ramen för IPA III innebär att man tillämpar ett gediget policyinriktat tillvägagångssätt med ett strategiskt och dynamiskt tillhandahållande av stöd, och de grundläggande kraven för medlemskap, särskilt rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning, sätts i centrum för instrumentet.
11.I den ekonomiska planen och investeringsplanen uppmanas länderna på västra Balkan att bättre integrera sina ekonomier och genomföra lagstiftningsreformer för att frigöra den tillväxtpotential som marknadsintegrationen ger. Vid toppmötet i Sofia i november 2020 enades ledarna på västra Balkan om att upprätta en gemensam regional marknad som grundar sig på EU:s regler och normer och som är uppbyggd kring de fyra friheterna (fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor) och som omfattar aspekter av digital politik, investeringspolitik, innovationspolitik och industripolitik. EU stöder till fullo genomförandet av detta inkluderande initiativ, som är avgörande för att regionens potential och den ekonomiska planen och investeringsplanen ska utnyttjas fullt ut.
12.Sedan den gemensamma regionala marknaden antogs har de sex partnerna på västra Balkan gjort goda framsteg när det gäller att inom denna ram förhandla fram flera regionala avtal för att underlätta rörligheten för personer, yrkesutövare och tjänster i hela regionen. Trots dessa tekniska framsteg kunde avtalen inte antas på grund av politiska meningsskiljaktigheter som inte hade något samband med sakinnehållet. Att övervinna dessa hinder är en prioritering. Ett inkluderande regionalt samarbete, i stället för ensidiga åtgärder, är fortfarande en politisk och ekonomisk nödvändighet för västra Balkan.
13.Den gemensamma regionala marknaden utgör en språngbräda för att integrera regionen närmare med EU:s inre marknad redan före anslutningen och samtidigt säkerställa lika villkor. Detta är avgörande för att regionen ska kunna utnyttja sina privilegierade förbindelser med EU och sina ansträngningar för att anpassa sig till EU:s regler och normer. Europeiska kommissionen kommer att fortsätta att hjälpa regionen att minska kostnaderna för gränsöverskridande betalningar och underlätta rörligheten för industriprodukter och konsumentvaror och e-handeln mellan EU och västra Balkan.
14.Ett sådant regionalt samarbete är också avgörande för att stärka goda grannförbindelser. Att övervinna arvet från det förflutna och ta itu med tvister som uppstått till följd av 1990-talets konflikter är av största vikt. I EU finns det ingen plats för förnekande av folkmord, förhärligande av krigsförbrytare eller provocerande retorik från någon sida.
15.Den EU-stödda dialogen om normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo förblir central för ländernas europeiska framtid och för stabiliteten i hela regionen. Båda parter måste engagera sig konstruktivt för att nå målet att ingå ett rättsligt bindande, övergripande normaliseringsavtal. Ensidiga och icke samordnade åtgärder som äventyrar stabiliteten bör undvikas.
II
16.Montenegros myndigheters offentliga politiska engagemang för det strategiska målet om europeisk integration anges regelbundet och konsekvent som den viktigaste prioriteringen för landet och återspeglas generellt i relevanta politiska beslut. Detta innefattar bland annat en fortsatt grad av anpassning på 100 % till EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.
Kommissionens bedömning är att en övergripande balans mellan å ena sidan framsteg inom kapitlen om rättsstatsprincipen och å andra sidan framsteg i anslutningsförhandlingarna rörande de enskilda kapitlen för närvarande säkerställs i överensstämmelse med förhandlingsramen. Prioriteringen för ytterligare övergripande framsteg i anslutningsförhandlingarna, och innan man går mot ett preliminärt avslutande av andra kapitel eller kluster, är fortfarande att nå de interimistiska riktmärkena för rättsstatsprincipen som fastställs i kapitlen 23 och 24. För att nå denna milstolpe måste Montenegro ytterligare intensifiera sina ansträngningar för att ta itu med de kvarstående frågorna, bland annat på de kritiska områdena yttrandefrihet och mediefrihet samt kampen mot korruption och organiserad brottslighet, utan att tidigare resultat av reformen av domstolsväsendet går förlorade. Detta kräver att Montenegros myndigheter visar sitt konkreta stöd för EU:s reformagenda.
17.Serbiens regering fortsatte att ange EU-medlemskap som sitt strategiska mål. Regeringen prioriterade EU-relaterade reformer under första halvåret 2021 och uppfyllde ett antal viktiga kvarstående åtaganden, särskilt i fråga om beskattning och energi. Serbien förblir en viktig partner i EU:s uppdrag och insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och har förbättrat sin grad av anpassning till EU:s utrikespolitik, som nådde 61 % i augusti 2021, en ökning från 56 % år 2020. Ytterligare ansträngningar förväntas. När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Kosovo deltog Serbien i den återupptagna dialogprocessen. Serbien måste fortsätta sitt konstruktiva engagemang och bidra till uppnåendet av ett övergripande rättsligt bindande avtal med Kosovo. Det brådskar med ett sådant avtal, som är avgörande för att Serbien och Kosovo ska kunna gå vidare på sina respektive vägar mot ett EU-medlemskap. Serbien bör också upprätthålla och fullt ut genomföra alla tidigare överenskommelser som uppnåtts inom ramen för dialogen.
Kommissionens bedömning är att en övergripande balans mellan å ena sidan framsteg inom kapitlen om rättsstatsprincipen och normaliseringen av förbindelserna med Kosovo och å andra sidan framsteg i anslutningsförhandlingarna rörande de enskilda kapitlen för närvarande säkerställs i överensstämmelse med förhandlingsramen. Serbien behöver fortsätta med och påskynda och fördjupa reformerna rörande rättsväsendets oberoende, korruptionsbekämpning, mediefrihet, den inhemska hanteringen av krigsförbrytelser och bekämpningen av organiserad brottslighet. I synnerhet bör de serbiska myndigheterna slutföra processen med konstitutionella reformer rörande rättsväsendet senast i slutet av detta år. Serbiens framsteg när det gäller rättsstatsprincipen och normaliseringen av förbindelserna med Kosovo är avgörande och kommer även i fortsättningen att avgöra den övergripande takten i anslutningsförhandlingarna. Utöver reformerna måste de serbiska myndigheterna lägga större vikt vid proaktiv och objektiv information om EU, som är Serbiens viktigaste politiska och ekonomiska partner.
Kommissionen välkomnar att Serbien har uppnått riktmärkena för att öppna kluster 3 (konkurrenskraft och inkluderande tillväxt) och kluster 4 (grön agenda och hållbar konnektivitet). Kommissionen stöder Serbiens ambition att så snart som möjligt öppna nya kluster på grundval av fortsatta framsteg i reformerna.
18. Nordmakedonien fortsätter att uppfylla villkoren för inledande av anslutningsförhandlingar och myndigheterna har offentligt visat sitt starka engagemang för att gå vidare på sin väg mot EU. Landet har upprätthållit en stadig och beslutsam takt när det gäller att påskynda EU:s reformer och intensifierat sina ansträngningar för att uppnå ytterligare konkreta resultat. Hållbarheten i dessa strukturreformer bygger på en långsiktig process som kräver kontinuerligt engagemang från både regeringen och oppositionen samt andra delar av samhället. Nordmakedonien har fortsatt att förbättra sin grad av anpassning till EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, som nådde 96 % i augusti 2021, en ökning från 94 % 2020. I mars 2020 godkände Europeiska rådets medlemmar enhälligt beslutet att inleda anslutningsförhandlingar med Nordmakedonien.
Att det officiella inledandet av anslutningsförhandlingarna har försenats har en negativ inverkan på EU:s trovärdighet. De kvarstående bilaterala frågorna mellan Bulgarien och Nordmakedonien måste lösas snarast. Kommissionen ser fram emot och betonar vikten av att alla parter fortsätter att genomföra Prespa-avtalet med Grekland och fördraget om vänskap, god grannsämja och samarbete med Bulgarien. I linje med rådets slutsatser har kommissionen fortsatt det nödvändiga förberedande arbetet och ser fram emot att den första regeringskonferensen ska kunna hållas så snart som möjligt efter det att rådet har antagit förhandlingsramen och före årets slut.
19.Albanien fortsätter att uppfylla villkoren för inledande av anslutningsförhandlingar. Landet fortsatte att visa sitt engagemang för att göra framsteg på vägen mot EU och uppnådde konkreta och hållbara resultat i fråga om reformer. Genomförandet av den övergripande reformen av rättsväsendet har fortsatt. I och med utnämningen av tre nya domare till författningsdomstolen återfick domstolen den beslutsförhet som krävs för att hålla plenarsammanträden och blev fullt fungerande, vilket uppfyller det därmed sammanhängande villkoret för att hålla den första regeringskonferensen. Landet måste nu stå fast vid sitt engagemang för sin reformagenda, bland annat när det gäller rättsstatsprincipen. Albanien har bibehållit sin grad av anpassning på 100 % till EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.
I mars 2020 godkände Europeiska rådets medlemmar enhälligt beslutet att inleda anslutningsförhandlingar med Albanien. Antagandet av förhandlingsramen med Albanien och genomförandet av den första regeringskonferensen har försenats. I linje med rådets slutsatser har kommissionen fortsatt det nödvändiga förberedande arbetet och ser fram emot att den första regeringskonferensen ska kunna hållas så snart som möjligt efter det att rådet har antagit förhandlingsramen och före årets slut.
20.I Bosnien och Hercegovina har det offentliga politiska engagemang som myndigheter på alla förvaltningsnivåer visat för det strategiska målet europeisk integration inte omsatts i konkreta åtgärder, eftersom de politiska ledarna fortsatt att engagera sig i splittrande retorik och föga konstruktiva politiska tvister, vilket har hindrat de övergripande framstegen med de 14 centrala prioriteringarna. Blockeringen av de statliga institutionerna är mycket oroande och kan endast övervinnas genom politisk dialog. Vissa viktiga åtgärder har dock vidtagits för att ta itu med några av de centrala prioriteringarna i kommissionens yttrande. Inga framsteg gjordes när det gäller rättsväsendets funktion. De ihållande och uppenbara tecknen på försämring kräver fortfarande brådskande åtgärder för att stärka rättsväsendets integritet och återvinna medborgarnas förtroende. Bosnien och Hercegovinas grad av anpassning till EU:s utrikes- och säkerhetspolitik har minskat till 43 % i augusti 2021, från 70 % 2020.
Bosnien och Hercegovina måste ta itu med de 14 centrala prioriteringarna i kommissionens yttrande från maj 2019 om landets ansökan om EU-medlemskap, i linje med rådets relevanta slutsatser från december 2019. Bosnien och Hercegovina måste i grunden förbättra sin rättsliga och institutionella ram, även på författningsnivå när så krävs, för att uppfylla kraven för EU-medlemskap. Politiska aktörer och institutioner måste delta i en öppen och inkluderande dialog, bland annat om valreformer och konstitutionella reformer för att ta itu med de långvariga bristerna när det gäller val. Bosnien och Hercegovina måste genomföra en kritisk massa av reformer innan kommissionen kan rekommendera att landet beviljas status som kandidatland. När de 14 centrala prioriteringarna uppfyllts är det möjligt för kommissionen att rekommendera att anslutningsförhandlingar inleds.
21.I Kosovo gjordes på det hela taget begränsade framsteg i fråga om EU-relaterade reformer och genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet, på grund av den föränderliga politiska situationen och inriktningen på insatser i samband med pandemin och återhämtningen efter den. Det tidigarelagda parlamentsvalet i februari 2021 ledde till att en ny regering bildades med klar parlamentarisk majoritet. Antagandet av en andra fas av den europeiska reformagendan och dess handlingsplan, som godkändes av parlamentet i oktober 2021, bekräftade Kosovos förnyade engagemang för EU-relaterade reformer. Det är viktigt att handlingsplanen genomförs fullständigt och verkningsfullt under den kommande perioden.
När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Serbien deltog Kosovo i den återupptagna dialogprocessen. Kosovo måste engagera sig konstruktivt och bidra till uppnåendet av ett övergripande rättsligt bindande avtal med Serbien. Det brådskar med ett sådant avtal, som är avgörande för att Kosovo och Serbien ska kunna gå vidare på sina respektive vägar mot ett EU-medlemskap. Kosovo bör också upprätthålla och fullt ut genomföra alla tidigare överenskommelser som uppnåtts inom ramen för dialogen.
Kommissionens förslag till viseringsliberalisering har fortfarande inte behandlats av rådet och bör tas upp som en brådskande fråga. Kommissionen vidhåller sin bedömning från juli 2018 att Kosovo har uppnått alla riktmärken för viseringsliberalisering.
22.Europeiska rådet betonade upprepade gånger att EU har ett strategiskt intresse av en stabil och säker miljö i östra Medelhavsområdet och av utvecklingen av samarbetsinriktade och ömsesidigt gynnsamma förbindelser med Turkiet. Europeiska rådet välkomnade nedtrappningen i östra Medelhavsområdet. Europeiska unionen är redo att föra diskussioner med Turkiet på ett gradvist, proportionellt och reversibelt sätt för att förbättra samarbetet på ett antal områden av gemensamt intresse, t.ex. ekonomiskt samarbete, högnivådialoger om klimatfrågor, migration, folkhälsa, terrorismbekämpning och regionala frågor, under förutsättning att den pågående nedtrappningen fortsätter och Turkiet deltar på ett konstruktivt sätt, och att de fastställda villkor som anges i Europeiska rådets slutsatser uppfylls. I fall av nya ensidiga åtgärder eller provokationer från Turkiets sida som strider mot internationell rätt kommer EU att använda alla instrument och alternativ som står till förfogande för att försvara sina och sina medlemsstaters intressen.
Det förväntas att Turkiet aktivt ska stödja förhandlingarna om en rättvis, övergripande och hållbar lösning av Cypernfrågan inom FN:s ram, i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och i linje med de principer som ligger till grund för EU. Det är viktigt att Turkiet bekräftar sitt engagemang och sitt konstruktiva samarbete för de FN-ledda samtalen om en lösning på Cypern i linje med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Inga ensidiga åtgärder bör vidtas som skulle kunna skapa spänningar på ön och äventyra återupptagandet av samtalen. Turkiet måste utan dröjsmål fullgöra sin skyldighet att till fullo och på ett icke-diskriminerande sätt genomföra tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EU och Turkiet och avlägsna alla hinder för den fria rörligheten för varor, exempelvis begränsningarna när det gäller de direkta transportförbindelserna med Republiken Cypern.
Det finns allvarliga brister när det gäller hur Turkiets demokratiska institutioner fungerar. Turkiet har inte på ett trovärdigt sätt bemött EU:s allvarliga farhågor om den fortsatta försämringen i fråga om rättsstatsprincipen, de grundläggande rättigheterna och rättsväsendets oberoende. Turkiet måste som en prioritering vända denna negativa trend genom att åtgärda försvagningen av effektiva kontroller och motvikter i det politiska systemet. EU:s ledare bekräftade att dialogen om rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter förblir en integrerad del av förbindelserna mellan EU och Turkiet.
Uttalandet från EU och Turkiet från mars 2016 fortsatte att ge resultat och Turkiet spelade en fortsatt viktig roll i att hantera migrationen längs den östra Medelhavsrutten och hysa världens största flyktingbefolkning. Kommissionen föreslog att 3 miljarder euro i ytterligare stöd skulle anslås till flyktingar och värdsamhällen i Turkiet. Kommissionen erinrar om vikten av fortsatt genomförande av uttalandet, inbegripet återvändande och förhindrande av uppkomsten av nya rutter för irreguljär migration. EU välkomnar Turkiets ratificering av Parisavtalet om klimatförändringar och ser fram emot att samarbeta med Turkiet om genomförandet av den europeiska gröna given. EU och Turkiet fortsätter att dra nytta av tullunionen mellan EU och Turkiet. Turkiet bör fortsätta sina ökade kontakter med kommissionen för att ta itu med de handelshinder som hindrar tullunionen från att fungera smidigt.
**
VI. BILAGOR
1.Sammanfattningar av slutsatserna från rapporterna
2.Statistiska uppgifter
3.Indikatorer från tredje part avseende situationen rörande demokrati, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen i kandidatländer och potentiella kandidatländer
COM(2020) 641 final.
Detta inbegriper omfördelningar från instrumentet för stöd inför anslutningen på 41,46 miljoner euro i omedelbart stöd, 88 miljoner euro till stöd för hälsa, varav 70 miljoner euro för att säkerställa utbudet av och tillgången till tillförlitliga, effektiva och EU-godkända covid-19-vacciner, 761,5 miljoner euro till stöd för återhämtningen från krisens sociala och ekonomiska effekter, samt 750 miljoner euro i makroekonomiskt stöd och ett stödpaket från Europeiska investeringsbanken på 1,7 miljarder euro.
COM(2020) 57 final.
* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.
COM(2020) 57 final.
https://www.consilium.europa.eu/media/44029/st08101-en20.pdf
JOIN(2021) 8 final/2
EUT L 330, 20.9.2021, s. 1.
Empact (Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot) är ett säkerhetsinitiativ som drivs av EU:s medlemsstater i syfte att identifiera, prioritera och hantera hot från organiserad och grov internationell brottslighet. Empact är nu ett permanent instrument, såsom fastställs i rådets slutsatser om Empact 2022+ . I maj 2021 antog rådet slutsatser om fastställande av EU:s prioriteringar för nästa Empact-cykel (januari 2022–december 2025).
Kommissionens meddelande om EU:s strategi för att bekämpa organiserad brottslighet 2021–2025, COM(2021) 170 final, 14.4.2021.
JOIN(2016) 18 final
Lansering av en digital agenda för västra Balkan (europa.eu)
JOIN(2020) 18 final
https://www.venice.coe.int/webforms/documents/default.aspx?pdffile=CDL-AD(2020)011-e
COM(2020) 624 final.
https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32020D1657&from=SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Strasbourg den 19.10.2021
COM(2021) 644 final
BILAGOR
till
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
2021 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik
{SWD(2021) 288 final} - {SWD(2021) 289 final} - {SWD(2021) 290 final} - {SWD(2021) 291 final} - {SWD(2021) 292 final} - {SWD(2021) 293 final} - {SWD(2021) 294 final}
BILAGA 1 – Sammanfattningar av slutsatserna från rapporterna
Montenegro
När det gäller de politiska kriterierna präglades rapporteringsperioden av spänningar och misstro mellan politiska aktörer. Den djupa polariseringen mellan den nya styrande majoriteten och oppositionen fortsatte under hela 2020 och intensifierades under perioden efter valet. Inflammerade relationer och misstroende orsakade ofta upptrappningar och förvärrade de politiska motsättningarna ytterligare, även inom den styrande majoriteten. Parlamentsvalet ledde till en förändring i den styrande koalitionen och i dynamiken mellan statliga organ. Det blev uppenbart att det behövs en balans i det nya politiska landskapet, bland annat i frågor som rör religiösa samfund och etnicitet, vilka dominerade den politiska dagordningen under rapporteringsperioden. Friktionen mellan den verkställande och den lagstiftande makten har bromsat reformarbetet. I december 2020 valde parlamentet Montenegros 42:a regering och antalet ministerier minskades betydligt. Det är den första regering i Montenegro som till största delen består av experter som inte är knutna till politiska grupperingar.
I sin slutrapport från det begränsade valövervakningsuppdraget vid parlamentsvalet 2020 rekommenderade OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) en övergripande reform för att harmonisera vallagstiftningen och i god tid före nästa val reglera alla viktiga aspekter av valen, genom en inkluderande process. I december 2020 inrättade parlamentet ett utskott för övergripande valreformer, som fick i uppdrag att genomföra lagstiftningsreformer före utgången av 2021. Framstegen har varit långsamma till följd av förseningar i det inledande skedet och periodvisa bojkotter. Parlamentet avskedade ordföranden för den statliga valkommissionen i juni 2021, och har ännu inte utnämnt någon ny ordförande. Fortsatta ansträngningar krävs för att öka valkommissionens professionalism, öppenhet och ansvarsskyldighet.
Under 2021 hölls lokala val i två kommuner. Trots en överenskommelse mellan partierna om att hålla alla lokala val samma dag föreskriver den rättsliga ramen fortfarande att de ska genomföras efter ett rullande schema, vilket leder till närapå ständiga valkampanjer på nationell och lokal nivå. Ett trovärdigt, oberoende och effektivt institutionellt bemötande av ”Koverta-affären” måste säkerställas.
Bristen på konstruktivt engagemang från alla parlamentariska aktörers sida förhindrade en meningsfull politisk dialog, vilket ytterligare polariserade det politiska landskapet. Bojkotten av plenarsammanträden av majoriteten av parlamentsledamöterna, från både oppositionen och den styrande majoriteten, ledde till att beslutsfattandet i parlamentet avbröts under 2021. Parlamentet har förbättrat insynen i sitt arbete, kommunicerat med allmänheten och överlag utökat sin lagstiftnings- och tillsynsroll.
Den beslutande majoriteten tog ofta initiativ till eller antog lagstiftning genom det påskyndade förfarandet, utan nödvändiga offentliga samråd och utan att ta vederbörlig hänsyn till kraven för EU-anslutning. Parlamentet måste ännu i praktiken visa sitt engagemang för Montenegros EU-reformagenda och förbättra samordningen med regeringen när det gäller lagstiftningsinitiativ. Parlamentet bör stärka den professionella kapaciteten och expertkapaciteten hos sin administrativa personal och förbättra kvinnornas politiska representation.
Det nuvarande parlamentets sammansättning saknar motstycke i Montenegros historia. Det bör sträva efter att nå ett brett samförstånd över partigränserna och i samhället om EU-relaterade reformer, vilket är avgörande för att landet ska kunna göra framsteg på sin väg mot EU. Det står klart att det krävs ett aktivt och konstruktivt deltagande av alla parter för att stärka den parlamentariska ansvarsskyldigheten, tillsynen av den verkställande makten och den demokratiska kontrollen, för att förbättra lagstiftningens kvalitet och med tanke på viktiga utnämningar. Hittills har parlamentet inte kunnat säkra den erforderliga två tredjedelars majoritet som krävs för viktiga utnämningar till domarämbeten, och därför har centrala poster inom domstolsväsendet fortfarande tillförordnade innehavare.
Vad gäller styrning föreligger det ett behov av att stärka de berörda parternas deltagande och regeringens förmåga att genomföra reformer. I december 2020 valde parlamentet Montenegros 42:a regering. Antalet ministerier minskades till tolv. Fyra av dessa leds av kvinnor. Det rör sig om Montenegros första expertregering, och endast posten som vice premiärminister innehas av en ledare för ett politiskt parti. Regeringen antog också ett nytt nationellt program för EU-anslutning för perioden 2021–2023. Förhandlingsstrukturen försvagades avsevärt eftersom 110 av dess medlemmar avgick eller avskedades, däribland 16 kapitelförhandlare och 24 ledare för arbetsgrupper. De flesta av dessa nyckelbefattningar är fortfarande lediga. Vissa centrala ministerier visade inte tillräckligt engagemang och konstruktivt deltagande i EU-anslutningsprocessen under sitt nya ledarskap.
Det civila samhällets roll erkänns och främjas, men den nuvarande rättsliga och institutionella ramen behöver förbättras ytterligare för att stärka mekanismerna för samråd och samarbete mellan statliga institutioner och det civila samhället i samband med EU-anslutningsprocessen.
Montenegro är måttligt förberett i fråga om reformen av landets offentliga förvaltning. Generellt sett gjordes begränsade framsteg under rapporteringsperioden. Regeringsskiftet och den nya majoriteten i parlamentet fick allvarliga konsekvenser för den offentliga förvaltningen: genom ändringar av lagen om statstjänstemän och statsanställda sänktes kraven när det gäller statstjänstemännens behörighet, oberoende och meritbaserade rekrytering. Dessutom har den senaste tidens omorganisation av den offentliga förvaltningen lett till betydande personalförändringar, även på högre nivå, vilket äventyrar Montenegros förmåga att behålla erfaren personal i frågor som rör EU-anslutningsprocessen inom många sektorer. Det krävs stark politisk vilja för att effektivt avpolitisera den offentliga förvaltningen, optimera den statliga förvaltningen och genomföra ansvarsskyldighet för ledningen.
Montenegro är fortfarande måttligt förberett för att tillämpa EU:s regelverk och europeiska normer på området rättsväsen och grundläggande rättigheter och gjorde överlag begränsade framsteg, med begränsade resultat när det gäller ansvarsskyldighet. Inga framsteg gjordes när det gäller rättsväsendet, och genomförandet av viktiga reformer på detta område stagnerar. Det beslutsamma politiska engagemang som krävs för att inleda arbetet med betydande delar av dessa reformer saknas fortfarande, och ett antal utnämningar till domarkåren har ännu inte antagits i parlamentet eftersom kvalificerad majoritet inte kan uppnås. Trots en mer proaktiv strategi från korruptionsbekämpningsmyndighetens sida är korruptionen fortfarande utbredd på många områden och utgör en källa till oro. När det gäller grundläggande rättigheter fortsatte Montenegro att uppfylla sina skyldigheter enligt internationella människorättsinstrument och internationell människorättslagstiftning. Utmaningar kvarstår dock när det gäller att säkerställa att den nationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter genomförs i praktiken. Framstegen på området yttrandefrihet var begränsade.
Montenegro har nått en viss nivå av förberedelse i kampen mot korruption. Landet gjorde begränsade framsteg. Förra årets rekommendationer uppfylldes delvis när det gäller ytterligare resultat inom bekämpning och förebyggande av korruption samt korruptionsbekämpningsmyndighetens ansträngningar för att lösa problemen på området. Resultaten måste fortfarande förbättras när det gäller beslagtagande och förverkande av tillgångar. Den nya ledningen för korruptionsbekämpningsmyndigheten visade en mer proaktiv strategi, särskilt genom att intensifiera sin kommunikation och uppsökande verksamhet gentemot allmänheten, medierna och det civila samhället och ta itu med kvarstående ärenden från tidigare år. Trots denna positiva trend finns det fortfarande utmaningar som rör byråns oberoende, prioriteringar, selektiva tillvägagångssätt och kvaliteten på dess beslut, och oförminskade ansträngningar krävs i detta avseende. Korruptionen är fortfarande utbredd på många områden. Det behövs en stark politisk vilja för att ta itu med problemet på ett verkningsfullt sätt samt kraftfulla straffrättsliga åtgärder mot korruption på hög nivå.
Montenegro har nått en viss nivå av förberedelse/är måttligt förberett i kampen mot organiserad brottslighet. Landet gjorde vissa framsteg med att följa förra årets rekommendationer, särskilt genom att förbättra de brottsbekämpande organens tillgång till centrala databaser och öka antalet utredare och experter på viktiga områden. Antalet fall av organiserad brottslighet som utreddes och lagfördes fortsatte att öka, och antalet mål som avgjordes vid domstolar nästan tredubblades. Det internationella polissamarbetet är väletablerat och fortsätter att ge resultat, med aldrig tidigare skådade narkotikabeslag utomlands. Kapaciteten att ta itu med tobakssmuggling och penningtvätt ligger dock fortsatt under förväntad nivå. Montenegro måste fortfarande ta itu med vissa systematiska brister i det straffrättsliga systemet, bland annat hur fall av organiserad brottslighet hanteras i domstolarna.
När det gäller grundläggande rättigheter har Montenegro i stort sett infört den rättsliga och institutionella ramen och gjorde vissa framsteg med att uppfylla de skyldigheter som fastställs i internationella människorättsinstrument och internationell människorättslagstiftning. Utmaningar återstår dock när det gäller genomförandet i praktiken. Effektiviteten i utredningarna av hatbrott och de brottsbekämpande myndigheternas överdrivna användning av våld måste förbättras ytterligare. Utsatta grupper, däribland romer och egyptier samt personer med funktionsnedsättning drabbas fortfarande av flera typer av diskriminering och har svårigheter att hävda sina rättigheter i administrativa och rättsliga förfaranden. Kvinnor utsätts fortfarande för ojämlikhet när det gäller deltagande i det politiska och offentliga livet och tillgång till sysselsättning och ekonomiska möjligheter. Könsrelaterat våld och våld mot barn är fortfarande ett stort problem. Antalet etniskt och religiöst motiverade attacker, hatbrott och fall av hatpropaganda fortsatte att öka. Montenegro har endast delvis följt förra årets rekommendationer. Tillgången till rättslig prövning, särskilt för utsatta grupper, måste förbättras. Ändringarna av lagen om religions- och trosfrihet antogs efter samråd med religiösa samfund. Samråden var begränsade och inte helt inkluderande.
Montenegro har uppnått viss beredskap i fråga om yttrandefrihet. Överlag gjorde landet begränsade framsteg under rapporteringsperioden och uppfyllde endast delvis förra årets rekommendationer. Viss ny utveckling noteras i utredningen av 2018 års skjutning av en undersökande journalist, men en fullständig och verkningsfull rättslig uppföljning av både detta fall och andra viktiga tidigare fall återstår att säkerställa. I april 2021 inrättade regeringen en ny tillfällig kommission för övervakning av våld mot medierna, men den har ännu inte på ett fullständigt eller verkningsfullt sätt följt de viktiga rekommendationer som den förra kommissionen hade lagt fram. En översyn av den rättsliga ramen pågår för att lösa de ytterligare frågor som lyfts fram i 2020 års medielag och lagen om public service-företaget RTCG, för att komplettera dessa med en ny lag om audiovisuella medier och se till att de fullt ut anpassas till EU:s regelverk och europeiska normer. Det krävs ytterligare insatser för att begränsa effekterna av desinformation och trakasserier och hatpropaganda på nätet, samtidigt som det säkerställs att sådana åtgärder inte på ett oproportionerligt sätt inskränker yttrandefriheten. Parlamentet utnämnde det nya RTCG-rådet i juni 2021 men ett brett partiöverskridande stöd saknas. Till följd av denna förändring och efterföljande ändringar i RTCG:s ledning började public service-företaget att erbjuda ett politiskt mer varierat innehåll. Medielandskapet är fortfarande starkt polariserat och ofta präglat av politiskt partisk och obalanserad rapportering, även med omfattande deltagande av utländska medier från regionen, vilket märktes särskilt under valperioderna. Självregleringsmekanismerna är fortfarande svaga.
När det gäller de ekonomiska kriterierna gjorde Montenegro vissa framsteg och är måttligt förberett i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Landet drabbades av en kraftig recession 2020 i och med att covid-19-pandemin slog hårt mot den turismberoende ekonomin. Detta ledde till stora negativa spridningseffekter på privat konsumtion, investeringar, sysselsättning, handel och offentliga finanser. För att stödja medborgarna och ekonomin genomförde myndigheterna flera ekonomiska stödpaket. Dessa åtgärder var i stor utsträckning välriktade, transparenta och av tillfällig karaktär. Trots vissa förseningar på grund av pandemin fortsatte regeringen att genomföra några av de planerade reformerna för att förbättra företagsklimatet. Ett ordnat regeringsbyte skedde mitt i krisen och effektiviteten i de politiska åtgärderna mot covid-19 bevarades. Den nya regeringen lyckades minska de finanspolitiska riskerna genom att ackumulera betydande finanspolitiska buffertar för att täcka 2021 års finansieringsbehov, bland annat för ytterligare covid-19-stödprogram. Finanssektorn förblev stabil under krisen till följd av dess starka ställning före krisen och de stödåtgärder som genomförts av myndigheterna, men krisens fördröjda konsekvenser för bankernas balansräkningar kräver noggrann övervakning av finansinstituten.
Montenegro gjorde vissa framsteg och är måttligt förberett när det gäller att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Covid-19-pandemin visade att Montenegros turismberoende ekonomi till följd av brist på diversifiering är mycket sårbar för chocker. Vissa ansträngningar har gjorts för att förbättra innovationskapaciteten och införa EU-normer i lokala företag tack vare offentliga bidrag, men dessa är fortfarande blygsamma med tanke på utmaningens omfattning. Kvaliteten på utbildningssystemet och preferenserna när det gäller kursplanerna förefaller inte räcka till för att öka humankapitalet och avhjälpa kompetensglapp. Modern telekommunikations- och energiinfrastruktur utvecklas snabbt, men det finns betydande brister i transportinfrastrukturen som hindrar integration med de regionala marknaderna och EU-marknaderna. Dessutom utgör de inhemska produkternas låga sofistikeringsnivå, de lokala företagens ringa storlek och det låga deltagandet på externa marknader stora hinder för att öka konkurrenskraften och diversifiera ekonomin.
När det gäller goda grannförbindelser och regionalt samarbete fortsatte Montenegro att arbeta konstruktivt för bilaterala förbindelser med andra utvidgningsländer och angränsande EU-medlemsstater, även om de bilaterala relationerna med Serbien präglades av spänningar. Montenegro deltar i allmänhet aktivt i det regionala samarbetet.
När det gäller Montenegros förmåga att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap har viktigt arbete gjorts med anpassning och förberedelser för att genomföra EU:s regelverk inom många områden, om än i långsammare takt än tidigare.
Klustret den inre marknaden är avgörande för Montenegros förberedelser för att uppfylla de krav som avser EU:s inre marknad och är ytterst relevant för eventuella tidiga integrationsåtgärder och för utvecklingen av den gemensamma regionala marknaden. Framsteg gjordes när det gäller marknadsövervakning, ackreditering och standardisering, lagstiftningsmässiga förutsättningar för elektronisk bolagsregistrering, förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, bolagsrätt, statligt stöd och stödtransparens, banksektorn, konsumentskydd och hälsoskydd. Montenegro bör nu inrikta sig på anpassning till EU:s regelverk vad gäller metrologi och standardisering, utveckling av arbetsförmedlingens operativa kapacitet, reglerade yrken, kapitalrörelser och betalningar, inbegripet förvärv av äganderätt, utfasning av systemet för medborgarskap för investerare, bolagsrätt och företagsredovisning, immateriella rättigheter, konkurrens och statligt stöd, konsumentskydd och hälsoskydd samt genomförande av lagstiftningen om anpassning till kapitalkraven i EU:s regelverk inom banksektorn.
Klustret konkurrenskraft och inkluderande tillväxt har betydande kopplingar till Montenegros ekonomiska reformprogram. Framsteg gjordes i fråga om tobakskontroll, pensioner, industripolitik, smart specialisering, yrkesutbildning och förenklade handelsprocedurer. När det gäller ekonomisk och monetär politik pågår arbetet med att genomföra handlingsplanen för anpassning till EU:s regelverk. Montenegro bör nu inrikta sig på mediesektorns oberoende, samordning av ekonomiska och monetära frågor på området mervärdesskatt, punktskatter och direkt beskattning, arbetsrätt och lagen mot diskriminering, säkerhet på arbetsplatsen, industripolitik, forskning och innovation, utbildning och ett EU-kompatibelt datoriserat transiteringssystem.
Klustret grön agenda och hållbar konnektivitet har betydande kopplingar till Montenegros ekonomiska reformprogram, kommissionens ekonomiska plan och investeringsplan och den gröna agendan för västra Balkan. Framsteg gjordes när det gäller skapandet av en dagen före-marknad för energi, transportutvecklingsstrategin, naturskydd och den nationella energi- och klimatplanen. Montenegro bör nu inrikta sig på energisektorn, transeuropeiska nät, telekommunikation, förordningarna om TEN-T och TEN-E, grön omställning, avfallshantering, vattenkvalitet, naturskydd och klimatförändringar.
Klustret resurser, jordbruk och sammanhållning omfattar politik som är kopplad till EU:s strukturfonder och investeringsfonder och politik för att utveckla förmågan att ta på sig ansvaret i en framtida EU-medlemsstat. Framsteg gjordes inom jordbruk, livsmedel och fiske, regionalpolitik och samordning av strukturinstrument, finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser samt förvaltning av egna medel. Montenegro bör nu inrikta sig på genomförande av Ipard-programmet, jordbruk och landsbygdsutveckling samt fiske, uppgradering av anläggningar för bearbetning av livsmedel och kontroller av livsmedelssäkerhet, EU:s krav inom sammanhållningspolitiken, kapaciteten för att hantera program för indirekt förvaltning inom IPA och förvaltningsregler för systemet för egna medel.
När det gäller klustret yttre förbindelser fortsatte Montenegro att till fullo anpassa sig till alla EU:s ståndpunkter, förklaringar och gemensamma ståndpunkter inom Gusp. Landet fortsatte också att genomföra åtgärder inom ramen för den gemensamma regionala marknaden på grundval av EU:s regler, bland annat genom samarbete inom Cefta och det regionala samarbetsrådet. En anpassning till EU:s ståndpunkt om Romstadgans integritet skulle göra det möjligt att preliminärt avsluta kapitel 31, som återstår inom detta kluster.
Att stärka den administrativa förmågan att tillämpa EU:s regelverk är fortfarande en stor utmaning för Montenegro. Det finns bland annat ett akut behov av att återuppbygga en funktionell förhandlingsstruktur.
När det gäller migration minskade både den lagliga och den irreguljära migrationen kraftigt under 2020 mot bakgrund av covid-19-pandemin. Antalet anländande irreguljära migranter minskade med 60 % jämfört med 2019, och antalet gripna under 2020 var 3149. Den särskilda åklagarmyndigheten genomförde två utredningar om smuggling av migranter under 2020. I ett fall meddelades slutliga fällande domar mot åtta personer. Även om Montenegros kapacitet att hantera blandade migrationsströmmar och integration av flyktingar förbättras, krävs oförminskade ansträngningar för att landet ska kunna hantera migrationstrycket, genom att ytterligare öka sin mottagningskapacitet och höja standarden i mottagningscentrumen. Detta inbegriper också en vidareutveckling av landets internationella samarbete om återtagande, stöd till en framgångsrik återintegrering av återvändande personer, ökad kapacitet att lagföra nätverk för människosmuggling och inrättande av ett modernt system för insamling av uppgifter rörande migranter.
Serbien
När det gäller de politiska kriterierna fortsatte parlamentet och de politiska krafterna att delta i den partiöverskridande dialog som leds av Europaparlamentet, och som syftar till att skapa bred partiövergripande konsensus om EU-relaterade reformer, vilket är avgörande för landets framsteg på vägen mot EU. Det politiska klimatet var dock fortfarande polariserat under rapporteringsperioden. För att processen ska lyckas måste alla politiska aktörer engagera sig konstruktivt och i god tro, och genomföra de åtgärder som i september 2021 fastställdes av kontaktpersonerna från det europeiska respektive det serbiska parlamentet i samband med dialogen över partigränserna.
När det gäller val började Serbien följa de rekommendationer som sedan länge framförts av kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE/ODIHR) och regeringen återinrättade den motsvarande arbetsgruppen för val. Alla viktiga rekommendationer bör genomföras på ett inkluderande och öppet sätt, på grundval av ett bredare politiskt samförstånd och i god tid före nästa val.
Mandatet för det serbiska parlamentet, som formellt konstituerades i augusti 2020, var tidsbegränsat från början, eftersom de politiska ledarna tillkännagav att nya val skulle hållas senast våren 2022. På det hela taget minskade parlamentet användningen av brådskande förfaranden avsevärt och antog en ny uppförandekod för parlamentets ledamöter. Provocerande språkbruk mot politiska motståndare och företrädare för andra institutioner som uttrycker avvikande politiska åsikter förekom dock fortfarande vid parlamentariska debatter. Alla politiker bör motverka hatpropaganda och bidra till en politisk dialog om EU-relaterade reformer, särskilt om demokratins grundvalar och rättsstatsprincipen.
Ett nyinrättat ministerium för mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och social dialog tog initiativ till en serie av offentliga dialoger. Det krävs dock ytterligare insatser för att säkerställa ett systematiskt samarbete mellan regeringen och det civila samhället. En gynnsam miljö för att utveckla och finansiera det civila samhällets organisationer måste skapas i praktiken, eftersom det civila samhällets organisationer fortsatt utsattes för verbala angrepp, även i parlamentet.
Serbien är måttligt förberett i fråga om reformer av den offentliga förvaltningen. På det hela taget gjordes begränsade framsteg under rapporteringsperioden. Serbien måste fortfarande säkerställa i) meritbaserad rekrytering och en minskning av det alltför stora antalet höga chefstjänster med tillförordnade befattningshavare, ii) en stark roll i fråga om kvalitetskontroll för sekretariatet för offentlig politik i utarbetandet och samordningen av politiken och iii) en enda mekanism för prioritering av alla investeringar oavsett typ och finansieringskälla.
Serbiens rättsväsen har nått en viss nivå av förberedelse. Begränsade framsteg gjordes under rapporteringsperioden. Den konstitutionella reformen av rättsväsendet återupptogs i december 2020 och planeras vara slutförd i slutet av 2021. Systemet för utnämning av domare och för utvärdering av domares och åklagares arbete måste ses över grundligt efter antagandet av ändringarna av konstitutionen, för att möjliggöra meritbaserad rekrytering och karriärutveckling inom rättsväsendet, eftersom den nuvarande rättsliga ramen inte ger tillräckliga garantier mot potentiell politisk inblandning i rättsväsendet.
Serbien har nått en viss nivå av förberedelse i kampen mot korruption. Begränsade framsteg gjordes under rapporteringsperioden. När det gäller förebyggande av korruption drog Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) slutsatsen att dess rekommendation om byrån för förebyggande av korruption hade följts på ett tillfredsställande sätt. Rekommendationen gällde behovet av en lämplig grad av oberoende, ekonomiska resurser och personalresurser samt en utvidgning av byråns behörighet. Serbien måste fortfarande anta en ny strategi för korruptionsbekämpning med tillhörande handlingsplan, och inrätta en effektiv samordningsmekanism för att genomföra de politiska målen rörande förebyggande och bekämpning samt på ett verkningsfullt sätt åtgärda korruptionen. Antalet åtal och antalet fällande domar i första instans för mål rörande korruption på hög nivå minskade ytterligare jämfört med tidigare år. Serbien bör öka sina ansträngningar för att åtgärda dessa brister och intensifiera arbetet med att förebygga och bekämpa korruption.
I kampen mot organiserad brottslighet har Serbien nått en viss nivå av förberedelse. Begränsade framsteg gjordes under rapporteringsperioden. Serbien har ännu inte uppvisat övertygande resultat när det gäller effektiva utredningar, åtal och slutliga fällande domar i mål som rör grov och organiserad brottslighet, inklusive ekonomiska utredningar som leder till frysning och förverkande av tillgångar. Antalet fällande domar för organiserad brottslighet minskade jämfört med 2019. Serbien bör anpassa sin nuvarande fallbaserade strategi och övergå till en strategi inriktad på organisationer, och i stället för fall av liten eller medelstor betydelse fokusera på uppmärksammade fall, för att avveckla stora och internationellt utbredda organisationer och beslagta tillgångarna.
Serbiens rättsliga och institutionella ram för att upprätthålla de grundläggande rättigheterna är i stort sett på plats. Landet måste dock se till att den genomförs på ett konsekvent och effektivt sätt. Människorättsinstitutionerna måste stärkas och deras oberoende garanteras, bland annat genom att de tilldelas nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser. När det gäller yttrandefriheten gjordes begränsade framsteg genom att anta och börja genomföra ett begränsat antal åtgärder inom ramen för den till mediestrategin knutna handlingsplanen. De verbala angreppen mot journalister från högt uppsatta tjänstemäns sida fortsatte dock, och fall av hot och våld utgör fortfarande ett problem. De flesta medieorganisationer drog sig ur gruppen för journalisters säkerhet i mars 2021 och hänvisade till hatpropaganda och smutskastningskampanjer mot journalister och företrädare för det civila samhället, som bedrivs av bland andra gruppordföranden för regeringspartiet i parlamentet. Sådana verbala angrepp i parlamentet förekom även efter det att en uppförandekod antogs i december 2020. De allmänna förutsättningarna för att utöva yttrandefrihet utan hinder behöver fortfarande stärkas ytterligare i praktiken.
När det gäller de ekonomiska kriterierna har Serbien gjort vissa framsteg och är måttligt förberett/har nått en god nivå av förberedelse i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Den serbiska ekonomin uppvisade endast en svag nedgång under 2020, eftersom effekterna av covid-19-krisen mildrades av en stark dynamik före krisen, betydande och snabba finanspolitiska och monetära stödåtgärder, ekonomins sektoriella struktur och genomsnittligt sett mindre stränga åtgärder för att begränsa pandemin. De externa obalanserna minskade under krisen, samtidigt som finansieringen av dem fortsatt täcktes helt av inflöden av utländska direktinvesteringar. Det finanspolitiska utrymme som skapades före krisen gjorde det möjligt för Serbien att ge betydande finanspolitiskt stöd för att mildra krisen under 2020 och 2021 och avsevärt öka kapitalutgifterna. Stabiliteten i banksektorn upprätthölls och utlåningen ökade kraftigt, med stöd av penningpolitiska lättnader, moratorier för lånebetalningar och likviditetshöjande åtgärder. På arbetsmarknaden minskade arbetslösheten ytterligare under 2020, vilket särskilt berodde på lägre arbetskraftsdeltagande under krisen.
Vissa framsteg gjordes med reformerna av skatteförvaltningen och privatiseringen av statsägda banker. Andra omfattande strukturreformer inom den offentliga förvaltningen och statsägda företag har dock gått framåt långsamt och ineffektiviteten inom dessa fortsätter. Inga framsteg gjordes när det gäller att stärka de finanspolitiska reglerna för att förankra finanspolitiken. Statens inflytande på ekonomin är fortfarande kraftigt. Den privata sektorn är underutvecklad och hämmas av problem som är knutna till rättsstaten, särskilt när det gäller korruption och bristande effektivitet i rättsväsendet samt säkerställandet av sund konkurrens.
Serbien har gjort vissa framsteg och är måttligt förberett när det gäller att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Ekonomins struktur förbättrades ytterligare och den ekonomiska integrationen med EU har förblivit hög. Trots vissa framsteg uppfyller utbildningen dock inte helt arbetsmarknadens behov när det gäller kvalitet och relevans. De offentliga investeringarna har fortsatt att öka, i syfte att åtgärda allvarliga brister i infrastrukturen efter år av underinvestering. Även om kostnaden för lån för små och medelstora företag har minskat på senare tid tampas företagen fortfarande med en rad utmaningar, bland annat ett instabilt företagsklimat och illojal konkurrens.
När det gäller goda grannförbindelser och regionalt samarbete fortsatte Serbien på det hela taget sitt engagemang för bilaterala förbindelser med andra utvidgningsländer och angränsande EU-medlemsstater. Förbindelserna med Montenegro har dock kännetecknats av fortsatta spänningar. Serbien deltar i allmänhet aktivt i det regionala samarbetet.
När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Kosovo fortsatte den EU-stödda dialogen med högnivåmöten den 15 juni och den 19 juli 2021 samt tre möten mellan chefsförhandlarna. Under rapporteringsperioden utsåg båda parterna nya chefsförhandlare och förhandlingsteam. Serbien måste göra ytterligare betydande ansträngningar för att genomföra alla tidigare ingångna avtal och bidra till uppnåendet av ett övergripande rättsligt bindande avtal med Kosovo. Det brådskar med ett sådant avtal, som är avgörande för att Kosovo och Serbien ska kunna gå vidare på sina respektive vägar mot ett EU-medlemskap.
När det gäller Serbiens förmåga att påta sig de skyldigheter som följer av ett EU-medlemskap har landet utfört ett viktigt arbete med anpassningen till EU:s regelverk på många områden, särskilt när det gäller beskattning och energi.
Klustret den inre marknaden är avgörande för Serbiens förberedelser för att uppfylla de krav som avser EU:s inre marknad och är ytterst relevant för eventuella tidiga integrationsåtgärder och för utvecklingen av den gemensamma regionala marknaden. Framsteg gjordes med anpassningen av lagstiftningen om bolagsrätt, fri rörlighet för arbetstagare samt etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Inga framsteg gjordes dock på områdena fri rörlighet för kapital, finansiella tjänster samt konsumentskydd och hälsoskydd.
Klustret konkurrenskraft och inkluderande tillväxt har betydande kopplingar till Serbiens ekonomiska reformprogram. Framsteg gjordes på områdena beskattning, socialpolitik och sysselsättning, industripolitik, vetenskaplig och teknisk utveckling samt utbildning. När det gäller beskattning, socialpolitik och sysselsättning har Serbien också uppnått öppningsriktmärkena. Inga framsteg gjordes dock när det gäller att stärka de finanspolitiska reglerna för att förankra finanspolitiken.
Klustret grön agenda och hållbar konnektivitet står i centrum för den gröna agenda för västra Balkan som Serbien godkände i november 2020 och är nära kopplad till Serbiens ekonomiska reformprogram och kommissionens ekonomiska plan och investeringsplan. Serbien har nått öppningsriktmärkena rörande energi. Landet gjorde framsteg i fråga om trafiksäkerhet och reformer av järnvägen. Serbien antog också en klimatlag och ett paket med viktiga energilagar, däribland nya lagar om förnybar energi och energieffektivitet.
Klustret resurser, jordbruk och sammanhållning omfattar politik som är kopplad till EU:s strukturfonder och till utveckling av förmågan att ta på sig det ansvar som krävs av en blivande EU-medlemsstat. Det omfattar också några av de centrala politikområden som är avgörande för att säkerställa hållbara livsmedelssystem och hjälpa landsbygdssamhällen att utveckla och diversifiera sin ekonomi. Serbien gjorde framsteg i fråga om livsmedelssäkerhet genom att rekrytera personal vid de nationella referenslaboratorierna och utarbeta en handlingsplan för fisket, i fråga om finans- och budgetområdet när det gäller förvaltningen av egna medel, och i fråga om regionalpolitik när det gäller ekonomisk förvaltning.
När det gäller klustret yttre förbindelser förblev Serbiens övergripande mönster i fråga om anpassning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i stort sett oförändrade. Ett antal åtgärder från Serbiens sida stred mot EU:s utrikespolitiska ståndpunkter. Under 2020 låg Serbiens grad av anpassning till relevanta uttalanden från den höga representanten på EU:s vägnar och rådets beslut på 56 %, men ökade till 61 % i augusti 2021. Serbien fortsatte att delta i EU:s krishanteringsuppdrag och krishanteringsinsatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Inga konkreta framsteg gjordes i riktning mot att slutföra förhandlingarna om anslutning till Världshandelsorganisationen.
Serbien fortsatte att i betydande grad bidra till hanteringen av de blandade migrationsströmmarna till EU genom att spela en aktiv och konstruktiv roll och samarbeta effektivt med sina grannländer och EU:s medlemsstater. Landet fortsatte också att effektivt genomföra strategin för integrerad gränsförvaltning och den tillhörande handlingsplanen.
Nordmakedonien
När det gäller de politiska kriterierna fortsatte Nordmakedonien sina ansträngningar för att stärka demokratin och rättsstaten, bland annat genom att aktivera det befintliga systemet för kontroller och motvikter och genom utåtriktad verksamhet i viktiga politiska och lagstiftningsrelaterade frågor. Landet har visat sitt engagemang för att uppnå resultat på nyckelområdena på området grundläggande principer, bland annat genom agendan ”Europe at Home” och ”Handlingsplan 21” för korruptionsbekämpning. Den första omgången av lokalvalen ägde rum den 17 oktober. Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE/ODIHR) har utplacerat ett valobservatörsuppdrag. Begränsade framsteg gjordes med att följa de kvarstående rekommendationerna från OSSE/ODIHR och Venedigkommissionen under rapporteringsperioden. Den omfattande översynen av vallagstiftningen och antagandet av relevanta lagar måste fortfarande slutföras i rätt tid och på ett inkluderande sätt.
Oppositionspartierna fortsatte att vara aktivt engagerade i parlamentet och stödde vid vissa tillfällen viktiga EU-relaterade lagar. Det parlamentariska arbetet hindrades dock av den politiska polariseringen, som förvärrades av covid-19-pandemin, vilket ibland påverkade parlamentets normala funktionssätt. Det krävs ansträngningar för att stärka parlamentets roll som ett forum för konstruktiv politisk dialog, särskilt när det gäller EU-reformagendan. Parlamentet fortsatte att utöva sina lagstiftande funktioner. Stor försiktighet bör iakttas vid användningen av påskyndade förfaranden, som måste begränsas för att lagstiftningen ska omfattas av effektiv granskning och samråd. Parlamentet fortsatte att utöva lämplig tillsyn över den verkställande makten. De förslag till intern reform av parlamentet som man enades om under den tredje omgången av Jean Monnet-dialogen 1 i början av 2020 har ännu inte genomförts. Arbetet för att fastställa det straffrättsliga ansvaret för de som iscensatte eller begick våld vid attentatet mot parlamentet den 27 april 2017 fortsatte, bland annat genom domar i första instans. Regeringen måste upprätthålla reformtakten och fokusera på genomförandet av den befintliga rättsliga ramen snarare än att lansera sporadiska nya initiativ. Ett snabbt och omfattande genomförande av reformagendan kräver fortsatt stöd från samhället som helhet. Förbindelserna mellan olika etniska grupper förblev stabila och Ohrid-ramavtalet fortsatte att genomföras.
Det civila samhällets organisationer fortsatte att vara aktiva och spelar en viktig roll i reformprocessen. Ytterligare ansträngningar krävs för att säkerställa en snabbare, mer meningsfull och öppen samrådsprocess med det civila samhället. Mot bakgrund av utmaningarna i samband med återhämtningen efter covid-19-krisen förväntas statliga och icke-statliga aktörer bygga upp långsiktiga partnerskap och stärka det befintliga samarbetet.
Reformen av underrättelsesektorn, som har lett till att nya strukturer har inrättats och en rättslig ram håller på att utvecklas, har i det närmaste fullbordats. Landet måste stärka kapaciteten för parlamentarisk tillsyn över underrättelsetjänsterna.
Nordmakedonien är måttligt förberett i fråga om reformen av landets offentliga förvaltning. Vissa framsteg gjordes när det gäller att slutföra den övergripande funktionsöversynen av statsförvaltningen. Det är viktigt att den övergripande funktionsöversynen antas av regeringen. Rekommendationer gjordes för den nya organisationen av statliga förvaltningsorgan, med bättre regler om ansvarsfördelningen. Dessa måste införlivas i relevant lagstiftning, som bör antas och genomföras. Nordmakedonien håller för närvarande på att se över den rättsliga ramen för personalförvaltningen genom en översyn av lagen om administrativ personal och lagen om offentliganställda, och håller på att införa en ny lag om högre tjänstemän. Avsikten är att den nya ramen ska förbättra personalförvaltningen inom hela förvaltningen och bidra till att säkerställa att meritbaserade förfaranden följs vid rekrytering, befordring och uppsägning, även för högre tjänstemän. Övervakningsrapporter om genomförandet av strategin för reform av den offentliga förvaltningen och reformprogrammet för förvaltningen av de offentliga finanserna lades fram. Den statliga kommissionen för förebyggande av korruption fortsatte att ta sig an fall av påstådd nepotism, vänskapskorruption och politiskt inflytande i processen för rekrytering av offentliganställda och i processen för utnämning av styrelseledamöter i tillsyns- och förvaltningsorgan. Dess resultat och rekommendationer måste följas upp systematiskt av de berörda institutionerna.
Rättsväsendet i Nordmakedonien har nått en viss nivå av förberedelse/är måttligt förberett. Vissa framsteg gjordes med genomförandet av strategin för reform av rättsväsendet, vilket innebär att man fortsätter att följa rekommendationerna från Venedigkommissionen och expertgruppen för systemiska frågor som rör rättsstatsprincipen. Det krävs fortfarande insatser för att säkerställa ett systematiskt genomförande av den uppdaterade handlingsplanen för strategin för reform av rättsväsendet och personalstrategierna för domstolsväsendet och åklagarväsendet. De rättsliga institutionerna fortsätter att tillämpa de nya reglerna när det gäller utnämning, befordran, disciplin och avskedande av domare och åklagare. Merparten av genomförandelagstiftningen för den reviderade lagen om rådet för allmänna åklagare antogs. Det är viktigt att fortsätta att genomföra den rättsliga ramen och de strategiska planerna för reformen av domarrådet och rådet för allmänna åklagare. Enligt ett nytt lagförslag om akademin för domare och åklagare ska akademin behålla sin status som enda ingång till yrken inom domstolsväsendet och åklagarväsendet och säkerställa ett rättvist och öppet tillträde till dessa yrken.
Nordmakedonien har nått en viss nivå av förberedelse/är måttligt förberett när det gäller att förebygga och bekämpa korruption. Vissa framsteg har gjorts, eftersom landet fortsatte att konsolidera sina resultat i att utreda, lagföra och pröva flera korruptionsfall, även på hög nivå, och stärkte sin institutionella ram, särskilt den statliga kommissionen för förebyggande av korruption och åklagaren för organiserad brottslighet och korruption. I april 2021 antog parlamentet den nationella strategin för förebyggande av korruption och intressekonflikter 2021–2025 och en tillhörande handlingsplan, som befäster landets engagemang för att förebygga korruption och bestraffa korrupt beteende. Behandlingen av de ärenden som inleddes av den tidigare särskilda åklagarmyndigheten fortsatte, vilket gjorde det möjligt att fastställa ansvaret för olagliga avlyssningar. Ett antal ärenden avgjordes i första instans och nya ärenden inleddes på grundval av utredningsmaterial från den tidigare särskilda åklagarmyndigheten. Den statliga kommissionen för förebyggande av korruption har varit proaktiv i det förebyggande arbetet och har inlett flera ärenden, bland annat mot tjänstemän på hög nivå. Den statliga kommissionen tilldelades nya lokaler. Insatserna för att förbättra dess funktion bör dock fortsätta, särskilt genom att det anslås extra medel för rekrytering av expertpersonal.
Landet har nått en viss nivå av förberedelse i kampen mot organiserad brottslighet. Lagstiftningsramen överensstämmer i stort sett med europeiska normer och ansträngningarna för att genomföra strategier mot organiserad brottslighet måste fortsätta. Vissa framsteg gjordes på operativ nivå, men mer behöver göras för att effektivisera de brottsbekämpande organens arbete i kampen mot vissa former av brottslighet, såsom penningtvätt och ekonomisk brottslighet. Samordningen är fortfarande av avgörande betydelse för alla berörda parter som deltar i kampen mot organiserad brottslighet.
Vissa framsteg har gjorts i kampen mot terrorism och i förebyggandet/motverkandet av våldsam extremism i linje med målen i den gemensamma handlingsplanen för terrorismbekämpning för västra Balkan och det bilaterala genomförandearrangemanget. En nationell plan för återintegrering, återanpassning och rehabilitering av återvändande utländska stridande och deras familjemedlemmar antogs i juni 2020 i syfte att genomföra de fastställda prioriteringarna för förebyggande av våldsbejakande extremism och radikalisering.
Den rättsliga ramen för skyddet av grundläggande rättigheter är generellt i linje med europeiska normer. Lagen om förebyggande och skydd mot diskriminering och kommissionen för förebyggande av och skydd mot diskriminering finns på plats. Verkliga framsteg gjordes i processen för avinstitutionalisering och nästan alla barn som berördes omplacerades i samhällsbaserad vård och omsorg. Ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och socialpolitik investerar i samhällstjänster, bland annat för att stödja offer för könsrelaterat våld. Viktiga framsteg gjordes genom antagandet av lagen om förebyggande av och skydd mot våld mot kvinnor och våld i hemmet, med partiöverskridande stöd. En förbättring noteras när det gäller integrering av ett jämställdhetsperspektiv och kvinnors rättigheter, även om kvinnorna hör till de kategorier som drabbats hårdast av pandemin. Rekommendationer från europeiska och internationella människorättsorgan, särskilt när det gäller behandlingen av frihetsberövade och dömda personer, måste genomföras fullt ut och utan dröjsmål. Det är också viktigt för landet att förbättra genomförandet av lagstiftningen om hatpropaganda och den nationella handlingsplanen för genomförandet av Istanbulkonventionens bestämmelser. Den civila externa tillsynsmekanismen för polisen fungerar inte till fullo och avsaknaden av verkligt oberoende utredare hindrar insatserna för att ta itu med polisens straffrihet och effektiv lagföring. Landet bör fortsätta förbättra situationen i fängelserna och inrätta ytterligare alternativ till frihetsberövande.
Nordmakedonien har uppnått viss beredskap/är måttligt förberett i fråga om yttrandefrihet. Vissa begränsade framsteg gjordes under rapporteringsperioden. Den allmänna situationen är gynnsam för mediefriheten och möjliggör kritisk medierapportering, även om spänningarna har ökat under covid-19-krisen. Insatserna för självreglering måste återupptas och följas av konkreta resultat för att journalistikens yrkesmässiga normer ska förbättras. Större insyn bör säkerställas när det gäller reklam i medierna från statliga institutioners och politiska partiers sida. Myndigheterna måste öka sina ansträngningar för att reformera public service-företaget och säkerställa dess oberoende och finansiella hållbarhet. Public service-företaget antog en femårig utvecklingsstrategi, men reformprocessen hindras av förseningar i utnämningen av ledamöterna i dess förvaltningsråd och i rådet för byrån för audiovisuella medietjänster. Covid-19-krisen fick stora ekonomiska konsekvenser för mediesektorn, särskilt för de regionala och lokala aktörerna. Medieföretagen omfattades av stödpaketet, men journalisternas arbetstagarrättigheter har fortfarande inte tillgodosetts.
När det gäller regionalt samarbete upprätthöll landet sina goda förbindelser med andra utvidgningsländer och fortsatte sitt aktiva deltagande i regionala initiativ. Befintliga bilaterala avtal, inbegripet Prespa-avtalet mellan Nordmakedonien och Grekland samt fördraget om vänskap, god grannsämja och samarbete med Bulgarien, måste genomföras i god tro av alla parter.
När det gäller de ekonomiska kriterierna har Nordmakedonien gjort vissa framsteg och har uppnått en god nivå av förberedelse i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Ekonomin drabbades hårt av pandemin och gick in i en recession 2020. En gradvis återhämtning har skett sedan våren 2021. Regeringen genomförde kraftfulla finanspolitiska åtgärder för att mildra krisens effekter på hushåll och företag. Underskottet i de offentliga finanserna steg till 8,2 % av BNP 2020, medan nivån på den offentliga skulden steg kraftigt, till 60,2 % av BNP, eftersom ytterligare finansieringsbehov måste täckas. Kapitalutgifterna minskades i en budgetöversyn för att skapa utrymme för krisrelaterade transfereringar, men de var fortfarande kraftigt underutnyttjade. Myndigheterna vidtog vissa ytterligare åtgärder för att förbättra den finanspolitiska transparensen, men ett fullt fungerande register för statligt stöd har ännu inte utarbetats. Få framsteg har gjorts när det gäller att förbättra mobiliseringen och uppbörden av intäkter samt förvaltningen av offentliga investeringar, bland annat genom en starkare ram för offentlig-privata partnerskap. Den nya grundläggande budgetlagen, som förväntas förbättra den finanspolitiska styrningen avsevärt, har ännu inte antagits av parlamentet, och genomförandet av den har försenats. Tack vare lättnader i lagstiftningen var finanssektorn fortsatt stark och utlåningen till den privata sektorn förblev konstant. Företagsklimatet fortsatte att hämmas av den stora informella ekonomin.
Nordmakedonien har gjort vissa framsteg med att följa fjolårets rekommendationer och är måttligt förberett när det gäller att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Integrationen med EU när det gäller handel och investeringar fortsatte att befästas även under pandemin. Handelns och tillverkningsindustrins omfattning och struktur påverkades av nedstängningar och störningar i leveranskedjan, både inom landet och i handelspartnerländerna. Industrins struktur förbättras kontinuerligt. Försämringen av arbetskraftsproduktiviteten och priskonkurrenskraften under 2020 beror till stor del på pandemins ekonomiska effekter och regeringens åtgärder för att bevara arbetstillfällen. Kursplanerna för yrkesutbildning har förbättrats. Kompetensbristen, som återspeglar brister i läroplanerna, investeringsgapen och den begränsade integrationen av inhemska företag i globala leveranskedjor, hämmar dock den potentiella tillväxten. Digitaliseringen av ekonomin går framåt.
När det gäller förmågan att påta sig de skyldigheter som följer av medlemskapet är Nordmakedonien måttligt förberett på de flesta av de områden som omfattas av kluster 2 (den inre marknaden), nämligen fri rörlighet för varor, tjänster och kapital, immateriella rättigheter och konkurrenspolitik. Samtidigt har Nordmakedonien nått en god nivå av förberedelse när det gäller bolagsrätt, även om landet fortfarande befinner sig i ett tidigt skede när det gäller fri rörlighet för arbetstagare. Under rapporteringsperioden gjorde Nordmakedonien begränsade eller inga framsteg på alla områden, utom i fråga om fri rörlighet för kapital, bolagsrätt och immateriella rättigheter, där vissa framsteg gjordes. Överlag krävs det ytterligare framsteg under det kommande året på de områden som omfattas av detta kluster, eftersom det är relevant för Nordmakedoniens förberedelser för att uppfylla de krav som avser EU:s inre marknad och för utvecklingen av den gemensamma regionala marknaden.
På det hela taget är Nordmakedonien måttligt förberett på de flesta av de områden som omfattas av kluster 3 (konkurrenskraft och inkluderande tillväxt), bland annat informationssamhället och medierna, beskattning, företags- och industripolitik, utbildning och kultur samt ekonomisk och monetär politik. Ytterligare ansträngningar krävs dock för att nå en högre nivå av förberedelse på dessa områden. Landet har nått en god nivå av förberedelse på områdena vetenskap och forskning samt tullunionen. Vissa framsteg gjordes på de flesta av dessa områden. Det krävs ytterligare ansträngningar, särskilt inom sektorer där framstegen var begränsade, såsom informationssamhället och medier, vetenskap och forskning samt utbildning och kultur.
När det gäller kluster 4 (grön agenda och hållbar konnektivitet) har Nordmakedonien nått en god beredskap i fråga om transeuropeiska nät. Landet är måttligt förberett avseende transportpolitik och energi och har nått en viss nivå av förberedelse avseende miljö och klimatförändringar. Nordmakedonien deltar aktivt i transportgemenskapens och energigemenskapens möten. Landet har nått en hög grad av efterlevnad av fördraget om energigemenskapen, särskilt när det gäller el. Liksom övriga partner på västra Balkan godkände Nordmakedonien den gröna agendan för västra Balkan vid toppmötet i Sofia i december 2020. I år gjordes vissa framsteg inom energisektorn, särskilt med tanke på antagandet av den nationella energi- och klimatplanen. Begränsade framsteg gjordes dock i fråga om transport, miljö och klimatförändringar. Landet måste avsevärt öka sin ambitionsnivå för att korrekt genomföra regelverket för kapitlen 14 och 27. Dessa ansträngningar kommer att öka effektiviteten hos den ekonomiska planen och investeringsplanen och påskynda genomförandet av den gröna agendan för västra Balkan. Den administrativa kapaciteten måste stärkas inom alla sektorer. Dessutom måste strategier, handlingsplaner och lagstiftning inom dessa sektorer vara förenliga med principerna och prioriteringarna i den gröna agendan och säkerställa samstämmighet mellan relevanta sektorsdokument. Nordmakedonien är måttligt förberett på de flesta områden som ingår i kluster 5 (resurser, jordbruk och sammanhållning). Landet har nått en god nivå av förberedelse på området livsmedelssäkerhet och veterinära frågor och växtskydd och befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna när det gäller finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser. Under rapporteringsperioden gjordes goda framsteg inom livsmedelssäkerhet och veterinära frågor och växtskydd 2 , och vissa framsteg gjordes inom jordbruk och landsbygdsutveckling. Ytterligare ansträngningar krävs dock, särskilt på områden där begränsade eller inga framsteg gjordes, såsom fiske, regionalpolitik och samordning av strukturinstrument samt finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser.
Nordmakedonien är måttligt förberett på de områden som omfattas av kluster 6 (yttre förbindelser) och har gjort vissa framsteg under rapporteringsperioden. I fråga om den gemensamma handelspolitiken fortsatte Nordmakedonien sina ansträngningar för att samordna sina ståndpunkter och nära anpassa sin handelspolitik till EU:s, även inom WTO. Inga framsteg gjordes dock när det gäller utvecklingspolitik och humanitärt bistånd. Nordmakedonien är måttligt förberett i fråga om den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Landet har ökat sin anpassningsgrad till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik till 96 % och ökat sitt deltagande i EU:s krishanteringsuppdrag och krishanteringsinsatser.
Nordmakedonien är fortfarande en av de viktigaste transitvägarna för migration. Landet fortsätter att spela en aktiv och konstruktiv roll i hanteringen av blandade migrationsströmmar. Nordmakedonien samarbetar effektivt med grannländerna och EU:s medlemsstater, bland annat i form av utstationering av tjänstemän från medlemsstaterna. Ansträngningarna fortsatte för att säkerställa grundläggande levnadsvillkor och tjänster för alla migranter som vistas i landet. Förbättringar gjordes när det gäller registreringen av migranter och en adekvat skyddsinriktad profilering, men dessa måste genomföras på ett mer systematiskt sätt. Statusavtalet med EU, som skulle möjliggöra utplacering av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (Frontex) stående styrka i landet, har ännu inte undertecknats på grund av en bilateral fråga. Landet bör gå mer metodiskt tillväga i kampen mot smuggling av migranter.
Albanien
Vad beträffar de politiska kriterierna hölls allmänna val den 25 april 2021, efter det partiöverskridande avtalet av den 5 juni 2020 som ledde till en omfattande valreform, i linje med rekommendationerna från OSSE/ODIHR. Elektronisk identifiering av väljare användes i 97 % av vallokalerna, medan elektronisk röstning och rösträkning testades framgångsrikt i 32 vallokaler i Tirana. I den slutliga bedömningen från OSSE/ODIHR konstaterades att valen i allmänhet var välorganiserade. Den nya valadministrationen vann de flesta berörda parters förtroende. Oro kvarstod när det gäller missbruk av offentliga medel eller ämbeten, anklagelser om röstköp och läckage av känsliga personuppgifter, bland annat medborgarnas politiska preferenser. Dessa fall är under utredning. Parlamentet fortsatte att arbeta under de restriktioner som infördes på grund av pandemin. När det gäller EU-inriktade reformer antog parlamentet ett antal viktiga rättsakter på områden som asyl, folkräkning och rättsväsendets effektivitet. Under hela rapporteringsperioden fortsatte regeringen att fokusera på de reformer som krävs för landets väg mot EU, trots utmaningen att hantera de negativa sociala och ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin. Under det nya parlamentets mandatperiod kommer majoriteten och oppositionen att behöva förbättra den politiska dialogen och arbeta tillsammans med alla delar av samhället för att ytterligare främja EU-reformagendan och anslutningsförhandlingarna. Samordningen med förvaltningen måste förbättras, särskilt när det gäller integrationen med EU. Reformen av den territoriella förvaltningen bör konsolideras ytterligare som en del av den bredare decentraliseringsagendan. Detta är särskilt nödvändigt för att garantera lokalt självstyre på skatteområdet och ge kommunerna möjlighet att tillhandahålla offentliga tjänster av god kvalitet. Begränsade framsteg gjordes med genomförandet av färdplanen för att skapa en gynnsam miljö för det civila samhället. Trots detta har det albanska civilsamhället kunnat tillhandahålla stöd och tjänster till de mest utsatta befolkningsgrupperna som drabbats av covid-19-pandemin.
Albanien är måttligt förberett i fråga om reformen av landets offentliga förvaltning. Vissa framsteg gjordes med att bygga upp fackministeriernas kapacitet att genomföra konsekvensutredningar, med att anta riktlinjer för offentliga samråd, inrätta IT-system för integrerad planering, öka genomförandegraden för den nationella planen för europeisk integration, öka antalet e-tjänster och slutföra testfasen för att automatisera lönesystemet. Genomförandet av reformen av den offentliga förvaltningen 2015–2022 och reformstrategierna för förvaltningen av de offentliga finanserna 2014–2022 har fortsatt trots pandemins inverkan.
Albaniens rättsväsen är också måttligt förberett. Albanien har fortsatt att genomföra den övergripande reformen av domstolsväsendet, vilket har lett till goda framsteg. Framför allt nåddes en viktig milstolpe i slutet av 2020, med utnämningen av tre nya domare i författningsdomstolen. Med sju tillsatta domartjänster återfick författningsdomstolen sin nödvändiga beslutsförhet på minst sex ledamöter för att hålla plenarsammanträden, vilket innebar att den var fullt fungerande och uppfyllde det därmed sammanhängande kvarstående villkoret för den första regeringskonferensen, vilket fortsatt är uppfyllt. Författningsdomstolen har börjat utföra sina uppgifter fullt ut, bland annat genom att avgöra konstitutionella tvister mellan statliga institutioner om deras respektive behörighet. Framstegen fortsatte också när det gäller tillsättningar av tjänster vid Högsta domstolen. Högsta domstolen återvann sin beslutsförhet i mars 2020. I och med att det höga domarrådet befordrade sex nya domare i mars och juli 2021 har det nio sittande domare, vilket gör det fullt fungerande – ett villkor för den första regeringskonferensen, vilket fortsatt är uppfyllt. Ytterligare tillsättningar av tjänster vid Högsta domstolen förväntas. Parlamentet antog ändringar av tio lagar som syftar till att ytterligare stärka rättsväsendets effektivitet och dess förmåga att bekämpa korruption och organiserad brottslighet.
Den tillfälliga omprövningen av alla domare och åklagare har stadigt gått framåt och har fortsatt att ge konkreta resultat — ett villkor för den första regeringskonferensen, vilket fortsatt är uppfyllt. Den internationella övervakningsinsatsen har fortsatt att övervaka processen under Europeiska kommissionens överinseende. Den 15 september 2021 hade institutionerna för rättslig omprövning avslutat 437 ärenden i första instans, inbegripet alla prioriterade ärenden. Av de 437 besluten är 298 slutgiltiga (dvs. efter överklagande). Totalt sett har 62 % av de hittills behandlade omprövningsärendena resulterat i uppsägningar och att arbetsavtalen upphört, till stor del beroende på att de granskade tjänsteinnehavarna avgått. Omprövningsinstitutionerna förväntas fortsätta att hänvisa alla fall där det finns tecken på brott till åklagarmyndigheterna.
Den särskilda strukturen för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet, som består av den särskilda åklagarmyndigheten och den nationella utredningsbyrån, är fullt fungerande – ett villkor för den första regeringskonferensen, vilket fortsatt är uppfyllt. I 2021 års budget föreskrivs att 20 åklagare ska tillsättas, och den särskilda åklagarmyndigheten har nått det första målet på 15 åklagare, inklusive den särskilda chefsåklagaren. Den första rekryteringsomgången för utredare vid den nationella utredningsbyrån ledde till att 28 utredare tillsattes, och efter ett intensivt utbildningsprogram kan dessa nu börja arbeta. En andra omgång för att rekrytera ytterligare 32 utredare inleddes i april 2021 och förväntas vara avslutad före årets slut.
Albanien har nått en viss nivå av förberedelse i kampen mot korruption. Landet har gjort vissa framsteg med att stärka kampen mot korruption – ett villkor för den första regeringskonferensen, vilket fortsatt är uppfyllt. Generellt sett har man kommit väl igång med genomförandet av den sektorsövergripande strategin mot korruption. Även om omprövningen av domare och åklagare är en administrativ process ger den resultat i kampen mot korruption, eftersom de domare och åklagare som avskedats till följd av omprövningen ställs inför rätta. Albanien har gjort ytterligare ansträngningar för att uppnå goda resultat i kampen mot korruption, även om det fortfarande är ett mål som kräver politisk vilja och ytterligare strukturerade och konsekventa åtgärder. Domarna i mål som rör högre tjänstemän är fortfarande begränsade, vilket främjar en kultur av straffrihet på högre nivåer inom staten. De specialiserade strukturerna mot korruption (den särskilda strukturen för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet och domstolarna för korruption och organiserad brottslighet) bör avsevärt stärka landets övergripande kapacitet att utreda och lagföra korruption. På det hela taget är korruptionen utbredd på många områden av det offentliga livet och affärslivet och utgör fortfarande en källa till allvarlig oro.
Albanien har nått en viss nivå av förberedelse i kampen mot organiserad brottslighet. Landet gjorde goda framsteg när det gäller att uppfylla förra årets rekommendationer. Albanien uppnådde påtagliga resultat i kampen mot organiserad brottslighet, bland annat genom att intensifiera samarbetet med EU:s medlemsstater och Europol – ett villkor för den första regeringskonferensen, vilket fortsatt är uppfyllt. Under året fortsatte man att genomföra handlingsplanen från arbetsgruppen för finansiella åtgärder, för att förbättra effektiviteten i fråga om bekämpning av penningtvätt, och paketet med tillfälliga förebyggande åtgärder, för att stärka förmågan att bekämpa kriminella organisationer (”Operation Force of Law”). Utbytet av kvalitativ information och gemensamma polisinsatser med deltagande av internationella partner intensifierades ytterligare. Albanien har fortsatt att visa sitt engagemang för att bekämpa framställning av och handel med narkotika, samtidigt som EU-medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter har fortsatt sin flygövervakning. Det nya specialiserade systemet mot organiserad brottslighet och korruption möjliggör ett förstärkt samarbete mellan polis och åklagarmyndigheter. Finansiella utredningar måste systematiskt åtföljas av straffrättsliga förfaranden. Ansträngningarna måste fortsätta för att öka antalet åtal och fällande domar, särskilt på hög nivå. Albanien antog en ny nationell sektorsövergripande strategi och handlingsplan mot terrorism i december 2020 och gjorde mycket goda framsteg med det bilaterala arrangemanget med EU om att genomföra den gemensamma handlingsplanen mot terrorism för västra Balkan. Mer behöver göras för att ta itu med fall av IT-brottslighet, människohandel och penningtvätt.
När det gäller grundläggande rättigheter efterlever Albanien internationella människorättsinstrument och har ratificerat de flesta internationella konventioner rörande skydd av grundläggande rättigheter. Albanien har fortsatt sina ansträngningar för att uppfylla sina skyldigheter inom ramen för dessa instrument. När det gäller antagandet av den återstående genomförandelagstiftningen avseende 2017 års ramlag om skydd av nationella minoriteter antog landet i december 2020 ytterligare en förordning om utbildning för minoriteter, och därmed uppgick antalet antagna förordningar till åtta. Den kvarstående genomförandelagstiftningen, bland annat om självidentifikation och användning av minoritetsspråk, har ännu inte antagits. Insatser pågår för att genomföra en omfattande reform av marksektorn och konsolidera äganderätten. En lag om folkräkning antogs. Albanien har nått en viss nivå av förberedelse/är måttligt förberett i fråga om yttrandefrihet. Inga framsteg gjordes under rapporteringsperioden. Situationen med verbala angrepp, smutskastningskampanjer och hot mot journalister har inte förbättrats. Spänningarna mellan politiska aktörer och journalister har ökat under covid-19-krisen och i samband med parlamentsvalet. De rapporterade attackerna mot journalister har inte lett till några slutliga fällande domar. Självregleringen i medier på nätet måste säkerställas. Åtgärder för att göra den audiovisuella tillsynsmyndigheten fullt fungerande måste vidtas på ett sätt som garanterar dess oberoende och legitimitet. Public service-företagens oberoende, yrkesmässiga standard och finansiella hållbarhet måste stärkas. Efter Venedigkommissionens negativa yttrande och den omfattande kritiken mot utkasten till ändringar av medielagen som syftar till att reglera medier på internet och vissa aspekter av förtal, har företrädare för den styrande majoriteten offentligt åtagit sig att säkerställa att all ny medielagstiftning överensstämmer med Venedigkommissionens rekommendationer och överlämnas till medieorganisationer för samråd. Regeringen gjorde en ny granskning av ärendet och parlamentet återupptog inte frågan. Det parlament och den regering som bildades till följd av valet den 25 april måste stå fast vid åtagandet att säkerställa att eventuella ändringar av medielagstiftningen är i linje med Venedigkommissionens yttrande och underkastas lämpliga samråd.
När det gäller jämställdhet hämmades genomförandet av den nationella strategin och handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020 av en ihållande brist på finansiering. En ny strategi för jämställdhet 2021–2030 antogs i juni 2021. Albanien bör anstränga sig för att säkerställa tillräcklig statlig finansiering för att genomföra strategin på central och lokal nivå. Det krävs också insatser för att se till att alla nationella strategier på central och lokal nivå integrerar ett jämställdhetsperspektiv och tillämpar jämställdhetsbudgetering.
När det gäller migration är den rättsliga ramen för migration i stort sett anpassad till EU:s regelverk, men behöver uppdateras för att återspegla den senaste utvecklingen. I februari 2021 antog Albanien en ny asyllag. Strategier för en integrerad gränsförvaltning och om diasporan antogs 2020. Genomförandet av den nationella migrationsstrategin och handlingsplanen för 2019–2022 fortsätter, vilket ger en tydlig ram för hantering och samordning av migrationsströmmar, och kommissionen har lagt fram fyra övervakningsrapporter. Trots stängningen av gränsen under mars–maj 2020 fortsatte den ökande tillströmningen av irreguljära migranter. De kom mestadels från Grekland och lämnade Albanien efter några dagar, på väg till andra EU-länder. Antalet irreguljära migranter som greps i Albanien under 2020 ökade med 13 % jämfört med 2019.
Antalet albanska medborgare som lämnar in asylansökningar i EU:s medlemsstater minskade med 66 % under 2020 jämfört med 2019, från 20 415 till 6 935 ansökningar enligt uppgifter från Eurostat. Covid-19-pandemin bidrog till stor del till denna kraftiga minskning, men det kan noteras att den genomsnittliga minskningen av ansökningar från resten av världen till EU är mycket mindre (-33 %). Andelen godkända asylansökningar under 2020 var cirka 4,4 % jämfört med 5,3 % 2019. Efter det att ansökningarna i den medlemsstat som påverkas mest nådde sin topp 2017 minskade antalet ansökningar från 12 130 år 2017 till 2 985 år 2020. Tre albanska sambandsmän inom polisen är utplacerade i EU och en sambandsman från EU arbetar i Tirana och bistår vid utresekontroller. Problemet med albanska medborgare som lämnar ogrundade asylansökningar till EU-medlemsstater och Schengenassocierade länder kräver fortfarande betydande insatser från de albanska myndigheterna. Utöver informationskampanjer, noggranna gränskontroller, upplysning om rättigheter och skyldigheter inom ramen för det viseringsfria systemet samt identifiering och hantering av bakomliggande orsaker har dialogen och samarbetet med de mest berörda länderna fortsatt. Kommissionen följer utvecklingen mycket nära inom ramen för mekanismen för uppföljning av viseringsliberaliseringen.
I fråga om de ekonomiska kriterierna gjorde Albanien vissa framsteg och är måttligt förberett när det gäller att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Till följd av den dubbla chocken med jordbävningen i november 2019 och den därpå följande covid-19-pandemin minskade BNP under 2020, om än i mindre utsträckning än vad som ursprungligen förväntades. Den pandemirelaterade nedstängningen inom landet och de internationella reserestriktionerna orsakade betydande förluster för turism- och tillverkningssektorerna, men ekonomin började återhämta sig under årets andra hälft. Inom det begränsade finanspolitiska och penningpolitiska utrymmet vidtog regeringen och centralbanken snabba och lämpliga åtgärder för att stödja företag, hushåll och hälso- och sjukvårdssektorn. Detta dämpade effekterna på arbetsmarknaden och upprätthöll stabiliteten i den makroekonomiska och finansiella sektorn. Det drev också upp den offentliga sektorns skuldkvot och underskottskvot och ökade landets sårbarhet för externa chocker. Hanteringen av den dubbla chocken tog förvaltningens kapacitet i anspråk men kontinuiteten i verksamheten upprätthölls i stor utsträckning, och arbetet med de flesta pågående reformer och lagstiftningsinitiativ fortsatte.
Albanien gjorde vissa framsteg och har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller den kapacitet som krävs för att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Landet har förbättrat energi- och transportinfrastrukturen, användningen av digital kommunikation och utbildningsresultaten, men det finns fortfarande stora brister jämfört med partnerna i regionen och inom EU. Albaniens konkurrenskraft hämmas av brist på entreprenörskunnande och tekniskt kunnande, den informella ekonomins stora andel, icke tillgodosedda behov av mänskligt och fysiskt kapital samt små satsningar på forskning och utveckling. De betydande kompetens- och utbildningsklyftor som redan existerade har troligen ökat till följd av de pandemirelaterade nedstängningarna, och alla har inte tillgång till distansundervisning. Den regionala integrationen och exporten ökade, men låg fortfarande under potentialen. Bristen på produktdiversifiering och geografisk diversifiering i Albaniens export ökar landets sårbarhet för externa chocker.
När det gäller offentlig upphandling, där Albanien är måttligt förberett, har landet gjort goda framsteg, särskilt genom att anta den nya lagen om offentlig upphandling. I fråga om statistik, där Albanien också är måttligt förberett, gjordes vissa framsteg när det gäller anpassning till ENS 2010-standarder, snabbare offentliggörande och antagandet av lagen om folkräkning. Albanien är måttligt förberett på de flesta områden som rör finansiell kontroll, där landet gjorde vissa framsteg, särskilt rörande intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn och extern revision.
Albanien är måttligt förberett på de flesta områden av den inre marknaden, nämligen fri rörlighet för varor, tjänster och kapital, konkurrenspolitik och finansiella tjänster. Landet har gjort vissa framsteg, särskilt genom att anta en lag om obligatorisk försäkring inom transportsektorn och ytterligare anpassa sin banklagstiftning, men kommissionen för statligt stöd måste bli oberoende och ha tillräckliga resurser. Förberedelserna är i ett tidigt skede när det gäller konsumentskydd och hälsoskydd, eftersom landet inte har gjort några framsteg på hälsoområdet vid sidan av sina insatser mot covid-19. Albanien måste genomföra One Health-modellen och se till att alla omfattas av hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Detta kluster är avgörande för Albaniens förberedelser för att uppfylla de krav som avser EU:s inre marknad och är ytterst relevant för tidig integration och för utvecklingen av den gemensamma regionala marknaden.
Albanien har nått en måttlig nivå av förberedelse på många områden med koppling till konkurrenskraft och inkluderande tillväxt, nämligen informationssamhället och medierna, beskattning, ekonomisk och monetär politik, företags- och industripolitik, utbildning och kultur samt tullunionen. Landet har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller socialpolitik och sysselsättning samt inom vetenskap och forskning. Albanien har gjort vissa framsteg särskilt med strategin för smart specialisering och landets deltagande i forskningsprogrammet Horisont 2020, men framstegen var begränsade under rapporteringsperioden i fråga om den ekonomiska och monetära politiken och tullunionen. Socioekonomiska reformer måste genomföras för att bidra till att avhjälpa de befintliga strukturella svagheterna, den låga konkurrenskraften, den höga arbetslösheten samt effekterna av pandemin.
Albanien är måttligt förberett på de flesta områden som rör den gröna agendan och hållbar konnektivitet, nämligen transeuropeiska nät, energi samt miljö och klimatförändringar. Landet har nått en viss nivå av förberedelse i fråga om transportpolitik. Vissa framsteg gjordes på de flesta områden, särskilt genom översyner av transportplaneringen och energikonnektiviteten. Det krävs ytterligare insatser för att förbättra prestandan hos fartyg under albansk flagg och kontrollera efterlevnaden av energi- och miljölagstiftning, inte minst i de skyddade områdena. Grön omställning och hållbar konnektivitet utgör nycklar till ekonomisk integration inom regionen och med Europeiska unionen, och underlättar gränsöverskridande handel inom regionen samt skapar verkliga fördelar för företag och medborgare. Detta kluster och de reformer som berörs har betydande kopplingar till Albaniens ekonomiska reformprogram, kommissionens ekonomiska plan och investeringsplan och den gröna agendan för västra Balkan, som godkändes av Albanien i december 2020.
Albanien har nått en viss nivå av förberedelse på de flesta områden med koppling till resurser, jordbruk och sammanhållning, nämligen jordbruk och landsbygdsutveckling, livsmedelssäkerhet, veterinära frågor och växtskydd, fiske samt finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser. Landet är måttligt förberett när det gäller regionalpolitik och samordning av strukturinstrument. Albanien gjorde goda framsteg på fiskeområdet genom att återaktivera det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg. Vissa framsteg gjordes när det gäller finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser, jordbruk och landsbygdsutveckling, livsmedelssäkerhet, veterinära frågor och växtskydd, men jordbruksregistret behöver upprättas. Begränsade framsteg gjordes när det gäller regionalpolitik och samordning av strukturinstrument. I detta avseende behöver samordningen av föranslutningsstödet mellan olika organ förbättras, och det finns frågor som bör lösas i fråga om kapaciteten för strategisk planering, genomförande och övervakning av infrastrukturprojekt inom ramen för den ekonomiska planen och investeringsplanen.
Albanien har nått en god nivå av förberedelse när det gäller yttre förbindelser samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. När det gäller förhandlingskapitlet rörande yttre förbindelser gjorde Albanien goda framsteg och nådde en god nivå av förberedelse, inte minst genom att anta och ratificera tilläggsprotokoll till Centraleuropeiska frihandelsavtalet och certifiera de första godkända ekonomiska aktörerna. Albanien har arbetat för att förlänga tillämpningen av gröna körfält med EU:s medlemsstater. Landet har också vidtagit politiska åtgärder för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Albaniens ordförandeskap i Cefta var framgångsrikt. När det gäller EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik fortsatte Albanien att fullt ut anpassa sig till alla relevanta EU-beslut och förklaringar. Landet innehade ordförandeskapet i OSSE under 2020 och visade sitt engagemang för multilateralt samarbete. Albanien fortsatte att delta i EU:s krishanteringsuppdrag och krishanteringsinsatser.
Bosnien och Hercegovina
När det gäller de politiska kriterierna uppvisade de lagstiftande och verkställande myndigheterna låga resultat på grund av politisk polarisering och störningar som orsakats av pandemin. Den federala entitetsregeringen fungerar fortfarande som en expeditionsministär. Bosnien och Hercegovinas författning står fortfarande i strid med Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, till följd av avgörandet i Sejdić-Finci-målet och relaterade mål. En interinstitutionell arbetsgrupp, som förväntas diskutera valreformer och konstitutionella reformer, inrättades i maj 2021. Kommunalval hölls i Mostar i december 2020, för första gången sedan 2008. Den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén sammanträdde och antog sin arbetsordning i juni 2021 efter ett femårigt dödläge. Det är av största vikt att en inkluderande valreformprocess inleds, genom en verklig dialog och i linje med europeiska normer, som undanröjer alla former av ojämlikhet och diskriminering i valprocessen. Inga framsteg gjordes med att förbättra valsystemet i linje med europeiska normer och säkerställa insyn i finansieringen av politiska partier. Bosnien och Hercegovina har ännu inte följt rekommendationerna från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE/ODIHR), Venedigkommissionen och Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco). Ett antal avgöranden från författningsdomstolen har ännu inte verkställts fullt ut. Ett nationellt program för antagandet av EU:s regelverk har ännu inte utarbetats. Begränsade framsteg gjordes när det gäller att skapa en gynnsam miljö för det civila samhället.
Bosnien och Hercegovina befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna med reformen av den offentliga förvaltningen. Vissa framsteg gjordes genom antagandet av handlingsplanen för reformen av den offentliga förvaltningen och strategier för förvaltningen av de offentliga finanserna på alla förvaltningsnivåer. Landet måste säkerställa en professionell och avpolitiserad offentlig förvaltning och ett samordnat landsomfattande tillvägagångssätt för beslutsfattande.
Bosnien och Hercegovina befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna/har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller rättsväsendet. Inga framsteg gjordes på detta område under rapporteringsperioden. Myndigheterna har vidtagit begränsade åtgärder för att ta itu med slutsatserna i expertrapporten om frågor som rör rättsstatsprincipen (”Prieberapporten”). Ändringar för att stärka rättsväsendets integritet ska införas i det parlamentariska förfarandet; att dessa antas är avgörande för att inrätta ett trovärdigt och rigoröst system för kontroll av redovisningar av tillgångar för innehavare av domarämbeten. På grund av de ihållande och uppenbara tecknen på försämring krävs fortfarande brådskande åtgärder för att stärka rättsväsendets integritet och återvinna medborgarnas förtroende för det. Medborgarnas åtnjutande av sina rättigheter och kampen mot korruption och organiserad brottslighet undergrävs alltjämt av de politiska aktörernas bristande engagemang för reformer av domstolsväsendet och det faktum att rättsväsendet fungerar dåligt.
Bosnien och Hercegovina befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna/har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller att förebygga och bekämpa korruption och organiserad brottslighet. Inga framsteg gjordes på detta område under rapporteringsperioden, och det krävs brådskande åtgärder för att anta förslagen till lagstiftning om offentlig upphandling och intressekonflikter. Under pandemin fortsatte de negativa effekterna av den utbredda korruptionen och tecken på politiska ingripanden att tydligt komma till uttryck, vilket direkt påverkade medborgarnas välbefinnande. Selektiv och icke-transparent lagföring och rättslig uppföljning av korruptionsärenden ger anledning till oro. Det finns systematiska brister i det operativa samarbetet mellan brottsbekämpande organ, och utbytet av underrättelser är mycket begränsat. Polisen är sårbar för politisk inblandning. Finansiella utredningar och beslag av tillgångar har sällan någon effekt. Även om vissa förberedande åtgärder har vidtagits är kontaktpunkten för samarbetet med Europol ännu inte operativ. Bosnien och Hercegovina har inte vidtagit några åtgärder för att upprätta samarbete med Eurojust. Landet måste fortsätta sina ansträngningar i kampen mot terrorism och narkotikahandel och öka sin kapacitet på området.
När det gäller grundläggande rättigheter har Bosnien och Hercegovina ännu inte antagit en övergripande strategisk ram, även om den rättsliga och institutionella ramen i stort sett är på plats. Det krävs betydande reformer för att se till att alla medborgare kan utöva sina politiska rättigheter och för att säkerställa icke-diskriminerande, inkluderande och högkvalitativ utbildning för alla, bland annat genom att avskaffa praxisen med ”två skolor under ett tak”. Inga framsteg gjordes när det gäller att garantera yttrande- och mediefrihet, att skydda journalister mot hot och våld genom att säkerställa lämplig rättslig uppföljning eller att sörja för den ekonomiska hållbarheten i systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst. Utmaningar kvarstår när det gäller mötesfriheten, särskilt i enheten Republika Srpska, där aktivister har utsatts för hot och åtal.
Myndigheternas misslyckande med att inrätta ett hållbart migrations- och asylsystem ledde till en humanitär kris i december 2020. Efter omfattande engagemang och stöd från EU inrättades ett tillfälligt tältläger i Lipa för att ge skydd åt alla behövande. En permanent multifunktionell mottagningsanläggning byggs i Lipa under 2021. Bosnien och Hercegovina har intensifierat sina ansträngningar för att förbättra migrationshanteringen. Landet måste säkerställa effektiv samordning av kapaciteten hos gränsförvaltnings- och migrationshanteringen på alla nivåer och se till att asylsystemet fungerar väl. Detta kräver en rättvis ansvarsfördelning mellan alla enheter och kantoner, även när det gäller att sätta upp mottagningscentrum.
När det gäller de ekonomiska kriterierna gjorde Bosnien och Hercegovina begränsade framsteg och befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Landet vidtog åtgärder för att motverka covid-19-pandemins negativa effekter på ekonomin och arbetsmarknaden. Centralbanken vidtog betydande åtgärder för att förbättra sin analytiska kapacitet. Vissa åtgärder vidtogs för att stärka finanssektorns motståndskraft mot chocker. Däremot vidtogs inga betydande åtgärder för att förbättra produktmarknadernas funktion. Samarbetet och samordningen mellan berörda parter i landet har försämrats ytterligare. Motstånd från enheten Republika Srpska mot landsomfattande reformer relaterade till EU:s regelverk har ytterligare bromsat landets uppfyllande av kriterierna för EU-anslutning. Till följd av detta är landets institutionella struktur och dess inre marknad fortfarande fragmenterade. Inga förbättringar har skett när det gäller rättsstatsprincipen och de nationella tillsyns- och regleringsmyndigheternas funktion. Detta fortsätter att hämma företagsklimatet i landet. Kvaliteten på de offentliga utgifterna har inte förbättrats, och samtidigt har den offentliga sektorn förblivit ineffektiv och överdimensionerad.
Bosnien och Hercegovina gjorde begränsade framsteg och befinner sig fortfarande i ett tidigt skede när det gäller att åstadkomma den kapacitet som krävs för att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Utbildningens kvalitet var generellt sett fortsatt låg, och åtgärderna för att förbättra transport- och energiinfrastrukturen var fortfarande otillräckliga. Strukturanpassningen har varit begränsad till sin omfattning.
Bosnien och Hercegovina är på det hela taget i ett tidigt skede av förberedelserna/har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller beredskapen och förmågan att uppfylla de skyldigheter som följer av ett EU-medlemskap och måste avsevärt påskynda anpassningen till EU:s regelverk samt genomföra relevant lagstiftning och se till att den efterlevs. Begränsade eller inga framsteg gjordes i fråga om de olika kapitlen i EU:s regelverk under rapporteringsperioden.
I Bosnien och Hercegovina har det skett en tillbakagång på området offentlig upphandling, där landet under större delen av rapporteringsperioden tillämpade förmånsbehandling för inhemska anbudsgivare vid tilldelning av offentliga kontrakt. Ändringar av lagen om offentlig upphandling har ännu inte antagits av parlamentet. Begränsade framsteg gjordes när det gäller statistik, eftersom förberedelserna inför nästa folk- och bostadsräkning knappast har gått framåt. Vissa framsteg gjordes när det gäller intern finansiell kontroll inom den offentliga sektorn, och båda enheterna antog strategier.
Det krävs betydande insatser för att anpassa lagstiftningen till EU:s regelverk rörande den inre marknaden (fri rörlighet för varor, tjänster och kapital, konkurrenspolitik och finansiella tjänster). Bosnien och Hercegovina gjorde bara vissa framsteg när det gäller konkurrenspolitiken, genom att ytterligare anpassa lagen om statligt stöd till EU:s regelverk, och när det gäller finansiella tjänster. Detta kluster är avgörande för Bosniens och Hercegovinas förberedelser för att uppfylla de krav som avser EU:s inre marknad och är ytterst relevant för tidig integration och för utvecklingen av den gemensamma regionala marknaden.
Bosnien och Hercegovina gjorde begränsade eller inga framsteg på de flesta områden som rör konkurrenskraft och inkluderande tillväxt (informationssamhället och medier, beskattning, ekonomisk och monetär politik, företags- och industripolitik, utbildning och kultur samt tullunionen), där landet befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna/har nått en viss nivå av förberedelse. Dessa områden har betydande kopplingar till landets ekonomiska reformprogram. Socioekonomiska reformer måste genomföras för att bidra till att avhjälpa de befintliga strukturella svagheterna, den låga konkurrenskraften, den höga arbetslösheten samt effekterna av pandemin, som ytterligare understryker att behovet av reformer är akut. Vissa framsteg gjordes i och med antagandet av strategier för inkluderande utbildning, yrkesutbildning och företagarutbildning.
Bosnien och Hercegovina gjorde vissa eller begränsade framsteg på de flesta områden som rör den gröna agendan och hållbar konnektivitet (transeuropeiska nät, energi, miljö och klimatförändringar), där landet befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna/har nått en viss nivå av förberedelse. Landet måste avsevärt öka sina ambitioner för en grön omställning och anpassa sina lagar om gas och elektricitet till EU:s regelverk. Grön omställning och hållbar konnektivitet utgör nycklar till ekonomisk integration inom regionen och med EU, underlättar gränsöverskridande handel inom regionen och skapar verkliga fördelar för företag och medborgare. Detta kluster och de reformer som berörs har betydande kopplingar till det ekonomiska reformprogrammet, den ekonomiska planen och investeringsplanen och den gröna agendan för västra Balkan.
Bosnien och Hercegovina gjorde inga framsteg på områdena med koppling till resurser, jordbruk och sammanhållning (nämligen jordbruk och landsbygdsutveckling, livsmedelssäkerhet, veterinära frågor och växtskydd, fiske samt finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser), där landet befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna.
När det gäller yttre förbindelser har Bosnien och Hercegovina nått en viss nivå av förberedelse men gjorde inga framsteg. Landet måste intensifiera sina ansträngningar för att slutföra sin anslutning till Världshandelsorganisationen. Bosnien och Hercegovina uppmuntras starkt att förbättra sin anpassning till EU:s utrikespolitiska uttalanden och restriktiva åtgärder, vilken har minskat avsevärt, till 43 % i augusti 2021, vilket är oroande. Bosnien och Hercegovina har fortsatt att delta aktivt i regionalt samarbete och att upprätthålla goda grannförbindelser.
Kosovo
När det gäller de politiska kriterierna kännetecknades den största delen av rapporteringsperioden av politisk instabilitet i Kosovo. Efter de tidigarelagda parlamentsvalen i februari 2021 tillträdde en ny regering, med en majoritet utan tidigare motstycke i parlamentet.
Under större delen av rapporteringsperioden var lagstiftningsverksamheten, inbegripet de EU-relaterade reformansträngningarna, begränsad på grund av denna politiska instabilitet. Kosovos förnyade engagemang för EU-relaterade reformer bekräftades genom antagandet av en andra fas av den europeiska reformagendan och dess handlingsplan, vilka godkändes av parlamentet i oktober 2021, och genom regeringens kraftfulla fokus.
Genom ett beslut av författningsdomstolen i december 2020 ogiltigförklarades valet av den tidigare regeringen i juni 2020, parlamentet upplöstes och tidigarelagda val hölls i februari 2021. Efter att en oppositionsallians ledd av partiet Vetëvendosje vann en jordskredsseger godkände den nya parlamentsmajoriteten en ny regering i mars 2021.
I november 2020 åtalades Kosovos sittande president och han greps av den specialiserade åklagarmyndigheten för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han avgick därefter från sitt ämbete. Parlamentets dåvarande talman blev tillförordnad president, i enlighet med konstitutionen, innan han av det nya parlamentet i april 2021 valdes till president för en hel mandatperiod.
Under en stor del av rapporteringsperioden påverkades beslutsfattandet i parlamentet allvarligt av den polariserade politiska atmosfären, avsaknaden av en effektiv regeringsmajoritet och bristen på beslutsförhet. Parlamentet behöver förbättra sitt regelverk, inklusive arbetsordningen. Parlamentet förblev öppet under pandemin, samtidigt som man upprätthöll hälsoskyddsåtgärder.
På det hela taget var parlamentsvalet i februari 2021 välorganiserat, transparent och konkurrensutsatt, trots flera brister. Kosovos valprocess behöver fortfarande stärkas på ett övergripande sätt och de långvariga svagheterna under hela valcykeln åtgärdas, i enlighet med vad som konstaterats i EU:s valobservatörsuppdrag som inrättats successivt sedan 2014. Förstärkningen av den rättsliga och institutionella ramen för finansiering av kampanjer och politiska partier är ett område där det fortfarande behövs reformer.
Situationen i norra Kosovo är fortfarande en utmaning, särskilt när det gäller korruption, organiserad brottslighet och villkoren för yttrandefrihet.
Det finns en viss nivå av förberedelse när det gäller reformen av den offentliga förvaltningen, men det gjordes inga framsteg på detta område under rapporteringsperioden, mot bakgrund av de ofta återkommande förändringarna i regeringen. Lagen om offentliga tjänstemän trädde i kraft i juni, men inga betydande ansträngningar gjordes för att börja tillämpa den, särskilt när det gäller rekrytering. Inrättandet av en effektiv central rekryteringsavdelning försenades. Otillbörligt politiskt inflytande över utnämningar och avskedanden av innehavare av högre offentliga ämbeten och offentliga tjänstemän har observerats i vissa fall, och Kosovo har endast uppfyllt vissa av sina åtaganden rörande meritbaserade kriterier. Landet gjorde inga framsteg när det gäller att ta itu med ojämlikheten i den offentliga sektorns lönesystem. Processen för att effektivisera byråerna har avstannat. Den rättsliga osäkerheten för företag och enskilda kvarstår på grund av den fortsatta bristen på framsteg med att harmonisera sektorslagstiftningen med lagen om allmänna administrativa förfaranden. Det brådskar med ett förnyat engagemang för reformen av den offentliga förvaltningen.
Kosovo befinner sig fortfarande i ett tidigt skede när det gäller att utveckla ett välfungerande rättsväsen. Den övergripande rättskipningen fortsätter att vara långsam, ineffektiv och sårbar för otillbörligt politiskt inflytande. Vissa framsteg gjordes under rapporteringsperioden. Översynen av hur rättsstaten fungerar resulterade i en strategi och en handlingsplan för rättsstatssektorn som antogs i augusti 2021, som beskriver de viktigaste utmaningarna i rättsstatssystemet. Kosovo införde ett elektroniskt ärendehanteringssystem och ett centralt kriminalregister. Utmaningar återstår dock. Landet gjorde ansträngningar för att genomföra lagen om medling. Covid-19-pandemin påverkade den effektiva handläggningen av mål och hållandet av (och allmänhetens tillgång till) domstolsförhandlingar i Kosovo. Den nya regeringen har övervägt flera alternativ för en omprövning inom domstolsväsendet och åklagarmyndigheten. Ett eventuellt genomförande av en fullständig omprövning av engångskaraktär av alla åklagare och domare utgör en källa till allvarlig oro i detta sammanhang. En sådan process bör endast betraktas som en exceptionell sista utväg, när alla befintliga verktyg och mekanismer för att säkerställa integriteten och bekämpa korruption bland domare och åklagare har uttömts, och bör vara i linje med europeiska och internationella standarder samt råd från Venedigkommissionen.
Kosovo befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna/har nått en viss nivå av förberedelse i kampen mot korruption. Under rapporteringsperioden gjordes begränsade framsteg, bland annat när det gäller resultaten rörande utredning och lagföring av fall på hög nivå. Det krävs oförminskade ansträngningar för att uppnå mer proaktiva utredningar, slutliga domstolsbeslut och slutligt förverkande av tillgångar. Den särskilda åklagarmyndigheten förstärktes i och med att avdelningen för korruption och ekonomisk brottslighet inledde sin verksamhet och en övergripande ökning av personalstyrkan skedde. Lagstiftningspaketet mot korruption och den reviderade straffprocesslagen måste fortfarande antas. Den rättsliga ramen för förverkande är i kraft men tillämpas inte konsekvent, och värdet av slutgiltigt förverkade tillgångar är fortfarande lågt. Allmänt taget är korruptionen utbredd och fortsätter att utgöra ett allvarligt orosmoment. Trots de ansträngningar som gjorts behövs det en stark fortsatt politisk vilja för att på ett verkningsfullt sätt ta itu med frågor rörande korruption samt kraftfulla straffrättsliga åtgärder mot korruption på hög nivå.
Kosovo befinner sig i ett tidigt skede i kampen mot organiserad brottslighet. Landet gjorde begränsade framsteg under rapporteringsperioden när det gäller utredning och lagföring av fall av organiserad brottslighet. Den särskilda åklagarmyndigheten förstärktes med ytterligare specialiserad personal och riktad utbildningsverksamhet anordnades. De kraftfulla verktyg som föreskrivs i strafflagen och lagen om utökade möjligheter till förverkande har dock ännu inte utnyttjats fullt ut av polis och åklagare. Det behövs åtgärder för att stärka åklagarväsendet och säkerställa att det inte förekommer någon politisk inblandning i alla brottsbekämpande organs operativa verksamhet.
I juli 2020 ingick Europol och Kosovos polismyndighet ett samarbetsavtal. De ytterligare avtal som krävs för att detta samarbete ska bli operativt, vilket möjliggör tillgång till nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena) och utbyte av sambandsmän, slutfördes i september 2021.
Framsteg gjordes i kampen mot terrorism, i linje med de mål som anges i genomförandearrangemanget mellan EU och Kosovo för den gemensamma handlingsplanen mot terrorism på västra Balkan, särskilt när det gäller återanpassning och återintegrering av utländska terroriststridande och deras familjer. Myndigheterna i Kosovo måste vara mer effektiva i sina ansträngningar för att bekämpa penningtvätt och den tillämpliga lagstiftningen bör anpassas till EU:s regelverk och internationella normer.
Den rättsliga ramen garanterar i stort sett skyddet av mänskliga och grundläggande rättigheter i linje med EU:s normer. Det krävs dock ytterligare ansträngningar för att genomföra den fullt ut och för att förbättra samordningen och tillsynen av politik och lagstiftning som rör grundläggande rättigheter. Myndigheterna är fortfarande beroende av stöd och vägledning från givare och måste ta ett större ansvar. Mer måste göras för att på ett effektivt sätt garantera rättigheter för personer som tillhör minoriteter, bl.a. romer 3 och ashkali, och fördrivna personer, säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män i praktiken och stärka skyddet av kulturarvet. När det gäller yttrandefrihet har Kosovo nått en viss nivå av förberedelse och har ett pluralistiskt och livligt medieklimat. Oro kvarstår dock när det gäller offentliga smutskastningskampanjer, hot och fysiska angrepp på journalister. Bristen på finansiell självförsörjning, som ytterligare förvärrats av covid-19-pandemin, gör medierna sårbara för politiska intressen och affärsintressen. Public service-företaget är fortfarande sårbart för politiskt inflytande och en hållbar lösning för dess finansiering måste fortfarande hittas.
Kosovos myndigheter fortsatte att göra framsteg när det gäller att hantera både reguljär migration och blandade migrationsströmmar mot bakgrund av den svåra pandemisituationen. Kosovo ökade ytterligare sin inkvarteringskapacitet och sin beredskap att hantera en ökad tillströmning av migranter.
Vad avser de ekonomiska kriterierna har Kosovo gjort begränsade framsteg och befinner sig i ett tidigt skede när det gäller att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Ekonomin hamnade i recession 2020, men denna trend bröts under första halvåret 2021. Långvariga strukturella problem, såsom bristen på ekonomisk diversifiering och beroendet av finansiella flöden från diasporan, gjorde Kosovo mycket sårbart för den pandemirelaterade nedstängningen och reserestriktionerna. Som svar på krisen upphävde myndigheterna de finanspolitiska reglerna och antog två finanspolitiska paket. En kraftig ökning av utgifterna och krympande skatteintäkter ledde till ett stort budgetunderskott 2020, men en återhämtning i fråga om skatteintäkterna bidrog till att ett budgetöverskott uppnåddes första halvåret 2021. Företagsklimatet förbättrades i liten utsträckning. Utvecklingen inom den privata sektorn hämmas fortfarande av en utbredd informell ekonomi, ett långsamt och ineffektivt rättsväsende, en hög förekomst av korruption och en allmänt svag rättsstat.
Kosovo har gjort vissa framsteg och befinner sig i ett tidigt skede när det gäller den kapacitet som krävs för att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Få framsteg gjordes för att förbättra utbildningens kvalitet och åtgärda kompetensklyftor på arbetsmarknaden. Kosovo gjorde vissa framsteg när det gäller att förbättra väginfrastrukturen och öka investeringarna i förnybar energi, men den kolbaserade, föråldrade och otillförlitliga energiförsörjningen är fortfarande ett problem. Kosovo gjorde vissa framsteg när det gäller digitaliseringen av ekonomin. Strukturella förändringar sker endast långsamt eftersom ekonomin fortfarande i hög grad är beroende av små och mycket små företag som inte kan konkurrera internationellt, samtidigt som exportstrukturen fortsatt domineras av ett fåtal produkter, t.ex. basmetaller.
När det gäller goda grannförbindelser och regionalt samarbete fortsatte Kosovo att delta i de flesta regionala forum. Kosovo upprätthöll överlag goda förbindelser med Albanien, Montenegro och Nordmakedonien. Ingen förändring har skett i Kosovos formella förbindelser med Bosnien och Hercegovina, som inte erkänner Kosovos självständighet och båda parter upprätthåller ett strikt viseringssystem.
När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Serbien fortsatte den EU-stödda dialogen med högnivåmöten den 15 juni och den 19 juli 2021 samt tre möten mellan chefsförhandlarna. Under rapporteringsperioden utsåg båda parterna nya chefsförhandlare och förhandlingsteam. Kosovo måste samarbeta konstruktivt och göra ytterligare betydande ansträngningar för att genomföra alla tidigare ingångna avtal och bidra till uppnåendet av ett övergripande rättsligt bindande avtal med Serbien. Det brådskar med ett sådant avtal, som är avgörande för att Kosovo och Serbien ska kunna gå vidare på sina respektive vägar mot ett EU-medlemskap.
När det gäller anpassningen till europeiska normer gjordes under rapporteringsperioden vissa framsteg på områdena offentlig upphandling, statistik och finansiell kontroll. På de flesta områden som omfattas av kluster 2 (den inre marknaden) har Kosovo nått en viss nivå av förberedelse, närmare bestämt fri rörlighet för varor, kapital, bolagsrätt och immateriella rättigheter, medan Kosovo måttligt är förberett i fråga om rörlighet för arbetstagare, tjänster och etableringsfrihet samt finansiella tjänster. Kosovo befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna när det gäller konkurrens, konsumentpolitik och hälsoskydd. Under rapporteringsperioden gjorde Kosovo vissa framsteg på alla områden utom konsumentpolitik och hälsoskydd, där endast begränsade framsteg gjordes. På området konkurrenskraft och inkluderande tillväxt gjordes vissa framsteg på de flesta områden (tull, beskattning, informationssamhället och medier, företags- och industripolitik), men framstegen inom forskning, utbildning och kultur var begränsade. Inom energisektorn gjorde Kosovo vissa framsteg på de politikområden som rör den gröna agendan och hållbar konnektivitet, men framstegen var begränsade på områdena transport, miljö och klimatförändringar. På området resurser och jordbruk gjordes endast begränsade framsteg när det gäller jordbruk, livsmedelssäkerhet, veterinära frågor och växtskydd. Inom handelspolitiken gjordes vissa framsteg när det gäller att minska handelsunderskottet, men Kosovo har ännu inte ratificerat Ceftas tilläggsprotokoll om förenklade handelsprocedurer respektive handel med tjänster. Sammantaget måste Kosovo förbättra sin administrativa kapacitet och samordning inom samtliga sektorer, för att åstadkomma ett effektivt genomförande av EU:s regelverk.
Turkiet
Det finns allvarliga brister i funktionen hos Turkiets demokratiska institutioner. Tillbakagången för demokratin fortsatte under rapporteringsperioden. De strukturella bristerna i presidentsystemet kvarstod. Viktiga rekommendationer från Europarådet och dess organ har ännu inte följts. Parlamentet saknade fortfarande de medel som behövs för att utkräva ansvar av regeringen. Den konstitutionella strukturen innebär en fortsatt centralisering av befogenheterna på presidentnivå utan att en sund och effektiv maktfördelning mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten säkerställs. I avsaknad av en effektiv mekanism för kontroll och motvikter är den verkställande maktens demokratiska ansvarsskyldighet fortfarande begränsad till val. Attacken mot oppositionspartierna fortsatte, bland annat genom författningsdomstolens godkännande av ett åtal från kassationsdomstolens chefsåklagare med syftet att upplösa det näst största oppositionspartiet, vilket bidrog till att försvaga den politiska mångfalden i Turkiet. Under rapporteringsperioden avskedade presidenten centralbankschefen två gånger.
Trots att undantagstillståndet upphävdes i juli 2018 kvarstod vissa rättsliga bestämmelser i lagstiftningen som gav de statliga myndigheterna extraordinära befogenheter och bibehöll flera av de begränsningar som infördes under undantagstillståndet. Detta fortsatte att påverka demokratin och de grundläggande rättigheterna i betydande omfattning. I juli 2021 antog Turkiets parlament ett lagförslag som förlänger dessa restriktioner från tiden för undantagstillståndet med ytterligare ett år. Undersökningskommissionen för åtgärder i samband med undantagstillståndet har ännu inte avslutat sin utredning av de ärenden som rör offentliganställda som under denna period avskedades genom dekret.
Den regerande koalitionsregeringens påtryckningar på borgmästare från oppositionspartierna försvagade den lokala demokratin ytterligare. Borgmästare från oppositionspartierna blev föremål för administrativa och rättsliga utredningar. I sydöstra delen av landet fortsatte de tvångsavskedade borgmästarna att ersättas av regeringsutsedda förvaltare, vilket berövade medborgarna deras valda representation. I de flesta fall har de nya förvaltarna ställt in kommunfullmäktiges möten. Hundratals lokala politiker och förtroendevalda greps på grund av anklagelser rörande terrorism.
Situationen i sydöstra delen av landet var fortfarande mycket oroande. Regeringen genomförde inhemska och gränsöverskridande säkerhetsinsatser och militära insatser i Irak och Syrien. Säkerhetssituationen var fortsatt vansklig i gränsområdena, med återkommande terroristdåd av Kurdistans arbetarparti (PKK), som står kvar på EU:s förteckning över personer, grupper och enheter som är inblandade i terroristhandlingar. EU fördömde otvetydigt PKK:s attacker och uttryckte solidaritet med offrens familjer. Även om regeringen har en legitim rätt att bekämpa terrorism, är det viktigt att den gör detta i överensstämmelse med rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Åtgärder mot terrorism måste vara proportionerliga. Det gjordes inga framsteg när det gäller att återuppta en trovärdig politisk process för att åstadkomma en fredlig och hållbar lösning. Människorättsorganisationer och oppositionspartier rapporterade om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna från säkerhetsstyrkornas sida.
Omkring 4 000 medlemmar och tjänstemän från HDP (Folkets demokratiska parti) sitter fortfarande fängslade, däribland ett antal parlamentsledamöter. I juni godkände författningsdomstolen ett åtal med krav på att HDP skulle upplösas, att 451 HDP-ledare skulle åläggas med förbud mot politisk verksamhet, däribland partiets medordförande och alla tidigare och nuvarande parlamentsledamöter, samt att partiets bankkonton skulle frysas. Åklagarmyndigheten hade i parlamentet lagt fram begäranden om att upphäva immuniteten för nästan alla HDP:s parlamentsledamöter.
När det gäller frågor som rör det civila samhället fortsatte den allvarliga tillbakagången. Det civila samhället utsattes för ständiga påtryckningar och dess utrymme att verka fritt har fortsatt att minska, vilket begränsar yttrandefriheten och föreningsfriheten. Den nya lagen om förhindrande av finansiering av spridning av massförstörelsevapen ger upphov till oro när det gäller eventuella begränsningar av verksamheten för människorättsförsvarare och det civila samhället.
Den rättsliga och institutionella ram som styr säkerhets- och underrättelsesektorn förblev oförändrad, med förstärkt civil tillsyn över säkerhetsstyrkorna inom ramen för presidentsystemet. Regeringen vidtog åtgärder för att ytterligare konsolidera den civila kontrollen över säkerhetsstyrkorna.
Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse/är måttligt förberett i fråga om reformer av den offentliga förvaltningen. Inga framsteg gjordes under rapporteringsperioden. Turkiet saknar en omfattande reformagenda för den offentliga förvaltningen och en institution som ansvarar för processen. Oro kvarstod över förvaltningens och personalförvaltningens ansvarsskyldighet. Det saknas fortfarande politisk vilja till reformer. Även om den politiska samordningen mellan de centrala statliga institutionerna fortfarande var stark, är beslutsfattandet inte evidensbaserat eller inriktat på delaktighet. Politiseringen av förvaltningen fortsatte. Kvinnornas representation var fortsatt låg på de högre nivåerna av förvaltningen.
Turkiets rättsväsen befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna. Den allvarliga tillbakagång som noterats sedan 2016 fortsatte. Oro kvarstod, särskilt över den systemiska avsaknaden av oberoende för rättsväsendet och otillbörliga påtryckningar på domare och åklagare. I den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter planeras vissa positiva åtgärder, men den avhjälper inga av de främsta bristerna i fråga om rättsväsendets oberoende. Framför allt planeras inga åtgärder för att förbättra respekten för principen om maktdelning eller för att förbättra strukturen hos rådet för domare och åklagare och urvalsförfarandet för medlemmarna i rådet, vilket länge rekommenderats av Europarådets Venedigkommission och Europeiska kommissionen. Trots att de domare eller åklagare som hade avskedats efter kuppförsöket frikändes, återinsattes ingen av dem. Bristen på objektiva, meritbaserade, enhetliga och på förhand fastställda kriterier för rekrytering och befordran av domare och åklagare var fortfarande en källa till oro. När det gäller institutionen ”brottmålsdomare för fred” förekom fortsatta farhågor kring dess jurisdiktion och utövande av verksamhet.
När det gäller kampen mot korruption befann sig Turkiet fortfarande i ett tidigt skede av förberedelserna och gjorde inga framsteg under rapporteringsperioden. Landet inrättade inte några korruptionsbekämpande organ i enlighet med sina internationella åtaganden. Bristerna i den rättsliga ramen och den institutionella strukturen möjliggjorde otillbörligt politiskt inflytande i utrednings- och lagföringsfaserna i korruptionsärenden. De offentliga institutionernas ansvarsskyldighet och öppenhet måste förbättras. Avsaknaden av en strategi och handlingsplan mot korruption tydde på att det inte finns politisk vilja att bekämpa korruption på ett beslutsamt sätt. De flesta av rekommendationerna från Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) har inte genomförts. Allmänt taget är korruptionen utbredd och fortsätter att utgöra ett orosmoment.
Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse i kampen mot organiserad brottslighet och gjorde begränsade framsteg. Samarbetet mellan Europol och Turkiet bygger på ett strategiskt samarbetsavtal som trädde i kraft i juli 2004. Förhandlingar pågår om ett internationellt avtal om utbyte av personuppgifter mellan Europol och de turkiska myndigheter som är behöriga att bekämpa grov brottslighet och terrorism, vilket kräver att Turkiet reformerar sin lagstiftning för att anpassa sin dataskyddslagstiftning till europeiska normer. Turkiet bör förbättra sina resultat när det gäller att upplösa kriminella nätverk och beslagta tillgångar som härrör från brott. Den rättsliga ram som reglerar kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism måste förbättras i linje med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och Venedigkommissionens rekommendationer om lagen om förhindrande av finansiering av spridning av massförstörelsevapen. Det krävs ansträngningar för att förbättra lagstiftningen om IT-brottslighet och vittnesskydd.
Försämringen av de mänskliga och grundläggande rättigheterna fortsatte. Många av de åtgärder som infördes under undantagstillståndet fortsätter att gälla. Den rättsliga ramen omfattar allmänna garantier om respekt för mänskliga och grundläggande rättigheter, men lagstiftningen och det praktiska genomförandet måste fortfarande anpassas till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Omfattande begränsningar för journalister, författare, advokater, akademiker, människorättsförsvarare och kritiska röster fortsatte att ha en negativ inverkan på utövandet av deras friheter och har lett till självcensur. Turkiets vägran att genomföra domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, särskilt i fallen Selahattin Demirtaş och Osman Kavala, ökade farhågorna ytterligare när det gäller iakttagandet av internationella och europeiska normer inom rättsväsendet. Turkiets utträde ur Istanbulkonventionen innebar också att landets åtagande att följa sådana normer ifrågasattes. Den nya handlingsplanen för mänskliga rättigheter, som utlovade reformer på ett antal områden, tar inte upp kritiska frågor.
Den allvarliga tillbakagången fortsatte när det gäller yttrandefriheten. Lagstiftningen och dess tillämpning, särskilt bestämmelserna om nationell säkerhet och terrorismbekämpning, fortsatte att strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella normer och avvika från Europadomstolens rättspraxis. Oppositionens möjlighet att göra sin röst hörd och yttrandefriheten påverkades negativt av de ökande påtryckningarna och de restriktiva åtgärderna. Brottmålen och de fällande domarna mot journalister, människorättsförsvarare, advokater, författare, oppositionspolitiker, studerande och användare av sociala medier fortsatte.
Det skedde en ytterligare allvarlig tillbakagång på området mötes- och föreningsfrihet genom återkommande förbud, oproportionerliga ingripanden och överdriven användning av våld mot fredliga demonstrationer, utredningar, straffavgifter och åtal mot demonstranter som anklagats för ”terrorismrelaterad verksamhet”. Lagstiftningen och dess tillämpning överensstämmer inte med Turkiets författning, europeiska normer eller internationella konventioner.
Rättigheterna för de mest missgynnade grupperna och för personer som tillhör minoriteter måste skyddas bättre. Romerna var fortfarande i stort sett utestängda från formella arbetstillfällen och deras levnadsvillkor försämrades kraftigt. Könsrelaterat våld, diskriminering, hatpropaganda mot minoriteter, särskilt homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner (hbtqi) utgör fortfarande en källa till allvarlig oro.
När det gäller migrations- och asylpolitiken gjorde Turkiet vissa framsteg. Efter incidenterna i mars 2020, då Turkiet aktivt uppmuntrade migranter och flyktingar att ta sig landvägen till Europa via Grekland, har situationen slutligen trappats ned. Vissa framsteg gjordes med att stärka övervaknings- och skyddskapaciteten vid den östra landgränsen. Uttalandet från EU och Turkiet från mars 2016 fortsatte att ge resultat och Turkiet spelade fortsatt en nyckelroll för att säkerställa en effektiv hantering av migrationsströmmarna längs den östra Medelhavsrutten. Återsändandet av irreguljära migranter från de grekiska öarna inom ramen för uttalandet från EU och Turkiet avbröts dock av Turkiet med hänvisning till covid-19-restriktionerna. Vidarebosättningarna från Turkiet till EU återupptogs dock i juli 2020 trots restriktionerna. Även om antalet irreguljära inresor till Grekland minskade användes smugglingsrutterna till Italien och till de regeringskontrollerade områdena i Cypern i allt större utsträckning. Turkiet har fortfarande inte genomfört de bestämmelser om tredjelandsmedborgare som ingår i återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet, trots att dessa trädde i kraft i oktober 2017. Totalt sett var antalet olagliga gränspassager mellan Turkiet och Grekland fortfarande betydligt lägre än före antagandet av uttalandet från EU och Turkiet.
Turkiet fortsatte att göra betydande ansträngningar för att hysa den största flyktingbefolkningen i världen och tillgodose dess behov. I slutet av 2020 hade kontrakt ingåtts för den totala driftsbudgeten på 6 miljarder euro inom ramen för EU:s facilitet för flyktingar och i augusti 2021 hade över 4,2 miljarder euro hade betalats ut. Effektiva integrationsåtgärder är nödvändiga för att hantera den utvidgade närvaron av flyktingar i landet. Migranternas och flyktingarnas tillgång till offentlig hälso- och sjukvård bör förbättras. Inga av de kvarstående riktmärkena för viseringsliberalisering uppnåddes. Turkiet måste fortfarande ytterligare anpassa sin lagstiftning till EU:s regelverk rörande viseringspolitik.
Turkiets alltmer påstridiga utrikespolitik fortsatte att stå i strid med EU:s prioriteringar inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, särskilt på grund av landets stöd till militära insatser i Kaukasien, Syrien och Irak. Även om det finns en institutionell ram som gör det möjligt för Turkiet att delta i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, uppvisade Turkiet en mycket låg anpassningsgrad, på omkring 14 %. Turkiets militära stöd i Libyen, bland annat utplaceringen av utländska stridande på plats, och landets ihållande kritik av och brist på samarbete med Irini-insatsen, hindrar EU från att bidra effektivt till genomförandet av FN:s vapenembargo, och har lett till motstridiga strategier rörande Libyen. Turkiet vill se ett stabilt och välmående Syrien, vilket är ett mål som landet delar med EU. Turkiet fortsatte dock sina egna militära insatser i norra Syrien, bland annat genom turkiskt stödda miliser. Samtidigt ökade Turkiet tillhandahållandet av grundläggande tjänster och utökade sina infrastrukturnät i norra Syrien.
I november 2020 förlängde rådet den befintliga ramen för restriktiva åtgärder med anledning av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet. I sina slutsatser från december 2020 fördömde Europeiska rådet med kraft Turkiets ensidiga agerande, provokationer och upptrappade retorik mot EU, EU:s medlemsstater och europeiska ledare. Spänningarna i östra Medelhavet minskade från och med början av 2021. Turkiet upphörde med sin olagliga prospektering av kolväten i Greklands och Cyperns havsområden. I början av oktober hindrade dock turkiska örlogsfartyg fartyget Nautical Geo från att genomföra en undersökning i Cyperns exklusiva ekonomiska zon, och Turkiet skickade ut ett Navtex-meddelande för genomförande av seismiska undersökningar på ett område som skulle omfatta delar av Cyperns exklusiva ekonomiska zon. Dessutom fortsatte Turkiet att vidta åtgärder i syfte att ändra statusen för den avspärrade staden Varosha genom oacceptabla ensidiga beslut som strider mot de relevanta resolutionerna 550 (1984) och 789 (1992) från FN:s säkerhetsråd. EU har med kraft fördömt Turkiets ensidiga åtgärder och de oacceptabla tillkännagivanden som den turkiske presidenten och ledaren för den turkcypriotiska befolkningsgruppen gjorde den 20 juli 2021 om att fortsätta återöppnandet av den avspärrade staden Varosha på Cypern. EU har manat till ett omedelbart upphävande av dessa åtgärder och ett upphävande av alla åtgärder som vidtagits avseende Varosha sedan oktober 2020.
EU har upprepade gånger poängterat nödvändigheten av att Turkiet respekterar EU:s medlemsstaters suveräna rättigheter att t.ex. ingå bilaterala avtal och undersöka och utnyttja sina naturresurser, i enlighet med EU:s regelverk och folkrätten, bland annat FN:s havsrättskonvention. Turkiet måste göra en entydig utfästelse om goda förbindelser med grannländerna, respekt för internationella avtal och fredlig tvistlösning i enlighet med FN-stadgan, vid behov genom hänvändelse till Internationella domstolen.
Turkiet har inte säkerställt att tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EU och Turkiet genomförs på ett fullständigt och icke-diskriminerande sätt eller att alla hinder för den fria rörligheten för varor avlägsnas, exempelvis begränsningarna när det gäller de direkta transportförbindelserna med Cypern. Inga framsteg gjordes när det gäller att normalisera de bilaterala förbindelserna med Republiken Cypern, och de informella samtalen i april 2021 lyckades inte bana väg för ett återupptagande av de formella förhandlingarna.
I mars 2021 och juni 2021 konstaterade Europeiska rådet att Europeiska unionen har ett strategiskt intresse av en stabil och säker miljö i östra Medelhavsområdet och av att samarbetsinriktade och ömsesidigt gynnsamma förbindelser utvecklas med Turkiet. Mot bakgrund av att den olagliga borrningsverksamheten hade upphört, de bilaterala samtalen mellan Grekland och Turkiet hade återupptagits och samtalen om Cypernproblemet under FN:s överinseende skulle inledas, erbjöd sig ledarna att främja en mer positiv dynamik i förbindelserna mellan EU och Turkiet. I detta syfte uttryckte de sin beredvillighet att föra diskussioner med Turkiet på ett gradvist, proportionerligt och reversibelt sätt rörande ett antal områden av gemensamt intresse, under förutsättning att Turkiet uppfyller de fastställda villkor som anges i tidigare slutsatser från Europeiska rådet och under förutsättning att den pågående nedtrappningen i östra Medelhavet fortsätter. Ledarna uppmanade Turkiet att avstå från förnyade provokationer eller ensidiga handlingar som strider mot internationell rätt. Med beaktande av det gemensamma meddelandet bekräftade de Europeiska unionens beslutsamhet att, i händelse av sådana åtgärder, använda de instrument och alternativ som står till dess förfogande för att försvara dess och dess medlemsstaters intressen samt för att upprätthålla regional stabilitet.
Turkiet fortsatte att hävda att avgränsningen av den maritima jurisdiktionen och de militära avtalen mellan Turkiet och Libyen från 2019 var giltiga. EU anser att de utgör en kränkning av tredjestaters suveräna rättigheter, eftersom de är oförenliga med sjörätten och inte kan medföra några rättsverkningar för tredjestater.
När det gäller de ekonomiska kriterierna har Turkiets ekonomi kommit långt, men några framsteg har inte skett under rapporteringsperioden och allvarliga farhågor kvarstår i fråga om hur ekonomin fungerar. Myndigheterna vidtog en omfattande och bred uppsättning åtgärder för att stimulera den inhemska efterfrågan och mildra de ekonomiska återverkningarna av covid-19-pandemin. Till följd av detta återhämtade sig ekonomin snabbt från krisen och nådde redan under tredje kvartalet 2020 de nivåer som rådde före krisen. Samtidigt som myndigheterna gav ett kraftfullt politiskt svar på krisen undergrävdes trovärdigheten och effektiviteten hos åtgärderna av bristerna i den institutionella och politiska samordningen, och obalanserna ökade. Den makroekonomiska policymixen var alltför starkt beroende av kreditkanalen, medan de direkta finanspolitiska stödåtgärderna var rätt begränsade med tanke på att de sociala utmaningarna och utmaningarna på arbetsmarknaden var omfattande. Den kraftiga monetära expansionen förra året försvagade liran, ökade inflationen och dollariseringen och ledde till utflöden av portföljplaceringar. Elimineringen av underskottet i bytesbalansen 2019 visade sig inte vara bestående och de externa obalanserna gör ekonomin fortsatt mycket sårbar. Penningpolitiken stramades åt under hösten 2020, men det abrupta avskedandet av centralbankschefen i mars 2021, bara fyra månader efter utnämningen, ledde till oro på finansmarknaden och ett ifrågasättande av myndigheternas engagemang för att minska inflationen.
Den institutionella och rättsliga miljön försvagades ytterligare och det finns ihållande problem med förutsägbarhet, transparens och genomförande av lagstiftning. Förfarandena vid marknadsutträde var fortfarande kostsamma och långsamma. Den informella sektorn gick tillbaka under krisen, men svarar fortfarande för en stor del av ekonomin. Statliga ingripanden i prissättningsmekanismerna kvarstår. För tillhandahållandet av statligt stöd saknas lämpliga regler om genomförande, efterlevnad och transparens. Med stöd av en ackommoderande penningpolitik fram till hösten 2020 och gynnsamma regleringsåtgärder ökade bankernas utlåning kraftigt, vilket särskilt stimulerades av statsägda banker. Banksektorn förblev välkapitaliserad och drog nytta av den återhållsamma regleringen och andra krisdämpande åtgärder. Pandemin hade en mycket negativ inverkan på arbetsmarknaden och när det gäller fattigdom. Antalet uppgivna arbetare ökade betydligt och sysselsättningen sjönk långt under de nivåer som rådde för några år sedan. Kvinnornas arbetsmarknadsdeltagande och sysselsättning låg kvar på särskilt låga nivåer. Andelen unga människor som varken arbetar eller studerar har ökat.
Turkiet gjorde begränsade framsteg och har nått en god nivå av förberedelse när det gäller kapaciteten att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Trots vissa framsteg med att förbättra tillgången till utbildning kvarstår den bristande överensstämmelsen mellan utbildningssystemet och arbetsmarknadens behov. Utgifterna för forskning och utveckling fortsatte att öka i långsam takt, men låg fortfarande långt under regeringens mål. Tack vare gynnsamma finansieringsvillkor och förmånliga lån återhämtade sig investeringsverksamheten under 2020. Framsteg gjordes när det gäller diversifiering av energiförsörjningen och utvecklingen av sektorn för förnybar energi. Utvidgningen av kravet på lokalt innehåll gav fortsatt anledning till oro. EU:s relativa andel av Turkiets utrikeshandel ökade något, trots att Turkiet fortsätter att göra avsteg från sina skyldigheter enligt tullunionen mellan EU och Turkiet.
När det gäller Turkiets förmåga att påta sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap var Turkiets anpassning till EU:s regelverk mycket begränsad och arbetet bedrivs mer eller mindre på ad hoc-basis.
Klustret den inre marknaden är avgörande för att tullunionen ska fungera väl och för att Turkiet ska kunna integreras i EU:s inre marknad. Turkiet har nått en god nivå av förberedelse när det gäller den fria rörligheten för varor. Även om landet fortsatte att anpassa sig till EU:s tekniska lagstiftning inom ramen för den nya metoden och helhetsmetoden kvarstår de tekniska handelshinder som hindrar tullunionen från att fungera väl. Förberedelserna på områdena fri rörlighet för arbetstagare, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster befinner sig i ett tidigt skede eftersom många yrken är stängda för EU-medborgare. Turkiet är måttligt förberett i fråga om den fria rörligheten för kapital, särskilt på grund av de betydande återstående hindren för förvärv av tillgångar och fastigheter. Den rättsliga ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism förbättrades. Turkiet har nått en god nivå av förberedelse när det gäller anpassningen av lagstiftningen om konsumentskydd och hälsoskydd, vilket exemplifieras av Turkiets kraftfulla vaccinationskampanj mot covid-19. På båda dessa områden finns det dock ett behov av att stärka den administrativa kapaciteten, samråden och samordningen mellan berörda parter. Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse i fråga om transportpolitik. Det saknas fortfarande genomförandebestämmelser, efterlevnadskontroll och insyn när det gäller statligt stöd, samtidigt som den institutionella strukturen fortfarande är ofullständig. I klustret konkurrenskraft och inkluderande tillväxt har det mestadels skett en tillbakagång i fråga om de ekonomirelaterade kapitlen. Detta gällde särskilt företags- och industripolitiken, främst på grund av att Turkiet har infört åtgärder som är oförenliga med EU:s principer för industripolitik; och den ekonomiska och monetära politiken, vilket återspeglar ett ökat politiskt tryck på centralbanken. Det har också skett en tillbakagång när det gäller socialpolitik och sysselsättning, kopplad till inskränkningen av fackliga rättigheter, avsaknaden av en verklig social dialog och den informella ekonomiska verksamhetens ihållande höga andel. När det gäller beskattning är Turkiet måttligt förberett, men det behövs en tydlig strategi för att undvika frekventa förändringar i skattesatserna och möjliggöra utbyte av information i skattefrågor med alla EU:s medlemsstater. Turkiet upprätthåller en god nivå av förberedelse för tullunionen men gjorde begränsade framsteg, bland annat när det gäller genomförandet. Turkiet fortsätter att göra avsteg från sina skyldigheter enligt tullunionen EU–Turkiet, vilket bidrar till ett stort antal handelshinder. Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse i fråga om informationssamhället och medier. Tillbakagången fortsatte, främst på grund av otillräcklig konkurrens, koncentration av medieägandet och tillsynsmyndigheternas bristande oberoende. Turkiet har kommit långt med sina förberedelser på området vetenskap och forskning och fortsatte att genomföra handlingsplanen för att stärka den nationella forsknings- och innovationskapaciteten och anpassa sig till det europeiska forskningsområdet. Turkiet är måttligt förberett inom utbildning och kultur och behöver ytterligare genomföra förbättringar i fråga om inkluderande utbildning, med särskilt fokus på flickor och barn från missgynnade grupper.
När det gäller klustret grön agenda och hållbar konnektivitet är Turkiet måttligt förberett inom transport- och energipolitiken. Landet gjorde vissa framsteg när det gäller energi- och transportnät, med byggandet av järnvägslinjen Halkali–Kapikule från Bulgariens gräns till Istanbul, vilket fortfarande pågår. Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller miljö och klimatförändringar. Landet står inför kritiska utmaningar på miljö- och klimatområdet, både när det gäller begränsningar och anpassning. Vissa framsteg gjordes, bland annat ratificeringen av Parisavtalet om klimatförändringar, ökningen av kapaciteten inom avfallshantering och rening av avloppsvatten och anpassningen av lagstiftningen, men efterlevnaden och genomförandet är fortfarande svaga. Turkiet måste följa upp detta med ett ökat nationellt fastställt bidrag inom ramen för Parisavtalet, långsiktiga strategiska planer för minskade koldioxidutsläpp och planer för anpassning samt lämplig lagstiftning som återspeglar dessa på det nationella planet. När det gäller klustret resurser, jordbruk och sammanhållning nådde Turkiet en viss nivå av förberedelse på området jordbruk och landsbygdsutveckling. Det skedde dock en tillbakagång under rapporteringsperioden, eftersom jordbrukspolitiken avvek från huvudprinciperna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Turkiet är en stor exportör av livsmedelsprodukter till EU och gjorde begränsade framsteg när det gäller livsmedelssäkerhet samt veterinära frågor och växtskydd. Turkiet måste göra ytterligare framsteg med att uppfylla EU:s normer, särskilt i fråga om bekämpningsmedelsrester. Landet gjorde goda framsteg med att genomföra fiskerilagstiftningen, resurs- och flottförvaltning samt inspektion och kontroll. Turkiet är måttligt förberett i fråga om regionalpolitik och samordning av strukturinstrument. Överlag gjorde landet vissa framsteg på detta område, särskilt när det gäller att påskynda absorptionen av IPA II-medel och ta itu med vissa strukturella svagheter. Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse när det gäller finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser och gjorde begränsade framsteg under rapporteringsperioden med att stärka den administrativa kapaciteten eller utforma genomförandebestämmelser för en korrekt tillämpning av systemet för egna medel.
Turkiet är måttligt förberett på området yttre förbindelser, framför allt på grund av de fortsatta avvikelserna från Gemensamma tulltaxan och den gemensamma handelspolitiken. Turkiet gjorde begränsade framsteg under rapporteringsperioden, då landet framgångsrikt ingick ett handelsavtal med Förenade kungariket efter det att avtalet mellan EU och Förenade kungariket ingåtts. Turkiet har nått en viss nivå av förberedelse i fråga om utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det skedde en tillbakagång inom ramen för den politiska dialogen om utrikes- och säkerhetspolitiken, eftersom Turkiets alltmer påstridiga utrikespolitik stod i strid med EU:s prioriteringar inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
På det hela taget krävs det på många områden ytterligare betydande ansträngningar för att anpassa lagstiftningen till EU:s regelverk. På alla områden behöver genomförandet och kontrollen av efterlevnaden förbättras avsevärt. Att säkerställa tillsynsmyndigheternas oberoende och utveckla den administrativa kapaciteten är avgörande för att Turkiet ska kunna göra ytterligare framsteg.
|
BILAGA 2 – STATISTISKA UPPGIFTER (från den 9 september 2021) |
||||||||||||||||||||||
|
Demografiska uppgifter |
Anmärkning |
Montenegro |
Nordmakedonien |
Albanien |
Serbien |
Turkiet |
Bosnien och
|
Kosovo |
EU-27 |
|||||||||||||
|
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
|||||||
|
Total befolkning (tusental) |
622 s |
622 s |
2 075 es |
2 077 s |
2 870 s |
2 862 s |
7 001 s |
6 964 s |
80 811 s |
82 004 s |
3 500 s |
3 492 ps |
1 799 es |
1 796 s |
446 209 ps |
446 446 bps |
||||||
|
Andel av personer i åldrarna 15–64 i den totala befolkningen (%) |
67,2 s |
66,9 s |
69,9 s |
69,6 s |
68,8 s |
68,7 s |
65,7 s |
65,3 s |
67,9 s |
67,8 s |
: |
: |
66,8 s |
67,1 s |
64,8 ps |
64,6 bps |
||||||
|
Obearbetat värde för naturlig befolkningsändring (per 1 000 invånare) |
1,2 |
1,0 |
0,8 |
- 0,3 |
2,5 |
2,3 |
- 5,4 |
- 5,3 |
10,1 |
9,1 |
- 2,4 p |
: |
7,7 |
6,9 |
- 1,0 ep |
- 1,1 bep |
||||||
|
Medellivslängd, män (år) |
74,5 |
74,0 |
74,6 |
74,7 |
77,4 |
77,6 |
73,5 |
73,4 |
76,2 |
76,4 |
: |
: |
: |
: |
78,2 ep |
78,5 bep |
||||||
|
Medellivslängd, kvinnor (år) |
79,3 |
79,5 |
78,8 |
78,6 |
80,5 |
80,7 |
78,4 |
78,6 |
81,6 |
81,8 |
: |
: |
: |
: |
83,7 ep |
84,0 bep |
||||||
|
Arbetsmarknaden |
Anmärkning |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
|||||
|
Relativt arbetskraftstal för personer i åldern 20–64: andel av befolkningen i åldern 20–64 som är ekonomiskt aktiv (%) |
70,5 |
71,8 |
70,4 |
71,5 |
74,8 ew |
75,9 ew |
72,5 |
72,9 |
62,3 |
62,2 |
58,4 w |
59,0 w |
46,6 w |
45,2 w |
77,9 |
78,2 |
||||||
|
Relativt arbetskraftstal för män i åldern 20–64: andel av den manliga befolkningen i åldern 20–64 som är ekonomiskt aktiv (%) |
78,6 |
79,2 |
84,2 |
83,4 |
84,5 ew |
84,4 ew |
80,2 |
80,1 |
83,8 |
83,3 |
71,7 w |
71,3 w |
72,7 w |
67,3 w |
84,0 |
84,2 |
||||||
|
Relativt arbetskraftstal för kvinnor i åldern 20–64: andel av den kvinnliga befolkningen i åldern 20–64 som är ekonomiskt aktiv (%) |
62,5 |
64,4 |
56,3 |
59,3 |
65,4 ew |
67,6 ew |
64,8 |
65,6 |
40,8 |
41,1 |
45,0 w |
46,9 w |
20,7 w |
23,2 w |
71,8 |
72,2 |
||||||
|
Sysselsättningsgrad i åldern 20–64 (% av befolkningen) |
||||||||||||||||||||||
|
Totalt |
59,8 |
60,8 |
56,1 |
59,2 |
65,6 ew |
67,1 ew |
63,1 |
65,2 |
55,6 |
53,8 |
47,7 w |
49,7 w |
33,2 w |
34,2 w |
72,3 |
73,1 |
||||||
|
Män |
66,7 |
67,5 |
66,6 |
69,7 |
73,9 ew |
74,7 ew |
70,5 |
72,1 |
76,0 |
73,2 |
59,5 w |
61,6 w |
52,6 w |
53,0 w |
78,2 |
78,9 |
||||||
|
Kvinnor |
52,9 |
54,2 |
45,2 |
48,4 |
57,4 ew |
59,7 ew |
55,8 |
58,2 |
35,2 |
34,4 |
35,8 w |
38,0 w |
14,1 w |
15,6 w |
66,4 |
67,2 |
||||||
|
Arbetsmarknaden, forts. |
Anmärkning |
Montenegro |
Nordmakedonien |
Albanien |
Serbien |
Turkiet |
Bosnien och
|
Kosovo |
EU-27 |
||||||||
|
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
||
|
Personer i åldern 15–24 som varken arbetar eller studerar, % av befolkningen i åldersgruppen |
16,2 |
17,3 |
24,1 |
18,1 |
26,5 w |
25,5 w |
16,5 |
15,3 |
24,4 |
26,0 |
21,6 w |
21,0 w |
30,1 w |
32,7 w |
10,5 |
10,1 |
|
|
Personer i åldern 15–29 som varken arbetar eller studerar, % av befolkningen i åldersgruppen |
21,0 |
21,3 |
29,8 |
24,5 |
28,6 w |
26,6 w |
20,1 |
19,0 |
27,6 |
29,5 |
25,5 w |
25,0 w |
37,3 w |
39,9 w |
13,1 |
12,6 |
|
|
Sysselsättning per huvudsektor |
|||||||||||||||||
|
Jordbruk, skogsbruk och fiske (%) |
8,0 s |
7,1 s |
15,7 s |
13,9 s |
37,4 ew |
36,4 ew |
15,9 s |
15,6 s |
18,4 s |
18,1 s |
15,7 w |
18,0 w |
3,5 w |
5,2 w |
4,5 s |
4,3 s |
|
|
Industrin (%) |
9,9 s |
9,5 s |
23,9 s |
24,1 s |
12,7 ew |
13,1 ew |
22,5 s |
22,6 s |
19,7 s |
19,8 s |
23,5 w |
23,8 w |
14,3 w |
15,1 w |
18,2 s |
18,1 s |
|
|
Byggsektorn (%) |
9,0 s |
9,9 s |
7,4 s |
7,0 s |
7,0 ew |
7,0 ew |
4,4 s |
4,8 s |
6,9 s |
5,5 s |
8,7 w |
7,9 w |
11,9 w |
12,6 w |
6,7 s |
6,7 s |
|
|
Tjänstesektorn (%) |
72,5 s |
73,1 s |
52,9 s |
55,0 s |
42,9 ew |
43,5 ew |
57,2 s |
56,9 s |
54,9 s |
56,6 s |
52,1 w |
50,3 w |
70,3 w |
67,1 w |
69,9 s |
70,1 s |
|
|
Antalet personer anställda inom den offentliga sektorn som andel av det totala antalet förvärvsarbetande, åldern 20–64 (%) |
1) 2) |
31,7 w |
29,3 w |
: |
: |
15,9 ew |
15,3 ew |
27,3 w |
26,6 w |
15,4 w |
16,8 w |
18,4 w |
17,2 w |
30,8 w |
27,6 w |
: |
: |
|
Antalet personer anställda inom den privata sektorn som andel av det totala antalet förvärvsarbetande, åldern 20–64 (%) |
3) 2) |
63,9 bw |
66,5 w |
: |
: |
84,1 ew |
84,7 ew |
72,7 w |
73,4 w |
84,6 w |
83,2 w |
81,6 w |
82,8 w |
69,2 w |
72,4 w |
: |
: |
|
Arbetslöshet (% av arbetskraften) |
|||||||||||||||||
|
Totalt |
15,2 |
15,2 |
20,8 |
17,3 |
12,3 ew |
11,5 ew |
12,8 |
10,5 |
10,9 |
13,7 |
18,5 w |
15,9 w |
29,4 w |
25,5 w |
7,3 |
6,7 |
|
|
Män |
15,3 |
14,7 |
21,3 |
16,5 |
12,7 ew |
11,6 ew |
12,1 |
10,0 |
9,6 |
12,4 |
17,3 w |
13,8 w |
28,3 w |
22,4 w |
7,0 |
6,4 |
|
|
Kvinnor |
15,1 |
15,7 |
19,9 |
18,4 |
11,9 ew |
11,4 ew |
13,8 |
11,2 |
13,8 |
16,5 |
20,5 w |
19,0 w |
33,3 w |
34,4 w |
7,6 |
7,1 |
|
|
Ungdomar, åldern 15–24 |
29,4 |
25,2 |
45,4 |
35,6 |
28,3 ew |
27,2 ew |
29,7 |
27,5 |
20,2 |
25,2 |
38,8 w |
33,8 w |
55,4 w |
49,4 w |
16,1 |
15,1 |
|
|
Långtids- (>12 månader) |
11,4 |
12,0 |
15,5 |
12,4 |
8,3 ew |
7,3 ew |
6,5 |
5,3 |
2,4 |
3,2 |
15,2 w |
12,1 w |
17,2 w |
16,2 w |
3,1 |
2,6 |
|
|
Genomsnittlig nominell lön per månad (i euro) |
4) |
16,2 |
17,3 |
24,1 |
18,1 |
26,5 w |
25,5 w |
16,5 |
15,3 |
24,4 |
26,0 |
21,6 w |
21,0 w |
30,1 w |
32,7 w |
10,5 |
10,1 |
|
Utbildning |
Anmärkning |
Montenegro |
Nordmakedonien |
Albanien |
Serbien |
Turkiet |
Bosnien och
|
Kosovo |
EU-27 |
||||||||
|
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
||
|
Ungdomar som lämnar skolan i förtid: andel av befolkningen i åldern 18–24 år med högst grundskoleutbildning och som inte deltar i vidareutbildning eller yrkesutbildning (%) |
4,6 |
5,0 |
7,1 |
7,1 |
17,4 w |
16,3 w |
6,8 |
6,6 |
31,0 |
28,7 |
5,4 w |
3,8 w |
9,6 w |
8,2 w |
10,5 |
10,2 |
|
|
Offentliga utgifter för utbildning som andel av BNP (%) |
: |
: |
: |
: |
3,2 psw |
: |
3,6 sw |
: |
4,3 |
: |
: |
: |
4,5 sw |
: |
: |
: |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 20–24 år med högst gymnasieutbildning, totalt |
: |
4,8 |
8,1 |
8,1 |
: |
: |
7,5 |
7,5 |
41,4 |
38,0 |
: |
: |
12,9 w |
8,6 w |
16,8 |
16,5 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 20–24 år med högst gymnasieutbildning, män |
: |
: |
6,5 |
6,4 |
: |
: |
7,7 |
7,3 |
41,8 |
39,5 |
: |
: |
12,0 w |
7,7 w |
19,3 |
19,0 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 20–24 år med högst gymnasieutbildning, kvinnor |
: |
: |
9,7 |
9,9 |
: |
: |
7,3 |
7,6 |
40,9 |
36,6 |
: |
: |
14,0 w |
9,6 w |
14,2 |
13,8 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 20–24 år med eftergymnasial utbildning som inte utgör högre utbildning, totalt |
84,6 |
82,4 |
82,5 |
83,7 |
: |
: |
85,6 |
85,9 |
37,4 |
39,8 |
87,1 w |
87,3 w |
78,9 w |
78,9 w |
66,9 |
66,6 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 20–24 år med eftergymnasial utbildning som inte utgör högre utbildning, män |
88,2 |
85,3 |
87,0 |
87,6 |
: |
: |
87,3 |
88,1 |
40,2 |
41,7 |
89,4 w |
89,9 w |
81,0 w |
83,3 w |
67,6 |
67,3 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 20–24 år med eftergymnasial utbildning som inte utgör högre utbildning, kvinnor |
80,7 |
79,3 |
77,8 |
79,4 |
: |
: |
83,8 |
83,7 |
34,6 |
37,9 |
84,4 w |
84,1 w |
76,6 w |
73,9 w |
66,2 |
65,8 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 30–34 år med högre utbildning, totalt |
32,4 |
36,8 |
33,3 |
35,7 |
27,3 ew |
31,3 ew |
32,8 |
33,5 |
28,8 |
31,4 |
23,5 w |
22,5 w |
20,9 w |
24,5 w |
39,4 |
40,3 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 30–34 år med högre utbildning, män |
29,3 |
35,4 |
26,4 |
32,1 |
22,5 ew |
27,1 ew |
26,4 |
26,9 |
30,2 |
32,7 |
18,8 w |
17,3 w |
20,9 w |
22,5 w |
34,1 |
35,1 |
|
|
Andel av befolkningen i åldern 30–34 år med högre utbildning, kvinnor |
35,5 |
38,1 |
40,4 |
39,4 |
33,2 ew |
36,6 ew |
39,4 |
40,4 |
27,4 |
30,0 |
28,4 w |
28,6 w |
20,8 w |
26,8 w |
44,8 |
45,6 |
|
|
Nationalräkenskaper |
Anmärkning |
Montenegro |
Nordmakedonien |
Albanien |
Serbien |
Turkiet |
Bosnien och
|
Kosovo |
EU-27 |
||||||||
|
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
||
|
Bruttonationalprodukt |
|||||||||||||||||
|
I löpande priser (miljarder euro) |
4 663 |
4 951 |
10 744 |
11 209 p |
12 828 |
13 753 p |
42 892 |
45 970 |
658 464 |
679 510 |
17 100 |
18 046 |
6 672 |
7 056 |
13 519 807 |
13 983 467 |
|
|
Per capita (euro) |
7 490 |
7 960 |
5 170 e |
: |
4 480 |
4 820 p |
6 140 |
6 620 |
8 090 |
8 230 |
4 885 s |
5 168 ps |
3 740 es |
3 956 s |
30 270 |
31 250 |
|
|
I köpkraftsstandard per capita |
14 890 |
16 020 |
11 560 e |
: |
9 360 |
9 840 p |
12 250 |
12 990 |
19 530 |
18 940 |
9 800 |
10 300 |
: |
: |
30 850 |
31 920 |
|
|
I köpkraftsstandard per capita, i förhållande till EU-genomsnittet (EU-27 = 100) |
48,3 |
50,2 |
37,5 |
: |
30,4 |
30,8 |
39,7 |
40,7 |
63,3 |
59,3 |
31,7 s |
32,3 s |
: |
: |
100 |
100 |
|
|
Real årlig förändring (i volym), jämfört med det föregående året (%) |
5,1 |
: |
2,9 |
3,2 p |
: |
: |
4,5 |
4,2 |
3,0 |
0,9 |
3,7 |
2,8 |
3,4 |
4,8 |
2,1 |
1,6 |
|
|
Bruttoförädlingsvärde per huvudsektor |
|||||||||||||||||
|
Jordbruk, skogsbruk och fiske (%) |
8,2 |
7,9 |
9,8 |
9,3 p |
21,1 |
21,0 p |
7,7 |
7,2 |
6,4 |
7,1 |
6,9 |
6,6 |
8,1 |
9,0 |
1,8 |
1,8 |
|
|
Industrin (%) |
12,5 |
11,9 |
21,5 |
20,7 p |
14,1 |
13,8 p |
25,4 |
24,0 |
24,9 |
24,2 |
23,9 |
23,1 |
24,2 |
23,4 |
20,2 |
19,8 |
|
|
Byggsektorn (%) |
7,0 |
7,9 |
6,2 |
6,4 p |
10,3 |
9,8 p |
5,4 |
6,9 |
7,9 |
6,0 |
4,8 |
5,0 |
10,4 |
10,1 |
5,3 |
5,5 |
|
|
Tjänstesektorn (%) |
72,4 s |
72,2 s |
62,6 s |
63,6 ps |
54,6 s |
55,4 ps |
61,6 s |
61,9 s |
60,7 s |
62,8 s |
64,4 s |
65,3 s |
57,2 s |
57,5 s |
72,7 s |
73,0 s |
|
|
Betalningsbalans |
|||||||||||||||||
|
Utländska direktinvesteringar netto (in – ut) (miljoner euro) |
20) 23) 24) |
322,5 w |
305,1 w |
603,7 w |
363,3 w |
1 022,2 w |
1 036,3 w |
3 156,5 w |
3 551,1 w |
7 937,3 w |
5 473,9 w |
507,1 w |
354,5 w |
225,8 w |
188,4 w |
- 58 382,8 s |
25 685,2 s |
|
Utländska direktinvesteringar netto (in - ut) (% av BNP) |
6,92 sw |
: |
5,64 psw |
: |
8,00 sw |
: |
7,44 sw |
: |
: |
: |
2,56 sw |
: |
: |
: |
- 0,4 s |
0,2 s |
|
|
Utländska direktinvesteringar netto (in - ut) i förhållande till EU-27 (miljoner euro) |
20) 23) 25) |
- 59,0 s |
40,0 s |
290,0 w |
193,0 s |
215,6 w |
610,3 s |
1 837,4 w |
2 186,0 s |
1 425,4 s |
- 325,5 w |
293,4 w |
200,1 w |
45,7 s |
152,5 s |
- 44 692,0 s |
12 492,4 s |
|
Utländska direktinvesteringar netto (in - ut) i förhållande till EU-27 (% av BNP) |
25) 26) |
- 1,27 s |
0,81 s |
2,70 sw |
1,72 ps |
1,68 sw |
4,44 ps |
4,28 sw |
4,76 s |
0,22 s |
- 0,05 sw |
1,72 sw |
1,11 sw |
0,69 s |
2,16 s |
- 0,33 s |
0,09 s |
|
Penningöverföringar i % av BNP |
4,89 s |
4,83 s |
1,86 s |
1,75 ps |
5,22 s |
5,11 ps |
5,01 s |
5,83 s |
0,05 s |
0,02 s |
8,52 s |
8,36 s |
12,00 s |
12,07 s |
0,15 s |
0,15 s |
|
|
Utrikeshandel med varor |
Anmärkning |
Montenegro |
Nordmakedonien |
Albanien |
Serbien |
Turkiet |
Bosnien och
|
Kosovo |
EU-27 |
||||||||
|
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
||
|
Export till EU-27 som andel av värdet av den totala exporten (%) |
43,1 s |
37,0 s |
80,3 s |
78,5 s |
75,9 s |
76,4 s |
67,0 s |
66,3 s |
43,3 s |
42,2 s |
72,2 s |
72,3 s |
27,5 s |
33,2 s |
: |
: |
|
|
Import från EU-27 som andel av värdet av den totala importen (%) |
47,1 s |
47,0 s |
52,9 s |
50,8 s |
60,0 s |
57,7 s |
55,9 s |
54,7 s |
32,9 s |
31,6 s |
59,7 s |
61,1 s |
42,7 s |
49,1 s |
: |
: |
|
|
Handelsbalans (miljoner euro) |
- 2 154 |
- 2 185 |
- 1 804 |
- 2 040 |
- 2 596 |
- 2 843 |
- 4 424 |
- 5 356 |
- 46 047 |
- 27 836 |
- 3 770 |
- 4 093 |
- 2 980 |
- 3 114 |
148224,8 |
191345,8 |
|
|
Internationell handel med varor och tjänster i förhållande till BNP |
|||||||||||||||||
|
Import (% av BNP) |
66,7 |
64,8 |
72,8 |
76,5 p |
45,2 |
45,0 p |
59,1 |
61,0 |
31,3 |
29,9 |
57,3 |
55,2 |
57,3 |
56,4 |
45,4 |
45,9 |
|
|
Export (% av BNP) |
42,9 |
43,7 |
60,4 |
62,3 p |
31,6 |
31,3 p |
50,4 |
51,0 |
31,2 |
32,7 |
42,5 |
40,5 |
29,1 |
29,3 |
49,3 |
49,4 |
|
|
Offentliga finanser |
Anmärkning |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
|
** Offentligt överskott (+) / underskott (–) (% av BNP) |
- 4,6 w |
- 2,0 w |
- 1,8 w |
- 2,0 w |
- 1,6 w |
- 1,9 w |
0,6 ew |
- 0,2 ew |
- 2,9 w |
- 4,5 w |
1,6 w |
: |
: |
: |
- 0,4 |
- 0,5 |
|
|
** Den offentliga skulden i % av BNP |
5) |
70,1 ew |
76,5 w |
40,4 w |
40,7 w |
65,0 w |
63,8 w |
54,4 ew |
52,9 ew |
30,2 w |
32,6 w |
40,8 w |
: |
17,1 ew |
: |
79,5 |
77,5 |
|
Finansiella indikatorer |
Anmärkning |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
|
Årlig förändring i konsumentpriser (%) |
6) |
2,9 w |
0,5 w |
2,3 d |
0,7 d |
1,8 w |
1,7 w |
2,0 d |
1,9 d |
16,3 d |
15,2 d |
1,4 w |
0,6 w |
1,1 w |
2,7 w |
1,8 |
1,4 |
|
Privat skuldsättning, konsoliderad, i förhållande till BNP (%) |
7) 8) 9) |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
2,3 w |
3,3 w |
3,4 w |
: |
: |
: |
: |
: |
|
Total utlandsskuld, i förhållande till BNP (%) |
10) |
164,7 s |
: |
73,0 s |
72,7 ps |
65,1 s |
59,9 ps |
62,5 sw |
: |
: |
: |
68,0 sw |
: |
: |
: |
: |
: |
|
Total skuld i utländsk valuta, i förhållande till BNP (%) |
11) |
: |
15 w |
: |
: |
65 w |
61 w |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
: |
|
Utlåningsränta (ett år), per år (%) |
12) 13) 14) 15) |
6,36 w |
6,01 w |
3,00 w |
2,75 w |
5,66 w |
6,27 w |
4,25 w |
3,50 w |
28,89 w |
15,82 w |
3,79 w |
3,29 w |
6,65 w |
6,51 w |
: |
: |
|
Inlåningsränta (ett år), per år (%) |
12) 13) 16) 17) 18) 19) |
0,56 w |
0,40 w |
0,15 w |
0,15 w |
0,73 w |
0,49 w |
1,75 w |
1,00 w |
22,31 w |
14,56 w |
0,05 w |
0,06 w |
1,31 w |
1,46 w |
: |
: |
|
Valutareservens värde (inklusive guld) (miljoner euro) |
13) 20) 21) |
1 049,8 w |
1 366,8 w |
2 867,1 w |
3 262,6 w |
3 399,0 w |
3 359,6 w |
11 261,8 w |
13 378,5 w |
78 770,5 w |
94 413,6 w |
5 944,1 w |
6 441,1 w |
769,3 w |
863,7 w |
: |
: |
|
Guld- och valutareserv uttryckt i antal importmånader |
13) 22) |
4,0 sw |
5,1 sw |
4,4 sw |
4,6 sw |
7,0 sw |
6,5 sw |
5,3 sw |
5,7 sw |
4,5 sw |
5,6 sw |
7,3 sw |
7,8 sw |
2,4 sw |
2,6 sw |
: |
: |
|
Ekonomi |
Anmärkning |
Montenegro |
Nordmakedonien |
Albanien |
Serbien |
Turkiet |
Bosnien och
|
Kosovo |
EU-27 |
||||||||
|
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
||
|
Industriproduktionsindex (2015 = 100) |
27) |
113,7 |
106,7 |
109,2 |
113,2 |
96,6 w |
95,5 w |
110,8 |
111,2 |
114,2 |
113,6 |
109,4 |
103,5 |
: |
: |
106,5 |
105,7 |
|
Infrastruktur |
Anmärkning |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
|
Järnvägsnätets täthet (antal linjer i drift per tusen km²) |
28) |
18,1 sw |
: |
26,9 s |
26,9 s |
11,6 sw |
5,9 sw |
42,5 sw |
42,5 sw |
13,2 ds |
13,3 s |
19,9 sw |
19,9 sw |
30,5 sw |
30,5 sw |
: |
: |
|
Motorvägarnas längd (kilometer) |
0 zw |
0 zw |
287 |
335 |
: |
: |
963 w |
781 w |
2 842 |
3 060 |
198 w |
208 w |
119 w |
137 w |
: |
: |
|
|
Energi |
Anmärkning |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
2018 |
2019 |
|
Nettoenergiimport i förhållande till BNP |
4 s |
4 s |
6 s |
7 ps |
1 s |
2 ps |
5 s |
5 s |
2 s |
1 s |
5 s |
5 s |
6 s |
6 s |
2,9 s |
2,6 s |
|
Källa: Eurostat och statistikmyndigheterna på västra Balkan och i Turkiet
|
: = uppgift saknas |
||||||||||||||||||
|
b = avbrott i serie |
||||||||||||||||||
|
d = avvikande definition |
||||||||||||||||||
|
e = beräknat värde |
||||||||||||||||||
|
p = preliminärt |
||||||||||||||||||
|
s = Eurostats uppskattning |
||||||||||||||||||
|
w = uppgift som lämnats av och på den nationella statistikmyndighetens ansvar och som offentliggörs ”i befintligt skick” och utan någon garanti för deras kvalitet och överensstämmelse med EU:s statistiska metoder. |
||||||||||||||||||
|
z = ej tillämpligt och därmed lika med 0 |
||||||||||||||||||
|
Fotnoter: |
||||||||||||||||||
|
1) |
Montenegro: uppgifterna avser antalet arbetstagare i den offentliga sektorn som andel av det totala antalet sysselsatta personer. |
|||||||||||||||||
|
2) |
Bosnien och Hercegovina: den offentliga sektorn omfattar avdelningarna O, P och Q i Nace rev. 2, medan den privata sektorn omfattar andra Nace-avdelningar. |
|||||||||||||||||
|
3) |
Montenegro: avbrott i serien eftersom tidigare endast anställda svarade på denna fråga. Sedan år 2018 besvarar alla arbetstagare denna fråga. |
|||||||||||||||||
|
4) |
Bosnien och Hercegovina: nettoinkomst. |
|||||||||||||||||
|
5) |
Bosnien och Hercegovina: årsslutet (31 december). |
|||||||||||||||||
|
6) |
Bosnien och Hercegovina: konsumentprisinflation. |
|||||||||||||||||
|
7) |
Turkiet: uppgifterna omfattar skuldebrev och lån. |
|||||||||||||||||
|
8) |
Bosnien och Hercegovina: uppgifter för monetära finansinstitut. |
|||||||||||||||||
|
9) |
Bosnien och Hercegovina: BNP-uppgifter för 2017 har använts. |
|||||||||||||||||
|
10) |
Serbien: Serbiens officiella utlandsskuld. |
|||||||||||||||||
|
11) |
Albanien: utlandsskuld (inklusive utländska direktinvesteringar). |
|||||||||||||||||
|
12) |
Montenegro: viktad genomsnittlig effektiv räntesats, utestående belopp, per år. |
|||||||||||||||||
|
13) |
Nordmakedonien: årsslutet (31 december). |
|||||||||||||||||
|
14) |
Albanien: den genomsnittliga viktade räntesatsen tillämpad på nya 12-månaderslån under respektive månad, på 12 månaders löptid. |
|||||||||||||||||
|
15) |
Bosnien och Hercegovina: kortfristiga utlåningsräntor i nationell valuta för icke-finansiella företag (vägt genomsnitt). |
|||||||||||||||||
|
16) |
Albanien: inlåningsräntan utgör den genomsnittliga vägda räntan för nyligen godkända insättningar under respektive månad, på 12 månaders löptid. |
|||||||||||||||||
|
17) |
Turkiet: genomsnitt av månadsvisa uppgifter. Inlåningsfacilitet för dagslån. |
|||||||||||||||||
|
18) |
Bosnien och Hercegovina: avistainlåningsräntor i nationell valuta för hushåll (vägt genomsnitt). |
|||||||||||||||||
|
19) |
Bosnien och Hercegovina: uppgifter för december 2018. |
|||||||||||||||||
|
20) |
Turkiet: genomsnittlig årlig växelkurs som använts för omräkning till euro. |
|||||||||||||||||
|
21) |
Bosnien och Hercegovina: baserat på IMF:s betalningsbalanshandbok, sjätte utgåvan. |
|||||||||||||||||
|
22) |
Albanien: januari–september 2019. |
|||||||||||||||||
|
23) |
Turkiet: Baserat på BPM5. |
|||||||||||||||||
|
24) |
Bosnien och Hercegovina: baserat på IMF:s betalningsbalanshandbok, Asset–Liability-metoden |
|||||||||||||||||
|
25) |
Bosnien och Hercegovina: baserat på IMF:s betalningsbalanshandbok, sjätte upplagan och OECD Benchmark Definition of Foreign Direct Investment, fjärde upplagan. |
|||||||||||||||||
|
26) |
Turkiet: genomsnittlig årlig växelkurs som använts för omräkning till euro. Baserat på BPM5. |
|||||||||||||||||
|
27) |
Albanien: aktivitet B_D |
|||||||||||||||||
|
28) |
Serbien: underskattning eftersom tätheten har beräknats i förhållande till ytan (inklusive inlandsvatten) snarare än till landarealen. |
|||||||||||||||||
|
Index 4 |
Indikatorer från tredje part avseende situationen rörande demokrati, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen i kandidatländer och potentiella kandidatländer 5 |
||||||
|
Albanien |
Bosnien och Hercegovina |
Kosovo |
Nordmakedonien |
Montenegro |
Serbien |
Turkiet |
|
|
Nations in Transit 2021 - Democracy Scores, Freedom House |
Sammanlagt poängtal: 46/100 Status: Övergångs- eller hybridregim |
Sammanlagt poängtal: 39/100 Status: Övergångs- eller hybridregim |
Sammanlagt poängtal: 36/100 Status: Övergångs- eller hybridregim |
Sammanlagt poängtal: 47/100 Status: Övergångs- eller hybridregim |
Sammanlagt poängtal: 47/100 Status: Övergångs- eller hybridregim |
Sammanlagt poängtal: 48/100 Status: Övergångs- eller hybridregim |
Ej tillämpligt |
|
Freedom in the World 2021 - Global Freedom Scores, Freedom House |
Sammanlagt poängtal: 66/100 (2020: 67/100) Status: Delvis fritt (2020: delvis fritt) |
Sammanlagt poängtal: 53/100 (2020: 53/100) Status: Delvis fritt (2020: delvis fritt) |
Sammanlagt poängtal: 54/100 (2020: 56/100) Status: Delvis fritt (2020: delvis fritt) |
Sammanlagt poängtal: 66/100 (2020: 63/100) Status: Delvis fritt (2020: delvis fritt) |
Sammanlagt poängtal: 63/100 (2020: 62/100) Status: Delvis fritt (2020: delvis fritt) |
Sammanlagt poängtal: 64/100 (2020: 66/100) Status: Delvis fritt (2020: delvis fritt) |
Sammanlagt poängtal: 32/100 (2020: 32/100) Status: inte fritt (2020: inte fritt) |
|
Democracy Index 2020, The Economist Intelligence Unit |
Poäng: 6,08 (2019: 5,89) Plats: 71/167 (2019: 79/167) Typ av system: bristfällig demokrati (2019: hybridsystem) |
Poäng: 4,84 (2019: 4,86) Plats: 101/167 (2019: 102=/167) Typ av system: hybridsystem (2019: hybridsystem) |
Ej tillämpligt |
Poäng: 5,89 (2019: 5,97) Plats: 78/167 (2019: 77/167) Typ av system: hybridsystem (2019: hybridsystem) |
Poäng: 5,77 (2019: 5,65) Plats: 81/167 (2019: 84/167) Typ av system: hybridsystem (2019: hybridsystem) |
Poäng: 6,22 (2019: 6,41) Plats: 66/167 (2019: 66/167) Typ av system: bristfällig demokrati (2019: bristfällig demokrati) |
Poäng: 4,48 (2019: 4,09) Plats: 104/167 (2019: 110/167) Typ av system: hybridsystem (2019: hybridsystem) |
|
2021 års internationella pressfrihetsindex, Reportrar utan gränser. |
Poäng: 30,59 (2020: 30,25) Plats: 83/180 (2020: 84/180) |
Poäng: 28,34 (2020: 28,51) Plats: 58/180 (2020: 58/180) |
Poäng: 30,32 (2020: 29,33) Plats: 78/180 (2020: 70/180) |
Poäng: 31,67 (2020: 31,28) Plats: 90/180 (2020: 92/180) |
Poäng: 34,33 (2020: 33,83) Plats: 104/180 (2020: 105/180) |
Poäng: 32,03 (2020: 31,62) Plats: 93/180 (2020: 93/180) |
Poäng: 49,79 (2020: 50,02) Plats: 153/180 (2020: 154/180) |
|
Rättsstatsindex 2020, World Justice Project https://worldjusticeproject.org/our-work/research-and-data/wjp-rule-law-index-2020 |
Poäng: 0,50 (2019: 0,51) Plats: 78/128 (2019: 71/126) |
Poäng: 0,52 (2019: 0,53) Plats: 64/128 (2019: 60/126) |
Poäng: 0,54 (2019: ej tillämpligt) Plats: 54/128 (2019: ej tillämpligt) |
Poäng: 0,53 (2019: 0,54) Plats: 58/128 (2019: 56/126) |
Ej tillämpligt |
Poäng: 0,50 (2019: 0,50) Plats: 75/128 (2019: 78/126) |
Poäng: 0,43 (2019: 0,42) Plats: 107/128 (2019: 109/126) |
|
Internationella indikatorer för samhällsstyrning 2020 – Rättsstatsprincipen Världsbanksgruppen |
Rättsstatsprincipen (percentilvärde): 40,87/100 (2019: 38,94/100) |
Rättsstatsprincipen (percentilvärde): 43,27/100 (2019: 46,63/100) |
Rättsstatsprincipen (percentilvärde): 38,94/100 (2019: 39,90/100) |
Rättsstatsprincipen (percentilvärde): 52,40/100 (2019: 46,15/100) |
Rättsstatsprincipen (percentilvärde): 55,29/100 (2019: 57,21/100) |
Rättsstatsprincipen (percentilvärde): 47,60/100 (2019: 50,00/100) |
Rättsstatsprincipen (percentilvärde): 40,38/100 (2019: 44,71/100) |
|
Internationella indikatorer för samhällsstyrning 2020 – statsförvaltningseffektivitet Världsbanksgruppen |
Statsförvaltningseffektivitet (percentilvärde): 48,08/100 (2019: 50,48/100) |
Statsförvaltningseffektivitet (percentilvärde): 15,38/100 (2019: 28,85/100) |
Statsförvaltningseffektivitet (percentilvärde): 40,87/100 (2019: 39,42/100) |
Statsförvaltningseffektivitet (percentilvärde): 57,69/100 (2019: 52,40/100) |
Statsförvaltningseffektivitet (percentilvärde): 53,37/100 (2019: 58,65/100) |
Statsförvaltningseffektivitet (percentilvärde): 54,33/100 (2019: 53,37/100) |
Statsförvaltningseffektivitet (percentilvärde): 52,40/100 (2019: 54,33/100) |
|
Internationella indikatorer för samhällsstyrning 2020 – kontroll av korruption Världsbanksgruppen |
percentilvärde: 31,73/100 (2019: 33,17/100) |
percentilvärde: 20,85/100 (2019: 30,29/100) |
percentilvärde: 36,54/100 (2019: 31,73/100) |
percentilvärde: 37,98/100 (2019: 38,94/100) |
percentilvärde: 56,25/100 (2019: 55,29/100) |
percentilvärde: 37,50/100 (2019: 37,02/100) |
percentilvärde: 44,23/100 (2019: 44,71/100) |
|
Transparency Internationals korruptionsindex 2020 |
Poäng: 36 (2019: 35) Plats: 104/180 (2019: 106/180) |
Poäng: 35 (2019: 36) Plats: 111/180 (2019: 101/180) |
Poäng: 36 (2019: 36) Plats: 104/180 (2019: 101/180) |
Poäng: 35 (2019: 35) Plats: 111/180 (2019: 106/180) |
Poäng: 45 (2019: 45) Plats: 67/180 (2019: 66/180) |
Poäng: 38 (2019: 39) Plats: 94/180 (2019: 91/180) |
Poäng: 40 (2019: 39) Plats: 86/180 (2019: 91/180) |
Syftet med Jean Monnet-dialogen mellan Europaparlamentet och Nordmakedoniens parlament, som inleddes 2018, är att bygga upp förtroendet bland de politiska partierna och stärka den demokratiska kulturen och praxisen i parlamentet.
Åtgärder för bekämpning av växtsjukdomar, särskilt på jordbruksgrödor.
Alla dessa grupper beaktas under det bredare samlingsnamnet ”romer” inom EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer.