EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 18.2.2021

COM(2021) 66 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EMPTY

Översyn av handelspolitiken — En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik

Översyn av handelspolitiken —

En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik

1.Europeisk handelspolitik i tider av ekonomisk omvandling och geopolitisk instabilitet: Förberedelser för 2030 års värld

Handel är ett av EU:s mest kraftfulla verktyg. Den står i centrum för Europas ekonomiska välstånd och konkurrenskraft och bär upp en dynamisk inre marknad och bestämda yttre åtgärder. Som ett resultat av handelssystemets öppenhet är EU världens största handelspartner för varor och tjänster inom jordbruk och tillverkningsindustri och ligger främst beträffande både inkommande och utgående internationella investeringar. Tack vare den gemensamma handelspolitiken uttalar sig EU med total enighet på världsscenen. Detta är ett unikt påtryckningsmedel.

Med nya inre och yttre utmaningar och i synnerhet en ny och hållbarare tillväxtmodell som den som definieras i den europeiska gröna given och den europeiska digitala strategin, behöver EU en ny handelspolitisk strategi – en strategi som stöder uppfyllandet av dess inre och yttre politiska mål och främjar ökad hållbarhet i linje med dess åtagande att fullständigt genomföra FN:s mål för hållbar utveckling. Handelspolitiken måste fullgöra sin funktion i återhämtningen från covid-19-pandemin och i den gröna och digitala omställningen av ekonomin och sträva efter att bygga upp ett mer motståndskraftigt Europa i världen.

Att göra de rätta politiska valen vid utformningen av handelspolitiken för 2030 års värld innebär att ta hänsyn till de senaste politiska, ekonomiska, tekniska, miljömässiga och sociala förändringarna och de globala trender som växer fram ur dessa 1 .

Den globala osäkerheten ökar och späds på av politiska och geoekonomiska spänningar. I stället för internationellt samarbete och multilaterala styrelsesätt ökar unilateralismen, vilket får till följd att multilaterala institutioner rubbas eller kringgås. Dessa trender beror på flera olika händelser.

För det första har globaliseringen, den tekniska utvecklingen och uppbyggnaden av globala värdekedjor haft en tudelad påverkan på ekonomier och samhällen. Å ena sidan har de skapat massiva effektivitetshöjningar och främjat en varaktig handelsstyrd ekonomisk tillväxt i stora delar av världen. Detta har hjälpt miljontals människor ut ur fattigdom. Å andra sidan har utvecklingen ibland fått kraftiga störningseffekter som har medfört att ojämlikheten har ökat och att vissa individer och samhällen har förbigåtts. Vad som väntades vara övergående anpassningskostnader har ibland förvandlats till permanenta förluster av levnadsstandard, sysselsättning eller löner och andra arbetsförhållanden. I många fall har regeringar uppfattats som otillräckligt lyhörda för ekonomiska anpassningar och för att lindra deras ogynnsamma effekter 2 . Detta har lett till krav på avglobalisering och till uppkomsten av inåtvända och isolationistiska reaktioner.

För det andra har Kinas snabba uppgång,och landets globala ambitioner och tillämpning av en distinkt statskapitalistisk modell, i grunden förändrat den globala ekonomiska och politiska ordningen. Detta innebär allt större utmaningar för det etablerade globala ekonomiska styrningssystemet och påverkar lika villkor för europeiska företag som konkurrerar globalt och på hemmaplan 3 .

För det tredje har de accelererade klimatförändringarna, tillsammans med förlusten av biologisk mångfald och miljöförstöringen, i kombination med påvisbara exempel på deras ödesdigra verkningar, medfört att den gröna omställningen har erkänts som vår tids avgörande mål.

Den europeiska gröna given är EU:s nya tillväxtstrategi, som underlättar en omläggning av vår ekonomiska politik så att den svarar upp mot 2000-talets utmaningar. Dess övergripande mål är att ställa om till en klimatneutral, miljömässigt hållbar, resurseffektiv och motståndskraftig ekonomi till 2050 med ambitionen att minska växthusgasutsläppen med minst 55 % till 2030 och att skydda, bevara och förbättra EU:s naturkapital. Därmed blir den drivkraften bakom vår konkurrenskraft och kommer att medföra en gradvis men djupgående omvandling av våra ekonomier, vilket i sin tur ger en kraftig inverkan på handelsmönstren.

Den gröna omställningen måste ske tillsammans med social jämlikhet. Det råder fortfarande allvarlig brist på anständigt arbetei de globala leveranskedjorna i många delar av världen 4 , alltifrån allvarliga brott mot föreningsfriheten till dåliga arbetsförhållanden 5 . Att arbetstagare förvägras sina grundläggande rättigheter innebär ett tryck nedåt på sociala förhållanden över hela världen och ökar människors missnöje med globalisering och öppen handel.

För det fjärde är digitaliseringen en annan viktig katalysator för hållbar utveckling, men också ett område med konkurrens och otillräcklig multilateral styrning. När den inleder sitt digitala årtionde är stöd till Europas digitalisering en prioritering både i inre och yttre politik, inbegripet handelspolitik och handelspolitiska instrument. Samtidigt fortsätter handelns natur att utvecklas. Den blir mer innovationsdriven, och stöds av skydd av immateriella rättigheter, och handeln med tjänster kommer att spela en större roll än handeln med varor. 6 Tjänster bidrar inte bara direkt till värdekedjan (finansiella tjänster, telekommunikation, it, transport och logistik) utan de bidrar – ofta ännu viktigare – genom att ingå i tillverkade produkter. Tjänstefieringen av ekonomin och framväxten av digital teknik har skapat välbetalda och högkvalitativa arbetstillfällen och drivit fram ekonomisk tillväxt.

Covid-19-pandemin har accelererat och fokuserat uppmärksamheten på dessa förskjutningar samtidigt som den har skapat egna utmaningar. Den har framhävt ekonomins sammanvävda natur, som förutsätter stabila och förutsägbara internationella regler och motståndskraftiga transportkanaler. Den har visat att det finns risk för att globalt samarbete och förtroende bryter samman. Den har också lyft fram frågor om rätt politikmix när det gäller diversifiering av inhemska och externa anskaffningskällor och uppbyggnad av strategiska produktionskapaciteter och reserver. Den har också visat på vikten av att öka produktionen av hälso- och sjukvårdsprodukter i en krissituation och behovet av samarbete för att säkerställa tillgång för alla, också i mer utsatta befolkningar. Dessutom har den medfört en avsevärd ökning av regeringarnas stöd till och engagemang i ekonomin, vilket är nödvändigt för att rädda välskötta företag och skydda arbetstillfällen, men som kanske inte blir hållbart i längden utan kan skapa spänningar.

Slutligen måste hänsyn tas till de ekonomiska utsikterna för världen som helhet. EU ska förbli en global ekonomisk makt och en ledare för hållbar tillväxt. OECD:s senaste långtidsprognos tyder på att euroområdets reella BNP kommer att växa med 1,4 % per år (sammantagen årlig tillväxt) under de kommande 10 åren 7 . Men tillväxtutsikterna kan ändå förmörkas av utvecklingen i andra regioner, och Europas relativa position i den internationella ekonomin kommer att förändras. Redan 2024 väntas 85 % av världens BNP-tillväxt äga rum utanför EU. Kinas fortsatta uppgång kommer att påverka den globala ekonomiska utvecklingen starkt under de kommande 10 åren – OECD förutspår att Kinas BNP kommer att växa med 4,7 % per år.

EU:s handelspolitik måste ta hänsyn till dessa globala trender och utmaningar för att kunna återspegla den politiska ambitionen med ”ett starkare Europa i världen” 8 . EU måste också infria aktörernas förväntningar såsom de förs fram i diskussioner med medlemsstater, i den resolution som antagits av Europaparlamentet 9 och i de synpunkter som framförts i offentliga samråd 10 .

2.En handelspolitik som stöder EU:s öppna strategiska oberoende

2.1.Öppet strategiskt oberoende

Ett starkare och mer motståndskraftigt EU kräver en samfälld inre och yttre åtgärd, över flera politikområden, som samordnar och utnyttjar alla handelsverktyg till stöd för EU:s intressen och politiska mål. Det kräver att vi utnyttjar våra styrkor deltar i partnersamarbete. Ett ”Öppet strategiskt oberoende” fyller detta behov. Öppet strategiskt oberoende 11 framhäver EU:s förmåga att göra sina egna val och forma den omgivande världen genom ledarskap och engagemang som återspeglar unionens strategiska intressen och värderingar. Det återspeglar EU:s grundinställning att det krävs mer, inte mindre, globalt samarbete för att bemästra dagens utmaningar. Det betyder vidare att EU fortsätter att skörda frukterna av internationella möjligheter och samtidigt kraftfullt försvara sina intressen genom att skydda EU:s ekonomi mot osunda handelsmetoder och garantera lika förutsättningar för alla. Till slut innebär det stöd till inhemsk politik för att förstärka EU:s ekonomi och hjälpa till att positionera EU som en global ledare som eftersträvar ett reformerat regelbaserat system för global handelsstyrning.

Öppet strategiskt oberoende är ett politiskt val men också ett tankesätt hos beslutsfattare. Det bygger på vikten av öppenhet, erinrar om EU:s engagemang för öppen och rättvis handel med väl fungerande, diviersifierade och hållbara globala värdekedjor. Det innefattar:

·motståndskraft och konkurrenskraft för att stärka EU:s ekonomi,

·hållbarhet och rättvisa för att återspegla behovet av ett ansvarsfullt och rättvist handlande från EU:s sida,

·beslutsamhet och regelbaserat samarbete för att framhålla EU:s förkärlek för internationellt samarbete och dialog, men också dess beredskap för att bekämpa osunda metoder och utnyttja oberoende verktyg för att vid behov hävda sina intressen.

2.2.Öppenhet och engagemang som ett strategiskt val

EU är uppbyggt på öppenhet, både inåt och utåt. EU är världens största exportör och importör av varor och tjänster. Bland de stora ekonomierna är EU den, där handeln står för den största andelen av ekonomin. EU:s export stöder 35 miljoner arbetstillfällen i EU, en ökning från 20 miljoner år 2000 12 . EU:s ekonomi är också beroende av import för att få tillgång till kritiska råvaror och andra insatsvaror. 60 % av EU:s import används faktiskt för att framställa EU-varor, och EU:s ökade öppenhet för import sedan 1995 har ökat unionens intäkter med omkring 550 miljarder euro. EU är också en viktig destination för export från låginkomstländer – särskilt från Afrika och från EU:s grannländer, vilket bidrar till att främja utveckling och ekonomisk tillväxt i hela världen. Precis som efter den senaste ekonomiska och finansiella krisen kommer handel att vara avgörande för EU:s gröna återhämtning från ekonomins covid-19-nedgång.

För att EU ska stärka sin motståndskraft och stödja sina olika ekonomiska sektorers konkurrenskraft måste vi säkra en öppen och oförhindrad tillgång till internationella marknader, inbegripet tillgång till nya marknader och öppna handelsflöden, till förmån för både industrier, arbetstagare och medborgare. EU:s industriekosystem, som omfattar alla aktörer som verkar längs en värdekedja, från jordbrukare och tillverkare till tjänsteleverantörer, från globala multinationella företag till små och medelstora företag och nystartade företag, spelar en nyckelroll vid internationaliseringen av EU:s ekonomi.

EU är också världens största givare av bistånd för handel (även kallat Aid for Trade) 13 . Covid-19-pandemin har förstärkt behovet av att fullt ut genomföra 2017 års gemensamma EU-strategi Aid for Trade. EU har ett verkligt strategiskt intresse av att stödja en förbättrad integration i världsekonomin för utsatta utvecklingsländer, av vilka många finns i Europas geografiska närhet.

EU måste fullt ut utnyttja den styrka som dess öppenhet och den inre marknadens attraktionskraft innebär. EU:s öppenhet och engagemang på den internationella scenen gör att unionen är ett trovärdigt stöd för internationellt samarbete, multilateralism och regelbaserad ordning, vilka i sin tur är ytterst viktiga för EU:s intressen. EU arbetar med partner för att säkerställa att universella värderingar tillämpas, framför allt främjande och skydd av mänskliga rättigheter. Det innefattar grundläggande standarder för arbetstagare och socialt skydd i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter, jämställdhet mellan könen 14 och kampen mot klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

Klimatförändringen och andra miljöutmaningar kan bara mötas genom öppenhet, globalt engagemang och samarbete. EU kan inte ensam vinna kampen mot klimatförändringen. För att lyckas är det viktigt att främja en förståelse hos våra partner av att den gröna omställningen inte bara är nödvändig på medellång sikt utan att den också utgör en smart ekonomisk politik i dag. EU måste utnyttja sin öppenhet och engagera sina partner, framför allt de största utsläpparna och förorenarna, så att de bidrar på ett rättvist sätt till att begränsa klimatförändringarna. På samma sätt är bevarandet av den biologiska mångfalden en global utmaning som kräver globala insatser.

Öppenhet och engagemang är ett strategiskt val som också tillgodoser Europeiska unionens välkända egenintresse. Öppenhet medför välstånd, konkurrenskraft och dynamism. Samtidigt måste en öppen ekonomi förenas med beslutsamma åtgärder för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna, skydda miljön och en kraftfull social- och arbetsmarknadspolitik som uppfyller EU-medborgarnas förväntningar. Bara då kan vi sprida öppenhetens fördelar rättvist och underlätta anpassningen till den globala ekonomins förändringar så att ingen lämnas utanför.

2.3.Förbättring av värdekedjors motståndskraft och hållbarhet

Förstärkning av EU-ekonomins motståndskraft och hållbarhet och dess leveranskedjor är en grundpelare i Europeiska unionens strävan mot ett öppet strategiskt oberoende 15 . Covid-19-pandemin har satt alla världens ekonomiers motståndskraft på prov. Den första lärdomen vi kan dra av krisen är att de flesta leveranskedjorna har visat sig vara mycket motståndskraftiga. Om förhållandena är de rätta kan företagen öka sin globala produktion och distribution, särskilt om de kan räkna med öppna leveranskedjor som stöds av stabila, förutsägbara och transparenta handelsregler 16 . Regeringarna har ett särskilt ansvar för att skapa en sådan miljö, men också för att stödja en rättvis och jämlik fördelning av varor för vilka efterfrågan är större än utbudet. Förtroende mellan länderna, men också mellan regeringarna och den privata sektorn, är ytterst viktigt i detta avseende. Därför har EU kraftfullt ställt sig bakom globala ansträngningar i G20, WTO och bilaterala förbindelser att övervaka kritiska leveranskedjor, hålla dem öppna och ostörda och säkerställa rättvis och jämlik tillgång till särskilt viktiga varor. Detta har varit särskilt viktigt i samband med insättning av covid-19-vacciner, där produktionen i ett begränsat antal länder ska tillgodose hela världens efterfrågan. EU kommer att stärka samarbetet med andra länder och med den privata sektorn för att bygga ut produktionen och stödja en jämlik tillgång till vaccinet. Unionen kommer att säkerställa att åtgärder som vidtas på kort sikt i syfte att ge tillgång till vacciner inte stör leveranserna till utsatta länder, och att de genomförs målinriktat, jämlikt och transparent. Motståndskraftiga och hållbara transporter spelar en nyckelroll för att underlätta internationell handel och bevara EU:s leveranskedjor. Utvecklingen av konnektivitet i EU har potential att öka motståndskraften för EU:s handel och upprätthålla EU som ett globalt förbindelsecentrum, vilket erkänns i strategin för hållbar och smart mobilitet.

Med tanke på covid-19-krisens omfattning och dess inverkan på alla aspekter av det ekonomiska och sociala livet, inklusive produktion och rörlighet, var störningar inom vissa sektorer och produkter oundvikliga. Kombinationen av en exponentiell ökning av efterfrågan på vissa hälsorelaterade kritiska produkter som blev bristvaror på grund av nedstängningsåtgärder eller restriktiva åtgärder har visat på en viss sårbarhet i hälso- och sjukvårdssektorn. De måste analyseras noggrant och hanteras effektivt i framtiden. Lösningarna kan variera från krisberedskap till diversifierade produktions- och leveranskedjor, säkerställande av strategiska lager och till främjande av produktion och investeringar, även i grannländer och i Afrika.

Den privata sektorn har en nyckelroll att spela för att bedöma risker och väga ”just in time”-produktion mot lämpliga skyddsåtgärder. Den är en nyckelfaktor för att garantera motståndskraften vid leveransavbrott eller efterfrågechocker, i synnerhet när företag är beroende av en enda leverantör.

Politiker behöver också få en djupare förståelse för sårbarheter, dela med sig av information och främja samarbete. Kommissionens arbete med att identifiera strategiska beroenden, särskilt i de allra känsligaste industriekosystemen som hälso- och sjukvård, kommer att ge en solid grundval för att bestämma nödvändiga politiska svar och för samverkan med industrin. Arbetet kommer bland annat att stödja genomförandet av den nya läkemedelsstrategin 17 och utarbetandet av den uppdaterade industripolitiska strategin.

Handelspolitiken kan bidra till motståndskraften genom att erbjuda en stabil regelbaserad handelsram, öppna nya marknader för att diversifiera leveranskällor och utveckla samarbetsramar för en rättvis och jämlik tillgång till kritiska leveranser. I detta sammanhang driver EU tillsammans med sina partner ett handels- och hälsoinitiativ inom WTO.

En ökad motståndskraft hos leveranskedjor går hand i hand med EU:s målsättning att göra leveranskedjor mer hållbara, i synnerhet genom att främja hållbarhetsstandarder i alla globala värdekedjor. Mer hållbara leveranskedjor har i allmänhet också visat sig vara mer motståndskraftiga 18 . Handelspolitiken kan också bidra till detta mål genom att främja ansvarsfullt företagande och större öppenhet och spårbarhet i leveranskedjorna. Den kommande lagstiftningen om hållbar företagsstyrning och om avskogning kommer att vara viktiga milstolpar i detta avseende.

2.4.Handelspolitik till stöd för EU:s geopolitiska intressen

Ett nära partnersamarbete blir viktigt för att stödja multilateralism 19 och regelbaserad internationell ordning. Det befintliga internationella ekonomiska styrelsesystemet håller på att undermineras. Om det får fortsätta kommer det att påverka ekonomiska relationer och handel, och också den säkerhet och stabilitet som vi betraktar som normal. Av dessa skäl är stödet för en effektiv regelbaserad multilateralism ett geopolitiskt nyckelintresse för EU. En reform av WTO måste därför ses i ett vidare samband med EU:s prioriteringar av att fungerande globala institutioner ska stödja en global ekonomisk återhämtning, anständiga arbetstillfällen, hållbar utveckling och en grön omställning. EU bör intensifiera arbetet med att utveckla allianser till stöd för ändamålsenliga multilaterala institutioner. I detta sammanhang kommer dialogen att intensifieras med USA, Ottawagruppen, afrikanska länder, Indien och Kina.

EU måste verka inom en ny multipolär global ordning som kännetecknas av växande spänningar mellan stora aktörer. EU bör främja synsätt som minskar spänningarna och söka lösningar baserade på ett moderniserat regelbaserat ramverk. Samtidigt måste EU förse sig med verktyg för att om så behövs arbeta i en mer fientlig internationell miljö.

De transatlantiska förbindelserna är världens största och ekonomiskt mest betydelsefulla partnerskap. Den är djupt rotad i gemensamma intressen och värderingar 20 . Förenta staternas nya regering innebär ett tillfälle till samarbete för att reformera WTO, också genom att förstärka dess förmåga att ta itu med konkurrenssnedvridningar och bidra till en hållbar utveckling. Detta erbjuder också nya utsikter till ett nära samarbete om våra ekonomiers gröna och digitala omställning. EU kommer därför att prioritera arbetet med att stärka sitt partnerskap med Förenta staterna.

EU:s handels- och investeringsförbindelser med Kina är viktiga och utmanande 21 . EU:s politik är baserad på en kombination av aktivt engagemang på både bilateral och multilateral nivå, och av parallell utveckling och genomförande av de autonoma instrument som behövs för att skydda EU:s väsentliga intressen och värderingar – i full överensstämmelse med unionens internationella åtaganden. Att bygga upp en rättvisare och regelbaserad relation med Kina har prioritet. Att säkerställa att Kina tar på sig större skyldigheter inom internationell handel, och parallellt hantera de negativa biverkningar som Kinas statskapitalistiska ekonomiska system orsakar, kommer att vara ett centralt inslag i EU:s strävan att återställa balansen i de bilaterala handelsförbindelserna. De nyligen slutförda förhandlingarna om ett övergripande investeringsavtal är en del av denna strävan. Arbetet med att ratificera det kräver ett tydligt engagemang för ett effektivt genomförande av avtalet om marknadstillgång, åtaganden om lika förutsättningar för alla och om hållbar utveckling.

Ur ett vidare perspektiv är det viktigt för EU att förstärka relationerna till länder i och kring Europa och att fördjupa engagemangen med den afrikanska kontinenten och afrikanska stater. Det finns många olika kulturella, ekonomiska och politiska band mellan de båda världsdelarna. Stabilitet och välstånd i Afrika är av yttersta vikt för EU:s stabilitet och välstånd och måste stödjas av en närmare ekonomisk integrering av de båda världsdelarna som driver den gröna och digitala omställningen tillsammans med Afrika.

För att bidra till det globala fullgörandet av sina geopolitiska ambitioner måste EU diversifiera sina relationer och bygga allianser med likasinnade partner, också genom ett brett nätverk av reseavtal. Ett sådant nätverk är väsentligt för samtliga nuvarande och framtida avtal när vi skapar relationerna till våra partner. EU:s frihandelsavtal (FTA) är plattformar för förbättrat samarbete där vi hävdar våra värderingar och intressen. De utgör basen för samverkan med viktiga marknader och länder världen runt, särskilt i Asien-Stillahavsområdet, i Latinamerika och i Västindien.

3.Handelspolitikens inriktning på medellång sikt

3.1.Tre kärnmålsättningar för handelspolitiken på medellång sikt

EU:s handelspolitik måste inriktas på tre kärnmålsättningar:

För det första stöd till återhämtningen och till den grundläggande omvandlingen av EU:s ekonomi i linje med unionens gröna och digitala mål.

När det gäller återhämtningsinsatserna bör EU:s handelspolitik fortsätta att fullgöra sin kärnfunktion genom att underlätta utbytet av varor och tjänster på ett sätt som skapar möjligheter och ekonomiskt välstånd. Tonvikten måste ligga på fördelar för medborgare, arbetstagare och företag. Samtidigt bör EU:s handelspolitik bidra till att förändra EU:s ekonomi i linje med den gröna och digitala omställningen. Den bör otvetydigt stödja den gröna given i alla dess former, inklusive ambitionen att nå klimatneutralitet senast 2050. Samtidigt kommer EU:s långsiktiga konkurrenskraft, välstånd och globala position att vara beroende av unionens förmåga att ta till sig och tygla digitaliseringen. Den gröna och digitala omställningen bör därför vara en nyckelprioritet för multilateral och bilateral handelspolitik. Om EU ska bibehålla och utöka sitt inflytande för att skapa de regler som behövs för detta måste unionen utveckla ett mer strategiskt synsätt på internationellt regleringssamarbete. Det kräver en närmare politisk integration mellan handelspolitik och intern EU-politik.

För det andra att forma globala regler för en hållbarare och rättvisare globalisering.

Globala handelsregler måste skyndsamt uppdateras så att de återger dagens ekonomiska miljö och de utmaningar som det globala samhället står inför. Att göra globaliseringen hållbarare och rättvisare bör vara den underliggande drivkraften för handelspolitiken, så att den kan uppfylla förväntningarna hos européer och andra människor världen runt. EU:s handelspolitik bör utnyttja alla tillgängliga verktyg för att stödja social rättvisa och miljömässig hållbarhet.

Att leda strävandena att reformera Världshandelsorganisationen och förbättra effektiviteten hos det multilaterala ramverket för handelsstyrning bör vara en nyckelprioritering om EU ska uppnå detta mål. Att stärka stabilitet och regelbaserad handel ska vara den centrala pelaren i EU:s handlande, eftersom det bara är i en sådan miljö som handeln kan blomstra och internationellt samarbete utvecklas mot en globalt hållbar framtid. Samtidigt måste det säkerställas att reglerna stämmer överens med den nuvarande ekonomiska verkligheten och är väl rustade att ta itu med snedvridningar av konkurrensen och säkerställa lika villkor.

För det tredje att öka EU:s förmåga att hävda sina intressen och genomdriva sina rättigheter, även autonomt om det behövs.

Förhandlingar om handelsavtal har varit ett viktigt verktyg för att skapa ekonomiska möjligheter och främja hållbarhet; att genomföra sådana avtal och genomdriva de rättigheter och skyldigheter som ingår i dem blir mycket mer betydelsefullt. Det innefattar också att säkerställa att EU har rätta verktyg till sitt förfogande för att skydda arbetstagare och förteg mot osunda affärsmetoder. Det innefattar också en större ansträngning för att säkerställa ett effektivt genomförande och verkställande av de avsnitt i EU-handelsavtal som behandlar hållbar utveckling, och för att globalt uppgradera social-, arbetsmarknads- och miljöstandarder. Genom att stärka genomförandet och verkställandet av avtalen kan EU:s handelspolitik skapa förutsättningar för att företagen ska utvecklas, växa och göra innovationer; och säkerställa arbetstillfällen med hög kvalitet i och utanför Europa. Att stödja multilateralism och vara öppen för samarbete motsäger inte att EU står redo att ingripa beslutsamt för att försvara sina intressen och genomdriva sina rättigheter. EU bör vid behöv förstärka sin verktygslåda för att försvara sig mot osunda affärsmetoder eller andra fientliga handlingar samtidigt som unionen handlar i enlighet med sina internationella åtaganden.

3.2.Sex områden som är kritiska för att EU:s mål på medellång sikt ska nås

För att nå de tre ovan beskrivna målen kommer kommissionen att inrikta sig på sex områden. För vart och ett av dessa områden anges ett antal huvudåtgärder som kommer att vidtas under kommissionens nuvarande mandatperiod under de tillhörande punkterna nedan.

3.2.1. Reform av WTO

Världshandelsorganisationen (WTO) har medfört enorma fördelar för medlemmarna sedan den inrättades 1995. Den har erbjudit en stabil och förutsägbar handelsmiljö som har medgett en massiv expansion av den globala handeln och samtidigt tillhandahållit ett ramverk för lösning av handelstvister genom skiljedom. Men nu står organisationen inför en kris där den inte kan bidra med förhandlingsresultat som svarar upp mot den globala handelns utmaningar. Dess förmåga att lösa handelstvister fungerar inte längre, och dess övervakningssystem måste förbättras så att det kan garantera transparens eller förhindra handelsbarriärer.

Kommissionens avsikt är att eftersträva reformering av WTO i alla dess funktioner.

WTO:s regler och arbetssätt måste uppdateras och förbättras så att de återspeglar dagens handelsrealiteter. Detta bör baseras på att medlemmarna har ett gemensamt syfte: ekonomisk återhämtning och utveckling, miljömässig och social hållbarhet. Modernisering av reglerna och förbättring av WTO:s funktionssätt – även genom öppna flerpartsavtal – är av yttersta vikt för att hantera konkurrenssnedvridningar och ta fram ett ramavtal för digital och hållbar handel.

Eftersom trovärdigheten hos ett regelbaserat system i hög grad är beroende av ett fristående och allmänt godtaget system för lösning av handelstvister är det av yttersta vikt att tvistlösningssystemet återupprättas.

Bilaga I till ”Reform av WTO: Mot ett hållbart och effektivt multilateralt handelssystem” sammanfattar EU:s syn på prioriteringarna vid en reform av WTO.

Kommissionen kommer också att driva på för multilaterala reformer i andra forum, till exempel för att inrätta en multilateral investeringsdomstol i FN: s kommission för internationell handelslag.

Huvudåtgärder Kommissionen ska göra följande: 1.Yrka på antagande av en första grupp med reformer av WTO med inriktning på att förbättra WTO:s bidrag till hållbar utveckling och inleda förhandlingar om förstärkta regler för att förhindra konkurrenssnedvridningar som orsakas av statliga ingrepp. Kommissionen ska prioritera ett förbättrat transatlantiskt samarbete för reform av WTO. 2.Arbeta för att återupprätta en fullt fungerande WTO-tvistlösning med ett reformerat överprövningsorgan.

3.2.2. Stöd till den gröna omställningen och främjande av ansvarsfulla och hållbara värdekedjor

Som det återges i den europeiska gröna given är kampen mot klimatförändring och miljöförstöring EU:s främsta prioritet. All EU-politik måste bidra, men framåtskridandet blir beroende av att globala partner, stora utsläppare och förorenare är beredda att höja sina ambitionsnivåer. Handelspolitiken kommer att spela en viktig understödjande roll.

Kommissionens avsikt för det kommande årtiondet är att säkerställa att säkerställa att handelsverktygen följer med i och stöder en global omställning till en klimatneutral ekonomi, inbegripet snabbare investeringar i ren energi och främjande av cirkulära, ansvarsfulla och hållbara värdekedjor. Det innebär också att främja ansvarsfulla affärsmetoder och följa normer för miljö, mänskliga rättigheter och arbetsmarknad. Samtidigt innebär det att man skapar förutsättningar och möjligheter för hållbara produkter och tjänster.

Om visionen ska bli till verklighet krävs åtgärder på alla nivåer – multilateralt, bilateralt och självständigt.

Ett förbättrat multilateralt ramverk behövs för att underbygga den gröna omställningen till en klimatneutral, miljövänlig och motståndskraftig ekonomi. EU ska samverka med likasinnade länder och sträva efter en kraftfull miljöagenda inom WTO. Som en del av denna strävan ska EU föra fram initiativ och åtgärder för att främja hänsynstagande till klimat och hållbarhet i WTO:s alla olika funktioner, inbegripet ett handels- och klimatinitiativ. Bland dessa initiativ kan nämnas liberalisering av utvalda varor och tjänster, transparens och grön inriktning på Aid for Trade. Här ingår också att undan för undan ta fram regler mot fossilbränslesubventioner. EU kommer också att verka för överläggningar i WTO om hur handeln kan stödja anständigt arbete och social rättvisa.

EU:s omfattande nätverk av bilaterala handelsavtal underlättar handel med grön teknik, varor, tjänster och investeringar. Utöver kapitel om ambitiös handel och hållbar utveckling kommer hållbarhetsdimensionen även fortsättningsvis att återspeglas i många andra aspekter av EU:s handels- och investeringsavtal. De stöder spridningen av rena och effektivare produktionsmetoder och produktionstekniker och skapar tillträdesmöjligheter till marknaderna för gröna varor och tjänster. De bidrar till att säkra vår förnybara energiindustris tillträde till tredjelandsmarknader och garanterar handel och investeringar utan snedvridning i de råvaror och energivaror som behövs för att säkerställa erforderliga leveranser till stöd för omställningen till klimatneutrala ekonomier. Dessutom utgör de en viktig plattform för att involvera våra partner i klimatförändringarna, biologisk mångfald, cirkulär ekonomi, föroreningar, teknik för ren energi inklusive förnybar energi och energieffektivitet samt omställningen till hållbara livsmedelssystem. Och för framtida handelsavtal kommer kommissionen att föreslå ett kapitel om hållbara livsmedelssystem. EU kommer att föreslå att iakttagandet av Parisavtalet ska betraktas som en väsentlig del av framtida handels- och investeringsavtal. Därutöver bör ingåendet av handels- och investeringsavtal med G20-länder baseras på en gemensam ambition att uppnå klimatneutralitet snarast möjligt och i linje med rekommendationerna från FN:s klimatpanel (IPCC). Denna ambition bör också klart återspeglas i de nationellt fastställda bidrag som inlämnats enligt Parisavtalet. EU kommer också att prioritera ett faktiskt genomförande av konventionen om biologisk mångfald i handels- och investeringsavtal.

EU:s handels- och investeringsavtal, liksom det allmänna preferenssystemet har också spelat en viktig roll för att främja respekten för mänskliga rättigheter och andra rättigheter på arbetsmarknaden, så som de återges i FN:s grundläggande konventioner om den internationella arbetsorganisationen (ILO). Särskild prioritet ska ges till genomförandet av dessa åtaganden, inbegripet åtgärder mot barnarbete som en del av kommissionens bredare åtgärder för att garantera nolltolerans för barnarbete. Ett av de viktigaste målen för den kommande översynen av det allmänna preferenssystemet blir att ytterligare öka utvecklingsländernas handelsmöjligheter för att minska fattigdom och skapa arbetstillfällen baserade på internationella värderingar och principer, till exempel rättigheter på arbetsmarknaden och mänskliga rättigheter.

Kommissionen ska vidare förstärka hållbarhetsdimensionen i befintliga och kommande avtal vid genomförandet av alla avsnitt. Den ska förstärka verkställandet av åtaganden om handel och hållbar utveckling på grundval av klagomål som framförts till Chief Trade Enforcement Officer (CTEO). Ytterligare åtgärder ska övervägas inom ramen för en förhandsgranskning under 2021 av handlingsplanen i 15 punkter för ett effektivt genomförande och verkställande av kapitlen om handel och hållbar utveckling i handelsavtal. Granskningen kommer att täcka alla relevanta aspekter av genomförandet och verkställandet av TSD, inbegripet åtagandenas omfattning, övervakningsmekanismer, möjligheten till sanktioner bristande efterlevnad, klausulen om väsentliga element samt erforderliga institutionella uppbyggnader och resurser.

Därutöver stöds målet av oberoende åtgärder för att säkerställa att handeln är hållbar, ansvarsfull och samstämmig med våra allmänna mål och värderingar. Mekanismen för koldioxidjustering vid gränserna (koldioxidjusteringsmekanismen) är ett bra exempel. Kommissionen arbetar på ett förslag till koldioxidjusteringsmekanism för att förhindra att målen för den egna klimatpolitikens effektivitet undermineras av koldioxidläckage. Ett annat exempel är kommissionens avsikt att föreslå lagstiftning som tar itu med avskogning och skogsförstörelse. Ett viktigt inslag för att säkerställa att leveranskedjor är hållbara och ansvarsfulla blir kommissionens förslag om hållbar företagsstyrning, inbegripet tillbörlig aktsamhet om miljön, mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter. Enligt konsekvensbedömningen kommer detta att omfatta ändamålsenliga åtgärder och kontrollmekanismer för att garantera att det inte finns något utrymme för tvångsarbete i EU-företags värdekedjor.

Det nya globala sanktionssystemet för mänskliga rättigheter får också en roll att spela för att säkra efterlevnaden av mänskliga rättigheter. Med detta system har EU försett sig med ett ramverk som gör att unionen kan inrikta sig på individer, entiteter och organ – även statliga och icke statliga aktörer – som är ansvariga för, delaktiga i eller förknippade med allvarliga brott mot och åsidosättanden av mänskliga rättigheter i hela världen 22 .

Importen måste uppfylla relevanta EU-bestämmelser och EU-standarder. Som exemplen ovan visar är det, under vissa omständigheter som fastställs i WTO-reglerna, lämpligt att EU kräver att importerade produkter uppfyller vissa produktionskrav. Globala handelsregler syftar till att upprätta ett förutsägbart och icke diskriminerande ramverk för handeln och samtidigt skydda varje lands rättighet att utfärda bestämmelser i enlighet med deras samhällssyn. Legitimiteten när produktionskrav ställs på import baseras på behovet att skydda den globala miljön eller att bemöta etiska farhågor. När EU överväger att vidta sådana åtgärder för importerade produkter kommer det att ske med full hänsyn till WTO:s regler, framför allt principen om icke-diskriminering och proportionalitetsprincipen, för att undvika onödiga handelsstörningar.

Kommissionen kommer att bana väg för arbetet med att utveckla standarder för hållbar tillväxt och utforma internationella standarder i linje med den europeiska gröna given och samtidigt samverka med sina partner för att utveckla och genomföra regler som är lika ambitiösa.

Huvudåtgärder Kommissionen kommer att göra följande: 3.Föra fram initiativ och åtgärder som främjar klimat- och hållbarhetshänsyn inom WTO. 4.Verka för åtaganden från G20-partner om klimatneutralitet, stärka samarbetet beträffande andra aspekter av den gröna given, t.ex. biologisk mångfald, hållbar livsmedelspolitik, nedsmutsning och den cirkulära ekonomin och föreslå att iakttagande av Parisavtalet blir en väsentlig del i alla kommande avtal. 5.Förbättra ett effektivt genomförande och verkställande av avsnitten om hållbar utveckling i handelsavtal genom förhandsgranskning under 2021 av 15-punktshandlingsplanen. Resultatet av översynen kommer att ligga till grund för pågående och framtida förhandlingar. 6.Främja hållbara och ansvarsfulla värdekedjor genom ett förslag om obligatorisk tillbörlig aktsamhet, inbegripet ändamålsenliga åtgärder och kontrollmekanismer för att säkerställa att tvångsarbete inte förekommer i EU-företags värdekedjor. För att överbrygga tiden fram till bindande bestämmelser kommer kommissionen att ge vägledning som hjälper EU-företagen att redan nu vidta lämpliga åtgärder i linje med internationella riktlinjer och principer för tillbörlig aktsamhet.

3.2.3.Stöd till den digitala omställningen och till handeln med tjänster

EU:s handelspolitik måste bidra till att skapa en miljö där EU:s tjänsteleverantörer kan göra innovationer och växa. Prioritet måste ges till en uppdatering av det globala ramverket av internationella regler.

Den digitala sfären kommer att uppleva en intensiv global konkurrens som kastar om globala ekonomiska relationer. EU kan endast lyckas med sin digitalisering om den bygger sin digitala agenda på ett utåtriktat sätt, med full hänsyn tagen till en global miljö som blir allt mer konkurrensutsatt och ibland utmanar EU:s värdebaserade digitaliseringsstrategi. Handelspolitiken spelar en mycket viktig roll för att EU:s mål för den digitala omställningen ska nås. Företagen i Europa är beroende av digitala tjänster, och detta kommer bara att öka. Data är livsviktiga för många företag och en kritisk komponent i EU:s leveranskedjor. Digital teknik ger effektivitetsvinster som behövs för att förbli konkurrenskraftig 23 , men omvandlar också traditionella industrisektorer där europeiska företag kommer att behöva behålla och stärka sin konkurrenskraft. Samtidigt har digitaliseringen och framväxten av ny teknik en viktig säkerhets- och värdedimension för Europa och kräver en väl avvägd politisk strategi både internt och externt. Konsekvenserna av ny digital teknik, inbegripet artificiell intelligens, måste hanteras globalt genom mer ambitiösa globala standarder och regler.

Att stödja Europas digitala agenda är en prioritering för EU:s handelspolitik. Målet är att säkerställa en ledande ställning för EU inom digital handel och på det tekniska området, framför allt genom att främja innovation. EU bör fortsätta att gå i täten när det gäller digitala standarder och regleringsstrategier, särskilt när det gäller dataskydd, där EU:s allmänna dataskyddsförordning ofta ses som en inspirationskälla 24 . För att åstadkomma detta måste WTO ställa upp regler för digital handel och EU måste spela en central roll när de utarbetas. När de har överenskommits bör EU stödja fler multilaterala WTO-förhandlingar för liberalisering av handeln med tjänster i sektorer utöver e-handeln.

EU måste också öka sina bilaterala engagemang och utreda starkare ramverk för samarbete i handelsrelaterade digitala frågor med likasinnade partner. Den kommer att sträva efter att fördjupa sina dialoger om regleringsfrågor med likasinnade partner.

Frågan om data kommer att bli väsentlig för EU:s framtid. Beträffande gränsöverskridande dataöverföringar och förbudet mot datalokaliseringskrav ska kommissionen tillämpa ett öppet men bestämt synsätt baserat på europeiska värderingar och intressen. Kommissionen ska arbeta för att säkerställa att företagen kan dra fördel av det fria internationella dataflödet med fullt iakttagande av EU:s dataskyddsregler och andra offentliga politiska målsättningar, inbegripet allmän säkerhet och ordning. EU kommer särskilt att fortsätta att ta itu med omotiverade hinder för dataflöden samtidigt som man bevarar sitt oberoende i fråga om reglering på området för dataskydd och integritet.  25 För att bättre kunna bedöma storleken hos och värdet av gränsöverskridande dataflöden ska kommissionen inrätta ett europeiskt analysramverk för mätning av dataflödena.

Huvudåtgärder Kommissionen kommer att göra följande: 7.Verka för ett snabbt ingående av ett ambitiöst och heltäckande WTO-avtal om digital handel, med regler för dataflöden i full överensstämmelse med EU:s dataskyddsramverk, och bestämmelser om ett förbättrat konsumentförtroende som garanterar ett konsumentskydd på hög nivå. 8.Utforska möjligheterna till ett närmare regleringssamarbete med likasinnade handelspartner i frågor som är relevanta för digital handel.

3.2.4. Förstärkning av EU:s lagstiftningsinflytande

Förmågan till inflytande på utvecklingen av bestämmelser och normer av global betydelse är en viktig konkurrensfördel.

Under flera årtionden har EU varit ledande i detta avseende. Unionen har främjat arbete i internationella grupperingar som utarbetar standarder som Internationella standardorganisationen (ISO) och sektorspecifika internationella forum. Dessa insatser har hjälpt europeiska företag att få tillträde till globala marknader, avlägsnat handelshinder och understött samstämmighet hos bestämmelser. Detta synsätt, tillsammans med dess marknadsstorlek, har gett EU ett starkt inflytande på internationell standardisering, vilket i vissa fall också har lett till frivilligt införande av unionens stränga standarder, bestämmelser och politiska mål längs globala leveranskedjor. Europeiska exportörer, även små och medelstora företag, har fått signifikanta konkurrensfördelar genom att EU-bestämmelser har tillämpats globalt.

EU:s relativa tyngd har krympt genom framväxten av nya normgivande instanser och den snabba tekniska utvecklingen, som ofta drivs utanför EU.

För att EU ska kunna stärka sitt inflytande på detta område måste unionen utveckla ett mer strategiskt synsätt på internationellt normsamarbete, i synnerhet beträffande den gröna och digitala omställningen. EU måste inta en mer proaktiv hållning vid utformningen av nya bestämmelser så att unionen står bättre rustad för att främja EU:s synsätt på bestämmelser världen runt. Det kommer att kräva en bättre synergi mellan intern och extern politik för att på ett tidigt stadium kunna identifiera de strategiska områden som ett internationellt normsamarbete bör inriktas på. Det kommer också att kräva dialog och samarbete med EU:s normgivande instanser för att identifiera strategiska prioriteringar i samband med internationella standarder. Kommissionen ska förstärka sin analys av den externa dimensionen hos dess bestämmelsepolitik vid konsekvensbedömningen av viktiga bestämmelser och identifiera prioriterade partner för bestämmelsesamarbete. Handelspolitiken bör stå redo att stödja samarbete som leds av regleringsmyndigheter och i detta syfte fullt ut utnyttja de möjligheter som handelsavtal medger. Handelspolitiken, tillsammans med internationella partnerskap och utvecklingssamarbete – inbegripet genom Aid for Trade – bör också spela en roll för att stödja införandet av internationella standarder i utvecklingspartnerländer och underlätta efterlevnaden av nya lagkrav. EU kommer också att stärka sina dialoger om regleringsfrågor med likasinnade länder i Asien och Stillahavsområdet och Latinamerika.

Samarbetet med Förenta staterna kommer att vara avgörande för att säkerställa att nya bestämmelser överensstämmer med värderingarna i demokratiska, öppna och inkluderande samhällen.

Huvudåtgärder Kommissionen kommer att göra följande: 9.Förbättra regleringsdialogerna med likasinnade partner på områden som är strategiska för EU:s konkurrenskraft. Det kräver tidig identifiering av prioriterade områden för normsamarbete och en tätare dialog mellan EU och internationella standardorganisationer. 10.Utveckla ett närmare transatlantiskt partnerskap för den gröna och den digitala omställningen av våra ekonomier, också genom handels- och teknikrådet mellan EU och Förenta staterna.

3.2.5. Förstärkning av EU:s partnerskap med grannländer och utvidgningsländer och Afrika

Våra mest signifikanta relationer är med de som är geografiskt närmast oss. Stabilitet och välstånd i EU:s grannländer och Afrika ligger i EU:s politiska och ekonomiska intresse. EU ämnar göra allt som står i dess makt för att stödja sina partner i deras strävan att återhämta sig från verkningarna av covid-19-pandemin och att uppnå hållbar utveckling. EU:s täta nätverk av handelsavtal med dessa länder möjliggör närmare ekonomisk integration och utveckling av integrerad produktions- och tjänstenätverk. Detta skulle ingå i en bredare strategi för att främja hållbara investeringar och förbättra våra ekonomiers motståndskraft genom diversifierade värdekedjor och främja utvecklingen av handeln med hållbara produkter, bland annat för att stödja klimat- och energiomställningen. Det kommer också att bidra till att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration, som en del av handelspolitikens mera allmänna bidrag till omfattande partnerskap, i linje med den nya migrations- och asylpakten 26 .

EU kommer att stärka sitt nära ekonomiska partnerskap inom EES. EU ser fram mot ett nära samarbete med Förenade kungariket för att utnyttja hela potentialen hos handels- och samarbetsavtalet. EU ser också fram mot moderniseringen av unionens handels- och ekonomisamarbete med Schweiz och även med Turkiet, om rätt förutsättningar föreligger.

Att stödja en starkare ekonomisk integrering med länderna på västra Balkan och i det östra partnerskapet 27 blir särskilt viktigt. För västra Balkan utgör den förbättrade utvidgningsmetoden och den ekonomiska planen och investeringsplanen 28 ramen för en snabbare marknadsintegration i EU före anslutningen, samtidigt som lika villkor säkerställs. Denna ökade ekonomiska integration bygger på västra Balkans egna åtaganden att skapa en gemensam regional marknad som bygger på EU:s regler och standarder. För det östra partnerskapet, särskilt våra partner i djupgående och omfattande frihandelsavtal (Ukraina, Georgien och Moldavien) stöder EU strävanden mot en närmare anslutning till EU:s regleringsmodell, även för den digitala och gröna omställningen. För dessa partner kan insatserna för att införliva EU-bestämmelser åtföljas av en närmare dialog om hur de ska utvecklas och genomföras, inbegripet deltagande i expertgrupper och närmare koppling till EU:s standardiseringsorgan. Hänsyn bör också tas till ytterligare steg för att underlätta handeln, också genom avtal om överensstämmelsebedömning.

Uppgradering av EU:s förbindelser och ekonomiska integrering med det södra grannskapet 29 är en strategisk nödvändighet för en långsiktig stabilitet. EU drar fördel av den geografiska närheten och de kulturella och språkliga banden med de södra Medelhavsländerna, vilket underlättar denna strategiska, ekonomiska och handelspolitiska integration. Handelspolitiken kan bli ett nyckelverktyg för att främja strategiska samverkansformer mellan EU och det södra grannskapet och utveckla integrationsinitiativ till bådas fördel, särskilt om strategiska värdekedjor. Sedan 2000-talets början har EU ingått frihandelsavtal med åtta länder söder om Medelhavet som en del av bredare associationsbedömningar. Förhandlingar om djupgående och omfattande frihandelsområden (DCFTA) med Marocko och Tunisien har pågått i flera åt. EU är beredd att diskutera alternativ med båda parterna för att modernisera handels- och investeringsrelationer så att de blir bättre anpassade till dagens utmaningar.

EU kommer att signifikant öka sitt engagemang med afrikanska partner för att frigöra deras ekonomiska potential, främja ekonomisk diversifiering och inkluderande tillväxt. Det kommer att ytterligare förbättra hållbara handels- och investeringsband, både mellan världsdelarna och inom själva Afrika 30 . Detta är i linje med den långsiktiga utsikten om ett handelsavtal mellan världsdelar baserat på ett framgångsrikt genomförande av det kontinentala frihandelsområdet i Afrika. Det bygger framför allt på Afrikas regionala ekonomiska samfund och de ekonomiska partnerskapsavtalen med EU. Denna starkare relation med Afrika bör främjas på alla nivåer, också genom politisk dialog med Afrikanska unionen och dess medlemmar, genom att bredda och utveckla de ekonomiska partnerskapsavtalen och genom att utveckla bilaterala relationer med enskilda länder för att främja hållbara investeringar i jordbruk, tillverkningsindustri och tjänster. Kommissionen ska också börja utreda möjligheterna att underlätta integration i världsdelen genom harmoniserade regler om ursprung som kan tillämpas på handeln med EU.

Kommissionen kommer att lägga fram ett nytt initiativ för hållbara investeringar för partner eller regioner i Afrika och det södra grannskapet som är intresserade av detta. Det kan göras i form av fristående investeringsavtal eller ingå i moderniseringen av befintliga handelsavtal. För att maximera deras effekt och underlätta genomförandet kommer avtalen att utformas tillsammans med EU:s verktyg för utvecklingssamarbete som stöd för investeringar, och där så är möjligt med ett Team Europe-synsätt som säkerställer synergier med EU:s medlemsstater, den privata sektorn, civilsamhället och alla relevanta aktörer. Det mest framträdande av initiativen är den externa investeringsplan som lanserades 2017 för Afrika söder om Sahara och EU-grannskapet. Det omfattar också Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFHU+), som blir globalt tillämplig i och med den nya fleråriga budgetramen för 2021-2027. De tre pelarna i den externa investeringsplanen ska bidra till stödet för hållbar utveckling i Afrika och i grannskapet, samtidigt som reformer införs för att förbättra affärsmiljön och investeringsklimatet. Detta görs med tanke på integrationen mellan regioner och de närmare handelsrelationerna mellan EU och Afrika allt efter som det kontinentala frihandelsområdet i Afrika utvecklas.

Huvudåtgärder Kommissionen kommer att göra följande: 11.Fördjupa handel och ekonomiska relationer till andra länder i Europa, inbegripet västra Balkan och läder som har ingått djupgående och omfattande frihandelsavtal med EU, med särskild inriktning på ett närmare normsamarbete till stöd för den gröna och digitala omställningen. Modernisera handels- och investeringsrelationerna till de länder i det södra grannskapet som är intresserade av att främja en närmare integration med Europeiska unionen. 12.Förstärka sitt engagemang i afrikanska länder genom att: a) förbättra politisk dialog och samarbete med Afrikanska unionen och dess medlemmar och ett smidigt genomförande av det kontinentala frihandelsområdet i Afrika, inbegripet engagemang med den privata sektorn och främjande av gemensamma standarder i Afrika för att förbättra regional och kontinental integration. b) fördjupa och bredda befintliga handelsavtal med regionala ekonomiska samfund i Afrika och stärka deras hållbarhetdimension. c) fortsätta att utforska möjligheterna till förbättrade band och synergier mellan olika handelsöverenskommelser med länder i Afrika, till exempel genom mer harmoniserade ursprungsregler för handel med EU. d) sträva efter hållbara investeringsavtal med Afrika och det södra grannskapet.

3.2.6. Förstärkning av EU:s inriktning på att genomföra och verkställa handelsavtal och säkerställa lika förutsättningar för alla

Som uppföljning till vågen av nya avtal under senare år kommer kommissionen att inrikta sina insatser på att frigöra fördelarna hos EU:s handelsavtal, samtidigt med ett bestämt verkställande av åtagandena om både marknadstillträde och hållbar utveckling. Europeiska aktörer måste vara medvetna om de möjligheter som EU:s handelsavtal erbjuder och lita på att de kan skörda frukterna av det som EU har förhandlat fram. EU har slutfört eller håller på att förhandla om handels- och investeringsavtal i Asien-Stillahavsområdet och i Latinamerika som öppnar betydande ekonomiska möjligheter. Det är därför viktigt att skapa förutsättningar för ratificering av avtalen med Mercosur och Mexiko och att slutföra pågående förhandlingar, särskilt med Chile, Australien och Nya Zeeland, som är på god väg. När det gäller Mercosur pågår en dialog om att stärka samarbetet om avtalets dimension när det gäller hållbar utveckling och som tar upp genomförandet av Parisavtalet och i synnerhet avskogningen.

Det kommer att bli ett mycket viktigt inslag i EU:s strävan mot öppet strategiskt oberoende och underlätta tillträdet till marknader, särskilt för små och medelstora företag. Det bidrar också till att motverka protektionistiska tendenser och snedvridningar som påverkar EU-exporten. Detta arbetsområdes centrala betydelse bekräftades i juli 2020 genom utnämningen av en Chief Trade Enforcement Officer.

Det innebär att arbete sker inom följande områden:

·Fullt ut utnyttja de möjligheter som genomförandet av handelsavtal erbjuder. EU kommer att använda all den flexibilitet som är inbyggd i handelsavtalen så att de är ändamålsenliga och svarar mot de nya utmaningarna i samband med den gröna och digitala omställningen. EU kommer också att fortsätta att använda Aid for Trade för att hjälpa utvecklingsländer att genomföra handelsavtal och stödja efterlevnad av regler och standarder, särskilt när det gäller hållbar utveckling.

·Stöd till EU-aktörer för att fullt utnyttja de möjligheter som EU-avtalen skapar. Kommissionen ska bygga på framgången för Access2Markets-portalen, integrera fler funktioner i den och koppla samman den med andra viktiga informationskanaler 31 , speciellt för små och medelstora företag. Kommissionen ska också fortsätta att stödja EU:s jordbruks- och livsmedelssektor, som huvudsakligen består av små och medelstora företag, med inriktning på att främja deras produkters hållbarhet och kvalitet så att de blir fanbärare för EU:s livsmedelshållbarhetssystem. 

·Övervaka ett korrekt genomförande och verkställande av EU:s handelsavtal och underlätta klagomål rörande hinder för marknadstillträde och brott mot åtaganden om handel och hållbar utveckling genom den enda kontaktpunkten. Kommissionen ska samarbeta med EU:s medlemsstater, Europaparlamentet och aktörerna för att övervaka hur EU:s partner genomför avtalen och säkerställa ett sammanhållet synsätt. Kommissionen ska lägga fram en specifik lagstiftningsakt som behövs för att genomdriva bland annat handelsrelaterade bestämmelser i handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket.

·Beivra bristande efterlevnad via WTO eller genom bilateral tvistlösning, om andra hjälpmedel misslyckas. Den uppdaterade genomdrivandeförordningen 32 stärker EU:s förmåga att agera i situationer där tvistlösning inom ramen för WTO eller bilaterala avtal har spärrats.

·Kommissionen kommer att fortsätta att använda handelspolitiska skyddsinstrument på ett fast sätt så den europeiska industrin inte utsätts för illojal handel. Detta inbegriper också att spåra nya former av subventionering från tredjeländer, till exempel när det gäller finansiering av investeringar, och att på lämpligt sätt ta itu med dem med utjämningsåtgärder.

·På säkerhetsområdet, enligt förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar, upprepar kommissionen sin uppmaning till alla medlemsstater att inrätta och genomdriva en komplett granskningsmekanism för utländska direktinvesteringar för att behandla fall där förvärvet eller kontrollen av ett visst företag, en infrastruktur eller en teknik skulle innebära en risk för säkerheten eller den allmänna ordningen i EU 33 . Kommissionen ska fortsätta att genomföra samarbetsmekanismen med medlemsstaternas myndigheter för att skydda säkerheten och den allmänna ordningen mot riskfyllda utländska direktinvesteringar och överväga att förbättra den samarbetsmekanism som fastställs i ramen för granskning av utländska direktinvesteringar.

·Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa ett effektivt genomförande av den moderniserade exportkontrollförordningen 34 om känsliga varor och teknisk med dubbla användningsområden som stöd för säkra värdekedjor och för att främja internationell säkerhet, skydda mänskliga rättigheter och garantera lika förutsättningar för EU:s exportörer.

Trots detta behöver EU utveckla verktyg för att möta nya utmaningar och skydda företag och medborgare i EU mot osunda affärsmetoder, både internt och externt.

·Kommissionen kommer att föreslå ett nytt rättsligt handelspolitiskt instrument för att skydda EU mot eventuella tvångsåtgärder från tredjeländer.

·Kommissionen ska föreslå ett juridiskt instrument för att bekämpa snedvridningar som orsakas av utländska subventioner på EU:s inre marknad.

·För att förbättra det ömsesidiga tillträdet för EU-aktörer vid offentlig upphandling ska kommission sträva efter att föra fram det internationella upphandlingsinstrumentet och uppmanar rådet att skyndsamt slutföra sitt arbete.

·För att till sist säkerställa lika möjligheter för alla EU-företag på tredjelandsmarknader, där de allt oftare måste konkurrera med det ekonomiska stöd som utländska konkurrenter får från sina regeringar, ska kommissionen utforska alternativen för en EU-strategi rörande exportkrediter. Den kommer att omfatta ett EU-exportkreditinstitut och förbättrad samordning av EU:s ekonomiska verktyg. I linje med den gröna givens mål att fasa ut subventionerna till fossila bränslen kommer den också att uppmuntra klimatvänliga teknikprojekt och föreslå att omedelbart upphöra med stödet till kolkraftssektorn och avskräcka från alla ytterligare investeringar i energiinfrastrukturprojekt baserade på fossila bränslen i tredjeländer, såvida de inte är helt förenliga med en ambitiös, tydligt definierad väg mot klimatneutralitet i linje med Parisavtalets långsiktiga mål och bästa tillgängliga vetenskap.

Kommissionen ska också fortsätta att arbeta i riktning mot en harmonisering av reglerna om preferensursprung i EU:s handelsavtal, med hänsyn tagen till EU-aktörers intressen, särskilt hos små och medelstora företag.

Att frigöra fördelarna hos EU:s handelsavtal för individer och företag, att mer systematiskt bekämpa befintliga handelshinder och att förhindra att nya uppstår kräver en samfälld insats från EU:s alla institutioner och medlemsstater samt från civilsamhället och andra aktörer. Kommissionen ska leda dessa insatser, också via det arbete som utförs av EU-delegationerna och de nätverk som medlemsstater och företagsorganisationer har i tredjeländer.

Huvudåtgärder Kommissionen kommer att göra följande: 13.Sträva efter att konsolidera EU:s partnerskap med nyckeltillväxtregioner – i Asien-Stillahavsområdet och Latinamerika – genom att skapa förutsättningar för att slutföra förhandlingar och ratificera utestående bilaterala avtal. 14.Fullt utnyttja den roll som den ansvariga för efterlevnaden av handelsbestämmelserna spelar för att maximera fördelarna hos framförhandlade resultat för företag, särskilt små och medelstora företag, och lantbrukare, och eliminera hinder som försämrar avtalens förmåga att ge utdelning, även i fråga om hållbar utveckling. 15.Ytterligare stärka EU:s verktyg för att hantera nya utmaningar och skydda företag och medborgare i EU mot illojala handelsmetoder, t.ex. genom att utarbeta ett instrument mot tvång. Dessutom kommer kommissionen att undersöka alternativ för en EU-strategi för exportkrediter. 16.Utveckla nya onlineverktyg till stöd för EU-företag, särskilt små och medelstora företag.

4.Stöd till en informerad diskussion om handelspolitiken

Med sitt meddelande Handel för alla 35 utökade kommissionen kraftigt sitt åtagande att säkerställa en transparent och inkluderande handelspolitik. Kommissionen kommer att fortsätta på den inslagna vägen, vilket har mottagits positivt i alla bidrag till översynen av handelspolitiken 36 . De senaste Eurobarometer-enkäterna, som offentliggjordes under 2019, visade att människorna välkomnar de insatser som gjorts under de gångna åren. Sex av tio säger att de litar på att EU bedriver handelspolitiken på ett öppet och transparent sätt.

Med tanke på vikten av en dialog med aktörerna och för att uppmuntra till konkret samarbete i nyckelfrågor ska kommissionen fördjupa sitt engagemang i civilsamhället och med samhällspartner, på grundval av den granskningsstudie av dialogen i civilsamhället som startade 2020. Särskild tonvikt ska läggas vid genomförande och verkställande för att säkerställa att EU:s intressen tillgodoses fullt ut när det gäller handelsavtalens förväntade fördelar. Inriktningen på en reform av WTO ska återspeglas genom utökade meningsutbyten i dessa frågor.

För att säkerställa en solid grundval för handelspolitikens utveckling ska kommissionen också fördjupa sina insatser för analys och datainsamling och uppmuntra analysdata från aktörer. Kommissionen kommer att göra en efterhandsutvärdering av hur EU:s avtal har påverkat viktiga miljöaspekter, bland annat klimatet. Kommissionen kommer också att arbeta med att utveckla en bättre förståelse för de följder som jämställdheten mellan könen får för olika delar av handelspolitiken, och informera om åtgärder för ökad medvetenhet om könsfrågor i handelspolitiken 37 , också i Aid for Trade. Ytterligare analysarbete kommer att utföras av handelspolitikens påverkan på sysselsättningen och av olika aspekter på samhällsutvecklingen.

5.Sammanfattning

EU:s handelspolitik måste anpassas till och återspegla vår tids utmaningar och våra folks förväntningar. Vi är ansvariga för att säkerställa att handelspolitiken tjänar EU:s intressen, bidrar till att uppfylla unionens ambitioner och skyddar dess position i världen, i dag och för framtida generationer. Därför är det så ytterst viktigt att EU:s handelspolitik omorienteras i riktning mot målen att stödja den grundläggande gröna och digitala omställningen av EU:s ekonomi genom att bygga upp en hållbarare och rättvisare globalisering baserad på moderniserade regler och kraftigare verkställighetsåtgärder. I slutändan är det bara på detta sätt som vi på ett ansvarsfullt och hållbart sätt kan skapa de möjligheter som EU:s medborgare, arbetstagare och företag väntar sig, och som planeten behöver.

(1)

I kommissionens strategiska framsynsrapport 2020 analyseras effekterna av covid-19-pandemin på dynamiken i vissa relevanta megatrender, COM (2020) 493 final. Kommissionens strategiska framsynsrapport 2021 kommer att fokusera på öppet strategiskt oberoende.

(2)

På EU-nivå syftar Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till att bidra till att hantera sådana anpassningskostnader; jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006. En ny förordning håller på att antas som gör det möjligt för fonden att fortsätta att stödja arbetstagare och egenföretagare som förlorat sitt arbete.

(3)

Denna utmaning är särskilt synlig när det gäller energiintensiva industrier, särskilt stålsektorn, där globala lösningar behövs för att ta itu med de enorma obalanser på världsmarknaden som påverkar europeiska företag negativt och undergräver en framgångsrik grön omställning av detta ekosystem.

(4)

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO), uppskattas 25 miljoner människor befinna sig i tvångsarbete, 152 miljoner är offer för barnarbete och 2,78 miljoner arbetstagare världen runt dör varje år i arbetsrelaterade olyckor eller sjukdomar. Källor: Globala uppskattningar av modernt slaveri: tvångsarbete och tvångsäktenskap, ILO (2017); Globala uppskattningar av barnarbete, ILO (2017) och ILO:s webbplats.

(5)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Promote decent work worldwide, SWD(2020) 235 final.

(6)

Under 2016, med både varor och tjänster inräknade, genererades 80 % av EU:s import och 82 % av EU:s export av immaterialrättsligt intensiva branscher. Immaterialrättsligt intensiva branscher och ekonomiska prestanda inom Europeiska unionen. Analysrapport på branschnivå, gemensam EPO/EUIPO-studie, utgåva 3, september 2019.

(7)

OECD (2020), Långtidsprognos för reell BNP (indikator).

(8)

Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission, 2019–2024.

(9)

Europaparlamentets resolution om översynen av EU:s handelspolitik (2020/2761 (RSP)).

(10)

https://trade.ec.europa.eu/consultations/index.cfm?consul_id=266&utm_source=dlvr.it&utm_

(11)

EU vid ett vägskäl – Bygga upp och bygga nytt för nästa generation (COM(2020) 456 final).

(12)

GD Handels egna beräkningar baserade på Arto, I., Rueda-Cantuche, J.M., Cazcarro, I., Amores, A.F., Dietzenbacher, E. Kutlina-Dimitrova, Z. and Román, M. V., EU exports to the World (inte översatt till svenska): Effects on Employment (inte översatt till svenska), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2018, ISBN 978-92-79-93283-0, doi:10.2760/700435, JRC113071. https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2018/november/tradoc_157516.pdf  

(13)

Aid for Trade har till syfte att stödja utvecklingsländer genom att använda handel som ett hjälpmedel för att minska fattigdom. Mål 8 a bland målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 för hållbar utveckling hänvisar till en ökning av Aid for Trade, särskilt för de minst utvecklade länderna. Mål 17 bland målen för hållbar utveckling inbegriper bland annat ansträngningar för att öka utvecklingsländers export, särskilt i de minst utvecklade länderna.

(14)

Se jämställdhetsstrategin för 2020–2025 och den tredje handlingsplanen för jämställdhet.

(15)

Kommissionen har antagit sin första strategiska framsynsrapport någonsin, i vilken motståndskraft framhävs som ett nytt rättesnöre för all EU-politik enligt den här kommissionens omställningsstyrda agenda och som resultat av den tragiska covid-19-pandemin.

(16)

OECD:s analysarbete har bekräftat att globala värdekedjor inte bara maximerar ekonomisk effektivitet utan också att motståndskraftiga leveranskedjor är mycket viktiga i kristider för att dämpa chocker, erbjuda anpassningsalternativ och påskynda återhämtning. Jfr. Shocks, risks and global value chains: insights from the OECD METRO model, juni 2020.

(17)

 En läkemedelsstrategi för Europa, COM(2020) 761 final.

(18)

Se i samband med detta OECD:s dokument om covid-19 och ansvarsfullt företagande. http://www.oecd.org/coronavirus/policy-responses/covid-19-and-responsible-business-conduct-02150b06/  

(19)

Se ocksåGemensamt meddelande om en förstärkning av EU:s bidrag till regelbaserad multilaterism.

(20)

 Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet: En ny agenda mellan EU och USA för globala förändringar, JOIN(2020) 22 final.

(21)

 Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet: EU och Kina – En strategisk hållning, JOIN(2019) 5 final.

(22)

 EU:s sanktioner är ett viktigt instrument som används för att främja målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) genom vilken EU kan ingripa, bland annat för att förebygga konflikter eller reagera på framväxande eller pågående kriser (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Det europeiska ekonomiska och finansiella systemet: främja öppenhet, styrka och motståndskraft, COM/2021/32 final).

(23)

Tillgång till data och nya utvecklingar som produktpass kan också frigöra ytterligare värden hos produkter och ge information som är mycket viktig för att maximera cirkulära värden, men alltför ofta vidarebefordras inte sådana data längs värdekedjorna.

(24)

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG – COM(2020) 825 final och förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (rättsakten om digitala marknader) – COM/2020/842 final samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

(25)

Såsom framgår av avdelningen digital handel i det handels- och samarbetsavtal som ingåtts med Förenade kungariket.

(26)

Ny migrations- och asylpakt COM (2020) 609 final.

(27)

Ökad resiliens – ett östligt partnerskap som fungerar för alla (JOIN(2020) 7 final).

(28)

En ekonomisk plan och en investeringsplan för västra Balkan, COM (2020) 641 final.

(29)

Ett förnyat partnerskap med det södra grannskapet – En ny agenda för Medelhavsområdet. JOIN(2021) 2 final.

(30)

I enlighet med EU–Afrikastrategin Gemensamt meddelande till Europaparlamentet och rådet: Mot en övergripande strategi för Afrika, JOIN(2020) 4 final.

(31)

Synergier kan i synnerhet utforskas tillsammans med andra informationskällor, bland annat Enterprise Europe Network (EEN), Centrumet för industriellt samarbete mellan EU och Japan, EU SME Centre i Kina, European Business Organisation Worldwide Network, organisationer för främjande av europeisk handel och EU:s informationstjänst för immaterialrättigheter för små och medelstora företag.

(32)

  https://trade.ec.europa.eu/doclib/press/index.cfm?id=2204  

(33)

Meddelande av den 25 mars 2020 angående utländska direktinvesteringar, fri rörlighet för kapital från tredjeländer och skydd av Europas strategiska tillgångar, C(2020) 1981 final.

(34)

  https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/IP_20_2045  

(35)

 Handel för alla: Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik, COM(2015) 497 final.

(36)

  https://trade.ec.europa.eu/consultations/index.cfm?consul_id=266&utm_source=dlvr.it&utm_  

(37)

Gemensam deklaration om handel och kvinnors ökade ekonomiska inflytande i samband med WTO:s ministerkonferens i Buenos Aires, december 2017.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 18.2.2021

COM(2021) 66 final

BILAGA

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Översyn av handelspolitiken — En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik

BILAGA

REFORMEN AV WTO: MOT ETT HÅLLBART OCH ÄNDAMÅLSENLIGT MULTILATERALT HANDELSSYSTEM

1.Varför är WTO viktig och varför befinner sig den i kris?

1.1Därför är WTO viktig

Sedan det multilaterala handelssystemet inrättades 1947 1 har världshandeln ökat 300-falt. I dag utgör den över 60 % av den globala bruttonationalprodukten och bidrar till sysselsättning, tillväxt och investeringar i hela världen. Det beror delvis på de successiva tullsänkningar som har förhandlats fram genom det multilaterala systemet: 1947 låg tullarna på mellan 20 och 30 % medan de i dag i genomsnitt uppgår till omkring 9 % på världsnivå. Det beror emellertid också på den stabilitet som systemet skapar. Genom WTO:s mest-gynnad-nation-princip (MGN) begränsas diskrimineringen mellan olika varor och tjänster från olika handelspartner. Det ger en stabil grund för ekonomisk öppenhet som främjar konkurrens på globala marknader som baseras på effektivitet och innovation. 60 % av EU:s handel sker på MGN-villkor, inklusive handeln med Förenta staterna, Kina, Ryssland och Indien. WTO:s regler skyddar alla handelsnationers intressen mot diskriminerande åtgärder innanför gränserna och säkerställer att villkorade handelspolitiska skyddsåtgärder baseras på multilateralt överenskomna regler. Dessutom har bindningen av tullar minskat sannolikheten för att länder höjer tullarna som en reaktion på chocker 2 , och tvistlösningssystemet har säkerställt efterlevnad av reglerna och gjort det möjligt att undvika en upptrappning av handelskonflikter.

Trots att mer kvarstår att göra har WTO också bidragit till den globala hållbara utvecklingen. Den ekonomiska öppenhet som den har garanterat har bidragit till att integrera många utvecklingsländer i världsekonomin, vilket har lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom och minskat ojämlikheten mellan länder 3 . 

1.2Skälen till krisen

Dagens kris påverkar alla tre WTO-funktioner: förhandlingar har inte lett till en modernisering av reglerna, tvistlösningssystemet har i praktiken återgått till Gatts dagar, då panelens rapporter kunde blockeras, och övervakningen av handelspolitiken är ineffektiv. Handelsförbindelserna mellan Förenta staterna och Kina – två av de tre största WTO-medlemmarna – hanteras dessutom för närvarande i stor utsträckning utanför WTO:s ramar.

En viktig orsak till krisen är att Kinas anslutning till WTO inte har lett till att landet har övergått till en marknadsekonomi. Kina har inte öppnat sina marknader i en utsträckning som motsvarar landets betydelse i den globala ekonomin, och staten fortsätter att utöva ett betydande inflytande på Kinas ekonomiska landskap. Det resulterar i snedvridningar av konkurrensen som inte kan åtgärdas tillräckligt effektivt med hjälp av de nuvarande WTO-reglerna. WTO har emellertid inte lyckats förhandla fram nya regler för att ta itu med denna eller andra brådskande frågor (t.ex. digital handel och hållbarhet). Att uppnå samförstånd bland 164 medlemmar mot bakgrund av dagens diffusa globala maktbalans är en enorm utmaning. Förhandlingarna bromsas också av meningsskiljaktigheter om flexibilitet för utvecklingsländerna. Det är en ohållbar situation när två tredjedelar av medlemmarna – däribland några av världens största ekonomier – kräver särskild och differentierad behandling. Dessutom utmanas WTO:s övervaknings- och överläggningsfunktion allvarligt av den otillräckliga insynen i medlemmarnas handelslagstiftning och handelspraxis, liksom av det faktum att frågor såsom klimatförändringar och anständigt arbete betraktas som tabu. Sist men inte minst lamslogs tvistlösningssystemet i praktiken i slutet av 2019, då Förenta staterna blockerade utnämningen av medlemmar till överprövningsorganet.

1.3Det brådskande behovet av reformer

En stabil handelsmiljö med WTO som central punkt är viktigare än någonsin om vi ska kunna bemöta de utmaningar vi står inför, först och främst den ekonomiska återhämtningen efter pandemin. Det är en stor utmaning för en organisation som förefaller ha förlorat känslan av att arbeta mot ett gemensamt mål. EU har emellertid ett grundläggande strategiskt intresse av att säkerställa att WTO förblir ändamålsenligt. Handel är inte bara avgörande för vår ekonomi; att främja regelbaserat internationellt samarbete är själva kärnan i det europeiska projektet. EU måste därför inta en ledande roll i att verka för en meningsfull reform av WTO.

2.Att återskapa förtroendet och känslan av ett gemensamt mål: WTO:s bidrag till hållbar utveckling

Sammanbrottet i utvecklingsagendan från Doha 2008 illustrerade avsaknaden av ett gemensamt mål för WTO:s medlemmar. Trots att man lyckades enas om ett avtal om förenklade handelsprocedurer vid WTO:s nionde ministerkonferens på Bali och ett beslut om exportkonkurrens på jordbruksområdet vid WTO:s tionde ministerkonferens i Nairobi, har WTO:s medlemmar blivit alltmer splittrade när det gäller vad de förväntar sig av organisationen. Några av medlemmarna har hävdat att utvecklingens centrala roll i WTO innebär att man bör fokusera på undantag och flexibilitet från överenskomna och framtida åtaganden. Andra har blivit alltmer frustrerade över bristen på framsteg i WTO-förhandlingarna och har i stället börjat lägga större tonvikt vid bilaterala handelsavtal. Utan en känsla av ett gemensamt mål har det varit oerhört svårt att hitta en väg framåt inom alla initiativ och att se till att WTO utvecklas på ett sätt som är anpassat till de förändringar som ägt rum i den globala handeln.

De allra flesta medlemmarna är emellertid fortfarande anhängare av idén om multilateralism och är fullt medvetna om fördelarna med ett regelbaserat system för global handel och utveckling. De senaste årens instabilitet, klimat- och miljökrisen, den allt större användningen av ensidiga åtgärder och nu covid-19-pandemin har på ett tydligt sätt visat att WTO är en mycket viktig del av en sund global ekonomisk styrning, men att en reform är nödvändig. G20-ledarnas förklaring 4 från Riyadh är det tydligaste åtagandet för reformer hittills och det som har gjorts på den högsta politiska nivån.

I takt med att de globala utmaningarna blir allt fler bör WTO-medlemmarna kunna enas kring målet att ta itu med de mest akuta problemen: ekonomisk återhämtning och utveckling, fri från konkurrenssnedvridning, samt miljömässig och social hållbarhet som en del av omställningen till en grön ekonomi. Att ta itu med dessa problem skulle vara i linje med FN:s mål för hållbar utveckling, som alla WTO-medlemmar har åtagit sig att uppfylla. Ett sådant fokus kan ge den känsla av ett gemensamt mål som WTO har saknat under de senaste årtiondena och återuppbygga medlemmarnas förtroende för varandra. Det skulle även kunna skapa den tilltro som behövs för att modernisera WTO:s regelverk på ett sätt som är anpassat till de utmaningar som digitaliseringen och miljöanpassningen innebär och samtidigt förebygga och lösa konflikter som orsakas av handelssnedvridande statliga ingripanden i ekonomin.

2.1    Att återskapa känslan av ett gemensamt mål inom WTO: fokus på hållbar utveckling

Arbetet för att återskapa känslan av ett gemensamt mål måste genomföras stegvis och inledas med kortsiktiga förtroendeskapande åtgärder. Att slutföra förhandlingarna om fiskesubventioner skulle vara ett betydelsefullt steg mot att öka WTO:s bidrag till hållbarhet. Detta avtal är viktigt inte bara eftersom det är första multilaterala avtalet på många år, utan också eftersom det är det första avtal som har genomförandet av ett mål för hållbar utveckling som ett centralt inslag (mål 14.6). Det kommer inte att bli en enkel uppgift med tanke på WTO-medlemmarnas skilda ståndpunkter och svårigheterna att nå samförstånd i multilaterala förhandlingar (vilket till stor del beror på det problem med särskild och differentierad behandling som nämndes ovan). Förhandlingarna är emellertid längre framskridna än någonsin tidigare under sin långa historia. Om den politiska viljan är tillräcklig finns det en möjlighet att ingå ett avtal före WTO:s 12:e ministerkonferens.

Tillsammans med Ottawagruppen 5 har EU lagt fram ett initiativ för handel och hälsa. Där tar man upp regler rörande exportrestriktioner, ett antal åtgärder för att underlätta handel samt steg för att underlätta öppenhet. EU kommer att fortsätta att arbeta med sina partner och den nya generaldirektören för att se till att handelssystemet anpassas till utmaningarna i samband med pandemin, inbegripet tillämpningen av Trips-avtalets möjligheter till flexibilitet.

Många av FN:s mål för hållbar utveckling rör miljöskydd. Den allt överskuggande vikten att skydda miljön erkändes redan när WTO skapades, i och med inrättandet av en kommitté för handel och miljö som ska främja överläggningar och gemensamma åtgärder. I dag är behovet av en handelspolitik som reagerar på klimat- och miljöutmaningar om något ännu mer kritiskt, vilket många WTO-medlemmar instämmer i. I motsats till de farhågor som uttrycktes när WTO inrättades har inget land tvingats sänka sin önskade hälso- eller miljöskyddsnivå till följd av ett avgörande i WTO:s tvistlösningssystem. I det fortsatta arbetet kommer EU att i internationella diskussioner om handels- och miljöfrågor stödja en tolkning av relevanta WTO-bestämmelser som erkänner medlemmarnas rätt att tillhandahålla ändamålsenliga svar på globala miljöutmaningar, särskilt klimatförändringar och skydd av den biologiska mångfalden.

EU ser hållbarhet som en del av den nödvändiga omställningen till en grön ekonomi, som också måste återspeglas i alla delar av WTO:s arbete. Vi kommer snart att lägga fram ett initiativ om handel och klimat i WTO. De inledande reflektionerna, som presenteras i ett icke-officiellt dokument 6 som översänts till WTO:s medlemmar och berörda parter, är inriktade på ett antal byggstenar. Där ingår bl.a. liberalisering av utvalda varor och tjänster, öppenhet (inbegripet om åtgärder för koldioxidjustering vid gränserna), informationsutbyte och analys som ett första steg för att ta fram regler om subventioner av fossila bränslen, miljöanpassning av handelsbistånd (”aid for trade”) och en förstärkning av WTO:s institutionella ram för handel och miljöfrågor. Dessutom samarbetar EU med andra WTO-medlemmar för att genomföra parallella miljöinitiativ med koppling till den cirkulära ekonomin (inklusive plast).

WTO bör också bidra till att genomföra målen för hållbar utveckling på områdena anständigt arbete och jämställdhet, som är av mycket stor vikt både i och utanför EU. När det gäller anständigt arbete bör WTO främja analyser och erfarenhetsutbyte om hur handelspolitiken kan bidra till social utveckling, hur ett starkare skydd av arbetstagares rättigheter gynnar tillväxt och utveckling och hur man kan se till att fördelarna med liberaliseringen av handeln når alla arbetstagare och utsatta befolkningsgrupper, både i och utanför EU. Detta arbete skulle kunna stödjas genom ett utökat och mer aktivt samarbete mellan WTO och Internationella arbetsorganisationen. EU bör samarbeta med partner för att ytterligare integrera globaliseringens sociala dimension i WTO:s arbete. När det gäller jämställdhet bör EU inta en ledande roll när det gäller att öka medvetenheten om vikten av att göra jämställdhetsperspektivet till en integrerad del av handelspolitiken, genom initiativ såsom förklaringen från Buenos Aires om handel och kvinnors ekonomiska egenmakt.

2.2    Hur handel kan bidra till utveckling: behovet av en framåtblickande strategi för särskild och differentierad behandling

Ett av WTO:s grundläggande mål är att se till att utvecklingsländerna, och särskilt de minst utvecklade bland dem, kan ta del av den internationella handelns fördelar på ett sätt som står i proportion till deras behov av ekonomisk utveckling. Genom ”särskild och differentierad behandling” ska utvecklingsländerna ges möjlighet att på bästa sätt utnyttja de utvecklingsmöjligheter som WTO-medlemskapet erbjuder.

EU är en stark anhängare av särskild och differentierad behandling men anser att användningen av denna måste styras av den underliggande ekonomiska verkligheten att handel är en drivkraft för utveckling snarare än ett hot. De utvecklingsekonomier som har haft den mest konsekventa tillväxten är de som har fokuserat sina ansträngningar på integrering i den globala ekonomin och ett successivt öppnande av sina marknader för ökad konkurrens. Den stora utvecklingsutmaningen för WTO är hur organisationen på ett effektivt sätt kan bistå de utvecklingsländer som ännu inte är tillräckligt integrerade i den globala ekonomin.

För att återuppbygga WTO:s trovärdighet som ett förhandlingsforum krävs också en ny strategi för särskild och differentierad behandling. En sådan strategi bör kombinera ett mer målinriktat fokus på hur man kan stödja integration i handelssystemet, kombinerat med en större differentiering mellan utvecklingsländer på grundval av identifierade behov. Bland dessa behov ingår bland annat kapacitetsbegränsningar för små offentliga förvaltningar. WTO kan bara bidra till utveckling på ett effektivt sätt om man arbetar för att göra det lättare för länder att göra åtaganden som ökar deras integration i den globala ekonomin.

Det är mest sannolikt att man uppnår verkliga framsteg i fråga om särskild och differentierad behandling om man förhandlar fram varje avtal för sig. Det vore visserligen önskvärt att alla WTO-medlemmar kunde komma överens om övergripande kriterier för hållbar utveckling, men det är mer realistiskt att försöka uppnå konvergens i specifika förhandlingar. EU:s strategi kommer dock att vägledas av vissa övergripande överväganden. EU skulle ge sitt starka stöd till bestämmelser om särskilt och differentierat stöd som på ett effektivt sätt svarar mot de kapacitetsbegränsningar som råder i de allra flesta utvecklingsländer. Samtidigt förväntar sig EU fullständiga åtaganden i pågående förhandlingar och framtida avtal från a) OECD-medlemmar (inbegripet kandidatländer som vill ansluta sig till OECD), b) länder som av Världsbanken klassificeras som ”höginkomstländer” och c) länder som står för en tillräckligt stor andel av den globala exporten i allmänhet eller inom de sektorer som berörs av en viss förhandling. På grund av sin stora betydelse i systemet bör Kina föregå med gott exempel och inte kräva särskild och differentierad behandling i några pågående förhandlingar.

3.Att återupprätta ett fullt fungerande tvistlösningssystem inom WTO med ett reformerat överprövningsorgan

Bindande tvistlösning är inte bara avgörande för att skydda WTO-medlemmarnas intressen mot åtgärder som begränsar rätten till marknadstillträde. Det ger också företagen stabilitet så att de kan investera och exportera i vetskap om att reglerna kommer att följas och att korrigerande åtgärder kan vidtas i händelse av överträdelser. Det skyddar både stora och små WTO-medlemmar mot ensidiga åtgärder och förhindrar att handelstvister trappas upp till politiska konflikter. Trots att vissa aspekter av överprövningsorganets verksamhet och rättspraxis har kritiserats är det också viktigt att inse att detta organ har gjort mycket för att öka tvistlösningssystemets legitimitet och förutsägbarhet, bl.a. genom att lägga stor vikt vid att skydda WTO-medlemmarnas rätt att lagstifta för att uppnå hälso- och miljömål eller andra legitima politiska mål.

De mest brådskande WTO-reformerna är att komma överens om en grund på vilken man kan återupprätta ett fungerande tvistlösningssystem och att fortsätta att utse medlemmar till överprövningsorganet. Denna uppgift bör prioriteras och inte kopplas till andra aspekter av WTO-reformen. I avsaknad av ett fungerande tvistlösningssystem är det svårt att se vad som skulle kunna motivera länder att modernisera och täppa till luckor i reglerna.

Förenta staterna har tagit upp ett antal välgrundade farhågor om vissa av överprövningsorganets metoder för att fatta beslut liksom om specifika avgöranden i vissa fall. EU håller med om att skiljemännen bör tillämpa processekonomi. De är visserligen inte bundna av prejudikat, men bör trots detta beakta tidigare avgöranden i den mån de anser att de är relevanta för en aktuell tvist. I WTO:s tvistlösningssystem är det panelerna som bedömer bevisningen. Överprövningsorganets roll bör vara strikt begränsad till att behandla rättsliga frågor som uppkommer i samband med överklaganden i den mån det är nödvändigt för att lösa en tvist. Panelernas och överprövningsorganets oberoende är avgörande för att ärenden ska avgöras uteslutande på grundval av sina egna meriter. Det är förenligt med en stärkt ansvarsskyldighet för organet gentemot medlemmarna när det gäller fullgörandet av dess uppgifter. Obligatoriska tidsfrister bör alltid respekteras både i panel- och överprövningsinstansernas tvistlösningsskede, med tanke på att försenad rättvisa är utebliven rättvisa, och lämpliga åtgärder bör vidtas för att göra detta möjligt. EU instämmer därför i att det behövs en meningsfull reform. Vid en sådan reform bör man bibehålla regeln om enhällighet för avslag, överprövningsorganets oberoende och tvistlösningens centrala roll för att skapa säkerhet och förutsägbarhet för det multilaterala handelssystemet.

Många av ovanstående frågor återspeglas i de principer som utvecklats inom ramen för den informella processen i frågor som rör överprövningsorganets funktion, som leds av tvistlösningsorganets ordförande. EU är emellertid berett att överväga hur man kan göra deras rättsliga formulering mer kraftfull och överväga ytterligare förbättringar. En tidig signal från Förenta staterna om att de är beredda att inleda förhandlingar i god tro för att nå fram till ett multilateralt avtal om tvistlösningsreformer skulle göra mycket för att öka förtroendet. Det bör också göra det möjligt att nå en överenskommelse om att återinföra bindande tvistlösning och ett fungerande överprövningsorgan.

4.Mot en mer ändamålsenlig förhandlingsfunktion

I centrum för krisen i WTO ligger misslyckandet för dess förhandlingsfunktion. WTO-reformen bör syfta till att åter göra WTO till ett ändamålsenligt och trovärdigt forum för förhandlingar om handelsregler och ytterligare liberalisering. WTO:s regler måste anpassas till 2000-talets ekonomiska och handelsmässiga verklighet. Man bör prioritera en modernisering av WTO:s regler om e-handel, underlättande av investeringar, inhemsk reglering på tjänsteområdet och statens roll i ekonomin, inbegripet när det gäller subventioner. När reglerna väl har moderniserats kan man eventuellt överväga att påskynda liberaliseringen av varor och tjänster på ett sätt som säkerställer en bättre balans mellan olika åtaganden. När det gäller förhandlingsmetoden har synsättet med ett samlat helhetsåtagande misslyckats med att ge resultat. Framsteg kan därför bäst uppnås med andra metoder, särskilt öppna plurilaterala avtal. Parallellt med förhandlingarna om sakfrågor bör WTO-medlemmarna överväga olika sätt att bättre införliva plurilaterala avtal i WTO:s ram.

4.1Att modernisera WTO:s regler

A.Införa nya regler för digital handel, digitala tjänster och digitala investeringar

Förhandlingar med ett brett deltagande pågår om inhemsk reglering på tjänsteområdet, e-handel och underlättande av investeringar. Alla tre förhandlingarna är nödvändiga för att den internationella handelns regler ska anpassas till digitaliseringen av ekonomin, tjänsternas allt större betydelse och behovet av att underlätta investeringar som en nyckel till utveckling.

EU är fullt ut engagerat att delta i dessa förhandlingar. WTO:s 12:e ministerkonferens är en möjlighet att göra betydande framsteg när det gäller initiativen för e-handel och underlättande av investeringar och att ingå ett avtal om inhemsk reglering på tjänsteområdet. Att slutföra förhandlingarna om ambitiösa och inkluderande avtal på dessa tre områden är avgörande för att visa att WTO är relevant för 2000-talets viktigaste drivkrafter för ökad handel och ökade investeringar liksom för att underlätta integrationen av utvecklingsländerna i globala värdekedjor. Man skulle också undvika fragmentering av det globala handelssystemet om sådana frågor endast kan tas upp i bilaterala eller plurilaterala avtal utanför WTO-ramen.

B.Införa nya regler för att undvika snedvridning av konkurrensen till följd av statliga ingripanden i ekonomin – konkurrensneutralitet

WTO:s regler är inte tillräckligt effektiva när det gäller att hantera de negativa spridningseffekterna av statliga ingripanden i ekonomin. Det gäller särskilt när statliga ingripanden snedvrider konkurrensen på hemmamarknaden eller till och med på globala marknader. Den ofta förekommande bristen på insyn i sådana ingripanden förvärrar problemet ytterligare. Frågan är inte statens roll som sådan. Offentliga ingripanden kan behövas för att uppnå legitima mål, och WTO bör acceptera olika grader av offentligt ägande i ekonomier. Snarare handlar det om att effektivt motverka sådana ingripanden som har negativa spridningseffekter och som snedvrider konkurrensen genom att gynna inhemska företag, varor eller tjänster i förhållande till utländska företag, begränsar tillträdet till marknader eller påverkar globala marknader.

Det krävs nya regler om industrisubventioner för att motverka de negativa effekter som kraftig subventionering kan få för den internationella handeln, vilket kan leda till snedvridning av konkurrensen både inom traditionella sektorer och ny teknik. Subventioner kan också leda till överkapacitet. Ett viktigt mål med strängare regler skulle vara att skapa betydligt större öppenhet och att identifiera ytterligare kategorier av förbjudna subventioner samt kategorier av subventioner som kan förmodas vara skadliga. I samband med diskussionerna om sådana ”röda” och ”gula boxar” bör man också överväga en ”grön box” som omfattar de subventioner som stöder legitima offentliga mål samtidigt som de har en minimal snedvridande inverkan på handeln. Det skulle särskilt vara fallet för vissa typer av miljö- och FoU-stöd, förutsatt att de tillåter full insyn och följer överenskomna regler.

I många länder är statsägda företag är ett viktigt instrument genom vilket staten kan påverka ekonomin, ibland med marknadssnedvridande effekter. De statsägda företagens betydelse matchas emellertid inte ännu av regler som är tillräckligt långtgående för att kunna komma i väg för marknadssnedvridande beteende. Nya internationella regler för statsägda företag bör inriktas på dessa företags beteende i sin kommersiella verksamhet, i linje med de regler som redan fastställts i flera frihandelsavtal och investeringsavtal.

Utöver industrisubventioner och regler för statsägda företag behövs det en reflektion om vilka andra aspekter som skulle kunna ingå i nya WTO-regler för att garantera principen om ”konkurrensneutralitet” och främja lika villkor. Det bör till exempel röra sig om kraftfulla regler mot metoder som tvingar företag att överföra innovation och teknik till staten eller deras konkurrenter (påtvingad tekniköverföring) och regler för att säkerställa att den inhemska regleringen är öppen och konkurrensfrämjande. Det övergripande målet bör vara att alla statliga ingripanden i ekonomin ska ske med full insyn och inte snedvrida konkurrensen till fördel för vissa företag. EU har för avsikt att diskutera dessa frågor ytterligare, först och främst genom sitt trepartssamarbete med Förenta staterna och Japan men även med alla intresserade WTO-medlemmar, i syfte att påbörja utarbetandet av WTO-regler som på ett effektivt sätt kan motverka konkurrenssnedvridningar.

C.Åtgärda obalanser mellan medlemmarnas åtaganden om marknadstillträde

Åtagandena om marknadstillträde har inte uppdaterats sedan Uruguayrundan avslutades och de passar allt sämre in i 2000-talets ekonomiska verklighet. Den nuvarande strukturen hos WTO-åtagandena om marknadstillträde för varor och tjänster motsvarar inte den faktiska graden av öppenhet i många länder och återspeglar inte heller de stora förändringarna i fråga om vissa stora handelsnationers (t.ex. Kinas) ställning i världsekonomin.

Det är visserligen viktigt att skapa en bättre struktur för övergripande tullåtaganden, men tonvikten bör i alla WTO-reformer ligga på att modernisera reglerna om konkurrensneutralitet: subventioner, statsägda företag, påtvingade tekniköverföringar och inhemsk reglering. I en situation där subventioner på konstgjord väg sänker priserna på varor, statsägda företag missbrukar sin dominerande ställning på en marknad eller företag tvingas dela med sig av sin teknik till sina konkurrenter kan sänkta tullar inte rätta till obalansen mellan medlemmarna. På kort till medellång sikt, och för att ytterligare bygga upp förtroendet inom systemet, stöder EU dock sektorsinitiativ där liberaliseringen har större fördelar. Så är fallet med liberalisering av tullar på hälso- och sjukvårdsprodukter och utvalda varor som kan begränsa klimatförändringarna eller liberalisering av miljötjänster.

När det gäller handel med tjänster bör man först och främst sträva efter att slutföra förhandlingarna om regler för den digitala ekonomin. När dessa förhandlingar väl har avslutats kan man överväga att inleda förhandlingar om tjänster. Dessa förhandlingar bör stå öppna för alla intresserade WTO-medlemmar och vara förankrade i WTO, samtidigt som man bygger vidare på de framsteg som gjorts i förhandlingarna om tjänstehandelsavtalet.

D.Jordbrukets bidrag

Att återuppbygga WTO:s trovärdighet som ett förhandlingsforum skulle också kräva att medlemmarna tar itu med jordbruksförhandlingarna, som till stor del förblir blockerade trots det positiva resultat som uppnåddes vid ministerkonferensen i Nairobi. Jordbruket är fortfarande ett viktigt – till och med centralt – intresse för många av WTO:s medlemmar, och bristen på framsteg riskerar att påverka WTO:s bredare reformagenda negativt.

Åtaganden om inhemskt stöd till jordbrukssektorn bör prioriteras i förhandlingarna, med tanke på det stora antal handelssnedvridande policyer och åtgärder som förekommer. För att förhandlingarna ska bli framgångsrika krävs det dock bidrag från alla, eller åtminstone alla större, medlemmar. EU ser positivt på en omfattande minskning av handelssnedvridande inhemskt stöd. EU har under de senaste 30 åren reformerat sin jordbrukspolitik och gått från handelssnedvridande till icke-handelssnedvridande stöd. Andra WTO-medlemmar har ännu inte genomfört liknande reformer.

För närvarande verkar det inte troligt att förhandlingarna om tillträde till jordbruksmarknader, oavsett om det gäller tullsänkningar eller andra inslag, ska kunna återupptas. De ingår i en bredare uppsättning förhandlingar om marknadstillträde som omfattar industrivaror där förutsättningarna för balans inte tycks föreligga.

På kort sikt bör förhandlingarna därför inriktas på de frågor som har blivit allt viktigare under pandemin och där det finns ett visst utrymme för konvergens. EU kommer att inrikta sig på exportrestriktioner och större insyn inför den 12:e ministerkonferensen.

Slutligen bör miljömässig hållbarhet integreras i jordbruksförhandlingarna, i linje med behovet av att ställa om till en grön ekonomi.

4.2 Införlivande av öppna plurilaterala avtal i WTO

WTO kan visserligen inte återfå sin trovärdighet och effektivitet utan att modernisera sina regler, men det står klart efter 25 år att en sådan modernisering inte kan uppnås genom multilaterala avtal som bygger på ett enda åtagande. Samtidigt håller ett stort antal bilaterala eller regionala handelsavtal på att förhandlas fram, bl.a. i frågor där WTO hittills inte har lyckats uppnå multilaterala resultat, t.ex. digital handel och statsägda företag. Den mest positiva utvecklingen på senare år har varit det allt större antal länder som intresserar sig för att utarbeta sådana regler inom ramen för WTO genom öppna och plurilaterala förhandlingar. Om man inte lyckas hitta ett effektivt sätt att införliva plurilaterala avtal i WTO kvarstår inget annat alternativ än att utveckla sådana regler utanför WTO-ramen.

Enligt WTO-avtalet ska plurilaterala avtal införlivas i WTO:s rättsliga struktur i enlighet med artikel X.9, där det slås fast att ministerkonferensen enhälligt kan besluta att införliva handelsavtal som ingåtts av en grupp WTO-medlemmar i förteckningen över plurilaterala WTO-avtal i bilaga 4. Artikel X.9 har dock inte använts sedan WTO:s inrättades. Att nå samförstånd om att lägga till ett plurilateralt initiativ i bilaga 4 har ansetts vara ett oöverstigligt hinder, även om rättigheterna för de länder som inte deltar inte skulle begränsas av de plurilaterala åtaganden som gjorts av en grupp WTO-medlemmar. Den metod som hittills använts för att integrera plurilaterala avtal i WTO:s struktur har varit att varje deltagare ensidigt införlivar de ytterligare åtagandena i sin åtagandelista. Detta gjordes i samband med överenskommelsen om åtaganden rörande finansiella tjänster och referensdokumentet om telekommunikationstjänster. Det har dock sina nackdelar. Det är inte alla ytterligare åtaganden som passar in på ett smidigt sätt i en åtagandelista. Dessutom skulle icke-deltagare kunna inleda ett tvistlösningsförfarande mot en deltagare för överträdelse av dessa ytterligare åtaganden även om de, i egenskap av icke-deltagare, inte själva är bundna av sådana åtaganden.

En meningsfull WTO-reform måste ta hänsyn till denna verklighet. Kommissionen kommer därför att uppmana till en diskussion om hur man kan hitta ett enklare sätt att införliva plurilaterala avtal i den multilaterala strukturen. EU skulle föredra en inkluderande strategi för öppna, plurilaterala avtal som underlättar utvecklingsländernas deltagande och låter dem besluta om de vill ansluta sig till avtalet eller inte, samtidigt som man bevarar en möjlighet för dem att ansluta sig i framtiden. Det innebär inte att WTO bör införliva alla plurilaterala avtal. I diskussionerna skulle man kunna identifiera vissa principer som plurilaterala avtal bör följa för att kunna införlivas i WTO:s ram. Det skulle t.ex. kunna gälla öppenhet för deltagande och framtida anslutning för alla WTO-medlemmar, underlättande av utvecklingsländers deltagande, insyn i förhandlingsprocessen samt metoder för att skydda icke-deltagares befintliga rättigheter samtidigt som man undviker att vissa åker snålskjuts på andras insatser.

 5. Att förbättra WTO-systemets funktion

5.1    Förstärka WTO:s övervaknings- och överläggningsfunktioner

Arbetet i WTO:s reguljära råd och kommittéer spelar en viktig roll för att skydda det regelbaserade multilaterala handelssystemet, bl.a. genom att sköta den dagliga tekniska verksamheten, övervaka medlemmarnas handelspolitik, ta itu med handelsproblem och ge medlemmarna en plats att diskutera handelsutvecklingen. På senare år har emellertid praktiskt taget inga nya regler kunnat utarbetas och tvistlösningssystemet har varit lamslaget. Med tanke på detta blir ändamålsenlig övervakning och politiska överläggningar allt viktigare om WTO ska kunna förbli en trovärdig grund för handelsförbindelser. Tyvärr försvåras ett ändamålsenligt engagemang ofta av ett antal ineffektiva förfaranden, brister i efterlevnaden av öppenhetskraven och en utbredd brist på förtroende.

Under de senaste åren har EU arbetat för förbättringar, särskilt när det gäller insyn och handelsproblem. Tillsammans med Förenta staterna, Japan och andra medlemmar lade EU fram ett förslag om att öka insynen och efterlevnaden av anmälningsskyldigheten på området för handel med varor. I förslaget föreslås incitament och administrativa åtgärder för att åtgärda de betydande förseningarna i inlämningen av anmälningar – ett långvarigt problem som minskar insynen. Vi hoppas att detta övergripande bidrag också kommer att fungera som ett startskott för de nödvändiga diskussionerna om ökad insyn på vissa specifika områden, exempelvis jordbruket. Tillsammans med en grupp andra medlemmar lade EU även fram idéer om hur man kan förbättra arbetet i de reguljära WTO-organen i ett förslag om riktlinjer för WTO-organ som behandlar handelsproblem. Syftet med förslaget är att göra det lättare att lösa handelsproblem mellan medlemmar innan de trappas upp till ett läge där de leder till tvistlösning eller till att dagordningen stoppas upp under flera år. Målet är att dessa förslag ska antas vid den 12:e ministerkonferensen.

Utöver dessa förslag krävs ytterligare arbete för att förbättra WTO:s övervaknings- och överläggningsfunktioner. Att lämna in anmälningar i tid är en aspekt på insyn. En annan är kvaliteten på den information som lämnas. På det hela taget finns det skäl att inrätta en mer ändamålsenlig övervakning av medlemmarnas handelspolitik på kommitténivå. Exempelvis skulle WTO-kommittéerna kunna undersöka hur översynen av anmälningar kan göras mer ändamålsenlig. Eventuellt finns det också utrymme för att överväga frågor där sekretariatet borde kunna utarbeta övervakningsrapporter som bygger på olika allmänt tillgängliga informationskällor.

Det skulle dessutom vara lämpligt att utvärdera verksamheten i WTO:s organ för att fastställa vilka som behöver mer resurser/uppmärksamhet och vilka som bör minska sin verksamhet eller inaktiveras. Det skulle göra det möjligt för WTO att inrikta resurserna på de kommittéer som används mer aktivt och effektivt av medlemmarna, medan andra kommittéer skulle kunna förbli inaktiva tills de sammankallas på uttrycklig begäran av en medlem (vilket redan är fallet för de flesta underorgan inom Tjänstehandelsrådet). Vissa kommittéer skulle kunna få nytt liv genom att de tillåts delta i politiska överläggningar i större utsträckning, t.ex. kommittén för handel och miljö. Dessutom skulle Allmänna rådets roll kunna stärkas när det gäller att granska utvecklingen som påverkar handelssystemet eller att diskutera studier som utarbetats av generaldirektören i samarbete med andra internationella organisationer.

5.2    Generaldirektörens och WTO-sekretariatets roll

Utnämningen av den nya generaldirektören är en möjlighet till nystart. För att reformen av WTO ska fungera måste generaldirektören involveras på ett proaktivt och synligt sätt. Medlemmarna kan lita på och bör uppmuntra generaldirektören att hjälpa dem att ta itu med de största utmaningar som WTO står inför. De bör aktivt stödja henne i att ta initiativ för att främja WTO:s mål och föreslå lösningar som kan diskuteras av medlemmarna. Samtidigt som det ofta betonas att det är medlemmarnas uppgift att fastställa dagordningen för WTO:s arbete, är en sådan underlättande roll för generaldirektören förenlig med organisationens medlemsstyrda karaktär.

Generaldirektören, och i synnerhet sekretariatet, kan stärka WTO:s övervaknings- och överläggningsfunktioner. För det första bör sekretariatet, för att på ett effektivt sätt bidra till medlemmarnas överläggningar, kunna förlita sig på medlemmarnas förtroende för att utarbeta analytiska rapporter om relevanta ämnen och fördjupa samarbetet med andra internationella organisationer, utan att på förhand behöva komma överens om detta med medlemmarna. För det andra skulle insynen i medlemmarnas handelspolitik gynnas av en förstärkning av sekretariatets övervakningsverksamhet.

Trots att samarbetet mellan WTO och internationella organisationer, inbegripet FN-organ, i allmänhet fungerar väl bör generaldirektören eftersträva ett mer målinriktat samarbete som syftar till att gemensamt bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling.

5.3    Mer ändamålsenligt deltagande från berörda parter: näringslivet och det civila samhället

Redan 1996 erkände WTO-medlemmarna den roll som icke-statliga organisationer kan spela för att öka allmänhetens medvetenhet om WTO:s verksamhet och enades om att förbättra insynen och utveckla kommunikationen med icke-statliga organisationer genom att ge WTO:s sekretariat i uppdrag att hantera direkta kontakter med det civila samhället. De viktigaste kanalerna för deltagande är det årliga offentliga forumet, det civila samhällets deltagande i ministerkonferenser, sekretariatets informationsmöten samt möjligheten att lägga fram ståndpunktsdokument och förslag på diskussioner om aktuella frågor. Företrädare för näringslivet deltar också i diskussionerna om aktuella frågor och i handelsdialogerna sedan 2016. På en särskild sida på WTO:s webbplats samlas information som är skräddarsydd för företagens intressen.

Eventuellt finns det utrymme för att modernisera och vidareutveckla metoderna för samråd med näringslivet och det civila samhället, i syfte att blåsa nytt liv i dessa aktörers deltagande i handelsdebatten. För det första: trots att sekretariatets informationsmöten för icke-statliga organisationer för närvarande endast är öppna för registrerade icke-statliga organisationer baserade i och nära Genève skulle elektroniska och virtuella plattformar kunna göra det möjligt att även låta ackrediterade icke-statliga organisationer på olika håll i världen delta. Det skulle i synnerhet göra det möjligt för icke-statliga organisationer från utvecklingsländer som har begränsade resurser att delta. För det andra skulle en rådgivande kommitté med ett balanserat urval av företrädare för näringslivet och det civila samhället kunna inrättas för att samla in synpunkter från berörda parter om viktiga händelser som påverkar det multilaterala handelssystemet och förmedla dem inom ramen för pågående förhandlingar och överläggningar. För det tredje skulle engagemanget kring konkreta frågor kunna stärkas genom att man anordnar diskussioner om övergripande frågor som rör t.ex. hållbar utveckling eller regionala handelsavtal. För det fjärde bör medlemmarna undersöka hur man kan öka insynen genom att på virtuell väg öppna möten eller delar av dem för allmänheten.

6.Att lyckas med reformen av WTO

6.1Bygga allianser för att genomföra WTO-reformen

För att de delar av WTO-reformen som beskrivs i denna bilaga ska kunna genomföras måste ett stort antal medlemmar engagera sig och delta. För att lyckas med reformerna krävs det att man bygger upp allianser och undviker polarisering. Medlemmarna måste även vara villiga att delta i en process som består av många små steg, som så småningom kommer att leda fram till en kompromiss. I egenskap av en ekonomisk stormakt med en stark tro på en multilateral regelbaserad handel måste EU fortsätta att uppvisa ledarskap.

Ett exempel på EU:s samarbete med andra likasinnade partner är det initiativ för handel och hälsa som utvecklades genom Ottawagruppen. EU har också samarbetat med den s.k. Fast-gruppen (Friends of Advancing Sustainable Trade) för att blåsa nytt liv i WTO:s arbete på handels- och miljöområdet 7 .

Grupper av likasinnade länder, t.ex. Ottawa- och Fast-grupperna, är viktiga för att få inledande stöd i syfte att söka bredare engagemang från WTO-medlemmarnas sida. För WTO-reformen krävs emellertid en hög grad av konvergens mellan Förenta staterna och EU när det gäller reformagendan. Under mycket lång tid har samarbetet mellan EU och Förenta staterna varit den främsta drivkraften för framsteg i Gatt-/WTO-förhandlingarna. EU har samarbetat med Förenta staterna inom ramen för trepartsinitiativet med Japan. Valet av en ny amerikansk president med en positiv syn på multilaterala institutioner är en möjlighet till ett nära transatlantiskt samarbete om alla aspekter av WTO-reformen, inbegripet reformen av WTO:s tvistlösningsorgan. Detta skulle underlättas avsevärt av en tidig signal från den nya amerikanska administrationen om att den avser att delta fullt ut i förhandlingar om reformer av överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning samt att sluta blockera utnämningen av överprövningsorganets medlemmar. Inför den 12:e ministerkonferensen skulle EU och Förenta staterna kunna intensifiera sitt engagemang för alla aspekter av WTO-reformen i syfte att uppnå största möjliga samstämmighet om sina respektive ståndpunkter. Eventuellt skulle gemensamma förslag också kunna läggas fram. Arbetet i trepartsgruppen med Japan bör också intensifieras i syfte att lägga fram ett gemensamt förslag om hur WTO-reglerna kan utvecklas för att bättre hantera snedvridningar av konkurrensen till följd av statliga ingripanden.

EU har också för avsikt att ge särskild prioritet åt att inleda en dialog med afrikanska länder om WTO:s reformagenda. Det skulle kunna inbegripa överväganden om hur målen för hållbar utveckling kan integreras bättre i WTO:s arbete och hur man kan säkerställa att alla öppna, plurilaterala initiativ är inkluderande och tar hänsyn till kapacitetsbegränsningarna i utvecklingsländer med små förvaltningar. Diskussionerna skulle också kunna omfatta frågan om särskild och differentierad behandling och hur WTO kan stödja integrationen genom det kontinentala frihandelsområdet i Afrika. I detta sammanhang stöder EU fortsatt idén om att ge Afrikanska unionen observatörsstatus i relevanta WTO-organ.

EU kommer att fortsätta diskussionerna med Kina och Indien om de olika aspekterna av WTO:s reformagenda. Kinas BNP per capita har ökat tiofalt sedan landet anslöt sig till WTO, och Kina har blivit WTO:s största exportör på bara två årtionden. Många WTO-medlemmar anser att Kinas marknadstillträde och andra åtaganden inte i tillräcklig utsträckning återspeglar landets tillväxt och att ytterligare liberalisering från Kinas sida skulle ge landet större legitimitet i organisationen. Indien har en mycket dynamisk ekonomi och är en ledande aktör i G20, trots att dess totala utvecklings- och konkurrensnivå inte kan jämföras med Kinas. Båda länderna är oumbärliga partner i diskussionerna om WTO-reformer. Diskussionerna med Kina och Indien bör bidra till en bättre förståelse av våra respektive perspektiv, bl.a. när det gäller de frågor där framsteg bör göras vid den 12:e ministerkonferensen och därefter.

6.2 Vad kan uppnås vid den 12:e ministerkonferensen – det fortsatta arbetet

Agendan för WTO-reformen måste vara ambitiös, men den måste också vara realistisk. WTO-reformens olika delar måste genomföras i rätt ordning. Man varken kan eller bör arbeta med alla delar samtidigt. I stället kommer olika komponenter att följa olika förfaranden och läggas fram i olika konfigurationer – multilaterala eller plurilaterala – och med olika grupper av medlemmar. WTO:s nästa ministerkonferens kommer att få en avgörande betydelse för WTO:s reformprocess, både när det gäller att leverera potentiella resultat och införa nya processer och arbetsområden som kan tjäna som språngbräda för reformagendan.

Tre områden där arbetet bör intensifieras före den 12:e ministerkonferensen är handel och hälsa, fiskesubventioner och reformen av tvistlösningssystemet.

Dessutom skulle man under ministerkonferensen kunna uppnå följande resultat:

1.En överenskommelse bör nås om att blåsa nytt liv i WTO:s arbete för handel och miljö i syfte att integrera hållbarhetsfrågor i WTO:s arbete. Det bör helst göras multilateralt, även om undergrupper av intresserade WTO-medlemmar på egen hand kan arbeta med vissa inslag, såsom liberaliseringen av utvalda varor som kan begränsa klimatförändringarna och miljötjänster.

2.Intresserade länder bör inleda arbetet med att ta fram regler om konkurrensneutralitet, inbegripet moderniserade regler om industrisubventioner.

3.Betydande framsteg bör göras när det gäller de plurilaterala initiativen om e-handel och underlättande av investeringar. Initiativet i det gemensamma uttalandet om inhemsk reglering på tjänsteområdet skulle kunna slutföras under ministerkonferensen.

4.Förnyelsen av de multilaterala moratorierna på e-handel och Trips bör säkerställas vid ministerkonferensen.

5.WTO:s reguljära arbetsfunktion bör förbättras genom avtal om horisontell insyn i anmälningar och förslag som rör handelsproblem.

6.När det gäller jordbruket skulle man vid 12:e ministerkonferensen kunna komma överens om ett paket om ökad öppenhet överlag liksom när det gäller exportrestriktioner. Initiativet om att undanta Världslivsmedelsprogrammets humanitära inköp från exportrestriktioner skulle också kunna vara en del av detta. EU är öppet för att diskutera hur man ska gå vidare efter den 12:e ministerkonferensen när det gäller de viktigaste aspekterna av förhandlingarna, särskilt i fråga om handelssnedvridande inhemskt stöd.

Utöver dessa resultat skulle en ministerförklaring om ett politiskt åtagande för reformer vara ett viktigt ytterligare inslag till stöd för det framtida arbetet. Denna förklaring skulle kunna inriktas på frågor såsom förbättringar av WTO:s förhandlings-, övervaknings- och överläggningsfunktioner samt undersöka hur organisationens institutioner skulle kunna fungera bättre. Genom ministerförklaringen skulle man kunna inrätta en arbetsgrupp för reform av WTO som skulle behandla dessa frågor och vägleda medlemmarna för att uppnå resultat. Den 12:e ministerkonferensen bör därför fastställa dagordningen för de fortsatta reformområdena på medellång till lång sikt, varav vissa bör slutföras före nästa ministerkonferens (den 13:e ministerkonferensen).

(1)

     Genom WTO:s föregångare, allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt).

(2)

     Jakubik, A. och Piermartini, R. (2019). ”How WTO commitments tame uncertainty!”, WTO Staff Working Papers ERSD-2019-06, Världshandelsorganisationen (WTO).

(3)

     Världsbanksgruppen och Världshandelsorganisationen (2015). The Role of Trade in Ending Poverty. Världshandelsorganisationen: Genève. Se även Commission on Growth and Development, 2018, The Growth Report: Strategies for Sustained Growth and Inclusive Development.

(4)

G20-ledarnas förklaring från toppmötet i Riyadh den 21–22 november 2020.

(5)

Ottawagruppen har följande deltagarländer: Australien, Brasilien, Kanada, Chile, Europeiska unionen, Japan, Kenya, Sydkorea, Mexiko, Nya Zeeland, Norge, Singapore och Schweiz.

(6)

  https://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2020/november/tradoc_159117.pdf  

(7)

Initiativet har 23 medförslagsställare: Australien, Chile, Costa Rica, EU, Fiji, Förenade kungariket, Gambia, Island, Japan, Kanada, Korea, Liechtenstein, Maldiverna, Mexiko, Moldavien, Montenegro, Nya Zeeland, Nordmakedonien, Norge, Schweiz, Senegal, Taiwan, Penghu, Kinmen och Matsu samt Tchad.